Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

I

N:o 6.

Ank. till ltiksd. kansli don 17 april 1903, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvud titel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementet och Öfverstyrelsen.

Departementets afdelning af Kungi. Maj:ts kansli samt
kommandoexpeditionen.

l:o) Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 sistlidne januari har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen att,
för höjning af det i staten för sjöförsvarsdepartementet upptagna anslag
till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktmästare från 4,100 kronor
till 7,100 kronor, i riksstaten för år 1904 höja anslaget till sjöförsvarsdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen
från 26,800 kronor till 29,800 kronor, eller med 3,000 kronor.

Föredragande departementschefen har beträffande denna framställning
anfört följande:

))I jämnbredd med sjöförsvarets betydande utveckling under de senare
åren har gått eu väsentlig ökning af göromålen inom sjölörsvars Bih.

Ull Rik sd. Prat. 1303. 4 Samt. 1 AfJ. 6 Haft. (N:o C.) 1

Ang. ökning
af anslaget till
sjöförsvarsdepartementets
afdelning
af Kungl.
Majits kansli
samt kommandoexpeditionen.

[1-]

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

departementets afdelning af Eders Ivungl. Maj:ts kansli. Stat för departementet
godkändes af Riksdagen år 1878 och har sedan dess beträffande
anslagsbeloppen icke undergått någon förändring. Af den
omflyttning af vissa grupper af ärenden från ett departement till ett
annat, som ägde rum i sammanhang med jordbruksdepartementets upprättande
och hvarigenom för flera departement bereddes en lättnad, berördes
icke sjöförsvarsdepartementet.

Enligt den nyssnämnda, år 1878 fastställda staten utgöres tjänstemannapersonalen
i sjöförsvarsdepartementets kansliafdelning af, förutom
expeditionschefen, tre ordinarie tjänstemän, nämligen två kanslisekreterare,
af hvilka den ene, som förordnats att handlägga en del sådana
göromål, hvilka i andra statsdepartements expeditioner tillhöra byråchef,
därför åtnjuter ett i staten upptaget årligt arfvode af 1,000 kronor,
samt en registrator. Därjämte upptager staten ett anslag af 4,100 kronor
till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktmästare, från hvilket
anslag jämväl bestridas förekommande vikariatsersättningar.

Ehuru visserligen antalet af inkomna mål icke i och för sig torde
utgöra en tillförlitlig mätare af arbetets kvantitet inom ett ämbetsverk,
anser jag mig dock böra meddela följande uppgift i detta hänseende,
därvid målen fördelats på två grupper, nämligen de i allmänhet mindre
arbete kräfvande understödsansökningarna och öfriga mål. Inkommit
hafva sålunda:

År.

Under-

stöds-

ansök-

ningar.

Öfriga

mål.

Summa.

År.

Under-

stöds-

ansök-

ningar.

Öfriga

mål.

Summa.

| 1877 ....................

146

580

726

1890 ..................

604

494

1,098

1878 .....................

205

468

673

1891 ...................

614

560

1,174

1879 .....................

194

435

629

1892 .....................

575

569

1,144

1880 .....................

171

462

633

1893 .....................

613

583

1,196

1881 .....................

221

471

692

1894 ....................

678

572

1,250

1882 .....................

220

435

655

1895 .....................

714

607

1,321 1

1883 ...............

245

418

663

1896 ............

732

626

1,358 1

1884 .....................

357

378

735

1897 .....................

754

644

1,398

1885 ..............

365

420

785

1898 .....................

733

562

1,295

1886 .....................

405

425

830

1899 ...............

735

673

1,408

1887 .....................

564

410

974

1900 .....................

661

692

1,353

1888 .....................

555

461

1;016

1901 ............

691

731

1,422

1889 .....................

558

468

1,026

1902 .....................

706

931

1,637 |

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

Under år 1902 hafva, utöfver nyss angifna antal mål, äfven inkommit
152 ansökningar om tillstånd för värnpliktiga att från riket
utflytta.

De sålunda anförda siffrorna utgöra emellertid, såsom jag redan
erinrat, icke någon fullt tillförlitlig mätare för arbetets tillväxt inom
departementet. Denna tillväxt framträder tydligare, då man tager i
betraktande ärendenas beskaffenhet. Genom flottans utveckling under
de senare åren och det organisationsarbete, som därunder pågått, särskilt
uppsättningen af kustartilleriet, som från och med 1902 års ingång
trädt i verksamhet, äfvensom genom den nya värnpliktslagen har
tillkommit ett betydande antal ärenden af synnerligen både invecklad
och vidlyftig art, hvarom bland annat bilagorna till statsverkspropositionerna
för de senare åren bära vittne; och det finnes icke anledning
att antaga, att detta förhållande skall i framtiden undergå någon afsevärd
ändring.

Med hänsyn härtill anser jag möjlighet böra beredas för någon
ökning af arbetskrafterna inom departementet.

Härvid kunde väl i första hand ifrågasättas genomförandet af eu
verklig byråindelning inom departementet, hvilket nu utgör en enda
byrå med expeditionschefen såsom den egentlige byråchefen, i byråchefsgöromålen
delvis biträdd af den ene kanslisekreteraren. Jag anser
mig emellertid icke nu böra göra någon framställning i sådant syfte,
emedan det dessförinnan torde böra afvaktas, hvilket inflytande kustartilleriets
tillkomst, sedan det första organisationsarbetet afslutats, kan
komma att medföra för arbetet inom departementet.

Däremot torde åtgärd böra vidtagas för att kunna vid departementet
anställa två amanuenser med sådant arfvode, att af dem kan
fordras ett ständigt och ej alltför obetydligt deltagande i arbetet; hvarjämte
arfvodets storlek lärer böra bestämmas med hänsyn till önskvärdheten
däraf, att en duglig tjänsteman må finna med sin fördel förenligt
att, oaktadt föga gynnsamma befordringsutsikter, någon längre
tid kvarstanna vid sin amanuensbefattning.

Den ersättning, som nu kan erbjudas amanuenserna i sjöförsvarsdepartementet,
är ingalunda sådan som nyss antydts såsom önskvärd.
Af anslaget till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktmästare kunde
ännu år 1892 ett belopp af tillhopa 1,900 kronor användas till två fast anställda
amanuenser, men år 1893 måste detta belopp nedsättas till 1,400
kronor, hvarmed det utgick till och med utgången afår 1897, då vid den
ena fast anställda amanuensens afgång endast en sådan amanuens bibe -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hölls, med ett arfvode af 1,000 kronor. Ifrågavarande anslag disponerades
under år 1902 på följande sätt:

till

en fast anställd amanuens................

........................... kronor 1,000: —

»

vikariatsersättningar ............................

........................... » 875: -t

»

gratifikationer .......................................

............................ » 357: —

»

extra ordinarie vaktmästare .............

............................. » 400:50

»

renskrifning ..........................................

» 1,467:50

Summa kronor 4,100: —-

En följd af dessa förhållanden har blifvit, att amanuenserna måst
påläggas ett arbete, som icke kunnat från ifrågavarande anslag ersättas
med skäliga belopp, utan har under de senaste åren femte hufvudtitelns
anslag till extra utgifter måst för ändamålet anlitas. ''

Då det synes mig billigt, med hänsyn till omfattningen af det arbete,
som bör fordras af en fast anställd amanuens och i verkligheten
också utföres af den inom sjöförsvarsdepartementet fast anställde amanuensen,
att årsarfvodet för en sådan amanuens bestämmes till 1,800 kronor,
oafsedt den vikariatsersättning, som under semester för ordinarie tjänstemän
kan komma honom till del, och då anlitande af anslaget till extra
utgifter för att lämna ersättning för ett arbete af ifrågavarande art
synes mig vara en nödfallsutväg, hvilken icke längre bör användas,
torde det i staten för sjöförsvarsdepartementets afdelning af Eders Kungl.
Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen upptagna anslag till amanuenser,
skrifbiträden och extra vaktmästare böra ökas med 3,000 kronor.
Äfven efter en sådan höjning blir hvad af anslaget återstår utöfver
två amanuensarfvoden å tillhopa 3,600 kronor väl behöflig! för öfriga
med anslaget afsedda ändamål.»

Utskottet finner sig visserligen, på grund af hvad i statsrådsprotokollet
i detta ämne anförts, böra förorda, att ifrågavarande anslag må i
någon mån ökas, men anser ökningen kunna sättas till ett lägre belopp
än Kungl. Maj:t’föreslagit. Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid
handen, skulle af denna ökning 2,600 kronor afses till fasta amanuensarfvoden,
så att med inräknande af det nu för dylikt ändamål använda
belopp, 1,000 kronor, två dylika arfvoden om 1,800 kronor hvartdera
skulle kunna disponeras, hvarjämte återstående 400 kronor af ökningen
skulle erfordras för öfriga utgifter under denna anslagspost. Då utskottet
emellertid anser sig höra utgå från att berörda amanuens -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

arfvöden bestämmas endast till 1,500 kronor hvartdera, hvilket skulle
föranleda en anslagsökning, af 2,000 kronor, får utskottet, som icke
velat, göra någon erinran mot den afsedda ökningen med 400 kronor
för andra ändamål, hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen, för
höjning af det i staten för sjöförsvarsdepartementet
upptagna anslag till amanuenser, skrifbiträden och
extra vaktmästare från 4,100 kronor till 6,500 kronor,
höjer anslaget till sjöförsvarsdepartementets afdelning
af Kungl. ''Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen
från 26,800 kronor till 29,200 kronor eller med 2,400
kronor.

Flottan.

Aflöning'' till flottans kårer och stater.

2:o) Under punkten 2 af femte hufvudtiteln har Kungl. Maja föreslagit
Riksdagen

dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till officerare
och underofficerare vid flottan, af den lydelse bilagorna n:is 1—4 vid
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 sistlidne januari
utvisade;

dels att godkänna stat för flottans marinintendenturkår af den
lydelse bilagan n:o 6 vid samma statsrådsprotokoll utvisade, att genomföras
i mån af afgång från flottans civilstat;

dels att godkänna följande villkor för åtnjutande af aflöning å
marinintendenturkårens stat:

a) att den, som innehade tjänst med lön å denna stat, ej finge därmed
förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej
heller annan tjänstebefattning, med mindre den funnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar, som tillhörde personalen vid marinintendcnturkåren,

Angående
höjning af
anslaget till
aflöning till
flottans kårer
och stater.

[2.]

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle vara skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartilleriet såväl i
land som ombord å fartyg i den befattning, hvartill han kommenderades,
dock att auditör, advokatfiskal, vice auditör, väbel och vaktmästare endast
skulle vara skyldiga att förrätta en hvar den tjänst, hvartill han
blifvit utnämnd eller förordnad;

c) att en hvar af marinintendenturkårens personal, med undantag
af auditör, advokatfiskal och vice auditör, finge årligen åtnjuta
semester, marinöfverintendenten, förste marinintendent och maianintendent
af l:a graden under en och en half månad samt öfriga under en
månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske;

d) att en hvar, som tillhörde marinintendenturkåren, skulle, då han
uppnått 65 lefnads- och 35 tjänsteår, vara förpliktad att med pensionsrätt
enligt därom gällande bestämmelser afgå från tjänsten, Kungl.
Maj:t dock obetaget att med hans begifvande låta honom i tjänsten
kvarstå, så länge han funnes på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna; samt

e) att enahanda förpliktelse skulle åligga tjänsteman af kåren, hvilken
efter uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänsteår varit af sjuklighet under
minst sex månader af ett år hindrad att förrätta sin tjänst samt icke
med läkarebetyg styrkte, att han ägde utsikt till återvinnande af sin
tjänstbarhet;

dels att för genomförandet af marinintendenturkårens organisation
godkänna följande öfvergångsbestämmelser:

a) att med fullmakt eller konstitutorial försedd tjänsteman vid flottans
civilstat, auditör, advokatfiskal, väbel eller vaktmästare, som inom
den tid, Kungl. Maj:t bestämde, hos Kungl. Maj:t anmälde sin önskan
att öfvergå till marinintendenturkåren, skulle vara därtill berättigad;

b) att auditör, väbel eller vaktmästare, som öfvergått till marinintendenturkåren,
måtte för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid flottans civilstat;
samt

c) att innehafvare af tjänst på stat med värdighet lika med kapten
eller löjtnant, hvilken från civilstaten öfverginge till marinintendenturkåren,
icke skulle, så länge han bibehölle den värdighet hall sålunda
innehaft vid civilstaten, vara underkastad förflyttning till annan station
än den han vid öfvergången tillhörde;

dels att medgifva, att marinintendent eller marinunderintendent i
flottans, reserv, hvilken fullgjort den tjänstgöringsskyldighet, som vore
eller kunde varda stadgad, måtte efter uppnådda femtiofem års ålder under

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af trehundra
kronor;

dels ock att i riksstaten för år 1904 höja anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 3,313,469 kronor till 3,809,824 kronor,
eller med 496,355 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning anfört
följande:

»I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
13 januari 1900, bifogadt statsverkspropositionen till samma års riksdag,
framlade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet en på utförliga
beräkningar rörande mobiliseringsbehofvet grundad plan för ökning af
flottans stampersonal under åren 1901—1912. Vid beräkningarnas uppgörande
hade, på sätt af nämnda anförande framgår, förutsatts, att ökningen
af flottans materiel skulle under berörda tidrymd fortgå på visst,
tillika närmare angifvet sätt.

Den sålunda framlagda planen har hittills blifvit i hufvudsak följd,
allenast med de jämkningar, som påkallats dels däraf, att rekryteringen,
särskildt af officerskåren, icke kunnat ske med sådan snabbhet, som
planens fullständiga genomförande skulle hafva kraft, dels ock af kustartilleriets
tillkomst, hvaremot, såsom framgår af dåvarande departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari 1901, utsträckningen af de värnpliktigas öfningstid icke
ansetts kunna, åtminstone under öfvergångstiden, medföra någon minskning
i flottans behof af stampersonal.

Emellertid har, sedan den för 1900 års Riksdag framlagda planen
för ökning af flottans stampersonal uppgjordes, den därvid förutsatta
planen för ökningen af flottans krigsfartygsmateriel undergått vissa
jämkningar, i det att anslag beviljats för anskaffande af en jagare, ett
ballongfartyg, en pansarkryssare och en undervattensbåt, hvilka fartyg
icke voro i den ursprungliga planen upptagna. Med anledning häraf
anmodade jag chefen för flottans stab att inkomma med uppgift ej mindre
å den stampersonal, som — utöfver den personal, hvilken enligt den
för 1900 års Riksdag framlagda beräkning ansetts erforderlig för bemanning
af flottans materiel under tiden till år 1912 — skulle blifva vid mobilisering
behöflig för bemanning af hvarje särskildt af följande fartyg, nämligen
en jagare, ett ballongfartyg, en pansarkryssare och en undervattensbåt,
än äfven å kostnaden för ifrågavarande ökning af stampersonalen.

Vid meddelandet al de sålunda infordrade uppgifterna anförde

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

8

chefen för flottans stab, att, då enligt den för 1900 års riksdag framlagda
beräkningen en l:a kl. kanonbåt från och med år 1902 antagits
blifva utrangerad hvarje år och på grund häraf bemanning för
någon sådan kanonbåt från och med år 1909 icke funnes beräknad,
men ballongfartyget icke skulle förses med egen drifkraft utan vara
afsedt att bogseras af rekognosceringsfartyg, exempelvis en l:a kl.
kanonbåt, hade chefen för flottans stab ansett sig äfven böra angifva
bemanningsbehofvet för en l:a kl. kanonbåt, använd för nämnda
ändamål, samt lämnat en beräkning öfver kostnaden för den därför
behöfliga stampersonalen.

Behofvet af militär stampersonal för ifrågavarande 5 fartyg beräknades
af chefen för flottans stab till 19 officerare, 42 underofficerare
och 294 manskap. Årliga kostnaden för denna personalökning beräknades
till 389,956 kronor 65 öre, fördelad på anslagen till aflöning
för flottans kårer och stater, till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
samt till naturaunderhåll åt personal vid flottan; hvartill
komme den kostnad för en gång, som erfordrades för utvidgning af
kasernutrymmet, därvid antalet, som kunde ifrågakomma att inkaserneras,
ansågs böra beräknas till 200 man.

För att utbilda denna stampersonal och bereda den samma tillfälle
till sjökommendering som stampersonalen i öfrigt, borde, enligt stabschefens
mening, anslaget till flottans öfningar ökas med 150,000 kronor;
därvid dock erinrades, att den erforderliga ökningen af sistnämnda anslag
icke kunde noggrannt angifvas, förrän erfarenhet vunnits rörande
expeditionskostnaderna för ifrågavarande fartyg.

Med ämbetsskrifvelse den 22 september 1902 öfverlämnade jag til''
marinförvaltningen de af chefen för flottans stab sålunda verkställda
beräkningarna för att, så vidt anginge behofvet af underbefäl och manskap,
tjäna till ledning vid uppgörande af beräkningar angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1904; hvariämte
marinförvaltningen anmodades att vid uppgörande af sistnämnda beräkningar,
i hvad de afsåge den för år 1904 erforderliga ökning af
flottans stampersonal, samråda med chefen för flottans stab.

I en den 26 september 1902 till marinförvaltningen aflåten skrifvelse
anförde chefen för flottans stab följande.

Af eu jämförelse mellan, å ena sidan, antalet fartyg af olika certer,
efter hvilket stampersonalens styrka beräknades för år 1902, och, å
andra sidan, det antal fartyg, som beräknades år 1904 vara färdiga

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

eller under byggnad, framginge, att bemanning ytterligare behöfde
afses för

en l:a kl. pansarbåt,
tre l:a kl. torpedbåtar,
en 2:a kl. torpedbåt,
en pansarkryssare,
en jagare,

ett ballongfartyg och
en undervattensbåt.

Dessa fartyg beräknades samtliga vara färdiga inom 1904 års
utgång, med undantag af pansarkryssaren, som icke torde blifva färdig
förrän under år 1905, och undervattensbåten, hvars byggnadstid ännu
ej kunde uppgifvas.

Enär verkställda beräkningar gifvit vid handen, att mobiliseringsbehofvet
för bemanning af ofvan omförmälda tre l:a kl. torpedbåtar,
en 2:a kl. torpedbåt, en jagare och en undervattensbåt ungefärligen
motsvarades af den minskning i mobiliseringsbehofvet af personal från
flottan, som uppkommit, sedan bemanningen af de till sjöfästningarna
hörande minpositionerna öfvértagits af kustartilleriet, skulle den ökning
i stampersonalen, hvilken på grund af tillkomst af materiel vore erforderlig,
kunna inskränkas till bemanning för:
en l:a kl. pansarbåt,
en pansarkryssare och
ett ballongfartyg.

Den af Riksdagen för år 1903 godkända staten för flottans officerskår
upptoge tillsammans 220 officerare, under det att behofvet vid
mobilisering för den år 1902 befintliga materielen vore beräknadt till
minst 250.

Då sedan dess tillkommit ny materiel, för hvilkens bemanning
en ytterligare ökning af officerskåren vore erforderlig, vore det af
synnerlig vikt, att ökningen af flottans officerskår finge fortgå äfven
under år 1904. Som emellertid under sistnämnda år omkring 25 sjökadetter
beräknades komma att utexamineras från sjökrigsskolan och
utnämnas till officerare, hvadan antalet vakanser bland stamofficerarna
under år 1904 skulle komma att ej oväsentligt nedgå, syntes — med
hänsyn till angelägenheten däraf, att den nu rådande stora bristen på
befäl såväl för flottans mobilisering som för öfningarna i fredstid blefvc,
så snart ske kunde, afhjälpt — ökningen af officerskåren under år 1904
icke böra understiga 15.

Dill. till Riksd. Drot. VJ03. 4 Sand. 1 A/d. ti imf t.

2

10

Statsutskottets Utlåtande ]\'':o 6.

Denna ökning syntes böra fördelas på de särskilda graderna så,
att ökningen så nära som möjligt motsvarade halfva skillnaden mellan
den för år 1903 godkända staten af 220 officerare och den i 1900 års
statsverksproposition föreslagna staten å 250 officerare.

Ökningen år 1904 skulle då blifva:

1 flaggman,

1 kommendörkapten af l:a graden,

1 » )) 2:a )) ,

4 kaptener af l:a klassen,

1 kapten af 2:a klassen,

6 löjtnanter och
1 underlöjtnant.

Behofvet af officerskårens ökning med en flaggman gjorde sig särskilt
kännbart från år 1904, enär från sagda år antalet pansarbåtar
i den under en flaggman såsom högste befälhafvare stående kustflottan
skulle uppgå till 11, och under sådant förhållande ytterligare en flaggman
borde afses till kustflottan för att tjänstgöra såsom befälhafvare
för en af dess pansarbåtsdivisioner.

Hvad underofficers- och sjömanskårerna beträffade, upptoge de
för år 1903 godkända staterna den styrka, som beräknats erforderlig för
år 1902 befintlig materiel, nämligen 390 underofficerare och 3,000 man.

För bemanning af förutnämnda tre fartyg: en l:a kl. pansarbåt,
en pansarkryssare och ett ballongfartyg, erfordrades enligt verkställd
beräkning en ökning i staterna af 55 underofficerare och 319 man af
sjömanskåren, hvilket sistnämnda antal lämpligen syntes böra afrundas
till 320.

ökningen af underofficerarna borde enligt chefens för flottans stab
tanke fördelas sålunda:

flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)............................. 9

» (maskinist).......................................................... g

^a£i&UI1derofficer (rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) 1

underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller skeppare) ......... 18

» >’ » » (maskinist) ....................................................... 17

® ® ® (rustmästare, torpedmästare eller kvartersman)
.................................................................... 2

Summa 55

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Fördelningen på sjömanskårens särskilda lönegrader af den för
denna kår föreslagna ökningen skulle blifva följande:

l:a lönegraden ...............................................................................

2:a

3:e

3:e

4:e

4:e

6 månader )

» » j

55

100

65

50

50

Summa 320

Såsom framginge af det vid 1901 års statsverksproposition fogade
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari samma år,
skulle af ekonomiska skäl ballongfartyget icke förses med egen maskin,
utan vara afsedt att bogseras af rekognosceringsfartyg, exempelvis en
l:a kl. kanonbåt, i hvars besättning hela den för ballongfartyget erforderliga
personalen borde ingå. Den nu verkställda beräkningen öfver
bemanningsbehofvet för ballongfartyget afsåge fördenskull endast den
personal, som erfordrades för ballongtjänsten, hvaremot behofvet af
personal för det bogserande fartyget vore inberäknadt i bemanningsbehofvet
för l:a kl. kanonbåtarna, hvarför, om dessa framdeles komme
att såsom stridsfartyg utrangeras, bemanning för en af dem fortfarande
borde för nyssnämnda ändamål beräknas.

Ehuru den pansarkryssare, till hvars påbörjande medel beviljats af
1902 års Riksdag, icke antoges blifva färdig under loppet af år 1904,
ansåge chefen för flottans stab det icke böra ifrågasättas att till ett följande
år uppskjuta äskande af medel till uppsättning af underofficerare
och stammanskap för sagda kryssare, alldenstund den utbildningstid,
som erfordrades, innan personalen blefve kompetent att fylla de poster
ombord, för hvilka den vore afsedd, i hvarje fall öfverstege den tid,
inom hvilken fartyget kunde beräknas blifva färdigt.

Vidtoges icke denna åtgärd, komme pansarkryssaren, då densamma
blefve färdig, att sakna bemanning, eller ock måste bemanningen uttagas
bland den för öfrig materiel afsedda, redan synnerligen knappt tillmätta
stampersonalen, hvaraf skulle följa, att denna materiel erhölle en
underhaltig bemanning.

Därjämte syntes böra tagas i betraktande, att, ehuru visserligen,
såsom redan nämnts, en del af flottans personal beräknades blifva disponibel
för annan tjänstgöring, sedan kustartilleriet öfvertagit tjänsten
vid de permanenta minpositionerna, måste dock under den tid, kust -

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

artilleriets uppsättning påginge, en del af flottans personal för sagda tjänst
fortfarande afses, och beräknades, enligt den för 1901 års Riksdag framlagda
planen, kustartilleriets uppsättning först år 1908 blifva fullt genomförd,
hvartill hänsyn måste tagas vid bedömandet af den för flottans
mobilisering erforderliga personalstyrkan.

Chefen för flottans stab ansåge sig i detta sammanhang jämväl
böra påpeka vikten däraf, att, då medel till nyanskaffning af fartyg
eller fast försvarsanordning äskades, behofvet af däraf betingad ökning
af personalen samtidigt framlades, samt att framställning nu borde göras
om den af chefen för flottans stab föreslagna personalökningen, hvilken
redan från år 1904 syntes oundgängligen nödig. Någon ytterligare
ökning af underofficers- och sjömanskårerna utöfver den sålunda föreslagna
ansåge chefen för flottans stab icke lämpligen kunna genomföras
inom utgången af år 1904.

I ämbetsskrifvelse den 17 nästlidne oktober har marinförvaltningen,
med öfverlämnande af chefens för flottans stab sist anförda skrifvelse
i ämnet, afgifvit förslag i fråga om ökning af flottans personal år 1904
jämte förslag till stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,
för flottans sjömanskår och å dagaflöning för officerare och
underofficerare vid flottan, samtliga för år 1904, jämte beräkning af
medelsbehofvet för samma år under anslagstitlarna aflöning för flottans
kårer och stater, beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna samt
naturaunderhåll åt personal vid flottan.

Marinförvaltningen har icke ansett sig böra göra någon anmärkning
vid chefens för flottans stab beräkning af den för år 1904 behöfliga
personalökningen. Därjämte har marinförvaltningen erinrat, dels
att marinförvaltningen i särskild underdånig skrifvelse den 23 september
1902 föreslagit en ökning af mariningeniörstaten, hvilken ökning
föranledde en ökad utgift från aflöningsanslaget af 12,000 kronor, dels
ock att marinförvaltningen i underdånigt utlåtande den 14 oktober 1902
tillstyrkt bifall till det af särskilda kommitterade afgifna förslag angående
organisationen af flottans marinintendenturkår, hvarför marinförvaltningen
ansett sig böra i beräkningen införa det belopp, hvartill den
nya kårens aflöning skulle enligt det tillstyrkta förslaget komma att för
år 1904 uppgå.

Enligt sålunda angifna grunder har marinförvaltningen uppgjort
följande beräkning af medelsbehofvet under anslagstiteln aflöning för
flottans kårer och stater för år 1904:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

För år 1903
anvisadt.

För år 1904
beräknadt
behof.

Ökning.

Officerskåren....................................................

562,860

_

605,080

_

42,220

_

Reservofficersaspiranter.......................................

26,700

—

26,700

—

—

—

Underofficerskåren .............................................

369,600

—

422,120

—

52,520

—

Sjömanskåren ...................................................

1,305,090

—

1,444,972

—

139,882

—

18,706

100,500

25

18,706

112,500

25

Mariningeniörstaten ..........................................

12,000

—

Marinintendenturkåren (Civilstaten) .....................

139,000

—

279,000

—

140,000

—

8,550

77,635

46,900

179,840

8,550

77,635

46,900

200,960

Poliskåren ..................................................

Inkvarteringsbidrag för officerare och underoffice-rare, förslagsvis ..........................................

21,120

Reserv- och indragningsstater samt båtsmanskom-

panierna förslagsvis ....................................

Dagaflöning till officerare och underofficerare ......

66,300

411,787

50

66,300

452,145

05

40,357

55

I riksstaten afrundadt med .................................

—

25

—

—

—

Summa kronor

3,313,469

—

3,761,568

30

448,099

30

hvadan således enligt marinförvaltningens förslag den för år 1904 erforderliga
ökningen i anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
skulle utgöra i jämnadt tal 448,100 kronor.

Marinförvaltningen har i sina förslag till stater för sjömanskåren
och å dagaflöning åt officerare och underofficerare vid flottan beräknat
dagaflöning för 366 dagar, med hänsyn till det förhållande, att året
1904 är skottår. En sådan beräkningsgrund synes mig emellertid vara
oegentlig, då fråga är om stater, hvilka böra anses vara afsedda att
gälla för flera år. Att dagaflöning kommer att utgå för hela året till
de därtill berättigade, lärer lika litet år 1904 som föregående skottår förhindras
af den omständighet, att dagaflöning i staterna beräknats endast
för 365 dagar, då besparingar å aflöningsanslaget utan tvifvel komma
att därtill lämna tillgång.

Att den nu föreslagna personalökningen kommer att kräfva en ökning
af anslaget till flottans öfningar, anser jag, i likhet med chefen
för flottans stab, vara otvifvelaktigt men då denna ökning icke synes

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Officerskåren.

Underofficers kåren.

vara oundgängligen erforderlig förr än år 1905, anser jag mig icke nu
böra föreslå höjning af sistnämnda anslag. Likaså torde äskande åt
särskilt anslag för beredande af ökadt kasernutrymme kunna uppskjutas
till ett följande år, då utrymme utan sådant anslag lärer kunna beredas
för den nu föreslagna manskapsökningen, hvarjämte frågan om
nya kasernbyggnader icke lämpligen synes böra upptagas, förrän frågan
om flyttning af flottans station i Stockholm hunnit närmare sin lösning.

Hvad först angår den af chefen för flottans stab och marinförvaltningen
föreslagna ökningen af flottans officerskår, anser jag, lika med
dessa myndigheter, att 15 nya officersbeställningar böra upptagas i staten
för år 1904 och att bland dessa bör ingå en flaggmansbeställning.
Enligt den för 1900 års Riksdag framlagda planen för ökning af flottans
officerspersonal skulle en sådan beställning tillkomma redan år 1902,
och synes mig, af skäl, som blifvit af chefen för flottans stab anförda,
tiden nu vara inne att begära anslag till densamma. Beträffande de
öfriga 14 officersbeställningarna anser jag mig böra föreslå den jämkning
i deras föreslagna fördelning på särskilda grader, att i stället för
en kommendörkapten af l:a graden och en af 2:a graden upptagas två
kommendörkaptener af förstnämnda grad, och betingas denna ändring
af önskvärdheten att, med hänsyn till befattningens vikt, kunna å
hvarje l:a kl. pansarbåt till fartygschef afse kommendörkapten af l:a
graden.

Denna jämkning skulle medföra en ökning af 500 kronor i den af
marinförvaltningen i dess beräkning af anslagsbehofvet under aflöningsanslaget
för år 1904 upptagna posten officerskåren.

Vid den af chefen för flottans stab och marinförvaltningen föreslagna
ökningen af flottans underofficerskår har jag icke funnit något
att erinra, likasom jag också funnit den föreslagna fördelningen på
grader och stater vara efter behofvet riktigt afpassad.

I sammanhang härmed anhåller jag emellertid få fästa Eders Kungl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på behofvet af en lönereglering för underofficerarna
vid flottan.

Vid en jämförelse mellan, å ena sidan, de år 1876 af Riksdagen
godkända staterna för flottans underofficerskår, för flottans maskiniststat
och för flottans handtverksstat samt, å andra sidan, den för innevarande
år gällande, af 1902 års Riksdag godkända staten för flottans
underofficerskår framgår, att såväl fasta lönen som beklädnadsersättnin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

gen förblifvit oförändrade för samtliga underofficerare, äfvensom att
dagaflöningen för flaggmaskinist och för underofficer af 2:a graden,
icke maskinist, fortfarande utgår med de år 1876 fastställda beloppen,
under det att dagaflöningen till flaggunderofficer, icke maskinist, och
maskinistunderofficer af 2:a graden höjts med 15 öre. Med hänsyn
till dessa förhållanden torde man icke kunna säga, att flottans
underofficerare erhållit sådan löneförbättring, som betingats af de förändringar,
ej mindre lefnadskostnaderna än äfven anspråken på underofficerarnas
utbildning och arbete undergått under den långa tidrymd,
som förflutit, efter det den sista verkliga löneregleringen ägde rum.
De förbättringar i underofficerarnas aflöningsförhållanden i öfrigt, som
under de senare åren kommit till stånd, hufvudsakligen genom ändrade
bestämmelser rörande inkvarteringsbidrag, kunna icke förringa giltigheten
af detta omdöme.

De nuvarande aflöningsfönnånerna äro följande:

Fast lön.

Dagaflö-

ning.

Bekläd-

nads-

ersätt-

ning.

Portions-

ersätt-

ning.

Inkvarte-

rings-

bidrag.

Summa.

Plaggunderofficer, maskinist,

å 2 kr.

Stockholm ..........................

960

—

730

—

200

—

226

30

300

—

2,416

30

Flaggunderofficer, maskinist,

Karlskrona ........................

960

—

730

—

200

—

226

30

240

—

2,356

30

Flaggunderofficer, annan än

å 1: 65

maskinist, Stockholm .........

Flaggunderofficer, annan än

720

602

25

200

—

226

30

300

—

2,048

55

maskinist, Karlskrona .........

720

—

602

25

200

—

226

30

240

—

1,988

55

Underofficer af 2:a graden, ma-skinist, Stockholm ...............

Underofficer af 2:a graden, ma-

720

—

602

25

200

—

226

30

240

—

1,988

55

skinist, Karlskrona...............

720

—

602

25

200

—

226

30

180

—

1,928

55

Underofficer af 2:a graden, an-

å 1 kr.

nan än maskinist, Stockholm
Underofficer af 2:a graden, an-

720

—

365

—

200

—

226

30

240

—

1,751

30

nan än maskinist, Karlskrona

720

—

365

-

200

—

226

30

►—i

ce

o

—

1,691

30

Den löneförbättring, som med afseende på underofficerarnas ställning
och ansvar synes mig böra dem tillkomma, anser jag, som i denna

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

SjÖmans kåren.

fråga samrådt med chefen för landtförsvarsdepartementet, böra bestå i
höjning af fasta lönen och göras lika stor för samtliga underofficerare,
på det att den nuvarande proportionen mellan aflöningsförmånerna för
flaggunderofficerare och underofficerare af 2:a graden samt maskinister
och andra underofficerare måtte i hufvudsak bibehållas. Hvad beloppet
af löneförhöjningen angår, torde detsamma icke böra sättas lägre än
180 kronor, hvarigenom fasta lönen skulle blifva:

för flaggunderofficer, maskinist .......................................... kronor 1,140: —

b b , annan än maskinist ..................... » 900: —

» underofficer af 2:a graden.......................................... » 900: —

Sammanlagda aflöningsförmånerna skulle efter löneförhöjningen
blifva:

för flaggunderofficer, maskinist,

Stockholm ................

kronor

2,596: 30

»

»

1 » 5

Karlskrona .................

B

2,536: 30

b

b

, annan än

maskinist, Stockholm

B

2,228: 55

b

b

, » B

b , Karlskrona

B

2,168: 55

b

underofficer af

2:a graden,

maskinist, Stockholm

B

2,168: 55

»

b »

B B

b , Karlskrona

B

2,108: 55

b

b »

B B ,

annan än maskinist,

Stockholm ..............

B

1,931: 30

b

b »

B B ,

annan än maskinist,

Karlskrona...............

B

1,871: 30

Genom att lägga den nu ifrågasatta löneförhöjningen till fasta
lönen vinnes ock en mycket välbehöflig förbättring i underofficerarnas
pensionsförmåner.

Då den af chefen för flottans stab och marinförvaltningen föreslagna
staten för flottans underofficerskår år 1904 upptager 445 underofficerare,
skulle en ökning i fasta lönen med 180 kronor för en hvar
af dessa underofficerare medföra en ökad utgift från aflöningsanslaget
af 80,100 kronor och således den i marinförvaltningens ofvan anförda
beräkning af utgifterna under detta anslag upptagna posten underofficerskåren
ökas med detta belopp till 502,220 kronor, hvarigenom
den af såväl personalökningen som löneförhöjningen föranledda ökningen
af denna post skulle uppgå till 132,620 kronor.

Mot den af chefen för flottans stab och marinförvaltningen föreslagna
ökningen af sjömanskårens personal har jag icke funnit något

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

att anmärka. Den medför, med iakttagande af att dagaflöning beräknas
för 365 dagar, en ökning i den nu gällande statens slutsumma af
138,502 kronor.

Det af marinförvaltningen uppgjorda förslaget till stat å dagaflöning
för officerare och underofficerare har jämkats med hänsyn till det förut
af mig omförmälda förhållandet, att i marinförvaltningens förslag upptagits
dagaflöning för 366 dagar. I öfrigt har jag mot förslaget, som,
med nyssnämnda jämkning, medför en ökning i den nu gällande statens
slutsumma af 38,838 kronor 25 öre, icke funnit något att erinra.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 23 september
1902 upprepat sin redan år 1901 gjorda framställning om mariningeniörstatens
ökande med två torpedingeniörer och därutöfver föreslagit
äskande af medel till aflöning åt en miningeniör. Öfverdirektören
och chefen för mariningeniörstaten har emellertid äfven nu varit af
skiljaktig mening och ansett någon framställning härom icke för närvarande
böra göras hos Riksdagen; och då jag delar denna hans mening,
anser jag marinförvaltningens nu gjorda framställning icke böra
till någon åtgärd föranleda.

Jag anhåller nu att få öfvergå till den viktiga frågan om en omorganisation
af flottans civilstat.

I mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, bilagdt statsverkspropositionen till
samma års Riksdag, erinrade jag, att behofvet af eu ökning af personalen
vid flottans civilstat under de senare åren synnerligen starkt framhållits
såväl åt stationsmyndigheterna som ock af marinförvaltningen; och
behagade Eders Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig proposition om
beviljande af extra anslag för år 1903 till tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
vid nämnda stat, hvilken proposition sedermera blef af
Riksdagen bifallen. Tillika omnämnde jag, det jag hade för afsikt
att inom den närmaste framtiden föreslå åtgärder för åstadkommande
af en utredning rörande omorganisation af flottans civilstat.

Det syntes mig nämligen, som om det, då man nu maste vara betänkt
på att tillgodose behofvet ej blott af eu ökning af civilstatens
personal, utan äfven af förbättring i denna personals aflöningsförmåner,
hvilka reglerades år 1874 och sedermera förblitvit i hufvudsak oförändrade,
jämväl borde tagas i öfvervägande, huruvida icke själfva organisationen
af ifrågavarande stat borde undergå någon förändring, för att personaUih.
till Riktd. Frat. 1903. 4 Samt. / A/d. 6 Höft. a

Stat å dagaflöning
för
officerare
och underofficerare.

Marin ingeniör staten.

Omorganisation
af flottans
civilstat.

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

len vid staten skulle kunna på ändamålsenligaste sätt fylla de kraf,
som ställdes på densamma af tjänsten i land och till sjöss, i freds- och
krigstid.

Då jag i statsrådet den 31 januari 1902 tillät mig att ånyo göra
denna fråga till föremål för Eders Kung]. Maj:ts uppmärksamhet, anförde
jag ytterligare, att vid den utredning, som i nyss angifna syfte
borde göras, följande frågor särskildt syntes böra upptagas till besvarande,
nämligen:

1) huruvida icke flottans civilstat lämpligen borde, vare sig i sin
helhet eller till större eller mindre de!, organiseras såsom en kår,
fördelad på vissa tjänstegrader och löneklasser, hvilken kårs personal
särskildt skulle fördelas till tjänstgöring i olika befattningar i land och
till sjöss;

2) huruvida, under förutsättning att civilstaten på nyss angifvet
sätt organiserades, personalen borde ställas under en särskild chef;

3) huruvida marinförvaltningens civila personal och personalen vid
flottans civilstat lämpligen borde organiseras såsom en gemensam
kår; samt

4) i hvad mån vid beräkning af personalbehofvet vid civilstaten
hänsyn borde tagas till möjligheten att använda värnpliktiga skrifbiträden.

I enlighet med min underdåniga hemställan behagade Eders Kungl.
Maj:t sistnämnda dag uppdraga åt en kommitté att ej mindre verkställa
utredning rörande behofvet af ökning och omorganisation af flottans
civilstat samt förbättring af aflöningsförmånerna för personalen
vid samma stat än äfven afgifva de förslag, hvartill samma utredning
kunde föranleda.

Kommitté- Denna kommitté har den 27 augusti 1902 afgifvit underdånigt be forsiag.

tänkande, åtföljdt af förslag till stater och bestämmelser i ämnet. Öfver
kommitténs betänkande och förslag hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits af vederbörande stationsmyndigheter, marinförvaltningen
och chefen för flottans stab samt, i hvad pensioneringen af hithörande
personal angår, jämväl af direktionen öfver flottans pensionskassa.

Behofvet af I öfverensstämmelse med det i mitt anförande till statsrådsprotoom°tionmsa
kollet den 31 januari 1902 angifna program för kommitténs verksamhet
har kommittén först till besvarande upptagit frågan om behofvet af
en omorganisation af den svenska flottans civilstat.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

Kommittén har ansett sig därvid kunna såsom en inom flottan
enstämmigt rådande mening uttala, att den nuvarande organisationen
af flottans civilstat icke kan med afseende å tjänsten vare sig ombord
eller i land anses tillfredsställande; och då det borde åligga kommittén
att angifva skälen för en sådan mening, hade det blifvit kommitténs
närmaste uppgift att uppvisa de brister med hänsyn till den krigsmaritima
tjänstens kraf, hvilka berörda organisation företedde.

Flottans civilstat består för närvarande af:

sekreterare,

kamrerare,

intendenter,

advokatfiskal,

auditörer,

kammarförvanter,

proviantmästare,

beklädnadsförvaltare,

sjukhusförvaltare,

inventarieförvaltare,

materialförvaltare,

kassörer,

revisorer,

regementsskrifvare,
regementsskrifvare och bokhållare,
bokhållare och
kammarskrifvare

till det antal och med den fördelning mellan flottans stationer,
som i gällande stat bestämmas.

Till civilstaten räknas vidare auditörer öfver stat, vice auditörer
och extra ordinarie kammarskrifvare till det antal vid hvardera stationen,
som för ärendenas gång erfordras, äfvensom de vid stationerna
anställda väblar, första vaktmästare och vaktmästare till det antal, som
i gällande stat finnes upptaget, jämte extra vaktmästare. Vid Stockholms
station utöfvas advokatfiskalsbefattningen af den tjänsteman, som
handlägger advokatfiskalsgöromålen inom marinförvaltningen.

Såsom utmärkande drag för den nuvarande organisationen framträder,
dels att civilstatens personal antages för tjänstgöring antingen
uteslutande vid Karlskrona station eller uteslutande vid Stockholms
station, dels att efter ansökan utnämning sker till viss befattning,
hvars innehafvare genom fullmakt eller konstitutorial tillförsäkras bibehållande
af befattningen med åtföljande förmåner, samt att följakt -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ligen ändring i personalens placering å de två stationerna eller dess
fördelning mellan de olika ofvannämnda befattningarna icke kan ske
annorledes än efter ansökningar af tjänstemännen själfva.

Den enda inskränkningen i denna civilstatstjänstemännens orubblighet,
hvad beträffar den en gång erhållna tjänstebefattningen, utgöres
af skyldigheten för hvar och en att — likväl endast å den station,
han tillhör — efter förordnande bestrida högre befattning vid staten,
dock ej längre än tre månader under ett kalenderår, äfvensom att efter
erhållen kommendering tjänstgöra ombord å flottans fartyg.

Efter att hafva anfört dessa förhållanden, yttrar kommittén vidare.

Den omständigheten, att civilstatens personal antoges till tjänstgöring
uteslutande vid endera af flottans stationer, medförde en alltmera
framträdande olägenhet för tjänstens behöriga gång. Det arbete,
personalen hade att utföra, vore nämligen i hufvudsak beroende af
storleken af den flottans rörliga materiel, d. v. s. af antalet och beskaffenheten
af de fartyg, som förlädes vid respektive stationer, och
denna förläggning vore ovillkorligen underkastad förändring, beroende
som den vore af materielens utveckling och därmed följande förändringar
i stridskrafternas fördelning i och för försvarsändamål.

Ifrågavarande olägenhet blefve ännu kännbarare, ifall rörlig materiel,
såsom antagligt vore, inom närmaste framtid komme att förläggas
å flera punkter af rikets kuster än vid de två stationerna; och handhafvande!;
af såväl denna materiel som ock den fasta materiel, hvilken
erfordrades för den rörliga materielens underhåll och utrustning, komme
att kräfva civilstatstjänstemäns förflyttning till dessa särskilda punkter.

Behofvet af tjänstemän af civilstaten vid flottans stationer och å
andra orter kunde således vid skilda tidpunkter vara olika. För tillgodoseende
af tjänstens kraf borde, vid sådant förhållande, tjänstemännen,
i likhet med officerarna, kunna kommenderas till tjänstgöring å
olika stationer eller orter, d. v. s. efter behof kunna förflyttas
mellan stationerna, hvilket med civilstatens nuvarande organisation icke
läte sig verkställas.

Betraktade man åter personalens fördelning till vissa befattningar,
å hvilka fullmakt erhölles, skulle man likaledes finna, att denna omständighet
medförde afsevärd olägenhet för tjänstens upprätthållande.

Likasom förut blifvit framhållet, att behofvet af civilstatstjänstemän
vid stationerna vore växlande och beroende på storleken af den
rörliga materiel samt den i och för dennas underhåll och utrustning
erforderliga fasta materiel, som å hvarje station förelunnes vid olika
tidpunkter, så vore ock myckenheten af det arbete, som skulle utföras

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

af personalen inom de olika befattningarna, vid skilda perioder högst
olika. För att tjänsten skulle fortgå på fördelaktigaste sätt, borde således
antalet tjänstemän inom de olika befattningarna kunna efter behof
ökas eller minskas, eller, med andra ord, personalen borde ej vara
bunden vid vissa befattningar, utan kunna användas på sätt tjänsten
kräfde. En organisation, som medgåfve personalens kommenderande
eller förordnande till bestridande af olika tjänstebefattningar, skulle
ock till båtnad för tjänsten möjliggöra tjänstemannens placering å den
post, för hvilkens skötande hans individuella egenskaper bäst lämpade
sig. Den omständigheten, att en tjänsteman erhållit fullmakt å viss
befattning, från hvilken han ej kunde annorlunda än efter laga rannsakning
och dom afskedas och i allmänhet icke förflyttas, måste äfvenledes
medföra, att tjänsten understundom ej blefve skött på sätt önskligt
vore. Blotta medvetandet, att i händelse af försumlighet eller
vårdslöshet en förflyttning till annan befattning kunde ske, syntes vara
ägnadt att sporra sträfvandet att på bästa möjliga sätt uppfylla de fordringar,
som tjänsten ställde på innehafvaren. Ett särskildt förhållande,
som belyste de olägenheter, hvilka kunde följa af de nuvarande civilstatstjänstemännens
oskiljaktighet från de befattningar, till hvilka de
utnämndes, funne kommittén förtjäna att anföras. Flottans civila angelägenheter
handhades vid stationerna dels af en stationsbefälhafvare,
dels af en varfschef, hvardera med sitt kansli, för hvilket en sekreterare
stode i spetsen. Med nämnda tjänsteman af civilstaten hade
vederbörande stationsbefälhafvare eller varfschef ständigt det intimaste
samarbete, och vore det för tjänstens rätta skötande i högsta grad
önskvärdt, att en personlig öfverensstämmelse mellan dem vore rådande.
Skulle dylik öfverensstämmelse saknas mellan dessa personer, hvilka
stode i daglig och stundlig beröring med hvarandra, måste tjänsten
däraf blifva lidande. I regel innehades stationsbefälhafvare- och varfschefsämbetena
af de därtill förordnade under flera år i följd. Sekreterarebefattningen,
med hvilken följde högsta värdighet och högsta
löneförmåner inom nuvarande civilstaten, innehades med fullmakt, och
ombyte af innehafvare kunde, äfven ifall antydda, för tjänsten menliga
förhållande skulle förefinnas, icke äga rum. Ett ombyte skulle under
dylika omständigheter dock ovillkorligen lända till fördel för tjänsten,
och detsamma blefve äfvenledes förhållandet, om tjänstemannen af en
eller annan orsak skulle visa sig mindre lämplig för fyllandet af den
ansvarsfulla och fordrande befattningen.

Ytterligare syntes böra erinras om det behof, som med flottans
fortgående utveckling allt mer och mer gjorde sig gällande, att kunna

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

inom marinförvaltningen och flottans stab använda civila tjänstemän
med detaljkännedom om tjänsten vid stationerna, ett behof, som med
civilstatens nuvarande organisation icke läte sig, på sätt önskvärdt vore,
fyllas.

Men icke blott ur flottans synpunkt, utan äfven med hänsyn till
den behöfliga utvecklingen af civilstatstjänstemännens duglighet, måste
det, enligt kommitténs tanke, anses såsom en brist, att dessa tjänstemän
icke kunde mellan stationer och befattningar förflyttas oftare, än
nu vore förhållandet. Den erfarenhet, som vunnes i utöfningen af den
ena befattningen, vore nämligen alltid af värde, ofta oundgängligen
behöflig för ett rätt skötande af den andra, emedan den civila administrationen
inom flottan icke omfattade ett antal sinsemellan fristående
uppgifter, utan vore ett nät, hvars trådar på det närmaste grepe
in i hvarandra.

Den förnämsta bristen i nuvarande organisation vore likväl saknaden
af en systematisk, för flottans tjänst afsedd, teoretisk och prak
tisk utbildning af civilstatens tjänstemän. En jämförelse med förhållandena
i detta hänseende inom främmande mariner visade, att svenska
flottan därutinnan vore verkligt efterblifven. En utbildning af nyss
antydda slag skulle, efter kommitténs förmenande, medföra, utom andra
mera direkta fördelar, en afsevärd besparing i kostnaderna för sjöexpeditionerna.
Huru än frågan om civilstatens omorganisation komme att
lösas, måste dock något göras för afhjkipande af nu påpekade, betänkliga
brist.

Gentemot ofvan antydda olägenheter af civilstatspersonalens antagning
till tjänstgöring uteslutande i viss befattning vid viss station hade
å andra sidan till försvar för den nuvarande organisationen framhållits,
att genom besättande af de olika befattningarna vid civilstaten med
den som lämpligast ansedde bland kompetenta sökande och därigenom,
att viss befattning under längre tid, ja, kanske under hela tjänstetiden,
innehades af samma person, tjänsten blefve bättre tillgodosedd, enär
större rutin skulle förvärfvas af tjänstemännen och arbetets kontinuitet
bättre befordras, än därest ombyte af personal inom de olika befattningarna
skulle äga rum, äfvensom att, då med viss befattning följde
en viss bestämd inkomst, individens ekonomiska intressen därigenom
bäst skulle blifva tillgodosedda.

Enligt kommitténs åsikt vore dock dessa fördelar mera skenbara
än verkliga. Genom införandet af en i enlighet med tjänstens
fordringar väl afvägd, systematiskt bedrifven utbildning, innan inträde
på flottans civilstat stode att vinna, samt genom därpå följande prak -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

fisk tjänstgöring inom de olika tjänstegrenarna torde utan tvifvel
personalen i sin helhet blifva mera kompetent att sköta hvarje civilstaten
tillhörande befattning. Att af en på dylikt sätt utbildad, jämförelsevis
talrik personal kunna vid behof kommendera till skötandet
af mera ansvarsfulla poster de därtill lämpligaste skulle, enligt kommitténs
förmenande, möta mindre svårighet än att bland ett fåtal sökande finna
någon för befattningen fullt lämplig; och ifall genom kommenderingen
en tjänst blifvit på bästa sätt tillgodosedd, funnes ingen anledning till
alltför snart ombyte, äfven om dylikt enligt gällande bestämmelser finge
verkställas. I sådant fall vore ock kontinuiteten i arbetet betryggad,
vare sig organisationen medgåfve förflyttning af personalen mellan
olika tjänstebefattningar eller icke. Skulle däremot med endera organisationen
ett mindre godt val af person till en gifven befattning blifva
gjordt, torde den organisation, som medgåfve ett ombyte, vara att föredraga
framför den, som hindrade förflyttning af en för en viss befattning
mindre lämplig tjänsteman till en annan befattning, för hvilken
hans begåfning vore mera passande. Ett afbrott i arbetets kontinuitet
syntes härvidlag utan tvekan vara att föredraga framför den kontinuitet,
som bestode i befattningens fortsatta skötande af en därtill mindre
lämplig tjänsteman.

Hvad åter beträffade fördelen däraf, att, såsom enligt nu gällande
organisation, innehafvaren af viss befattning vore tillförsäkrad en därmed
åtföljande viss löneförmån, kunde denna förmån bibehållas lika
väl, om organisationen skulle förändras i riktning af att medgifva personalens
beordrande till bestridande af olika befattningar vid olika tillfällen.
Gjordes nämligen individens inkomster beroende af tjänstegraden,
som innehades, och ej af tjänstebefattningen, såsom nu vore
fallet, bevarades ifrågavarande fördel, och den med nuvarande organisation
förenade faran, att genom olika förordnanden den ene tjänstemannen
skulle kunna beredas ekonomisk fördel eller olägenhet i förhållande
till den andre, skulle helt och hållet bortfalla. Endast undei
den förutsättning, att tjänstemannens inkomster förblefve oberoende al
de förordnanden, det skulle ligga i myndigheters hand att meddela,
kunde kommittén förorda en organisation, som gåfve myndigheterna en
jämförelsevis obegränsad befogenhet att mellan de särskilda befattningarna
förflytta flottans civila tjänstemannapersonal.

Sedan kommittén tagit under sorgfälligt öfvervägande de skäl,
som talade för eller mot civilstatens nuvarande organisation i hvad
anginge personalens anställande vid viss station och i viss befattning,
hade kommittén kommit till den bestämda slutsats, att denna

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Personalens

utbildning.

organisations fördelar ingalunda uppvägde dess olägenheter, utan att
flottans tjänst numera oafvisligeu fordrade, att civilstaten erhölle en
ny organisation, hvilken möjliggjorde personalens användning å den
station eller ort samt i den tjänstebefattning, där en hvar kunde göra
den största nyttan, och detta så mycket mera, som personalens numerär
vid ifrågavarande stat af ekonomiska skäl måste inskränkas till det
för tjänstens behöriga gång minsta möjliga antal. Önskemålet att
genom den civila personalens ställande på rörligare fot kunna använda
densamma på hvarje punkt, där dess tjänst behöfdes, syntes på
fördelaktigaste sätt kunna uppnås genom en organisation i så måtto
liknande den militäriska, att personalen indelades i vissa tjänstegrader
med graden motsvarande, bestämda inkomster och med befordran
mellan de olika graderna, på sätt förhållandet vore inom arméns och
flottans officerskårer, och som tilläte, att personal, tillhörande viss
eller vissa tjänstegrader, kunde beordras eller kommenderas till bestridande
af vissa olika tjänstebefattningar.

Genom en dylik organisation tillförsäkrades en hvar en viss bestämd
inkomst, hvilken tjänstebefattning han än bestrede, under det
att personalen på för tjänsten fördelaktigaste sätt kunde användas å
den station eller ort, där dess användning erfordrades.

Inom flera utländska mariner hade man fästat synnerlig vikt vid
den civila tjänstens ordnande så, att nyss antydda önskemål verkligen
måtte kunna uppnås; och de inom vårt eget land under den .senare
tiden verkställda organisationer af kårer och stater, motsvarande flottans
civilstat, dels inom flottan själf af t. ex. marinläkarekåren, dels inom
armén af t. ex. dess intendenturkår, visade, att man äfven hos oss
börjat få öppna ögon för utvecklingens kraf i det hänseende, hvarom nu
vore fråga.

För att personalen vid en stat eller kår, organiserad på nu angifna
sätt, skulle vara i stånd att väl sköta de olika tjänstebefattningar,
som bestredes af tjänstemännen vid flottans nuvarande civilstat,
erfordrades dock, såsom förut framhållits, att densamma före inträdet
vid staten eller kåren erhölle en på själfva yrket riktad, systematisk
utbildning.

För vinnande af inträde vid den nuvarande civilstaten vore kompetensvillkoren
särdeles lindriga. Behörighet till erhållande af tjänst
vid denna stat — utom tjänst såsom sekreterare hos stationsbefälhafvare,
såsom advokatfiskal eller såsom auditör — tillkomme nämligen
en hvar, som aflagt mogenhetsexamen och vid å endera stationen

Statsutskottets Utlutande N:o 6.

25

undergånget förhör ådagalagt nöjaktig insikt i de delar af flottans
reglemente, hvilka handlade om organisationen samt hushållningen och
redogörelsen såväl i land som ombord. Examen, som berättigade till
inträde vid rikets rättegångsverk, fordrades för anställning i någon af
nyss särskildt nämnda befattningar samt grundläde behörighet jämväl
till öfriga tjänster vid civilstaten. Häraf framginge, att för erhållandet
af befordran till de mest ansvarsfulla och bäst aflönade tjänsterna inom
civilstaten endast erfordrades ådagalagd praktisk duglighet under förutvarande
tjänstetid, möjligen i en befattning till arten tämligen olik den,
som genom befordran skulle ernås, och att särskild utbildning till den
senare befattningen icke utgjorde ett villkor för densammas erhållande.

Innan kommittén uttalade sig rörande den utbildning, som syntes
böra fordras af personalen vid flottans omorganiserade civilstat, borde
omfattningen och beskaffenheten af den tjänstgöring, som ålåge civilstatens
personal, närmare skärskådas.

Denna tjänstgöring kunde sägas omfatta:

egentlig intendenturtjänst,

civiltjänst (i befattningar såsom sekreterare, kamrerare, revisor,
regementsskrifvare, bokhållare m. fl.),

förrådstjänst, samt

uteslutande juridisk tjänst (för advokatfiskal och auditör).

För utöfvande af tjänst såsom intendent ombord å flottans fartyg
och äfven i land vid stationerna fordrades erfarenhet i såväl intendentur-
som civil- och förrådsgöromål. För bestridande af befattningar,
omfattande ren civiltjenst eller förrådstjenst, kunde ren intendenturutbildning
icke sägas vara med nödvändighet påkallad. Praktisk tjänstgöring
uteslutande i civil- eller förrådstjänst syntes icke heller medföra
eller bibringa förfarenhet i intendenturtjänst, hvaremot dylik förfarenhet
otvifvelaktigt vore vid förstnämnda tjänstgöring af synnerlig
nytta.

Samtliga tjänstemän vid civilstaten vore, såsom förut erinrats,
skyldiga att tjänstgöra ombord å flottans fartyg, ocli det stora flertalet
af de befattningar, till hvilka de kunde kommenderas ombord, omfattade
icke allenast intendenturgöromål, utan jämväl civil- och förrådsgöromål.
Kommendering ombord såsom intendent borde, enligt kommitténs
förmenande, ovillkorligt föregås af utbildning till dylik tjänst.
Så kunde emellertid icke sägas vara förhållandet för närvarande. Den
tjänstgöring vid station och varf, som vid civilstaten, utan föregående
specialutbildning af något slag, nu anställd personal hade att utföra,
innan sjökommendering såsom fartygsintendent ifrågakommo, bestode
Bill. till Riksd. Blot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

nämligen i de allra flesta fall och hufvudsakligen i utförandet af civileller
förrådsgöromål af enklaste slag. Någon förutsättning för att den
personal, som anställdes vid civilstaten, skulle kunna fullgöra sina
tjänsteplikter, vare sig till lands eller till sjöss, innan densamma genom
längre tjänstgöring hunnit förvärfva kännedom därom, förefunnes således
icke. Detta för tjänsten menliga förhållande fordrade rättelse.
Enligt kommitterades åsikt borde därför behörighet till anställning vid
flottans civilstat, vare sig denna stat blefve omorganiserad eller icke,
förvärfvas först efter genomgången teoretisk och praktisk utbildning,
och borde detta i första hand och ovillkorligen gälla de tjänstemän,
hvilka skulle bestrida tjänster ombord.

Härmed vore man inne på den frågan, huruvida olika utbildad
personal borde atses för de olika tjänstebefattningarna, eller huruvida åt
hela personalen kunde gifvas en likformig utbildning. Skulle fortfarande,
såsom förhållandet nu vore, all personal vara förpliktad till tjänstgöring
ombord å flottans fartyg, borde gifvetvis, på grund af det redan
anförda, hela personalen utbildas till intendenturtjänst. Om däremot
särskild personal kunde afses för intendenturtjänst i land och till sjöss
och särskild personal för bestridande af öfriga befattningar vid civilstaten,
torde lika gifvet en olika utbildning för de särskilda kategorierna
vara att föredraga.

För besvarande af frågan, huruvida den utbildning, som skulle bibringas
civilstatstjänstemännen före deras anställning, borde vara likartad
för alla eller olika för särskilda grupper af personalen, syntes en
undersökning beträffande antalet intendenturtjänstemän, erforderliga för
flottans tjänst, blifva af afgörande betydelse. Detta antal vore olika
under olika förhållanden. Vid mobilisering erfordrades för tjänstgöring
ombord å fartygen ett stort antal stamanställda intendenter. Under
fredstid vore behofvet af dylika tjänstemän växlande och beroende af
antalet rustade fartyg. Vid vanliga förhållanden skulle därför, om
numerären af till sjötjänst behöflig personal vid civilstaten beräknades
efter behofvet vid mobiliseringstillfälle eller blott efter behofvet under
fredstid vid den tidpunkt på året, då största antalet fartyg vore rustade,
ett stort antal intendenturtjänstemän icke kunna under deri öfriga delen
af året komma till användning för egentlig intendenturtjänst i land,
emedan den personal, som erfordrades uteslutande för dylik tjänstgöring
vid stationerna, endast utgjorde ett fåtal. Skulle samtidigt härmed
de civiltjänsten och förrådstjänsten i land tillhörande befattningar
besättas med för dessa tjänster specialutbildad personal, blefve denna
så talrik, att den jämte intendenturpersonalen komme att uppdrifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

civilstatens numerär till en vida högre siffra, än för ändamålet påräkneliga
tillgångar skulle kunna medgifva.

Till det nu anförda komme ytterligare, att personal, som skulle
användas ombord i egenskap af fartygsintendenter, icke, till följd åt
beskaffenheten af den med dessa befattningar följande tjänstgöring,
borde vara alltför mycket till åren kommen. De äldre, som icke vidare
lämpligen borde kommenderas till sjöss, borde således användas i land,
helst som befordran samt därmed följande ökade inkomster eljest icke
skulle kunna beredas för sjötjänst afsedd intendenturpersonal inom vår
flotta. Slutligen borde bemärkas, att i denna personals utbildning äfven
borde ingå utbildning i hvad här ofvan betecknats såsom civiltjänst
och förrådstjänst, likasom det å andra sidan vore för de båda sistnämnda
slagens tjänst af stor vikt, att utöfvare däraf jämväl ägde förfarenhet
i tjänsten ombord.

Af nu anförda grunder kunde hvarken med hänsyn till gagnet för
tjänsten eller ur ekonomisk synpunkt ifrågasättas, att flottans civilstat
skulle bestå dels af personal, utbildad för tjänsten ombord, och dels af
personal, uteslutande utbildad för tjänsten i land, den förstnämnda personalen
till numerären motsvarande behofvet vid mobiliseringstillfälle
och den senares numerär fyllande behofvet under fredstid. Då emellertid
antalet af vid mobilisering erforderlig, för tjänst ombord utbildad
ordinarie personal vid civilstaten måste finnas jämväl under fredstid,
borde äfvenledes under denna tid tillfälle till tjänstgöring beredas densamma.
Tillfälle till uteslutande tjänstgöring i land måste ock beredas
denna personal, då den uppnådde en ålder eller tjänstegrad, som gjorde
densamma mindre lämplig för användande ombord å flottans fartyg i
egenskap af fartygsintendenter. Häraf följ de omedelbart, att flottans civilstat
måste bestå dels af personal i en ålder, som gjorde densamma lämplig
till intendenturtjänst ombord å flottans fartyg, och dels af personal,
utbildad till dylik tjänst, men af en ålder eller grad, som gjorde densamma
mindre lämplig för användning ombord i jämförelsevis underordnade
befattningar.

Då, såsom förut framhållits, utbildning till intendenturtjänst vid
flottan gjorde personalen lämplig till användning för såväl civil- som
förrådstjänst, men uteslutande utbildning till dessa tjänster icke förskaffade
personalen förfarenhet i intendenturtjänst, ansåge kommittén
på grund häraf och med anledning af hvad ofvan för öfrigt blifvit anfördt,
att det icke vore lämpligt att besätta civil- och förrådstjänsterna
inom civilstaten med för dessa tjänsters bestridande specialutbildad personal,
enär härtill med synnerlig fördel för tjänsten kunde användas för

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinintendenturkårens

organisation
och afloningsförhållanden.

intendenturtjänst utbildade tjänstemän. Kommittén ville därför såsom
sin åsikt uttala, att för civilstatens tjänstemän en likartad utbildning
borde företinnas och att denna utbildning borde vara af den beskaffenhet,
att tjänstemannen blefve lämplig för bestridande af tjänsten
såväl ombord å flottans fartyg som vid stationerna. Enligt kommitténs
förmenande kunde detta endast möjliggöras genom intendenturutbildning,
tagen i detta ords vidsträcktaste betydelse och icke i inskränkt mening.

I afseende på beskaffenheten af den teoretiska och praktiska utbildning,
som kommittén ansåge böra utgöra villkor för anställning vid
flottans civilstat, vare sig den af kommittén förordade omorganisationen
komme att företagas eller icke, har kommittén framlagt grunder
för närmare bestämmelser. För hufvuddragen af dessa utaf kommittén
föreslagna grunder för bestämmelser angående utbildning af marinintendentselever
och aspiranter anhåller jag att få lämna följande redogörelse:

För utbildning till tjänstemän vid marinintendenturkåren skulle af
chefen för sjöförsvarsdepartementet antagas marinintendentselever till
det antal, som af Eders Kungl. Maj:t bestämdes. För att kunna antagas
till elev skulle fordras, bland annat, att hafva fyllt 17, men icke
23 år samt att hafva aflagt mogenhetsexamen. De antagna eleverna
skulle sedermera genomgå en ettårig utbildningskurs vid flottan, och
efter dennas afsilande skulle de därvid godkända eleverna af chefen
för sjöförsvarsdepartementet antagas till marinintendentsaspiranter till
så stort antal, som blifvit af Eders Kungl. Maj:t bestämdt. Aspiranterna
skulle därefter genomgå en tvåårig utbildningskurs, efter hvars afslutande
de däruti godkända skulle kunna utnämnas till marinunderintendenter
samt erhålla lön i den ordning sådan vore eller blefve ledig.
De i aspirantkursen godkända, hvilka icke vunne sådan befordran,
skulle erhålla anställning såsom marinunderintendenter i flottans reserv.
Under ifrågavarande kurser skulle elev åtnjuta samma förmåner som
värnpliktig under tjänstgöring vid flottan samt aspirant under första året
samma förmåner som underofficer af 2:a graden vid ekonomistaten,
med undantag af fast lön, och under 2:a året samma förmåner som
flaggunderofficer vid ekonomistateu, jämväl med undantag af fast lön.

Kommittén öfvergår härefter till frågan om den förändrade organisationen
af civilstaten. Personalen vid den omorganiserade civilstaten
borde enligt kommitténs mening utgöras af marinintendenter, och då
vid flottan förut funnes mariningeniörstaten och marinläkarekåren, syntes
marinintendenturstaten eller marinintendenturkåren vara en lämplig
benämning för den omorganiserade civilstaten. Då emellertid den or -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

ganisation, som af kommittén framhållits såsom den lämpligaste, kunde
sägas gå i militär riktning, syntes benämningen marinintendenturkår
vara att föredraga.

Personalen vid denna kår borde, såsom kommittén redan i det föregående
anfört, innehafva olika tjänstegrader, motsvarande graderna inom
flottans officerskår. Inom den nuvarande civilstaten ägde innehafvarna
af de särskilda befattningarna olika värdighet, motsvarande kaptens,
löjtnants eller underlöjtnants grad, men med inkomster, hvilka före
den senast vidtagna löneregleringen för officerskåren betydligt öfverstego
officerarnas af motsvarande värdighet. Tjänstegraderna inom marinintendenturkåren
borde enligt kommitténs åsikt blifva motsvarande
dem, som funnes vid mariningeniörstaten och marinläkarekåren, och
syntes äfvenledes benämningarna för marinintendenter af olika tjänstegrader
böra motsvara de för marinläkare nyligen antagna.

Den nya marinintendenturkåren skulle således erhålla följande
sammansättning:

marinöfverintendent och chef af kommendörs värdighet;
förste marinintendenter af kommendörkaptens af 2:a graden värdighet
;

marinintendenter af l:a graden af kaptens värdighet;
marinintendenter af 2:a graden af löjtnants värdighet; samt
marinunderintendenter af underlöjtnants värdighet;
alla till det antal, som genom stat för marinintendenturkåren komme
att bestämmas. Till kåren skulle vidare räknas advokatfiskal, auditörer
och vice auditörer till det antal staten bestämde och en hvar med samma
värdighet som för närvarande, vidare förste marinintendenter, marinintendenter,
marinunderintendenter, advokatfiskal, auditörer och vice
auditörer öfver stat, äfvensom marinintendentsaspiranter och marinintendentselever
samt slutligen väblar och vaktmästare till i stat bestämdt antal.

Då flottans stationer hittills haft hvardera sin särskilda civilpersonal,
men enligt den föreslagna organisationen personalen vore afsedd
att bilda en gemensam kår med skyldighet för en hvar att efter kommendering
tjänstgöra å den ena eller andra stationen och i olika
tjänstebefattningar, vore det enligt kommitténs tanke nödvändigt, att
denna personal ställdes under en gemensam chef; och borde detta chefskap,
åtminstone tills vidare, utöfvas af en i flottans ekonomiska öfverstyrelse,
marinförvaltningen, tjänstgörande ämbetsman. Af ledamöterna
i nämnda ämbetsverk syntes härför kunna ifrågakomma endast amiralitetsrådet
såsom chef för ämbetsverkets civila afdelning eller chefen
för intendentafdelningen, hvilka båda chefer hade att handlägga ärenden

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

berörande marinintend en turen, den förre i hufvudsaklig, den senare i
mindre grad. Då chefens för intendentafdelningen åligganden till eu
stor del vore rent militära, hvarför ock till chef för nämnda afdelning
förordnades en i aktiv tjänst varande sjöofficer, för hvilken de ekonomiska
angelägenheterna vore mera främmande, under det att däremot
amiralitetsrådets befattning omfattade de uteslutande ekonomiska och
civila tjänstegöromålen, ansåge kommittén för sin del, att chefskapet
för marinintendenturkåren lämpligen borde utöfvas af amiralitetsrådet.
Då denne i sin egenskap af amiralitetsråd åtnjöte lön på marinförvaltningens
stat, syntes han i sin egenskap af marinöfverintendent och
chef för marinintendenturkåren böra för de ökade tjänstegöromål, hvilka
blefve eu följd af denna hans befattning, erhålla ett arfvode, uppfördt
å staten för denna kår. Beloppet af detta arfvode syntes kommittén
böra bestämmas till 2,000 kronor, därvid dock kommittén uttalat den
mening, att, för den händelse genom reglering af ämbets- och tjänstemännens
inom marinförvaltningen löner amiralitetsrådets aflöning på
marinförvaltningens stat blefve bestämd till sådant belopp, att den tillsammans
med nyssnämnda arfvode komme att öfverstiga den kommendör,
tjänstgörande vid flottans station i Stockholm, tillkommande aflöning,
arfvodet borde minskas med det kommendörsaflöningen Överskjutande
belopp.

Då förhållandet mellan marinöfverintendenten och kårens personal
borde förmedlas genom ett organ vid hvardera af flottans stationer i
Karlskrona och Stockholm, ansåge kommittén vidare, att det närmaste
chefskapet för den kåren tillhörande personalen vid hvardera stationen
borde utöfvas af en souschef, hvartill en förste marinintendent borde
på obestämd tid förordnas, samt att denne souschef borde under den
tid detta förordnande fortfore åtnjuta värdighet af'' kommendörkapten
af l:a graden och uppbära ett arfvode af 500 kronor för år.

Aflöningen för marinintendenterna af olika grader funne kommittén
lämpligen böra vid inträdet i viss grad motsvara det belopp, hvartill
inkomsten för en officer vid flottan af motsvarande värdighet uppginge,
samt fördelas, i likhet med officerarnas, uti lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag.

För införande af dagaflöning i stället för nuvarande tjänstgöringspenningar
förefunnes tillräcklig grund i ordnandet af marinintendenturkårens
tjänstgöring till öfverensstämmelse med officerskårens. Till aflöningens
utfyllande till lämpliga belopp utan att alltför mycket höja den
till grund för pensioneringen liggande fasta lönen hade inkvarterings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

bidraget så mycket hellre kunnat upptagas, som en dylik aflöningsförmån
jämväl under äldre tid ingått i aflöningen för civilstaten.

Då antalet marinintendenter i högre grader icke borde sättas större,
än behofvet kräfde, blefve befordringsutsikterna för personalen vid kåren
ojämförligt sämre än för officerarna. För att i någon mån minska
olägenheterna af detta förhållande, hvilket kunde förorsaka svårighet
att för marinintendenturkåren erhålla duglig personal, ansåge kommittén
en särskild anordning böra vidtagas. Kunde genom ålderstillägg
personalen vid marinintendenturkåren beredas en fortgående, vid bestämda
tidpunkter påräknelig ökning i inkomster, syntes detta i ej
ringa mån utjämna de annars, vid jämförelse med officerskårens, alltför
ofördelaktiga befordringsutsikterna. Kommittén föreslår därför, att två
ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, att utgå efter respektive 5 och
10 års väl vitsordad tjänstgöring inom hvarje löneklass, måtte tilldelas
marinintendenter af l:a och 2:a graden samt marin underintendenter.

Till proviantmästaren vid Karlskrona station utgår för närvarande
aflöningen dels i form af lön å 1,000 kronor, dels såsom arfvode å
1,000 kronor, dels ock genom den å omhänderhafda uppbörder enligt
gällande afskrifningsreglemente honom tillkommande afskrifningsprocent.
Den marinintendent, som skulle beordras att bestrida proviantmästarebefattningen,
anser kommittén böra åtnjuta lön i likhet med öfriga
marinintendenter. För att intresset och omsorgen om de stora och
värdefulla förråden skulle till gagn för staten städse hållas vid makt,
borde dock, enligt kommitténs mening, proviantmästaren fortfarande
erhålla någon afskrifningsprocent å omhänderhafda artiklar, hvilken afskrifningsprocent
det syntes böra tillkomma ett blifvande nytt afskrifningsreglemente
att bestämma.

Vidare anser kommittén, att till de marinintendenter, hvilka förordnades
att förrätta kassörstjänst, borde, i likhet med hvad förhållandet
vore för kassörerna vid marinförvaltningen och öfriga centrala
ämbetsverk, utgå missräkningspenningar; och har kommittén föreslagit
dessa till 500 kronor. Skäl härtill förefunnes, enligt kommitténs tanke,
så mycket mera som utbetalningar af små poster af dem förrättades i
betydligt större omfång än af kassörerna vid de centrala ämbetsverken,
vid hvilket förhållande förluster genom felräkning vore nästan omöjliga
att undvika.

Det mindre lämpliga och för tjänsten mindre fördelaktiga förhållandet,
att befordringsmöjlighcterna för personal, tillhörande samma
vapen, men skilda kårer, vore så ojämna, att efter samma tjänstetid
den ene kvarstode i underlöjtnants grad, under det att den andre kanske

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

uppnått kaptens grad, borde äfvenledes utjämnas. Detta läte sig- göra
genom att tillägga marinunderintendenterna och marinintendenterna af
2:a graden högre värdighet, antingen efter viss bestämd tjänstgöringstid
i endera af nämnda grader eller ock så snart befordran till högre
grad skett inom sjöofficerskåren af den yngste officer af motsvarande
värdighet med lika lång tjänstetid. Marinintendenter af l:a graden borde
ock kunna efter längre tjänstetid och visad framstående skicklighet
tilläggas värdighet lika med kommendörkapten af 2:a graden.

Beträffande aflöningsförhållandena för advokatfiskal-, auditörs- och
vice auditörsbefattningarna anser komitén ofvan angifna aflöningsformer
icke böra för dem tillämpas. För närvarande utgör aflöningen för advokatfiskalen
vid Karlskrona station arfvode af 2,000 kronor om året
och för auditören vid Stockholms station arfvode af 1,000 kronor om
året, under det att auditörens vid Karlskrona station aflöning uppgår
till 3,000 kronor, hvaraf 2,200 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar,
med 2 ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Med samtliga
dessa befattningar följer kaptens värdighet.

Kommittén framhåller, att, med de förändrade förhållanden, som
framkallats af flottans kraftiga och alltjämt fortgående utveckling, såväl
advokatfiskal^ som auditörernas göromål ökats i betydlig grad. Hittills
anslagna medel för uppehållande af dessa tjänster måste därför,
enligt kommitténs tanke, anses alldeles otillräckliga. I Karlskrona vore
tillfällena till extra inkomster för innehafvaren af auditörsbefattningen
ganska inskränkta, och denna omständighet måste vid bestämmandet
af hans löneförmåner särskildt tagas i betraktande. För auditören
vid Stockholms station vore förhållandet i detta hänseende helt annat,
förutom det att hans tid för tjänstgöring i egenskap af auditör icke
vore så hårdt anlitad. Aflöningsförmånerna för auditören vid Karlskrona
station borde därför sättas högre än för auditören vid Stockholms station.
För advokatfiskalen vid Karlskrona station funnes, oaktadt hans
göromål numera hade en ganska betydlig utsträckning, dock tillfälle
att med advokatfiskalsbefattningen kunna förena annan statens eller
kommunens tjänst, och kunde därför denne ämbetsmans tjänstgöringsskyldighet
vid flottan närmast likställas med auditörens vid Stockholms
station. Efter att hafva tagit alla hithörande omständigheter i betraktande,
har kommittén kommit till den uppfattning, att sistnämnda två
tjänstemäns aflöning bör bestämmas till 2,500 kronor för hvardera och
att dessa belopp böra utgå i form af arfvoden, af hvilka 700 kronor
skulle motsvara tjänstgöringspenningar och 1,800 kronor utgöra det
fasta arfvodet. För auditören vid Karlskrona station anser kommittén

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

åter, på grund af det förut anförda, att, såsom äfven nu är förhållandet,
aflöningen bör utgå i lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg,
samt föreslår för denne tjänsteman en fast lön af 3,000 kronor, 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor. Aflöning för vice auditörerna anser kommittén böra utgå i form
af arfvoden till belopp af 1,000 kronor.

Aflöningen till stationernas väblar och vaktbetjäning har kommittén
ansett böra bestå i lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag på sådant sätt,
att väbel erhåller i lön 600 kronor, i dagaflöning 1 krona 65 öre
och i inkvarteringsbidrag vid Karlskrona station 240 kronor och vid
Stockholms station 300 kronor, hvarigenom sammanlagda aflöningen för
väbel komme att ungefärligen motsvara den till öfverkonstapel vid
flottans poliskår utgående aflöning, samt

att vaktmästare erhåller i lön 500 kronor, i dagaflöning 1 krona
och i inkvarteringsbidrag, vid Karlskrona station 180 kronor och vid
Stockholms station 240 kronor.

Såväl väbel som vaktmästare föreslås därjämte att komma i åtnjutande
af två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring.

Aflöningsförhållandena vid marinintendenturkåren skulle således
enligt kommitténs förslag blifva följande:

Fast

lön.

Dag-

aflönin

er

3''

Inkvar-

terings-

bidrag.

Arfvode.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Marinöfverintendent ...

—

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

2,000

-

Förste marinintendent

å 5 kr.

i Karlskrona ......

4,000

—

1,825

—

600

—

—

—

—

—

6,425

4,000

___

1,825

__

1,000

_

_

__

_

_

6,825

_

Marinintendent af l:a

graden, l:a

löneklassen

k 4 kr.

i Karlskrona ...

3,400

-

1,460

—

400

—

—

—

—

—

5,260

—

i Stockholm ...

3,400

—

1,460

—

500

—

—

—

—

—

5,360

—

Marinintendent af l:a

graden, 2:a

löneklassen

i Karlskrona ...

2,400

—

1,460

—

400

—

—

—

—

—

4,260

—

i Stockholm ...

2,400

—

1,460

—

500

—

—

—

—

—

4,360

—

Bih. till 1 liksd. Prat. 1903. 4 Sami 1 Afd. 6 Käft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Personal behofvet.

Fast

lön.

Dag-

aflöning.

Inkvar-

terings-

bidrag.

Arfvode.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Marinintendent af 2:a graden

å 3 kr.

1,500

1,500

1,095

1,095

300

.

2,895

2,995

_

i Stockholm .............. ......

—

—

400

-

—

-

—

—

—

Marinunderintendent

å 3 kr.

i Karlskrona .....................

720

—

1,095

—

300

—

—

—

—

2,115

—

i Stockholm .....................

720

—

1,095

—

400

—

—

—

—

2,215

—

Auditör i Karlskrona...................

3,000

—

—

—

—

—

—

—

1,000

-

4,000

—

Advokatfiskal i Karlskrona ...........

—

—

—

—

—

1,800

—

700

—

2,500

—

1,800

1,000

700

2,500

1,000

__

å kr. 1:65

—

600

602

25

240

1,442

1,502

25

Väbel i Stockholm ........................

600

—

602

25

300

—

—

—

—

—

25

å 1 kr.

Vaktmästare i Karlskrona...............

500

—

365

—

180

—

—

—

—

_

1,045

—

Vaktmästare i Stockholm ...............

500

—

365

240

—

—

—

—

1,105

1

1

Utöfver de sålunda upptagna aflöningsförmånerna skulle tillkomma
arfvoden å 500 kronor för 2 förste marinintendenter, tjänstgörande
såsom chefsintendenter å stationerna, samt missräkningspenningar till
belopp af 500 kronor för 2 marinintendenter, tjänstgörande såsom kassörer
å stationerna. Marinintendenter af l:a och 2:a graden samt marinunderintendenter
skulle vara berättigade till 2 ålderstillägg, hvardera
å 300 kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Likaledes skulle auditör i Karlskrona erhålla 2 ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor efter 5 och 10 år samt väblar och vaktmästare 2 ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, jämväl efter 5 och 10 år.

Kommittén öfvergår härefter till frågan om antalet af personalen vid
marinintendenturkären.

Med afseende härå hafva för kommitténs räkning åtskilliga upplysningar
infordrats från stationsbefälhafvarna samt chefen för flottans stab;
och har kommittén, med stöd af de sålunda lämnade upplysningarna,
utarbetat en tabell, hvilken torde få biläggas detta protokoll (bil. n:r «5),
utvisande dels år 1902 befintligt antal tjänstemän vid flottans civilstat
dels af stationsmyndigheter samt chefen för flottans stab från år

Statsutskottets Utlåtande N:o C.

35

1904 föreslaget antal sådana tjänstemän, dels ock af kommittén såsom
från sistnämnda år behöfligt ansedt antal tjänstemän jämte förslag till
dessa tjänstemäns placering inom marinintendenturkårens olika grader.

Af denna tabell framgår, att personalen vid flottans civilstat vid
tiden för uppgifternas afgifvande utgjordes af 55 ordinarie och 26 extra
ordinarie tjänstemän och att således hela antalet af vid staten anställd
personal uppgick till 81, hvaraf 35 ordinarie och 13 extra ordinarie
eller tillhopa 48 vid Karlskrona samt 20 ordinarie och 13 extra ordinarie
eller tillhopa 33 vid Stockholms station. Af stationsbefälhafvaren
i Karlskrona framhålles, att år 1904 en ökning af den ordinarie personalen
från 35 till 49 är af behofvet påkallad, och beräknar stationsbefälhafvaren
i Stockholm, att ökningen vid samma tid bör för Stockholms
station utgöra 7 ordinarie tjänstemän, hvarigenom dessas antal
skulle höjas från 20 till 27. Hela antalet ordinarie tjänstemän vid
civilstaten skulle således komma att utgöra 76 mot det nuvarande
antalet 55. Dessutom anse stationsrnyndigheterna, att af extra ordinarie
tjänstemän bör finnas vid hvardera stationen ett lämpligt antal,
hvarvid dock af stationsbefälhafvaren i Karlskrona särskildt framhållits
den uppfattningen, att där ett obestridligt och stadigvarande behof af
en tjänsteman finnes, där bör icke för befattningens uppehållande afses
extra ordinarie personal.

Det system med användande af ett relativt stort antal extra ordinarie
kammarskrifvare, hvilket den rådande bristen på ordinarie tjänstemän
vid civilstaten nödvändiggjort och hvilket medfört, att extra ordinarie
kammarskrifvare måst vänta 12—15 år på befordran, allt under
det de mot eu skäligen obetydlig ersättning användts till alldeles
samma tjänstgöring som deras kamrater på ordinarie stat, betecknas af
stationsbefälhafvaren i Karlskrona såsom förkastligt. 1 detta uttalande
instämmer kommittén till alla delar och anser, att vid omorganisation
af civilstaten antalet extra ordinarie eller med dylika jämnställda tjänstemän
ovillkorligen bör inskränkas till det minsta möjliga.

Med ledning af det utaf stationsrnyndigheterna beräknade, förut
omnämnda personalbehofvet och i öfverensstämmelse med ofvan gjorda
uttalande angående olämpligheten af att för ordinarie behof använda
extra ordinarie tjänstemän har därför kommittén verkställt en noggrann
utredning rörande antalet af den ordinarie personal, som bör
ingå i den af kommittén föreslagna marinintendenturkåren, hvilken
enligt kommitténs åsikt bör ersätta den nuvarande civilstaten vid flottan.
Vid ifrågavarande utredning hafva granskats de olika tjänsteåligganden,
hvilka dels tillhöra de olika grupperna af tjänstemän vid civilstaten,

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dels tillkomma innehafvarne af de olika befattningarna hvar för sig,
och har kommittén därvid kommit till den iippfattningen, att antalet
ordinarie tjänstemän för skötandet under fredsförhållanden af civilstaten
tillkommande göromål i öfverstyrelsen, vid stationerna och ombord
å flottans fartyg ej kan sättas lägre än 82. Härtill borde, enligt
kommitténs åsikt, vidare komma ett ständigt behöfligt antal af 16 icke
ordinarie tjänstemän för bestridande af de minst maktpåliggande befattningarna,
för hvilkas skötande icke ovillkorligen fordras fullt utbildade
tjänstemän och hvilka befattningar, enligt kommitténs förmenande, hufvudsakligen
borde besättas med för vinnande af inträde vid marinintendenturkåren
under utbildning varande och således tillgänglig personal.
I denna af kommittén såsom ovillkorligen behöflig ansedda
personal ingå chefen för kåren, hvilken emellertid ansetts kunna vara
den civila ledamoten i marinförvaltningen, advokatfiskalen vid Karlskrona
station, 2 auditörer, 2 vice auditörer, 2 väblar och 7 vaktmästare,
eller tillsammans 15 personer, för hvilkas anställning vid mariuintendenturkåren
den för kårens öfriga personal föreslagna obligatoriska
intendenturutbildningen icke skulle vara erforderlig.

Vid jämförelse mellan det af stationsmyndigheterna såsom år 1904
nödvändigt angifna antalet af 76 ordinarie tjänstemän och det af kommittén
för den föreslagna marinintendenturkåren för samma år beräknade
antalet af 82 dylika samt vid granskning af de olika befattningar,
som af personalen inom civilstaten eller marinintendenturkåren skulle
bestridas, framgår, att af kommittén bland kårens personal upptagits
en marinöfverintendent (chef), en i dennes expedition tjänstgörande
marinintendent samt 5 för öfningsfartyg hela året erforderliga marinintendenter,
eller tillsammans 7 personer, hvilka icke finnas upptagna
bland den af stationsmyndigheterna såsom erforderlig ansedda personal.
Fråndragas dessa 7 från antalet 82, kvarstå 75 ordinarie tjänstemän,
till hvilket antal kommittén på grund af förut omnämnd utredning beräknat
behofvet för stationstjänsten, hvilket behof af stationsmyndigheterna
beräknats till 76.

Det behof af minst 5 tjänstemän för bestridande af fartygsintendentbefattningar,
hvilket af kommittén upptagits såsom ordinarie, har
tillkommit på grund af den till 10 månader utsträckta öfningstiden för
värnpliktiga, hvilken nödvändiggör öfningsfartygens användande den
största delen af året dels för öfningsändamål till sjöss, dels för förläggning
vid stationerna med inmönstrade besättningar i och för öfning af
de värnpliktiga vintertiden. Under kortare tider af året skulle antalet
erforderliga fartygsintendenter komma att betydligt öfverstiga 5. Ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

varande tjänstemän hafva icke kunnat af stationsmyndigheterna upptagas
bland den för stationstjänsten af dem beräknade personalen; men
har hittills den ordinarie personal af civilstaten, som från stationerna
utkommenderats på fartygen, ersatts af extra ordinarie tjänstemän; och
att stationsmyndigheterna tänkt sig detta förhållande komma att fortfara,
framgår af den i deras yttranden uttalade förutsättning, att »erforderligt»
antal extra ordinarie tjänstemän fortfarande borde finnas tillgängligt.
Kommittén anser emellertid, att det ordinarie behofvet af
marinintendenter för tjänst ombord å fartygen bör tillgodoses i minst
samma mån som behofvet af ordinarie tjänstemän för stationstjänsten,
och finner på grund häraf, att antalet tjänstemän för fyllande af detta
senare behof, af kommittén beräknadt till 75, ovillkorligen bör ökas
med 5 ordinarie tjänstemän för det ordinarie behofvet af fartygsintendenter
ombord å öfningsfartygen.

Likaså anser kommittén nödigt, att i marinöfverintendentens expedition
kommer att tjänstgöra en med förhållandena vid stationerna och
tjänsten därstädes fullt förtrogen ordinarie tjänsteman vid den föreslagna
marinintendenturkåren för att städse kunna gå kårens chef till
banda i utöfningen af dennes ansvarsfulla befattning.

Af den förut åberopade tabellen (bil. n:r 5) framgår, att, utöfver det
för stationstjänsten af stationsmyndigheterna beräknade antalet ordinarie
tjänstemän, ytterligare borde vara att påräkna ett antal extra
ordinarie tjänstemän, och att enligt kommitténs utredning behofvet af
icke ordinarie tjänstemän (år 1904) under fredsförhållanden uppginge
till 16, nämligen 9 vid Karlskrona och 7 vid Stockholms station. Af
detta antal anser kommittén 11 böra innehafva tillräcklig utbildningför
bestridande af sådana underordnade befattningar, som nu vanligtvis
uppehölles af yngre extra ordinarie kammarskrifvare, men uti hvilkas
skötande kontinuitet icke vore ovillkorligen erforderlig, under det att
för bestridande af de 5 återstående befattningarna personal med mindre
fullständig utbildning- syntes vara användbar. Ifall den föreslagna
marinintendenturkåren komme till stånd och personalens utbildningordnades
på sätt kommittén föreslagit, skulle, enligt kommitténs åsikt,
för ifrågavarande tjänster lämpligen kunna användas dels marinunderintendenter
öfver stat, dels marinunderintendenter i flottans reserv
omedelbart etter slutad utbildning såsom marinintendentsaspiranter och
därpå följande placering i reserven, dels marinunderintendenter i reserven,
hvilka genomginge repetitionsöfning, dels marinintendentsaspiranter,
dels marinintendentselever, dels slutligen värnpliktiga redogörare och
skrifvare efter afslutad förberedande militärisk utbildning.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Enligt af kommittén verkställd beräkning skulle för fyllande af
ifrågavarande 16 platser finnas att tillgå följande personal, nämligen:
1 eller 2 marinunderintendenter öfver stat, 3 marinunderintendenter i
reserven, tjänstskyldiga under 1 år, 3 marinunderintendenter, inkallade
för genomgående af 6 månaders repetitionsöfningar, 6 andra och 6
första årets aspiranter samt 8 elever, således tillhopa 25 eller 26 personer.

Aflöningsförmånerna för marinunderintendenter öfver stat under tjänstgöring
och marinunderintendenter i reserven under det år, dessa efter afslutad
utbildning skulle vara tjänstskyldiga, anser kommittén böra bestå
af dagaflöning och inkvarteringsbidrag. Marinunderintendenter i reserven,
inkallade för genomgående af 6 månaders repetitionsöfningar, borde
däremot under denna tid åtnjuta aflöning till belopp motsvarande den,
som skulle tillkomma marinunderintendent i stammen. Utöfver dessa
aflöningsförmåner borde ingen ersättning utgå, äfven för den händelse
repetitionsöfningarna komme att försiggå vid annan station än den, å
hvilken reservmarinunderintendenten vore placerad.

Enligt kommitténs i förut åberopade tabell upptagna förslag till
tjänstemännens placering inom marinintendenturkårens grader skulle
de i tabellen upptagna olika tjänstebefattningarna bestridas af tjänstemän
innehafvande nedanstående grader, till för hvardera uppgifvet

antal:

marinöfverintendent...................................................... 1

förste marinintendenter eller marinintendenter af

l:a graden........................................................................ 3

förste marinintendenter eller marinintendenter...... 5

marinintendenter ............................................................... 30

marinintendenter af 2:a graden ................................. 6

marinunderintendenter...................................................... 23

summa 68,

hvartill skulle komma

auditörer, advokatfiskal och vice auditörer ............ 5

vaktmästare och väblar................................................... 9,

hvilka senare emellertid skulle erhålla löneförmåner grundade på beskaffenheten
af den innehafda befattningen och således icke efter de
olika grader, som kunde dem tilldelas. Sålunda återstode fördelning
af 68 platser inom de 5 olika grader med olika aflöningsförmåner,
hvilka, enligt kommitténs förmenande, borde förekomma i marinintendenturkåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

Beträffande denna fördelning anför kommittén följande.

Marinöfverintendenten, tillika chef för kåren, borde, i likhet med
cheferna för mariningeniörstaten och för marinläkarekåren, innehafva
kommendörs grad. Chefsintendenterna, en vid hvardera stationen,
borde under den tid, deras förordnande såsom chefsintendenter varade,
innehafva värdighet af kommendörkapten af l:a graden, men aflöning
i likhet med kommendörkapten af 2:a graden, hvarför de således borde
tillhöra första marinintendentsgraden. Af de 8 platser, som borde eller
kunde innehafvas af tjänstemän med regementsofficers värdighet, återstode
således 6. Kommittén ansåge, att 3 borde innehafvas af tjänstemän
med grad af förste marinintendenter och 3 af tjänstemän tillhörande
marinintendentsgraden. * På grund häraf föresloge kommittén, att
förste marinintendenternas antal skulle utgöra 5.

Såsom af tabellen framginge, borde, förutom de tre nyssnämnda,
ytterligare 30 befattningar bestridas af marinintendenter af l:a eller 2:a
graden, och syntes därför lämpligen hälften af dessa 33, eller 16, böra
tillhöra l:a graden, med hälften, eller 8, i hvardera löneklassen inom
graden, samt de öfriga 17 den 2:a graden. Härtill komme ytterligare
6 platser, hvilka borde besättas med marinintendenter af 2:a graden,
hvadan antalet i denna grad borde utgöra 23.

Af tabellen framginge vidare, att 23 befattningar kunde bestridas
af marinunderintendenter, och borde således detta antal finnas i denna
grad. Enligt ofvanstående beräkning skulle således marinintendenturkå -

rens stat upptaga:

öfverintendent ...................................................................................................... 1

förste marinintendenter .................................................................................. 5

marinintendenter af l:a graden:

l:a löneklassen .......................................................................... 8

2:a löneklassen .......................................................................... 8 if,

marinintendenter af 2:a graden........................................................................ 23

marinunderintendenter ...................................................................................... 23

~68.

Advokatfiskal vid Karlskrona station samt auditörerna vid båda
stationerna borde innehafva samma värdighet som marinintendent

af l:a graden.......................................................................................... 3

samt vice auditörerna samma värdighet som marinunderintendent 2 5

Transport 73

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport 73

Härtill komme

väblar ............................................................................................................... 2

och vaktmästare............................................................................................. 7 9

Summa 82.

Den sålunda af kommittén lämnade utredning har, såsom förut
antydts, afsett antalet behöfliga tjänstemän år 1904 under fredsförhållanden.
Vid inträffande mobilisering ökas dock detta behof högst betydligt.
Enligt förut omförmälda, af chefen för flottans stab i detta ämne
afgifna yttrande erfordras vid mobiliseringstillfälle efter år 1902 för
tjänst i olika befattningar å flottans fartyg, permanenta minpositioner
och befästningar 21 af marinintendenturkårens tjänstemän. Då för tjänstgöring
ombord å fartygen under fredsförhållanden bland ordinarie personalen
endast beräknats 5, skulle således det ökade behofvet vid mobilisering
för tjänst utom stationerna utgöras af 16 tjänstemän. Samtidigt
ökas äfven behofvet vid stationerna af tjänstemän, och har den
därstädes behöfliga ökningen beräknats till 5, hvadan för tjänst ombord
och i land vid mobiliseringstillfälle en ökning af numerären med
21, eller från 98 (82 ordinarie och 16 icke ordinarie) till 119, skulle
vara af behofvet påkallad. För den del af denna styrka, som skulle
utgöras af personal med intendenturutbildning, borde nödvändigtvis
finnas ersättningspersonal, och har dennas storlek af kommittén beräknats
till omkring 5 procent, eller ett antal af 5 utbildade marinunderintendenter.
Antalet af den personal, som vid mobiliseringstillfälle
behöfde tagas i anspråk år 1904, skulle alltså enligt kommitténs
beräkning uppgå till 26 utöfver fredsbehofvet samma år, eller till (98 +
26) 124. Vid mobilisering behöfde för tjänsten utom stationerna tagas
i anspråk ett större antal ordinarie tjänstemän, och borde dessa vid
stationerna kunna ersättas med fullt utbildad personal, hvarför enligt
kommitténs åsikt samtliga ofvannämnda 26 tjänstemän borde utgöras
af marinintendenter af olika grader i flottans reserv.

Beträffande den för tiden 1905—1912 erforderliga personalökningen
anför kommittén följande:

Under denna tid växte ytterligare det behöfliga antalet ordinarie
tjänstemän såväl för uppehållande under fredsförhållanden af tjänsten
vid stationerna som för tjänsten ombord å flottans fartyg vid mobilisering.
Enligt stationsmyndigheternas yttranden utgjorde den behöfliga
tillväxten i personal under nyssnämnda tidsperiod för stationstjänsten
6 ordinarie tjänstemän utom ett antal extra ordinarie dylika. En -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

ligt chefens för flottans stab uppgift angående personalbeliofvet vid
mobilisering ökades behofvet af fartygsintendenter hvardera af åren
1905, 1907, 1909 och 1911 med eu, och tillkomme dessutom behofvet
af ytterligare en fartygsintendent för den kryssare, till hvars byggande
1902 års riksdag anvisat medel. Hela ökningen i antalet behöfliga ordinarie
marinintendenter för tjänst ombord vid mobilisering skulle således
intill år 1912 uppgå till 5. Till detta antal borde ock enligt kommitténs
åsikt ökningen i det ordinarie tjänstemannaantalet vid marinintendenturkåren
inskränkas, enär under fredsförhållanden dessa 5 borde under
en stor del af året kunna användas för tjänst vid stationerna.
Det af stationsmyndigheterna såsom behöfligt härutöfver uppgifna antalet
tjänstemän borde kunna fyllas genom användande af icke ordinarie
personal samt värnpliktiga. Ökningen i marinintendenturkårens
ordinarie personal med 5 tjänstemän syntes böra försiggå på det sätt,
att antalet marinunderintendenter år 1905 ökades från 23 till 24 och
år 1907 från 24 till 25, antalet marinintendenter af 2:a graden år 1906
från 23 till 24 och år 1909 från 24 till 25 samt antalet marinintendenter
af l:a graden 2:a löneklassen år 1911 från 8 till 9. Samtidigt
måste ock antalet marinintendenter i flottans reserv ökas med 5 för
att ersätta de 5 ordinarie tjänstemännen, hvilka från stationstjänst under
fredsförhållanden i stället måste vid mobiliseringstillfälle användas
för tjänst ombord. Hela antalet marinintendenter i flottans reserv
måste således uppgå till minst 31 (26 + 5).

Vid sina ofvan anförda beräkningar af personalbehofvet har kommittén,
i den mån sådant kunnat ske, tagit hänsyn till möjligheten af
att i tjänsten använda värnpliktiga ej blott såsom skrifbiträden utan
äfven för utförande af andra, marinintendenturen tillhörande göromål,
hvadan berörda hänsyn varit eu i sin mån bidragande faktor till personalbehofvets
begränsande till förut angifna siffror.

Genom det anförda anser sig kommittén hafva förebragt tillräcklig
utredning angående behofvet af en marinintendenturkår i flottans reserv,
likasom angående det antal tjänstemän en dylik kår borde omfatta. Äfvenledes
finner kommittén af det redan sagda framgå, att reservkårens
uppgift skulle vara dels att i fredstid bereda behöflig förstärkning i
den med hänsyn till ökningen af flottans materiel och militära personal
knappt beräknade numerären af marinintendenturpersonalen i flottans
stam, dels att vid mobilisering lämna tillgång för flottans fartyg på
oundgängligen erforderlig intendenturpersonal.

Med afseende härpå har kommittén utarbetat förslag till grunder
Bih. till Jiihd. Prot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 0 Haft. G

Marinintendenturkår
i
reserven.

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Pensionering
af marininten*
denturkårens
personal.

för organisation af en marinintendentnrkår i flottans reserv, därvid
kommittén tagit till ledning motsvarande föreskrifter rörande reservbefäl
för flottan.

Enligt de sålunda föreslagna grunderna skulle till marinunderintendenter
i reserven utnämnas marinintendentsaspiranter, livilka genomgått
särskildt stadgad utbildningskurs. En sålunda utnämnd marinunderintendent
skulle vara skyldig att, efter erhållen kommendering därtill
omedelbart efter afslutandet af sin kurs vid skolan för marinintendentsaspiranter,
tjänstgöra ett år vid marinintendenturkåren samt att under
åttonde kalenderåret efter afslutandet af förenänmda kurs, på kallelse,
inställa sig till repetitionsöfning, omfattande en tid af högst sex månader.

Beträffande reservkårens aflöning har kommittén ansett densamma
för det på den afslutade aspirantutbildningskursen närmast följande
tjänstgöringsåret kunna inskränkas till ett belopp, motsvarande dagaflöning
och inkvarteringsbidrag till marinunderintendenterna i stammen.
Under all annan tjänstgöring borde däremot, enligt kommitténs mening,
reservpersonalen åtnjuta en aflöning, som fullt motsvarade samtliga de
aflöningsförmåner, hvilka enligt stat tillkomme marinintendenturpersonal
af motsvarande grad i stammen.

Pensioneringen af kårens personal har kommittén ansett böra ordnas
i likhet med hvad som gäller för reservofficerare i flottan och
likasom för dessa böra bestridas af statsverket. I öfverensstämmelse
härmed föreslås af kommittén, att marinintendent eller marinunderintendent
i flottans reserv, som efter fyllda 40 år i vederbörlig ordning
erhållit afsked, skall, därest han fullgjort stadgad tjänstgöringsskyldighet,
vara berättigad att efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående
lifstid åtnjuta årlig pension af 300 kronor.

I afseende på pensioneringen af personalen vid marinintendenturkåren
i stammen anser kommittén, att de för flottans civilstat nu gällande
grunder böra lända till efterrättelse.

Enär emellertid den af kommittén föreslagna aflöningen vid marinintendenturkåren
fördelats på annat sätt, än hvad fallet är vid civilstaten,
i det att fasta lönen jämte ålderstilläggen inom de olika graderna
satts lägre i proportion till löneförmånerna i sin helhet än motsvarande
löneförmåner inom flottans civilstat, skulle det inträffa, att den tjänsteman
af civilstaten, hvilken efter öfvergång till den nya kåren nödgades
från tjänsten med pension afgå, innan han erhållit befordran till marinintendent
af l:a graden eller innan han där kvarstått tillräckligt länge

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

för att få åtnjuta pension efter denna grad, skulle erhålla mindre pensionsförmåner
än de, till hvilka han redan på grund af sin vid civilstaten
innehafvande tjänst blifvit berättigad. Kommittén anser det därför
böra stadgas, att den, som från civilstaten öfvergår till marinintendenturkåren,
icke skall lida minskning i de pensionsförmåner, af hvilka
han skolat komma i åtnjutande på grund af redan innehafvande tjänst
vid civilstaten, om han i densamma kvarstått.

Jämlikt nu gällande bestämmelser är personalen vid flottans civilstat
ej förpliktad att vid viss lefnadsålder ur tjänsten afgå, utan kvarstår
en tjänsteman vid denna stat i sin tjänst, intill dess han, efter
att hafva blifvit till pension berättigad, själf finner det vara för sig
förmånligast eller i följd af mycket hög ålder eller sjuklighet nödvändigt
att ur tjänsten afgå. Följden häraf hade — yttrar kommittén —
blifvit, att tjänstemän vid denna stat, fastän de uppnått den lefnadsoch
tjänsteålder, som berättigat dem till fulla pensionsförmåner, kvarstått
i tjänsten långt därutöfver, hvilket icke kunnat vara till gagn
för tjänsten. Kommittén har därför ansett det vara nödvändigt, att,
för vinnande af bättre tjänstbarhet inom kåren, skyldighet stadgades
för personalen vid densamma att vid viss lefnadsålder, i förening med
vissa tjänsteår, från tjänsten afgå, och har kommittén föreslagit denna
lefnadsålder till 65 år, intill hvilken åldersgräns tjänsteduglighet för
marinintendenturtjänster vid stationerna ännu torde förefinnas.

För att dock vinna mesta möjliga användning af den del af
personalen, som efter nämnda åldersgräns ännu må vara tjänstbar,
föreslår kommittén, att en hvar af marinintendenturkårens personal,
som ur tjänsten afgår med fyllnadspension, skall vara förbunden att vid
inträffande krig eller större rustningar, då så påfordras, i befattning,
likartad med den han förut innehaft, tjänstgöra intill fyllda 70 lefnadsår.

Då emellertid erfarenheten rörande personalen vid civilstaten gifvit
vid handen, att i ej få fall tjänstemän vid denna stat redan före 65
års ålder blifvit genom mångårig sjuklighet urståndsätta att förrätta
tjänst, hvarvid de likväl — till stor skada för tjänsten, som under en
längre följd af år måst upprätthållas af vikarier — af pensioneringsliänsyn
måst kvarstå i tjänst, intill dess de uppnått en lefnadsålder af
65 år, hvilken är den tidigaste ålder, då tjänsteman vid civilstaten är
berättigad att med fulla pensionsförmåner afgå, har kommittén funnit
sig böra föreslå, att i fråga om personalen vid marinintendenturkåren
må ej blott lämnas rättighet för den, som efter uppnådda 60 lefnadsoch
30 tjänsteår med läkarebetyg styrker sin sjuklighet med däraf föl -

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

jande nedsatt tjenstbarhet, utan äfven stadgas skyldighet för den, som, efter
det han uppnått sistnämnda lefnads- och tjänsteålder, af sjuklighet hindrats
att under minst sex månader af ett år förrätta sin tjänst samt
icke med läkarebetyg styrker, att han äger utsikt till återvinnande af
sin tjenstbarhet, att ur tjänsten afgå, i båda fallen mot åtnjutande af
sådan pension och fyllnadspension, hvartill han på grund af vid afgången
innehafvande löneförmåner kan vara berättigad.

Vidare har kommittén ansett det vara såväl för vinnande af något
ökad omsättning inom marinintendenturkåren fördelaktigt som äfven
skäligt, att åt den tjänsteman, som fullgjort den i gällande pensionsbestämmelser
för fulla pensionsförmåners åtnjutande stadgade tjänstetiden
af 35 tjänsteår, lämnades tillfälle att ur tjänsten afgå, då han
uppnått 60 lefnadsår, dock att han därvid skulle komma i åtnjutande
blott af 75 procent utaf den pension, honom skolat tillkomma, därest
han uppnått 65 lefnadsår, samt att denna lägre pension borde utgå
intill fyllda 65 år, hvarefter han skulle erhålla den pension, honom
bort tillfalla, om han vid afskedstagande! uppnått sistnämnda ålder.

Enär vid flottans civilstat befordringsförhållandena, i all synnerhet
under de senaste tio åren, varit för personalen särdeles ogynnsamma
— hvilket framginge däraf, att sedan ingången af år 1893 till kammarskrifvare
befordrats blott sex e. o. kammarskrifvare, med en medelålder
vid utnämningen till ordinarie tjänsteman af mera än 36 år —
har tillträde till ordinarie tjänst för en del af denna personal skett vid
så framskriden lefnadsålder, att de vid uppnådda 65 lefnadsår ej komme
att innehafva det antal af 35 tjänsteår, som erfordrades för rätt till
tull pension, för såvidt de ej finge i pensionshänseende såsom tjänsteår
beräkna den tid de varit såsom e. o. kammarskrifvare vid flottan anställda.
Jämlikt gällande bestämmelser hade de varit berättigade att i
sådant hänseende beräkna denna sin tjänstetid, om de, inom ett år efter
det de tillträdt ordinarie lön, efter egen anmälan erlagt retroaktiva
pensionsafgifter, beräknade efter den tillträdda lönen, för den förflutna
tiden. Detta hade emellertid, enligt hvad kommittén inhämtat, uraktlåtits,
dels af ekonomiska skäl, enär den lön de tillträdt varit i sig själf
alltför otillräcklig att medgifva utbetalandet af den dryga retroaktiva
afgiften, dels därför att de ej funnit någon större olägenhet däri, att
de först vid mycket framskriden ålder komme att blifva pensionsberättigade,
emedan de föreställt sig, att de vid uppnådd högre ålder
skulle kunna på grund af läkarebetyg om sjukdom blifva fria från
tjänstgöring med bibehållande af så stor del af sina löneförmåner, att
den ej understege hvad de skulle erhållit i pension. Öfverginge nu

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

dessa tjänstemän till marinintendenturkåren, så organiserad som af kommittén
föreslagits, skulle de vid uppnådd hög ålder och dåra!'' möjligen
följande otjänstbarhet icke kunna förpliktas att afstå något af sin lön
med ålderstillägg, hvarigenom de väl icke själfva skulle lida någon
större olägenhet, men deras innehafvande tjänster däremot icke kunna
på ordinarie stat besättas, hvilket komme att lända tjänsten till skada
och verka ogynnsamt på den, enligt kommitténs åsikt, nödiga omsättningen
inom marinintendenturkåren. Likasom flottans underofficerare
finge i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin tjänstetid vid sjömanskåren,
oaktadt pensionsafgifter för samma tid ej erlagts, syntes, enligt
kommitténs tanke, äfven de, som från flottans civilstat öfverginge till
marinintendenturkåren, böra få njuta liknande förmån i afseende på
sin extra ordinarie tjänstetid. Kommittén anser alltså dem böra medgifvas
att för erhållande af pension såsom tjänstetid räkna den tid, eu
hvar varit såsom extra ordinarie kammarskrifvare vid flottan anställd,
oaktadt pensionsafgifter för samma tid icke blifvit erlagda.

Med tillämpning af de grundsatser, hvilka, på sätt jag nu anfört,
blifvit af kommittén uttalade, har kommittén uppgjort följande

Grunder för organisationen af flottans marinintendenturkår.

i i Flottans

civilstat ersättes med flottans marinintendenturkår, som
äfven är en civilmilitär kår.

Marinintendenturkår ens sammansättning.

§ 2.

1. Marinintendenturkåren består af:

en marinöfverintendent och chef,
förste marinintendenter,

marinintendenter af l:a graden,
marinintendenter af 2:a graden och
marinunderintendenter.

Grunder för
marinintendenturkårens

organisation.

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

2. Till marinintendenturkåren räknas:

marinintendentsaspirantor och
marinintend ent, sele ver

äfvensom vid endera af flottans stationer anställda
auditörer,
vice auditörer,
väblar och
vaktmästare,

samt advokatfiskal vid flottans station i Karlskrona.

Advokatfiskalsbefattningen vid Stockholms station utöfvas fortfarande
af advokatfiskal en i marinförvaltningen.

3. I stammen utgör den i mom. 1 och 2 omförmälda personalen,
med undantag af marinintendentsaspiranterna och eleverna, det antal
gällande stat upptager jämte det antal öfver stat, hvithet Konungen
bestämmer.. Antalet marinintendentsaspiranter och elever bestämmes af
Konungen i kommandoväg.

4. Den personal, som i mom. 1 omförmäles, tillhör öfverstyrelsen
eller .endera af flottans stationer enligt den fördelning, hvilken Konungen
i kommandoväg fastställer efter förslag af marinöfverintendenten.
Af den vid hvardera stationen anställda personalen skall en af förste
marinintendents grad efter Konungens, uppå enahanda förslag, som nyss
är nämndt, meddelade förordnande för viss tid eller tillsvidare vara
chefsintendent.

Af den i mom. 2 omförmälda, vid flottans stationer anställda personalen
tillhör en hvar den station, vid hvilken han blifvit anställd.

§ 3.

bill marinintendenturkåren i flottans reserv höra dels den pensionerade
personal af kåren, som enligt gällande pensioneringsgrunder är
tjänstskyldig, dels den personal af kåren, som före uppnådd pensionsålder
erhållit afsked med tillstånd att kvarstå i reserven, dels ock de,
som blifvit utnämnda i marinintendenturkåren i flottans reserv.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

Angående marinintendenturkåren i flottans reserv meddelar Konungen
närmare bestämmelser.

Anställning m. m.

§ 4.

Vid marinintendenturkåren utnämner Konungen marinöfverintendent
genom förordnande tills vidare, förste marinintendent, marinintendent,
marinunderintendent och auditör vid Karlskrona station medelst
fullmakt. Auditör vid Stockholms station och advokatfiskal vid
Karlskrona station förordnas af Konungen.

Vice auditör och väbel antagas af marinöfverintendenten medelst
förordnande efter förslag af vederbörande auditör.

Vaktmästare tillsättes af vederbörande stationsbefälhafvare eller
varfschef.

Angående antagning af marinintendentsaspirant och marinintendentselev
samt om deras utbildning och om villkoren för utnämning till
marinunderintendent meddelas nödiga föreskrifter af Konungen.

§ 5.

Ledig beställning såsom auditör eller advokatfiskal kungöres och
sökes medelst underdånig ansökan, som ingifves till marinöfverintendenten,
hvilken öfverlämnar densamma jämte eget yttrande till
Konungen.

Examen, som berättigar till inträde vid rikets rättegångsverk, fordras
för anställning såsom auditör eller advokatfiskal. Villkor för anställning
såsom väbel fastställes af Konungen

§ 6-

Med tjänst vid marinintendenturkåren må icke förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af
tjänsten vid flottan.

Marinintendenturkårens personal är skyldig att tjänstgöra såväl i
land i öfverstyrelsen, å flottans stationer eller vid kustartilleriet som

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ombord å flottans fartyg i den befattning, till hvilken en hvar erhållit
kommendering. Auditör, advokatfiskal, väbel och vaktmästare äro dock
endast skyldiga att förrätta en hvar den tjänst, till hvilken han blifvit
utnämnd eller förordnad.

§ 7.

En hvar af marinintendenturkårens personal, med undantag af
auditör, advokatfiskal och vice auditör, är berättigad att njuta semester
årligen, marinöfverintendenten, förste marinintendent och marinintendent
af l:a graden under en och en half månad samt öfriga under en
månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske.

A flåning sfär man er.

§ 8-

Aflöningsförmånerna bestämmas i stat. För marinöfverintendent och
chefsintendent i denna deras egenskap samt för vice auditör utgöres
aflöningen endast af arfvode;

för auditör i Karlskrona af lön och tjänstgöringspenningar och för
auditör i Stockholm samt advokatfiskal i Karlskrona af fast arfvode
och tjänstgöringspenningar;

börande samtliga nu nämnda aflöningsförmåner enligt reglementet
för flottan utgå i samma ordning som enligt hittills gällande bestämmelser;
samt

för kårens öfriga personal af lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag,
hvilka aflöningsförmåner böra utgå enligt de i reglemente för
flottan gifna bestämmelser i afseende på samma aflöningsförmåner för
motsvarande militära grader.

Marinunderintendent öfver stat äger, då han är inkallad till tjänstgöring,
uppbära dagaflöning och inkvarteringsbidrag till samma belopp,
som om han åtnjöte lön på stat.

Beträffande aflöningsförmånerna till personal af marinintendenturkåren
i flottans reserv böra meddelas bestämmelser analoga med de för
öfrig reserv redan gällande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

49

Afgång.

§ 9.

En hvar, som tillhör marinintendenturkåren, skall, då han uppnått
(55 lefnads- och 35 tjänsteår, vara förpliktad att med pensionsrätt enligt
därom gällande bestämmelser afgå från tjänsten, såvida icke
Konungen med afseende å tjänstens fördel finner honom böra i densamma
kvarstå. Enahanda förpliktelse åligger tjänsteman af kåren,
hvilken efter uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänsteår varit af sjuklighet
under minst sex månader af ett år hindrad att förrätta sin tjänst samt
icke med läkarebetyg styrker, att han äger utsikt till återvinnande af
sin tjänstbarhet.

Marinöfverintendent och chefsintendenter.

§ io.

Såsom chef för personalen utöfvar marinöfverintendenten tillsyn
häröfver, att personalen fullgör de skyldigheter och åtnjuter de rättigheter,
som en hvar enligt reglementet för flottan tillhöra.

Han äger i sagda sin egenskap att föra fullständiga rullor öfver
personalen, att afgifva underdånigt förslag till personalens placering
vid stationerna, kommendering till tjänstgöring i land och ombord å
flottans fartyg samt till befordran och löneuppflyttning, att föreslå
nådebevis samt att i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas
af Konungen, handlägga ärenden angående semester, tjänstledighet
och afsked för personalen, äfvensom vidtaga förberedande åtgärder i
afseende å tillsättning af tjänster, som efter underdånig ansökan besättas.

Chefsintendent är chef för marinintendenturkårens personal vid
den station han tillhör och har beträffande denna personal att utöfva
enahanda tillsyn, som ofvan är nämnd, samt i öfrigt hufvudsakligen
att förbereda eller i första hand åtgärda de ärenden, som sedermera
skola af marinöfverintendenten handläggas, äfvensom att meddela
vederbörande räkenskapskontor för aflöningens uträknande erforderliga
uppgifter angående kårens personal.

Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. tl Häft.

7

50

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

Öfvergångs bestämmelser -

§ il De

för tillämpning af nu angifna grunder i öfrigt erforderliga föreskrifter
meddelas af Konungen.

Vid affattningen af förslag till bestämmelser rörande den nuvarande
personalens vid flottans civilstat öfvergång till marinintendenturkåren har
kommittén i första rummet tagit hänsyn till önskvärdheten däraf, att
organisationen af den nya marinintendenturkåren måtte blifva så snart
som möjligt genomförd. I sådant syfte har med afseende på öfvergången
till kåren blifvit uppställd den grundsats, att den, som öfvergår,
därigenom icke må lida minskning vare sig i värdighet eller i löneförmåner.
Men då ingen torde finna anledning att öfvergå från civilstaten,
därest han icke vid marinintendenturkåren erhölle ökade förmåner,
har åt berörda grundsats gifvits det uttryck, att en hvar, som
öfvergår, skall erhålla minst samma värdighet, som han innehade vid
civilstaten, och minst de i staten för marinintendenturkåren upptagna
förmåner af lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag, hvilkas summa
närmast öfverstiger summan af hans före öfvergången innehafvande
löneförmåner, däri dock ej inbegripna dyrtidstillägg eller afskrifningsprocent.
Då emellertid den fördel i aflöningshänseende, som härigenom
skulle uppnås, vore för de flesta civilstatens tjänstemän så ringa, att
den åtminstone icke skulle locka dem att öfvergå till marinintendenturkåren,
har kommittén funnit det blifva nödvändigt att söka finna formen
för en löneförhöjning, som, på samma gång därmed främjades det syfte,
hvarom här vore fråga, tillika utgjorde en verklig förbättring i aflöningen
för civilstatens personal. Én sådan form har kommittén trott
sig finna uti de i staten för marinintendenturkåren upptagna ålderstillägg,
för hvilkas erhållande civilstatens personal borde vid öfvergången
få tillgodoräkna sig sin föregående tjänstetid. Dylik rätt har
af kommittén jämväl föreslagits för extra ordinarie kammarskrifvare
med afseende å den tid de varit anställda vid civilstaten, dock med
afdrag af fem år; och har kommittén med afseende därå anfört, att,
då man besinnade, att den yngste af dessa tjänstemän vore öfver 29

Statsutskottets Utlutande N:o 6.

51

år, den äldste öfver 45 år gammal, att de tjänat flottan från 10 intill
20 år med i allmänhet samma dagliga tjänstgöringstid som de ordinarie
tjänstemännen och att de därunder njutit ingen eller ytterst ringa aflöning,
till dess under senaste året dem kunnat beredas en godtgörelse
under vikariat af 100 kronor i månaden, ett stadgande sådant som det
nu föreslagna endast borde anses som en gärd af sen rättvisa åt denna
tjänstemannaklass, hvars biträde likväl varit af den vikt, att ty förutan
den civila administrationen vid flottan helt enkelt icke skulle hafva
kunnat uppehållas.

Kommittén har ansett obilligt, att civilstatens äldre tjänstemän
skulle efter öfvergång till marinintendenturkåren vara underkastade
möjligheten af förflyttning till annan station. Den personal, som icke
öfverginge till marinintendenturkåren, skulle räknas till densamma, dock
utan förändring i öfrigt af dess nuvarande ställning.

Kommittén har härefter till besvarande upptagit frågan, huruvida
marinförvaltningens civila personal och personalen vid marinintendenturkåren
lämpligen borde organiseras såsom en gemensam kår, och har
kommittén därvid uttalat den mening, att det icke borde ifrågakomma,
att någon del af marinförvaltningens civila tjänstemannapersonal skulle
uppgå i marinintendenturkåren, men att befordran från den sistnämnda
till vissa civila tjänster i marinförvaltningen icke borde vara utesluten.

Kommittén har uppgjort följande förslag till stater för flottans
marinintendenturkår, å dagaflöning för samma kår, för marinintendenturkåren
i flottans reserv och för flottans marinintendentskola:

Statförslag.

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag till stat

för flottans Marinintendenturkår år 1904.

--------------------

Tjänst-

1

Miss-

Antal

;

Fast lön.

görings-

j Arfvode.

räknings-

Summa

penningar.

penningar.

kronor.

1

Marinöfverintendent och chef..........

1

2,000

—

2,000

—

1

Chefsintendent vid Karlskrona station, til-

lika förste marinintendent ..................

—

—

—

—

500

—

—

_

500

_

1

Chefsintendent vid Stockholms station, til-

lika förste marinintendent ..................

—

—

—

—

500

—

—

500

1

Förste marinintendent....................

4,000

—

—

—

—

—

—

—

4,000

—

4

Förste marinintendenter..............

16,000

—

—

—

—

—

—

—

16,000

1

Marinintendent af l:a graden, l:a löneklass

3,400

—

—

—

—

—

—

—

3,400

7

Marinintendenter af l:a graden, l:alöneklass

23,800

—

—

—

—

—

—

—

23,800

—

1

Marinintendent af l:a graden, 2:a löneklass

2,400

—

—

—

—

—

—

—

2,400

—

7

Marinintendenter af l:a graden, 2:alöneklass

16,800

—

—

—

—

—

—

—

16,800

_

1

Marinintendent af 2:a graden......

1,500

—

—

—

—

—

—

1,500

22

Marinintendenter af 2:a graden ...............

33,000

—

—

—

—

—

—

33,000

1

Marinunderintendent ............

720

—

—

—

—

—

_

_

720

22

Marinunderintendenter ..........................

15,840

—

—

—

—

—

—

—

15,840

_

1

Marinintendent, tjänstgörande såsom kassör

vid Karlskrona station............

—

—

—

—

—

—

500

—

500

_

1

Marinintendent, tjänstgörande såsom kassör

vid Stockholms station...........

—

—

—

—

500

—

500

1

Auditör vid Karlskrona station................

3,000

1,000

4,000

■

1

Advokatfiskal vid Karlskrona station........

—

—

700

—

1,800

—

—

—

2,500

1

Auditör vid Stockholms station................

—

—

700

—

1,800

—

—

—

2,500

_,

1

v. Auditör vid Karlskrona station...........

—

—

—

—

1,000

—

—

__

1,000

_!

1

v. Auditör vid Stockholms station............

—

—

—

—

1,000

—

—

—

1,000

Transport)

120,460

—

2.400

-|

8,600

—

1,000

-I

132,460

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

Antal.

Fast lön.

Tjänst-

görings-

Arfvode.

Miss-

räknings-

Summa

kronor.

penningar.

penningar.

Transport

120,460

_

2,400

_

8,600

_

1,000

132,460

1

Väbel vid Karlskrona station ..................

600

—

—

—

—

—

—

—

600

—

1

Väbel vid Stockholms station..................

600

—

—

—

—

—

—

—

600

—

1

Vaktmästare vid Karlskrona station.........

500

—

—

—

—

—

—

—

500

—

6

Vaktmästare, däraf 3 vid Karlskrona och 3

vid Stockholms station......................

3,000

—

—

—

—

—

—

—

3,000

—

Kronor

125,160

—

2,400

8,600

—

1,000

137,160

—

Anmärkningar.

l:o. Dagaflöning å 5 kronor till förste marinintendent, 4 kronor till marinintendent af l:a graden,
3 kronor till marinintendent af 2:a graden och marinunderintendent, 1 krona 65 öre till väbel samt 1
krona till vaktmästare tillkommer i den ordning reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

Förste marinintendent, vid Karlskrona station 600: —; vid Stockholms station 1,000: —

Marinintendent af l:a graden, d:o

400: —;

d:o

500:

Marinintendent af 2:a gr. o. marinunderintendent, d:o

300: —;

d:o

400:

Väbel, d:o

240: —;

d:o

300:

Vaktmästare, d:o

180: —;

d:o

240:

3:o. För marinintendenter af l:a och 2:a graden samt marinunderintendent ökas lönen efter 5
års väl vitsordad tjänstgöring i samma grad med 300 kronor och efter 10 års ''sådan tjänstgöring med
ytterligare 300 kronor. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års tjänstgöring med
500 kronor och efter 10 års tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väblar och vaktmästare ökas
lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med
ytterligare 100 kronor.

I förestående stat bör beräknas såsom erforderlig ökning för nedannämnda år:

1905: 1 marinunderintendent, fast lön.................................

1906: 1 marinintendent af 2:a graden, fast lön ....................

1907: 1 marinunderintendent, fast lön ...............................

1909: 1 marinintendent af 2:a graden, fast lön ....................

1911: 1 marinintendent af l:a graden, 2:a löneklass, fast lön .

kronor 720: —

» 1,500: —

> 720: —

» 1,500: —

> 2,400: —

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag till stat

å dagaflöning för flottans marinintendenturk&r år 1904

Kronor.

5 förste marinintendenter, dagaflöning å 5 kronor i 365 dagar........................

9,125

—

16 marinintendenter af l:a graden, dagaflöning å 4 kronor i 365 dagar............

23,360

—

23 marinintendenter af 2:a graden, dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar............

25,185

—

23 marinunderintendenter, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar........................

25,185

—

2 väblar, dagaflöning å 1 krona 65 öre i 365 dagar.......................................

1,204

50

7 vaktmästare, dagaflöning å 1 krona i 365 dagar...................................... .

2,555

_

2 marinunderintendenter öfver stat, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar, förslagsvis

2.190

—

Summa

88,804

50

Häri bör beräknas såsom erforderlig ökning för nedannämnda år:

1905: 1 marinunderintendent, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar......................

1,095

—

1906: 1 marinintendent af 2:a graden, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.........

1.095

—

1907: 1 marinunderintendent, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.....................

1,095

—

1909: 1 marinintendent af 2:a graden, dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.........

1,095

—

1911: 1 marinintendent af l:a graden, 2:a löneklass, dagaflöning å 4 kronor i 365

dagar .............................................................................................

1,460

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

Förslag till stat

för marinintendenturkåren i flottans reserv,

att gälla från och med det år *), då reserven kan komma till stånd.

1 marinunderintendent, dagaflöning ä 3 kronor i 365 dagar............... 1,095: —

2 d:o d:o d:0 ............... 2,190: —

Inkvarteringsbidrag till 3 marinunderintendenter, däraf 2 i Karlskrona

och 1 i Stockholm................................................................... 1,000: —

Tillkommer från och med det år, då repetitionsöfningar kunna taga
sin början* 2) tills vidare:

1 marinunderintendent för 6 månader lön ........................... 360: —

dagaflöning å 3 kronor i 180 dagar............................... 540: — go(): —

2 d:o d:o d:o ............................................. 1,800: —

Inkvarteringsbidrag i 6 månader till 3 marinunderintendenter, däraf

2 i Karlskrona och 1 i Stockholm .......................................... 500: —j

Summa

Kronor.

4,285 -

3,200 -7,485 |-

*) Tidigast år 1905.

2) Tidigast från och med år 1912.

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förslag till stat

för flottans marinintendentskola,

att gälla från och med år 1904.

Elevskolan.

1 marinintendentselev: dagaflöning i 193 dagar å 50 öre................... 96: 50

naturaportion eller ersättning därför under 193 dagar enligt stationens
medelpris, här förslagsvis beräknadt till 60 öre......... 115: 80

beklädnad eller ersättning därför i 7 månader å 9 kronor pr månad 63: —
inkvarteringsbidrag i 7 månader för icke inkasernerad med det för
stationen gällande belopp, här förslagsvis beräknadt efter 10
kronor pr månad................................................................ 70: —

Kronor.

7 d:o .

= 345: 30

.... 2,417: 10

Aspirantskolan.

lista årets kurs.

1 marinintendentsaspirant, dagaflöning i 365 dagar............ 365

portionsersättning i 365 dagar å 62 öre pr dag............ 226

beklädnadsersättning.................................................. 200

inkvarteringsbidrag med det för stationen gällande belopp,
här förslagsvis upptaget till......................... 240:

30

5 d:o .

2:dra årets kurs.

1 marinintendentsaspirant, dagaflöning å 1,65 ...

portionsersättning.....................................

beklädnadsersättning..................................

lopp, här förslagsvis upptaget till ....

5 d:o.

= 1,031:

30

..... 5,156:

50

6,187: 80

602:

25

226:

30

200:

—

be-

300:

—

1,328:

55

..... 6,642:

75

7,971: 30

2,762

14,159 10

40

Transport] 16,921 |50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

Kronor.

Transport

16,921

50

Lärare.

För l:sta årets aspirantkurs:

språklärare ....................................................

.......... 1,800: —

handelslärare...................................................

.......... 750: —

lärare i varukännedom m. in............................

.......... 600: —

lärareji juridiska ämnen.................................

.......... 400: —

öfriga lärare...................................................

.......... 1,000: — 4.550; _

För 2:dra årets aspirantkurs:

språklärare ....................................................

......... 1,080: —

öfriga lärare...................................................

.......... 1,000: — 2,080: —

6,630

—

Diverse utgifter.....................................................

448

50

Summa

24,000

—

Iiih. till Riksd. Prat. ItJOd.

4 Sand.

1 Afd.

0 Haft.

8

58

Statsutskottets Utlutande N:o G.

Vidare har kommittén upprättat följande approximativa beräkning
öfver den sannolika utgiften för år 1904 för bestridande af inkvarteringsbidrag
till kårens personal.

Approximativ beräkning

af till flottans marinintendenturkår utgående inkvarteringsbidrag år 1904.

Antal

förslags-

Kronor.

vis.

Vid Karlskrona station:

Kr.

3

Förste marinintendenter å 600 kronor .......................

......... 1,800

—

10

Marinintendenter af l:a graden å 400 kronor..............

......... 4,000

—

14

Marinintendenter af 2:a graden å 300 kronor..............

......... 4,200

—

14

Marinunderintendenter å 300 kronor..........................

......... 4,200

—

1

Väbel.....................................................................

......... 240

—

4

Vaktmästare å 180 kronor........................................

......... 720

—

1

Underintendent öfver stat .........................................

......... 300

—

15,460

—

Vid Stockholms station:

2

Förste marinintendenter å 1,000 kronor................. .....

......... 2,000

—

6

Marinintendenter af l:a graden å 500 kronor.............

......... 3,000

-

9

Marinintendenter af 2:a graden å 400 kronor..............

......... 3,600

—

9

Marinunderintendenter å 400 kronor .........................

......... 3,600

—

1

Väbel......................................................................

......... 300

—

3

Vaktmästare å 240 kronor.......................................

......... 720

—

1

Underintendent öfver stat..........................................

......... 400

—

13,620

—

Summa

29,080

—

Rörande dessa stater och den för deras genomförande erforderliga
kostnad har kommittén anfört följande.

I staten för marinintendentskolan vore för elever och aspiranter
upptagna de aflöningsförmåner, som i grunderna rörande utbildningen

Statsutskottets Utlåtande Ar:o 6.

59

blifvit för hvardera föreslagna. För eleverna hade förmånerna af dagaflöning
och naturaportion eller ersättning därför beräknatsför 193 dagar,
eller den del af året, som återstode efter fråndragande af de 172
dagar, till hvilka flottans värnpliktigas öfningar vore enligt värnpliktslagen
till och med år 1907 begränsade, och hvilka kunde och antagits
för nu ifrågavarande värnpliktiga böra förläggas till ett och samma år.
Liksom beklädnadspenningar och inkvarteringsbidrag till sjömanskårens
manskap beräknades för hel månad, under hvilken manskapet en eller
flera dagar åtnjutit dagaflöning, hade motsvarande förmåner för eleverna
bort beräknas för sju månader. Med afseende på den sålunda beräknade
tiden för aflöningsförmånernas åtnjutande vore dock att märka,
att densamma, när de värnpliktigas öfningar blefve utsträckta till 10
månader, komme att nedgå till återstående 2 månader af året, och att,
om värnpliktsöfningarna skulle komma att utsträckas till 12 månader,
kostnaderna för elevutbildningen skulle ur nu ifrågavarande stat helt
och hållet utgå.

Portionspriset hade kommittén, med kännedom om att det för år
1902 fastställda priset å portion i land med tillagda 10 procent för
portionens tillagning utgjorde vid Karlskrona station 57,2 öre och vid
Stockholms station 59,4 öre, ansett böra i den uti staten upptagna beräkningen
afrundas till 60 öre, hvilket belopp med all sannolikhet
komme att motsvara medelportionspriset för år 1904. Beloppen af beklädnadsersättning
och inkvarteringsbidrag hade upptagits lika som för
sjömanskårens manskap, inkvarteringsbidraget efter det för Stockholms
station fastställda belopp, enär, om elevskolan komme att förläggas till
denna station, det för Karlskrona station stadgade inkvarteringsbidraget
skulle blifva otillräckligt.

Aspirantskolan hade redan från år 1904 antagits kunna upptaga
2 årskurser. Kommittén hade nämligen föreställt sig, att om e. o.
kammarskrifvare, som år 1904 tillhört civilstaten kortare tid än 5 år,
tillätes att öfvergå till marinintendenturkåren — enligt de bestämmelser
och villkor Eders Kungl. Maj:t kunde finna skäligt fastställa — det
torde befinnas lämpligt att, hvad anginge dem, som någon längre tid
tillhört civilstaten, anse deras tjänstgöring vid civilstaten uppväga ena
årets aspirantkurs och att för deras utbildning till marinunderintendenter
endast fordra genomgående af ett års aspirantkurs, medan de,
som endast kortare tid tillhört civilstaten, måhända borde genomgå 2
årskurser.

För undervisningen i aspirantskolan fordrades lärare. Blefve skolan
förlagd till Stockholms station, syntes lärare i alla skolan tillhörande

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ämnen kunna utan svårighet anskaffas. Att beräkna kostnaderna därför
med någon grad af visshet vore naturligtvis omöjligt, då en fullständig
plan för ordnandet af skolan och undervisningen därstädes icke
kunnat på denna frågas nuvarande stadium uppgöras. Kommittén hade
därför i statförslaget upptagit lärarearfvodena till belopp, för Indika det
antagits, att med sannolikhet skulle kunna anskaffas lärare för de
ämnesgrupper, i hvilka undervisningen i skolan lämpligen syntes kunna
sammanföras.

Slutligen hado i staten bort upptagas något belopp för anskaffande
af en del undervisningsmateriel m. m. Beloppet hade under namn af
diverse utgifter upptagits till en för afrundning af statens slutsumma
beräknad siffra.

I fråga om det belopp, hvartill utgiften från femte hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg kunde antagas komma att uppgå, sedan den
nya marinintendenturkåren kommit till stånd, borde bemärkas, att utgifterna
från detta anslag för närvarande, med hänsyn till ålderstilläggens
belopp och till det förhållandet, att tjänstemännen vid civilstaten
så godt som utan undantag hunne intjäna hvar och en de hans tjänst tillhörande
båda ålderstilläggen, vore mycket drygare än de kunde blifva
vid den nya marinintendenturkåren, inom hvilken dels den högsta graden,
förste marinintendenternas, icke åtnjöte ålderstillägg, dels ålderstilläggens
belopp blefve 40 procent mindre än ålderstilläggen vid civilstaten,
hvartill komme, att befordringsförhållandena inom marinintendenturkåren
måste kunna antagas blifva sådana, att endast en del af personalen
skulle hinna intjäna båda ålderstilläggen. Till sin fulla omfattning
kunde dessa förändrade förhållanden icke göra sig gällande, förrän
någon tid förflutit efter det marinintendenturkåren kommit till stånd
och dess stat börjat tillämpas. Men i afsevärd mån måste utgiften för
ålderstillägg komma att reduceras nästan omedelbart efter nyss antydda
tidpunkt. Om det finge antagas, att civilstatens hela personal öfverginge
till marinintendenturkåren och fortfarande blefve kvarstående i
samma grad och löneförmåner, som en hvar vid öfvergången erhållit,
skulle årliga utgiften för ålderstillägg visserligen uppgå till 26,900
kronor, eller endast 4,890 kronor mindre än den för närvarande, med
tillägg af 10 procents dyrtidstillägg, till 31,790 kronor uppgående utgiften
för ålderstillägg till civilstatens personal. Men då annat icke
kunde antagas, än att den nya marinintendenturkårens grader skulle
fyllas, så snart sådant lämpligen kunde ske, måste det anses såsom en
till visshet gränsande sannolikhet, att befordringar inom den nya kåren
mycket snart skulle förekomma och att fördenskull inom kort tid ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

icke ringa antal ålderstillägg skulle bortfalla. Den härigenom vunna
nedgången i utgifterna från anslaget till ålderstillägg ansåge sig kommittén
fullt befogad att beräkna till hälften af förstnämnda belopp eller
till 13,450 kronor. Återstående hälften, eller 13,450 kronor, utgjorde
således det belopp, som i kostnadsberäkningen kunde ingå såsom den
förväntade utgiften till ålderstillägg inom marinintendenturkåren.

Enligt nu antydda grunder och med upptagande af den ökning i
kostnaderna, hvilken enligt anteckning å staterna för marinintendenturkåren
och för dagaflöning angifvits såsom under uppgifna år erforderlig,
skulle således kostnaderna för genomförande af marinintendenturkårens
organisation ställa sig på följande sätt:

år 1904

fast lön till kårens personal enligt stat

dagaflöning enligt stat ..............................

inkvarteringsbidrag enligt beräkning ....

ålderstillägg enligt beräkning...................

marinintendentskolan ..................................

...................... kr.

137,160

—

................... »

88,804

50

................. »

29,080

—

................... »

13,450

—

»

24,000

—

Summa kronor

292,494

50

år 1905

ökning:

enligt lönestaten.......................................................... 720: —

» dagaflöningsstaten .......................................... 1,095: —

inkvarteringsbidrag..................................................... 300: —

enligt staten för marinintendenturkåren i flottans
reserv .......................................................... 4,285: — 6,400: _

Summa kronor 298,894: 50

ökning:

enligt lönestaten ............

» dagaflöningsstaten
inkvarteringsbidrag..........

år 1906

1,500: —
1,095: —
400: —

Summa kronor

2,995: —
301,889: 50

Kostnads beräkningar.

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ökning:

enligt lönestaten................

» dagaflöningsstaten
inkvarteringsbidrag............

ingen ökning.
ökning :

enligt lönestaten ..............

» dagaflöningsstaten
inkvarteringsbidrag...........

år 1907

ingen ökning.
ökning:

enligt lönestaten ..............

» dagaflöningsstaten
inkvarteringsbidrag............

ökning:

år 1908

år 1909

år 1910

år 1911

år 1912

........ 720: —

.......... 1,095: —

......... 300: —

2,115: —

Summa kronor

304,004: 50

.......... 1,500: —

1 095- —

........ 400: —

2,995: —

Summa kronor

306,999: 50

......... 2,400: —

......... 1,460: —

....... 400: —

4,260: —

Summa kronor

311,259: 50

flottans reserv

3,200: —

Summa kronor

314,459: 50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

Nuvarande utgifterna för aflöning åt flottans civilstat tillhörande
personal utgjorde:

enligt staten för civilstaten ................................ 189,000: —

dyrtidstillägg, 10 procent därå........................... 13,900: — J52 9001 _

extra anslag för 1903 till förstärkning af arbetskrafterna

vid civilstaten........................................................................ 7,300: —

arfvode af varfvets medel till biträde åt material förvaltaren

i Karlskrona............................................................................. 2,000: —

ålderstillägg enligt stat ......................................... 28,900: —

dyrtidstillägg, 10 procent därå............................. 2,890: — 3^790: —

proviantmästaren i Karlskrona, arfvode af spanmåls- och

proviantförrådets medel ................................ 1,000: —

dyrtidstillägg, 10 procent därå............................. 100: — ^ jqq. _

2 biträden hos beväringsbefälhafvarna å 100 kr. i månaden
under omkring 6 månader....................................... 1,200: —

Summa kronor 196,290: —

I förhållande till sistnämnda belopp skulle enligt ofvanstående beräkning
organisationen af marinintendenturkåren medföra en ökad årlig
utgift i rundt tal:

år

1904 .....

af kr.

96,204

—

»

1905 .......

»

102,604

—

»

1906 ......

»

105,599

—

»

1907 och

1908

»

107,714

—

»

1909 »

1910

»

110,709

—

»

1911 .......

»

»

114,969

—

»

1912 .......

»

118,169

—

Gentemot denna visserligen afsevärda utgiftsökning borde dock framhållas
de fördelar, hvilka den nya organisationen vore afsedd att bereda,
eller

att den nuvarande civilstaten, som, med undantag af auditörer,
advokatfiskal, väblar och vaktmästare, räknade endast 44 ordinarie tjänstemän,
skulle utbytas mot en kår, uppgående, med enahanda undantag,
till ett antal af 68 eller, om den äfvenledes disponibla, icke-ordinarie
personalen medräknades, 93, hvilken numerär skulle vid mobilisering
kunna i mån af behof uppbringas till 110;

att dymedelst flottan skulle, i stället för en civilpersonal, så godt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Förbättring
i den nuvarande
civilstatens
aflöningsförmåner.

64

som oföränderligen fördelad på vissa befattningar och så otillräcklig till
antal, att dess göromål kunnat uppehållas allenast genom anlitande af
e. o. tjänstemäns arbete i en omfattning, som, i och för sig olämplig,
måste betecknas såsom rent af oskälig i förhållande till därmed förenade
ringa ersättning och högst ovissa utsikter till befordran, erhålla en kår,
där hvarje man blefve användbar på just den post, där han bäst behöfdes,
och hvars numerär komme att motsvara det redan för handen
varande och med flottans utveckling alltjämt växande omfånget af flottans
civila administration;

att, medan civilstaten kunde sägas hafva nästan saknat egentlig
utbildning, särskildt för den uppgift, som måste anses såsom dess viktigaste,
eller tjänsten ombord, den nya kåren skulle bestå af tjänstemän,
som, i likhet med hvad förhållandet vore inom de förnämsta främmande
och jämväl våra närmaste grannars örlogsmariner, erhållit en likartad,
på yrket riktad systematisk utbildning; samt slutligen

att ifrågavarande civila personal, så länge ställd under trycket af
otillfredsställande ekonomiska villkor, ändtligen skulle få inträda i aflöningsförhållanden,
mera värdiga dess ställning vid sidan af flottans
officerskår och bättre ägnade att för den maktpåliggande tjänst, som
vore samma personal anförtrodd, förvärfva goda krafter.

För vinnande af dessa fördelar kunde, enligt kommitténs tanke,
priset af den ofvan angifna utgiftsökningen icke anses vara för högt.

Kommittén, som ansett det äfven ingå i dess uppdrag att afgifva
förslag till den förbättring i civilstatens aflöningsförmåner, hvilken
kunde anses behöflig, dels intill dess ny aflöningsstat för ifrågavarande
personal kunde träda i tillämpning, dels för den personal af civilstaten,
hvilken, sedan dylik stat börjat tillämpas, icke vore villig att öfvergå
på den nya staten, har i detta afseende hemställt:

att, intill dess stat för marinintendenturkåren eller ny aflöningsstat
för flottans civilstat kunde komma att tillämpas, civilstatens personal
måtte beredas löneförbättring motsvarande femton procent å summan
af innehafvande aflöningsförmåner, och att vid dessas beräknande för den,
som innehade fri bostad i kronans hus, denna förmån måtte anses motsvara
det belopp, hvarmed vederbörandes aflöningsförmåner blifvit med
hänsyn till bostadsförmånen minskade;

att den personal af flottans civilstat, som icke, sedan stat för marinintendenturkåren
börjat tillämpas, komme i åtnjutande af aflöning enligt
denna stat, måtte få enligt nu gällande stat och öfriga bestämmelser

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

rörande civilstaten fortfara att åtnjuta aflöning med enahanda löneförbättring,
som nyss vore nämnd;

att af den löneförbättring, hvarom nu vore sagdt, två tredjedelar
måtte få anses såsom lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar;
samt

att löneförbättringen icke måtte medföra ändring i personalen vid
flottans civilstat nu tillkommande pensionsrätt.

Öfver detta kommitténs förslag hafva infordrade underdåniga yttranden
afgifvits af stationsbefälhafvarna vid flottans båda stationer, marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, hvarjämte direktionen öfver
flottans pensionskassa yttrat sig öfver detsamma, såvidt det rörer den
föreslagna marinintendenturkårens pensionering.

Samtliga de myndigheter, hvilka sålunda haft att yttra sig om förslaget
i dess helhet, hafva förklarat sig anse detsamma vara till sina
grunddrag ändamålsenligt och efter förhållandena väl afpassadt.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, hvilken i ärendet inhämtat yttranden
från varfschefen, förvaltningsdirektionen och räkenskapskontoret
vid stationen, har icke heller beträffande förslagets detaljer framställt
någon erinran mot detsamma.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har öfver kommitténs förslag inhämtat
yttranden från varfschefen och räkenskapskontoret samt för egen
del vid förslaget, såvidt det berör själfva organisationen, anmärkt,

att från den föreslagna skyldigheten för en hvar af marinintendenturkårens
personal att utan eget medgifvande vara underkastad förflyttning
från en befattning till en annan borde undantagas innehafvarna
af de högsta befattningarna, åtminstone så till vida att dessa
kunde på sådant sätt förflyttas endast till jämnställd befattning vid
samma station;

att icke någon borde kunna utan egen ansökning kommenderas till
tjänstgöring såsom förrådsförvaltare, proviantmästare eller kassör;

att nuvarande tjänstemän vid civilstaten, hvilka öfverflyttades till
marinintendenturkåren, borde kunna komma i åtnjutande af de för tjänst
vid densamma bestämda aflöningsförmåner, utan att därför blifva underkastade
skyldighet att utan eget medgifvande förflyttas till annan befattning
än den han vid öfvergången innehade; samt

att innehafvarna af advokatfiskals- och auditörstjänsterna icke borde
ingå i marinintendenturkåren.

Bth. till It iliad. Prot. 1303. 4 Samt. 1 Afd. 6 luft.

Yttranden
öfver kommitténs
förslag.

9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningen liar i sitt den 14 sistlidne oktober afgifna underdåniga
utlåtande i ämnet framhållit, hurusom vid den af kommittén
verkställda beräkning af personalbehofvet hänsyn tagits till de för 1900
års riksdag framlagda grunderna för ökning af flottans materiel, men
att, då afvikelse från dessa grunder redan ägt rum och möjligen ytterligare
komme att ske, marinintendenturkårens fullständiga uppsättning
antagligen måste ske raskare än kommittén förutsatt.

I (ifrigt har marinförvaltningen, som ansett de af stationsbefälhafvaren
i Stockholm framställda anmärkningarna icke vara befogade, förklarat
sig icke hafva funnit skäl till väsentlig erinran i afseende på
kommittéförslaget.

Beträffande särskildt frågan om chefskapet för den nya marininteudenturkåren
har marin förvaltningen anfört följande.

På de af kommittén anförda grunder anslöte sig marinförvaltningen
till kommitténs åsikt därom, att chefskapet för marinintendenturkåren
borde utöfvas af amiralitetsrådet i marinförvaltningen, hvilken
ämbetsman, äfven om chefskapet lades i andra händer, ändock skulle,
enär en omorganisation af marinförvaltningen på denna punkt icke nu
kunde eller borde sättas i fråga, få att bereda och föredraga det öfvervägande
flertalet af de ärenden, hvilka sammanhängde med marinintendenturkårens
tjänst i land och ombord. Det hade endast bort öfvervägas,
huruvida med afseende på de under de senare åren så betydligt
ökade göromålen för amiralitetsrådet det skulle vara tillbörligt och välbetänkt
att betunga honom jämväl med ifrågavarande chefskap. Därvid
hade emellertid varit att beakta, att vare sig en marinintendenturkår
enligt förslaget organiserades eller icke, måste med afseende på marinförvaltningens
arbetsordning åvägabringas eu förändring i syfte, bland
annat, att utan rubbning af ämbetsverkets organisation åstadkomma en
fördelning af amiralitetsrådets föredragningsskyldighet. Under förutsättning
att ändringar i sådant syfte beträffande marinförvaltningens
arbetsordning komme till stånd, både marinförvaltningen jämväl kunnat
afstå från att göra någon erinran vid den af kommittén uttalade åsikt
i fråga om chefskapet för marinintendenturkåren.

På grund af det sålunda anförda ansåge sig marinförvaltningen
kunna förorda bifall till kommitténs förslag.

Chefen för flottans stab har i sitt den 14 oktober 1902 afgifna
underdåniga utlåtande i ärendet hufvudsakligen anfört följande.

Delande kommitténs åsikt, att den nuvarande organisationen af
flottans civilstat vore otillfredsställande beträffande såväl tjänsten ombord
som tjänsten i land, ansåge chefen för flottans stab, att det före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

6 7

liggande förslaget på ett lyckligt sätt löste frågan om civilstatens omorganisation
och att en enligt detsamma utbildad och organiserad marinintendenturkår
komme att väl lämpa sig för handhafvandet af flottans
intendentur. I likhet med kommittén ansåge också chefen för flottans
stab, såväl att en särskild, teoretisk och praktisk utbildningskurs oundgängligen
erfordrades för civilstatens tjänstemän, oafsedt om denna stat
omorganiserades eller ej, som ock att utbildningskursen borde vara likartad
för alla civilstatens tjänstemän och af beskaffenhet, att genomgången
kurs medförde kompetens för bestridande af tjänsten både ombord
å flottans fartyg och å station. Den föreslagna varaktigheten,
3 år, af utbildningskursen syntes väl afpassad.

Det syntes emellertid böra tagas i öfvervägande, huruvida icke
aflagd sjöofficersexamen borde berättiga till utnämning till marinunderintendent,
dock efter genomgången kortare utbildningskurs.

Hvad vidare beträffade kommitténs förslag i fråga om chefskapet
för marinintendenturkåren och om tjänstemännens å marinförvaltningens
civila afdelning ställning till denna kår, syntes samma förslag icke
vara afsedt att innefatta en definitiv lösning af dessa frågor.

Då till intendent- och civilafdelningarna i marinförvaltningen hörde
ett stort antal ärenden, som närmast folie inom den föreslagna intendenturkårens
verksamhet, och detta antal, i den mån flottan utvecklades,
gifvetvis komme att än ytterligare ökas, syntes det chefen för
flottans stab kunna ifrågasättas, huruvida icke steget redan nu borde
tagas fullt ut och marinintendenturkåren erhålla en egen chef med
kommendörs värdighet, tillika tjänstgörande i marinförvaltningen såsom
chef för en ny afdelning, till hvilken därvid från nuvarande intendentoch
civilafdelningarna skulle öfverföras samtliga till den föreslagna
intendenturkårens verksamhet hörande ärenden; och borde vid sådant
förhållande det af marinförvaltningen vid flera tillfällen omförmälda behofvét
af ökning af ämbetsverkets civila personal tillgodoses genom att öka
den föreslagna marinintendenturkåren och kommendera personal af densamma
till tjänstgöring å den nya afdelningen i marinförvaltningen.

Förutom olägenheten af att ytterligare betunga en af de redan nu
genom sin tjänstgöring i marinförvaltningen strängt upptagna afdelningscheferna
med ett personalchefskap, hvars utöfvande, med hänsyn
till kårens storlek, syntes komma att taga en icke ringa del af hans
tid och uppmärksamhet i anspråk, medförde det af kommittén föreslagna
sättet för chefskapets upprätthållande den olägenheten, att kårens
chef skulle vara i saknad af den personalkännedom, som kunde
vinnas endast genom föregående tjänstgöring vid kåren.

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För att ersätta denna brist hade kommittén föreslagit, att å hvardera
af flottans båda stationer skulle finnas en särskild, närmast under
marinöfverintendenten lydande souschef för stationens intendenturtjänstemän.
Därest marinintendenturkåren erhölle en egen chef, syntes
de båda chefsintendentsbefattningarna å stationerna jämte därför
upptagna arfvoden kunna utgå.

Beträffande de af kommittén föreslagna grunderna för befordran
inom marinintendenturkåren hade chefen för flottans stab intet annat
att erinra, än att såsom villkor för befordran från marinunderintendent
till marinintendent af 2:a graden syntes böra föreskrifvas att hafva såsom
marinunderintendent tjänstgjort viss tid ombord å flottans fartyg,
därvid denna tid syntes böra bestämmas till minst 5 månader.

Då enligt kommitténs förslag personalen vid marinintendenturkåren,
på grund däraf att befordringsutsikterna vid densamma antoges
komma att ställa sig ogynnsammare än vid officerskåren, skulle, utöfver
den officer af motsvarande grad tillkommande aflöningen, erhålla ålderstillägg
och sålunda komma i åtnjutande af ekonomiskt vederlag för
den långsammare befordran, syntes de föreslagna bestämmelserna jämväl
om erhållande af högre värdighet ej vara erforderliga, utan ansåge
chefen för flottans stab uppflyttning af tjänstemän vid marinintendenturkåren
till högre värdighet, än deras innehafvande grad medförde,
böra ifrågakomma endast då särskilda omständigheter därtill föranledde
och efter af marinöfverintendenten därom för hvarje särskildt fall afgifven
motiverad framställning.

Behofvet af en civil tjänsteman, tjänstgörande i flottans stab, hade
på senare tiden allt starkare gjort sig gällande. Denne tjänsteman
vore afsedd att tjänstgöra såsom redogörare för att handhafva stabens
ekonomi, hvilket för närvarande ålåge adjutanten, men hvilket vållade
vissa svårigheter vid de sommartiden ganska täta ombytena af adjutant,
äfvensom att vårda de handlingar, som ej omedelbart användes för
expeditionen. Det vore därjämte synnerligen fördelaktigt att vid behandlingen
af de ofta förekommande civila frågorna erhålla biträde af eu
i staben tjänstgörande marinintendent. Likaså vore det lämpligt, att
uträkning och utbetalning af aflöningsförmåner m. in. för i staben
tjänstgörande officerare verkställdes af denne intendenturtjänsteman, så
att stationen, från hvilken i öfrigt stabens officerare vore fristående,
men hvars tjänstemän detta uppdrag för närvarande ålåge, blefve därifrån
befriad. Den i staben tjänstgörande intendenturtjänstemannen
borde, med afseende på arten af den tjänstgöring, för hvilken han afsåges,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

tillhöra marinintendenturkårens stam och vara marinintendent af 2:a
graden.

I den af Riksdagen godkända staten för kustartilleriet vore aflöningsförmånerna
för dess regementsintendenter och förrådsförvaltare
upptagna lika med motsvarande förmåner för intendent och förrådsförvaltare
vid flottans civilstat (Stockholms station). Af den vid 1902
års riksdag godkända löneförhöjningen för officerare m. fl. blefvo
nämnda civilmilitära tjänstemän vid kustartilleriet ej delaktiga och borde
därför komma i åtanke i samband med den lönereglering, som nu
ifrågasattes vid omorganisationen af flottans civilstat. Härvid syntes de
böra likställas, regementsintendent med marinintendent af l:a graden,
l:a löneklassen, och fästningsförvaltare med marinintendent af l:a graden,
2:a löneklassen.

I samband härmed syntes det kunna ifrågasättas, att dessa tre
tjänstebefattningar utginge från kustartilleriets stat och att marinintendenturkårens
stat i stället ökades med tre marinintendenter. Den fackutbildning,
som skulle föregå inträdet i marinintendenturkåren, skulle
nämligen göra marinintendenterna lämpliga för bestridande jämväl af
dessa befattningar, och denna åtgärd skulle otvifvelaktigt bidraga till
bibehållandet af sambandet mellan flottan och kustartilleriet.

Mot förslaget om marinintendenturkåren i flottans reserv hade
chefen för flottans stab intet annat att erinra, än att tjänstskyldigheten
med hänsyn till tjänstens natur syntes kunna utan olägenhet utsträckas
från utgången af det år, hvarunder 40 år uppnåddes, till utgången af
det år, hvarunder 55 år uppnåddes.

Beträffande den föreslagna staten för intendenturskolan ville chefen
för flottans stab erinra, att, då eleverna i sjökrigsskolan vore skyldiga
att erlägga terminsafgift och icke erhölle någon aflöning af kronan,
tillräckliga skäl icke syntes föreligga för förslaget, att marinintendent,seleverna
under det år, då de genomginge marinintendentskolans elevskola,
skulle erhålla, förutom fri undervisning, jämväl aflöning in. fl.
förmåner till ett belopp motsvarande 629 kronor 50 öre om året. I
stället borde i staten för flottans marinintendentskola det belopp af
2,762 kronor 40 öre, som upptagits för aflöning till elever under 193
dagar, afses till höjande af anslagen till aflöning åt lärare och till
diverse utgifter.

Kommitténs förslag, att den personal af flottans civilstat, som,
efter det stat för marinintendenturkåren börjat tillämpas, kvarstode å
gammal stat, skulle, utöfver aflöningen på stat, åtnjuta särskild löneförbättring,
syntes chefen för flottans stab oegentligt, då aflönings -

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Departementschefens
yttrande.

ökningen, enligt hans tanke, borde åstadkommas genom öfvergången
på ny stat.

För egen del finner jag, lika med de i ärendet hörda myndigheterna,
det af kommittén framlagda förslaget vara i allt hufvudsakligt
ägnadt att bereda tillgång på tillräcklig, vederbörligen utbildad personal
för uppehållande af den civila tjänsten vid flottan, likasom ock
att krafvet på förbättrade löneförmåner för denna personal blifvit genom
förslaget tillgodosedt. Jag anser mig emellertid höra vid förslaget göra
följande erinringar.

Att chefskapet för marinintendenturkåren bundits vid befattningen
såsom chef för marinförvaltningens civila afdelning, synes, på sätt ock
af chefen för flottans stab framhållits, icke vara en i alla afseenden
tillfredsställande anordning, hvilken jämväl af kommittén betraktats
såsom i viss mån provisorisk. Då det emellertid icke torde vara af
verkligt behof påkalladt att för närvarande ifrågasätta inrättande af en
helt ny befattning med den värdighet och aflöning, som borde tillkomma
en särskild chef för marinintendenturkåren, och vid sådant förhållande
kommitténs förslag i nu förevarande hänseende synes mig
innefatta den lämpligaste anordningen, anser jag mig icke böra föreslå
någon ändring härutinnan. Dock torde, då de med detta chefskap,
sådant det af kommittén föreslagits, förenade göromål icke lära blifva
synnerligen betungande, det för marinförvaltningens civile ledamot i
hans egenskap af chef för marinintendenturkåren föreslagna arfvode
kunna nedsättas från 2,000 till 1,000 kronor.

De för marinintendenter af l:a graden, l:a och 2:a löneklasserna,
marinintendenter af 2:a graden samt marinunderintendenter föreslagna
aflöningsförmånerna äro lika med de aflöningsförmåner, som från och
med innevarande år tillkomma officerare af motsvarande värdighet vid
flottan och armén, nämligen kaptener i l:a och 2:a löneklasserna, löjtnanter
och underlöjtnanter, äfvensom personalen vid arméns intendenturkår,
dock med den skillnad att för marinintendenter och marinunderintendenter
skulle tillkomma 2 ålderstillägg efter 5 och 10 års tjänstgöring
i samma grad eller löneklass. Denna afvikelse till förmån för
marinintendenturkårens personal motiveras af kommittén med den långsammare
befordran inom sistnämnda kår i jämförelse med befordringsförhållandena
vid flottans officerskår. För min del hyser jag emellertid
stora betänkligheter mot detta af kommittén föreslagna sätt att bereda
marinintendenturkårens personal ersättning för sist antydda olägenhet.
Då man nu afsett att i aflöningshänseende likställa marininten -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

denturkåren med officerskåren och jämväl föreslår uppförande på marinintendenturkårens
stat af fem befattningar med regementsofficers
värdighet och aflöning, synes mig, att man, särskildt i betraktande
däraf att officerarnas tjänst dock kräfver längre utbildning och medför
större ansvar än intendenturtjänstemännens, icke lämpligen kan tillägga
en intendenturtjänsteman högre aflöning, än som tillkommer officer i
motsvarande tjänstegrad. Jag finner mig sålunda icke kunna tillstyrka
kommitténs förslag i denna del.

Men då jag å andra sidan icke kan förbise önskvärdheten däraf,
att något bättre befordringsutsikter kunde beredas tjänstemännen vid
marinintendenturkåren, än hvad enligt kommitténs förslag skulle blifva
fallet, har jag funnit mig böra föreslå en ändring i fördelningen af
tjänsterna på de särskilda graderna och löneklasserna i syfte att åstadkomma
en sådan förbättring.

Kommitténs förslag till stat för marinintendenturkåren upptager,
bland annat:

8 marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen,

8 marinintendenter af l:a graden, 2:a löneklassen,

23 marinintendenter af 2:a graden och

23 marinunderintendenter.

Denna fördelning synes mig kunna, utan någon rubbning i den
af kommittén föreslagna fördelningen af de särskilda gradernas och
löneklassernas tjänstemän på olika befattningar, förändras därhän, att
staten i stället kommer att upptaga:

12 marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen,

6 marinintendenter af l:a graden, 2:a löneklassen,

22 marinintendenter af 2:a graden och

22 marinunderintendenter.

Aflöningsförmånerna för de sålunda tillkommande 4 marinintendenterna
af l:a graden, l:a löneklassen, skulle utgöra tillhopa 21,240 kronor,
hvaremot aflöningsförmånerna för den personal, hvarmed de lägre
graderna skulle minskas, utgöra tillsammans endast 13,730 kronor, hvadan
den ifrågasatta förändringen skulle medföra en ökad utgift af 7,510

kronor. Denna ökning motväges emellertid af

minskning i marinöfverintendentens arfvode ....................... kr. 1,000: —

minskning i staten för marinintendentskolan, för hvilken

jag anhåller att få i det följande redogöra » 7,400: —

Summa kr. 8,400: —

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

b varjämte bör tagas i betraktande den väsentliga besparing i utgifterna
från femte hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, som borttagandet
af de föreslagna ålderstillägg en för marinintendenterna af l:a och
2:a graderna samt marinunderintendenterna skulle komma att medföra,
hvilken minskning emellertid för närvarande icke kan till siffran beräknas.

Det af kommittén i staten för marinintendenturkåren upptagna
arfvode af 1,000 kronor till en vice auditör vid hvardera stationen
synes mig böra utbytas mot ett anslag af motsvarande belopp, som
vid hvardera stationen ställes till stationsbefälhafvarens förfogande till
ersättning åt vice auditörer. Flera än en sådan torde nämligen böra
antagas vid hvardera stationen, och ersättning till dem synes böra
utgå i förhållande till det arbete, som af dem utföres.

I öfrigt har jag icke funnit något att i sak erinra vid kommitténs
ifrågavarande statförslag. Med afseende å hvad kommittén anfört
rörande proviantmästarebefattningen vid Karlskrona station, hvilken
befattning för närvarande icke är med ordinarie innehafvare besatt
utan bestrides på förordnande, anhåller jag få nämna, det jag har för
afsikt att, så snart lämpligen ske kan, framlägga förslag till ändrade
bestämmelser angående den med nämnda befattning förenade förmån af
afskrifningsprocent, och torde denna afskrifningsprocent, om den också
bör, på de af kommittén anförda skäl, till någon del bibehållas, dock
böra väsentligt nedsättas.

Kommittén har vid sin beräkning af utgifterna för den nya marinintendenturkåren
förutsatt, att jämväl kostnaderna för marinintendentskolan
skulle utgå från anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater. Detta synes mig mindre lämpligt, och torde i stället böra för
marinintendentskolan uppföras ett särskilt reservationsanslag under
anslaget till undervisningsverken. Detta anslag har jag, såsom redan
antydts, funnit kunna bestämmas till ett belopp af 16,600 kronor,
hvilket sålunda med 7,400 kronor understiger det af kommittén för
ändamålet beräknade beloppet 24,000 kronor. För skälen härtill torde
jag få under eu följande punkt redogöra.

De från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater utgående
kostnaderna för marinintendenturkåren skulle sålunda enligt mitt förslag
blifva

löner, arfvoden, tjänstgöringspenningar och missräkniugs penningar

................................................................ kr. 142,740: —

dagaflöning................................................................... » 89,534: 50

inkvarteringsbidrag, förslagsvis............................................ » 29,280: —

eller tillhopa kr. 261,554: 50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

73

Medel för aflönande af den personal, som eventuellt kommer att
kvarstå på den nuvarande civilstatens stat, lära böra beredas genom att
hålla motsvarande antal tjänster å marinintendenturkårens stat obesatta.

Kommitténs förslag om löneförbättring för personalen vid flottans
nuvarande civilstat, intill dess ny stat för marinintendenturkåren eller
ny aflöningsstat för civilstaten komme att tillämpas, torde, vid det förhållande
att Eders Kungl. Maj:t beslutit föreslå Riksdagen att för innevarande
år bevilja anslag till dyrtidstillägg för vissa statens tjänstemän
och betjänte enligt samma grunder, som tillämpats närmast föregående
år, icke till någon särskild åtgärd föranleda. Hvad åter angår förslaget
därom, att en särskild löneförbättring skulle tilläggas den personal vid
flottans civilstat, som icke komme att öfvergå till marinintendenturkåren,
torde icke heller detta förslag för närvarande lämpligen kunna föranleda
någon framställning till Riksdagen. Ehuru jag erkänner riktigheten
af den utaf chefen för flottans stab uttalade mening, att löneförbättring
för personalen vid civilstaten i regeln icke bör erhållas
annorledes än genom öfvergång till marinintendenturkåren, torde emellertid
möjlighet icke vara utesluten, att ett strängt tillämpande af denna
regel skulle kunna medföra obillighet i ett eller annat särskildt fall;
men livilka åtgärder kunna blifva nödvändiga för undvikande af sådan
obillighet, lärer för närvarande icke kunna bedömas.

De af kommittén föreslagna öfvergångsbestämmelserna böra undergå
den jämkning, som föranledes af ålderstilläggens uteslutande för
marinintendenter och marinunderintendenter.

Vid kommitténs förslag angående marinintendenturkårens reserv
har jag icke funnit något att erinra, som kan inverka på själfva organisationen
eller personalens tjänstgöringsskyldighet och förmåner.

Hvad chefen för flottans stab anfört rörande önskvärdheten däraf,
att intendenturbefattningarna vid kustartilleriet kunde besättas med
personal af marinintendenturkåren, synes mig vara förtjänt af uppmärksamhet;
men då organisationen af kustartilleriet så nyligen ägt rum
och därvid på kustartilleriets stat upptagits särskilda intendenturtjänstemän,
hvilkas tjänstgöring i åtskilliga delar skiljer sig från den, som
skulle tillkomma marinintendenturkårens tjänstemän, anser jag denna
fråga nu icke böra upptagas till vidare behandling. Dock torde, med
afseende på fåtaligheten af intendenturpersonalen vid kustartilleriet,
vara lämpligt, att personalen vid marinintendenturkåren förklaras skyldig
att vid förefallande behof tillfälligtvis tjänstgöra vid kustartilleriet.

Däremot anhåller jag att få uttala min anslutning till hvad bemälde
chef anfört om lämpligheten däraf, att sjöofficersexamen kunde
Bill. till Itib«l. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 0 lliift. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anslaga beloppen.

Utskottets

yttrande.

under vissa förutsättningar medföra behörighet till anställning vid
marinintendenturkåren och att viss tids sjötjänstgöring borde uppställas
såsom villkor för befordran till marinintendent af 2:a graden.

Beträffande frågan om marinintendenturkårens pensionering, hvilken
kräfver ändring i grunderna för pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, torde jag få göra särskild underdånig framställning.

Enligt de beräkningar, hvilka jag i det föregående angifvit, skulle
således medelsbehofvet under anslagstiteln aflöning för flottans kårer
och stater år 1904 blifva följande:

...

För år 1903

För år 1904

anvisadt

beräknadt

Ökning.

belopp

behof.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Officerskåren ..............

562,860

—

605,580

—

42,720

_

Eeservofficersaspiranter .............................................

26,700

—

26,700

—

—

_

Underofficerskåren ......................

369,600

—

502,220

_

132,620

_

Sjömanskåren ...........................

1,305,090

—

1,443,592

—

138,502

_

Skeppsgossekåren .......................

18,706

25

18,706

25

_

_

Mariningeniörstaten ...............................................

100,500

—

100,500

—

—

_

Marinintendenturkåren (civilstaten) .........

139,000

—

261,554

50

122,554

50

Ecklesiastikstaten ............

8,550

—

8,550

_

Marinläkarekåren (läkarestaten)...

77,635

—

77,635

—

_

_

Poliskåren ...............

46,900

—

46,900

—

—

_

Inkvarteringsbidrag för officerare och underofficerare,

förslagsvis..................

179,840

—

200,960

—

21,120

_

Reserv- och indragningsstater samt båtsmanskompanierna,

förslagsvis...............

66,300

—

66,300

—

—

—

Dagaflöning för officerare och underofficerare, förslagsvis

411,787

50

450,625

75

38,838

25

Summa

3,313,468)75

3,809,823

50

496,354|75»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning afser, hvad flottans officerskår
vidkommer, dennas ökning med 15 beställningar, så att sammanlagda
antalet skulle blifva 235. I den för Biksdagen år 1900 framlagda
planen för flottans bemanning beräknades behofvet af officerare endast
för den materiel, som afsåges förefinnas vid 1902 års ingång, till 250,
hvilket antal emellertid till följd af rekryteringsförhållanden skulle endast

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

småningom kunna fyllas. Genom den nu föreslagna ökningen skulle alltså
officerskåren icke ens uppbringas till den för år 1902 såsom erforderlig
ansedda numerären, och synes denna ökning därför vara oundgängligen
behöflig. Hvad Kungl. Maj:t i fråga om denna kår föreslagit har utskottet
på grund häraf funnit sig böra biträda, allenast med den skiljaktighet,
att utskottet i öfverensstämmelse med marinförvaltningens och
chefens för flottans stab förslag, ansett staten böra ökas med en kommendörkapten
af l:a och en af 2:a graden i stället för med två kommendörkaptener
af l:a graden, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, och har
statens för officerskåren slutsumma därigenom minskats med 500 kronor
till 605,080 kronor.

I afseende å under officer skår en har Kungl. Maj:t föreslagit löneförbättring
med 180 kronor till den fasta lönen för samtlige underofficerare,
och får utskottet, under erinran, att Riksdagen medgifvit
dylik löneförbättring för härens underofficerare, förorda ifrågavarande
förslag.

Beträffande numerären af underofficerskåren och sjömanskåren har
Kungl. Maj:t föreslagit ökning med resp. 55 och 320, så att antalet
skulle blifva 445 underofficerare och 3,320 sjömän. Enligt ofvanberörda
plan beräknades det erforderliga antalet för den år 1902 befintliga
materielen utgöra 390 underofficerare och 3,000 sjömän, eller
alltså samma antal, som upptagas i nu gällande stater för år 1903.
För den materiel, som därutöfver beräknades komma att anskaffas till
och med år 1911, med afdrag för den materiel, som komme att utrangeras,
ansågs ytterligare ökning småningom erforderlig för underofficerskåren
med 69 och för sjömanskåren med 219 man. Kung].
Maj:ts nu ifrågavarande förslag till ökning närmar sig alltså i afseende
på underofficerskåren det för år 1912 beräknade antalet och öfverskrider
detsamma hvad sjömanskåren beträffar. Såsom orsaker härtill uppgifves
i statsrådsprotokollet dels att åtskilliga fartyg tillkommit, hvilka icke
tagits i beräkning år 1900, dels att en kanonbåt icke enligt beräkning
blifvit utrangerad och dels att för närvarande, innan kustartilleriet
hunnit fullt uppsättas — hvilket är ämnad t att ske först år 1908 — och
öfvertaga tjänsten vid de permanenta minpositionerna, en del af flottans
personal måste för dylik tjänst fortfarande afses och därför tills vidare
undandragas egentlig flottjänst.

Om än nämnda förhållanden må anses förklara, att en betydlig
ökning af dessa kårer nu befinnes önskvärd, synes det emellertid utskottet
kunna ifrågasättas, huruvida en så stark ökning af dessa bägge

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kårer, som Kungl. Maj:ts förslag innebär, redan nu bör medgifvas.
Utskottet anser nämligen, att den år 1900 uppgjorda planen för tillökning
af flottans personal fortfarande bör åtminstone tillsvidare så
nära som möjligt följas samt att denna ökning bör ske tämligen jämnt.
Utskottet bär därför ansett sig böra ur sina förslag till stater för år
1904 utesluta 25 underofficerare och 160 sjömän, och blifver alltså
ökningen enligt utskottets förslag 30 underofficerare och 160 sjömän,
sålunda fördelade:

Uåder officer skår en:

flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare) .......................... 5

» (maskinist) ......................................................................... 4

® (rustmästare, torpedmästare eller kvartersman)...... 1

underofficer af 2:dra graden (styrman, konstapel eller skeppare)...... 10

» (maskinist) .......................................................................... 9

(rustmästare, torpedmästare eller kvartersman)...... 1

Summa 30

Sjömanskåren:

l:a lönegraden........................

2:a » ............................

3:e » ..............................

3:e » i 6 månader 1

4:e » » ]

4:e » ..................

Summa 160

Berörda nedsättningar i det föreslagna antalet underofficerare och
sjömän föranleda ändringar i staterna för underofficerskåren, för sjömanskåren
och å dagaflöning för officerare och underofficerare vid flottan,
så att dessa staters slutsummor komma att uppgå till resp. 473,760 kronor,
1,373,585 kronor och 442,188 kronor 75 öre, motsvarande en minskning
å dessa tre stater i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag af sammanlagdt
106,904 kronor. Härtill kommer, att det för år 1904 förslagsvis
till 200,960 kronor beräknade behofvet af inkvarteringsbidrag för officerare
och underofficerare i sammanhang härmed bör minskas med
4,980 kronor till 195,980 kronor.

Hvad beträffar förslaget angående omorganisation af flottans civilstat,
finner utskottet af den i statsrådsprotokollet lämnade utredning
framgå, att en förändring af den nuvarande organisationen är af flera

25

50

35

25

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

orsaker synnerligen önskvärd. I betraktande af de mångahanda göromål,
som skola utföras af desse tjänstemän, den stora medclsförvaltning
och de omfattande och dyrbara förråd, som de hafva om händer,
samt de till mycket stora belopp årligen uppgående inköp för statens
räkning, som genom dem verkställas, måste det för staten vara af stor
betydelse, att denna tjänstemannakår erhåller såväl nödig utbildning
för sina speciella uppgifter som sådan aflöning och tjänsteställning,
att de kunna anses motsvara deras ansvarsfulla värf. Det organisationsförslag,
som Kungl. Maj:t nu framlagt, finner sig utskottet böra i
hufvudsak biträda. Det synes utskottet vara lämpligt, att desse tjänstemän
uppföras å en enda, för hela flottan gemensam kår, samt att denna
erhåller civilmilitär natur, i likhet med arméns intendenturkår. Såsom
en afsevärd fördel af omorganisationen torde böra anses, att den nuvarande
oproportionerligt stora användningen vid flottans civilstat af
extra ordinarie tjänstemän — icke mindre än 31 — skulle komma att
i betydlig män inskränkas, i det att ett flertal nya ordinarie anställningar,
hufvudsakligen inom de lägre tjänstegraderna, upptagits i staten.
Enligt den af kommittén verkställda utredningen skulle under fredstid
erfordras för intendenturtjänstgöring i land tillhopa 77 ordinarie tjänster,
hvarjämte för dylik tjänstgöring ombord å fartyg förefunnes ett konstant
behof af 5 intendenturtjänstemän under hela året, alltså tillhopa
82 tjänster. Af dessa upptagas i förslaget till stat 68 befattningar
inom intendenturkåren i egentlig mening, 3 auditörs- och advokatfiskalsbefattningar,
2 väblar och 7 vaktmästare, hvaremot i stället för de 2
återstående platserna, hvilka afsetts för vice auditörer, ett särskilt
arfvode upptagits utan att fördelas på visst antal tjänster.

Hvad först den egentliga intendenturkåren beträffar, äro aflöningarna
och inkvarteringsbidragen för befattningarna inom densamma upptagna
till likhet med för motsvarande grader inom flottans officerskår, och har
utskottet häremot intet att erinra. I afseende å antalet sålunda föreslagna
befattningar har utskottet emellertid funnit sig böra föreslå vissa
inskränkningar. Af de i förslaget upptagne 5 förste marinintendenter
anser utskottet, att dels en, hvilken lärer vara afsedd att uppehålla
befattningen såsom intendent vid Stockholms station, och dels en, som
skulle tjänstgöra å eskader, kunna uteslutas, enär dessa befattningar
icke torde påfordra så hög tjänsteställning, och har utskottet därför
nedsatt antalet förste marinintendenter med två, af hvilka en beräknats
från hvardera stationen. Utskottet kan icke heller finna det erforderligt
att i staten upptaga fullt så stort antal marinintendenter af 2:a graden
och marinunderintendenter, som Kungl. Maj:t föreslagit, och har därför
i sitt förslag till stat minskat hvardera af sistberörda tjänste -

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

grader med två beställningar, nämligen en vid hvardera stationen, och
torde i stället marinintendentsaspiranter eller tilläfventyrs värnpliktige
kunna användas till skötandet af de för dessa befattningar afsedda
göromål. Sammanlagda antalet egentliga marinintendentsbeställningar
blifver alltså enligt utskottets förslag 62 i stället för 68 enligt Kungl.
Maj:ts förslag.

I. afseende å auditörerna och väblarna har utskottet på grund af
hvad i statsrådsprotokollet anförts och med hänsyn till hvad utskottet
eljest inhämtat angående omfattningen och beskaffenheten af deras
tjänsteåligganden funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Hvad. beträffar vaktmästarne, hvilka skola liksom vanliga vaktmästare
vid ämbetsverk tjänstgöra i ämbetslokalerna, anser utskottet
det, icke lämpligt att, på sätt förslaget innebär, för dem upptaga sådana
aflöningsformer som dagaflöning och inkvarteringsbidrag, utan torde de
höra likställas med civile vaktmästare. Utskottet har därför upptagit

1 sitt förslag till stat 7 vaktmästare, hvarje med 500 kronor i lön,
300 kronor i tjänstgöringspenningar samt rätt till ett ålderstillägg å
100 kronor efter fem år, hvarjämte i öfverensstämmelse med vanliga
regler synts böra föreskrifvas, att, därest de i egenskap af vaktmästare
åtnjuta fri bostad, lönen skall, så länge denna förmån kvarstår, minskas
med 150 kronor.

Vidare anser utskottet arfvodena åt chefsintendenter kunna uteslutas,
hvarjämte särskildt arfvode till vice auditörer icke synes böra
upptagas i staten, helst då i betraktande tages, att de ordinarie auditörerna
enligt Kungl. Maj:ts af utskottet biträdda förslag få sina aflöningar
väsentligt höjda.

De sålunda af utskottet förordade förändringarna medföra följande
nedsättningar i den föreslagna statens siffror:

2 förste marinintendenter å kr. 5,825............................. kr. 11,650: _

2 marinintendenter af 2 graden å kr. 2,595 ................ » 5,190: _

2 marinunderintendenter å kr. 1,815 ................................. » 3 630: _

7 vaktmästare: af Kungl. Maj:t föreslaget

belopp.................................. kr. 6,055: —

» af utskottet föreslaget be -

lopp

» 5,600: —

Skilnad..........................................

Arfvode till chefsintendenter

» 455

» 1,000
» 2,000

» )) vice auditörer

Transport kr. 23,925

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

Inkvarteringsbidrag till:

Transport kr. 23,925: —

1

förste marinintendent

vid Karlskrona

station.........................

............................. ki

\ 600: —

1

förste marinintendent

vid Stockholms

station..........................

............................ »

1,000: —

1

marinintendent af 2:a graden vid Karls-

krona station ...........

............................. ))

300: —

1

marinintendent af 2:a graden vid Stock-

hokus station ............

........................... »

400: —

1

marinunderintendent

vid Karlskrona

station ...... »

300: —

1

)>

)) Stockholms

station ...... »

400: —

4

vaktmästare å kr. 180

vid Karlskrona

station........................

.............................. »

720: —

3

vaktmästare å kr. 240

vid Stockholms

station .......................

............................... )>

720: —

kr. 4,440: —

tillhopa kr. 28,365:

Statens slutsumma minskas alltså från föreslagna 261,554 kronor
50 öre till 233,189 kronor 50 öre. Härtill kommer minskning i ålderstillägg
för vaktmästarne. I detta sammanhang vill utskottet därjämte
hänvisa till, att utskottet i afseende å det till den föreslagna marinintendentskolan
begärda anslaget å 16,600 kronor uti punkten 9:o här
nedan förordar nedsättning med 8,000 kronor till 8,600 kronor. Kostnaden
för skolan torde nämligen böra tagas i betraktande vid bedömandet
af kostnaden för organisationen i dess helhet.

Befordringen inom kåren är, enligt hvad utskottet inhämtat, afsedd
att från marinunderintendent till och med marinintendent af första graden
ske i tur och ordning, liksom vid militära kårer i öfrigt är fallet
till och med kaptensgraden.

Vidkommande de villkor, som åt Kungl. Maj:t föreslagits för åtnjutande
af aflöning å den nya staten, anser sig utskottet böra tillstyrka
desamma med undantag likväl af det under e) upptagna stadgandet,
hvilket utskottet funnit böra uteslutas. Härjämte har utskottet
ansett det böra, i öfverensstämmelse med Riksdagens år 1902 vid reglerande
af åtskillige lönestater gjorda uttalande, framhållas, att i detta

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sammanhang uttrycket »annan tjänstebefattning» bör anses i sig inbegripa
hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt
uppdrag, som af bolag lämnas. Vidare får utskottet uttala, att utskottet,
som visserligen finner det erforderligt, att skyldighet stadgas för den
egentliga marinintendenturpersonalen att underkasta sig förflyttning, men
icke kan i allo biträda de skäl, som för en dylik bestämmelse anförts af
kommittén, förutsätter, att denna förflyttningsrätt må af vederbörande
tillämpas med varsamhet, så att förflyttning icke må ske endast af så tillfälliga
och personliga anledningar, som kommitténs uttalande gifver anledning
befara, samt att i synnerhet innehafvare af högre tjänstegrader
och ansvarsfullare befattningar inom kåren icke böra annat än i undantagsfall
förflyttas mot sin egen vilja.

Utskottet vill därjämte framhålla önskvärdheten af, att frågan om förändring
i eller måhända borttagande af den nu utgående afskrifningsprocenten
åt proviantmästaren vid Karlskrona måtte snart vinna sin
lösning.

Särskild uppmärksamhet anser utskottet böra egnas såväl åt frågan,
huruvida och under hvilka villkor marinintendenturkåren må kunna rekryteras
jämväl af elever från sjökrigsskolan, som ock däråt, att vid
uttagandet af värnpliktige för flottan äfven erhållas personer, som på
grund af sin civila verksamhet böra vara särskildt ägnade för ifrågavarande
intendenturgöromål. 1 öfrigt får utskottet i afseende å frågan
om kårens rekrytering hänvisa till punkten 9:o här nedan angående
marinintendentskolan.

Slutligen vill utskottet framhålla, att dyrtidstillägg icke bör beräknas
å aflöningar i den sålunda reglerade staten för marinintendenturkåren.

Enligt utskottets förslag skulle alltså medelsbehofvet under auslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

För år 1903

För år 1904

anvisadt

beräknadt

Ökning.

belopp.

behof.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Officerskåren............................................................

562,860

—

605,080

—

42,220

—

Reservofficersaspiranter ...........................

26,700

26 700

Underofficerskåren .....................................................

369,600

—

473,760

_

104,160

—

Sjömanskåren ...........................................................

1,305,090

—

1,373,585

—

68,495

—

Skeppsgossekåren ......................................................

18,706

25

18,706

25

—

—

100 500

100 500

Marinintendenturkåren (civilstaten) .............................

139,000

_

233,189

50

94,189

50

Ecklesiastikstaten ...................................

8,550

8,550

Marinläkarekåren (läkarestaten).................................

77,635

—

77,635

—

■-

—

Poliskåren................................................................

46,900

—

46,900

—

—

—

Inkvarteringsbidrag för officerare och underofficerare,

förslagsvis..............................................................

179,840

—

195,980

—

16,140

—

Reserv- och indragningsstater samt båtsmanskompanierna,

66,300

66 300

Dagaflöning för officerare och underofficerare, förslagsvis

411,787

50

442,188

75

30,401

25

Summa

3,313,468

75

3,669,074j50

355,605|75

Utskottet har alltså under detta anslag ifrågasatt nedsättningar i
jämförelse med Kungl. Maj ds förslag å tillhopa 140,749 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må:

dels godkänna stater för flottans officerskår, för
flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår samt
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid
flottan af den lydelse, bilagorna n:is 1—4 vid detta
utlåtande utvisa;

dels godkänna stat för flottans marinintendenturkår
af den lydelse, bilagan n:o 5 vid detta utlåtande
utvisar, att genomföras i mån af afgång från flottans
civilstat;

dels godkänna följande villkor för åtnjutande af
aflöning å marinintendenturkårens stat:

a) att den, som innehar tjänst med lön å denna
stat, ej må därmed förena annan tjänst å rikets, RiksDih.
till llihsd. 1''rot. 1003. 4 Samt. 1 Afd. 6 lliift. 11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dagens eller kornmuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar, som tillhör personalen vid marinintendenturkåren,
skall vara skyldig att tjänstgöra
vid flottan och kustartilleriet såväl i land som ombord
å fartyg i den befattning, hvartill han kommenderas,
dock att auditör, advokatfiskal, väbel och vaktmästare
endast skola vara skyldiga att förrätta en
hvar den tjänst, hvartill han blifvit utnämnd eller förordnad
;

c) att en hvar af marinintendenturkårens personal,
med undantag af auditör och advokatfiskal, må årligen
åtnjuta semester, marinöfverintendenten, förste
marinintendent och marinintendent af l:a graden under
en och en half månad samt öfriga under en månad,
då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång
kan ske; samt

d) att en hvar, som tillhör marinintendenturkåren,
skall, då han uppnått 65 lefnads- och 35 tjänsteår,
vara förpliktad att med pensionsrätt enligt därom
gällande bestämmelser afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t
dock obetaget att med hans begifvande låta honom i
tjänsten kvarstå, så länge han finnes på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna;

dels för genomförandet af marinintendenturkårens
organisation godkänna följande öfvergångsbestämmelser: a)

att med fullmakt eller konstitutorial försedd
tjänsteman vid flottans civilstat, auditör, advokatfiskal,
väbel eller vaktmästare, som inom den tid, Kungl.
Maj:t bestämmer, hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan
att öfvergå till marinintendenturkåren, skall vara därtill
berättigad;

b) att auditör, väbel eller vaktmästare, som öfvergått
till marinintendenturkåren, må för rätt till erhållande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
han innehaft motsvarande befattning vid flottans civilstat;
samt

c) att innehafvare af tjänst på stat med värdighet
lika med kapten eller löjtnant, hvilken från civil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

staten öfvergår till marinintendentui''kåren, icke skall,
så länge lian bibehåller den värdighet han sålunda
innehaft vid civilstaten, vara underkastad förflyttning
till annan station, än den han vid öfvergången tillhörde; dels

medgifva, att marinintendent eller marinunderintendent
i flottans reserv, hvilken fullgjort den
tjänstgöringsskyldighet, som är eller kan varda stadgad,
må efter uppnådda femtiofem års ålder under sin
återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af
trehundra kronor;

dels ock i riksstaten för år 1904 höja anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater från 3,313,469
kronor till 3,669,075 kronor, eller med 355,606 kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema.

3:o) Under punkten 3 af femte hufvutileln har Kungl. Maj: t föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja reservationsanslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 369,500 kronor
till 405,020 kronor, eller med 35,520 kronor.

Departementschefen har i fråga härom anfört, att med hänsyn till
den föreslagna ökningen af sjömanskåren borde, enligt marinförvaltningens
i dess ämbetsskrifvelse den 17 oktober 1902 framlagda beräkning, anslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, hvilket i riksstaten
för innevarande år vore upptaget till 369,500 kronor, för år 1904
höjas med 35,520 kronor.

Mot denna beräkning, som verkställts enligt samma grunder, som
vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats, hade departementschefen
för sin del intet att erinra.

På grund af de ändringar i staten för sjömanskåren, som utskottet
här ofvan uti punkten 2:o föreslagit, kommer ökningen å ifrågavarande
anslag enligt verkställd beräkning att begränsas till 17,760 kronor, så
att anslaget skulle behöfva upptagas till 387,260 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1904 höja
reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna från 369,500 kronor till 387,260
kronor, eller med 17,760 kronor.

Ang. höjning
af anslaget till
beklädnad af
sjömans- och
skeppsgossekarerna.

[3-]

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
naturaunderhåll
åt personal
vid
flottan.

[4-]

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

4:o) Kungl. Maj:t har under punkten 4 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja förslagsanslaget till
naturaunderhåll åt personal vid flottan från 596,065 kronor till 714,900
kronor, eller med 118,835 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen till åberopade
stratsrådsprotokollet anfört följande.

»Anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är i riksstaten
för innevarande år upptaget till 596,065 kronor.

Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 17 sistlidne
oktober angående ökning af flottans stampersonal vid beräkning
af portionskostnaden för sjömans- och skeppsgossekårerna utgått från
ett portionspris i land och ombord af 61 öre.

Med afseende på denna beräkningsgrund anhåller jag få erinra om
följande.

Vid uppgörande af det sammandrag öfver de ordinarie anslagsbehofven
under femte hufvudtiteln åren 1902—1912, hvilket finnes såsom
bilaga A fogadt vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
7 januari 1901, bilagdt statsverkspropositionen till samma års Riksdag,
både, enligt hvad samma statsrådsprotokoll (sid. 26) utvisar, anslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan för åren 1902 och 1903 beräknats
enligt dittills följda grunder, eller med en underhållskostnad
för underofficer af 62 öre per dag i 365 dagar och för manskap af 52
öre pr dag under 275 dagar i land och 53 öre per dag under 90 dagar
ombord. Då emellertid kostnaderna för naturaunderhållet ej oväsentligt
öfverstege det för desammas bestridande anvisade förslagsanslaget,
och då detta förhållande, på grund af att kostnaden för naturaunderhållet
för personalen ombord å på expedition varande fartyg städse
ställde sig något dyrare än i land, antagligen komme att fortfara, hade
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, för att så vidt möjligt
angifva de verkliga kostnaderna, för år 1912 beräknat naturaunderhållsanslaget
efter en underhållskostnad pr dag för underofficer af 62 öre
och för manskap af 60 öre för hela året. För hvardera af åren 1904
•—1912 blef i nämnda sammandrag anslaget till naturaunderhåll åt personal
vid flottan höjdt med en niondedel af den ökning, som uppstode dels
genom den under samma tid förutsatta ökningen af stampersonalen, dels
genom den ändrade beräkningsgrunden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

Någon anledning att nu frångå de sålunda angifua grunderna för
beräkning af förevarande anslagsbelopp under åren 1904—1912 synes
mig icke föreligga. Anslagsbeloppet för år 1904 är i förutnämnda
sammandrag upptaget till 632,375 kronor, eller 36,310 kronor mera än
för innevarande år. Men vid bifall till hvad jäg i det föregående föreslagit
beträffande ökning af flottans stampersonal, skulle utgifterna från
nu förevarande anslag komma att ökas med kostnaderna för naturaunderhåll
åt 55 underofficerare och 320 man af sjömanskåren, hvilken
ökning icke var förutsatt vid uppgörande af berörda sammandrag. Beräknas
sistnämnda kostnader efter ett portionspris af 62 öre för underofficer
och 60 öre för manskap, så finnes, att det nyss angifna i sammandraget
upptagna beloppet 632,375 kronor bör ökas med 82,526
kronor 50 öre, eller till i jämnadt tal 714,900 kronor.»

Enligt hvad utskottet inhämtat har det faktiska medelportionspriset
under femårsperioden 1898—1902 uppgått till i land 52 öre och till sjöss
74 öre. Till följd af den ökade tjänstgöringstiden för de värnpliktige
och deras längre sjötjänst samt det genom öfningsanslagets ökning beredda
tillfälle till längre öfningstid till sjöss jämväl för stammanskapet,
inverkar det högre priset på sjöportion mer än förr på medelportionspriset,
hvilket visat sig vara ungefär 60 öre. Under dessa förhållanden
har utskottet, som visserligen icke förbisett att departementschefen
för den nu af Kungl. Maj:t under punkten 2:o föreslagna nya stampersonal
beräknat portionspriset till 62 öre för underofficer och 60 öre
för manskap, under det att för den förutvarande personalen portionspriset
beräknats till lägre pris enligt det för 1901 års Riksdag framlagda
sammandrag, icke velat med anledning af denna skiljaktiga beräkning
göra någon erinran, helst som anslaget i verkligheten visat sig
otillräckligt.

Då utskottet under punkten 2:o här ofvan i afseende på underofficers-
och sjömanskårerna förordat mindre ökning, än Kungl. Maj:t
föreslagit, begränsas enligt utskottets förslag höjningen å nu ifrågavarande
anslag, enligt verkställd’ beräkning, till 78,135 kronor, och
anslaget kommer då att uppgå till 674,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1904 höja
förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan från 596,065 kronor till 674,200 kronor, eller
med 78,135 kronor.

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Båtsmansindelningen.

Ang. uteslutande
ur riksstaten
af
anslaget till
båtsmansindelningen.

[5.]

5:o) Under punkten 5 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att det i riksstaten för år 1903 till 23,760 kronor
upptagna anslaget till båtsmansindelningen måtte ur riksstaten uteslutas.

Departementschefen har i fråga härom till statsrådsprotokollet anfört,
hurusom i gemensam ämbetsskrifvelse den 30 sistlidne december
marinförvaltningen och statskontoret beträffande anslaget till båtsmansindelningen
anfört, att, enligt kungl. kungörelsen den 29 november
1901 med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande m..m.,
alla af statsverket utgående rustnings- och roteringsunderstöd skulle från
och med ingången af år 1904 indragas; och enär denna bestämmelse
otvifvelaktigt afsåge jämväl de rusthåll och rotar vid båtsmanshåll
tillkommande liknande understöd, kunde alltså, enligt ämbetsverkens åsikt,
det under femte hufvudtiteln uppförda anslag till båtsmansindelningen
från och med år 1904 ur riksstaten uteslutas.

Utskottet, som icke haft något att häremot erinra, hemställer,

att det i riksstaten för år 1903 till 23,760 kronor
upptagna anslaget till båtsmansindelningen må ur
riksstaten uteslutas.

Ersättning för rustning och rotering.

Ang. minsk- 6:o) Kungl. Maj:t har under punkten 6 af denna hufvudtitel före”siageftm"
s^a8''d- Riksdagen att i riksstaten för år 1904 minska förslagsanslaget
lindring i till lindring i rustnings- och roteringsbesvären under förändrad berUroTerfn"a°Ch
namning ftf anslag till ersättning för rustning och rotering från 33,300
besvären kronor till 30,000 kronor, eller med 3,300 kronor.

[6.]

Departementschefen har vid denna punkt anfört följande.
»Beträffande förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
hafva marinförvaltningen och statskontoret, med ledning af
anställd beräkning öfver det ungefärliga antalet af de nummer, som vid
1904 års ingång ej blifvit vakanssatta och således kunna antagas vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

denna tidpunkt ännu kvarstå i indelningsverket, låtit utföra en beräkning
rörande medelsbehofvet under berörda anslagstitel, hvilken beräkning
slutar å 30,920 kronor för 281 effektiva nummer. Då emellertid
beräkningen hänför sig till förhållandena vid 1904 års ingång och då
ytterligare vakanssättningar med däraf följande upphörande af statens
ersättningsskyldighet under året torde kunna förväntas, anse ämbetsverken
anslaget kunna i riksstaten för år 1904 upptagas till 30,000
kronor.

1 sammanhang härmed hafva ämbetsverken ansett sig böra påpeka,
att, enär de utgifter, som från anslaget bestridas, icke längre, såsom
till och med år 1903, afse lindring i rustnings- och roteringsbesvären
utan full ersättning därför, anslagets benämning lämpligen torde böra
ändras till »ersättning för rustning och rotering».

Då utskottet icke haft något att emot denna framställning erinra,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må minska förlagsanslaget till
lindring i rustnings- och roteringsbesvären under förändrad
benämning af anslag till ersättning för rustning
och rotering från 33,300 kronor till 30,000 kronor,
eller med 3,300 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför.

7:o) Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till statsutskottet
hänvisad motion (n:o 32) har herr P. M. Söderberg hemställt,
att Riksdagen måtte besluta en aflöning till de värnpliktige af 50 öre
per dag under både rekrytutbildningen och repetitionsöfningarne, att
utbetalas en gång i månaden under öfningstiden.

Uti fyra inom Andra Kammaren väckta motioner hafva nedannämnde
motionärer angående dagaflöningen åt de värnpliktige under
öfningstiden framställt nedan omförmälda förslag.

Herr A. Magnusson i Salstad har uti motionen n:o 16 hemställt,
att Riksdagen behagade besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige
bestämmes till 50 öre per dag såväl under rekrytskolan som under
repetitionsöfningarna och oafkortad utbetalas månatligen under öfningstiden.

Ang. fem inom
Riksdagen
väckta
motioner.

88 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Herr Carl Johansson i Aflösa har jämte herr W. Bengtsson i Häradsköp
hemställt, uti motionen n:o 22, att Riksdagen måtte besluta, att
de värnpliktiges dagaflöning under såväl rekrytutbildningen som repetitionsöfningarna
bestämmes till 50 öre per dag, som utbetalas en gång
i månaden.

Uti motionen n:o 52 har herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi, med
hvilken herr Carl Jansson i Edsbäcken instämt, föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta och bestämma de värnpliktiges dagaflöning till 50
öre för dag under den så kallade rekrytskolan och till en krona om
dagen under repetitionsöfningarna, hvaraf 50 öre om dagen skulle utbetalas
under" öfningstiden och det öfriga skulle insättas i postsparbanken
för att efter öfningstidens slut hållas de värnpliktige till hända.

Uti motionen n:o 79 har herr A. Johanson i Mossebo, med hvilken
fem af kammarens ledamöter instämt, hemställt, att Riksdagen måtte
besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige under deras vapenöfning
bestämmes till 50 öre per dag, samt att denna aflöning måtte utgå
äfven innevarande år.

I afseende å de skäl, som uti hvar och en af ofvanberörda fem
motioner auförts till stöd för det i densamma framställda yrkande, tilllåter
sig utskottet hänvisa till själfva motionerna.

De i ofvanberörda motioner framstälda förslag hafva, i hvad desamma
röra förhållandena vid hären, redan af Riksdagen afslagits och
torde under sådana omständigheter icke heller böra bifallas beträffande
flottans värnpliktige.

Utskottet hemställer därför,

att herrar Söderbergs, Magnussons, Johanssons i
Aflösa, Eriksons och Johansons i Mossebo ofvanberörda
motioner, i hvad de beröra flottan, må af
Riksdagen afslås.

Sjökrigsskolan Ang.

höjning 8:o) Kungl. Maj:t bär under punkten 7 af femte hufvudtiteln föreaf
sjökrig!-4*" slagit Riksdagen att för upptagande i staten för sjökrigsskolan af ett
skolan. belopp af 1,200 kronor till två ekiperingsstipendier, hvartdera å 600
[7.] kronor, höja anslaget till sjökrigsskolan från 32,340 kronor till 33,540
kronor, eller med 1,200 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

Departementschefen har vid denna punkt anfört följande.

»I ämbetsskrifvelse den 14 november 1902 har chefen för sjökrigsskolan
föreslagit, att åtgärder måtte vidtagas för uppförande å sjökrigsskolans
stat af ett anslag af 1,200 kronor till ekiperingsstipendier. Till
stöd för denna framställning har bemälde chef anfört följande.

Ända sedan år 1834 hade vid krigsskolan under en eller annan
form från statsverkets sida lämnats bidrag till ett begränsad t antal
kadetters ekipering. Sedan år 1875 hade härför i krigsskolans stat
under benämning stipendier varit upptaget ett belopp af 6,000 kronor.

Syftet med dessa stipendier, hvilka utginge hvardera jned sex
hundra kronor vid slutet af hvarje lärokurs, vore, enligt § 57 mom. 1
i reglementet för krigsskolan den 17 november 1899, att bereda obemedlade
kadetter, hvilka utmärkt sig genom flit, skicklighet och ett
hedrande uppförande, och hvilkas fäder gjort sig förtjänta om fäderneslandet,
lindring i kostnaderna för officersekiperingen. Ansökning
att varda föreslagen till erhållande af sådant ekiperingsstipendium ingåfves
af elev eller hans målsman till chefen för krigsskolan och skulle
åtföljas af handlingar, som vitsordade elevens behof och fadrens förtjänster,
hvarefter chefen hade att ingifva motiveradt förslag till Eders
Kungl. Maj:t på de tio sökande, hvilka han ansåge böra erhålla understödet
i fråga.

Den princip, som sålunda sedan långt tillbaka vunnit erkännande,
nämligen att staten borde underlätta obemedlade ynglingars inträde i
armén, syntes hafva minst lika stort berättigande, hvad anginge de
ynglingar, som i sjökrigsskolan bereddes att inträda som officerare vid
flottan, helst utbildningstiden vore längre och följaktligen dyrare än
landtofficerens samt den första ekiperingen torde vara lika dyr som
dennes.

På denna grund syntes det vara billigt och rättvist, att ekiperingsstipendier
äfven uppfördes på sjökrigsskolans stat. Med det för krigsskolan
bestämda antalet stipendier, tio, torde i medeltal hvar tionde
kadett årligen komma i åtnjutande af sådant. Enligt samma proportion
borde för sjökrigsskolan afses två stipendier.

De till uppförande å sjökrigsskolans stat föreslagna stipendierna
skulle, enligt chefens för skolan förslag, årligen tilldelas till flottan
eller kustartilleriet utexaminerade obemedlade kadetter i enlighet med
de närmare bestämmelser, som framdeles kunde varda utfärdade.

Till chefens för sjökrigsskolan förevarande framställning hafva chefen
för flottans stab och marinförvaltningen hvar för sig tillstyrkt nådigt
bifall.»

Bih. till Rihd. Fiol. 11)03. 4 Samt. I Afil. 0 Haft.

12

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. rappförande
i riksstatens
af
anslag till
marinintendentskolan.

[8.]

Då äfven departementschefen funne det önskvärdt, att tillfälle
bereddes till utdelande af sådana eldperingsstipendier åt från sjökrigsskolan
utexaminerade kadetter, hvilka utnämndes till officerare vid flottan
eller kustartilleriet, hemstälde han, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra ofvanberörda framställning.

Utskottet har icke haft något att erinra mot att medel beredas till
utdelande af två ekiperingsstipendier vid sjökrigsskolan till obemedlade
kadetter, hvilka utmärkt sig genom flit, skicklighet och ett hedrande
uppförande, och då utskottet antager, att villkoren för stipendiernas åtnjutande
blifva i öfverensstämmelse härmed affattade, får utskottet tillstyrka
bifall till förevarande framställning och hemställer därför,

att Riksdagen må för upptagande i staten för
sjökrigsskolan af ett belopp af 1,200 kronor till två
ekiperingsstipendier, hvartdera å 600 kronor, höja anslaget
till sjökrigsskolan från 32,340 kronor till 33,540
kronor, eller med 1,200 kronor.

Marinintendentskola.

9:o) Kungl. Maj:t har under punkten 8 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af stat för marinintendentskolan
af den lydelse, bilagan n:o 7 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 januari 1903 utvisade, i riksstaten för år 1904 uppföra,
under anslaget till undervisningsverken, ett reservationsanslag till marinintendentskolan
å 16,600 kronor; och korame, vid bifall till hvad under
punkterna [7] och [8] föreslagits, anslaget till undervisningsverken att
i sin helhet höjas från 62,090 kronor till 79,890 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört följande.

»Redan i det föregående har jag fått tillfälle att redogöra för hufvuddragen
af den utaf kommittén för afgifvande af förslag till civilstatens
omorganisation föreslagna plan för utbildningen af marinintendenturkårens
personal. Utbildningstiden skulle enligt denna plan omfatta
tre år eller en ettårig kurs för marinintendentselever och en tvåårig
kurs för marinintendentsaspiranter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

Den ettåriga elevkursen skulle omfatta: allmän militärtjänst, reglementet
för flottan, del II, och allmän öfversikt af del I af samma reglemente,
upprättande af redogörelser för uppbörder ombord, tjänstgöring
i olika förråd samt tjänstgöring hufvudsakligen i land, å räkenskapskontor,
kansli och beväringsbefälhafvareexpedition.

Aspirantkursen skulle omfatta

l:a året:

bokföring, handelslära, engelska, tyska och franska språken, aritmetik,
liandelsgeografi, varukunskap, handelsrätt, välskrifning, stenografi och
maskinskrifning, reglementet för flottan, förordningar och författningar
rörande flottan, allmän lag, krigs- och sjölagar samt vissa den internationella
rätten berörande frågor, uppsättande af olika slags tjänsteskrifvelser,
upprättande af aftal och kontrakt, upprättande och granskning
af redogörelser för uppbörder ombord, olika proviantartiklars beredning,
förvaring och näringsvärde samt praktisk tjänstgöring i land
och ombord;

2:a året:

engelska, tyska och franska språken, föredrag öfver ämnen rörande
grenar af flottans ekonomiska förvaltning med åtföljande diskussion
samt praktisk tjänstgöring i land och ombord.

För marinintendentskolan har kommittén upprättat förslag till stat,
för hvilket jag redogjort i sammanhang med redogörelsen för kommitténs
öfriga förslag. Den föreslagna staten upptager dels aflöningsförmåner
för eleverna i elevskolan samt för aspiranterna i aspirantskolans
båda kurser, dels ock arfvoden till lärare i aspirantskolans båda
kurser; och slutar staten på en summa af 24,000 kronor.

Kommittén har tänkt sig, att undervisningen i elevskolan skulle
kunna bibringas delvis under den tid, då eleverna uuderginge vapenöfning
såsom värnpliktiga, att de under denna tid skulle tran anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar erhålla de förmåner, som tillkomma
värnpliktiga under vapenöfning, samt att de under den öfriga elevtiden
skulle från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater bekomma
motsvarande aflöningsförmåner, hvilka i statförslaget för skolan upptagits
för 8 elever till sammanlagdt 2,762 kronor 40 öre.

Härvid anser jag mig böra erinra, att det icke synes mig lämpligt
att utgå från deri förutsättning, att marinintendentselev alltid skulle
kunna börja sin elevkurs samtidigt med fullgörandet af vapenöfning
såsom värnpliktig, då elevkursen väl i regeln borde genomgås, innan

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eleven uppnått den ålder, då lian i allmänhet skulle vara skyldig att
undergå vapenöfning såsom värnpliktig. Vidare anser jag, lika med
chefen för flottans stab och på de af honom anförda skäl, att någon
aflöning för elev i marinintendentskolans elevkurs icke bör ifrågakomma.
Samma skäl, som anförts för uteslutande ur staten af aflöningsförmåner
åt elev, synas mig äfven tala för uteslutande af de i statförslaget upptagna
aflöningsförmånerna åt aspirant under l:a årets kurs. Undervisningen
i denna kurs torde nämligen blifva af så öfvervägande teoretisk
art, att aspiranten därunder ej kan antagas blifva till så stor tjänst för
flottan, att någon aflöning därför bör tillkomma honom. Annorlunda
ställer sig förhållandet med aspiranterna under 2:a årets kurs, då de
redan hunnit så långt i sin utbildning, att deras arbete blir af verkligt
värde för flottan. De för aspiranterna i denna kurs föreslagna aflöningsförmånerna
synas mig alltså fullt berättigade.

Följaktligen böra enligt min tanke ur staten för marinintendentskolan
uteslutas posterna för aflöning åt elever i elevskolan 2,762 kronor
40 öre och för aflöning åt aspiranter i aspirantskolans l:a årskurs
6,187 kronor 80 öre, eller tillhopa 8,950 kronor 20 öre.

Kommittén bar i sitt förslag till stat icke upptagit något belopp
till förhyrande af lokal för skolan, hvilket lärer föranledts däraf, att
kommittén tänkt sig, att sådan lokal skulle kunna utan ersättning upplåtas
å flottans stationer. Denna kommitténs tanke kan jag icke dela,
då på Karlskrona station icke finnes någon för ändamålet lämplig lokal
och på Stockholms station någon sådan näppeligen torde kunna erhållas,
förrän eventuell förflyttning af de stationen tillhörande etablissement
och däraf påkallade nybyggnader kommit till stånd. Jag anser
därför, att ett belopp af 1,500 kronor bör för nu ifrågavarande ändamål
afses och sammanföras med af kommittén till 448 kronor 50 öre
beräknade extra utgifter, hvarvid den sålunda uppkommande posten, i
hvilken äfven böra inberäknas utgifter för inköp af undervisningsmateriel,
lämpligen synes, för utjämnande af statens slutsumma, kunna
upptagas till 1,998 kronor 70 öre.

Hvad de för lärarna i aspirantskolan föreslagna arfvodena beträffar,
synes det icke vara lämpligt, att dessas fördelning fastslås i den Riksdagens
godkännande underställda staten, utan torde i denna stat endast
böra upptagas dessa arfvodens slutsumma.»

Utskottet, som under punkten 2:o här ofvan tillstyrkt upprättandet
af en marinintendenturkår, får jämväl förorda, att en marinintendentskola
inrättas, helst som en dylik skola torde få anses som en förutsättning

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

93

för att kåren skall komma att tillföras personer, fullt skickliga i sitt
maktpåliggande och kunskaper på många områden kräfvande värf.
Mot skolans anordnande i en ettårig elevkurs och eu tvåårig aspirantkurs
har utskottet icke funnit anledning till erinran. I afseende å de
af kommittén föreslagna läroämnena har utskottet ej heller velat framställa
någon anmärkning, om än utskottet hyst tvekan, huruvida studium
af så många olika ämnen^ som förslaget synes innefatta, verkligen är
af behofvet påkalladt. Det till arfvoden åt lärarne upptagna belopp af
6,630 kronor finner sig utskottet böra tillstyrka. Hvad den föreslagna
aflöningen åt andra årets aspiranter beträffar, kan utskottet, med hänsyn
till att desse fortfarande få anses åtnjuta undervisning och då ännu icke
erhållit befattning å stat, icke finna det erforderligt., att särskilt aflöning
beredes dem i egenskap af aspiranter, och har utskottet därför ur staten
uteslutit det härför afsedda beloppet, 7,971 kronor 30 öre, hvarjämte,
för jämnande af statens slutsumma, anslagsposten till hyra af lokal m.m.
sänkts från 1,998 kronor 70 öre till 1,970 kronor.

I anslutning till kommitténs yttrande och med hänsyn därjämte
till, att yngling kan medgifvas att i förtid fullgöra sin värnplikt, anser
utskottet det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke undervisningen
i elevskolan må kunna bibringas delvis under den tid, då eleverna
undergå vapenöfning såsom värnpliktige och att de under denna tid
från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar må erhålla de förmåner,
som tillkomma värnpliktige under vapenöfning.

På grund af hvad sålunda anförts och under hänvisning till hvad
utskottet under punkten 2:o yttrat angående elevers från sjökrigsskolan
tillträde till marinintendenturkåren, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med godkännande af vid detta
utlåtande fogadt förslag till stat för marinintendentskolan
(bil. 6), i riksstaten för år 1904 uppföra, under
anslaget till undervisningsverken, ett reservationsanslag
till marinintendentsskolan å 8,600 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet uti punkterna 8:o och 9:o föreslagit,
kommer anslaget till undervisningsverken att i sin helhet höjas från
62,090 kronor med 9,800 kronor till 71,890 kronor.

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
sjukvård för
flottans personal.

[9.]

Sjukvård för flottans personal.

10:o) Under punkten 9 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja reservationsanslaget
till sjukvård för flottans personal från 44,000 kronor till 69,000
kronor, eller med 25,000 kronor.

Departementschefen har till åberopade statsrådsprotokollet i denna
fråga anfört följande.

»Sedan marinförvaltningen åren 1895 och 1896 gjort framställningar
om höjning af det under riksstatens femte hufvudtitel uppförda reservationsanslaget
till sjukvård, utan att dessa framställningar föranledde
någon proposition i ämnet till Riksdagen, upptogs frågan härom ånyo
i marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 10 september 1897
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1899.
Därvid anförde marinförvaltningen, att af berörda anslag, som under
nära 40 år utgått med oförändradt belopp af 39,000 kronor, blifvit
under en följd af år anvisadt för Karlskrona station 29,865 kronor och
för Stockholms station 9,135 kronor; att anvisningen vid båda stationerna
blifvit under åren 1892—1896 hvarje år öfverskriden; att stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Karlskrona beräknat anslagsbehofvet,
i hvad honom anginge, för år 1897 till 41,700 kronor, för år 1898 till
41,100 kronor och för år 1899 till 40,650 kronor; att förste läkaren vid
Karlskrona station redan år 1893 hade förklarat, att med de anvisade
medlen sjukvården vid stationen icke kunde på tidsenligt sätt bestridas;
att den begärda anslagsförhöjningens ändamål således icke vore att
förekomma de jämförelsevis mindre betydande öfverbetalningarna å
ifrågavarande titel, utan fastmera att kunna på ett försvarligt sätt
möta de under en tid af nära 40 år uppenbarligen ökade krafven i afseende
på sjukvården vid den station, där större delen af flottans personal
vore förlagd; samt att, då anvisningen för Stockholms station icke
kunde nedsättas, anslagets höjning borde motsvara det belopp, som
erfordrades för att sjukvården vid Karlskrona station skulle kunna
höjas till en tidsenlig nivå, eller 10,785 kronor, hvadan anslaget borde
höjas till 49,785 kronor, eller till, i jämnadt tal, 50,000 kronor.

I nådig proposition till 1898 års Riksdag äskade Eders Kungl.
Maj:t anslagets höjning till sistnämnda belopp, men Riksdagen fann
höjningen lämpligen böra begränsas till 5,000 kronor, motsvarande i

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

jämnadt tal medelsiffran af öfverbetalningarna åren 1892—1896. Från
och med år 1899 har således anslaget utgjort 44,000 kronor.

Från och med samma år har anvisningen kunnat höjas för Karlskrona
station med 3,000 kronor och för Stockholms station med 2,000
kronor om året. Såsom var att förutse, har emellertid icke härmed
kunnat förekommas öfverbetalning vid Karlskrona station, medan vid
Stockholms station uppkommit någon behållning. Ställningen å anslaget
för hvardera af åren 1897—1901 framgår af följande tablå:

Å r.

Karlskrona station.

Sto

ckholms station.

An-

visadt.

Utgifter.

Behåll-

ning.

Öfverbe-

talning.

An-

visadt.

Utgifter.

Behåll-

ning.

Öfverbe-

talning.

1897 .....................

29,865

_

32,058

26

2,193

26

9,135

11,192

21

2,057

21

1898 .....................

29,865

—

36,485

44

—

—

6,620

44

9,135

—

10,964

46

—

—

1,829

46

1899 .....................

32,865

—

36,296

72

> —

—

3,431

72

11,135

—

9,088

52

2,046

48

—

—

1900 .....................

32,865

—

39,156

40

—

—

6,291

40

11,135

—

8,085

59

3,049

41

—

—

1901 .....................

32,865

—

49,064

35

—

-

16,199

35

11,135

—

9,879

05

1,255

95

—

—

Sedan, med anledning af den för år 1901 uppkomna betydande
öfverbetalningen å anslaget, stationsbefälhafvarna af marinförvaltningen
anmodats att inkomma med utredning och förslag angående erforderlig
ökning af anslaget, hafva stationsbefälhafvarna afgifvit yttranden
i ämnet.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har därvid anfört, att den stationen
anvisade del af anslaget jämväl för år 1902 komme att betydligt
öfverskridas, samt i öfrigt, med åberopande af ett utaf förste läkaren
vid stationen afgifvet yttrande, hemställt, att. anvisningen för Karlskrona
station å titeln sjukvård måtte ökas till 54,000 kronor.

Den under de senasto åren inträdda ökningen i sjukvårdsutgifterna
vid Karlskrona station beror, enligt hvad förste läkaren meddelat, på
följande förhållanden, nämligen:

oundviklig löneförhöjning för sjukbetjäningen, till motsvarighet
mot hvad den med denna betjäning likställda personalen vid bageri
och proviantmagasin åtnjuter;

erforderliga, af varf vet utförda reparationer å sjukhusets inventarier;

alltjämt stegrade upphandlingspris å proviant;

ökadt patientantal, så att antalet underhåll sdagar för å sjukhuset

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

iutagna patienter, hvilket antal år 1898 utgjorde 16,418, år 1901 vuxit
till 21,247, eller med. 4,829 underhållsdagar;

tidsenligare sjukvård och höjd medicinaltaxa;

ökad kolåtgång i följd af behofvet att hålla sjukhusets ångpanna,
som förut uppeldats endast två gånger i veckan, dagligen uppeldad
för värmeledningen till nya operationssalen samt stegring af kolprisen
från 11 kronor 70 öre per ton år 1898 till 26 kronor per ton
år 1901;

oundgängliga anordningar och förbättringar i hygieniskt hänseende;
samt

ökad anskaffning af ett flertal sjukhuspersedlar.

Någon nedgång i stationens utgifter för sjukvård ansåge förste
läkaren icke kunna förväntas, enär dels med år 1903 inträdde utsträckt
tjänstgöringstid för de värnpliktiga, dels personalen i öfrigt å stationen
komme att ökas, dels ock upphandlingsprisen på snart sagd t alla till
sjukvården hörande förnödenheter syntes vara i ständigt stigande.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har anfört,
att å stationens anvisning till sjukvård under åren 1899—1901 visserligen
uppstått öfverskott, men att den vid yttrandets afgifvande (den
29 augusti 1902) gångna delen af år 1902 medtagit så stor del af årets
anvisning, att denna med all sannolikhet komme att högst betydligt
öfverskridas, samt att orsaken härtill vore att söka dels i en under
vintern 1901—1902 rådande ökad sjuklighet bland manskapet å stationen,
dels i ökningen af såväl sjömanskårens som varfsarbetarnas
antal; och anser stationsbefälhafvaren, lika med förste läkaren å stationen,
att anvisningen till sjukvård vid stationen bör höjas till 15,000
kronor.

I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 23 september 1902
anför marinförvaltningen för egen del, att då det belopp, hvartill femte
hufvudtitelns anslag till sjukvård vid 1898 års riksdag ökades, redan
då uppenbarligen var för sitt ändamål otillräckligt, och då utgifterna
vid Karlskrona station måste antagas komma icke endast att hålla sig
vid ungefär samma belopp som för år 1901, utan till följd af ökad
frekvens vid sjukhuset, särskildt med anledning af beväringens utsträckta
öfningstid, jämväl att betydligt tillväxa samt, hvad anginge
Stockholms station, en betydande tillväxt af sjukvårdskostnaderna därstädes
otvifvelaktigt vore på de af stationsbefälhafvaren anförda grunder
att motse, marinförvaltningen icke vågat beräkna utgifterna vid
stationerna till lägre belopp än stationsbefälhafvarna föreslagit, eller
för Karlskrona station till 54,000 kronor och för Stockholms station

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

till 15,000 kronor, utan att därmed en annan fördelning af anslaget
mellan stationerna framdeles finge anses vara utesluten. Fördenskull
hemställer marinförvaltningen om aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen om förevarande anslags höjning till 69,000 kronor.»

Med stöd af hvad departementschefen sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
sjukvård för flottans personal från 44,000 kronor till

69,000 kronor, eller med 25,000 kronor.

Kustartilleriet.

Aflöning för kustartilleriets personal.

ll:o) Uti punkten 10 af femte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen

dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse bilagan n:o
8 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 sistlidne
januari utvisade;

dels att i riksstaten för år 1904 höja anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal från 874,794 kronor till 1,016,086 kronor, eller
med 141,292 kronor;

dels ock att medgifva, att fästningsförvaltaren vid kustartilleriet
Carl Johan Schnell må för rätt till erhållande af ålderstillägg från och
med innevarande års ingång tillgodoräkna sig den tid, han varit anställd
och tjänstgjort såsom förvaltare å Vaxholms artillerikårs tygstat.

I detta ämne har departementschefen anfört följande.

»Uti det underdåniga betänkande angående kustartilleriets personal,
som den 16 oktober 1900 afgafs af därtill i nåder förordnade kommitterade,
föreslogs, under förutsättning att beväringens öfningstid utsträcktes
till 365 dagar, nedanstående plan för kustartilleriets uppsättning:

Ang. höjning
af anslaget till
aflöning för
kustartilleriets

personal.

[io.]

Bill. till infall. Viol. nitid. 4 Sami. I Af,i ii Jläft.

13

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Stat för
kust-artille-riet 1902
och 1903

Ökning

Stat för
kust-artille-

år

1904

år

1906

år

1908

riet 1908
(fullt
uppsatt)

Generalsperson ........................................................

1

—

—

—

1

Öfverstar ..................................................................

2

—

—

—

2

Öfverstelöjtnanter ......................................................

2

—

—

—

2

Majorer....................................................................

3

i

i

i

6

Kaptener af l:a klassen ............................................

12

3

3

3

21

» » 2:a > ............................................

11

2

2

2

17

Löjtnanter..................................................................

25

3

3

3

34

Underlöjtnanter .........................................................

14

1

1

1

17

Summa

70

10

10

10

100

Regementsintendenter ...............................................

2

—

—

—

2

Fästningsförvaltare ..................................................

1

—

—

—

1

Auditör ....................................................................

1

—

—

—

1

Regementspastor ......................................................

1

—

—

—

1

Fästningspredikant ...................................................

1

—

—

—

1

Regementsläkare.........................................................

1

—

—

—

1

Förste bataljonsläkare ................................................

2

—

—

—

2

Summa

9

—

—

—

9

Underofficerare af l:a graden (Styckjunkare etc.) .........

40

8

2

—

50

» 1 2:a » (Sergeanter etc.) ............

84

18

4

—

106

Summa

124

26

6

—

156

Manskap i l:a lönegraden (underofficerskorpraler).........

132

16

20

—

168

* 5 2:a » (1. kl. kustartillerister).........

313

31

60

—

404

> » 3:e » (2. kl. » ).........

212

30

—20

—

222

» » 4:e » (3. kl. » ).........

553

83

—60

—

576

Summa

1,210

160

—

—

1,370

Tillsammans

1,413

196

16

10

1,635

Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 januari 1901,
bifogadt statsverkspropositionen till samma års Riksdag, framgår, att dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet, hvilken i hufvudsak gillade
den organisation af kustartilleriet, som af kommittén föreslagits, likväl
ansåg, att det af kommittén föreslagna antalet stampersonal, som efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

fullbordad uppsättning skulle finnas, kunde minskas med 2 underofficerare
af 2:a graden och 56 man, däraf 2 i l:a, 2 i 2:a, 16 i 3:e och 36
i 4:e lönegraden, af hvilken minskning de 2 lönerna i hvardera af l:a
och 2:a lönegraderna samt 6 löner i 3:e och 6 i 4:e lönegraden borde
förläggas på den första två-årsperioden.

Vid nästa två-årsperiod synes sålunda från den ökning, som af
kustartillerikommittén föreslagits, böra dragas det antal personal, hvarmed
enligt nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet den slutliga
staten skulle ytterligare minskas, nämligen 2 underofficerare af 2:a graden,
10 man i 3:e och 30 man i 4:e lönegraden.

Enär den andra af de två-årsperioder, under hvilka kustartilleriets
uppsättning borde äga rum, tager sin början med år 1904, har marinförvaltningen,
vid afgifvande af förslag till stat för kustartilleriet år
1904, föreslagit ökning i kustartilleriets stampersonal enligt hvad följande
tabell utvisar, hvarvid för jämförelse jämväl upptagits den ökning,
som år 1904 borde företagas dels enligt kustartillerikommitténs förslag,
dels enligt det förslag till organisation, som för 1901 års Riksdag framlades.

Majorer.......................

Kaptener af l:a klassen
> > 2:a >

Löjtnanter....................

Underlöjtnanter ...........

Underofficerare af l:a graden
» » 2:a »

Manskap i l:a lönegraden

» » 2:a »

» » 3:o »

» » 4:e »

Ökning i kustartilleriets
personal
år 1904

enligt

kust artilleri kommit téns förslag -

enligt
1901 års
proposition -

enligt

marin förvalt ningens förslag -

Summa

1

3

2

3

1

10

8

18

.Summa

26

Summa

16

31

30

83

160

196

1

3

2

3

1

10

8

16

24

16

31

20

53

120

154

1

3

2

3

1

10

10

14

21

16

31

20

53

120

154

Tillsammans

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af denna tabell framgår, att marinförvaltningens förslag till ökning
år 1904 icke i annan män afviker från organisationsplanen än att antalet
underofficerare af l:a graden ökats med 2, hvaremot i stället antalet
underofficerare af 2:a graden undergått motsvarande minskning; och har
denna ändring föreslagits på den grund att chefen för kustartilleriet,
uti till marinförvaltningen afgifvet förslag till beräkning af utgifterna
för kustartilleriregementena år 1904, anfört, att, då aflöningen för musikanförare
vid arméns regementen vore upptagen till samma belopp som
för fanjunkare, det syntes honom vara rätt och billigt, att stabstrumpetare
vid kustartilleriet, som hade enahanda åliggande som nyssnämnda
musikanförare, också erhölle motsvarande aflöning, hvilken öfver hufvud
taget icke kunde anses för stor, om hänsyn toges därtill, att stabstrumpetare,
för att rätt kunna leda musikundervisningen, borde vara
musikdirektör.

Enligt min åsikt bör emellertid chefens för kustartilleriet framställning
beträffande stabstrumpetarna icke föraideda ändring i organisationsplanen,
utan torde i staten endast böra upptagas sammanlagda
antalet underofficerare i hvardera graden utan angifvande af den afdelning
de skola tillhöra, hvarigenom det af chefen för kustartilleriet framställda
önskemålet kan vinnas, om de reglementariska bestämmelserna
för kustartilleriet så affattas, att jämväl underofficerare af 2:a graden,
stabstrumpetare, kunna i mån de af befordran gjort sig förtjänta och
därtill komma i tur, utnämnas till underofficerare af l:a graden.

I staten för kustartilleriet bör sålunda stampersonalen upptagas
enligt den organisationsplan, som för 1901 års Riksdag blifvit framlagd.

Af chefen för kustartilleriet har föreslagits, att aflöningsförmånerna
för kustartilleriregementenas underofficerare af 2:a graden skulle utgå
med lika belopp som för underofficerare af samma grad vid flottan.
I likhet med marinförvaltningen och med stöd af den utredning rörande
aflöningsgrunderna för kustartilleriets personal, som blifvit lämnad i
bilagorna till 1901 års statsverksproposition, har jag icke ansett mig
kunna biträda den af chefen för kustartilleriet i detta afseende gjorda
fram ställningen.

Däremot anser jag, att samma löneförbättring, som blifvit föreslagen
för flottans underofficerare, äfven bör komma kustartilleriets
underofficerare till del och på samma sätt, d. v. s. genom höjning af
den fasta lönen med 180 kronor. Den ökning i aflöningsanslaget för
kustartilleriets personal, som häraf förorsakas, beräknas för år 1904 till
26,640 kronor och efter kustartilleriets fullständiga uppsättning till
ytterligare 1,080 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

Chefen för kustartilleriet har, på grund af att samtliga löntagare
vid kustartilleriet af officers grad eller värdighet med undantag af regementsintendenter
och fästningsförvaltare erhålla inkvarteringsbidrag, då
de icke åtnjuta fri bostad i kronans hus, hemställt, att inkvarteringsbidrag
måtte i stat upptagas jämväl för regementsintendenter och fästningsförvaltare
enligt innehafvande tjänstegrad. Denna framställning,
som af marinförvaltningen blifvit tillstyrkt, anser jag mig böra biträda,
helst för marinintendenturkårens personal, med hvilken dessa tjänstemän
närmast blifva likställda, sådan aflöningsförmån blifvit föreslagen.

Uti den af marinförvaltningen föreslagna staten för kustartilleriet
hafva rekryteringskostnader upptagits för 262 man, eller det antal, hvilket
enligt regementschefernas vid kustartilleriet beräkningar skulle komma
att rekryteras. Då emellertid enligt kustartillerikommitténs betänkande
rekryteringskostnader endast böra beräknas för 250 man och föreskrift
i staten finnes upptagen, huru skall förfaras, om rekryteringen skulle
behöfva omfatta ett större antal, har jag ansett, att rekryteringskostnader
böra i staten upptagas endast för 250 man.

Med iakttagande af hvad sålunda blifvit beträffande staten för kustartilleriet
anfördt skulle den för statens genomförande erforderliga höjningen
af anslaget till aflöning för kustartilleriets personal komma
att uppgå till 141,292 kronor.

Af chefen för kustartilleriet har såsom utgiftspost i förslaget till
stat för kustartilleriet upptagits tvänne ålderstillägg för den vid Vaxholms
kustartilleriregemente anställde fästnings förvaltaren, och har marinförvaltningen
härvid erinrat, att utgiftsposten icke syntes böra upptagas
i kustartilleriets stat, utan borde bestridas af anslaget till ålderstillägg.

Med anledning häraf anhåller jag få erinra om följande förhållanden.

Enligt gällande stat för kustartilleriet är fästningsförvaltaren, som
åtnjuter i lön 2,200 kronor och i tjänstgöringspenningar 300 kronor,
berättigad till ålderstillägg efter 5 och 10 års tjänstgöring, hvardera
å 500 krono!-.

På grund af nådiga kungörelsen den 27 september 1901 blef dåvarande
förrådsförvaltaren vid Vaxholms artillerikår Carl Johan Schnell
Överflyttad från armén till kustartilleriet, och blef Schnell den 30
december samma år utnämnd till fästningsförvaltare vid kustartilleriet.

Schnell, hvilken genom konstitutorial den 25 april 1891 af arméförvaltningen
antagits och förordnats att vara förvaltare å Vaxholms
artillerikårs tygstat med tjänstgöringsskyldighet vid Vaxholms artilleriförråd
samt mot åtnjutande af den lön och öfriga förmåner, som tjänsten
åtföljde, men med skyldighet att underkasta sig de förändringar i af -

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

seende å tjänstgöringsort, tjänstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner,
hvartill en omorganisation af landtförsvaret kunde gifva anledning, åtnjöt
vid tiden för hans öfverflyttning från armén följande aflöningsförmåner,
nämligen: lön 1,800 kronor, ålderstillägg 300 kronor, servisersättning
24 kronor, gratifikation af tygstatsarfvodesmedel, ställda till
generalfälttygmästare^ förfogande, 100 kronor samt, jämlikt nådigt
bref den 5 mars 1897, för resor till de utom fästningen förlagda krutförråden
m. m. 300 kronor, eller tillhopa 2,524 kronor årligen.

Därest Vaxholms artillerikår fortfarande tillhört armén och Schnell
fortfarande beklädt den befattning, han där förut innehaft, skulle han,
med tillämpning af de år 1902 godkända aflöningsbestämmelserna för
artilleriets tygstater, från 1903 års ingång fått åtnjuta: lön 1,320 kronor,
dagaflöning 1,095 kronor, ålderstillägg 500 kronor och ersättning
för resor 300 kronor, eller tillhopa 3,215 kronor.

Med åberopande af dessa förhållanden anhöll Schnell hos Eders
Kungl. Maj:t, att han måtte förklaras berättigad att från och med 1902
års ingång uppbära de två ålderstillägg, hvilka enligt staten för kustartilleriet
tillkomme fästningsförvaltare efter 5 och 10 års tjänstgöring;
men fann Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 19 september 1902 icke
skäl bifalla denna framställning. Då nämligen vid fastställande af stat
för kustartilleriet medgifvande icke blifvit lämnadt, att föregående tjänstgöring
vid någon af fästningsartillerikårerna finge beräknas för intjänande
af ålderstillägg vid kustartilleriet, kunde ansökningen icke bifallas
utan Riksdagens samtycke.

Emellertid synes mig, med afseende å de åberopade förhållandena,
starka billighetsskäl tala för att Schnell finge, på grund af sin föregående
tjänstgöring vid Vaxholms artillerikår, från och med 1903 års
början uppbära de till fästningsförvaltaretjänsten vid kustartilleriet hörande
ålderstillägg.»

Enär den af Kungl. Maj:t föreslagna tillökningen af kustartilleriets
personal allenast innebär en tillämpning, enligt uppgjord öfvergångsplan,
af den utaf 1901 års Riksdag godkända organisation af kustartilleriet,
bär utskottet icke haft något att erinra mot Kungl. Majts förslag
i denna del. Och då, hvad fästningsförvaltaren Schnell beträffar, det
synes vara billigt, att han får för rätt till erhållande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, han varit anställd och tjänstgjort i liknande
befattning å Vaxholms artillerikårs tygstat, får utskottet tillstyrka jämväl
denna del af förevarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

att Riksdagen må

dels godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse,
bilagan n:o 7 vid detta utlåtande utvisar;

dels höja anslaget till aflöning för kustartilleriets
personal från 874,794 kronor till 1,016,086 kronor,
eller med 141,292 kronor;

dels ock medgifva, att fästningsförvaltaren vid
kustartilleriet Carl Johan Schnell må för rätt till erhållande
af ålderstillägg från och med innevarande
års ingång tillgodoräkna sig den tid, han varit anstäld
och tjänstgjort såsom förvaltare å Vaxholms artillerikårs
tygstat.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

12:o) Under punkten 11 af femte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja reservationsanslaget
till beklädnad åt kustartilleriets manskap från 132,384 kronor till
145,704 kronor, eller med 13,320 kronor.

Departementschefen har beträffande denna punkt anfört följande.

»På sätt inhämtas af det vid statsverkspropositionen till 1901 års
riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari samma år, beräknades, vid bestämmande af det erforderliga
anslaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap jämte sängservis
åt inkaserneradt manskap, kostnaden till 108 kronor för beklädnad och
3 kronor för sängservis årligen åt en man; och upptogs anslaget i riksstaten
till 132,384 kronor.

Enligt den för år 1904 föreslagna staten för kustartilleriet skulle
manskapets antal ökas från 1,194 till 1,314, af livilka 1,264 beräknats
blifva inkasernerade.

Med tillämpning af förutnämnda beräkningsgrund skulle årliga
kostnaden blifva

för beklädnad åt 1,314 man........................................... kronor 141,912: —

» sängservis » 1,264 » ........................................... » 3,792: —

eller tillhopa kronor 145,704: —

Ang. höjning
af anslaget till
beklädnad åt
kustartilleriets
manskap.

[ll.]

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
naturaunderhåll
åt kustartilleriets

manskap.

[12.]

hvilken summa öfverensstämmer med den summa, hvilken i bil. A vid
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 angafs
såsom medelsbehofvet år 1904.»

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt kustartilleriets manskap från 132,384
kronor till 145,704 kronor eller med 13,320 kronor.

Natur aunderhåll åt kustartilleriets manskap.

13:o) Kungl. Maj:t har under punkten 12 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap från 226,621 kronor till
249,397 kronor, eller med 22,776 kronor.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, att med tillämpning af
samma beräkningsgrund, som år 1901 användts vid beräknande af det
till naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap erforderliga anslag, eller
eu kostnad af 52 öre per man och dag, skulle den nu föreslagna ökningen
af kustartilleriets manskap kräfva nämnda anslags höjande till
249,397 kronor 20 öre, eller det belopp, som för år 1904 funnes upptaget
i förutnämnda bilaga A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari 1901.

Utskottet, söm icke haft något att erinra mot beräkningen af detta
anslag, hemställer,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt kustartilleriets manskap från 226,621
kronor till 249,397 kronor eller med 22,776 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel.

14:o) Kung]. Maj:t har under punkten 13 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja reservationsanslaget
till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel från
155,602 kronor till 156,562 kronor, eller med 960 kronor.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902, angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1904, har marinförvaltningen
i fråga om anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader
och materiel anfört följande.

Erfarenheten hade nogsamt visat, hurusom hittills anvisadt anslag
för detta ändamål, äfven med den för år 1903 beviljade ökningen i beloppet,
vore alldeles otillräckligt i förhållande till de utgifter, som skulle
från anslaget bestridas och af hvilka kunde särskildt nämnas: underhåll
af kaserninventarier, sjöförbindelser inom fästningarna, yttre renhållning
å fästningarna, underhåll af dessas artillerimateriel och öfriga
inventarier samt aflönande af tillsyningsmän vid kruthus och batterier.
Rörande beloppet af den höjning, som skulle erfordras, förelåge i vissa
delar utredning, men sådan saknades i andra delar och kunde icke förebringas,
innan, bland annat, fullständig öfversikt öfver ett helt års utgifter
kunnat erhållas. Med anmälan härom ansåge sig marinförvaltningen
fördenskull böra till ett kommande år uppskjuta framställningen
om ökning af anslaget.

Uti förutnämnda bilaga A vid statsrådsprotokollet den 7 januari
1901 är förevarande anslag för år 1904 upptaget till 156,562 kronor,
eller med 960 kronor mera än för år 1903. Bland utgifterna från anslaget
beräknades nämligen en kostnad af 8 kronor årligen för underhåll
af kaserninventarier m. m. per man och år. Genom den nu föreslagna
ökningen af manskapet med 120 man skulle enligt nyssnämnda
beräkningsgrund föranledas en ökad kostnad af 960 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
från 155,602 kronor till 156,562 kronor eller med 960
kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft.

Ang. höjning
af anslaget till
underhåll af
kustartilleriets
byggnader
och materiel.

[13.]

14

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kustartilleriets ö fn ingar.

AnfiiakSltget 15:?) Maj:t liar under punkten 14 af denna hufvudtitel

artilleriets föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja reservationsöfningar.
anslaget till kustartilleriets öfningar från 120,000 kronor till 160,000
[14.] kronor eller med 40,000 kronor.

. Departementschefen har erinrat, att anslaget till kustartilleriets
öfningar blifvit såväl i kustartillerikommitténs beräkningar som i förutnämnda
bilaga A till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
7 januari 1901 för år 1904 upptaget till 160,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
kustartilleriets öfningar från 120,000 kronor till 160,000
kronor eller med 40,000 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning därför.

Ang. höjning 16:o) Uti punkten 15 af femte liufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreL
k u a t a r fn ie r isfag’f Riksdagen att i riksstaten för år 1904 höja förslagsanslaget till
beväringens kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
samt1''bekiäd- därför frål1 220,000 kronor till 290,000 kronor, eller med 70,000 kronor.

nåd och

ersättning

därför.

[15.]

Departementschefen har vid denna punkt anfört följande:

»Uti meranämnda bilaga A til] det vid 1901 års statsverksproposition
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
7 januari samma år upptages, i enlighet med kustartillerikommitténs
förslag, anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför till ett belopp af 237,470 kronor 84 öre
för år 1904.

Med åtskilliga afvikelser från de af kustartillerikommittén använda
beräkningsgrunder, har chefen för kustartilleriet beräknat medelsbehofvet
under denna anslagstitel, krutkostnad oberäknad, för år 1904
till 374,140 kronor 70 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

107

För min del finner jag icke anledning att frångå kustartillerikommitténs
beräkningsgrunder i andra hänseenden än dem, hvilka jag nu
anhåller få nämna.

Enligt det förslag till värnpliktslag, hvilket af Eders Kungl. Maj:t
framlades för 1901 års Riksdag, skulle till fästningstjänst vid flottan
inskrifna värnpliktiga fullgöra en repetitionsöfning om 35 dagar under
fjärde året efter det, då de inskrefvos, och skulle alltså ingen repetitionsöfning
med denna beväring äga rum förrän år 1905. Bland de
af Riksdagen vidtagna och sedermera af Eders Kungl. Maj:t godkända
ändringarna i den föreslagna värnpliktslagen ingick äfven en förskjutning
af tiden för nämnda repetitionsöfning på sådant sätt, att den förlädes
till tredje i stället för fjärde året.

På grund häraf skulle den i bilagan A vid förutnämnda statsrådsprotokoll
angifna kostnaden för kustartilleribeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför år 1904 ökas med ett belopp af
57,066 kronor, motsvarande kostnaden för repetitionsöfningen, men enär
å ena sidan den beräknade kostnaden för beväringens första tjänstgöring
minskas genom den beslutade minskningen af sammanlagda öfningstidens
längd från 197 till 172 dagar och å andra sidan dagkostnaden under
såväl första tjänstgöringen som repetitionsöfningen ökas genom höjningen
af beväringens penningbidrag från 10 till respektive 20 och 50
öre, blifver den erforderliga ökningen af det i förutnämnda bilaga
för år 1904 upptagna belopp i själfva verket blott 51,776 kronor 96
öre. Anslaget bör sålunda för år 1904 upptagas till ett belopp af
289,247 kronor 80 öre, eller i rundt tal 290,000 kronor.»

Beträffande de inom Riksdagen af herrar Söderberg, Magnusson,
Johansson i Aflösa, Eriksson och Johanson i Mossebo väckta motioner
om förhöjd dagaflöning till de värnpliktige, hänvisar utskottet till punkten
7:o här ofvan.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å ofvanberörda
af herrar Söderberg, Magnusson, Johansson i
Aflösa, Eriksson och Johanson i Mossebo angående
nu ifrågavarande ämne väckta förslag, höja förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning därför från 220,000 kronor till

290,000 kronor eller med 70,000 kronor.

Ang. fem
inom Riksdagen
väckta
motioner.

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning
af anslaget till
sjukvård för
kustartilleriets
personal.

[16.]

Ang. höjning
af anslaget till
rese- och
traktamentspenningar.

[17.]

Sjukvård för kustartilleriets personal.

17:o) Kungl. Maj:t har under punkten 16 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen, att i riksstaten för år 1904 höja reservationsanslaget
till sjukvård för kustartilleriets personal från 13,000 kronor till

14,000 kronor eller med 1,000 kronor.

I fråga om detta anslag liar departementschefen till åberopade
statsrådprotokollet anfört, att anslaget till sjukvård för kustartilleriets
personal vore i bilagan A till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari 1901, bifogadt 1901 års statsverksproposition,
beräknadt till 14,000 kronor från och med år 1904, under det att marinförvaltningen
med anslutning till af chefen för kustartilleriet afgifvet
förslag beräknat anslagsbehofvet i fråga för år 1904 till 14,473 kronor.

Departementschefen ansåge emellertid icke, att sådan erfarenhet
ännu vunnits, som kunde gifva anledning att frångå det i nyssnämnda
bil. A beräknade anslagsbeloppet.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot denna framställning,
hemställer,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
sjukvård för kustartilleriets personal från 13,000 kronor
till 14,000 kronor eller med 1,000 kronor.

Diverse anslag.

Rese- och traktamentspenningar.

18:o) Uti punkten 17 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att i riksstaten för år 1904 höja förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar från 26,150 kronor till 28,800 kronor,
eller med 2,650 kronor.

Departementschefen har i fråga härom erinrat, hurusom anslaget
till rese- och traktamentspenningar, hvilket under de senaste åren årli -

Statsutskottets Utlåtande N:0 6.

109

gen med ett betydligt belopp öfverskridits, blifvit i enlighet med den
plan för anslagets höjning till ett de verkliga utgifterna från detsamma
motsvarande belopp, som framlagts i bilagan A till det vid statsverkspropositionen
1901 fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari samma år, i riksstaten för år 1903 böjdt
med 2,650 kronor till 26,150 kronor. I nyssnämnda bilaga A vore anslaget
för år 1904 upptaget till 28,800 kronor; och departementschefen
funne icke anledning att frångå den i berörda bilaga sålunda
upptagna siffran.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till rese- och
traktamentspenningar från 26,150 kronor till 28,800
kronor, eller med 2,650 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för
år 1904 höja förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. m. från 106,919 kronor till 122,786 kronor, eller med 15,867
kronor.

Departementschefen har erinrat, att i bilagan A till det vid statsverkspropositionen
till 1901 års riksdag fogade statsrådsprotokoll öfver
sjöförsvarsärenden den 7 januari samma år beräknats för år 1904 anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. till 122,718 kronor.
Någon anledning att nu frångå denna beräkning i vidare mån, än
som erfordras för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,, syntes icke
föreligga.

Emot förevarande framställning har utskottet icke haft något att
erinra och får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. från 106,919 kronor till
122,786 kronor, eller med 15,867 kronor, dock att
detta anslags belopp må få jämkas i den mån, som
för jämnande af hufvudtitelns slutsumma må befinnas
erforderligt.

Ang. höjning
af anslaget till
skrifmaterialier
och
expenser,
ved m. in.

[18.]

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

uTMots^octf 20:O) Kungl. Maj :t har i punkten 19 under femte hufvudtiteln
tIfyrinträtt°C föreslagit riksdagen att penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen
5irifddnines med lifräddningsanstalterna måtte i riksstaten upptagas till enahanda
anstalterna. belopp och följaktligen, med ^beräkning af däruti ingående friheter
[19.] och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,500,409 kronor, under förutsättning
därjämte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande
öfverskott fortfarande finge såsom hittills användas för de med anslaget
afsedda ändamål.

Under erinran att Kungl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit
af föregående Riksdagar godkända, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,500,000
kronor, Kungl. Majds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. Bfriga 21:o) Beträffande öfriga uti riksstaten för innevarande år under
°ans^ag1.e femte hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvilka icke här ofvan
blifvit särskilt omförmälda, har förändring icke ifrågasatts, och hemställer
utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1904 till
oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie anslag
under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet
här ofvan icke framställt särskilda förslag.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

111

Extra anslag.

Flottan.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

22:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 20 föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1904 bevilja till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel 8,323,550 kronor.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i fråga
om denna framställning anfört följande:

»I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 23 september 1902
har marinförvaltningen beträffande nyanskaffning af krigsfartygs materiel

föreslagit, att hos 1903 års riksdag måtte göras framställning
om följande extra anslag, nämligen:

till nybyggnad af en l:a kl. pansarbåt, utförd
i enlighet med 1901 års sjökrigsmaterielkommittés
alternativ n:r 1, jämte två utredningar
artilleriammunition, ett belopp af

kronor 6,679,700: —, däraf för år 1904 borde

anvisas en tredjedel, eller i rundt tal............... kronor 2,226,600: —

till fortsättande af arbetet å den pansarkryssare,
till hvars påbörjande 1902 års riksdag anvisat
medel, två femtedelar af den beräknade
anskaffningskostnaden, den erforderliga andra

utredningen af artilleriammunition oberäknad, » 2,566,200: —

Transport kronor 4,792,800: —

Ang. anslag
till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.

[20.]

l:a kl. pansarbåt.

112 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport kronor 4,792,800: —
till påbörjande af ytterligare en pansarkryssare, en
femtedel af totala anskaffningskostnaden med

två utredningar artilleriammunition.................. » 1,342,080: —

till byggande af en jagare samt till påbörjande
och utförande intill en tredjedel af ytterligare
ett fartyg af samma typ ........................ » 1,733,000: —

till byggande af tre l:a kl. samt tre 2:a kl.

torpedbåtar .......................... » 1,655,000: —

eller tillhopa kronor 9,522,880: —

Hvad då först angår den föreslagna anskaffningen af en ny l:a kl.
pansarbåt af angifven typ torde jag få erinra därom, att den af Eders
Kungl. Maj:t den 14 juni 1901 tillsatta kommittén för utredning af
vissa frågor rörande sjökrigsmaterielen fått sig förelagdt att utreda,
bland annat, huruvida våra l:a kl. pansarbåtar borde i hufvudsak bibehållas
vid den för pansarbåtarna Åran, Vasa och Tapperheten fastställda
typen, och, om detta icke ansåges böra ske, hvilka förändringar
borde vidtagas.

I sitt den 9 november 1901 afgifna underdåniga betänkande har
kommittén i nu förevarande ämne hufvudsakligen anfört följande.

Lika med föregående kommittéer, som ägt att yttra sig angående
behofvet af l:a kl. pansarbåtar, ansåge äfven denna, att sådana fartyg
borde utgöra flottans kärna, enär de vore oundgängligen nödvändiga
för utförande af de afgörande operationer, förutan hvilka en invasion
öfver hafvet icke kunde förhindras.

De fartyg af denna klass, som vi komme att äga, sedan de under
ändring och nybyggnad varande blifvit färdiga, utgjorde en flotta, hvars
stridsduglighet vore höjd öfver hvarje tvifvel. Den nationella pansarbåtst.
ypens utveckling hade nämligen fortgått, i mån som sjökrigsmaterielen
i allmänhet gjort framsteg, och våra l:a kl. pansarbåtar
stode därvid icke tillbaka för kustförsvarsfartyg i andra länder.

Ehuru våra l:a kl. pansarbåtar således syntes vara fullt jämngoda
med och kanske i vissa afseenden till och med öfverlägsna stridsfartyg
af motsvarande storlek mom främmande mariner, ansåge dock kommittén,
att vid nybyggnad af pansarbåtar ett ytterligare höjande af
deras stridsvärde vore önskligt.

Den under senare årens sjöstrider vunna erfarenheten hade nämligen
ådagalagt, att ett utsträckt pansarskydd mot den förödande verkan,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

som granatelden från snabbskjutande kanoner åstadkomma, blifvit af
behofvet påkalladt. Icke heller borde förbises det sträfvande, som inom
främmande mariner gjorde sig gällande att mer och mer öka såväl
antalet medelsvåra pjäser som farten hos de egentliga stridsfartygen.
Ett ökadt pansarskydd, ett ökadt antal kanoner och en ökad fart framkallade
dock en ökning i fartygens storlek och byggnadskostnad, hvarför
det blefve de två faktorerna storlek och byggnadskostnad, hvilka i
sista hand komme att blifva bestämmande för de gränser, inom hvilka
utvecklingen af vår pansarbåtstyp kunde och borde företagas.

Att med bibehållande af ett deplacement, som tilläte pansarbåten
rörelsefrihet i våra skärgårdar, i så hög grad utveckla dess militära
egenskaper, att densamma i alla afseenden kunde mäta sig med de
större, modernare slagskeppen, kunde enligt kommitténs åsikt icke ifrågasättas.
Vid behandlingen af denna fråga hade likväl framhållits, att
vi borde söka utveckla våra pansar båtar på sådant sätt, att nybyggda
dylika i något afseende blefve öfverlägsna eller åtminstone jämngoda
med våra eventuella motståndares pansarfartyg, slagskepp såväl som
pansarkryssare, och att detta mål åtminstone delvis kunde uppnås genom
att öka pansarbåtens fart samt offensiva och defensiva egenskaper
i sådan grad, att pansarbåten i jämförelse med slagskeppen blefve öfverlägsen
eller jämngod beträffande farten och i jämförelse med pausarkryssarna
finge en motsvarande öfverlägsenhet eller likställighet beträffande
offensiva och defensiva egenskaper. En utredning, huruvida
med bibehållande af måttliga dimensioner å pansarbåtarna ifrågavarande
syftemål stode att uppnå, hade äfvenledes inom kommittén blifvit
verkställd, och förelåge det erhållna resultatet under förslag n:r 3 i
nedanstående tablå.

Med hänsyn till de uppgifter, som förnämligast tillkomme våra
pansarbåtar, måste deras storlek så afpassas, att de utan svårighet för
väljande af lämplig väg och skydd, då så erfordrades, obehindradt kunde
röra sig i våra skärgårdar och farleder. A andra sidan måste de vara
så kraftiga, att de, då omständigheterna ej vore alltför ogynnsamma,
kunde upptaga och uthärda strid med äfven fiendens starkaste och
snabbaste fartyg. Ju flera fartyg af ifrågavarande slag, som härvid
kunde insättas i striden, desto större skulle utsikten för framgång också
vara. Den utveckling af pansarbåtstypen, förhållandena nu påkallade,
borde alltså enligt kommitténs åsikt äfven af ekonomiska skäl inskränkas
för att inom den summa, som torde kunna påräknas för fartygsbyggnad,
det största möjliga antal fartyg skulle kunna anskaffas.

Bih. till Rikud. Vrot. 11)03. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft.

15

114 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ehuru, såsom redan blifvit anfördt, en utveckling af de militära
egenskaperna, med bibehållande af ett för pansarbåtarnas navigering
i vara skärgårdar lämpligt deplacement, icke kunde drifvas så långt,
att desamma kunde mäta sig med större moderna pansarfartyg, ansåge
kommittén likväl, att en utveckling inom vissa gränser vore betino-ad
dels genom behofvet af ökadt pansarskydd, dels ock genom den inom
1 rammande mariner fortgående sträfvan att öka stridsfartygens fart och
medelsvara artilleri. Kommittén hade därför sökt utreda, hvilka förbättrade
militära egenskaper kunde uppnås genom en mindre ökning
i pansarbåtens deplacement, så att detsamma begränsades till omkring 4 000
tons. båsom önskemål både därvid uppställts: en fartökning af minst en
alt knop, från 16,5 till minst 17 knop, utbredt pansarskydd samt en ökning
åt antalet 15 cm. kanoner fråu 6 till 8, allt i jämförelse med pansarbatarna
Aran, Vasa och Tapperheten. Det erhållna resultatet af ifrågavarande
utredning förelåge i nedanstående tablå under förslag n:r 1
bedan nu omnämnda två förslag å utvecklad pansarbåtstyp blifvit
utarbetade, hade inom kommittén väckts fråga, huruvida icke med bibehållande
af samma egenskaper i öfrigt, som uppnåtts i sistnämnda
omslag n:r 1, det vore möjligt att, endast genom en mindre förändring
åt dimensionerna, erhålla ett fartyg med 18 knops fart; och förelage
resultatet af den till följd häraf verkställda utredningen i förslag
n:r 2 har nedan, hvarest för jämförelsens skull egenskaperna hos pansai
batarna Aran, Vasa och Tapperheten äfven blifvit anförda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

115

Pansarbåtarna

Äran, Yasa och

Förslag

Förslag

Förslag

Tapperheten.

n:r 1.

n:r 2.

n:r 3.

Deplacement.........................

tons

3,650

3,950

4,218

4,800

Längd i

V.L..........................

... m.

87,5

89,8

95,6

98,o

Bredd...

15,o

15,4

15,4

16,o

Djupgående ...........................

... m.

5,o

5,13

5.13

5,5

Ind. hästkrafter....................

6,000.

7,000

8,500

9,000

Fart med normalt kolförråd....

knop

16,5

17+

18

18+

Kolförråd, normalt.................

tons

360

350

350

350

>

maximum..............

»

360

450

500

500

Aktionsradie med max.J 10 knop____

3,100''

3,000''

2,950''

2,560''

kolförråd vid: (högsta fart.

990''

1,100''

1,058''

1,000''

Antal ångpannor ...................

8 st. Yarrow

8 st. Yarrow

12 st. Yarrow

12 st. Yarrow

''

2 st. 21 cm. k.

2 st. 21 om. k.

4 st. 21 cm. k.

6 » 15 cm. ss. »

8 » 15 cm. ss. k.

8 » 15cm. ss.k.

Artilleri

10 » 57 mm. > »

10 » 57 mm. > »

12 » 57 mm. »

2 st. 37 > » >

3 » 37

» » >

3 > 37 > »

Energi per bredsida..............

.. mt

17,100

19,700

27,300

Torpedtuber..........................

2 st. 45 cm. u.v.t.

2

st. 45 om. u. v. t.

f ("rörliga

mm.

190-130

190-130

21 cm. torn [

lfasta

T>

190

175

( rörliga
15 cm. torn \

»

125-60

125-60

1 langning »

100

50 (förutom kasematten)

manövertorn ...........

)

175

175

Pansar

kasematt..............

. »

—

100

( 150 -100—50

vattenlinje................

175

150-125-100

l. till förstäfven

( sluttande.......

_

50

1 horisontalt.....

48

50

Strålkastare ..........................

4 st. 90 cm.

4 st. 90 om.

Båtar....

antal

6

7

Besättning, som erfordras......

»

282

308

326

346

Kostnad

: artilleri med en ammuni-

tionsutredning.....

.. kr.

983,000

1,174.300

1.174,300

1.540,500

torpedbestyckning m

m. »

162,000

180,000

180,000

180,000

pansar, vertikalt......

1,100,000

1,416,324

1,450,974

1,790,000

försölcsexpodition.....

.. »

—

24,000

24,000

24,000

öfrig kostnad..........

.. »

2,766,955

3,431,176

3,802,626

4,228,400

Summa kronor

5,011,955 '')

6,225,800

6,631,900

7,762,900

*) Beräknad medelkostnad.

Motsvarande kostnad för pansarb&ten Manligheten uppgår till 5,223,700 kronor.

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid jemförelse mellan de i förslagen n:r 1, 2 och 3 föreliggande
tre pansarbåtstyperna framginge genast, att n:r 3 vore ett i alla afseenden
kraftigare stridsfartyg än n:r 1 och 2, men att öfverlägsenheten
i förhållande till n:r 1 måste köpas genom en deplacementsökning
af 850 tons och en ökad kostnad af öfver IV2 million kronor.

Den till fulla 18 knop uppgående farten vore ungefär jämförlig
med senast af östersjömakterna byggda slagskepps fart, och hvad beträffade
öfriga militära egenskaper, torde en pansarbåt enligt förslaget
n:r 3, om också underlägsen slagskeppen, vara fullt jämngod med eller
till och med öfverträffa flertalet af de på senare tid konstruerade, östersjömakterna
tillhöriga kryssare.

Det med förslaget åsyftade ändamålet kunde således sägas vara
för det närvarande i hufvudsaklig mån uppnådt, ehuru det enligt kommitténs
förmenande vore tvifvelaktigt, huruvida den uppnådda öfverlägsenheten
under nämnvärd tid fortfarande skulle kunna bibehållas,
utan att dimensionerna behöfde ökas i så hög grad, att pansarbåtarna
blefve olämpliga för skärgårdsnavigering. Härtill komme, att, såsom
förut blifvit framhållet, antalet pansarbåtar, som inginge i vår flotta,
måste utöfva ett stort inflytande på styrkan af vårt försvar, och att
detta antal äfvensom antalet kryssare m. fl. fartyg af ekonomiska skäl
antagligen behöfde inskränkas i samma mån som kostnaden för pansarbåtarna
växte. Ehuru kommittén insåge och till fullo erkände, att
pansarbåtar, liknande förslag n:r 3, vore ett ytterst afsevärdt och önskvärdt
tillskott i kraft för vår flotta och följaktligen i landets försvar,
kunde dock kommittén, särskildt i betraktande af att landets hittills
uppnådda ekonomiska ställning endast torde medgifva ett jämförelsevis
begränsadt belopp till fartygsbyggnad för flottans stärkande, icke tillstyrka
en utveckling af våra pansarbåtar till den storlek, som förslaget
n:r 3 angåfve, isynnerhet då en ny och dyrbar fartygsklass, nämligen
pansarkryssare, jämväl erfordrades för rikets försvar.

Beträffande förslagen n:r 1 och 2 hade förut blifvit framhållet,
att, med samma militära egenskaper i öfrigt, farten i förslaget n:r 2
ökats från fulla 17 till 18 knop; och hade, såsom af en jämförelse
framginge, detta kunnat ske genom en ökning af deplacementet med
268 tons och af kostnaden med öfver 400,000 kronor. Då emellertid
den ringa fartökningen, mindre än 1 knop, måste köpas till alltför
högt pris och en genom den ej obetydliga ökningen af fartygets
längd i jämförelse med förslag n:r 1 ovillkorligen förminskad manöverförmåga,
hade kommittén icke heller ansett sig kunna förorda förslaget
n:r 2.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

Det återstode således att undersöka, huruvida ett i enlighet med
förslag n:r 1 konstrueradt fartyg vid jämförelse med våra senast byggda
pansarbåtar kunde anses besitta de förhöjda militära egenskaper, hvilka
enligt kommitténs förut uttalade åsikt blifvit af behofvet påkallade.

Man funne därvid, att samtliga dessa önskemål blifvit uppfyllda.
Farten vore ökad från 16,5 till fulla 17 knop, eller med mer än Va knop.
Pansarskyddet i vattenlinjen hade blifvit utsträckt, och genom att draga
däckspansaret ned till vattenlinjepansarets underkant samt genom att
låta det vertikala pansarets tjocklek gradvis aftaga för- och akteröfver
hade ifrågavarande utsträckning af pansarskyddet kunnat ske med den
minsta möjliga viktökning.

Då de rörliga 15 cm. kanontornen å Åran, Vasa och Tapperheten
icke vore fullständigt skyddade mot under desamma i det af pansar
icke skyddade rummet kreverande projektiler, hade kommittén sökt afhjälpa
denna olägenhet genom att ofvanför vattenlinjepansaret anordna
en pansrad kasematt. Härigenom erhölles äfven ett ytterligare skydd
för langningsanordningarna och en mot granateld skyddad tillflyktsplats
för kanonbetjäningar, tillhörande i elden ej deltagande lätta snabbskjutande
kanoner. Ifrågavarande kasematt vore i öfrigt en utveckling
af samma slag, som företagits å tyska marinens slagskepp och kryssare.

För att, sedan behöflig viktökning för ett ökadt pansarskydd och
en ökad maskinkraft tagits i beräkning, äfven kunna erhålla pansarskydd
för 8 st. 15 cm. kanoner, hade det befunnits nödvändigt att
uppställa dessa parvis i 4 torn i stället för i 8 enkla torn. Förstnämnda
uppställningssätt användes numera alltmer inom såväl franska
som ryska marinerna, och då förutom större bestrykningsvinklar en ej
obetydligt underlättad eldledning vunnes genom det minskade antalet
torn, hade kommittén, oaktadt pjesernas placering parvis medförde en
del olägenheter, icke tvekat att låta detsamma komma till användning.

Den svåra bestyckning af 2 st. 21 cm. kanoner äfvensom det antal
lätta pjeser, som Åran, Vasa och Tapperheten ägde, ansåge kommittén
ur artilleristisk synpunkt vara lämplig. Dock hade antalet 37 mm.
kanoner ökats från 2 till 3 för att tillgodose det kraf af så kallade bevakningskanoner,
som framhållits efter de senare årens eskaderöfningar.

På grund af allt hvad kommittén sålunda anfört och då den hos
förslaget n:r 1 befintliga aktionsradien och sjödugligheten, i betraktande
däraf att fartygen vore afsedda för den strategiska defensiven, vore
fullt tillfredsställande, ansåge kommittén, att våra pansarbåtar borde i
hufvudsak bibehållas vid den för Åran, Vasa och Tapperheten fastställda
typen med de smärre förändringar, som af kommittén framhållits, samt

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att förslaget n:r 1 borde läggas till grund för konstruktionen vid nybyggnad
af 1. kl. pansarbåtar.

Denna åsikt har dock icke omfattats af kommitténs samtliga ledamöter,
i det att två af ledamöterna ansett förslaget n:r 2 vara det, som
bäst tillgodosåge de kraf, hvilka borde ställas på ifrågavarande fartygsklass,
hvarjämte en ledamot förordat, att de l:a kl. pansarbåtar, som
under den närmaste framtiden komme att byggas, måtte konstrueras i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslaget n:r 3, men, om behöfligt,
med något ökad maskinkraft.

Marinförvaltningen, som funnit de af kommitténs flertal uttalade
åsikter riktiga och i öfrigt gillat kommitténs förslag till nybyggnad åt
pansarbåt, har, såsom jag redan anfört, tillstyrkt äskande af anslag till
anskaffande af en l:a kl. pansarbåt, konstruerad enligt förslaget n:r 1.
Härutinnan har dock en ledamot — hvilken såsom ledamot af kommittén
förordat förslaget n:r 2 — så till vida varit af skiljaktig mening, att
han ansett den föreslagna pansarbåten böra äga en fart om 18 till
19 knop.

Då jag nu anhåller att få framlägga den åsikt, hvartill jag för egen
del kommit efter öfvervägande af de särskilda förslag, som inom förutnämnda
kommitté förevarit till pröfning i fråga om den lämpligaste
typen för våra l:a kl. pansarbåtar, torde jag till en början få erinra
därom, att kommitténs samtliga ledamöter — under framhållande af att
våra nuvarande l:a kl. pansarbåtar kunna anses fullt jämngoda med
och kanske till och med i vissa afseenden öfverlägsna stridsfartyg af
motsvarande storlek inom främmande mariner — dock varit eniga därom,
att en ytterligare höjning af dessa fartygs stridsvärde måste anses
önsklig.

Graden af den höjning, som nu borde ske, blef dock, såsom jag
redan nämnt, föremål för olika åsikter inom kommittén.

Enligt den åsikt, som, förnämligast af ekonomiska skäl, omfattats
af kommitténs flesta ledamöter och jämväl af marinförvaltningen, borde
man i detta afseende ej gå längre än till en ökning af deplacementet
med 300 tons utöfver deplacementet — 3,650 tons — hos fartyg af
pansarbåten Årans typ, hvarigenom skulle erhållas eu typ med erforderligt
ökadt pansarskydd och ökadt antal medelsvårt artilleri samt
med en till 17 ( + ) knop uppdrifven fart (förslaget n:r 1). Två ledamöter
framhöllo behofvet af fartens ökande till 18 knop (förslaget n:r 2),
och enligt en åsikt, som framlades af en från kommitténs flertal skiljaktig
ledamot, borde icke blott farten höjas utöfver 17 ( + ) knop, utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

119

äfven det grofva artilleriets kraft ökas genom höjandet af antalet 21
cm. kanoner från 2 till 4 samt pansarskyddet ökas genom framdragande
till förstäfven af vattenlinjens pansar (förslaget n:r 3).

Vid en jämförelse mellan de tre förslagen, med förslaget n:r 1
såsom utgångspunkt, finner man, att den ökade farten enligt förslaget
n:r 2 medför en deplacementsökning af 268 tons, hvarvid maskinkraften
kunnat ökas med 1,500 hästkrafter, under det att ökningen i fart
till 18(4-) knop enligt förslaget n:r 3 skett med en deplacementsökning
af 850 tons, hvilken, förutom ökadt pansarskydd och artilleri,
medgifvit maskinkraftens höjande med 2,000 hästkrafter.

Hos våra pansarbåtar af l:a klass, hvilka fortfarande böra utgöra
flottans kärna, måste egenskapen af hög fart tillmätas en stor och afgörande
betydelse. Dessa fartygs viktigaste uppgift, hvarvid följaktligen
en hufvudsaklig uppmärksamhet bör fästas, är nämligen att kunna
effektivt uppträda vid ett sjökrigs mest afgörande skede för att verkställa
brytning af blockad eller genombrytning af en fientlig transportflottas
konvoj af stridsfartyg. Utsikterna till framgång för vår flotta vid sådana
företag bero väsentligen af l:a kl. pansarbåtaruas förmåga af högfart.
Denna sätter dem nämligen i stånd att förmedelst hastiga förflyttningar
inomskärs bestämma lämplig punkt för en blockadbrytning,
att undslippa förföljande fientliga slagskepp eller åtminstone undandraga
sig långvarig beskjutning af i artilleristiskt afseende öfverlägsna fiender,
samt att hastigt genombryta en konvoj och därefter med kraft falla
öfver den konvojerade transportflottan.

I samma mån farten ökas, växa också utsikterna att i andra fall undvika
upptagande af strid med fientliga, i öfriga hänseenden kraftigare
fartyg, som uppträda i öfverlägset antal. Då vi sannolikt icke kunna
påräkna att erhålla fartyg, som vare sig i artilleri eller pansarskydd
blifva öfverlägsna de större makternas slagskepp, och då våra fartyg
i ett krig säkerligen ofta komma att mötas af ett öfverlägset antal
fientliga fartyg, skulle underlägsenhet i fart kunna i många fall prisgifva
våra fartyg åt en alldeles för ojämn kamp.

Då härtill kommer, att vår långsträckta kust fordrar förmåga hos
våra stridsfartyg att hastigt förflytta sig längs densamma och att den
nyaste sjökrigshistorien till fullo bestyrker betydelsen af hög fart hos
stridsfartygen, synas fullgiltiga skäl förefinnas att vid en vidare utveckling
af våra l:a kl. pansarbåtar lägga stor vikt vid fartökningen.

Enligt förslaget n:r 2 kan eu afsevärd fartökning erhållas genom
den angifna ökningen af 268 tons utöfver det i förslaget n:r 1 upptagna
deplacementet. Då skillnaden i kostnad mellan de båda sist -

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Pansar kryssare.

nämnda förslagen utgör allenast 406,100 kronor, eller omkring 6
procent af den för ett fartyg enligt förslaget n:r 1 beräknade kostnaden,
synes denna ökade kostnad icke böra utgöra hinder för anskaffande
af pansarbåtar enligt förslaget n:r 2, genom hvars antagande
nyss antydda betydande fördelar stå att vinna.

Däremot synas mig det tillskott i artilleri kraft och det framdragande
af vattenlinjens pansar jämte däraf följande deplacementsökning,
som innefattas i förslaget n:r 3, icke motväga den betydliga skillnaden
i kostnad — icke mindre än 1,131,000 kronor, eller, om den 2:a ammunitionsutredningen
för båda fartygen medräknas, 1,261,100 kronor —
mellan förslagen n:r 2 och n:r 3.

En pansarbåt, byggd enligt förslaget n:r 2, hvilken har samma
djupgående och samma bredd som n:r 1, kan enligt min tanke icke
anses hafva öfverskridit de dimensioner, som tillåta den att fritt röra
sig och manövrera äfven i våra inre skärgårdar, om också dess allmänna
manöverförmåga skulle genom dess med 6 meter ökade längd
blifva i någon ringa mån underlägsen manöverförmågan hos en pansarbåt
enligt förslaget n:r 1.

På dessa grunder anser jag mig böra förorda anskaffande af en
pansarbåt, konstruerad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i
forenämnda tabell med n:r 2 betecknade förslaget.

Kostnaden för en sådan pansarbåt utgör enligt kommitténs beräkning,
mot hvilken jag icke funnit något att erinra, 6,631,900 kronor,
hvartill kommer den af marinförvaltningen beräknade kostnaden
för en andra ammunitionsutredning, 453,900 kronor, hvadan, med inräkning
af sistnämnda kostnad, hela anskaffningskostnaden skulle blifva
7,085,800 kronor. Af detta belopp anser jag, att hälften, eller 3,542,900
kronor, bör äskas på extra stat för år 1904.

Då jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari
1902 gjorde underdånig hemställan om äskande af anslag till påbörjande
af eu pansarkryssare, meddelade jag, att ett sådant fartyg skulle,
enligt marinförvaltningens på grundvalen af sjökrigsmaterielkommitténs
program uppgjorda beräkning, betinga en kostnad af 6,710,336 kronor,
däruti inberäknad kostnaden för en andra utredning artilleriammunition.
Då emellertid byggandet af pansarkryssaren kunde antagas komma att
kräfva en tid af öfver två år, ansåg jag den af marinförvaltningen anmälda
kostnaden för en andra ammunitionsutredning ej för det dåvarande
behöfva tagas i betraktande och kostnaden för kryssarens byggande
kunna fördelas på tre år. Med hänsyn till andra för år 1903

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

äfvenledes angelägna anslagsbehof syntes mig, att af 1902 års Riksdag
endast borde äskas anslag till bestridande af en femtedel af kostnaden
för kryssaren utan tillägg af utgiften för den andra ammunitionsutredningen,
hvilken sistnämnda kostnad i stället skulle läggas till de anslag,
som för åren 1904 och 1905 borde för ändamålet äskas. Den beräknade
anskaffningskostnaden uppgick utan detta tillägg till 6,415,000 kronor.
Femtedelen af sistnämnda belopp, eller 1,283,100 kronor, ingick också
i det anslag, som, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts proposition, af
Riksdagen på extra stat för år 1903 beviljades till nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 23
september 1902 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1904 tillstyrkt, att för fortsättande af ifrågavarande nybyggnad
hos Riksdagen måtte äskas för år 1904 ett extra ordinarie anslag,
utgörande två femtedelar af sistnämnda anskaffningskostnad; och har
marinförvaltningen därvid uttalat den mening, att anslag till den för
pansarkryssaren erforderliga andra utredningen af artilleriammunition,
hvilken beräknats kosta 294,900 kronor, borde äskas samtidigt med de
två sista femtedelarna af fartygets anskaffningskostnad.

Vidare har marinförvaltningen, på det att nybyggnad af kryssare
måtte kunna oafbrutet fortgå och då för färdigbyggandet af dylika fartyg
en tid af ända till tre år torde komma att åtgå, föreslagit, att till
påbörjande af ytterligare en pansarkryssare af samma typ som den,
Eders Kungl. Maj:t fastställt, måtte vid nästkommande riksdag äskas
ett extra ordinarie anslag af 1,342,080 kronor, utgörande en femtedel
af totala anskaffningskostnaden med två utredningar artilleriammunition.

Af hänsyn till nödvändigheten att tillgodose andra anslagsbehof
under femte hufvudtiteln finner jag mig icke kunna tillstyrka äskande
af anslag till påbörjande af en andra pansarkryssare. Däremot synes
det mig vara lämpligt att nu föreslå beviljande af medel till bestridande
af halfva kostnaden för en andra ammunitionsutredning för den pansarkryssare,
till hvars påbörjande medel redan beviljats. Till det belopp
af 2,566,200 kronor, som enligt marinförvaltningens förslag skulle på
extra stat för år 1904 begäras för fortsättande af arbetet å denna kryssare,
bör sålunda enligt min åsikt läggas hälften af den till 294,900
kronor beräknade kostnaden för en andra ammunitionsutredning till
densamma, så att det belopp, som för år 1904 skulle afses för fortsättande
af arbetet å ifrågavarande pansarkryssare, blefve 2,713,650 kronor.

Bill. till Rilsd. Bröt. 1903. 4 Rami. 1 Afd. O Haft. l(j

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 6\

Jagare.

Torpedbåtar.

Sedan den jagare, till hvars anskaffande 1901 års riksdag beviljat
ett anslag på extra stat af 1,212,000 kronor, numera blifvit levererad
och enligt till marinförvaltningen inkommen besiktningsrapport på ett
synnerligen tillfredsställande sätt uppfyllt kontraktsenliga prof, har marinförvaltningen
däruti funnit en särskild anledning att hos Eders Kungl.
Maj:t hemställa om beredande af medel till anskaffande af ytterligare
fartyg af denna typ. Då jagaretypen syntes särdeles väl skickad att
fylla den brist på snabbgående rekognosceringsfartyg, som alltför länge
förefunnits inom flottan, och då det för rikets försvar vore angeläget,
att denna brist fortast möjligt afhjälptes, ansåge marinförvaltningen, att
för år 1904 medel borde anvisas till byggande af en och en tredjedels
jagare.

Då kostnaden för ett dylikt fartyg nu icke syntes böra beräknas
till mindre än 1,300,000 kronor, inberäknadt två utredningar artilleriammunition
och full utredning af torpeder, hemställer marinförvaltningen,
att Eders Kungl. Maj:t behagade af 1903 års riksdag äska ett
extra ordinarie anslag af 1,733,000 kronor för år 1904 till byggande
af en jagare och till påbörjande och utförande intill en tredjedel af
ytterligare ett fartyg af samma typ.

För egen del anser jag, att medel för närvarande endast böra äskas
för anskaffande af ytterligare en jagare af samma typ som den nu färdiga
jagaren Mode, och då anledning icke förefinnes för det antagande, att
priset för ett dylikt fartyg nu skall komma att ställa sig högre än
det för jagaren Mode beräknade, eller 1,212,000 kronor, torde sistnämnda
belopp böra för ändamålet afses.

Af sjökrigsmaterielkommitténs förutnämnda, den 9 november 1901
afgifna betänkande framgår, att jämväl frågan om för flottan lämpligaste
slag af torpedbåtar af kommittén tagits i noggrannt öfvervägande
och att kommittén därvid funnit, att flottan vore i behof af två torpedbåtstyper,
nämligen såväl l:a kl. som 2:a kl. torpedbåtar, med ungefär
samma storlek och af ungefär samma typer som för flottan senast byggda
fartyg af dessa slag; och har marinförvaltningen icke funnit något att
erinra mot hvad kommittén sålunda förordat.

Hvad angår l:a kl. torpedbåtar har kommittén, i ändamål att öka typens
användbarhet och stridsvärde i jämförelse med senast byggda båtar
af denna typ, uttalat sig för dels kraftigare och bättre uppställd torpedbestyckning,
dels ökad fart, sjöduglighet och manöverförmåga, dels
införande af elektrisk belysning inombords, dels förändrad uppställ -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

ning af artilleribestyckningen, dels slutligen sådan ändring af inredningen,
att utrymme erhölles för tre officerare i stället-för två samt att
behörighet vintertid jämväl ernåddes. Emellertid fann kommittén, att
icke samtliga dessa önskemål kunde realiseras, med mindre typen erhölle
en afsevärd ökning i storlek, hvaraf också följde en ganska betydande
kostnadsförhöjning, eller från 279,700 kronor för »Blixttypens»
torpedbåtar till 341,160 kronor för den föreslagna typen, hvilken skulle
kunna betecknas såsom en till 115 ton förstorad »Blixt». Som det
emellertid icke var kommittén okändt, att i utlandet på senaste tid
inom torpedbåtskonstruktionens område framsteg blifvit gjorda, hvilka
syntes gifva vid handen, att de af kommittén uppställda fordringarna å
l:a kl. torpedbåtar möjligen skulle kunna tillgodoses med ett något
mindre deplacement än det, hvartill kommitténs i detta hänseende sakkunniga
ledamöter vid utredning af detta ärende kommit, men tiden
icke medgaf någon ytterligare pröfning af denna fråga, så antydde
kommittén i sitt betänkande, att frågan om lämpligaste l:a kl. torpedbåtstyp
borde tagas under förnyad pröfning, innan ytterligare fartyg
af denna klass anskaffades.

I sin meranämnda underdåniga skrifvelse den 23 september 1902
har marinförvaltningen anfört, att marinförvaltningen, fullväl inseende
vikten af att denna fråga blefve fullt utredd samt de nyaste och bästa
metoderna på torpedbåtbyggandets område iakttagna, innan förslag till
byggande af ytterligare l:a kl. torpedbåtar afgåfves, dels inom sig sökt
vidare utreda denna fråga, dels ock, med Eders Kungl. Maj:ts medgifvande,
genom en vid mariningeniörstaten anställd direktör låtit vid
några af de förnämsta torpedbåtbyggande verkstäder i utlandet närmare
studera hithörande förhållanden.

Såsom resultat häraf hade framgått, att det ingalunda finge anses
ogörligt att erhålla en torpedbåtstyp, som, vid samma eller åtminstone
icke nämnvärdt större deplacement än våra nuvarande l:a kl. torpedbåtars,
skulle tillgodose de viktigaste af de förbättringar i typen, hvilka
ansetts behöfliga. Då vidare det måste betecknas såsom en i taktiskt
hänseende afsevärd fördel, att båtarnas storlek begränsades, hade marinförvaltningen
funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka Eders Kungl.
Maj:t att låta bygga l:a kl. torpedbåtar i öfverensstämmelse med ofta
nämnda kommittés förslag, utan ansåge för närvarande mest angeläget
vara, att, så snart ske kunde, en eller flera torpedbåtar af ungefär
samma storlek som våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar måtte få byggas
hos någon eller några framstående skeppsbyggerifirmor i utlandet, på
det att de erfarenheter, som kunde vinnas angående sålunda anskaffade

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

torpedbåtar, sedermera kunde komma det inhemska torpedbåtbyggandet
till godo och medverka till erhållande inom landet af en passande torpedbåtstyp.
Som emellertid erfarenheterna i detta afseende icke kunde
gorå sig omedelbart gällande, helst sålunda anskaffade nya torpedbåtar
icke kunde säkert påräknas leveransfärdiga före midten af år 190.5,
kunde marinförvaltningen icke tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att till dess
undanskjuta frågan om vidare byggande af fartyg af denna för vårt
försvar så viktiga typ, utan ansåge marinförvaltningen, att, oafsedt
eventuell beställning utomlands, det inhemska byggandet af l:a kl.
torpedbåtar borde tills vidare fortgå samt omfatta en typ af ungefär
samma storlek som våra senast byggda l:a kl. torpedbåtar, men med
förbättrade egenskaper, i den mån så läte sig göra och i den riktning
1901 års kommitté angifvit.

Sedan marinförvaltningen sålunda, i likhet med kommittén, uttalat,
att flottan fortfarande vore i behof af såväl l:a kl. som 2:a kl. torpedbåtar,
samt äfven vidrört frågan om beskaffenheten af de l:a kl. torpedbåtar,
som under närmaste tid borde byggas, öfvergår marinförvaltningen
till frågan om det antal torpedbåtar, till hvilka medel för nästa
statsregleringsperiod borde äskas, och förklarar sig därvid icke hafva
funnit skäl afvika från den plan för utvecklingen af flottans materiel,
hvilken af oftanämnda kommitté uppgjorts, samt uttalar, i öfverensstämmelse
därmed, såsom sin uppfattning, att medel nu borde beredas till
under år 1904 af tre torpedbåtar af l:a klass och tre torpedbåtar
af 2:a klass.

Beträffande kostnaden för anskaffningen af dessa fartyg anför
marinförvaltningen följande.

Såsom redan blifvit anfördt, förutsatte marinförvaltningen, att en
eller flera af de l:a kl. torpedbåtar, som borde under närmaste tid anskaffas,
komme att beställas utom landet. Redan vid senaste tillverkning
inom landet af ] :a kl. torpedbåtar hade det visat sig, att den hittills
beräknade kostnaden, som enligt erfarenhet befunnits fullt tillräcklig,
då byggandet skett vid kronans varf, enligt nutida arbetspris
varit för lågt upptagen, då byggandet måst anförtros åt privata skeppsbyggerier.
Då jämväl i detta fall det syntes böra förutsättas, att byggandet
komme att ega rum vid privata varf, hade marinförvaltningen
med hänsyn härtill beräknat kostnaden och därvid funnit, att kostnaden
för en inom landet tillverkad l:a kl. torpedbåt enligt förbättrad typ nu
icke kunde sättas lägre än till 300,000 kronor. Vid tillverkning utom
landet kunde priset — hvaröfver inom marinförvaltningen, med stöd af
uPP£dfter från torpedbåtbyggande firmor utom landet, verkställts be -

Statsutskottets Utlåtande N.-o 6.

125

fäktning,, innefattande jämväl kostnader för besiktning och hemtransport
— icke upptagas lägre än till 455,000 kronor. I båda fallen inginge
i kostnadsberäkningen priset för två utredningar artilleriammunition
och full utredning af torpeder; och ansåge marinförvaltningen önskligt
att för år 1904 kunna förfoga öfver medel till anskaffande af en l:a
kl. torpedbåt från utlandet samt till byggande af två l:a kl. torpedbåtar
inom landet, eller i allt till l:a kl. torpedbåtar 1,055,000 kronor.

Beträffande 2:a kl. torpedbåtar hade redan vid byggande af de fartyg
af denna typ, till hvilka medel anvisats af 1901 och 1902 årens
riksdagar, framgått, att de anvisade medlen, som beräknats under förutsättning
af byggnad vid flottans egna varf, visat sig otillräckliga, då,
på grund af hopade göromål vid varfven, arbetena måst anförtros åt
enskilda verkstäder. Då emellertid icke heller nu kunde med säkerhet
förutses, att de ifrågasatta 2:a kl. torpedbåtarna skulle kunna byggas
vid flottans egna varf, hade marinförvaltningen ansett, att kostnaderna
för deras byggande borde beräknas under förutsättning att arbetet
öfverlätes åt enskilda varf; och hade utredningen härutinnan gifvit vid
handen, att denna kostnad icke borde beräknas lägre än till 200,000
kronor för hvarje 2:a kl. torpedbåt, då däri inginge kostnad för två
utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder. Marinförvaltningen
hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade af
Riksdagen äska på extra stat för år 1904 till byggande af tre l:a kl.
torpedbåtar 1,055,000 kronor och till byggande af tre 2:a kl. torpedbåtar
600,000 kronor, eller tillhopa 1,655,000 kronor till byggande af
torpedbåtar.

Då beloppet af de medel, som för år 1904 kunna afses för nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel, icke torde medgifva anskaffande af
torpedbåtar i sådan omfattning, som af marinförvaltningen föreslagits,
synes denna anskaffning lämpligen kunna begränsas till en l:a kl.
torpedbåt, byggd utom landet för en beräknad kostnad af 455,000
kronor, samt två 2:a kl. torpedbåtar, byggda inom landet, för hvilka
kostnaden beräknats till sammanlagdt 400,000 kronor.

Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda,

enligt min åsikt, på extra stat för år 1904 äskas:

för påbörjande af en l:a kl. pansarbåt....................... kr. 3,542,900: —

» fortsättande af arbetet å en pansarkryssare ...... » 2,713,650: —

» anskaffande af eu jagare........................................... » 1,212,000: —

» » » en l:a kl. torpedbåt .................... » 455,000: —

» » » två 2:a kl. torpedbåtar b 400,000: —

eller tillhopa kr. 8,323,550: —».

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion
(n:o 89) har herr J. P. Jansson i Saxhyttan hemställt, att Riksdagen
måtte afslå dot i Kungl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd
och behof n:o 1 under 5 hufvudtiteln såsom extra anslag äskade belopp
å 8,323,550 kronor till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

I afseende å skälen för denna hemställan har motionären åberopat
den af honom väckta motionen n:o 60, hvartill jämväl utskottet får
hänvisa.

Mot anvisande å extra stat för år 1904 af det för fortsättande af
arbetena å eu pansarkryssare nu afsedda belopp, 2,713,650 kronor, har
utskottet icke något att erinra.

Beträffande Kungl. Maj:ts framställning i fråga om påbörjande af
en l:a kl. pansarbåt har utskottet ansett sig böra erinra, att genom
denna pansarbåts anskaffande antalet dylika fartyg i svenska flottan
skulle ökas från elfva till tolf, hvilket för fartygens fördelning i s. k.
taktiska enheter anses önskvärd! Uti den för Riksdagen år 1900 framlagda
planen till ökning af flottans personal förutsattes ökning af antalet
l:a kl. pansarbåtar, så att detta år 1912 skulle uppgå till 15.
Bemanningen för, bland andra, äfven denna båt blef då tagen i beräkning.
Med hänsyn till dessa omständigheter och hvad i statsrådsprotokollet
eljest härom anförts, finner sig utskottet böra tillstyrka, att
medel nu beviljas till påbörjande af en ny l:a kl. pansarbåt. Bågrund
af nödvändigheten att söka så vidt möjligt begränsa statsutgifterna
under instundande statsregleringsperiod och med hänsyn till andra viktiga
anslagskraf finner sig utskottet emellertid icke kunna tillstyrka att
för påbörjande af denna pansarbåt, hvars beräknade kostnad 7,085,800
kronor enligt utskottets mening bör fördelas på tre år, varder på extra
stat för år 1904 anvisadt mer än 2,000,000 kronor.

Hufvudsakligen af enahanda skäl, som sålunda föranledt utskottet
att förorda nedsättning i det af Kungl. Maj:t för år 1904 afsedda
anslaget till en ny 1 :a kl. pansarbåt, finner sig utskottet böra för närvarande
afstyrka anslag till byggande af en ny jagare samt af två
2:a kl. torpedbåtar.

I afseende på det till anskaffande utom landet af en l:a kl. torpedbåt
begärda anslaget å 455,000 kronor, anser utskottet detsamma böra
af Riksdagen beviljas. Enligt hvad marinförvaltningen anfört, lärer
det nämligen vara önskligt, att åtskilliga förändringar i den nuvarande
typen för l:a kl. torpedbåtar iakttagas vid framtida byggande af dylika

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 127

fartyg, och synes det då vara ändamålsenligt, att, om än för en något
ökad kostnad, ett dylikt, fullt modernt fartyg förskaffas från någon
af de torpedbåtbyggande firmor i utlandet, livilka i stor omfattning
bedrifva detta slag af skeppsbyggeri och som därför i detsamma äga
stor erfarenhet och på mångfaldiga och noggranna försök grundade
insikter. Sedan i sammanhang med en sådan beställning rättighet
vunnits att inom landet för flottans räkning bygga djdika båtar med
användande af de nya förbättringarna, lärer en sådan modellbåt kunna
blifva af stort värde vid byggandet af torpedbåtar såväl af l:a som
2:a klass.

Då utskottet sålunda anser, att för år 1904 bör anvisas till fortsättande
af arbetet å en pansarkryssare 2,713,650 kronor, till påbörjande
af en l:a kl. pansarbåt 2,000,000 kronor och till anskaffande af en
l:a kl. torpedbåt 455,000 kronor eller tillhopa 5,168,650 kronor, kan
utskottet icke biträda det i ofvannämnda motion gjorda yrkande om
afslag å framställningen i hela dess vidd.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med afslag å herr Janssons
ofvanberörda motion, på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen på extra stat
för år 1904 till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel
beviljar ett anslag af 5,168,650 kronor.

Betäckande af brist i äldre anslag till nyanskaffning af

krigsfartygsmateriel.

23:o) Kungl. Maj:t har i punkten 21 under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att till täckande af brist i det af 1896 års Riksdag
beviljade anslaq till nyanskaffninq af kriqsfartyqsmateriel bevilja på extra
stat för år 1904 608,952 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I nådig proposition till 1896 års riksdag föreslog Eders Kungl.
Maj:t Riksdagen att till anskaffning af två l:a kl. pansarbåtar, fyra
torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar bevilja på extra stat att
utgå under åren 1897 och 1898 ett anslag af 11,780,000 kronor och
däraf anvisa för år 1897 ett belopp af 5,890,000 kronor. Propositionen

Ang. anslag
till betäckande
af brist i äldre
anslag till
nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.

[21.]

128

Statsutskottet& Utlåtande N:o 6.

bl ef af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen för anskaffning af
nj fartygsmateriel beviljade ett belopp af 11,780,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1897 anvisade 5,440,000 kronor. I enlighet
med Eders Kungl. Majrts till 1897 års riksdag aflåtna proposition anvisade
Riksdagen af det sålunda beviljade anslaget återstående 6 340,000
kronor på extra stat för år 1898.

Af dåvarande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsårenden den 13 januari 1896 inhämtas, att kostnaderna
för anskaffning af ifrågavarande fartyg beräknats- sålunda:

för två l:a kl. pansarbåtar å 3,400,000 kr...................... kr. 6,800,000

» fyra torpedkryssare å 900,000 kr. ................................. » 3^600,00©

» sex l:a kl. torpedbåtar å 230,000 kr. ........................... » l^SO^OOO

summa kronor 11,780,000

I underdånig skrifvelse den 18 maj 1899 anmälde marinförvaltningen,
att kostnaden för nyanskaffning af nyssnämnda fartyg — l:a
kl. pansarbåtarna Thor och Niord, torpedkryssarna Jacob Bagge,
Claes Horn, Clas Uggla och Psilander samt l:a kl. torpedbåtarna Blixt,
Meteor, Stjerna, Orkan, Bris och Vind — syntes komma att med
omkring 530,000 kronor öfverstiga det för dem afsedda anslagsbeloppet;
och bemyndigades marinförvaltningen genom nådigt bref den 9
juni samma år att med omhänder hafvande medel betäcka denna brist.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsårenden den 13
januari 1900, bilagdt statsverkspropositionen till 1900 års riksdag, erinrade
dåvarande departementschefen om detta förhållande och uttalade
tillika den åsikt, att, sedan bristen blifvit till siffran känd, den borde
hos Riksdagen anmälas till ersättande. Jämväl i det vid statsverkspropositionen
till 1901 års riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver. sjöförsvarsårenden den 11 januari 1901 berördes denna fråga,
hvarvid emellertid upplystes, att bristen icke häller då var till siffran
fullständigt känd.

Sedermera anmälde marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den
24 maj sistnämnda år, att med stöd af nådiga brefvet den 9 juni 1899
för ändamålet utbetalts; 515,452 kronor 94 öre; och hemställde marinförvaltningen,
med hänsyn härtill och till beloppet af ännu kvarstående,
anslaget tillhörande utgifter, att för ändamålet måtte af omhänder hafvande
medel få ytterligare användas 100,000 kronor. Denna marinförvaltningens
hém8tällan! bifölls genom nådiga brefvet den 14 juni

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 129

1901 angående användande af behållningarna å vissa anslag under
femte hufvudtiteln.

I sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna
under femte hufvudtiteln för år 1903 anförde marinförvaltningen,
att fullständig utredning angående ifrågavarande utgifters belopp
icke heller då kunde lämnas, hvadan marinförvaltningen icke ansåge
sig kunna afgifva något yttrande om deras ersättande; men att marinförvaltningen,
som gått i författning om utredningens anskaffande, ville,
så snart ske kunde, hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om proposition
till Riksdagen angående beredande af medel till utjämnande
af denna brist. Hvad marinförvaltningen sålunda anmält blef också af
mig omförmäldt i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, bifogadt samma års statsverksproposition.

Sedan utredning i ämnet nu blifvit verkställd, har marinförvaltningen
i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 23 september 1902
anmält, att ifrågavarande brist uppgår till 608,952 kronor 52 öre.
Bristens fördelning på särskilda fartyg utvisas af följande tablå:

Anvisadt.

Utbetaldt.

Behållning.

efterbetal-

ning.

Pansarbåten

Thor...........................

3,400,000

_

3,674.414

56

_

—

274,414

56

Niord ........................

3,400,000

—

3,682,615

20

—

—

282,615

20

Torpedkryssaren Jacob Bagge .........

900,000

—

912,948

62

—

—

12,948

62

Claös Horn............

900,000

-

938,836

50

—

—

38,836

50

»

Clas Uggla ............

900,000

—

957,100

12

—

—

57,100

12

Psilander...............

900,000

—

966,750

99

—

—

66,750

99

Torpedbåten

Blixt..........................

230,000

—

216,682

71

13,317

29

—

—

»

Meteor........................

230,000

—

214,034

—

15,966

—

—

—

»

Stjerna........................

230,000

—

224,155

36

5,844

64

—

—

>

Orkan ........................

230,000

—

203,115

81

26,884

19

—

—

>

Bris ..........................

230,000

—

200,089

59

29,910

41

—

—

>

Vind ...........................

230,000

—

198,209

06

31,790(94

—

—

Krono!''

11,780,000

12,388,952|52

123,71347

732,665

99

Häraf framgår således, att en öfverbetalning af 732,665 kronor
99 öre uppkommit å de för nybyggnad af pansarbåtarna och torpedkryssarna
afsedda beloppen, men däremot en behållning af 123,713
kronor 47 öre uppstått å torpedbåtarnas beräknade nybyggnadsmedel.
Bih. till Utfall. Blot. 1.903. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft. 17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till ändring
af 3:e kl.
pansarbåten
Hildur.

[22.]

Anledningen till bristen har marinförvaltningen funnit ligga häruti,
att material- och arbetskostnaderna det år, då nybyggnaden af ifrågavarande
fartyg påbörjades, undergingo en så hastig stegring, att exempelvis
vid uppgörande af kontrakt om nybyggnad af skrofven med
maskineri och tillbehör till pansarbåtarna Thor och Niord förhöjningar
i kostnaden öfver den beräknade belöpte sig till respektive 215,070 och
244,040 kronor. Förutom å andra smärre poster uppstodo äfven brister
å de för artilleriets anskaffning beräknade summorna af respektive
50,352 och 29,191 kronor.

Med stöd af det anförda hemställer marinförvaltningen, att Eders
Kungl. Maj:t måtte till täckande af ifrågavarande brist i förut beviljade
anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel hos Riksdagen äska
ett extra ordinarie anslag för år 1904 å 608,952 kronor 52 öre.

Beträffande den brist i anskaffningskostnaden för torpedbåten Komet,
som omförmäldes i mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, anhåller jag få erinra därom, att
denna brist, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts den 12 sistlidne december
meddelade beslut, skall betäckas af de medel, som tillfallit Sveriges
sjöförsvar genom gymnastikläraren Carl Martin Edholms. testamente.»

På grund af hvad marinförvaltningen anfört rörande uppkommen
brist i det af 1896 års riksdag beviljade anslag å 11,780,000 kronor
till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel har departementschefen tillstyrkt
framställning till Riksdagen om beviljande af ett anslag å 608,952
kronor till bristens fyllande.

Utskottet anser sig böra förorda ifrågavarande framställning och
hemställer,

att Riksdagen må till täckande af brist i det af
1896 års Riksdag beviljade anslag till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat för år 1904
ett anslag af 608,952 kronor.

Ändring af 3:e kl. pansarbåten Hildur.

24:o) Uti punkten 22 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1904 bevilja till ändring
af 3:e kl. pansarbåten Hildur ett anslag af 99,000 kronor.

Angående denna framställning inhämtas af statsrådsprotokollet
följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

dI underdånig skrifvelse den 10 september 1897 framhöll marinförvaltningen
behofvet däraf, att den påbörjade ändringen af 3:e kl. pansarbåtar
i ändamål att förse dem med modernt snabbskjutande artilleri,
hvilken ändring då var afslutad å ett af dessa fartyg och påbörjad å
ett annat, finge fortgå; och af det utaf 1898 års riksdag beviljade
extra anslag till krigsfartygsmateriel anvisade Eders Kungl. Maj:t, i
enlighet med hvad dåvarande departementschefen i sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 föreslagit beträffande användningen
af nyssnämnda anslag, genom nådigt bref den 20 maj samma
år ett belopp af 125,000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Af flottans 9 pansarbåtar af 3:e klass — Hildur, Gerda, Ulf, Björn,
Berserk, Sölve, Folke, Sköld och Fenris — skola, enligt af Eders
Kungl. Maj:t den 12 sistlidne december meddelad föreskrift, två, nämligen
Sköld och Fenris, utrangeras.

Af de öfriga sju hafva med hittills tillgängliga medel tre kunnat
moderniseras, nämligen Berserk, Ulf och Sölve. För ytterligare två,
Folke och Hildur, äro bestyckning och ammunition anskaffade, h varjämte
Folke är förlagd under ombyggnad, som beräknas kunna bestxddas
med tillgängliga medel. För ombyggnaden af Hildur jämte Björn
och Gerda bär varfschefen vid flottans station i Stockholm beräknat
kostnaden till 297,000 kronor. Marinförvaltningen, som fann det angeläget,
att denna ombyggnad genomfördes på kortare tid än som
skulle därför åtgå, i händelse kostnaderna för ombyggnadsarbetet skulle
bestridas af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, uttalade
med afseende härpå i sin underdåniga skrifvelse den 24 september

1901 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1903 den åsikt, att af Riksdagen borde äskas nyssnämnda belopp, ökadt
med kostnaden för artilleri med utredningar till Björn och Gerda, hvilken
beräknats till 212,000 kronor, eller tillhopa 509,000 kronor. Af
denna summa ansåg likväl marinförvaltningen endast en del böra af

1902 års riksdag begäras, nämligen 99,000 kronor, afsedda till ändringen
af pansarbåten Hildur.

Af hänsyn till andra, mera trängande anslagsbehof ansåg jag mig
emellertid icke kunna tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att till 1902 års
riksdag aflåta proposition i ämnet.

Nu bär marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 23 september
1902, med hänvisning till det förut anförda, ånyo anmält behofvet
af medel för ombyggnad af pansarbåtarna Hildur, Björn och
Gerda samt hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos nästa riksdag
äska för ändring af pansarbåten Hildur ett extra ordinarie anslag
för år 1904 af 99,000 kronor.

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Denna marinförvaltningens hemställan anser jag böra bifallas, hvaremot
jag anser, att med begäran om anslag till af marinförvaltningen
jämväl föreslagen ändring af 2:a kl. pansarbåten Loke, hvilken ändring
skulle kräfva en kostnad af 540,000 kronor, bör tills vidare anstå.»

Kungl. Maj:ts förslag om anslag till förändring af ifrågavarande,
år 1872 byggda båt anser sig utskottet icke kunna för närvarande tillstyrka,
och hemställer fördenskull,

att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.

Kanonbåten Blendas inredning till verkstadsfartyg.

Ang.

anslag till
kanonbåten
Blendas inredning
till verkstadsfartyg.

[23.]

25:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till kanonbåten
Blendas inredning till verkstadsfartyg bevilja på extra stat för år 1904
ett anslag af 58,500 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller i detta ämne följande:

»1 underdånig generalrapport den 21 augusti 1901 anförde chefen
för torpedskoleafdelningen, att det vore önskligt, att till ett kommande
år det för torpedskolan afsedda logementsfartyget eller den kanonbåt,
som kunde komma att tilldelas torpedskolan, vore inredd med reparation
sveivkstad.

Vidare har chefen för flottans stab i skrifvelse den 14 februari 1902
beträffande öfningsplanen i fråga om torpedskolan förordat inredande af
en för torpedskolan afsedd kanonbåt till verkstadsfartyg och aptering
af yttre elektrisk belysning å densamma, i sammanhang hvarmed chefen
för flottans stab hemställt, att samma kanonbåt måtte vid ändringen
till verkstadsfartyg förses med inredning för så stort antal befäl,
som utrymmet å fartyget kunde medgifva. Till stöd för denna framställning
anförde chefen för flottans stab, att befintligheten af ett fartyg
med sådan inredning utgjorde en af förutsättningarna för att torpedskolan
skulle kunna utvecklas därhän, att densamma, allt efter öfningarnas
fortgång, kunde förflyttas till den för öfningarna lämpligaste
terrängen, samt att ett sådant fartyg, enligt hvad erfarenheten utvisat,
äfven vore synnerligen behöfligt dels under krigsöfningar såsom öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

strids domarefartyg, dels under strategiska befälsöfningar för embarkering
af i öfningarna deltagande officerare.

Sedan marinförvaltningens yttrande infordrats öfver de sålunda
gjorda framställningarna, anmodade marinförvaltningen varfschefen vid
flottans station i Karlskrona att inkomma med förslag, ritningar. och
kostnadsberäkning öfver ändring af kanonbåten Blenda i nu angifvet
syfte, hvarvid borde iakttagas:

att erforderliga reparations- och underhållsarbeten för i kustflottan
ingående fartygs torpeder och torpedtuber skulle kunna utföras i verkstaden; att

någon äldre luftkompressionspump borde, om möjligt, tills vidare
i verkstaden användas;

att fartyget försåges dels med lämpliga anordningar för att kunna
ombordtaga och förvara omkring 20 st. 38 cm. och 5 st. 45 cm. torpeder,
dels med utrymme för så stort kolförråd som möjligt för att
kunna komplettera torpedbåtarnas kolförråd;

att sådana anordningar vidtoges, att fartyget kunde lämna erforderlig
myckenhet färskt vatten till ombyte af vatten i en torpedbåts
ångpanna;

att fartyget försåges med strålkastare och dynamomaskin;

att kanonbåten inreddes för så stort antal befäl, som utrymmet
medgåfve, på det att den måtte kunna användas dels såsom öfverstridsdomarefartyg,
dels vid utförande af strategiska befälsöfningar.

Från varfschefen inkommo den 26 juli 1902 till marinförvaltningen
ritning och kostnadsförslag, uppgjorda i öfverensstämmelse med anförda
program.

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna, mot hvilka marinförvaltningen
icke funnit något att erinra, skulle kostnaden för den föreslagna
ändringen uppgå till 58,464 kronor, om arbetet utfördes å flottans
varf, samt till omkring 78,212 kronor, om det utfördes af enskild
verkstad; och har marinförvaltningen i sin förutnämnda underdåniga
skrifvelse den 23 september 1902, då behofvet af ett sådant fartyg
gjorde sig mer och mer kännbart, hemställt, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t äska ett anslag å extra stat af 58,500 kronor för kanonbåten
Blendas inredning till verkstadsfartyg.»

Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka, att medel nu anvisas till
ifrågavarande ändamål och hemställer därför,

att Kungl. Maj:ts förenämuda framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.

anslag till
bestyckning
af bevakningsbåtar
m. m.

[24.]

Bestyckning af bevakningsbåtar m. m.

26:o) Kungl. Maj:t har i punkten 24 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1904 bevilja till bestyckning af
bevakningsbåtar m. m. 83,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I gemensam ämbetsskrifvelse den 19 september 1900 i fråga om
anskaffning af med snabbskjutande artilleri försedda bevakningsbåtar
lämnade marinförvaltningen och chefen för flottans stab en utredning
angående det antal bevakningsbåtar, som i främsta rummet ansågs erforderligt;
och beviljades, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, af 1901 års riksdag ett belopp af 107,900 kronor
för ändring af stångtorpedbåtar till bevakningsbåtar.

Den i berörda skrifvelse lämnade utredningen omfattade, såsom ock
i skrifvelsen framhölls, endast behofvet af bevakningsbåtar för bevakning
vid sjöfästningarna samt vid Göteborg och vid Södertäljeleden, och beräknades
det härför behöfliga antalet — utom de 5 stångtorpedbåtar,
för hvilkas ändring nyssnämnda anslag var afsedt — uppgå till dels
7 för ändamålet nybyggda båtar om cirka 20 tons, för hvilka båtar beräknades
en kostnad af 434,000 kronor, dels 24 privata ångslupar, apterade
till bevakningsbåtar för en kostnad af tillhopa 396,400 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 29 november 1901 gjorde marinförvaltningen
ytterligare framställning i fråga om bevakningsbåtar och erinrade
därvid till en början, att genom anskaffande af endast en utredning
ammunition i stället för beräknade två utredningar och genom
att minska antalet strålkastare sistnämnda belopp kunde reduceras icke
obetydligt; hvarefter marinförvaltningen vidare anförde följande.

Enligt verkställd utredning rörande behofvet af bevakningsbåtar
för bevakning af de minlinier, som borde hufvudsakligast i Stockholms
yttre skärgård utläggas vid mobilisering och för hvilka linier minmateriel
förefunnes, samt för kustsignalväsendets och transportväsendets behof
äfvensom för bevakning af militärhamnar in. m., skulle erfordras
för det förstnämnda behofvets tillgodoseende 12 och för fyllande af
de senare behofven 14 bevakningsbåtar. Önskligt vore visserligen,
att en del af dessa kunde anskaffas genom nybyggnad; men af ekonomiska
skäl torde detta ej kunna ifrågasättas, utan borde för ändamålet
användas privata ångslupar eller hellre bogserbåtar. En del af nu
nämnda 26 båtar kunde erhålla sin bestyckning af i förråd befintliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

kulsprutor, och endast en mindre del af båtarna behöfde förses med
dynamomaskin och strålkastare, hvarför kostnaden för den utrustning,
som i fredstid borde för dessa bevakningsbåtar anskaffas, enligt marinförvaltningens
åsikt kunde inskränkas till:
bestycknings- och bevakningsutrustning, dynamomaskiner

och ändringsarbeten för 6 båtar å 16,600 kr................... 99,600: —

ny bestycknings- och bevakningsutrustning för 6 båtar å

9,600 kr...................................................................................... 57,600: —

samt bevakningsutrustning för 14 båtar å 600 kr................ 8,400: —

eller tillhopa kr. 165,600: —

Minförsvarets samtliga för bevakningsändamål lämpliga ångslupar
borde äfvenledes förses med bestyckning af en 37 mm. snabbskjutande
kanon med lavett och ammunition, för att de skulle kunna bidraga till
bevakning af de positioner de tillhörde; och beräknades kostnaden härför
uppgå till 9,000 kronor pr ångslup, eller till 45,000 kronor för de
5 ångslupar, som för närvarande funnes och lämpade sig för ifrågavarande
tjänst.

Af det anförda framginge således, att totalbehofvet af bevakningsbåtar
uppginge, oberäknadt ofvannämnda 5 förändrade stångtorpedbåtar,
till 57, af hvilka endast 7 vore föreslagna att nybyggas. Beräknades,
att 5 ångslupar, tillhörande minförsvaret, sedan desamma blifvit för
ändamålet ändrade, skulle kunna förrätta bevakningstjänst vid de positioner
de tillhörde, skulle således antalet privata ångslupar eller bogserbåtar,
som borde utrustas för bevakningsändamål, uppgå till 45.

För att det vid krigstillfälle omedelbart framträdande behofvet af
bevakningsbåtar skulle i någon mån kunna tillgodoses, erfordrades likväl,
att redan i fredstid sådana mått och steg vidtoges, att åtminstone
en del af hela det behöfliga antalet genast vore för sitt ändamål tillgänglig
och att icke alltför stort dröjsmål förorsakades genom klargöring
af den öfriga delen.

I första hand fordrades således, att minförsvaret tillhöriga ångslupar
vore klara att användas för bevakningstjänst vid de minpositioner,
de tillhörde; men äfven bestyckning, ammunition, dynamomaskiner,
strålkastare och bevakningsutrustning borde vara tillgängliga för utrustandet
af de privata ångslupar och bogserbåtar, hvilka skulle användas
till bevakningen, enär åtminstone en del af den erforderliga
materielen icke kunde anskaffas vid behof, förrän efter betydligt dröjsmål.

Med anledning häraf ansåge marinförvaltningen det vara af behofvet
påkalladt, att nämnda mått och steg vidtoges för att snarast möj -

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ligt och utan alltför stora omkostnader på en gång bevakningsfrågan
skulle kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, hvarför marinförvaltningen
hemställde, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas om beviljande
på extra stat för år 1903 dels till bestyckning af 5 minförsvaret
tillhörande ångslupar samt till ammunitionsutredning 45,000 kronor,
dels till bestyckning, ammunitionsutredning, dynamomaskiner, strålkastare
och öfrig bevakningsutrustning jämte ändringsarbeten för 10 privata
ångslupar eller bogserbåtar för att omedelbart kunna användas
till bevakningsändamål, efter 16,600 kronor för hvarje båt, 166,000 kronor,
eller tillhopa 211,000 kronor.

Då jag den 11 januari 1902 inför Eders Kungl. Maj:t anmälde
denna marinförvaltningens framställning, anförde jag för egen del, att,
ehuru jag väl insåge önskvärdheten af, att medel kunde genom anslag
för år 1903 beredas för tillgodoseende af ifrågavarande behof i den
utsträckning marinförvaltningen föreslagit, jag dock, af hänsyn till andra
anslagsbehof, ansåge, att för år 1903 endast borde äskas medel till bestyckning
och ammunitionsutredning för 5 minförsvaret tillhörande ångslupar,
hvadan jag hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för sistnämnda ändamål bevilja på extra stat för år 1903
ett anslag af 45,000 kronor; och blef den i enlighet med min hemställan
aflåtna propositionen af Riksdagen bifallen.

I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 har marinförvaltningen,
då sålunda behofvet af medel för bestyckning och bevakningsutrustning
m. m. jämte ändringsarbeten för 10 privata ångslupar
eller bogserbåtar kvarstode, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för
detta ändamål af nästa riksdag äska ett extra ordinarie anslag af

166,000 kronor.»

Med stöd af hvad marinförvaltningen och chefen för flottans stab
i ämnet anfört ansåge departementschefen det äskade beloppet böra
för ifrågavarande ändamål begäras; men syntes detsamma lämpligen
kunna fördelas på två år.

Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit anser sig utskottet böra förorda
och hemställer därför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904 till
bestyckning af bevakningsbåtar m. m. bevilja ett anslag
af 83,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

137

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

21:6) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1904 bevilja till skjutförsök och inskjutning af kanoner 30,000 kronor,
till anskaffning af kanoner i reserv 110,150 kronor, till anskaffning af
torpeder 100,000 kronor och till för söksskjutning ar med torpeder 8,000
kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande anförande af departementschefen: »Uti

sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 framhöll
marinförvaltningen, att, förutom inskjutningar af nyanskaffade kanoner
och de omfattande skjutförsök, som föranleddes af pågående anskaffningar
af ny materiel, äfven pröfningsskjutningar årligen i ganska stor
utsträckning måste vidtagas för att vinna visshet om, att flottans stora
och dyrbara ammunitionsförråd befunne sig i fullgodt skick, hvartill
komme, att, i den mån pansar- och projektiltillverkningen gjorde framsteg,
det vore nödvändigt att tid efter annan utföra skjutförsök för att
utröna projektilens verkan mot pansaret; och anhöll marinförvaltningen
på grund häraf, att extra anslaget till skjutförsök och inskjutning af
kanoner måtte bestämmas till 30,000 kronor.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts proposition beviljade Riksdagen
för ändamålet ett anslag af 25,000 kronor.

Nu har marinförvaltningen, då de omständigheter, hvilka af marinförvaltningen
år 1901 åberopades för detta anslags bestämmande till

30,000 kronor, fortfarande vore för handen, hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes för år 1904 af Riksdagen äska för skjutförsök och inskjutning
af kanoner ett extra ordinarie anslag af 30,000 kronor.

Af mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902 framgår, att marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 24 september 1901 beräknat behofvet af kanoner i reserv
för flottans fartyg till omkring 10 % af det i tjänstebruk varande antalet
samt att för fyllande af detta behof återstode att anskaffa

1 st. 21 cm. kanon med lavettage, hvarför kostnaden

beräknats till .................................................. kr. 90,000: —

4 » 15 » snabbskjutande kanoner med lavettage. . » 141,500: —

10 » 57 mm. » » » » » 73,000: —

4 » 37 » » » * »_» 20,800: —

Kr. 325,300: —

Bill. till Riksd. Prof. 1003. 4 Sami. 1 Afd. G Häft, 18

Ang.

anslag till
artilleri- och
torpedmateriel
för stridsfartygen

m. m.

[25—28.]

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af denna summa borde enligt marinförvaltningens åsikt 105,000
kronor äskas för år 1903. I enlighet härmed blef också nådig proposition
till 1902 års riksdag aflåten och af Riksdagen bifallen.

Under erinran att, med bibehållande af den n3rss angifna beräkningen
af behofvet, för detsammas fyllande erfordrades en ytterligare utgift
af 220,300 kronor, hemställer nu marinförvaltningen, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes för år 1904 af Riksdagen äska beviljande å extra
ordinarie stat af halfva det återstående beloppet eller 110,150 kronor,
för fortsatt anskaffning af kanoner i reserv.

I sin underdåniga skrifvelse den 28 september 1900, angående anslagsbehofvet
under femte liufvudtiteln för år 1902, anmälde marinförvaltningen,
att de anslag, som af Riksdagen för åren 1900 och 1901
anvisats till anskaffande aj torpeder nämligen 149,500 kronor för år
1900 och 91,900 kronor för år 1901, satt marinförvaltningen i tillfälle
att för samtliga fartyg, bestyckade med torpedtuber af 38 och 45 cm.
kaliber, anskaffa full utredning af torpeder; och hemställde marinförvaltningen
på grund däraf endast om ett anslag för år 1902 till anskaffning
af reservtorpeder in. in. af 80,000 kronor, hvilket anslag äfven,
i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts proposition, blef af 1901 års
riksdag beviljadt. För år 1903 begärdes, i enlighet med marinförvaltningens
då gjorda framställning, för ifrågavarande ändamål 60,000 kronor,
som också af Riksdagen beviljades.

Nu bär marinförvaltningen i siu underdåniga skrifvelse den 23
september 1902 framhållit, att den sålunda under de senare åren fortgående
minskningen af det belopp, som för ändamålet äskats och beviljats,
varit delvis föranledd däraf, att marinförvaltningen afvaktat utredning
angående lämpligaste torpedtyp, hufvudsakligen till anskaffande
af 35 cm. torpeder och ersättande af äldre sådana. Marinförvaltningen,
som ämnar använda 1903 ars anslag för anskaffning af torpeder hufvudsakligen
till anskaffande af 35 cm. torpeder, har emellertid ansett
nödigt, att denna anskaffning under år 1904 påskyndas, enär det visat
sig, att befintliga torpeder af sagda typ, förskrifvande sig från åren
1888 och 1891, äro betydligt slitna genom flitig användning för öfningsskjutning.
^ På grund häraf har marinförvaltningen funnit önskvärdt,
att för år 1904 ett större belopp än under de närmast föregående
åren kunde ställas till marinförvaltningens förfogande för anskaffande
af torpeder, och hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
hos riksdagen äska för år 1904 ett extra ordinarie anslag af 150,000
kronor till anskaffning af torpeder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

Till för söksskjutning ar med torpeder anser marinförvaltningen böra
för år 1904 äskas samma anslag som för år 1903, eller 8,000 kronor.

Vid marinförvaltningens sålunda gjorda framställningar har jag
icke funnit annat att erinra, än att det ifrågasatta anslaget till anskaffning
af torpeder synes böra begränsas till 100,000 kronor.»

I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, mot hvilket utskottet
icke funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904
bevilja

a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner

30,000 kronor;

b) till anskaffning af kanoner i reserv 110,150
kronor;

c) till anskaffning af torpeder 100,000 kronor, samt

d) till försöksskjutningar med torpeder 8,000 kronor.

Karbiner.

28:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det utaf 1902 års Riksdag
beviljade anslag å 115,800 kronor till anskaffning af
karbiner anvisa på extra stat för år 1904 återstående
beloppet 57,900 kronor.

Artilleriinventariekammare i Karlskrona.

29:o) Under tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts framställning i
ämnet får utskottet hemställa,

att Riksdagen må af det utaf 1902 års Riksdag
beviljade anslag å 225,000 kronor till uppförande af
ny artilleriinventariekammare i Karlskrona anvisa på extra
stat för år 1904 återstoden eller 112,500 kronor.

Ang.

anslag till
anskaffande af
karbiner.

[29.]

Ang.

anslag till
artilleriinventariekammare

i Karlskrona.

[30.]

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag
till fortsättande
af
mobiliseringskaj
å varfvet
i Karlskrona.

[31.]

Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.

30:o) Kungl. Magt liar föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1904 bevilja till fortsättande af mobiliseringskajen å flottans varf i
Karlskrona 184,000 kronor.

Departementschefen har i denna fråga yttrat sig på följande sätt.

»I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, bilagdt
samma års statsverksproposition, redogjorde jag för ett af varfschefen
vid flottans station i Karlskrona, i enlighet med marinförvaltningens
föreskrifter, uppgjordt förslag till en mobiliseringskaj å varfvet
därstädes. Enligt detta förslag skulle kaj byggnadsarbetet kunna utföras
i 4 delar, så att af den beräknade kostnaden för hela kajanläggningen,
761,170 kronor, skulle belöpa å

delen

n:r

1 ...........

........................... kronor

191,170: —

»

»

2 ...........

........................... »

184,000: —

»

»

3

........................... »

187,000: —

»

»

4 ...........

........................... »

199,000: —

summa kronor

761,170: —

Jämlikt min i ärendet gjorda hemställan föreslog Eders Kungl.
Maj:t 1902 års riksdag att för påbörjande af en mobiliseringskaj å flottans
varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af
191,170 kronor; och blef denna Eders Kungl. Maj:ts framställning af
Riksdagen bifallen.»

Under hänvisning till hvad sålunda förekommit och i enlighet med
marinförvaltningens i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 23 september 1902
framställda förslag har departementschefen tillstyrkt, att förevarande
framställning måtte göras hos Riksdagen.

Mot anvisande af det af Kungl. Maj:t nu begärda anslaget till fortsättande
af ifrågavarande kajbyggnad har utskottet icke funnit sig böra
göra någon erinran och hemställer därför,

att Riksdagen må, till fortsättande af mobiliseringskajen
å flottans varf i Karlskrona bevilja på extra stat
för år 1904 ett anslag af 184,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

141

Ny torpedinskjutningsbro i Karlskrona.

31:o) I punkten 32 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till byggande i Karlskrona af en ny torpedinskjutningsbro
på extra stat för år 1904 bevilja 48,380 kronor.

Departementschefens yttrande i detta ämne är af följande lydelse:

»Rörande behofvet af en ny torpedinskjutningsbro i Karlskrona har
marinförvaltningen i sin meranämnda underdåniga skrifvelse den 23
september 1902 anfört följande.

Ett viktigt villkor för att flottans torpeder skulle kunna hållas i
tjänstbart skick vore, att ändamålsenliga anordningar funnes vid stationerna
vidtagna för torpedernas inskjutande. Att den skjutbro, som
för detta ändamål funnes uppförd vid varfvet i Karlskrona, icke längre
motsvarade de fordringar, som nu måste ställas på en sådan bro, hade
under senare år, i den mån torpedmaterielen tillvuxit, mer och mer
framträdt; och hade frågan om den nuvarande inskjutningsbrons ersättande
med en ny trädt ännu skarpare i förgrunden, sedan genom den
nya varfsdockans i Karlskrona tillkomst skjutbron kommit i ett ogynnsamt
läge tätt intill denna dockas vestra mynningspir.

Med anledning häraf anmodade marinförvaltningen den 31 juli
1900 varfschefen i Karlskrona att verkställa undersökning för utrönande
af lämplig plats för ny inskjutningsbro samt att inkomma med
förslag och kostnadsberäkning däröfver. Efter verkställd undersökning
framlades två särskilda förslag i ämnet, det ena grundadt på anbringandet
af en skjutbro af beton vid torpedlastningsbryggans landfäste,
det andra inskränkande sig till ett borttagande af den närmast dockan
liggande delen af gamla skjutbron och samma dels öfverflyttande till
brons från dockan vända sida, men med tillägg af vissa erforderliga
anordningar. Sistnämnda förslag, som innebar en om- och tillbyggnad
af den gamla bron, beräknades kosta omkring 70,000 kronor, under
det att det mera omfattande förslaget antogs medföra en kostnad af
omkring 225,000 kronor. Det mindre förslaget, som blott innefattade
partiell flyttning af nuvarande skjutbron, hade icke erhållit varfschefens
förord och afstyrktes af cheferna för torped- och ekipagedepartementen.
Chefen för sistnämnda departement framhöll särskild^ att, med hänsyn
till de arbeten, som tillhörde hans inseende vid förhalning af fartyg
till och iir samt intagning i den under byggnad varande dockan,

Ang.

anslag till
ny torpedinskjutningsbro

i Karlskrona.

[32.]

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eu förflyttning'' af den nuvarande skjutbron vore ovillkorligen nödvändig.
Beträffande förslaget att delvis omflytta bron anförde denne
chef, att den föreslagna flyttningen alls icke afhjälpte de af honom
framhållna farorna för haverier vid fartygens förhalningar till och ur
dockan, enär förflyttningen vore så ringa, att den i praktiken icke
skulle vara af någon som helst betydelse för afhjälpande af olägenheterna
af brons nuvarande läge. Äfven erinrades, att bron på sin
nuvarande plats skulle blifva högst hinderlig vid förhalningar och ledtågs
manande till fartyg, som skulle till eller från dockan.

Marinförvaltningen, som fann det mindre förslaget otillräckligt och
det större alltför kostsamt, återremitterade ärendet till förnyad utredning,
som borde grunda sig på anläggandet af en skjutbro af trä vid
yttre ändan af torpedlastningsbryggan, i sammanhang hvarmed varfschefen
anmodades låta utreda kostnaden för bortsprängandet af tre
grund utanför varfvet, hvilka ansetts hinderliga för bibehållandet af
skjutbron vid dess nuvarande plats. Denna utredning, som ingafs till
marinförvaltningen den 19 juni 1902, mynnade ut i ett förslag, som
beräknades kunna utföras för en kostnad af 50,000 kronor. Den afsevärda
prisreduktionen hade hufvudsakligen vunnits därigenom, att anordningarna
för pröfning af undervattenstorpedtuber uteslutits ur skjutbroanläggningen
och förlagts till porten till dockan n:r 1, som för
en kostnad af 4,000 kronor, inräknade i nyssnämnda 50,000 kronor,
skulle förses med en öppning med munstycke och slussventil att begagnas
vid dylik pröfning. För bortsprängande af de tre grunden beräknades
åtgå ett belopp af sammanlagdt 157,900 kronor.

Vid förnyad behandling i marinförvaltningen af detta ärende beslöt
marinförvaltningen i hufvudsak godkänna det senast afgifna förslaget,
men återremitterade ärendet ännu en gång till varfschefen för ytterligare
detaljbehandling och för afgifvande af nytt kostnadsförslag, hvari äfven
borde upptagas kostnaden för bortsprängande af ett utaf de nyss omförmälda
grunden, hvilket ansågs mera hinderligt än de öfriga.

Sedan varfschefen den 16 september 1902 inkommit med slutligt
kostnadsförslag, upptagande en summa af 39,600 kronor för anläggning
af ny inskjutningsbro, för hvilken skulle användas material från den
nuvarande bron i största möjliga utsträckning, samt 8,780 kronor för
bortsprängandet af det ifrågavarande grundet, har marinförvaltningen
ansett denna fråga nu vara så utredd, att icke någonting kunde vinnas
genom ytterligare utredning. Då emellertid, trots de betydliga kostnadsreduktioner,
som efter hand vunnits, beloppet vore så stort, att
arbetets utförande för medel från ordinarie anslaget till flottans uybygg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

nåd och underhåll skulle väsentligt betunga detta, och då ett afgörande
af denna fråga nu icke borde längre undanskjutas, har marinförvaltningen
hemställt, att ett särskildt extra anslag för ändamålet måtte hos
Riksdagen begäras.»

På de sålunda af marinförvaltningen anförda skäl har departementschefen
hemställt, att Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja
det nu begärda beloppet för detta ändamål.

Då af de i statsrådsprotokollet lämnade uppgifter framgår, att den
nuvarande torpedinskjutningsbron vid Karlskrona icke längre är ändamålsenlig
och dessutom har ett i förhållande till den nya varfsdockan
ofördelaktigt läge, finner sig utskottet böra biträda förslaget om anordnande
af en ny dylik bro af förbättrad konstruktion samt därmed sammanhängande
åtgärder för bortsprängande af ett hinderligt grund, och
hemställer utskottet därför,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
nu ifrågavarande framställning, på extra stat för år
1904 till byggande i Karlskrona af eu ny torpedinskjutningsbro
anvisa ett belopp af 48,380 kronor.

Exercis- och gymnastikhus för skeppsgossekåren.

32:o) Kungl. Maj:t har i punkten 33 under denna hufvudtitel före- Ang.
slagit Riksdagen att till uppförande i Karlskrona af ett exercis- och e“r’cif- och
gymnastikhus för skeppsgossekåren bevilja på extra stat för år 1904 gymnastikhus
ett anslag å 109,500 kronor. fBr akePP3-

° '' frnssplrnrpn

Departementschefen har härom yttrat följande:

»I skrifvelse den 19 maj 1900 till stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona fäste chefen för skeppsgossekåren uppmärksamheten
på behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossarna, därest
deras antal komme att uppbringas till 400.

Skeppsgossekasernen vore — anföres i denna skrifvelse — visserligen
ursprungligen byggd för inlogerande af 400 gossar, men med de
ökade fordringar på undervisning och på hygien in. m., som de sista
decennierna medfört, kunde plats icke lämpligen beredas för ett så stort
antal, såvida icke skeppsgossekåren finge sitt eget, inom kasernområdet

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

belägna exercishus, innehållande, utom de för kårens praktiska öfningar
behöfliga rummen, äfven slöjdrum m. m. För närvarande användes två
af de i kasernen befintliga logementerna till samlingssalar, ett för hvarje
kompani; ett af dessa logemeuter användes dessutom till sjömaningsrum.
De till nämnda logementer hörande logementsbefälhafvarerum
och tvättrum begagnades för närvarande till vapensmedens reparationsrum
äfvensom till uppställningsplats för en fartygsmodell och diverse
öfningsmateriel. Först genom erhållandet af eget exercishus blefve de
båda logementerna med tillhörande lokaler lediga till användande för
det ursprungliga ändamålet, inlogerandet af 80 skeppsgossar. Med anledning
häraf föresloges uppförande åt ett exercishus för skeppsgossekåren,
västerut från sydvästra hörnet af kaserngården, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett år 1897 uppgjordt förslag.

Sedan med anledning af denna framställning varfschefen inkommit
med ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilka kostnaden för ifrågavarande
byggnad skulle uppgå till 174,000 kronor, inberäknadt kostnaden
för ombyggnad af ekipagemästareboställets utlmsbyggnader, 4,000
kronor, återremitterade stationsbefälhafvaren — för att, om möjligt, nedbringa
kostnaden — ärendet till varfschefen för yttrande i fråga om
exercishusets förläggande på sådant sätt, att dess östra ända komme
att gå till Konstapelsgatan. Med anledning häraf meddelade varfschefen,
att kostnaden enligt sistnämnda förslag komme att uppgå till 169,400
kronor.

Frågan fick därefter hvila, till dess chefen för skeppsgossekåren, i
anledning af Riksdagens år 1901 fattade beslut om kårens ökning, i
skrifvelse den 3 juni 1901 hos stationsbefälhafvaren gjorde förnyad
framställning i ämnet.

Sedan varfschefen ånyo yttrat sig, anförde stationsbefälhafvaren i
skrifvelse till marinförvaltningen den 30 augusti 1901, att han på de
skäl, kårchefen andragit, och, hvad särskild! beträffade lokal för gymnastiköfningar,
vid det förhållande att Karlskrona artillerikårs gymnastiksal,
som hittills endast med svårighet kunnat upplåtas för skeppsgossarnas
öfningar i gymnastik, icke torde efter den beslutade uppsättningen
af kustartilleriet kunna påräknas för skeppsgossekåren, vitsordade
det stora beliofvet af ett särskild! exercishus för skeppsgossekåren, sedan
kåren ökats till 400 gossar. I afseende på de två föreliggande förslagen
tvekade stationsbefälhafvaren icke att gifva företräde åt det först
uppgjorda, enligt hvilket kostnaden skulle uppgå till 174,000 kronor.
Den besparing å 4,600 kronor, som skulle åstadkommas genom att förlägga
byggnaden så, att dess östra ända komme att gå öfver Konsta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

pelsgatan, syntes nämligen icke kunna uppväga de stora olägenheter,
som uppenbarligen skulle uppstå genom att för framtiden få Konstapelsgatan
såsom förbindelseled mellan Varfsgatan och den längs varfsområdet
löpande Timmermansgatan spärrad.

1 sin underdåniga skrifvelse den 24 september 1901 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel år 1903 anförde marinförvaltningen,
att ämbetsverket, lika med stationsbefälhafvaren och på de
af honom anförda skäl, ansåge behofvet af särskildt exercis- och gymnastikhus
för skeppsgossekåren numera vara oafvisligt. Då marinförvaltningen
emellertid icke kunnat för sin del godkänna vare sig förslaget
i afseende på den ifrågasatta byggnadens läge eller beräkningen
af kostnaderna för densammas uppförande, hade ärendet remitterats
åter till stationsbefälhafvaren med anmodan att skyndsamt inkomma
med nytt förslag jämte kostnadsberäkning; och anhöll marinförvaltningen,
som ansåg det vara af vikt, att medel för ändamålet blefve af
1902 års riksdag äskade, att, så snart det nya förslaget inkomme, få
till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlämna ärendet.

I afseende på det af stationsbefälhafvaren förordade förslaget hade
marinförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke byggnaden borde förläggas
i norra delen af 7:e kvarteret väster om Gröna gången eller på nuvarande
kaserngården öster om Gröna gången och längs med denna, samt
därjämte, huruvida icke byggnaden kunde uppföras utan batteri med
gymnastiksal och duschrum å nedra botten och öfriga rum å öfre botten.
Med anledning häraf anförde chefen för skeppsgossekåren i skrifvelse
till stationsbefälhafvaren den 21 oktober 1901 följande.

Beträffande lämpligheten af exercishusets förläggande till norra
delen af 7:e kvarteret väster om Gröna gången hade undersökning
blifvit verkställd redan år 1897, hvarvid befunnits, att exercishusets
förläggande till denna plats skulle medföra dels, i följd af grundförhållandena,
större kostnad än det nu af stationsbefälhafvaren förordade
förslaget, dels ock den olägenhet, att exercishuset icke kunde
bringas i omedelbar förbindelse med kasernområdet. Förslaget att förlägga
exercishuset till kaserngården ville kårchefen på det lifligaste
afstyrka. Kaserngårdens utrymme medgåfve icke en kvadratmeters
minskning utan kännbara olägenheter för såväl exercisen som den fullt
lika viktiga friluftsleken. Med anledning af det begränsade utrymmet
inom kasernen vore gossarna under alla lediga stunder hufvudsakligen
hänvisade till kaserngården. Exercishusets uppförande utan batteri
skulle föranleda, att de föreskrifna artilleriöfningarna måste bedrifvas
å annan plats, dit marscher måste företagas i alla väder. Den enda
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. (1 Haft. l''J

146

Statstdskottets Utlåtande N:o 6.

plats, som för dessa öfningar kunde ifrågakomma, vore väl sjömanskårens
exercishus; men detta blefve, äfven om en utvidgning däraf
företoges, sannolikt fullt upptaget af sjömanskårens eget manskap.

Sedan stationsbefälhafvaren till marinförvaltningen öfverlämnat detta
kårchefens yttrande, anförde marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 10 december 1901, att förvaltningen funnit de af kårchefen gjorda
erinringarna vara af den beskaffenhet, att marinförvaltningen ansåge sig
böra tillstyrka förläggandet af ifrågavarande byggnad å den plats, som
af stationsmyndigheterna först föreslagits, nämligen väster om Gröna
gången och ungefär i linje med ekipagemästarebostället. Beträffande
kostnadens nedbringande både marinförvaltningen funnit de skäl, som
förebragts för bibehållande af föreslaget exercisbatteri vara så tungt
vägande, att batteriets indragande icke kunde föreslås. På grund af
det anförda och med anmälan att storleken af det föreslagna exercisoch
gymnastikhuset vore tillräcklig, äfven om skeppsgossekåren ökades
till 600 gossar och i sin helhet komme att förläggas till Karlskrona,
hemställde marinförvaltningen, att Eders Kungl. Maj:t i proposition till
1902 års riksdag täcktes för byggande enligt ofvanberörda ritningar
och kostnadsförslag af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossekåren
i Karlskrona äska ett extra anslag af 174,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 11 januari
1902 yttrade jag, att behofvet af ett särskildt exercis- och gymnastikhus
för skeppsgossar i Karlskrona syntes vara tydligt ådagalagat och
att den omfattande utredning, som verkställts angående den lämpligaste
platsen för eu sådan byggnad, torde hafva gifvit vid handen, att en
lämpligare plats än den af stationsmyndigheterna och marinförvaltningen
förordade ej stode att finna, hvarjämte jag förklarade mig icke hafva
funnit något att erinra mot de öfverlämnade ritningarna och kostnadsförslaget;
och behagade Eders Kungl. Maj:t, i enlighet med min i
ärendet gjorda hemställan, föreslå Riksdagen att för uppförande i Karlskrona
af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossar bevilja på
extra stat för år 1903 ett anslag af 174,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande anförde statsutskottet följande.

Genom den lämnade utredningen hade utskottet icke blifvit öfvertygadt
om nödvändigheten af att för tillgodoseende af behofvet af
exercis- och gymnastiklokaler m. in. åt skeppsgossekåren uppföra ett
så dyrbart hus som nu ifrågasatts, utan ansåge utskottet det böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke genom lämpliga anordningar, exempelvis
genom byggnadens förläggande på annat ställe, om ock i mindre
omedelbar närhet till kasernen, samt dess uppförande, åtminstone del -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

147

vis, af trä, afsevärda besparingar i kostnaden kunde vinnas. Utskottet
kunde icke finna, att skeppsgossekårens ökning skulle kunna utgöra ett
oafvisligt hinder mot uppskof med förevarande byggnadsfråga, tills densamma
vunnit en mera tillfredsställande lösning. Genom provisoriska
anordningar syntes nämligen tillgång till såväl samlingssalar som exercis-
och gymnastiklokaler samt öfriga afsedda lägenheter kunna tills
vidare beredas. Då utskottet alltså ansåge förevarande byggnadsfråga
böra underkastas förnyad utredning, hemställde utskottet, att förslaget
icke måtte af Riksdagen bifallas. I öfverensstämmelse med denna hemställan
fattades också beslut af Riksdagens båda kamrar.

Med anledning häraf anmodade jag genom ämbetsskrifvelse den
31 maj 1902 marinförvaltningen att låta föranstalta om förnyad utredning
af denna byggnadsfråga i ändamål att genom förändrade anordningar
så mycket som möjligt nedbringa kostnaden för ifrågavarande
byggnad.

Chefen för skeppsgossekåren afgaf, efter remiss å denna ämbetsskrifvelse,
den 23 juni 1902 förnyadt yttrande i ämnet och anförde
därvid hufvudsakligen följande.

Såsom af ritningarna till det föreslagna exercis- och gymnastikhuset
framginge, innefattade detta hus icke endast gymnastiksal, utan
äfven batteri, takelrum, vapensmedsverkstad samt förstuga å nedra botten,
fyra lektionssalar (läsrum) och förstuga å öfra botten, slöjd- och
arbetsrum å vinden samt slutligen en källarvåning, innehållande åtskilliga
förrådsrum äfvensom centraluppvärmningsanordningar. Huset stode
genom en tunnel i direkt förbindelse med kaserngården.

Ehuru benämnd exercis- och gymnastikhus, afsåge sålunda deuna
byggnad att tillgodose äfven andra behof än de af exercis- och gymnastiklokaler.
Dessa behof af lektions-, slöjd-, arbets-, reparations- och
förrådsrum m. m. hade gjort sig mycket starkt gällande, och någon
bättre utväg att afhjälpa bristen än i samband med uppförandet af den
fullkomligt omistliga exercis- och gymnastiklokalen stod icke till buds
vid den tidpunkt, då förslag och ritningar uppgjordes. Sedan dess
hade förhållandena förändrat sig ganska väsentligt genom det beslutade
inredandet af ett kasernfartyg för skeppsgossekårens räkning. Genom
denna åtgärd kunde, i trots af kårens samtidigt beslutade ökning till
500 nummer, förläggningen af kompanierna göras sålunda, att två logementer
i kasernen blefve tillgängliga för annat ändamål än det med
dem afsedda, hvarjämte kasernfartyget afhälpte den hittills rådande
bristen på lokaler af flera slag. 1 detta sammanhang borde dock erm -

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ras, att om kåren framdeles ökades till 600, endast ett af de båda nyssnämnda
logementen kunde påräknas för annat än bostadsändamål.

Det närmast till hands liggande sättet att nedbringa kostnaden för
gymnastik- och exercishuset vore således uteslutandet af de lokaler, som,
enligt hvad ofvan angifvits, kunde anskaffas på annat sätt än genom
nybyggnad- En ansenlig reduktion af den till 174,000 kronor beräknade
kostnaden torde kunna åvägabringas genom följande ändringar af
ritningarna:

1) byggnaden uppföres endast med en våning: den först föreslagna
bottenvåningen med gymnastiklokalens höjd; källarvåningen, öfre våningen
och vinden utgå ur förslaget;

2) byggnadens längd minskas genom borttagande af förstugan och
vapensmedsrummet samt inflyttande af den östra gafvelmuren så mycket,
att batteriet endast erhåller tre fönsters fasad i stället för den förut
föreslagna om sex fönster;

3) gymnastiksalen får de förut föreslagna dimensionerna oförändrade,
men väggen mellan nämnda sal och batteri- och takelrummen
göres af trä utom den del däraf, som måste muras för anordnande af
en kamin eller värmeugn på denna plats;

4) _ kamin eller värmeugn anordnas, förutom på nyssnämnda plats,
äfven i salens västra ända;

5) den till sin längd reducerade byggnaden erhåller ett sådant läge
på tomten, att dess östra gafvelmur stannar i Konstapelsgatans västra
gatulinie, hvarigenom rifning och ombyggnad af de invid ekipagemästarebostället
belägna uthus blifva obehöfliga;

6) den föreslagna tunneln under Konstapelsgatan uteslutes, hvaremot
Konstapelsgatan afstänges genom staket, försedda med grindar.

I enlighet med de af chefen för skeppsgossekåren sålunda angifna
grunder hafva nya ritningar och kostnadsförslag uppgjorts af byggmästaren
vid stationen; och slutar det nya kostnadsförslaget på en
summa af 109,500 kronor.

Stationsbefälhafvaren, som ånyo framhållit, att den föreslagna byggnaden
är för stationen synnerligen behöflig, har tillstyrkt uppförande
af ett gymnastik- och exercishus i enlighet med de nya ritningarna,
dock med den förändring att byggnadens södra fasad förlädes i linie
med nuvarande Timmermansgatan, så att platsen norr om byggnaden
lämnades så rymlig som möjligt — en förändring af läget, som, enligt
hvad chefen för stationens ingeniördepartement upplyst, icke skulle medföra
någon ökad kostnad.

Marinförvaltningen har med ämbetsskrifvelse den 19 augusti 1902

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

öfverlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar och med förklarande,
att marinförvaltningen icke funnit något att erinra mot det
nu föreliggande förslaget med den af stationsbefälhafvaren ifrågasatta
förändring eller mot den uppgjorda kostnadsberäkningen, hemställt, att ett
extra anslag af 109,500 kronor måtte för ändamålet äskas af Riksdagen.

Ehuru, såsom af chefens för skeppsgossekåren skrifvelse framgår,
den betydliga reduktionen af kostnaderna för den föreslagna byggnaden
kunnat vinnas allenast genom uppgifvande af åtskilliga fördelar, som
skulle hafva ernåtts, om den kunnat uppföras enligt det förut framlagda
förslaget, synes det mig dock otvifvelaktigt, att det behof, som den
hufvudsakligen är afsedd att fylla, på ett tillfredsställande sätt kan
tillgodoses genom utförande af det nu föreliggande förslaget. Hvad
byggnadens läge angår delar jag den af stationsbefälhafvaren uttalade
åsikt.»

Utskottet finner, på grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts,
sig böra tillstyrka det nu föreliggande förslaget, hvilket i afseende på
kostnaderna ej oväsentligt understiger det för 1902 års Riksdag framlagda,
och hemställer därför,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, till uppförande i Karlskrona
af ett exercis- och gymnastikhus för skeppsgossekåren
bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag
af 109,500 kronor.

Ammunition sförrådshus å Kalsholmen vid Karlskrona.

33:o) Uti punkten 34 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1904 bevilja ett anslag å
120,600 kronor till uppförande af tre nya ammunitionsförrådshus samt
öfriga anordningar å Kalsholmen vid Karlskrona.

Angående denna framställning har departementschefen anfört följande: »Med

ämbetsskrifvelse den 17 december 1901 öfverlämnade marinförvaltningen
ett utaf en särskild kommission afgifvet förslag i fråga

Ang.

anslag till
ammunitionsförr&dshus

å Kalsholmen
vid Karlskrona.

[34.]

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

om ammunitionsförråden8 förvaring vid flottans station i Stockholm.
I förslaget förordade kommissionen, att vissa delar af ammunitionsförråden
måtte förvaras ombord å fartygen och återstoden i land. Med
afseende härå anförde marinförvaltningen, att genom ammunitionens
förvarande ombord i så stor utsträckning, som kommissionen föreslagit,
ernåddes, att en del af flottans fartyg ständigt befunne sig uti ett för
en snabb mobilisering lämpadt skick och att genom de af kommissionen
förordade principerna för den återstående ammunitionens förvaring
i land, enligt hvilka förråden skulle delas på ett antal smärre byggnader,
vunnes, beträffande denna del af ammunitionen, dels möjlighet
för snabb mobilisering af de fartyg, ombord å hvilka ammunition icke
förvarades, dels största möjliga säkerhet mot skada och mot explosion.

Det af kommissionen framlagda och af marinförvaltningen tillstyrkta
förslaget beträffande Stockholms station afsåg anordnande af
en ammunitionsdepot vid Loudden för en beräknad kostnad af 204,000
kronor; och hemställde marinförvaltningen, att för påbörjande af
denna ammunitionsdepot måtte för år 1903 äskas ett anslag af 120,000
kronor.

Då emellertid frågan om dispositionsrätten till den för depotens
anläggning afsedda platsen icke syntes mig fullt utredd, och därjämte
lämpligheten af den föreslagna platsen måste bedömas med hänsyn till
den ännu icke lösta frågan om flyttning af de till flottans station i
Stockholm hörande etablissement, ansåg jag mig icke kunna tillstyrka
Eders Kungl. Maj:t att till 1902 års riksdag aflåta proposition i ämnet.

Numera har omförmälda kommission afgifvit förslag jämväl beträffande
ammunitionsförråden vid Karlskrona station, därvid kommissionen
utgått från den af kommissionen förut antagna förutsättning af
förrådens förvaring dels ombord å fartyg dels i land. Förslaget afser:

uppförande å Kalsholmen af tre nya ammunitionshus

för en sammanlagd kostnad af................................. kronor 57,000: —

sprängningsarbeten och anläggning af spårvägar m. m.

å Kalsholmen.................................................................. » 29,800: —

inredningsarbeten i det nuvarande stora ammunitions huset

å Kalsholmen...................................................... » 8,800: —

summa kronor 95,600: —

Till denna kostnad skulle emellertid, enligt ett af varfschefen vid
flottans station i Karlskrona till marinförvaltningen öfverlämnadt förslag,
komma kostnader för ordnande af urlastningsplatsen samt för spårvägs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 151

förbindelse till det nuvarande ammunitionshuset å sammanlagdt 25,000
kronor.

Sammanlagda kostnaden för anordningarna å Kalsholmen skulle
sålunda utgöra 120,600 kronor. Lägges härtill den förut omförmälda
kostnaden för en ammunitionsdepot å Loudden 204,000 kronor, skulle
hela kostnaden för ammunitionsförråden vid båda stationerna blifva tillhopa
324,600 kronor; och har marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 23 september 1902, angående utgifterna under femte
hufvudtiteln för år 1904, hemställt, att ett anslag å sistnämnda belopp
måtte för ändamålet hos Riksdagen äskas, dock att endast hälften däraf,
eller 162,300 kronor, skulle behöfva på extra stat för år 1904 anvisas.

Med hänsyn till det ännu icke pröfvade förslaget om förflyttning
till stranden af Lilla Värtan och Djurgårdsbrunnsviken af de
till flottans station i Stockholm hörande etablissement, hvilka, därest
förslaget komme till utförande, skulle komma att förläggas ganska nära
den föreslagna utvidgade ammunitionsdepoten å Loudden, finner jag
mig för närvarande icke kunna tillstyrka äskande af anslag till ordnande
af denna depot; men då det, frånsedt nämnda förhållande vid
Stockholms station, måste anses vara ett oafvisligt behof att snarast
möjligt erhålla förrådshus för de år från år, jämsides med materielens
ökning, tillväxande dyrbara och ömtåliga ammunitionsutredningarna, får
jag, som icke funnit något att erinra mot de föreslagna byggnaderna
och öfriga anordningar å Kalsholmen vid Karlskrona eller mot de därför
uppgjorda kostnadsberäkningar, i underdånighet hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till uppförande af tre nya ammunitionsförrådshus samt öfriga
anordningar å Kalsholmen vid Karlskrona bevilja å extra stat för år
1904 ett anslag af 120,600 kronor.»

Utskottet, som finner behofvet af ytterligare utrymme till förvarande
af ifrågavarande dyrbara förråd ådagalagdt, samt icke haft något att
erinra mot förslaget om uppförande af nya ammunitionsförrådshus och
om åtskilliga därmed sammanhängande arbetens utförande, får, under
tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
hemställa,

att Riksdagen må, till uppförande af tre nya
ammunitionsförrådshus samt öfriga anordningar å
Kalsholmen vid Karlskrona, på extra stat för år 1904
bevilja ett anslag af 120,600 kronor.

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.

anslag till
kustsignalväsendet.

[35.]

Ang.

anslag till
tillfällig förstärkning
af
arbetskrafterna
i
marinförvaltningen.

[36.]

Kustsignalväsendet.

34:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kung], Maj:t i ämnet
föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det utaf 1902 års Riksdag
beviljade anslag för kustsignalväsendet å 300,000 kronor
anvisa på extra stat för år 1904 ett belopp af

100,000 kronor.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning
af arbetskrafterna i marinförvaltningen bevilja på extra stat för år 1904
ett anslag af 4,500 kronor.

Departementschefen har i denna fråga yttrat följande till ofvanberörda
statsrådsprotokoll:

»Då jag den 11 januari 1902 för Eders Kungl. Maj:t anmälde
marinförvaltningens i underdånig skrifvelse den 24 september 1901
gjorda framställning om ett extra anslag för år 1903 till förstärkning
af arbetskrafterna inom marinförvaltningen och vid flottans civilstat,
för hvilken framställnings innehåll jag då utförligt redogjorde i mitt
anförande till dagens statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden, behagade
Eders Kungl. Maj:t besluta att till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande af ett extra anslag å 11,800 kronor för ifrågavarande
ändamål; och blef denna proposition af Riksdagen bifallen.

Af det sålunda beviljade anslaget var, på sätt af mitt nyssnämnda
anförande framgår, ett belopp af 4,500 kronor afsedt för marinförvaltningen
och återstoden för flottans civilstat.

Då jag nu varit i tillfälle att för Eders Kungl. Maj:t framlägga
ett fullständigt förslag till omorganisation af flottans cmlstat, afsedt att
börja tillämpas år 1904, bör, under förutsättning af detta förslags godkännande,
något extra anslag för civilstaten under år 1904 icke ifrågakomma.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

153

Hvad åter angår behofvet af förstärkning af marinförvaltningens
civila arbetskrafter, har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse
den 23 september 1902 framhållit, att detsamma fortfarande gör sig
synnerligen kännbart. Då marinförvaltningen emellertid ännu icke ansett
sig kunna med full visshet bedöma, i hvad mån den, bland annat genom
kustartilleriets tillkomst, under senare tiden uppkomna ökningen af
göromålen inom ämbetsverket kan komma att kräfva ändring i staten
för marinförvaltningen, hvartill kommer, att frågan härom i viss mån
kan vara beroende af civilstatens förändrade organisation, har marinförvaltningen
ansett sig nu icke böra ifrågasätta något annat sätt för
tillgodoseende af nämnda behof, än att ett extra anslag jämväl för år
1904 beviljas, hvilket borde bestämmas till samma belopp, som af det
för innevarande år beviljade anslaget till förstärkning af arbetskrafterna
inom marinförvaltningen och vid flottans civilstat var afsedt för marinförvaltningen,
eller 4,500 kronor.»

Utskottet, som under punkten 2:o härofvan i hufvudsak tillstyrkt
bifall till Kungl. Maj:ts förslag rörande omorganisation af flottans civilstat,
anser sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
och hemställer därför,

att Riksdagen må till förstärkning af arbetskrafterna
i marinförvaltuingen bevilja på extra stat för
år 1904 ett anslag af 4,500 kronor.

Sj ökrigsskolan.

36:o) I anslutning till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning Ang. anslag
och i likhet med hvad under de senare åren dart rum hemställer utskottet, tm si°krisa att

Riksdagen må, till löneförbättring åt lärarna C^U]
vid sjökrigsskolan, utöfver de belopp, som enligt medgifvande
af 1881 och 1888 års Riksdagar få användas
af kadetternas terminsafgifter, anvisa för år 1904 ett
extra anslag af 1,860 kronor med det därvid för löneförbättringens
erhållande fästade villkor, att den, som
vill däraf komma i åtnjutande, icke må, jämte sin
lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet
vid någon privat läroanstalt för inträde i
nämnda skola.

nih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami, / Afd. 0 Höft.

20

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.

anslag till
anordningar
för värnpliktigas
förläggning.

[38, 39.]

Anordningar för värnpliktigas förläggning.

37:o) Kung]. Magt har föreslagit Riksdagen, att för isolering och
förstärkt värmeledning å pansarbåtarna Oden, Thor och Niord äfvensom
för ventilationsanordningar å pansarbåten Oden bevilja på extra stat för
år 1904 ett anslag af 145,311 kronor

samt att till betäckande af vissa, af marinförvaltningen förskottsvis
bestridda utgifter för värnpliktigas förläggning bevilja på extra stat för
år 1904 ett anslag af 125,796 kronor.

Departementschefen har i fråga om dessa framställningar anfört
följande:

»Sedan marinförvaltningen från varfschefen vid flottans station i
Karlskrona infordrat förslag och kostnadsberäkning dels till sådana
anordningar för isolering och förstärkt värmeledning å pansarbåtarna
Oden, Thor och Niord, att dessa fartyg kunde vara beboeliga vintertiden
vid utsträckta beväringsöfningar, dels ock, med anledning af högste
befälhafvai''ens öfver 1901 års kusteskader underdåniga förslag och erinringar
beträffande materielen, till ventilationsanordningar i pansarbåten
Odens kajuta, gunrum, hytter och öfriga rum till den utsträckning, som
af varfschefen ansåges oafvisligen behöflig, har bemälde varfschef till
marinförvaltningen öfverlämnat af chefen för ingeniördepartementet uppgjorda
förslag och kostnadsberäkningar i berörda hänseenden.

Enligt dessa beräkningar skulle kostnaden för isolering och förstärkt
värmeledning uppgå för en hvar af nämnda tre pansarbåtar till
45,437 kronor och kostnaden för omförmälda ventilationsanordningar å
pansai’båten Oden till 9,000 kronor, hvadan hela den ifrågavarande kostnaden
skulle utgöra 145,311 kronor.

Marinförvaltningen, som icke funnit något att erinra med afseende
å vare sig de upprättade förslagsritningarna eller den uppgjorda kostnadsberäkningen,
har uti ämbetsskrifvelse den 22 juli 1902, med öfverlämnande
af samtliga till ärendet hörande handlingar, hemställt, att
medel för de föreslagna arbetenas utförande måtte anvisas.

Sedan därefter chefen för flottans stab, i sammanhang med afgifvet
förslag till öfvande af de värnpliktiga, hvilka skulle inrycka till tjänstgöring
den 9 januari 1903, framhållit, hurusom för de värnpliktigas
förläggning torde komma att erfordras, förutom de för detta ändamål
afsedda fyra l:a kl. pansarbåtar, jämväl andra fartyg och i sådant af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

155

seende föreslagit, att logements fartygen Stockholm och Vanadis måtte
få härför användas, anmodade jag marin förvalta i ngen att inkomma med
uppgift å ungefärliga kostnaden för sistnämnda båda fartygs förseende
med elektrisk belysning och för vinterbehof erforderlig värmeledning,
därest den nuvarande icke ansåges härför tillräcklig, samt för de öfriga
åtgärder, som kunde vara oundgängligen erforderliga för att göra dem
lämpliga att vintertid bebos.

Med skrifvelse den 29 oktober 1902 öfverlämnade marinförvaltningen
ett af chefen för ingeniördepartementet vid flottans station i
Karlskrona afgifvet yttrande i ärendet, af hvilket yttrande framgick,
att — under förutsättning dels att åtgärderna för fartygens beboelighet
inskränktes till anbringande af skydd öfver nedgångarna å öfre däck,
anordnande af kojlårar samt uppsättning af ett mindre antal tvättfat
och en klosettbyggnad, dels ock att belysningsmaskinerierna komme
att drifvas med fotogénmotorer — kostnaderna för uppvärmnings-,
ventilerings- och belysningsanordningar in. m. å fartygen skulle belöpa
sig, för logements fartyget Stockholm till 41,136 kronor och för logementsfartyget
Vanadis till 54,270 kronor.

Vid underdånig anmälan af detta ärende den 31 oktober 1902 behagade
Eders Kungl. Maj:t anbefalla marinförvaltningen att ofördröjligen
låta vidtaga de uppvärmnings-, ventilerings- och belysningsanordningar
samt öfriga åtgärder, som kunde vara oundgängligen nödvändiga
för att göra logementsfartygen Stockholm och Vanadis lämpliga för
inkvartering därstädes vintertid af värnpliktiga. Tillika föreskrefs, att
dessa arbeten borde bedrifvas med sådan skyndsamhet, att fartygen
kunde för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk vid de värnpliktigas
inställelse till tjänstgöring vid flottan i januari 1903; och anbefalldes
marinförvaltningen att med omhänder hafvande medel förskottsvis bestrida
de härför erforderliga kostnader intill ett belopp af 95,406 kronor.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref den
28 sistlidne november bemyndigat marinförvaltningen att af omhänder
hafvande medel utbetala dels 16,200 kronor till inredande af logement,
afsedda för inkvartering af värnpliktiga, å vinden till den nya kokhusbyggnaden
å sjömanskårens kaserngård i Karlskrona, dels 5,790 kronor
för anordnande af belysning och vattenledning in. m. till förläggningsplatsen
i Karlskrona för de till värnpliktigas öfvande afsedda fartyg, dels
ock 8,400 kronor till anskaffande af filtar åt värnpliktiga, som vintertid
komme att förläggas ombord å fartyg.»

Då samtliga nu omförmälda utgifter, för hvilkas bestridande anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar icke lämpligen kunnat anlitas,

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

måste enligt departementschefens åsikt anses för beväringsöfningarnas
tillfredsställande ordnande oundgängligen behöfliga, hemställdes om framställning
i ämnet till Riksdagen.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet i detta ämne upplysts,
finner sig utskottet böra biträda Ivungl. Maj:ts förevarande förslag och
hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904 bevilja

a) för isolering och förstärkt värmeledning å pansarbåtarna
Oden, Thor och Niord äfvensom för ventilationsanordningar
å pansarbåten Oden 145,311 kronor,
samt

b) till betäckande af vissa, af marinförvaltningen
förskottsvis bestridda utgifter för värnpliktigas förläggning
125,796 kronor.

Ersättning för kostnader för mottagande af ett franskt

kadettfartyg.

Ersättning för
kostnader för
mottagande af
ett franskt
kadettfartyg.

[40.]

38:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ersättande af
förskottsvis bestridda kostnader för mottagande af ett franskt kadettfartyg
bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag af 3,659 kronor.

Departementschefen har härom till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Sedan genom utrikesdepartementet ingått meddelande, att franska
marinens kadettskolfartyg Duguay-Trouin under befäl af kommendör
Houette komme att besöka Stockholm den 12—18 juni 1902, ansåg jag
det vara, med hänsyn till det storartade mottagande, som år 1900 i
Frankrike bereddes officerare och kadetter å det svenska kadettfartyget
på franska statens bekostnad, önskvärdt, att gästfrihet kunde på ett
värdigt sätt visas officerare och kadetter å nämnda franska kadettskolfartyg,
utan att svenska flottans officerare och deras vederlikar blefve
alltför mycket betungade med utgifter för ändamålet, hvarför jag hos
Eders Kungl. Maj:t gjorde hemställan om anvisande af medel för detta
ändamål; och behagade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 i
nämnda månad anbefalla marinförvaltningen att för ändamålet af omhänder
hafvande medel till chefen för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition
på rekvisition utbetala, mot redovisningsskyldighet, ett
belopp af högst 4,000 kronor och framdeles till ersättande anmäla hvad
som på grund häraf kunde blifva utbetaldt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

Sedermera har, efter det nämnda kadettskolfartyg aflagt sitt besök
i Stockholm och dess officerare och kadetter därvid beredts tillfälle att
kostnadsfritt besöka en del af hufvndstadens och dess närmare omgifningars
sevärdheter samt att deltaga i några för dem anordnade samkväm,
marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne juli
anmält, att redovisning för de anvisade medlen till förvaltningen inkommit
och blifvit inom ämbetsverket granskad; hvarjemte förvaltningen,
med öfverlämnande af nämnda redovisning och de till densamma
hörande verifikationer, hemställt, att ersättning för de för ändamålet
gjorda utgifterna, tillhopa 3,658 kronor 93 öre, måtte beredas.

Då ersättning för ifrågavarande utgifter, hvilka föranledts af önskvärdheten
att kunna åtminstone i någon mån gengälda den uppmärksamhet,
som från en främmande makts sida visats befäl och kadetter å
ett svenska flottans öfningsfartyg, icke lämpligen synes kunna beredas
från något ordinarie anslag under femte hufvudtiteln, finner jag mig
böra hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till ersättande af förskottsvis bestridda kostnader för mottagande
af ett franskt kadettfartyg bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag
af 3,659 kronor.»

Utskottet har icke ansett sig böra göra någon erinran mot ifrågavarande
framställning och hemställer,

att Riksdagen må, till ersättande af förskottsvis
bestridda kostnader för mottagande af ett franskt
kadettfartyg bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag
af 3,659 kronor.

Kustartilleriet.

Kustbefästningarna.

39:o) Under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen,

Ang.

i punkten 41, att af det utaf 1902 års Riksdag för fortsättande af ar- kJatbefiLtninbetena
å rikets kustbefästningar beviljade anslag af 1,696,400 kronor gärna,
anvisa på extra stat för år 1904 ett belopp af 590,000 kronor, samt, i [41, 42.]
punkten 42, att till täckande af brist i de för ordnande af försänk -

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningarna i Bullerholmssundet anvisade medel bevilja på extra stat för
år 1904 ett anslag af 60,000 kronor.

I detta ämne har departementschefen yttrat följande till ofvanberörda
statsrådsprotokoll.

»I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
don 11 januari 1902, bilagdt statsverkspropositionen till samma års
riksdag, redogjorde jag för behofvet af anslag till fortsättande af arbetena
å rikets kustbefästningar under treårsperioden 1903—1905. Enligt
den af marinförvaltningen verkställda beräkning utgjorde nämnda anslagsbeliof: för

befästningsarbeten vid Karlskrona.............. kr. 463,400: —

» bestyckningsarbeten vid Göteborg............... » 375,000: ■—

» befästningsarbeten » » » 858,000: —

eller tillsammans kronor 1,696,400: —

G är af erfordrades, enligt samma beräkning, för år 1903:

till befästningsarbeten vid Karlskrona.............. kr. 154,000: —

» bestyckningsarbeten vid Göteborg............... » 150,000: —

» befästningsarbeten » » » 286,000: —

eller tillsammans kronor 590,000: —

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts på denna beräkning stödda
förslag beviljade Riksdagen till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar
ett anslag al 1,696,400 kronor och anvisade däraf på extra
stat för år 1903 ett belopp af 590,000 kronor.

Uti underdånigt memorial den 11 september 1902 har chefen för
fortifikationen, efter att hafva erinrat om hvad sålunda förekommit,
vidare anfört följande.

Af det för befästningsarbeten afsedda anslaget återstode sålunda
att anvisa, för Karlskrona 309,400 kronor och för Göteborg 572,000
kronor, utgörande för hvardera platsen omkring två tredjedelar af det
för sistnämnda ändamål afsedda anslaget. Det syntes därför vara lämpligast
att, såsom äfven från början varit afsedt, fördela dessa summor
ungefär lika på periodens båda återstående år och således afse för
Karlskrona 154,000 kronor under år 1904 och 155,400 kronor under år
1905 samt för Göteborg 286,000 kronor under hvardera af de båda
åren.

Dessa båda anslag afsåge emellertid, såsom nämndt, endast befästningarna
vid Karlskrona och Göteborg, enär för befästningsarbetena

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg icke begärts något ytterligare
anslag för år 1903. Skälet härtill både varit, att man icke så lång tid
före slutförandet af arbetena å sistnämnda fästning kunnat med visshet
beräkna, huru stort anslag, utöfver de förut beviljade, kunde blifva
erforderligt, särskildt för förvärfvande af behöflig mark. Äfven nu vore
förhållandet detsamma, ty ännu återstode såväl en del arbeten som ock
marklorvärfsfrågor oafslutade.

En ökad kostnad kunde dock redan nu med visshet angifvas, nämligen
för fullbordandet af försänkningarna vid Bullerholmen. För detta
arbete hade 1897 års befästningskommitté upptagit och Eders Kungl.
Maj:t sedermera å 1899 års arbetsplan anvisat 33,000 kronor, hvarjemte
å 1902 års arbetsplan ytterligare 5,000 kronor anvisats för samma ändamål.
Emellertid hade under ifrågavarande försänkningsarbetens fortgång
upprepade sjunkningar af och sättningar i stenmassorna ägt rum,
livilket ej blott vållat en högst betydlig förlängning uti arbetstid, utan
ock förorsakat, att flerdubbel mängd sprängsten åtgått mot hvad från
början beräknats. Att bottnen å det ställe, där försänkningsmassorna
skulle läggas, var mycket lös i sin öfre del, hade vid undersökning
visat sig, och härtill hade också tagits vederbörlig hänsyn vid kostnadsförslagets
uppgörande; men att ett undre och som fast ansedt bottenlager
ej var tillräckligt bärande, hade man ej skäl att antaga, och detta
hade för öfrigt endast kunnat utrönas genom en profbelastning, till
hvars utförande dock inga medel vid tiden för kostnadernas beräknande
förefunnos. Den påbörjade försänkningen måste emellertid fullbordas,
hvarför af öfriga för förstärkningsarbeten inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning afsedda och disponibla medel förskjutits den härför
erforderliga summan. För fyllande af den brist, som härigenom uppstått
å anslagen till öfriga förstärkningsarbeten, erfordrades sålunda, att
den för sagda försänkningar förskotterade summan, som uppgått till
00,000 kronor, återbetalades, hvarför ett motsvarande anslag för betäckande
af den för Bullerholmsförsänkningarnas ordnande uppkomna
bristen syntes böra äskas.

Slutligen ville chefen för fortifikationen fästa Eders Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet därpå, att, enär numera de af 1897 års befästningskommitté
föreslagna och af Eders Kungl. Maj:t sedermera till utförande
anbefallda befästningsarbetena vore afslutade vid Fårösund, närmade sig
sin fullbordan vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt vid
spärrlinien i Göta elfs mynning och vore ganska långt framskridna vid
Karlskrona fästning, det syntes vara på tiden, att de fortifikationsförråd
upprättades, som vid mobilisering oundgängligen erfordrades för att de

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

särskilda kustbefästningarnas fortifikatoriska armering skulle kunna utan
tidsutdräkt utföras. De förslag till sådana förråd, hvilka genom marinförvaltningens
försorg upprättats och sedermera för nödiga åtgärders
vidtagande till chefen för fortifikationen öfverlämnats, hade vid verkställd
granskning befunnits i hufvudsak tillfredsställande och beräknades
— med iakttagande af de mindre tillägg, chefen för fortifikationen
ansett böra göras — komma att kräfva följande kostnadsbelopp:

fortifikationsförrådet vid Vaxholms och Oscar-Fredriks borgs

fästning .................................................................... kr. 40,000:

fortifikationsförrådet vid Karlskrona fästning, förlagdt å

Stumholmen ......................................................................... » 36,000:

fortifikationsförrådet å Gotland, fördeladt mellan Fårösund

och Enholmen........................................................................ » 10,000:

fortifikationsförrådet å Nya varfvet vid Göteborg............ » 20,000:

eller tillsammans kronor 106,000:

hvilken summa således syntes böra äskas för ifrågavarande fortifikationsförråds
upprättande.

På grund af det anförda har chefen för fortifikationen hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte af instundande riksdag för fortsatt stärkande
af rikets fasta kustförsvar äska dels anvisande på extra stat för
år 1904 af 440,000 kronor utaf det redan beviljade anslaget å 1,696,400
kronor, dels ett anslag på extra stat för samma år af 60,000 kronor,
afsedt att täcka den brist å anslaget till Bullerholmsförsänkningarnas
ordnande, som under detta arbetes utförande uppkommit, dels ock ett
liknande anslag af 106,000 kronor, afsedt för upprättande af fyra fortifikationsförråd
vid kustbefästningarna.

Marinförvaltningen har biträdt detta chefens för fortifikationen förslag
och för egen del hemställt, att det belopp af 440,000 kronor, som
enligt chefens för fortifikationen förslag borde för år 1904 anvisas af
det utaf 1902 års riksdag beviljade anslaget till fortsättande af arbetena
å rikets kustbefästningar, måtte ökas med 150,000 kronor, utgörande
en del af den i sistnämnda anslag ingående artillerikostnaden, 375,000
kronor, för bestyckningsarbeten vid Göteborg.

Mot hvad sålunda blifvit af chefen för fortifikationen och marinförvaltningen
föreslaget har jag icke funnit annat att erinra, än att,
med hänsyn till andra anslagsbehof under hufvudtiteln, med äskande af
anslag för upprättande af fortifikationsförråd torde böra anstå.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

Utskottet, som tillstyrker anvisande å 1904 års stat af det nu begärda
beloppet 590,000 kronor af det utaf 1902 års Riksdag beviljade anslag,
har därjämte, med hänsyn till de i statsrådsprotokollet meddelade uppgifter,
ansett den af särskilt. ogynnsamma naturförhållanden orsakade
bristen, 60,000 kronor, i de för försänkningars anordnande i Bullerholmssundet
afsedda medel, hvilken brist icke lärer kunna täckas genom
några på ifrågavarande anslag beräkneliga besparingar, böra genom
anvisande af ett motsvarande extra anslag ersättas och hemställer därför,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställningar,

a) af det utaf 1902 års Riksdag för fortsättande
af arbetena å rikets kustbefästningar beviljade anslag
af 1,696,400 kronor anvisa på extra stat för år 1904
ett belopp af 590,000 kronor, samt

b) att till täckande af brist i de för ordnande af
försänkningarna i Bullerholmssundet anvisade medel
bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag af 60,000
kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till nybyggnader
för kustartilleriets förläggning m. m. bevilja på extra stat för år 1904
ett anslag af 398,386 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande.

»Enligt den plan för uppförande af nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. m., som framlades i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1901, bifogadt samma års statsverksproposition,
skulle för den 2:a byggnadsperioden, omfattande åren 1904 och
1905, erfordras ett belopp af 636,771 kronor, hvilket borde fördelas
lika på de båda åren, så att enligt denna plan skulle för år 1904 erfordras
ett anslag för ändamålet af 318,386 kronor.

Sedan emellertid Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1901 anfört,
bland annat, att den uti den ursprungliga byggnadsplanen upptagna
träbaracken för inkvartering af kustartilleriets värnpliktiga manskap i
Karlskrona syntes böra utbytas mot eu kasernbyggnad af sten, samt
Eib. till Riksd. Prof. 1003. 4 /lamt. 1 Afd. 6 Iläft. 21

Ang.

anslag till
nybyggnader
för kustartilleriets
förläggning
m. m.

[43.]

Ang.

anslag till
nybyggnader
m. m. för kustartilleriets
inkvartering
å
det s. k. Nya
varfvet vid
Göteborg.

[44.]

162 Statsutskottets Uttydande N:o $.

jag, med anledning häraf, latit utarbeta nytt förslag till anordningar för
kustartilleriets förläggning i Karlskrona, hvilket förslags genomförande
skulle kräfva, en ökad kostnad af 160,000 kronor, hemställde jag i mitt
anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11
januari 1902 — under förutsättning att hela kostnaden för kustartilleriets
förläggning i staden Karlskrona komme att fördelas på l:a och
2:a byggnadsperioderna — att det för år 1903 beräknade anslagsbeloppet,
508,078 kronor, måtte ökas med hälften af nyssnämnda ökning,
eller med 80,000 kronor. Med bifall till denna min hemställan föreslog
Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att till nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. m. bevilja på extra stat för år 1903 ett anslag af
588,078 kronor; och blef denna proposition af Riksdagen bifallen.

Nu har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 23
september 1902 uttalat den mening, att den andra hälften af berörda
ökade kostnad^ för kustartilleriets förläggning i Karlskrona borde läggas
till den för år 1904 enligt den ursprungliga planen beräknade kostnaden
för nybyggnader för kustartilleriets förlägg ning.

bå enligt byggnadsplanen medel för bestridande af ifrågavarande
hälft af berörda ökade kostnad böra vara tillgängliga år 1904, hemställer
jag i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. kaj:t föreslå Riksdagen
att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. in. bevilja
på extra stat för år 1904 ett anslag af 398,386 kronor.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och hemställer därför,

att Riksdagen må till nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. m. bevilja på extra stat för år
1904 ett anslag af 398,386 kronor.

Nybyggnader m. m. för kustartilleriets inkvartering å det
s. k. Nya varfvet vid Göteborg.

41:o) Kungl. Maj:t bar i punkten 44 under denna bufvudtitel föreslagit
Riksdagen att — vid bifall till hvad Kungl. Maj:t under andra
bufvudtiteln föreslagit angående utvidgning af länsfängelset i Hernösand
och uppförande af nytt cellfängelse invid Göteborg — medgifva, att
det för ar 1902 anvisade extra anslag å 175,000 kronor till nybygg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

163

nåder m. m. för kustartilleriets inkvartering å det s. k. Nja varfvet
vid Göteborg måtte få användas på det förändrade sätt, som i ofvannämnda
protokoll angåfves.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af departementschefen: »Till

nybyggnader m. m. för kustartilleriets inkvartering å det s. k.
Nya varfvet vid Göteborg beviljade 1901 års riksdag, i enlighet med
Eders Kungl. Maj:ts förslag, ett anslag af 350,000 kronor och anvisade
däraf på extra stat för år 1902 ett belopp af 175,000 kronor.

Genom nådigt bref den 14 juni 1901 fastställdes det förslag till
delning af Nya varfvets område mellan sjöförsvaret och fångvården,
som ornförmäldes i det vid propositionen i ämnet till 1901 års riksdag
fogade utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 22 mars
samma år, hvarefter från marinförvaltningen och chefen för fortifikationen
infordrades ritningar och kostnadsförslag till de byggnads- och
öfriga arbeten, som enligt nämnda statsrådsprotokoll voro afsedda att
för kustartilleriets räkning utföras å den del af Nya varfvet, som skulle
till sjöförsvaret återställas.

I anledning af fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 8
oktober 1901 rörande den tid, under hvilken fångvården skulle kunna
förvänta att blifva bibehållen vid besittningen af den fångvården genom
nådigt bref den 14 juni 1901 behållna del af Nya varfvet, förklarades
genom nådigt bref den 1 november 1901, att, då det inom kort
torde böra tagas i öfvervägande, huruvida det ej blefve nödigt att förse
Göteborg äfven med rörligt försvar och att således dit förlägga någon
del af flottans materiel och personal, för hvilken händelse äfven
den del af Nya varfvets område, som fortfarande tills vidare vore upplåten
åt fångvården, måste med därå befintliga byggnader återställas
till sjöförsvaret, någon ändring i de vid upplåtelsen den 14 december
1869 fästade villkor icke kunde medgifvas.

Sedermera anförde fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11
december 1901, att, då ifrågavarande villkor innefattade, att sjöförsvaret
efter ett års uppsägning ägde återfå dispositionsrätten till Nya varfvet, styrelsen
hade kännt sig uppfordrad att, i fullföljd af sin uppfattning om
olämpligheten af att fångvårdsmedel till afsevärda belopp fortfarande nedlades
å en anstalt, som inom kort kunde varda af sj(»försvaret: återfordrad,
utan dröjsmål till behandling upptaga frågan om det stift, hvarå
för fångvården måtte kunna beredas vederlag för den förlust med hänsyn
till möjligheten af fångförvar, som genom Nya varfvets fullständiga

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

återställande tillskyndades rikets fångvård. I denna skrifvelse framlade
fångvårdsstyrelsen också en plan för beredande af nödigt fängelseutrymme,
i händelse den ifrågasatta indragningen af cellfängelset å Nya
varfvet skulle komma till stånd. Några tillförlitliga kostnadsberäkningar
för genomförande af denna plan ansåg sig styrelsen då icke kunna
framlägga; men ville styrelsen så snart som möjligt inkomma med erforderlig
utredning i ämnet.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 11 januari 1902, bifogadt statsverkspropositionen till samma års
riksdag, redogjorde jag för hvad sålunda i detta ärende förekommit och
yttrade därefter:

»Af den förberedande utredning i ämnet, som af fångvårdsstyrelsen
i nyssnämnda skrifvelse lämnats, vill det synas, som om möjlighet förefunnes,
att fångvården kunde, inom en jämförelsevis kort tid och utan
att alltför betydande olägenheter däraf förorsakades, afstå från Nya
varfvets hela område, hvarigenom inkvartering för kustartilleriet där
skulle kunna beredas utan uppförande af en ny, dyrbar kasernbyggnad.
Skulle denna uppfattning vinna bekräftelse genom den närmare utredning,
som nu skall af fångvårdsstyrelsen företagas, torde jag få anledning
att göra hemställan om en ändrad disposition af det för kustartilleriets
inkvartering å Nya varfvet beviljade anslag samt om den framställning
till Riksdagen, som häraf må påkallas. Innan denna utredning
inkommit, anser jag mig i alla händelser icke böra framlägga något
förslag till användning af de för ifrågavarande ändamål redan anvisade
medel.»

Emellertid och då icke någon sådan utredning förelåg, fann jag
mig böra hemställa om proposition till Riksdagen, att återstoden af det
till nybyggnader m. in. för kustartilleriets inkvartering å Nya varfvet
beviljade anslag måtte anvisas på extra stat för år 1903; och blef proposition
i enlighet med denna hemställan afbiten till 1902 års riksdag.

På grund af förutnämnda sedan 1901 års riksdag inträffade förhållanden
ansåg Riksdagen, att med anvisande af återstående beloppet,

175,000 kronor, af nu ifrågavarande anslag kunde utan olägenhet anstå
i afvaktan på den utredning öfver de på frågan om kustartilleriets inkvartering
vid Göteborg inverkande omständigheter, som vore under arbete,
hvarför propositionen i ämnet icke blef af Riksdagen bifallen.

Redan före propositionens aflåtande hade marinförvaltningen och
chefen för fortifikationen med ämbetsskrifvelse den 12 december 1901
öfverlämnat plan och kostnadsförslag till ett kustartilleridetachements in -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

165

kvartering å Nya varfvet under förutsättning att hela området finge
härför disponeras. Kostnadsförslaget upptager:

ändrings- och reparationsarbeten för officerares inkvartering 9,000: —
ändrings- och reparationsarbeten för underofficerares inkvartering.
...................................................................................... 8,000: —

anordnande af underofficersmess .................................................. 6,000: —

ändrings- och reparationsarbeten för manskapets inkvartering 24,000: —
inredande af manskapsmess och hostad för messföreståndaren 8,000: —
anordnande af kansli- och sjukvårdslokaler, rustkammare,

vaktrum och arrester, kyrka och lektionssal .................. 4,000: —

anordnande af matinrättning och bostad för köksföreståndaren 20,000: —

uppförande af exercishus ................................................................. 35,000: —

beredande af förrädsui rymme ......................................................... 1,000: —

uppförande af afträdesbyggnad ..................................................... 3,000: —

ledningar .............................................................................................. 10,000: —

rifningsarbeten....................................................................................... 2,000: —

ritningar och kontroll samt oförutsedda utgifter..................... 10,000: —

Summa kronor 140,000

Sedan det visat sig behöfligt att redan under senare delen af år
1902 till Göteborg förlägga ett kustartilleridetachement, bestående af 1
officer, 3 underofficerare och 24 man, hvaraf 1 underofficer och 2 man
å Elfsborg samt de öfriga å Nya varfvet, måste för denna styrkas inkvarterande
omedelbart vidtagas vissa åtgärder, hvilka af marinförvalt
ningen föreslogos i underdånig skrifvelse den 12 sistlidne augusti. Dessa
åtgärder voro i allt hufvudsakligt sådana, hvilka skolat vidtagas enligt
den ursprungliga planen för kustartilleriets förläggning å Nya varfvet
under förutsättning af områdets delning mellan sjöförsvaret och fångvården,
men skulle å andra sidan också blifva behöfliga, om hela området
blefve till sjöförsvaret återställdt. Med afseende härå blef genom
nådigt bref den 29 augusti 1902 det för ändamålet erforderliga beloppet,

24,000 kronor, anvisadt att utgå af det för år 1902 anvisade anslaget
till nybyggnader m. m. för kustartilleriets förläggning å Nya varfvet.

Sedermera har marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse den 19 sistlidne
december meddelat, att den i marinförvaltningens och chefens för
fortifikationen förutnämnda ämbetsskrifvelse den 12 december 1901 angifna
kostnaden, 140,000 kronor, för anordningar å nya varfvet under
förutsättning af hela områdets återställande till sjöförsvaret, måste ökas
med 9,000 kronor, hvilken ökning föranleddes dels däraf, att vissa af

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

de i sistnämnda skrifvelse omförmälda arbetena måst utföras, innan
hela området blifvit återställdt, dels däraf, att reparationen å ett af de
å området befintliga husen befunnits kräfva större kostnad än förut beräknats.
Sammanlagda kostnaden för de ifrågavarande anordningarna
skulle sålunda uppgå till 149,000 kronor, däruti inräknadt det genom
nådiga brefvet den 29 sistlidne augusti anvisade beloppet af 24,000 kronor.
Af det för år 1902 anvisade anslaget, 175,000 kronor, skulle sålunda
återstå 26,000 kronor. Detta belopp har marinförvaltningen ansett
böra användas till förändring af fönstren i östra flygeln af den
för närvarande till fängelse använda gamla varfsbyggnaden, så att
äfven för denna flygel, hvilken nu icke skulle tagas i anspråk för
kustartilleriets inkvartering utan reserveras för ett möjligen blifvande detachement
af flottan, den yttre prägeln af fängelse skulle bortfalla.
Kostnaden härför beräknades till 13,000 kronor. Återstående 13,000
kronor borde enligt marinförvaltningens åsikt användas till inredning
af verkstäder i östra längan, hvilka skulle blifva till stort gagn för
kustartilleriet och oundgängligen behöfliga, om ett detachement af flottan
framdeles korame att förläggas till Göteborg.

På hemställan af chefen för justitiedepartementet har Eders Kungl.
Maj:t i dag beslutit aflåta proposition till Riksdagen om anslag till åtskilliga
byggnadsarbeten för fångvårdens behof, hvilka skulle möjliggöra
återställande till sjöförsvaret af Nya varfvets hela område. Därest denna
framställning vinner Riksdagens bifall, bör det för år 1902 anvisade anslaget
till nybyggnader m. m. för kustartilleriets inkvartering å Nya varfvet
användas på det sätt, som, enligt hvad jag nyss anfört, föreslagits af marinförvaltningen
och chefen för fortifikationen; men denna användning af
anslaget afviker så väsentligt från den inkvarteringsplan, som framlades
för 1901 års riksdag vid anslagets äskande och i hvilken plan ingick,
bland annat, uppförande af en ny kasernbyggnad för en kostnad
af 225,000 kronor, att Riksdagens samtycke till den ändrade användningen
bör inhämtas. Den ännu icke anvisade hälften af det utaf
1901 års riksdag beviljade anslaget å 350,000 kronor skulle under denna
förutsättning icke behöfva tagas i anspråk.

Då jag för egen del anser den nu föreslagna anordningen vara till
fördel för sjöförsvaret — icke minst därigenom att den äfven bereder
möjlighet att utan stora kostnader framdeles till Göteborg förlägga
jämväl ett detachement af flottan — får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att — vid bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under andra hufvudfiteln
föreslagit angående utvidgning af länsfängelset i Hernösand och

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

167

uppförande af nytt cellfängelse invid Göteborg — medgifva, att det
för år 1902 anvisade extra anslag å 175,000 kronor till nybyggnader
m. m. för kustartilleriets inkvartering å det s. k. Nya varfvet vid
Göteborg må användas på det förändrade sätt, som bär ofvan angifvits.»

Kungl. Maj:ts under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för utvidgning af länsfängelset i Hernösand och till uppförande
af nytt cellfängelse invid Göteborg hafva af Riksdagen bifallits, och
torde alltså Nya Varfvet komma att i sin helhet kunna för flottans och
kustartilleriets behof disponeras.

Till inkvartering af kustartilleriet å endast en del af Nya Varfvet,
då v}ssa nya byggnader m. m. hade bort uppföras, har Riksdagen år
1901 beviljat 350,000 kronor, hvaraf ännu återstå oanvisade 175,000
kronor. Sistnämnda belopp kommer, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet
yttrande till ofvan berörda statsrådsprotokoll, numera
icke alt för ändamålet behöfva tagas i anspråk. Angående det utaf
1901 års Riksdag redan anvisade beloppet 175,000 kronor, föreslår nu
Kungl. Maj:t ett i viss män förändradt användningssätt. Utskottet har
i fråga om denna framställning icke kunnat anse det erforderligt, att

13,000 kronor nu användas till förändring af fönstren i östra flygeln,
enär denna flygel icke är afsedd att för närvarande tagas i anspråk för
inkvartering, och har utskottet ej heller blifvit öfvertygadt om behöfligheten
att för en beräknad kostnad af 13,000 kronor nu inreda de föreslagna
verkstäderna i östra längan. Utskottet har därför ansett sistnämnda bägge
belopp, tillhopa 26,000 kronor, böra reserveras att för framtida behof
efter Riksdagens hörande användas. Hvad återstoden, 149,000 kronor,
af det anvisade anslaget vidkommer, har utskottet icke haft något att
erinra mot dess användning på i statsrådsprotokollet angifvet sätt, och
hemställer utskottet därför,

att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att
af ofvannämnda för år 1902 anvisade extra anslag å

175,000 kronor må till anordningar för kustartilleriets
inkvartering å det s. k. Nya Varfvet vid Göteborg
användas ett belopp af 149,000 kronor.

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.

anslag till
minförsvarets
ordnande
samt minpersonalens

inkvartering
vid mobilisering.

L45.J

Minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering
vid mobilisering.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för minförsvarets ordnande
och minpersonalens inkvartering vid mobilisering bevilja på extra
stat för år 1904 ett anslag af 137,824 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande.

»Vid kustartillerikommitténs betänkande fanns fogadt ett af kommittén
uppgjordt förslag till utförande under kustartilleriets uppsägningstid
af nybyggnads- m. fl. arbeten för minförsvarets ordnande samt
inkvarteringen vid mobilisering. Förslaget slutade på en kostnadssumma
af 763,700 kronor, hvilken summa enligt kommitténs mening borde
fördelas på de båda sista uppsättningsperioderna, med 263,950 kronor
på den 2:a och 499,750 kronor på den 3:e perioden.

Beträffande minpersonalens inkvartering vid mobilisering och under
mineringsöfningar anförde kustartillerikommittén i sitt betänkande följande.

Kustartilleriets för fasta minförsvaret afsedda personal borde enligt
kommitténs mening vid mobilisering och på grund häraf äfven under
mineringsöfningar förläggas i land och icke, såsom nu vid dylika öfningar
vore förhållandet, ombord å logementsfartyg.

Tanken att förlägga minpersonalen i baracker vore icke ny. Den
framhölls redan af 1885 års s. k. minkommitté. Hittills hade emellertid
baracker kunnat undvaras utan större olägenhet för fredsöfningarna,
enär logementsfartyg fått af minförsvaret disponeras under dessa öfningar.
Tillgången på logementsfartyg hade dock icke varit större, än att
endast ett sådant kunnat afses för Karlskrona minpositioner och ett för
minpositionerna vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, af hvilka fartyg
det senare äfven måst årligen användas för öfvande af flottans beväring
samt understundom äfven för andra flottans öfningar; logementsfartyg
för öfriga permanenta minpositioner hade beräknats att vid mobilisering
erhållas genom förhyrning.

Logementsfartyg skulle visserligen enligt kommitténs åsikt ännu
någon tid kunna användas för fasta minförsvaret, dock endast under
förutsättning dels att de finge uteslutande disponeras af fasta minförsvaret
för att städse ligga i högsta beredskapsgrad, hvadan således vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

169

mobilisering förhyrda fartyg icke borde användas såsom logements fartyg,
dels ock att de funnes i så stort antal, att hvarje minposition i regel
erhölle eget logementsfartyg. Flottans tillgång på logementsfartyg vore
ej för närvarande och kunde ej antagas inom en öfverskådlig framtid
blifva så stor, att det betydliga antal sådana fartyg, som erfordrades
för fasta minförsvaret, kunde till kustartilleriet öfverlåtas, utan vore
det tvärtom sannolikt, att flottan vid mobilisering hade behof af alla
sina logementsfartyg för egen räkning.

Af det ofvan anförda syntes vara ådagalagdt, att den enda utvägen
att på ett för kustartilleriet fullt tillfredsställande sätt lösa frågan om
minpersonalens logerande vore att förlägga denna personal i land, där
så kunde ske, i redan befintliga byggnader, men eljest i särskildt uppförda
baracker. Lämpliga platser för uppförande af sådana, erbjudande
åtminstone lika godt skydd som logementsfartyg, kunde utan svårighet
erhållas.

Då beredande af inkvartering åt minpersonalen i land i närheten
af respektive minpositioner därjämte utan tvifvel måste anses i hög
grad befrämja dessas snabba mobilisering, enär inventarier och utredning
kunde i mobiliseringsskick därstädes förvaras under ständig tillsyn,
och då ingen åtgärd borde underlåtas i detta syfte, om den kunde
åstadkommas för rimlig kostnad, läge äfven häri eu kraftig maning att
bereda inkvartering i land åt minpersonalen.

Uppförandet af baracker vore visserligen förenadt med ganska dryga
kostnader, men härvid kunde erinras, att underhålls- och rustningskostnader
för logementsfartyg visat sig uppgå till betydande belopp, att
persoualbehofvet kunde något reduceras, om minpersonalen logerades i
land, samt att personal för en del minpositionor kunde logeras i redan
befintliga byggnader, hvadan antalet baracker att uppföra kunde inskränkas
till 6.

I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den
11 januari 1901, bilagdt statsverkspropositionen till samma års Riksdag,
redogjorde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet för kommitténs
nu omförmälda förslag och fann därvid intet annat att erinra, än att
slutsumman, 763,700 kronor, syntes böra, för oförutsedda utgifter m. m.,
ökas med 5 procent å det belopp, som ej vore afsedt för inventarier
och utredning, eller med 33,785 kronor, då hela ifrågavarande kostnad
skulle uppgå till 797,485 kronor. Af denna summa skulle belöpa

på 2:a perioden ................................................................. kr. 275,048: —

och » 3:e » .................................................................. » 521,837:

Ilih. till Rilsd. Prut. 11)03. 4 Samt. 1 Afd. 0 Höft. 22

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller på de särskilda åren:

år 1904 ............................................... kronor 137,824: —

» 1905 ................................................ » 137,824: —

» 1906 ........................................ » 260,919: —

» 1907 ................................................ » 260,919: —

Med åberopande af livad sålunda förekommit bär marinförvaltningen
i sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 hemställt, att för
ifrågavarande ändamål måtte på extra stat för år 1904 äskas ett anslag
af 137,824 kronor.

Då jag för min del icke funnit någon anledning att ifrågasätta
ändring i förut omförmälda, för 1901 års Riksdag framlagda plan, får
jag i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen

att för minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering
vid mobilisering bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag af 137,824
kronor.»

Utskottet vill till en början erinra, hurusom Riksdagen år 1901
uttalat, att Riksdagen funnit samtliga de i statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvar särenden den 11 januari 1901 omförmälda, af den utaf Kungl.
Maj:t föreslagna och af Riksdagen antagna organisationen af kustartilleriet
betingade nybyggnader vara af behofvet påkallade. Riksdagen
uttalade därvid särskildt den förhoppning, att den föreslagna träbaracken
vid Fårösund, hvilken barack vore afsedd för vinterförläggning,
ombonades på sådant sätt, att densamma blefve fullt lämpad för
sitt ändamål.

Enligt hvad utskottet inhämtat äro af det nu begärda anslaget
å 137,824 kronor afsedda att bekostas eu del jordförvärv kajers och
ducd albers anläggning m. n. anordningar å olika platser, äfvensom en
del af berörda barack vid Fårösund. Denna barack skulle nämligen
blifva gemensam för artillerister och minörer, och en del af kostnaden
skulle därför bestridas från annat anslag. Med hänsyn till hvad utskottet
inhämtat angående anslagets afsedda användning för behof, utan
hvilkas tillgodoseende minförsvarets effektivitet skulle väsentligt försvagas,
anser sig utskottet böra biträda förevarande framställning och
hemställer därför,

att Riksdagen må, med bifall till hvad Kungl.
Maj:t i ämnet föreslagit, för minförsvarets ordnande
och minpersonalens inkvartering vid mobilisering bevilja
på extra stat för år 1904 ett anslag af 137,824
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

171

Fasta minförsvaret.

43:o) Kung].. Maja bär föreslagit Riksdagen att för fasta minförsvaret
bevilja på extra stat för år 1904 ett anslag af 159,500 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 har marinförvaltningen
anmält följande anslagsbehof för fasta minförsvaret, nämligen
:

för komplettering af elektriska kabelförrådet vid flottans

station i Karlskrona med 8,700 meter elektrisk kabel kr. 11,280: —
för komplettering af bomullskrutförrådet vid samma sta -

tion med 1,200 kg. bomullskrut samt 25 st. laddade

hylsor för tändladdning ................................................. » 5,023: 50

för anskaffande af en ångkranpråm, erforderlig för hastigare
mobilisering af minförsvaret vid Göteborg...... » 98,500: —

för uppförande af förrådshus för större laddade minor

vid flottans station i Karlskrona... ............................... » 44,700: —

Summa kronor 159,503: 50

Beträffande den för anskaffande af en ångkranpråm för fasta minförsvaret
vid Göteborg upptagna posten å 98,500 kronor anhåller jagfå
erinra därom, att marinförvaltningen redan i sin underdåniga skrifvelse
den 24 september 1901 gjort framställning om beredande af
medel för anskaffning af en sådan pråm, men att jag, af hänsyn till
andra anslagsbehof, icke ansåg mig kunna tillstyrka Eders Kungl. Maj:t
att till 1902 års Riksdag aflåta proposition i ämnet. För närvarande
finnes bland flottans materiel en ångkranpråm för hvarje minposition;
men då den för spärrning af inloppet till Göteborg behöfliga minmaterielen
är flera gånger större än den för hvarje af öfriga minpositioner
afsedda minmaterielen, erfordras, för att mobilisering af minförsvaret
vid Göteborg skall kunna verkställas lika hastigt som vid andra minpositioner,
ytterligare en ångkranpråm för minförsvaret vid Göteborg.

Med afseende å den mycket stora vikten af en hastig mobilisering
af minförsvaret och då jag icke funnit något att erinra mot hvad
marinförvaltningen i öfrigt föreslagit, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Ang.

anslag till
fasta minförsvaret.

[46.]

172

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

Ang,

anslag till
undervattenstorpedbatteri

vid OscarFredriksborg.

[47.]

att för fasta minförsvaret bevilja på extra stat för år 1904 ett
anslag af 159,500 kronor.»

Då det synes utskottet ytterst viktigt, att den för försvaret af
Göteborg afsedda minspärrningen må kunna snabbt anordnas, bär utskottet,
som inhämtat, att de för minornas utläggande använda ångkranpråmar
måste vara på särskilt sätt konstruerade och icke lämpligen
kunna ersättas af andra flottan eller enskilde tillhöriga fartyg, funnit
sig böra biträda förslaget om anskaffande af ytterligare en dylik pråm.

De föreslagna bägge förrådshusen för laddade minor vid Karlskrona
betingas, enligt vunnen upplysning, däraf, att, sedan med af Riksdagen
år 1902 beviljadt anslag befintliga minor förändrats och apterats för
bomullskrutladdning, särskilda anordningar fordras för dessa minors
förvaring och anser utskottet det för förrådshusens anordnande afsedda
belopp nu böra beviljas.

Då utskottet mot förevarande förslag i öfriga delar icke heller
funnit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kung!. Maj:ts
ifrågavarande framställning, på extra stat för år 1904
bevilja för fasta minförsvaret ett anslag af 159,500
kronor.

Undervattenstorpedbatteri vid Oscar-Fredriksborg.

44:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anläggande af
ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oskar-Fredriksborg bevilja ett anslag
af 348,000 kronor och däraf anvisa på extra stat för år 1904 ett
belopp af 174,000 kronor.

Departementschefen har angående denna framställning yttrat följande
till ofvanberörda statsrådsprotokoll:

»Med anledning däraf, att det vid flera tillfällen under senaste tiden
visat sig, att för de stora och djupgående handelsfartyg, hvilka numera
till allt större antal besöka Stockholms hamn, svårighet uppstått att
passera segelrännan vid Oscar-Fredriksborg eller det så kallade Oxdjupet
till följd af segelrännans ringa bredd och djup, anmodade jag genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

173

ämbetsskrifvelse den 24 juni 1902 marinförvaltningen, cliefen för fortifikationen
och lotsstyrelsen att inkomma med gemensamt underdånigt
yttrande, huruvida från försvarssynpunkt hinder syntes möta för berörda
segelrännas utvidgning och fördjupande, samt att, därest sådant hinder
icke ansåges möta, afgifva förslag rörande segelrännans i Oxdjupet
upprensning till lämplig bredd och djuplek, hvarvid jämväl borde meddelas
uppgift å kostnaden för det till följd häraf nödiga upprensningsarbetet.

Sedermera inkommo särskilda underdåniga framställningar i ämnet
från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, från firmorna Bröderna
Ameln och Emil R. Boman samt från Stockholms köpmannaförenings
handelskammare, hvilka framställningar öfverlämnades till förutnämnda
myndigheter.

I den af Stockholms handels- och sjöfartsnämnd gjorda underdåniga
framställningen anföres följande.

Med åberopande af den nämnden enligt nådig instruktion den 8
februari 1901 tillkommande skyldighet att ägna uppmärksamhet åt frågor,
som hade sammanhang med stadens handel och sjöfart, och göra de
framställningar, som kunde däraf föranledas, vågade nämnden inför
Eders Kungl. Maj:t uttala de allvarliga farhågor, hvilka af i det följande
omförmälda förhållanden med afseende å segelleden förbi Oscar-Fredriksborgs
fästning framkallats inom vida kretsar af kufvudstadens näringsidkare.

Gång efter annan hade inträffat, att fartyg, destinerade till Stockholm,
på grund af farledens alltför ringa djup och bredd icke kunnat
passera förbi Oscar-Fredriksborg, utan nödgats med stora kostnader
lossa en del af innehafvande last i pråmar ute å Trälhafvet. Såsom
exempel från senaste tider åberopades norska ångfartygen Lövstakken
och Norge samt österrikiska ångfartyget Teresa. Enligt de uppgifter,
nämnden inhämtat, låg af dessa ångare, hvilka samtliga hade en nettodräktighet
af 2 å 3,000 registerton, vid ifrågavarande tillfällen Lövstakken
7,3 meter djupt, Norge 7,2 meter och Teresa 7,1 meter. Ingen
af dessa ångare syntes, med hänsyn tagen till de nu för tiden alltmera
brukliga typerna för handelsfartyg, kunna betecknas såsom ovanligt
stor eller djupgående; men det oaktadt kunde icke någon af dem passera
farleden förbi fästningen.

Enligt de af sjökarteverket utarbetade sjökorten skulle denna farled
hafva ett djup af 7,7 meter. Men de anförda exemplen visade, att
farleden icke kunnat passeras af fartyg med mindre djupgående. Under
förutsättning att farleden verkligen hölle det djup, som sjökorten utvisade,

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunde den således ändock icke anses uppfylla de anspråk, som ställdes
af den moderna sjöfarten.

Tendensen inom nyare tiders skeppsbyggeri vore att gifva fartygen
största möjliga tonnage och sålunda i möjligaste män förstora deras
lastutrymme, påkallande större såväl djup som bottenbredd i farleden.

Då vid föregående tillfällen fråga förevarit om försvarsförsänkningar
i de till hufvudstaden förande segelleder, hade man städse utgått
från den förutsättningen, att åtminstone vägen förbi Oscar-Fredriksborg
skulle fortfarande kunna lämna fri passage åt alla både större och
mindre fartyg. Nu visade det sig emellertid, att, medan öfriga. farleder
till hufvudstaden blifvit gjorda alldeles oanvändbara för större
fartyg, så kunde icke ens vägen förbi fästningen utan stor fara begagnas
af moderna fartyg.

Hvad ett sådant förhållande innebure i första rummet för hufvudstadens
sjöfart, handel och industri, men därjämte äfven för en stor del
af vårt land, läte lätt tänka sig.

Hufvudstadens egen handelsflotta omfattade redan fartyg med sådant
djupgående, som gjorde passerandet af Oscar-Fredriksborg möjligt endast
under särdeles högt vattenstånd och i öfrigt gynnsamma omständigheter.
Med den rådande tendensen inom skeppsbyggeri torde man
ej kunna vänta annat, än att detta komme att blifva förhållandet med
allt flera af våra fartyg. Då man besinnade sjöfartens betydelse för
vårt näringslif och de ogynnsamma förhållanden, under hvilka den arbetade,
måste det förefalla högst betänkligt, om denna närings läge
skulle ytterligare försämras därigenom, att navigationen i ett af våra
viktigaste farvatten gjordes ännu svårare, än som betingades af de
naturliga förhållandena.

Tillsåge man vidare, hvilka följder det öfverklagade missförhållandet
i afseende på inloppet till Stockholm innebure för handel och
industri, så skulle man snart finna, att dessa följder sträckte sig vida
utöfver själfva hufvudstaden. Den betydande varuförsel, som ägde rum
mellan Stockholm och öfriga delar af landet, ådagalade hufvudstadens
stora betydelse för hela landets näringslif. Hvarje omständighet, som
försvårade och fördyrade denna varuomsättning, gjorde sig i motsvarande
grad kännbar äfven i de delar af landet, som med hufvudstaden
stode i någon lifligare förbindelse. Detta gällde icke blott införsel af
utländska varor utan äfven export af svenska varor. I sistnämnda afseende
förtjänade särskilt att nämnas den export af järnmalm öfver
Stockholm via Värtahamnen, som nu tagit sin början. Då malmtransport
numera betingade fartyg af mycket stort tontal, läge den faran

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

nära, att olägenheterna af bristande djup och bredd i farleden vid OscarFredriksborg
skulle komma att synnerligen menligt inverka på utgången
af detta företag.

Om det sålunda finge anses ådagalagdt, att det för alla af sjökommunikationerna
beroende näringar vore af utomordentlig vikt, att
inloppet till hufvudstaden icke stängdes för fartyg af moderna dimensioner,
så vore det enligt nämndens öfvertygelse icke mindre viktigt,
att vederbörande trafikanter erhölle fullt tillförlitlig kännedom om farledens
djup och bredd, så att de kunde på förhand med säkerhet beräkna,
huruvida Stockholm skulle kunna anlöpas eller icke.

På grund af det anförda anhöll nämnden, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes dels föranstalta, att farleden i sundet vid Oscar-Fredriksborg
blefve upprensad till och bibehållen vid det djup och den bredd, att
fartyg af numera brukliga dimensioner kunde med full trygghet passera
därigenom, dels ock vidtaga åtgärder, för att farledens faktiska djup
och bottenbredd blefve till allmänhetens efterrättelse på lämpligt sätt
kungjorda.

I de af firmorna Bröderna Ameln och Emil R. Boman samt af
Stockholms köpmannaförenings handelskammare gjorda framställningarna
hemställes, att segelrännan måtte erhålla ett djup af minst 10
meter vid lägsta vattenstånd samt en bottenbredd af minst 50 meter.

Marin förvaltningen, lotsstyrelsen och chefen för fortifikationen afgåfvo
underdånigt utlåtande i ärendet den 22 augusti 1902 och erinrade
därvid till en början, dels att det djup och den bredd — inalles
320 fots bredd, däraf 26 fots djup å 76 fots bredd och 16 fots djup å
den öfriga delen, allt vid medelvattenstånd — som för segelrännan i
Oxdjupet bestämdes genom nådigt bref den 31 januari 1876, sedan dess
utgjort de officiellt gällande afmätningarna å nämnda ränna, dels ock att
1902 års vår ett ovanligt lågt vattenstånd, vid vissa tillfällen mer än
1 meter under medelvattenståndet, varit rådande i sundet.

De kompletteringsarbeten å Oxdjupsförsänkningen, hvartill medel
anvisades genom nådigt bref den 20 april 1897 och hvilka arbeten
under detta och följande år utfördes, — anförde nämnda myndigheter
vidare — afsåge endast att genom sidosluttuingarnas påfyllande återställa
försänkningens krönbredd till den år 1876 fastställda, eller till
omkring 20 fot, samt inskränkte sig till de delar af försänkningen, som
läge mellan segelrännan och stränderna.

Några väsentliga rubbningar i de nyss angifna måtten för segelrännans
bredd och djup hade sedermera icke ägt ruin. Endast eu
mindre upprensning med hjälp af dykare hade under maj och juni 1900

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utförts för att fullt reglera segelrännans profil till de bestämda afmätningarna.

Det af Stockfiol ms handels- och sjöfartsnämnd gjorda yrkandet,
att farleden i sundet vid Oscar-Fredriksborg måtte upprensas till och
bibehållas vid det djup och den bredd, att fartyg af numera brukliga
dimensioner kunde med full trygghet passera därigenom, vore utan
tvifvel berättigad!. Det djup i segelrännan — 10 meter på 50 meters
bredd — som för tillgodoseende af handelssjöfartens behof påyrkades i
ofvan omnämnda skrifvelse!'' från firmorna Bröderna Ameln och Emil
B,. Boman samt från Stockholms köpmannaförenings handelskammare,
syntes myndigheterna från försvarssynpunkt icke innebära någon fara,
sedan öfriga försvarsanstalter vid sundet, hvilka afsåge att hindra fientliga
fartygs genomträngande, nu hunnit i det närmaste fullbordas.

Genom en af chefen för fortifikationen verkställd utredning hade
det visat sig, att en upprensning af försänkningen i Oxdjupet till det
föreslagna djupet af 10 meter på 50 meters bottenbredd i den djupare
segelrännan skulle kräfva en kostnad af 80,000 kronor, hvartill komme
0,000 kronor för 2 fyrkurar af järn med lysapparater och inventarier,
eller tillsammans 86,000 kronor.

I sammanhang härmed borde emellertid äfven framhållas det betydande
tillskott i trygghet mot fientliga fartygs genomträngningsförsök,
som skulle kunna vinnas genom anläggning vid sundets smalaste del
af ett fast undervattenstorpedbatteri. Redan 1879 års kommitté för
behandling af vissa frågor rörande försvaret af inloppen till Stockholm
visste att uppskatta det kraftiga hjälpmedel för sundets försvar, som
ett dylikt batteri skulle utgöra, och upptog därför frågan om anläggande
af ett sådant vid Oxdjupet samt lät uppgöra förslag härtill.
Detta kom emellertid ej att ingå i den föreslagna planen för befästningsanordningarna;
men då det nu vore fråga om att gifva segelrännan
i Oxdjupet så stort djup och sådan bredd, att äfven de största
krigsfartyg kunde begagna densamma, och då konstruktionen af fasta
torpedbatterier under senare tid gått betydligt framåt, ansåge sig myndigheterna
böra påpeka, hurusom ett sådant batteri vid Oxdjupet skulle
bilda en ytterst värdefull länk i den kedja af försvarsanordningar, som
från sjösidan spärrade tillträdet till Stockholm. Kostnaden för ett
undervattenstorpedbatteri beräknades uppgå till omkring 325,000 kronor.
Oaktadt kostnaden således vore jämförelsevis ringa i förhållande till det
betydliga tillskott i försvarskraft, som ett torpedbatteri skulle medföra,
ansåge sig myndigheterna emellertid ej böra uppställa anläggandet

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

177

af ett dylikt batteri såsom villkor för Oxdjupsrännans ifrågasatta utvidgning.

På grund af det anförda ville myndigheterna såsom sin sammanstämmande
åsikt framhålla, att från försvarssynpunkt något afgjordt hinder
icke syntes möta för sådan ökning af segelrännans i Oxdjupet bredd
och djup, att handelsfartyg af nu brukliga största dimensioner kunde
trafikera densamma, samt att de härför erforderliga måtten syntes
kunna bestämmas till 10 meters djup vid medelvattenstånd och 50
meters bottenbredd i den djupaste rännan.

Därjämte funne myndigheterna synnerligen önskvärd!, att i sammanhang
med den ifrågasatta utvidgningen af segelrännan i Oxdjupet
erforderliga medel ansloges för anläggande vid Oscar-Fredriksborg af
ett fast undervattenstorpedbatteri.

Sedermera infordrades i ärendet yttrande från cheferna för generalstaben
och för flottans stab, hvilka i gemensamt underdånigt utlåtande
af den 27 sistlidne oktober hufvudsakligen anförde följande.

Af de skäl, som framhållits i de till Eders Kungl. Maj:t ingifna
framställningarna i ämnet, syntes krafvet på utvidgning af segelrännan
i det s. k. Oxdjupet, så att fartyg af numera brukliga dimensioner
måtte kunna med full trygghet passera genom densamma, vara ur synpunkten
af handelssjöfartens intressen berättigadt och nödvändigt att
tillgodose.

Ur försvarssynpunkt innebure emellertid en sådan utvidgning tvifvelsutan
ett minskande af den trygghet, som segelrännans nuvarande
dimensioner faktiskt skänkte.

Ett djup uti ifrågavarande segelränna af 7,2 meter måste ur försvarssynpunkt
anses vara särdeles väl afpassadt. Det tilläte nämligen
endast krigsfartyg af ungefär samma stridsvärde som våra egna pansarbåtar
att passera, men afstängde däremot passagen för alla, som
vore dem väsentligt öfverlägsna. Om alltså vid ett krigsutbrott det
skulle genom öfverraskning lyckas fientliga fartyg att passera förbi
fästningen Oscar-Fredriksborg och framtränga till Stockholm, så skulle
detta i alla händelser ej kunna ske med fartyg, som i nämnvärd grad
vore våra egna i Stockholm förlagda pansarbåtar öfverlägsna i stridsvärde.

Upptoges däremot rännan till större djup, ställde sig nyss påpekade
förhållanden för oss vida ofördelaktigare. Ett djup al 10 meter
vid medelvattenstånd och en bottenbredd åt 50 meter tilläte Europas
största och modernaste slagskepp att framgå genom segelrännan.

Den möjligheten skulle alltså ej vara utesluten, att genom öfver llih.

till Rikta. Srot. 1303. 4 Sami. 1 Afd. ti Haft. 23

178

Statsutskottets Utlutande N:o 6.

laskning slagskepp, i styrka betydligt öfverlägsna våra egna starkaste
fartyg, skulle kunna bryta in genom rännan, oskadade gå fram
till Stockholms redd och förstöra vår där förlagda flytande sjökrigsmateriel.
Så länge segelrännan blott medgåfve passage för 7,2 meter djupgående
fartyg, vore en så ödesdiger öfverraskning knappast tänkbar.

Om man därför i handelssjöfartens intresse ansåge sig böra afstå
från den större trygghet, rännans nuvarande djup skänkte, syntes hänsynen
till vårt försvar oundgängligen fordra, att man på annat sätt
skaffade sig ersättning för det förlorade.

I första hand bonde de nya möjligheter, som öppnades för en
fiende genom rännans upptagande till större djup och bredd, mötas med
ett effektivare försvar af själfva rännan.

Marinförvaltningen, lotsstyrelsen och chefen för fortifikationen hade
uti sitt gemensamma yttrande framhållit såsom synnerligen önskvärd!,
att ett fast undervattenstorpedbatteri anlades vid Oscar-Fredriksborg.
Cheferna för generalstaben och för flottans stab vore båda af den åsikten,
att en sådan anläggning vore en nödvändig ersättning för den
genom segelrännans utvidgning minskade tryggheten emot ett öfverraskande
företag af öfverlägsna fientliga krigsfartyg.

Chefen för flottans stab ansåge dessutom, att den nya situation,
som uppstode genom rännans upptagande, så att de största slagskepp
kunde passera genom densamma, ur sjöförsvarets synpunkt kräfde
försvarsanordningar utöfver själfva rännans passiva försvar.

På grund af det sålunda anförda uttala chefen för generalstaben
och chefen för flottans stab såsom sin samstämmiga åsikt:

att de militära intressena-ej böra afvisa den af handelssjöfartens
målsmän begärda utvidgningen af segelrännan genom Oxdjupet;

att rännans dimensioner böra bestämmas till 10 meters djup under
medelvattenstånd och 50 meters bottenbredd i den djupare rännan; samt
att i sammanhang med den ifrågasatta utvidgningen af nämnda
segelränna medel böra anslås till anläggande vid Oscar-Fredriksborg
af ett fast undervattenstorpedbatteri.

Med anledning åt hvad sålunda i ärendet förekommit anmodade
jag marinförvaltningen och chefen för fortifikationen att låta verkställa
undersökningar för utrönande af lämpligaste platsen för det ifrågasatta
batteriet samt därefter inkomma med fullständigt förslag jämte kostnadsberäkning
för ett sådant batteri; och hafva marinförvaltningen och
chefen för fortifikationen med ämbetsskrifvelse den 12 sistlidne december
afgifvit det sålunda infordrade förslaget jämte kostnadsberäkning.
Den sistnämnda slutar på en summa af 348,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

179

Hvad i detta ärende förekommit synes mig hafva ådagalagt, å ena
sidan, att handelssjöfartens kraf på en utvidgning af segelrännan vid
Oscar-Fredriksborg till ett djup af 10 meter under medelvattenstånd
på en bottenbredd af 50 meter är fullt befogadt och icke kan afvisas,
samt, å andra sidan, att en sådan åtgärd icke kan ur försvarssynpunkt
tillrådas under annan förutsättning, än att ett fast undervattenstorpedbatteri
anlägges vid Oscar-Fredriksborg. Den kostnad, som föranledes
af själfva upprensningen af segelrännan, synes lämpligen kunna bestridas
från handels- och sjöfartsfonden; men för torpedbatteriets anordnande
erfordras ett särskilt^ anslag under femte hufvudtiteln.

Mot det af marinförvaltningen och chefen för fortifikationen uppgjorda
förslaget till torpedbatteri med åtföljande kostnadsförslag har
jag icke funnit något att erinra och hemställer alltså i underdånighet,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

att för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid OscarFredriksborg
bevilja ett anslag af 348,000 kronor och däraf anvisa
på extra stat för år 1904 ett belopp af 174,000 kronor.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion,
(n:o 78) bar herr G. O. Wallenberg hemställt, att, för den händelse
Kungl. Maj:ts begäran om medel för anläggandet af ett fast undervattenstorpedbatteri
vid Oscar-Fredriksborg vunne Riksdagens bifall,
Kungl. Maj:t måtte berättigas att redan under 1903 af tillgängliga medel
för ifrågavarande ändamål disponera 170,000 kronor till arbetets påbörjande
att af det för 1904 beviljade anslaget ersättas.

I afseende å de för detta förslag anförda skäl får utskottet hänvisa
till själfva motionen.

Utskottet bar ansett den väckta frågan om utvidgning och fördjupning
af segelrännan förbi Oskar-Fredriksborg böra i främsta rummet
betraktas ur synpunkten af den tvingande nödvändigheten att
äga ett betryggande försvar vid ifrågavarande infartsled till hufvudstaden.
Af de framlagda skälen bär utskottet icke blifvit öfvertygadt,
att eu dylik trygghet, i händelse af rännans fördjupning på föreslaget
sätt, skulle vinnas genom anläggande af ifrågavarande torpedbatteri,
och hämtar för denna åsikt äfven stöd däraf, att chefen för flottans
stab — under framhållande, att efter rännans upptagande do största
och modernaste slagskcpp, i stridsvärde vida öfverlägsna våra egna i
Stockholm förlagda pansarbåtar, skulle kunna passera genom Oxdjupet
— för sin del ansett ytterligare försvarsanordningar utöfver själfva

Ang. eu
inom Andra
Kammaren
väckt motion.

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

rännans passiva försvar vara ur sjöförsvarets synpunkt nödiga. Utskottet
kan desto mindre underlåta att fästa vikt vid detta uttalande,
som i chefernas för generalstaben och flottans stab gemensamma yttrande
den möjlighet tagits under öfvervägande, att vid ett krigsutbrott
det skulle kunna lyckas fientliga krigsfartyg att genom öfverraskning
passera genom Oxdjupet förbi fästningen Oskar-Fredriksborg och framtränga
till Stockholm. Med hänsyn till dessa omständigheter anser utskottet
ett öppnande af ifrågavarande inseglingsränna till afsevärdt
större djup än det för närvarande fastställda icke böra ifrågakomma,
förrän handelssjöfartens intressen göra en sådan åtgärd oundgängligen
nödvändig, samt att under alla förhållanden ett dylikt öppnande icke
må äga rum, utan att fullt effektiva och betryggande försvarsanordningar
samtidigt vidtagas. Om än fartyg med jämförelsevis större djupgående,
än förut brukats, börjat under senare år alltmera trafikera
Stockholms hamnar, har någon svårighet att passera Oxdjupet endast,
så vidt statsrådsprotokollet angifver, uppstått för tre fartyg, och detta
under ett exceptionellt lågt vattenstånd. I hela den svenska handelsflottan
torde finnas ytterst få, om ens något fartyg, som icke under
någorlunda normala förhållanden skulle för närvarande kunna, fullt
lastade, passera Oxdjupet. Äfven för utländska fartyg, destinerade till
Stockholm, torde högst sällan olägenhet behöfva uppstå på grund af
det nuvarande vattendjupet. Därest emellertid ifrågavarande ränna vid
undersökning befinnes icke hålla det å sjökorten angifna djup af 7.7
meter, torde en upprensning till dylikt djup böra företagas och, på
sätt departementschefen antydt, bestridas af medel ur handels- och sjöfartsfonden,
hvaremot utskottet af ofvan anförda skäl icke kan finna
ytterligare fördjupning vara för närvarande tillrådlig.

På grund af hvad sålunda anförts afstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förevarande förslag. Något yttrande angående herr Wallenbergs under
förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts förslag gjorda framställning är
under sådana förhållanden icke erforderligt.

Utskottet hemställer,

a) att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas, samt

b) att, vid bifall härtill, herr Wallenbergs ifrågavarande
motion må anses besvarad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

181

Handeln.

Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

45:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för påskyndande
af sjö mätningarna vid rikets kuster bevilja på extra stat för år 1904
ett anslag af 41,000 kronor.

Departementschefen har hänvisat till hvad han rörande behofvet
af extra anslag under de närmaste åren för ifrågavarande ändamål anfört
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvar särenden den 11
januari 1902, bifogadt samma års statsverksproposition.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, för påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster bevilja på extra stat
för år 1904 ett anslag af 41,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

Dyrtid stillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.

46:o) Kungl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, till beredande i
enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 12
sistlidne januari angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande, år
åt en del tjänstemän och betjänte i sjöförsvarsdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:t,s kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande ämbetsverk,
kårer och stater, på extra stat för år 1904 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 120,000 kronor.

Öfver ifrågavarande framställning kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande, hvilket. utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ang.

anslag till
påskyndande
af sjömätningarna
vid
rikets kuster,

[48.]

Ang.

dyrtidstillägg
åt vissa statens
tjänstemän
och betjänte.

[49.]

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang.

dyrtidstillägg
åt tjänstemän
och vaktmästare
vid flottans
pensionskassa.

[50.]

Dyrtidstillägg åt tjänstemän och vaktmästare vid flottans

pensionskassa.

47:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 12 januari innevarande år beträffande dyrtidstillägg för vissa
statens tjänstemän och betjänte angifna grunder, måtte för år 1903
utgå till tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

Jämväl öfver denna framställning afgifver utskottet framdeles utlåtande,
hvilket utskottet härmed får

anmäla.

Stockholm den 17 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

183

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater):

af herrar Chr. Lund eder g, A. G. L. Billing, lV. Fosser, friherre J.
T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. E. Bohnstedt, grefve P. O. L. Klingspor,
E. Fränekel, grefve K. A. Gosse, grefve C. O. Tauhe och friherre
C. H. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

— — egentlig flottjänst.

Af de sålunda anförda förhållandena finner utskottet framgå, att
en betydlig ökning af underofficers- och sjömanskårerna redan nu är
erforderlig. Af de under byggnad nu varande krigsfartygen beräknas
samtliga, utom pansarkryssaren och undervattensbåten, blifva färdiga
under innevarande eller nästkommande år, och bemanning för dem måste
alltså finnas att tillgå under år 1904. Hvad pansarkryssaren vidkommer,
hvars levererande till flottan är afsedt att äga rum i början af
november månad 1905, bör beaktas, att, enligt hvad statsrådsprotokollet
angifver och utskottet eljest inhämtat, utbildad besättning icke vid
nämnda tid kommer att förefinnas till såväl detta fartyg som flottans
öfriga materiel, därest icke flottans personal erhåller nödig ökning redan
från och med år 1904. Enär nämligen utbildningstiden till förhandsmän
är minst ett och ett hälft år, hvilken tid i fråga om detta fartyg
med dess komplicerade maskiner in. fl. anordningar forde fullt erfordras,
samt för utbildningen af underofficerare ännu längre tid behöfves, skulle,
därest personalökningen koinme att ske först år 1905, personalens utbildning
vara afslutad först långt efter pansarkryssarens leverans. Då
det i afseende på underofficerarne i allt fall torde möta svårighet att
i rätt tid hinna fä tillräckligt antal utbildadt, visar sig nödvändigheten
att nu öka staten för dem desto mer trängande. Genom ett uppskof
med personalökningen skulle man äfventyra, att antingen pansarkryssaren
eller ock delar af den öfriga krigsfartygsmaterielen komme att
under en kanske ganska lång tid sakna behörig bemanning, och de
stora uppoffringar, som gjorts för anskaffande af denna dyrbara materiel,
skulle då måhända visa sig ändamålslösa i händelse af mobilisering.
Af dessa och öfriga i statsrådsprotokollet anförda skäl finner utskottet
det oafvisligen nödvändigt att åtminstone hvad underofficerskåren beträffar,
hvars nu föreslagna ökning är begränsad inom slutsiffran i 1900
års personalökningsplan, biträda Kungi. Maj:ts förslag, att denna kår
måtte redan år 1904 ökas med 55 man.

Jämväl i fråga om sjömanskåren är, enligt utskottets mening, en

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

betydlig ökning af densamma betingad af nyss anförda omständigheter.
Dock; håller utskottet före, att, i närmare öfverensstämmelse med 1900
års personalökningsplan, ökningen af denna kår må kunna göras något
mindre, än Kungl. Maj:t föreslagit, och detta med hänsyn bland annat
därtill, att en del värnpliktige numera till följd af den genom Riksdagens
beslut år 1901 förlängda vapenöfningstiden torde kunna finnas
användbara å en del poster, som kräfva jämförelsevis mindre utbildning.
Enär behofvet af personalökning inom sjömanskåren torde vara
mest framträdande inom de högsta lönegraderna, hvilkas sjömän väl få
anses bekläda de viktigaste och mest ansvarsfulla befattningarna inom
kåren, anser utskottet, att ökningen bör bestämmas till de 220 sjömän,
hvilka i Kungl. Maj:ts förslag afses fördelade med 55 på l:a lönegraden,
100 på 2:a lönegraden och 65 i 3:e lönegraden. Med iakttagande
af den sålunda af utskottet förordade begränsningen i afseende på
sjömanskåren kommer staten för denna kår att sluta på 1,422,272
kronor, hvilket belopp med 21,320 kronor understiger det af Kungl.
Maj:t föreslagna.

Hvad beträffar förslaget angående omorganisation af flottans civilstat
— — — — — — — — — — — — — — — — — —- —
marinintendenturkåren.

Enligt utskottets förslag skulle alltså medelsbehofvet under anslagstiteln
aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

För år 1903 För år 1904

anvisadt

beräknadt

Ökning.

belopp

behof.

Kr.

Ö

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Officerskåren ........................................................

562,860

—

605,080

—

42,220

—

Reservofficersaspiranter .............................................

26,700

—

26,700

—

—

—

Underofficerskåren......................................................

369,600

—

502,220

—

132,620

—

Sjömanskåren ..........................................................

1,305,090

—

1,422,272

—

117,182

—

Skeppsgossekåren ......................................................

18,706

25

18,706

25

—

—

Mariningeniörstaten ...................................................

100,500

—

100,500

—

—

—

Marinintendenturkåren (civilstaten) ............................

139,000

—

233,189

50

94,189

50

Ecklesiastikstaten ....................................................

8,550

—

8,550

—

—

—

Marinläkarékåren (läkarestaten) ..................................

77,635

—

77,635

—

—

—

Poliskåren ................................................................

46,900

—

46,900

—

—

—

Inkvarteringsbidrag för officerare och underofficerare,

förslagsvis ..........................................................

179,840

—

200,960

—

21,120

—

Reserv- och indragningsstater samt båtsmanskompanierna,

förslagsvis ............................................................

66,300

—

66,300

—

—

—

Dagaflöning för officerare och underofficerare, förslagsvis

411,787

50

450,625

75

38,838

25

Summa

3,313.468

75| 3,759,638|50

446,169|75

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

185

Utskottet har alltså under detta anslag vidtagit nedsättningar i jämförelse
med Kungl. Maj:ts förslag å tillhopa 50,185 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må,

dels godkänna stater för flottans officerskår, för
flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår samt
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid
flottan af den lydelse, bilagorna n:is 1, 2 a), 3 a) och
4 a) vid detta utlåtande utvisa;

dels godkänna — — — — — — — — — —
— — — trehundra kronor;

dels ock i riksstaten för år 1904 höja anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater från 3,313,469
kronor till 3,759,639 eller med 446,170 kronor.»

vid punkten 3:o (angående anslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, N. Fosser, friherre J.
T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. E. Bohnstedt, grefve P. O. L. Klingspor,
E. Fränekel, grefve K. A. Po sse, grefve C. O. Taube och friherre
C. H. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

»På grund af de ändringar i staten för sjömanskåren, som utskottet
här ofvan uti punkten 2:o föreslagit, kommer ökningen å ifrågavarande
anslag enligt verkställd beräkning att begränsas till 24,420 kronor, så
att anslaget skulle behöfva upptagas till 393,920 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1904 höja
reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna från 369,500 kronor till 393,920
kronor, eller med 24,420 kronor.»

vid punkten 4:o (angående anslaget till naturaunderhåll åt personal
vid flottan):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Billing, N. Fosser, friherre J.
T. Gripenstedt, F. E. Pettersson, K. E. Bohnstedt, grefve P. O. L. Klingspor,
E. Fränekel, grefve K. A. Posse, grefve C. O. Taube och friherre
HUi. till Hämd. Fiol. 11)03. 4 Sami. / Afl. 0 lliift. 24

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

C. H. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hafva följande lydelse:

»Enligt hvad--------------otillräckligt.

Då utskottet under punkten 2:o här ofvan i afseende på sjömanskåren
förordat mindre ökning, än Kungl. Maj:t föreslagit, begränsas
enligt utskottets förslag höjningen å nu ifrågavarande anslag, enligt
verkställd beräkning, till 96,935 kronor, och anslaget kommer då att
uppgå till 693,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1904 höja
förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid
flottan från 596,065 kronor till 693,000 kronor, eller
med 96,935 kronor.»

vid punkten 9:o (angående anslag till marinintendentsskolan):

af herr C. Persson, med hvilken herr D. Persson instämt, mot vissa
delar af utskottets'' motivering;

vid punkten 4‘2:o (angående anslaget till miuförsvarets ordnande
samt minpersonalens inkvartering vid mobilisering):

af herr C. Persson; samt

vid punkten 44:o (angående anslag till undervattenstorpedbatteri
vid Oscar Fredriksborg):

af herr E. Fränekel mot vissa delar af motiveringen.

Herr I. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar I. Wijk och H. P. P.
Tamm icke varit i utskottet närvarande vid detta ärendes handläggning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

Förslag till

Stat

för flottans officerskår.

Bil. n:o 1.

Fast lön.

Antal.

1

Flaggman..............................................................................................

Kr.

8,000

Ö.

3

D:o ......................................................................................

24,000

6,000

_

1

Kommendör...........................................................................................

—

6

D:o ...........................................................................................

36,000

—

1

Kommendörkapten af l:a graden......................................... ..................

4,500

—

15

D.o af d:o ...............................................................

67,500

—

1

X):o af 2:a graden..............................................................

4,000

—

15

D:o af d:o ..............................................................

60,000

—

1

3,400

187,000

_

55

D:o af d:o ..............................................................................

—

1

D:o af 2:a klassen ..............................................................................

2,400

—

27

D:o af d:o ..............................................................................

64,800

—

1

73

1

1,500

109,500

_

D-o ............................................................................

Underlöjtnant.........................................................................................

720

—

33

D:o ..........................................................................................

23,760

—

235

Kronor

603,080

—

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälhafvare-befattning, därest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande, att,
om två af nämnda befattningsinnehafvare icke uppbära dylik lön, til-lägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................

2,000

Summa kronor

605,080

—

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, 5 kronor till kommendörkapten
af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdcra af förestående belopp tillkommer i den ordning
reglemente för flottan bostämmer.

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente för
flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggman ............. vid Karlskrona station 1,200 kronor; vid Stockholms station 1,500 kronor.

kommendör.......... » » » 900 > » » » 1,200 »

kommendörkapten.. > > » 600 » i » > 1,000 >

kapten................. » » » 400 » « » > 500 »

» » » 300 » » » » 400 >

3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälliafvareämbetena i Karlskrona innehafvas af en
och samma person, åtnjuter inuehafvaren ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

löjtnant och )
underlöjtnant/

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

189

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för flottans underofficerskår år 1904.

Fast lön.

Beklädnads-

Summa.

ersättning.

tal.

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre

1

Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skep-

pare) ......................................................

900

—

200

—

1,100

—

82

D:o ......................................................

73,800

—

16,400

—

90,200

—

1

D:o (maskinist).......................................

1,140

—

200

—

1,340

—

48

D:o ......................................................

54,720

—

9,600

—

64,320

—

1

D:o (rustmästare, torpedmästare eller qvar-

tersman) .......................................

900

—

200

—

1,100

—

7

D:o ......................................................

6,300

—

1,400

—

7,700

—

1

Underofficer af 2 graden (styrman, konstapel el-

900

—

200

—

1,100

—

ler skeppare).............................................

166

D:o ......................................................

149,400

—

33,200

—

182,600

—

1

D:o (maskinist) ....................................

900

—

200

—

1,100

—

98

D:o ......................................................

88,200

—

19,600

—

107,800

—

1

D:o (ryttmästare, torpedmästare eller qvar-

900

—

200

—

1,100

—

tersman) ........................................

13

D:o ....................................................

11,700

—

2,600

—

14,300

420

Summa kronor

389,760

—

84,000

—

473,760

Anmärkningar.

l:o Bagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficor
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) och underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare eller kvartersman) eller half dagaflöning efter livartdera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggunderofficer............ vid Karlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.

underofficer af 2:a graden » » »180» » » » 240 »

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 3.

Förslag till

Stat

för flottans sjömanskår år 1904.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

652

—

276,448

—

422

50

485,452

50

290

—

183,860

—

238

90

113,238

60

187

50

88,875

—

1,149,665

—

30,000

—

1,119,665

—

—

30,000

—

—

—

24,000

—

—

—

6,000

—

—

—

48,000

—

—

—

145,920

—

—

—

1,373,585

—

Antal.

1

424

1

1,149

1

634

474

1

474

3,160

. j/12 månaders månadslön å 30 kr. .

“ \dagaflöning å 80 öre i 365 dagar.

D:o

d:o

2:a lönegrad^2 m^arter
° idaganömng

D:o

3:e lönegrad|(

D:o

. „ , i6 månaders

lönegrad|dagaflönmg

månaders månadslön å 20 kr...................\

å 50 öre i 365 dagar................../

d:o ..................

12 månaders månadslön å 12 kr. ..
dagaflöning å 40 öre i 365 dagar..

d:o

månadslön å 12 kr......

å 40 öre i 184 dagar..

, ,/6 månaders månadslön å 6,60 kr.

negra ^dagaflöning a 30 öre i 181 dagar.

D:o

d:o

4:e

, ,/12 månaders månadslön å 6,50 kr.................\

negra ^dagaflöning å 30 öre i 365 (lagar................../

D:o

d:o

Afgår dagaflöning under tjänstgöring å varfvet, förslagsvis...

Lega å 50 kr., förslagsvis för 600 man ..............................

Eekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värfvare^
förslagsvis för 600 man ....................................

Arfvode för 100 kompanikorpraler å 5 kr. i månaden .........

Uppmuntringspenningar, förslagsvis...................................

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis..........................................

Summa kronor

Anmärkningar:

Ilo. Skulle det sålunda bestämda autalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

191

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

2:o. Uppmuntriugspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 1,575
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan år 1904.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Officerskåren.

4 Flaggman .................. dagaflöning å 7 kr. i 365 dagar

10,220

—

7 Kommendörer............. » »6 » » »

15,330

—

32 Kommendörkaptener.... j * 5 > » >

58,400

-

84 Kaptener.................... » >4 » » >

108 Löjtnanter och under-

122,640

löjtnanter................. » > 3 » » »

118,260

—

324,850

235

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och i sjökarte-

verket.....................................................................

—

—

25,000

—

299,850

Underofflcerskåren.

83 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)

dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar....................

49,986

75

49 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning af 2 kr. i

365 dagar ...............................................................

35,770

—

8 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän) dagaflöning ä 1 kr. 65 öre i 365 dagar

4,818

—

167 Underofficerare af 2. gr. (styrmän, konstaplar eller

skeppare) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar.................

60,955

—

99 Underofficerare af 2. gr. (maskinister) dagaflöning å

1 kr. 65 öre i 365 dagar .........................................

14 Underofficerare af 2. gr. (rustmästare, torpedmästare

59,622

75

eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar ....

5,110

—

216,262

50

420

Transport

—

216,262

50

299,850

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

193

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Transport

—

--

216,262

50

299,850

-

Af går dagaflöning under tjänstgöring på varf vet förslagsvis:

för 49 Flaggunderofficerare (maskinister)’ dagaflöning ä 2 kr.

i 225 dagar ...........................................................

22,050

—

> 8 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän) dagaflöning ä 1 kr. 65 öre i 225 dagar

2,970

—

> 99 Underofficerare af 2. gr. (maskinister) dagaflöning

ä 1 kr. 65 öre i 225 dagar.....................................

36,753

75

» 14 Underofficerare af 2. gr. (rustmästare, torpedmästare

eller kvartersmän) dagaflöning ä 1 kr. i 225 dagar ...

3,150

—

» Underofficerare af öfriga stater....................................

9,000

—

73,923

75

142,338

75

Summa kronor

—

_

—

—

442,188

75

liih. till 1 likså. Blot. 1903. 4 Sand.

1 A/d. G Hå/t.

2 5

194

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Förslag till

Stat

för flottans marinintendenturkår.

An-

tal.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

1

Marinöfv erintendent och chef:

arfvode.........................................................................

—

—

1,000

—

1

Förste marinintendent:

lön...................

4,000

—

dagafiöning å 5 kronor...................................................

1,825

—

5,825

_

2

Förste marinintendenter........

—

—

11,650

—

1

Marinintendent af l:a graden, l:a löneklassen:

lön........................ ..............

3,400

—

dagafiöning ä 4 kronor...................................................

1,460

—

4,860

11

Marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen......................

—

—

53,460

—

1

Marinintendent af l:a graden, 2:a löneklassen:

lön.............................................................................

2,400

—

dagafiöning å 4 kronor...................................................

1,460

—

3,860

_

5

Marinintendenter af l:a graden. 2:a löneklassen.......................

—

19,300

—

1

Marinintendent af 2:a graden:

lön..................................... ............

1,500

—

dagafiöning ä 3 kronor..................................................

1,095

—

2,595

19

Marinintendenter af 2:a graden..............................................

—

—

49,305

—

1

Marinunderintendent:

lön............................................

720

—

dagafiöning å 3 kronor..................................................

1,095

—

1.815

19

Marinunderintendenter................

—

—

34,4S0

_

62

1

Auditör vid Karlskrona station:

lön................

3,000

—

tj än s tgö ringsp enningar..................................................

1,000

—

4,000

—

1

Auditör vid Stockholms station:

arfvode......

1.800

—

tjänstgöringspenningar...................................................

700

—

2,500

—

1

Advokatfiskal vid Karlskrona station:

arfvode.......................

1,800

—

tjänstgöringspenningar...................................................

700

—

2,500

—

3

Transport

—

197,155

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

195

An-

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

tal.

Transport

—

—

197,155

—

1

Väbel vid Karlskrona station:

lön.............................................................................

600

—

dagaflöning å 1,65 kronor...............................................

602

25

1,202

25

1

2

Väbel vid Stockholms station................................................

—

—

1,202

25

i

Vaktmästare vid Karlskrona station:

lön.............................................................................

500

300

—

800

_

6

7

Vaktmästare, däraf 3 vid Karlskrona och 3 vid Stockholms station

—

—

4.S00

—

Dagaflöning till marinunderintendenter öfver stat..................

—

—

2,190

—

Missräkningspenningar till kassöråhvarderastationenå500 kronor

1,000

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis ............................................

_

_

24,840

—

Summa kronor

—

—

233,189

50

Anmärkningar:

l:o. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
förste marinintendent, vid Karlskrona station 600 kronor; vid Stockholms station 1,000 kronor

marinintendent af l:agraden, »

» > 400 »

>

>

>

500 »

marinintendent af 2:a graden
och marinunderintendent, >

> > 300 >

»

>

»

400 >

väbel, »

> > 240 »

>

300 >

2;o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 6 års väl vitsordad tjänstgöring
med 500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väblar
ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan
tjänstgöring med ytterligare 100 kronor.

3:o. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån
kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 6.

Förslag till

Stat

för marinintendentskolan.

Kronor.

ö.

Arfvoden till lärare.......

6,630

Till hyra af lokal och inköp af undervisningsmateriel samt extra utgifter m. m.

1,970

Summa

8,600

-

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

197

Bil. n:o 7.

Förslag till

Stat

för kustartilleriet.

Antal.

Krön

3 r.

I. Lön och dagaflöning.

Officerare.

i

Chef för kustartilleriet:

lön...................................................................

8.000

—

dagaflöning å 7 kronor...................................

2,555

—

10,555

_

i

Öfverste:

lön....................................................................

6,000

—

dagaflöning å 6 kronor.......................................

2,190

—

8,190

_

i

Öfverste............................................. ....................

—

—

8,190

—

i

Öfverstelöjtnant:

lön.................................................................

4,500

—

dagaflöning å 5 kronor......................................

1,825

—

6,325

_

i

Öfverstelöjtnant ......................................................

—

—

6,325

—

i

Major:

lön....................................................................

4,000

-

dagaflöning å 5 kronor.......................................

1,825

—

5,825

__

3

Majorer ..................................................................

—

—

17,475

—

1

Kapten af l:a klassen:

lön....................................................................

3,400

-

dagaflöning å 4 kronor.......................................

1,460

—

4,860

_

14

Kaptener af l:a klassen............................................

—

—

68,040

—

1

Kapten af 2:a klassen:

lön....................................................................

2,400

—

dagaflöning å 4 kronor......................................

1,460

—

3,860

_

12

Kaptener af 2:a klassen...........................................

—

—

46,320

—

j 37

Transport

—

—

185,965

-1

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal.

Krön

o r.

37

Transport

—

—

185,965

—

1

Löjtnant:

lön....................................................................

1,500

—

dagaflöning å 3 kronor......................................

1,095

—

2,595

27

Löjtnanter...............................................................

—

—

70,065

—

1

Underlöjtnant:

lön....................................................................

720

—

dagaflöning å 3 kronor.......................................

1,095

—

1,815

_

14

Underlöjtnanter ......................................................

—

—

25,410

—

285,850

80

Reseryofflcersaspiranter.

1

Reservofficersaspirant:

dagaflöning å 4,50 kronor...................................

—

—

1,642

50

5

Reservofficersaspiranter............................................

—

—

8,212

50

9,855

6

Underofficerare.

1

Underofficer af l:a graden:

lön..................................................................

1,200

-

dagaflöning å 2 kronor.......................................

730

—

1,930

_

47

Underofficerare af l:a graden...................................

—

—

90,710

—

1

Underofficer af 2:a graden:

lön..................................................................

900

—

dagaflöning å 1,50 kronor...................................

547

50

1,447

50

99

Underofficerare af 2:a graden...................................

—

—

143,302

50

237,390

148

Manskap.

1

l:a lönegrad (underofficerskorpral):

lön.................................................................

300

—

dagaflöning å 70 öre..........................................

255

50

555

50

145

l:a lönegrad (underofficerskorpraler)..........................

—

-

80,547

50

1

2:a lönegrad:

lön...................................................................

204

—

dagaflöning å 50 öre..........................................

182

50

386

50

341

2:a lönegrad ............................................................

—

_

131,796

50

488

Transport

—

—

213,286

—

533,095

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

199

Antal.

Krön

o r.

488

Transport

—

—

213,286

—

533,095

—

1

3:e lönegrad:

lön....................................................................

144

—

dagaflöning å 40 öre.................................... .....

146

—

290

225

3:e lönegrad ............................................................

—

-

65,250

—

1

4:e lönegrad:

lön....................................................................

78

—

dagaflöning å, 30 öre..........................................

109

50

187

50

599

4:e lönegrad.............................................................

_

_

112,312

50

391,326

1,314

Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af

de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner,

som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som

erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne-

grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader,

om rekryteringen skulle behöfva omfatta flera än det nedan

förslagsvis upptagna antalet af 250 man.

Civilmilitär personal.

1

Regementsintendent *):

lön....................................................................

3,000

—

tjänstgöringspenningar .......................................

1,000

—

4,000

—

1

Regementsintendent l) ...............................................

—

—

4,000

—

1

Fästningsförvaltare *):

lön.................................................................

2,200

—

tjänstgöringspenningar .......................................

300

—

2,500

—

1

Regementsläkare:

lön....................................................................

3,400

—

dagaflöning å 5 kronor.....................................

1,825

—

5,225

—

1

Förste bataljonsläkare:

lön.................................................................

2,400

-

dagaflöning å 4 kronor......................................

1,460

—

3,860

_

1

Förste bataljonsläkare ............................................

—

3,860

-

23,445

—

6

Transport

—

—

947,866

—

*) Efter 5 urs tjänstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och efter 10 ars tjänstgöring
i samma grad med ytterligare 500 kronor.

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal.

Transport

II. Arfvoden.

Auditör.................

Regementspastor....
Fästningspredikant..

III. Rekryteringskostnader.

Lega å 50 kronor förslagsvis för 250 man..................

Rekryteringskostnader ;''i 40 kronor, däraf högst 30
kronor till värfvaren, förslagsvis för 250 man......

IV. Inkvarteringsbidrag.

Kronor.

— — 947,866

800

1,000

120

12,500 —

10,000

1,920

22,500

Inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare,
läkare, regementsintendenter och fästningsförval tare,

förslagsvis ................................................

Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslagsvis
..................................................................

37,560

6,240

43,800

Anm. 1. Officer, underofficer, läkare, regementsintendent
och fästningsförvaltare, som icke åtnjuta fri bostad i
kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år

räknadt belopp af:

å kust-

i Stockholm

fästning

eller Göteborg

kr.

kr.

generalsperson....................

—

1,500

öfverste ............................

900

1,200

öfverstelöjtnant eller major ..

600

1,000

kapten .............................

400

500

subalternofficer ..................

300

400

regementsläkare.................

600

1,000

förste bataljonsläkare..........

400

500

regementsintendent .............

400

500

fästningsförvaltare...............

300

400

underofficer af l:a graden ....

240

300

underofficer af 2:a graden....

180

240

Anm. 2. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 50
att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp
å kustfästning af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg

af 15 kr.

Summa

-! 1,016,086

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

201

Bil. n:o 2 a).

Förslag till

Stat

för flottans underofficerskår.

Bekläd

Past lön.

nadsersätt-

Summa.

Antal.

ning.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

i

Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare)

900

_

200

—

1,100

—

86

D:o d:o

77,400

—

17,200

—

94,600

—

1

D:o (maskinist) ..................................

1,140

—

200

—

1,340

—

52

D:o d:o .................................

59,280

—

10,400

—

69,680

—

1

D:o (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersman)..............................

900

—

200

—

1,100

—

7

D:o d:o

6,300

—

1,400

—

7,700

—

1

Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller

skeppare)...................

900

—

200

—

1,100

—

174

D:o d:o

156,600

—

34,800

—

191,400

—

1

D:o (maskinist) ..................

900

—

200

-

1,100

—

106

D:o d:o ..................

95,400

—

21,200

—

116,600

—

1

D:o (rustmästare, torpedmä-

stare eller kvartersman)

900

200

—

1,100

—

14

D:o d:o

12,600

2,800

-

15,400

—

445

Summa kronoi

| 413,220

1-

| 89,000

—

502,220

-

A nmärkningar:

l:o. Dagaflöning a 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 6 5 öre till flaggunderofficer
(styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) och underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,
torpedmästare eller kvartersman) eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggunderofficer........... vid Karlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.

underofficer af 2:a graden » » » 180 » »

Bih. Ull llilcsd. Blot. 1903. 4 Sami. 1 Af,l. 6 Höft.

20

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 3 a).

Förslag till

Stat

för flottans sjömanskår år 1904.

fl2 månaders månadslön å 30 kr.................. 1

(dagaflöning ii 80 öre i 365 dagar..................J

d:o ..................

månaders månadslön ä 20 kr...................\

° (dagaflöning ä 50 öre i 365 dagar................../

:=}

l:a lönegradD:o 2 D:o


3:

D:o

d:o

■e lönegrad/^ månaders månadslön k 12 kr.
° \ dagaflöning å 40 ö

öre i 365 dagar

d:o

jå e lönegradj® månaders månadslön ä 12 kr.

3,220

.dagaflöning ä 40 öre i 184 dagar
ll-p lönegrad/6 månaders månadslön å 6.50 kr.
1 a (dagaflöni

D:o

4:e

D:o

aflöning å, 30 öre i 181 dagar..
d:o

12 månaders månadslön ä 6.50 kr.
dagaflöning ;i 30 öre i 365 dagar..

d:o

Afgår dagaflöning under tjänstgöring å varfvet, förslagsvis..

Lega ä 50 kr., förslagsvis för 600 man.............................

Rekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värf

varen, förslagsvis för 600 man................................

Arfvode för 100 kompanikorpraler ä 5 kr. i månaden......

Uppmuntringspenningar, förslagsvis...............................

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.....................................

Summa kronor

Kr.

652

296,008

422

506,577

290

192,560

238

107,266

187

84,187

1,188,390

30,000

Kr.

1,158,390

30.000

24.000

6,000

50.000
153,882

— i-l 1,422,272

Anmärkningar:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke Unnas fulltaligt,
må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

203

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen
skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 600 man.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.

3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 1,655
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4 a).

Förslag till

Stat

å dagaflöning för officerare och underofficerare vid flottan.

Officerskåren.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

4 Flaggman.................... dagaflöning å 7 kr. i 365 dagar

10,220

—

7 Kommendörer.............. » > 6 » » »

15,330

—

32 Kommendörkaptener .... » » 5 » » »

58,400

—

84 Kaptener..................... » » 4 » » »

122,640

—

108 Löjtnanter och under-

löjtnanter................. » >3 » » >

118,260

—

324,850

235

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och, i sjökarte-

verket.....................................................................

—

—

25,000

—

299,850

Underofficerskåren.

87 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)

dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar .....................

52,395

75

53 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i

365 dagar .........................................................

38,690

—

8 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar...

4,818

—

175 Underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller

skeppare) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar..................

63,875

-

107 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflöning

å 1 kr. 65 öre i 365 dagar .......................................

64,440

75

15 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmästare

eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar.....

5,475

—

229,694

50

445

Transport

—

229,694

50

299,850

—

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

205

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Transport

—

—

229,694

50

299,850

—

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjänstgöring å varfvet:

för 53 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.

i 225 dagar ..........................................................

23,850

—

» 8 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

1

kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar..

2,970

--

■> 107 Underofficerare af 2:a graden (maskinister) dagaflö-

ning å 1 kr. 65 öre i 225 dagar ..............................

89,723

75

> 15 Underofficerare af 2:a graden (rustmästare, torpedmä-

stare eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar

3,375

—

» Underofficerare af öfriga stater............ .................

9,000

—

78,918

75

150,775

75

Summa kronor

—

—

—

450,625

75

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1903 års riksstat anslår:

Anvisning

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

17,000

26,800

—

—

—

—

—

17,000

26,800

—

49,600

__

__

_

_

49,600

_

93,400

—

—

93,400

—

3,313,469

369,500

596,065

33,300

—

—

—

23,760

—

3,313,469

369,500

596,065

23,760

33,300

—

4,405,734

—

—

—

23,7(50

—

4,429,494

—

Sjöförsvars Departcmentet

och

Departementschefen.................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts

Nuvarande belopp..................................................

Okas å anslaget till amanuenser, skrifbiträden
Marinförvaltningen .................................................

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Ökas med............................................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

Ökas med ..............................................................

Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags Ökas

med ..............................................................

Båtsmansindelningen. Anslaget uteslutes ur riksLindring
i rustnings- och roteringsbesvären, för Minskas

med............................................................

hvarjemte rubriken ändras till: Ersättning för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

207

Lift. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

departementet.

öfverstyrclscn.

kansli samt kommandoexpeditionen.

och extra vaktmästare med ...............

20,800: -2,400: —

S:gr

belopp

3,313,469: —
355,606: —

reservationsanslag. Nuvarande belopp

369,500: -17,760: -

anslag. Nuvarande belopp..................

596,065: -78,135: —

staten.

slagsanslag. Nuvarande belopp.........

33,300: —
3,300: -

rustning och rotering, förslagsanslag.

Tr:pt

I

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

17,000

29,200

49,600

d.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

29,200

49,600

ö.

—

95,800

—

__

—

—•

—

95,800

—

3,669,075

387,260

674,200

30,000

—

—

—

—

—

3,669,075

387,260

674,200

30,000

:

4,856,335

_j__l

—

—

4,856,335

—

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1902 års riksstat anslår:

Anvisning i

Indelning oeli dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

4,405,734

1.685.000

1.200.000
14,900

780,000

62,090

—

—

—

23,760

—

4,429,494

1.685.000

1.200.000
14,900

780,000

62,090

—

44,000

—

—

—

—

—

44,000

—

S:gr

8,098,324

—

—

—

23,760

—

8,122,084

—

874,794

__

_

874,794

_

132,384

—

—

—

—

132,384

—

226,621

—

—

—

—

226,621

—

155,602

—

—

—

—

—

155,602

—

120,000

—

—

-

—-

—

120,000

—

220,000

—

—

—

---

—

220,000

—

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

S:gi

1,742,401

—

—

—

1-

1,742,401

—

Tr:pt

9,934,12ö|—

!

1

|-

23,760 -

9,957,8851-

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations Flottans

öfningar, reservationsanslag........................

Repetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag..................

Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp.....................

Ökas med...........................................................

, reservationsanslag (nytt)
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag.
Ökas med..........................................................

Skeppsgosseskolan ....
Marinintendentskolan

Kust Aflöning

för kustartilleriets personal. Nuvarande

Ökas med..............................................................

Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservations Ökas

med.............................................................

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, förökas
med...............................................................

Underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel,

Ökas med...............................................................

Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag. Nu Ökas

med............................................................

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be qnslag.

Nuvarande belopp ................................

Ökas med..............................................................

Sjukvård för kustartilleriets personal, reservationsÖkas
med...............................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

209

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
pa förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

anslag .....................................................

reservationsanslag....................................

ersättning därför, förslagsanslag............

................................................ 32,340: —

................................................ 1,200: —

T

16,100

33,540

r:pt

Kronor.

4,856,335

1.685.000

1.200.000
14,900

780,000

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

4,856,335

1.685.000

1.200.000
14,900

780,000

Ö.

13,650

8,600

—

71,890

71,890

Nuvarande belopp ................................

44.000

25.000

—

69,000

_

__

_

__

_

69,000

_

S:gr

8,581,325

—

—

8,581,325

—

artilleriet.

belopp ...................................................

874,794

141,292

—

1,016,086

1,016,086

anslag. Nuvarande belopp.....................

132,384

13,320

—

145,704

—

—

—

—

145,704

_

slagsanslag. Nuvarande belopp ..........

226,621

22,776

—

249,397

—

—

_

__

_

249,397

_

reservationsanslag. Nuvarande belopp ..

155,602

960

__

156,562

—

—

—

—

—

156,562

__

varande belopp .......................................

120,000

40,000

—

160,000

160,000

klädnad och ersättning därför, förslags-anslag. Nuvarande belopp ..............

220,000

70.000

13.000
1,000

—

290,000

14,000

—

—

-

—

—

290,000

14,000

—

S:gr

2,031,749

—

—

—

—

—| 2,031,749

—

T

r:pt

10,708,874

-I

—

—|

-|

10,708,874

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 0 Halt. 27

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1903 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
förlig aL
på föl

Erihotor.

dermed jem-

visning

•slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

9,934,125

—

—

23,760

—

9,957,885

—

37,000

.

37,000

13,000

—

—

13,000

—

2,000

22,254

2,000

22,254

26,150

—

—

—

—

—

26,150

—

106,919

—

—

106,919

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

219,823

—

—

—

---

—

219,823

—

65,000

65,000

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

—

100,800

—

—

—

—

100,800

—

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

• 1,687.800]—

405

—

4

—

1,688,209

|-

11,841,748}—

405

—

23,764

|—

| 11,865,917

—

Diverse

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................

Ersättning åt officerare och ingeniörer under anResestipendium
åt läkare vid flottan och kust Diverse

behof .........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.

Ökas med ...............................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags Ökas

med ............................................................

Extra utgifter ..........................................................

Han -

Sjökarteverket, reservationsanslag ..........................

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal Undervisningsanstalter

för sjöfart ........................

Nautisk-meteorologiska hyr ån ..................................

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
hyrån, förslagsanslag................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

211

anslag.

ställning eller kommendering utrikes,
artilleriet, reservationsanslag..............

Nuvarande belopp ..............................

anslag. Nuvarande belopp..................

dela.

terna, reservationsanslag ....................

terna för sjöfart och föreståndaren

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning ocli
förlig ai
på fö

Friheter.

dermed jem-i visning
rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

10,708,874

—

—

—

—

10,708,874

—

37,000

37,000

13,000

—

—

—

—

13,000

—

2,000

—

—

—

—

—

2,000

—

22,254

—

—

—

—

—

22,254

—

.... 26,150: —

..... 2,650: -

28,800

—

—

—

—

—

28,800

—

... 106,919= —

... 15,867: —

122,786

—

—

—

—

122,786

—

12,500

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

238,340

—

—

—

—

—

238,340

—

65,000

65,000

1,500,000

100,800

—

405

—

4

—

1,500,409

100,800

—

9,000

-

—

—

—

—

9,000

—

vid nautisk-

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

Sgr

1,687,800

-

405|—

4

| 1,688,209

—

Summa

12,635,014

—

405|—

1 4|-

12,635,423

—■

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Femte hufvudtitel.

Sjöförsvarsdepartementet:

Flottan.

Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel ...............

» täckande af brist i äldre anslag till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel ...........................

» bestyckning af bevakningsbåtar m. m..............

» skjutförsök ock inskjutning af kanoner ............

» anskaffning af kanoner i reserv .....................

» anskaffning af torpeder ..................................

» försöksskjutningar med torpeder .......................

» anskaffning af karbin er ......................................

» uppförande af ny artilleriinventariekammare i

Karlskrona........................................................

» fortsättande af mobiliseringskajen å varfvet i

Karlskrona.........................................................

» byggande i Karlskrona af en ny torpedinskjut ningsbro

.....................................................

» uppförande i Karlskrona af ett exercis- och gymnastikhus
för skeppsgossekären...........................

» uppförande af tre nya ammunitionsförrådshus m. m.

å Kalsholmen vid Karlskrona .....................

» kustsignalväsendet.............................................

» förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen
...............................................................

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan ......

» isolering och förstärkt värmeledning å pansarbåtarne
Oden, Thor och Niord m. in............

Transport

Kronor.

5,168,650

608,952

83.000

30.000
110,150
100,000

8,000

57,900

112.500

184.000
48,380

109.500

120,600

100.000

4,500

1,860

145,311

Kronor.

6,993,303]—1--(-

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

213

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

6,993,303

_

Till betäckande af vissa af marinförvaltningen för-skottsvis bestridda utgifter för värnpliktigas

förläggning...........................................................

» ersättande af förskottsvis bestridda kostnader för
mottagande af ett franskt kadettfartyg ............

125,796

3,659

—

7,122,758

Kustartilleriet.

Till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar
» täckande af brist i de för ordnande af af försänk-ningarna i Bullerholmssundet anvisade medel
» nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

För minförsvarets ordnande och minpersonalens in-kvartering vid mobilisering.................................

» fasta minförsvaret.................................................

590,000

60,000

398,386

137,824

159,500

—

1,345,710

41,000

Handeln.

För påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster

Summa

—

—

8,509,468

—

Bill. till Riksd. Prot. 1303.

4 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

28

Rättelse

till statsutskottets utlåtande n:o 6.

I den å sid. 195 upptagna anmärkningen 2:o vid förslaget till stat
för flottans marinintendenturkår står'':

22:o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
med 500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väblar ökas
lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring
med ytterligare 100 kronor.»

Bör vara:

»2:o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
med 500 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väblar ökas
lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring
med ytterligare 100 kronor. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med
100 kronor.»

Bill. till Riksd. Prot. 1003.

4 Sami. 1 Afd.