r>
Statsutskottets Utlåtande iV.o 57.
N:o 57.
Auk. till Eiksd. kansli den 24 april 1903 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om räntenedsättning för vissa från odlingslånefonden
utlämnade län.
(R. A.)
I en inom Första Kammaren vackt, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad motion (n:o 7) har herr J. Kennedy,
hemställt, att Riksdagen behagade uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en utredning rörande nedsättning i räntan för alla sådana
lån från odlingslånefonden, å hvilka erlägges en årlig ränta, öfverstigande
tre och sex tiondedels procent, och att på grund af denna
utredning till nästa års Riksdag inkomma med nådig proposition i ämnet.
Motionären har erinrat, att å de från odlingslånefonden utlämnade
lånen räntan, som af 1883 års Riksdag bestämdes till 5 procent, därefter
blifvit nedsatt år 1885 till 47» procent, år 1895 till 4 procent
och slutligen år 1898 till 3,6 procent. Dessa nedsättningar i räntan
hafva tillkommit alla de nya lån, som från fonden utlämnats efter det
beslut om nedsättningen meddelats, samt, hvad angår de åren 1895
och 1898 medgifna nedsättningarna, jämväl de från fonden förut beviljade
lån, angående hvilkas fördelning å vederbörande hemman och
anteckning i jordeboken utslag icke meddelats.
Till statsutskottet har motionären öfverlämnat en i statskontoret
uppgjord förteckning å de lån från nya odlingslånefonden, hvilka före
1901 års slut helt eller delvis lyftats samt vid samma tid icke blifvit
till fullo återbetalda; och framgår af denna förteckning, att vid 1901
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
års slut funuos utestående lån, löpande med 47* procent ränta till ett
belopp af 2,497,014 kronor 85 öre och löpande med 4 procent ränta å
sammanlagdt 925,797 kronor 75 öre.
På sätt i motionen erinrats, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen år 1894 hos Kungl. Maj:t gjort framställning
i fråga om nedsättning af räntan å odlingslån och däruti ifrågasatt,
att denna förmån skulle tillkomma jämväl dem, som redan erhållit
odlingslån. I häröfver afgifvet utlåtande hade emellertid statskontoret,
hvad anginge de lån, som blifvit å vederbörande hemman fördelade,
fäst uppmärksamheten därå, att denna fördelning vore fastställd genom
utslag, i enlighet med hvilka, och i den mån de vunnit laga kraft, den
summa, som till låneandelens och den utfästa räntans likviderande årligen
skulle af hvarje hemman erläggas, blifvit från och med det år,
då betalningsskyldigheten vidtagit, under särskild rubrik med utsättande
af det sista året, då betalningen skulle utgå, såsom ett hemmanet under
sålunda bestämdt antal år åliggande allmänt onus i jordeboken antecknadt.
En förändring i de redan för hvarje hemman eller hemmansdel bestämda
skuldbelopp förutsatte förnyade uträkningar för hvarje lån och därpå
grundad ny fördelning, hvilken, först sedan innehafvaren af de betalningsskyldiga
hemmanen satts i tillfälle att däröfver yttra sig, torde kunna
genom utslag fastställas och i jordeböckerna antecknas, och då antalet
af de hemman eller hemmansdelar, hvilka hade att ansvara för återbetalningen
af odlingslån, vore att räkna i tusental, skulle förändringen
kräfva ett arbete af så betydande omfattning, att detsamma åtminstone
delvis icke kunde verkställas utan vidtagande af särskilda anordningar
därför. I anledning häraf och på i öfrigt anförda skäl hade statskontoret
ansett sig så mycket mindre kunna förorda räntenedsättningens
tillämpning å nu omförmälda lån, som det enligt gällande författning i
ämnet stode öppet för hvarje deltagare i sådant lån att sex månader
efter gjord uppsägning inbetala sin låneandel. I sin till 1895 års Riksdag
aflåtna proposition i detta ämne gjorde Kungl. Maj:t ej heller
framställning om den föreslagna räntenedsättningens tillämpning i vidsträcktare
mån än som af statskontoret förordats.
Vid 1897 och 1898 årens riksdagar väcktes emellertid af enskilda
motionärer förslag om nedsättning i räntan jämväl å de odlingslån, som
redan blifvit å vederbörande hemman fördelade och i jordeboken antecknade.
Dessa förslag hafva dock icke funnits böra till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Med afseende å det vid 1898 års riksdag föreliggande
förslaget i ämnet anförde statsutskottet, att de betydande svårigheter
och kostnader, som, enligt hvad af vederböraude embetsverk blifvit på
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
visadt, skulle vara förenade med den föreslagna förändringen, syntes i
ocli för sig böra utgöra hinder för dess genomförande. Det syntes ock
utskottet vara olämpligt att utan trängande behof vidtaga rubbning i
en gång träffade aftal, och något sådant behof kunde icke anses föreligga,
då deltagare i odlingslån enligt gällande bestämmelser vore
berättigade att efter uppsägning inbetala sina andelar däri.
Hvad i förevarande motion blifvit anfördt har icke gifvit utskottet
anledning frångå den uppfattning, utskottet sålunda förut i denna fråga
uttalat; och anser sig utskottet därför böra hemställa,
att herr Kennedys förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 april 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.