Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

11

N:o 65.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter arbetaren
Per Nilsson frän Ströms socken af Jämtlands län.

(I. A.).

Enligt hvad som meddelas i en till Riksdagen aflåten proposition af
den 13 mars 1903 (n:o 74) hade arbetaren Per Nilsson från Ströms socken
i Jämtlands län atlidit den 17 april 1898. I instrumentet öfver den
efter honom den 30 mars 1901 upprättade bouppteckning funnes antecknadt,
att han, »så vidt kändt vore, icke efterlämnat andra dödsbodelägare
än en oäkta dotter pigan Brita Lisa Person i Ottsjöhälen, Föllinge socken,
hvilken genom testamentariskt förordnande tillförsäkrats den aflidnes kvarlåtenskap»,
samt att behållningen i boet, bland hvars tillgångar upptagits,
jämte annat, ett hos postsparbanken enligt motbok innestående belopp å
107 kronor 76 öre, utgjorde 91 kronor 81 öre.

Af företedt utdrag af protokoll öfver bouppteckningar m. m., hållet
vid lagtima höstetinget med Hainmerdals tingslags häradsrätt den 4 september
1899, inhämtades, att Brita Lisa Persdotter i Laxsjö, under uppgift
att hennes fader, bemälde Per Nilsson, insatt henne till sin arfvinge,
till häradsrätten i bevakningsändainål ingifvit dels ett så lydande intyg:
»intyg efter aflidne Per Nilsson att hans dotter Brita Lisa Person ensam
skulle efter hans död ärfva honom i enlighet med hans egen bestämmelse

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

medan han lefde har ock i två vittnens närvaro bestämt, hvilket härmed
kan intygas eller med liflig ed bestyrkas om vittnen så påfordras. Ringsjöhöjden
den 4 juni 1898. Erik Jönsson i Svaningen. Anna Olofsson,
Ringsjöhöjden», dels ock ett af vederbörande pastor den 25 juni 1898 utfärdadt
bevis, att enligt i Ströms församlings husförhörsbok gjord anteckning
Brita Lisa Persdotter vore född den 17 oktober 1869 af föräldrarne
arbetaren Per Nilsson och bondedottern Anna Jonsdotter i Finnvattnet
samt att Per Nilsson, som dåmera vore död, i pastorsexpeditionen uppgifvit
sig själf såsom Brita Lisa Persdotters fader.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i förenämnda län gjort framställning om utredning, under hvilka
omständigheter det ifrågasatta testamentariska förordnandet kunde hafva
tillkommit, hade af vederbörande länsman efter förordnande af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, och, sedan upplyst blifvit, att födorådstagaren
Erik Jönsson, som jämte Anna Olofsson i Ringsjöhöjden utfärdat ofvan
intagna intyg, dåmera aflidit, den 12 november 1900 hållits förhör med
bemälda Anna Olofsson, som därvid berättat, att Per Nilsson vid besök
hösten 1897 i Anna Olofssons hem i Ringsjöhöjden i en bredvid köket
belägen kammare tilltalat förenämnde Erik Jönsson, som där uppehållit
sig, därvid Per Nilsson yttrat, bland annat, att hans dotter Brita Lisa
»efter hans dagar» skulle som »skänk» bekomma allt hvad han lämnade efter
sig, därvid han särskildt omförmält, att han i postsparbanken hade
innestående 107 kronor; att Anna Olofsson, som under tiden vistats i
köket, dit dörren till kammaren stått öppen, åhört samtalet och särskildt
fästat sin uppmärksamhet vid Per Nilssons yttrande angående kvarlåtenskapen;
att Per Nilsson, som icke anmodat Anna Olofsson att bevittna
samtalet, ej förklarat sitt berörda förordnande vara hans yttersta vilja;
samt att Brita Lisa Persdotter någon tid efter Per Nilssons död kommit
till Ringsjöhöjden, därvid på hennes begäran Anna Olofsson och Erik
Jönsson utfärdat ofvanomförmälda intyg.

Efter åkäran af kammaradvokatfiskalsämbetet hade förenämnda
häradsrätt genom utslag den 20 november 1901, som vunnit laga kraft,
förklarat, att kvarlåtenskapen efter Per Nilsson skulle tillkomma kronan
såsom danaarf och tillika förpliktat Brita Lisa Persdotter, som omhändertagit
kvarlåtenskapen, att till kammaradvokatfiskalsämbetet mot kvitto redovisa
densamma jämte fem procent ränta å danaarfsmedlen från stämningsdagen
den 7 augusti 1901, tills betalning skedde.

Redan innan nämnda utslag meddelades, hade i en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande den 18 april 1901 öfverläranad skrift Brita
Lisa Person hos Kungl. Maj:t anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

13

kvarlåtenskap, som genom ofvanberörda testamentariska förordnande tillförsäkrats
henne, måtte till sökandens förmån efterskänkas.

I anledning af berörda ansökning hade kronofogden i Jämtlands
norra fögderi afgifvit infordradt yttrande, däri kronofogden, enär det
vore oomtvistadt, att sökanden vore oäkta dotter till Per Nilsson, och
någon anledning att missuppfatta den af Erik Jönsson och Anna Olofsson
omvittnade testamentariska dispositionen ej heller förelåge, med åberopande
häraf och då sökanden vore fattig och de efterlämnade tillgångarna
uppginge till endast 91 kronor 81 öre, hemställt, att kronans
rätt till ifrågavarande danaarf måtte till sökandens förmån efterskänkas;
och hade jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande för egen del förklarat
sig finna den gjorda ansökningen vara förtjänt af Kungl. Maj:ts bifall.

Slutligen hade i infordradt utlåtande kammaradvokatfiskalsämbetet
meddelat, att ämbetet bekommit dels redovisningsräkning för boet efter
Per Nilsson, enligt hvilken behållningen utgjordes af de medel, som efter
afdrag af 20 kronor 25 öre innestode i postsparbanken på en för Per
Nilsson utfärdad motbok, dels ock nämnda motbok, äfvensom att, sedan
ämbetet lyft berörda medel och till vederbörande däraf utbetaldt sagda
belopp, 20 kronor 25 öre, ifrågavarande danaarfsmedel, efter afdrag af
aktoratsprovision, uppginge till 104 kronor 28 öre, som innestode i statskontoret;
och hade ämbetet med hänsyn till såväl skyldskapsförhållandet
mellan sökanden och Per Nilsson som dennes i lifstiden uttalade önskan
om förfarandet med kvarlåtenskapen efter hans död samt då dessutom
sökanden befunne sig i fattiga omständigheter, tillstyrkt aflåtande af
proposition till Riksdagen i det af sökanden angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kungl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel finge efterskänkas till förmån för sökanden.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, har icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
uti ifrågavarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.