Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
1
N:o 55.
Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1903, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande för år 1904 af anslag till utförande
af provisoriska anordningar vid centralstationen och
norra stationen i Stockholm m. m.
(E. A.)
I en till Riksdagen den 16 sistlidne februari aflåten proposition (n:o 59)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit, att Riksdagen,
med förklarande att de gatudelar, som för utförande af provisoriska
anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm komma
att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan rätt än kostnadsfri
besittningsrätt, så länge de för statens järnvägsdrift användas, må, till utförande
af nämnda bangårdsanordningar, för år 1904 bevilja, utöfver det
af Riksdagen för enahanda ändamål redan anvisade belopp, 1,368,000 kronor,
ytterligare 340,000 kronor att utgå från riksgäldskontor, med rätt
för Kungl. Maj:t att låta under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
sistnämnda belopp.
Till åberopade statsrådsprotokollet bar föredragande departementschefen
anfört följande:
Bih. till Riksd. Vrot. 11)03. 1 Sand. 1 Afd. 3!) lläft, (N:o 5.5.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
»I skrifvelse den 13 maj 1902 anmälde Riksdagen, att Riksdagen,
i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda proposition,
a) för år 1903 beviljat:
till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen
och norra stationen i Stockholm... kronor 1,368,000: —
till påbörjande af permanent godsbangård vid Norrtulls
station ........... » 414,000: —
och till påbörjande af en rangeringsbangård vid
Tomteboda ............................................................... » 390,000: —
eller tillsammans kronor 2,172,000: —,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under år
1902 af tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor;
b) medgifvit, att det belopp, för hvilket enligt Riksdagens skrifvelse
den 1 maj 1900 finge inköpas sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t
pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga för genomförande af nya
bangårdsanordningar i Stockholm, finge höjas från 5,000,000 kronor till
6,000,000 kronor, under iakttagande fortfarande af de i samma skrifvelse
fastställda villkor med tillägg, dels att ej annan mark finge med anlitande
af dessa medel förvärfvas än sådan, som erfordrades för de i mom. a) här
ofvan omförmälda bangårdsanordningar eller för utvidgning af Stockholms
södra station, dels ock, att medlen kunde i förekommande fall användas
jämväl till inköp af gatumark och till löseskilling vid förvärf af egendom
i enlighet med gällande bestämmelser angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof; samt
c) medgifvit, att ett för anläggning af godsbangård vid Norrtulls station
erforderligt område af omkring 38 ar af kronolägenheten Stallmästaregården
i Solna socken finge af järnvägsstyrelsen öfvertagas för att disponeras
för statens järnvägars räkning, med skyldighet för järnvägsstyrelsen
att utgifva den ersättning för förlust eller olägenhet i anledning af öfverlåtelsen,
som borde lägenhetens nuvarande arrendator tillkomma.
Järnvägsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 december
1902, med öfverlämnande af omarbetadt, fullständigt förslag till provisoriska
anordningar vid centralstation och norra stationen i Stockholm,
dels anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå
Riksdagen att, då omförmälda af Riksdagen för år 1903 beviljade anslag
å 1,368,000 kronor befunnits för det nya förslaget otillräckligt, bevilja
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
3
ett tilläggsanslag af 440,000 kronor att ställas till styrelsens disposition
under innevarande år,
dels ock, för den händelse att förvärfvandet, på sätt af Riksdagen
förutsatts för beviljande af sagda anslag, med äganderätt af all den Stockholms
stad tillhöriga mark, som för utförande af förenämnda anordningar
erfordrades, skulle anses omfatta jämväl för dessa anordningar erforderliga
gatudelar, hemställt om utverkande hos Riksdagen af eftergifvande af berörda
förutsättning, i hvad anginge gatumarken.
De frågor, som sålunda af järnvägsstyrelsen väckts, eller dels om
beviljande af tilläggsanslag för utförande af provisoriska anordningar vid
centralstationen och norra stationen i Stockholm och dels om sättet för
förvärfvande af den för anordningarnas genomförande erforderliga marken,
torde lämpligen böra behandlas hvar för sig.
Hvad då först beträffar styrelsens hemställan i dess första del eller
beviljande af ett tilläggsanslag för utförandet af provisoriska anordningar
vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, tillåter jag mig till
en början i korthet erinra om hvad därutinnan förekommit före Riksdagens
ofvanberörda beslut.
Genom nådigt bref den 10 april 1896 behagade Kungl. Maj:t uppdraga
åt järnvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga under öfvervägande
och till Kungl. Maj:t inkomma med nytt fullständigt, af kostnadsförslag
åtföljdt definitivt förslag, huru centralstationen i Stockholm
borde på ett för trafikens ombesörjande tillfredsställande sätt lämpligast
ordnas. Sedan internationell täflan för erhållande af förslag till ordnande
af nämnda centralstation blifvit af styrelsen efter af Kungl. Maj:t lämnadt
tillstånd anordnad, afgaf styrelsen med underdånig skrifvelse den 29 januari
1901 en af kostnadsberäkningar åtföljd redogörelse för omgestaltning
af bangårdsförhållandena i och invid Stockholm, hvilken redogörelse uppgjorts
med ledning af ett af ingenjörerne C. O. Grleim från Tyskland och
S. Eyde från Norge författadt, vid sagda täflan med första pris belönadt
förslag till omgestaltningen i fråga samt under förutsättning att åt centralstationen
skulle gifvas högt läge.
I betraktande af de stora kostnader, som genomförandet af anordningarna
enligt denna redogörelse skulle kräfva, fann Kungl. Maj:t den 8
mars 1901 godt uppdraga åt en kommitté att afgifva underdånigt yttrande
angående den ifrågasatta omgestaltningen af bangårdsförhållandena i och
invid Stockholm äfvensom rörande af styrelsen uppgjordt förslag i fråga
om västra stambanans ändrade inledande till hufvudstaden.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Då det, med hänsyn till den stora omfattningen af kommitténs uppdrag
samt de många skilda meningar och olika uppslag, som yppat sig
under kommitténs arbeten, tydligt framstått för styrelsen, att yttrande och
förslag från kommittén omöjligen kunde vara att vänta å sådan tid, att
någon framställning i anledning däraf skulle kunna aflåtas till 1902 års
Riksdag, fann sig styrelsen, som ansett, att åtgärder med det snaraste
måste vidtagas för att genom utvidgning och förbättring af de nuvarande
stationsförhållanden-a i Stockholm bereda möjlighet att tillgodose den
växande trafikens kraf, samt att man icke kunde stå till svars för att uppskjuta
verkställandet af berörda åtgärder i afvaktan på en slutlig lösning
af den stora bangårdsfrågan i Stockholm, böra hos Kungl. Maj:t göra
hemställan om provisoriska anordningars vidtagande för afhjälpande af de
största bristerna och förebyggande af stundom öfverhängande trafikfaror.
Ett af styrelsen för sådant ändamål utarbetadt förslag till provisoriska utvidgningar
och anordningar vid centralstationen och norra stationen blef
därför med underdånig skrifvelse den 6 december 1901 af styrelsen till
Kungl. Maj:t öfverlämnadt.
Ifrågavarande förslag afsåg i hufvudsak att vid centralstationen särskilja
fjärrtrafiken från den lokala persontrafiken, att få bestämda tågvägar
för afgående och ankommande fjärrtåg och för de passerande godstågen
samt att för de tomma tågsätten bereda lämpligt antal uppställningsspår
så belägna, att in- och utförandet af tågen till och från dessa spår skulle
kunna ske utan hinder och fara för trafiken på de verkliga tågvägsspåren.
För sådant ändamål upptog förslaget fyra genomgående trafikspår för
norrut afgående och norrifrån ankommande fjärrtåg samt för söderifrån ankommande
och söderut afgående persontåg, af hvilka spår norra delen vore
afsedd för de förra och södra delen för de senare tågen, och hade berörda
delar åtskilts medelst en för de resandes gång till och från de olika,
mellan spåren befintliga perrongerna afsedd passage, liggande i samma plan
som spåren. Väster om dessa spår skulle utläggas ett spår för den transiterande
godstrafiken.
För betjänande af den lokala persontrafiken å norra stambanan och
Stockholm—Västerås—bergslagens järnväg skulle emot mälarstranden invid
Jakobsgatans förlängning uppföras ett provisoriskt mindre stationshus med
tillhörande plattformar och med särskild tågväg, belägen väster om nyss omförmälda
godstågsspår.
Beträffande den så kallade driftsbangården, som vore nödvändig för
uppställning af ej mindre persontåg under deras uppehåll på stationen än
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
5
äfven reservvagnar m. m. samt för beredande af en utaf linjetrafiken oberörd
del af de till personbangården hörande anläggningarna, där för persontågens
sammansättning och ordnande nödiga växlingsrörelser kunde utföras,
hade densamma föreslagits att förläggas mellan Kungsgatans viadukt
och Klarabergsgatau. För åstadkommande af plats för denna driftsbangård
äfvensom för de särskilda tågvägarne dels till nyssnämnda lokaltrafikstationshus,
dels för passerande godståg, erfordrades ej mindre upplåtelse eller förvärf
af, bland annat, den del af lilla Munklägersgatan och angränsande
delar af från denna utgående gator, som ligga omedelbart väster om nuvarande
bangården, än äfven förlängning af Kungsgatans viadukt.
Nyss angifna anordningar förutsatte en betydlig ökning af järnvägsområdets
bredd och utläggning af nio spår i Gamla Kungsholmsbrogatan
utöfver nu befintliga fem spår, hvadan antalet spår i denna gata, som
enligt mellan styrelsen och Stockholms stad den 30 november 1877 träffadt
aftal skall hållas öppen för gaturörelsen, när sådant icke åstadkommer
hinder eller uppehåll för järn vägsrörelsen, skulle blifva 14 stycken.
För att undanröja de hinder och den trängsel, som nästan dagligen
förefunnos uti själfva centralstationshuset, ingingo i förslaget såsom en
integrerande del vissa förändringar af nämnda hus. Sålunda skulle midtelpartiet
förses med en utbyggnad emot centralplanen för beredande af bättre
utrymme i vestibulen, särskildt med hänsyn till önskvärdheten att för de
resande underlätta tillträdet till biljettkontoren och resgodsemottagningen.
Längs husets fa«ad på båda sidor om midtelpartiet skulle utvändiga korridorer
anordnas, hvarigenom husets nuvarande hela bredd komme själfva
trafiklokalerna och deras utrymmesbehof tillgodo, hvarjämte en del förändringar
och förflyttningar af åtskilliga lokaler i husets bottenvåning förutsetts.
Kostnadsförslaget, fråusedt behofvet af ytterligare markförvärf, innefattade
följande hufvudposter:
förändringar af spårsystemet, innefattande jämväl provisoriska spår och
växelflyttningar under arbetets gång för uppehål -
lande af trafiken............................................................ kr. 235,215: —
växel- och signalsäkerhetsanordningar................................. » 153,700: —
diverse arbeten, innefattande, bland annat, plattformstak,
90,000 kronor, förlängning af underföringen
af Mäster-Samuelsgatan, 35,000 kronor, röjnings
Transport
kr. 388,915: —
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Transport kr.
ock planeringsarbeten, grusning af tillfartsvägar
samt hägnad m. m., 42,550 kronor, stensättning
af droskplatser, nya plattformar m. m., 69,000
kronor, förlängning af viadukten vid Kungsgatan,
241,000 kronor, samt förlängning af underföringen
vid Norra Bantorget, 13,900 kronor, anläggning
af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan) med flyttning
af gas-, vatten ock kloakledningar 44,300
kronor.............................................................................. »
husbyggnadsarbeten, däribland tillbyggnad af centralstationshusets
vestibul, anordnande af två utvändiga
korridorer samt förändringar i inredningen
af stationshusets nedra våning, 171,727 kronor 70
öre, äfvensom aukomsthall för lokaltågen 40,000
kronor................. ä
oförutsedda utgifter, administration m. m. (15 %)......... »
388,915: —
581,255: —
219,827: 70
178,002: 30
tillsammans kronor 1,368,000
Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t af förenämnda den 6 december
1901 afgifna förslag, anförde departementschefen, bland annat, att det
torde kunna anses oomtvistligt, att åtgärder inom den närmaste framtiden
måste i betydande omfattning vidtagas för ordnande af bangårsförhållandena
i hufvudstaden, på det att dessa måtte komma att motsvara den
ökade trafikens oafvisliga kraf. Dessa åtgärder vore endast den naturliga
följden däraf, att den högst väsentliga oafbrutna stegringen i trafiken å
statsbanorna till och från hufvudstaden, som inträffat under den långa tidrymden
efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm, icke
motsvarats af förbättringar och utvidgningar af samma stationer, hvadan
dessa blifvit allt mera otillräckliga för sitt ändamål och, icke minst med
hänsyn till den resande allmänhetens personliga säkerhet, otillfredsställande.
Styrelsen både på goda skäl stödt sin uttalade åsikt, att en del af de erforderliga
utvidgningarna vore af den trängande beskaffenhet, att man icke
kunde stå till svars för att dröja därmed, tills den anordnade utredningen
af frågan i hela dess vidd hunne föras till slut. Kungl. Maj:t behagade
ock till 1902 års Kiksdag aflåta proposition om beviljande för år 1903 af,
bland annat, 1,368,000 kronor till utförande af provisoriska anordningar
vid centralstationen och norra stationen i Stockholm.
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
7
I sin ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1902 med anmälan om beviljandet
af sistnämnda belopp yttrade Riksdagen, att de af Kungl. Maj:t
föreslagna anordningar för tillgodoseende af den växande trafikens kraf både
i sin helhet synts Riksdagen vara välbetänkta och böra komina till utförande.
Beträffande den föreslagna tillbyggnaden till centralstationshuset
hade Riksdagen emellertid velat påpeka, att den därför upprättade planen
icke syntes Riksdagen tilltalande, utan vore det enligt Riksdagens mening
önskvärdt, om denna plan kunde omarbetas i syfte, att utbyggnaden på
midten af husets fasad komme att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen.
Genom nådigt bref den 27 juni 1902 anbefalldes därefter styrelsen att
underställa Kungl. Maj:ts nådiga pröfning fullständigt förslag till provisoriska
anordningar vid centralstationen och norra stationen för högst den för
anläggningen beräknade kostnad, 1,368,000 kronor, med iakttagande vid
uppgörande af förslaget, såvidt sådant lämpligen kunde ske, att, enligt hvad
Riksdagen såsom önskvärdt framhållit, utbyggnaden på midten af centralstationshusets
fasad komme att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen
än enligt det af styrelsen för ifrågavarande anläggning ursprungligen
upprättade förslaget.
Före emottagandet af detta nådiga bref både emellertid styrelsen uti
underdånig skrifvelse den 10 juni 1902, i sammanhang med öfverlämnande
till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af definitivt förslag till påbörjande af
permanent godsbangård vid Norrtulls station, meddelat, att, då det befunnits
erforderligt att företaga vissa ändringar i det med styrelsens underdåniga
skrifvelse den G december 1901 öfverlämnade förslag (här nedan
benämudt 1901 års förslag) till provisoriska anordningar vid centralstationen
och norra stationen, definitivt förslag rörande dessa arbeten icke hunnit vid
sagda tid utarbetas.
Andringarna hade betingats dels af de anmärkningar, hvilka framställts
mot detsamma ej mindre under ärendets behandling i Riksdagen än äfven
af stadens myndigheter, dels ock däraf att vid det fortsatta bearbetandet
af förslaget för erhållande af definitiv plan för ifrågavarande provisoriska
bangårdsanordningar det visat sig, att uti förslaget rätt afsevärda förbättringar
kunde åstadkommas.
I sin förut om förmälda skrifvelse af den 13 december 1902 upplyste
styrelsen till en början, att styrelsen för ernående af möjligast tillfredsställande
lösning af den föreliggande frågan hade ansett sig böra uppdraga
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
omarbetningen af 1901 års förslag åt omförmälda ingenjörer Gleim och
Eyde, helst som desse, hvilka hade till specialitet att uppgöra planer till
bangårdsanordningar, förut erhållit styrelsens uppdrag att utarbeta definitivt
förslag till centralstationens och norra stationens slutliga anordnande med
bibehållande af dessa stationers nuvarande läge i plan och med anledning
däraf vore bättre än andra i tillfälle att, så långt ske kunde, vid uppgörande
af plan för provisoriska anordningar taga hänsyn till blifvande per
manenta
anordningar enligt sistberörda förslag.
Sedan Gleim och Eyde fullgjort det dem lämnade uppdrag i fråga om
utarbetande af plan för provisoriska anordningar vid centralstationen och
norra stationen i Stockholm, anmälde styrelsen vidare, hade förslaget delgifvits
omförmälda 1901 års bangårdskommitté, som efter tagen del däraf
såsom sin mening beträffande förslaget uttalat, att det innebure en högst
väsentlig förbättring af 1901 års förslag, men att ifrågasättas kunde, om
icke möjligt vore att ytterligare förbättra förslaget genom uppförande af
en mindre utbyggnad å stationshusets midtelparti samt af utvändig korridor
längs fasaden utmed andra och tredje klassens ''väntsalar äfvensom genom
anläggande af en persontunnel från västra stambanans västligaste persontågsspår
för ankommande tåg under samma banas två öfriga persontågsspår,
däraf ett för ankommande och ett för afgående tåg, hvilka anläggningar
enligt kommitténs uppfattning skulle vara väl värda de kostnader, som
desamma kunde betinga. Äfven Stockholms stads delegerade både beredts
tillfälle taga förslaget i skärskådande och i likhet med kommittén förklarat
detsamma innebära en afsevärd förbättring af det förut afgifna förslaget.
Förslaget både i anledning af berörda anmärkningar blifvit i vissa delar
omarbetadt.
Angående det sålunda omarbetade förslaget, som med skrifvelsen öfverlämnades,
anförde styrelsen:
De väsentligaste brister, som vidlådde de nuvarande anordningarna för
trafiken på centralstationen, kunde i korthet angifvas bestå däruti, att det
utrymme, som centralstationsbyggnaden erbjöde för expediering af resande
samt res- och ilgods, vore alltför knappt; att perrongerna beredde alltför
litet utrymme, bvarjämte tillträdet till desamma vore förenadt med fara
till lif och lem, enär förbindelsen med dem måste äga rum öfver mellanliggande
spår; att den egentliga personstatiouen vore i saknad af olika afgångs-
och ankomstspår med därtill börande särskilda afgångs- och ankomstperronger
för statsbanornas och Stockholm—Västerås—bergslagens
järnvägs persontåg, hvilket i hög grad försvårade tågens expediering; att
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
9
utanför den egentliga personstationen icke funnes uppställningsspår, där de
olika banornas tågsätt kunde stå uppställda mellan ankomst och afgång
och där nödiga växlingsrörelser m. m. kunde utföras, strängt afskilda —
såsom ur trafiksäkerhetens synpunkt vore nödigt — från den å hufvudspåren
försiggående trafiken; samt att godstrafiken till förfång för såväl
densamma som persontrafiken och tågsäkerheten vore anvisad till persontrafikens
tågvägar och i öfrigt beroende af växlings och tågrörelserna för
sistnämnda trafik. Därtill komme, att på grund af de stigningar, som
Kungsgatans viadukt företedde, en ganska afsevärd körtrafik med tyngre
gods korsade järnvägen i plan vid Gamla Kungsholmsbrogatan, en omständighet
som vore synnerligen oläglig för såväl denna trafik som järnvägen.
Genom 1901 års förslag, hvarmed afsetts att med jämförelsevis enkla
medel vinna ett af nödvändigheten påkalladt och vid alla större stationer
ifrigt eftersträfvadt särskiljande af lokal- och fjärrtrafiken med skilda plattformar
och skilda tågvägar inom stationsområdet jämte nödigt antal uppställningsspår
för tågsätten samt ett genomgångsspår för den transiterande
godstrafiken, hade styrelsen tänkt sig, att de hufvudsakligaste af nyss omförmälda
brister skulle blifva undanröjda, och att så skulle i det stora hela
blifvit förhållandet, därest förslaget kommit till utförande, ansåge styrelsen
icke kunna bestridas.
Såsom emellertid ofvan angifvits, hade vid det fortsatta bearbetandet
af 1901 års förslag ändringar däri befunnits böra företagas. Dessa åsyftade
att undanröja följande detsamma vidlådande olägenheter.
I följd däraf att de i förslaget ingående fyra trafikspåren måste vid
vissa tågrörelser befaras skulle en korsning mellan person- och tågtrafiken
understundom blifvit nödvändig, hvarförutom, på grund af att berörda spår
vore genomgående, en viss fara för tågsammanstötning skulle förelegat för
det fall, att, när två tåg från motsatta håll ungefär samtidigt anlände, det
ena af dessa tåg måste införas på samma spår, på hvilket det andra redan
intagits.
Genom driftsbangårdens läge i förhållande till nyssnämnda trafikspår
skulle följden blifvit, att Jakobsgatan måst vid västra stambanans tågsätts
rörelser mellan bangården och trafikspåren passeras två gånger, hvilket helt
naturligt skulle vållat afsevärdt hinder i gatutrafiken.
träget för det föreslagna provisoriska stationshuset vid Jakobsgatan
hade varit mindre fördelaktigt för såväl de resande, af hvilka ett stort antal
torde efter ankomsten begifva sig till de östra och norra stadsdelarne,
Bih. till Iliksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 39 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
som ock stationsbefälet å centralstationen, då det direkta öfvervakandet af
lokaltrafiken genom stationsinspektoren vid centralstationen skulle försvårats
i följd af lokalstationens belägenhet på andra sidan de egentliga tågvägarne,
hvarjemte genom lokalstationens läge, som skulle haft till följd att
tågvägskorsningarna mellan lokal- och fjärrtågen kommit att befinna sig
ganska långt norrut å stationsområdet, för tågsäkerheten önskvärd centralisering
af tågvägskorsningarna icke skulle varit möjlig.
Ofvan påpekade olägenheter hade styrelsen låtit sig angeläget vara att
vid omarbetningen af 1901 års förslag af hjälpa, och af den redogörelse,
som styrelsen nu afgåfve för det öfverlämnade förslaget, ansåge styrelsen
framgå, att så äfven lyckats.
Norra stambanans och Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägs spår
för ankommande och afgående fjärrtåg delades vid ingången till centralstationen
i fyra perrongspår, af hvilka de två närmast centralstationshuset
befintliga vore afgångs- och de öfriga ankomstspår. Samtliga dessa spår
vore ändspår.
Västra stambanans hufvudspår, som bibehölles i sitt nuvarande läge
tills svängbron öfver Norrström passerats, men därefter afveke västerut med
en kurva af 300 meters radie, grenade sig vid centralstationens södra ände
i dels tre perrongspår, liggande väster om nyss omförmälda fyra spår och
af hvilka det östligaste vore afsedt för afgång och de öfriga utgjorde ankomstspår,
dels ock ett godstågsspår.
Mellan samtliga perrongspår befunne sig perronger, hvilka förenades
i en bred tvärperrong, som man skulle kunna kalla ett »perronghufvud»,
med en bredd af 34 meter, hvilken förmedlade deras direkta förbindelse
med in- och utgångarna till stationshuset.
Därigenom att stationen, hvad de norra banorna beträffade, anordnades
såsom terminusstation, genom hvilken anordning någon fara för tågsammanstötning
icke kunde ifrågakomma, erhölles spårfri passage för samt
lige resande, med undantag dock af västra stambanans, hvilka vid ankomst
skulle nödgas korsa tvenne af samma banas perrongspår i plan. Då, på
sätt ofvan angifvits, 1901 års bangårdskommitté hemställt, att för undvikande
af berörda korsning mellan person- och tågtrafiken persontunnel måtte
anordnas under västra stambanans två östligaste perrongspår, hade styrelsen
funnit sig böra biträda kommitténs åsikt i detta hänseende och därför upptagit
anordnande af dylik persontunnel, (utmärkt å den öfverlämnade förslagsritningen
med röd färg), på det att spårfri passage måtte kunna beredas
äfven de med västra stambanan anlända resande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
11
För den transiterande godstrafiken förutsattes ett genomgångsspår, beläget
väster om ofvan omförmälda sju perrongspår, hvarigenom godstrafiken
blefve helt och hållet skild från persontrafiken.
Driftsbangården, som vore förlagd till västra sidan af de norra banornas
hufvudspår och sträckte sig norr om Kungsgatans viadukt in på norra
stationens område, hvilken anordning befunnits nödig såsom varande lämpligare
med hänsyn till gatutrafiken i (ramla Kungsholmsbrogatan, bestode
af två sammanhängande grupper, af hvilka den norra hufvudsakligen vore
afsedd för de norra banorna och den södra för västra stambanan, och vore
de till driftsbangården hörande spårgrupper tillgängliga från bägge ändarne.
Genom västra stambanans perrongspårs läge i förhållande till driftsbangården
komme icke några rangerrörelser öfver Jakobsgatan att äga rum efter
de nya spåranordningarnas genomförande.
Lokaltrafiken hade förlagts till norra delen af centralstationen, och
denna trafiks perronger befunne sig i sådant läge, att den norra delen af
centralstationshuset kunde göras disponibel för biljettförsäljning och ombesörjande
af resgodset m. m. för ifrågavarande trafik. För tågen till och
från Sundbyberg hade afsetts att anordnas ett spår och för tågen till och
från Järf va ett spår samt emellan dessa spår en perrong, hvilken stode i
förbindelse med den för berörda trafik föreslagna in- och utgången utan
hinder af mellanliggande spår. För hvartdera af nämnda spar hade förutsatts
ett återgångsspår för lokomotiven.
Enligt förslaget skulle i Gamla Kungsholmsbrogatan utläggas, utöfver
nu befintliga spår, ytterligare spår, hvilkas antal dock ansetts kunna under
de närmaste åren inskränkas till 4 stycken.
Den nuvarande mellan det s. k. annexet och centralstationshuset belägna
fristående magasinsbyggnaden för ankommande ilgods hade såsom icke
motsvarande sitt ändamål befunnits böra borttagas, och i stället hade afsetts
att å ifrågavarande plats uppföra en ny byggnad för sagda slags il
gods med en bredd af 12 meter. Dessutom hade den i centralstationshusets
norra del belägna, till tvättstuga för närvarande använda lokal samt det
därintill angränsande rum för formulärförrådet jämväl tagits i anspråk för
ankommande ilgods, hvarigenom utrymmet för detsamma ökats med omkring
35 procent af dess nuvarande storlek.
Den kungliga väntsalen med tillhörande rum hade förlagts till stationsbyggnadens
södra del samt försetts med ingång från centralplanen och
direkt utgång till perronghufvudet.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Då den vid centralstationshusets södra ända uppförda tillbyggnad, som
för närvarande användes för afgående ilgodsexpeditionen och hvars ytinnehåll
vore 593 kvadratmeter, måste tagas i anspråk för beredande af genomgång
för anlände fjärr-resande äfvensom af expeditionen för deras resgods,
förutsattes i förslaget uppförande för nämnda slags ilgods af en särskild
byggnad, som, belägen sydväst om berörda tillbyggnad samt alldeles invid
och på östra sidan af västra stambanans afgångsspår, skulle stå i direkt
förbindelse med perronghufvudet och perrongerna för afgående tåg samt
få ett ytinnehåll af 850 kvadratmeter, hvadan ökningen skulle utgöra 43
procent.
I anledning däraf, att expeditionen för ankommande resgods komme
att blifva förlagd på afsevärdt afstånd från den i det så kallade annexet
för närvarande inrymda expeditionen för tullpliktiga effekter, hade ansetts
nödvändigt att genom en omkring 100 kvadratmeters ytinnehåll omfattande
mindre tillbyggnad till det nu begagnade magasinet för afgående ilgods
bereda utrymme för sistnämnda expedition i omedelbar närhet af den blifvande
resgodsutlämningen.
Då föreliggande förslag vore grundadt på förutsättningen att frigöra
perrongspåren från all trafik öfver desamma i spårens nivå, hade det befunnits
erforderligt att förutse särskilda hissanordningar för transport af
ankommande ilgods samt afgående och ankommande post, hvilka anordningar
befunne sig på fri höjd öfver spåren.
Hvad beträffade den ifrågasatta tillbyggnaden till centralstationshuset
mot centralplanen, hade styrelsen, som helst skulle velat undvika densamma
såsom i arkitektoniskt hänseende mindre tilltalande, dock ansett sier böra
biträda den af 1901 års bangårdskommitté uttalade åsikt om uppförande
af dels en mindre utbyggnad å midtelpartiet af nämnda hus och dels en
utvändig korridor längs fasaden utmed andra och tredje klassens väntsalar,
genom anordnande af hvilken korridor möjlighet skulle beredas att utvidga,
bland annat, andra klassens väntsal och att göra densamma ljusare. I anledning
däraf och då ett större vestibulutrymme än det nuvarande ostridigt
medförde afsevärda fördelar för de resande, både styrelsen, såsom närmare
framginge af en dess skrifvelse bifogad ritning, betecknad »Förändring af
en del vid Stockholms centralstation befintliga husbyggnader samt ny byggnad
därstädes för afgående ilgods enligt 1902 års förslag», upptagit en
dylik utbyggnad jämte korridor, därvid styrelsen, på grund af hvad Riksdagen
anfört, minskat bredden af denna utbyggnad från 13 meter, såsom
i 1901 års förslag förutsatts, till 9,5 meter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
13
Grenom ofvan angifna förändringar i stationshuset hade utrymmet för
afgående resgods, hvilket utrymme nu omfattade något öfver 70 kvadratmeter,
kunnat ökas med omkring 115 kvadratmeter, hvadan ökningen utgjorde
161 procent.
Förslaget afsåge därjämte anordnande dels af två för biljettförsäljning
afsedda kiosker, belägna en på hvardera sidan om förenämnda tillbyggnad,
genom hvilken anordning utrymmet för biljettförsäljningen, hvilket nu utgjorde
47 kvadratmeter, ökats till 98 kvadratmeter eller med 108 procent
samt den framför biljettluckorna ofta bildade kö icke skulle behöfva hindra
passagen för den från ytterdörrarne inströmmande allmänheten, dels ock,
jämlikt generalpoststyrelsens därom framställda begäran, af plats i tillbyggnadens
sydöstra del för sortering af den i breflådorna uppsamlade post
samt för försäljning af frimärken.
Den nyss anmärkta riktningen angåfve dels samtliga förändringar, som
enligt förslaget vore afsedda att verkställas ej blott i det s. k. annexet,
utan äfven i det egentliga stationshuset med därtill hörande tillbyggnad,
dels de ny- och tillbyggnader, som blifvit i samma förslag ifrågasatta att
uppföras å stationshusets midtelparti och ena långsida samt vid dess norra
och södra ända.
I sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 hade styrelsen
anfört, att det med samma skrifvelse öfverlämnade förslag till provisoriskt
omdanande af byggnader och spårsystem vid centralstationen varit så planlagdt,
att det icke på något sätt skulle förrycka eller fastlåsa frågan, hvar
den blifvande stora nya centralstationen skulle läggas, och att detta provisorium
i stort sedt hufvudsakligen utgjordes af spåranordningar, hvilkas
öfverbyggnad äfvensom för trafiksäkerhetens betryggande föreslagna växelförreglingar
hade sitt värde kvar, hvar de än utfördes eller flyttades.
Styrelsen tillägger nu, att jämväl vid det fortsatta bearbetandet af
1901 års förslag nyss angifna tanke i fråga om planläggningen af byggnader
och spårsystem varit den för styrelsen vägledande, och att, sedan
styrelsen varit i tillfälle taga del af det definitiva förslag till de nya permanenta
anläggningarna, hvilket ingenjörerna Grleim och Eyde, på sätt
ofvan anmärkts, erhållit i uppdrag att utarbeta, och hvilket fortskridit
ganska långt, det för styrelsen framstått såsom i hög grad önskvärdt, att
det af Kungl. Maj:t infordrade förslaget så upprättades, att däri ingående
byggnader och spårsystem skulle i stort sedt kunna utan mera afsevärda
ändringar och förflyttningar inrangeras i de blifvande permanenta anläggningarna,
hvilket emellertid måste väsentligt inverka på kostnaderna.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Vidkommande de kostnader, som utförandet af de provisoriska anordningarna
enligt det senaste förslaget beräknats medföra, meddelar styrelsen,
att dessa, frånsedt utgifter för markförvärf, uppgå till 1,808,000
kronor och således med 440,000 kronor öfverskjuta kostnaderna enligt
1901 års förslag.
Denna kostnadsökning har af styrelsen på följande sätt förklarats.
Omläggningen af västra stambanans hufvudspår, hvilken föranledts
dels med hänsyn till perronganordningarna för att så långt möjligt varit
genom denna anordning erhålla spårfri passage för de resande, dels af att
inom järnvägens område bereda plats för ofvan omförmälda nybyggnad
för afgående ilgods, medförde, att den nuvarande vägunderföringen vid
Jakobsgatan måste förlängas västerut, för hvilket arbete kostnaden beräk
-
nats till ....................................................................................... kr. 17,167: —
Genom den spåranordning, som orsakats af lokaltrafikens
förläggande till norra delen af nuvarande centralbangården,
hade man måst förutse uppförande af en vändskifva,
för hvilken upptagits en kostnad af........................ » 10,000: —
Anordnandet af den i förslaget upptagna persontunneln
under två af västra stambanans perrongspår hade
beräknats kosta ....................................................................... » 25,000: —
De ifrågasatta hissanordningarna för transport af ankommande
ilgods samt afgående och ankommande post
beräknades i förslaget medföra en utgift af....................... * 62,600: —
Uppförandet af dels den i förslaget förutsatta byggnad
för ankommande ilgods mellan centralstationshuset
och det s. k. annexet, dels den för afgående ilgods ifrågaställa
byggnad söder om centralstationshuset, dels ock
den förut angifna, för expedition af tullpliktigt resgods
afsedda mindre tillbyggnaden till nuvarande magasinet för
afgående ilgods, hade beräknats kosta:
byggnaden för ankommande ilgods .......... » 9,980: -
byggnaden för afgående ilgods....................................... » 45,064: 60
tillbyggnaden till magasinet för afgående ilgods......... » 7,003: 86
I följd däraf att, såsom förut framhållits, västra
stambanans spår förflyttats mera västligt än i 1901 års
Transport kr. 176,815: 46
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
15
Transport kr.
förslag förutsatts, hade det blifvit nödvändigt att öka däri
ingående post för plattformstak med .................................... »
Driftsbangårdens förläggande norr om Kungsgatans
viadukt samt en annan plananordning beträffande spårsystemet
hade medfört, att för följande i 1901 års förslag
ingående arbeten kostnaderna måst ökas med nedan angifna
belopp, nämligen:
för rödjnings- och planeringsarbeten, grusning af till -
fartsvägar samt hägnad m. m.................................. »
» förlängning af afloppstrummor ................................. »
» » » underföringen vid Norra Ban
torget.
............................................................................. »
Af anledning, som längre fram angifves, hade styrelsen
ansett nödigt att för förlängning af Kungsgatans
viadukt samt för följande arbeten öka de i 1901 års förslag
härför upptagna kostnader sålunda:
för förlängning af berörda viadukt med ..................... »
d terrasseringsarbeten...................................................... »
» flyttning och förlängning af gångbron öfver Gamla
Kungsholmsbrogatan med.......................................... »
» anläggning af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)
med .................................................................. »
Såsom vanligt vid kostnadsförslags upprättande, hade
för arbetets ledning och förrådsomkostnader m. m. beräknats
omkring 15 procent af sammanlagda beloppet af ofvan
angifna poster.............................................................................. »
Härtill hade styrelsen ansett böra läggas dels hvad
såsom arfvode torde komma att utgå åt ingenjörerna
Gleim och Eyde för uppgörande af föreliggande förslag,
dels de belopp, som blifvit af styrelsen med trafikmedel
förskotterade för utarbetande af 1901 års förslag, utgörande
tillhopa.............................................................................. s>
Summa kr.
176,815: 46
81,000: —
9,050: —
7,920: —
28,990: —
225,514: —
3,012: 50
5,150: —
2,280: —
78,437: 20
15,524: 54
633,693: 70
Genom den nu verkställda omarbetningen af 1901 års förslag hade
däremot följande kostnadsminskning kunnat åvägabringas, nämligen:
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
beträffande förändring af spårsystemet med...........................
» växel- och signalsäkerhetsanordningar ...............
varande kostnadsminskningen enligt dessa två
poster orsakad genom ett ändamålsenligare anordnande
af spårsystemet;
» stensättning af droskplatser, nya plattformar
m. m. .....................................................................
» tillbyggnaden till centralstationshuset mot centralplanen
...............................................................
» förändring af inredningen uti sagda hus och
det s. k annexet...................................................
hvartill komme dels den för uppförande af särskildt stationshus
för lokaltrafiken beräknade kostnaden............
dels ock omkring 15 % af de under förenämnda sex
poster, med undantag af posten å 46,755 kronor,
upptagna summor för arbetets ledning och förrådsomkostnader
m. m.............................................................
kr. 49,290: —-» 46,755: —
» 25,065: —
» 5,054: 10
» 10,639: 60
» 40,000: —
» 16,890: —
Summa kr. 193,693: 70
Skillnaden mellan nyssnämnda belopp 633,693: 70 kronor och
193,693: 70 kronor utgör 440,000 kronor. Då i nyssangifna kostnadsminskning
15 % icke beräknats å de 46,755 kronor, som motsvara minskningen
af kostnaderna för växel- och signalsäkerhetsanordningar, ehuru i
1901 års kostnadsberäkning dylik tilläggsprocent upptagits jämväl för de
däri ingående växel- och signalsäkerhetsanordningarnas kostnadsbelopp
153,700 kronor, anser jag mig böra meddela, att, enligt från järnvägsstyrelsen
inhämtade närmare upplysningar, orsaken därtill är den, att styrelsen
vid uppgörande af 1901 års förslag icke haft tillgång till definitiv
kostnadsuppgift från vederbörande leverantörer och därför försiktigtvis för
denna post, 153,700 kronor, beräknat 15 % förhöjning, 23,055 kronor,
eller tillhopa 176,755 kronor. Vid uppgörande af kostnadsberäkningarna
för 1902 års förslag däremot hade styrelsen erhållit bestämd uppgift å
ifrågavarande kostnader, slutande å 130,000 kronor, hvadan skillnaden mellan
sistnämnda summa och 176,755 kronor eller 46,755 kronor utgör den
definitiva kostnadsminskningen å denna post, och någon procentberäkning
å kostnadsskillnaden således icke bör ifrågakomma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
17
Rörande anledningen till ökning i kostnaderna för ofvan omförmälda
förlängning af Kungsgatans viadukt, b vilka kostnader i 1901 års förslag
upptagits till 241,000 kronor, kårstyrelsen närmare meddelat, att styrelsen
uti skrifvelse den 10 januari 1902 till stadsfullmäktige i Stockholm begärt
fullmäktiges medgifvande till utförande af denna förlängning, men att
frågan, öfver hvilken stadsfullmäktiges beredningsutskott afgifvit utlåtande,
ännu icke blifvit af stadsfullmäktige slutbehandlad.
I sitt utlåtande hade utskottet emellertid hemställt, att stadsfullmäktige
måtte medgifva, att ifrågavarande viadukt, hvars lutning, från Kungsholmen
räknadt, för närvarande utgjorde 1 på 19.5 och på motsatta sidan
1 på 20.5, finge — med iakttagande däraf att, utan någon kostnad för
kommunen, åt den västra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning
af 1 på 30 och åt den östra uppfartsvägen en lutning, som ej vore
skarpare än 1 på 28 — förlängas västerut under villkor bland andra:
att det meddelade tillståndet icke under några förhållanden finge anses
innefatta medgifvande från stadens sida för statens järnvägar att öka antalet
spår i Gamla Kungskolmsbrogatan, utöfver hvad som afsåges med
den provisoriska utvidgningen af centralstationens område enligt 1901 års
förslag, eller 14 spår;
att styrelsen utförde viadukten och dess västra uppfartsväg så, att
Vintervägen kunde med sin hela bredd framdragas under viadukten eller
uppfartsvägen och, därest viadukten utsträcktes till Vintervägen, framdroge
densamma till Vintervägens västra gränslinje samt anordnade en trappa
från viadukten till nämnda väg;
att den påfyllning af Kungsgatan väster om viadukten, som måste
verkställas, gjordes med tjänliga fyllnadsämnen samt inom i gatans fastställda
gränslinjer uppförda stödmurar; samt
att bestämmelserna i förut omförmälda aftal mellan styrelsen och
staden den 30 november 1877 angående Gamla Kungsholmsbrogatans
öppenhållande för gaturörelsen förblefve i gällande kraft.
Styrelsen funne för sin del den af utskottet uppställda fordran att åt
viadukten gifva förbättrade lutningsförhållanden hafva skäl för sig och
föreställde sig, att genom uppfyllandet af denna fordran trafiken öfver
Gamla Kungsholmsbrogatan — hvilken, i den mån järnvägstrafiken ökades,
komme att blifva allt mer svårtillgänglig för körtrafiken och hvars afstångande
för sistsagda trafik icke läte sig göra på grund af ofvan anmärkta
aftal med staden — skulle så småningom atledas från nämnda
gata. Det af styrelsen eftersträfvade målet eller undvikande af korsning i
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Smnl. 1 Afd. .9.9 Höft. .‘3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
plan mellan kör- och tågtrafik skulle därigenom kunna ernås, och då
styrelsen hade all anledning antaga, att stadsfullmäktige icke skulle eftergifva
de villkor, som beredningsutskottet sålunda uppställt, hade styrelsen
ansett sig böra förutsätta viaduktens uppförande, på sätt utskottet hemställt.
Detta skulle medföra en kostnadsökning i jämförelse med 1901 års
förslag af 127,180 kronor.
Som, enligt hvad förut anmärkts, styrelsen numera varit i tillfälle
taga del af den plan för de blifvande permanenta anläggningarna, hvilken
ingenjörerna Grleim och Eyde utarbetade, hade ordnandet af viadukten i
fråga synts styrelsen böra så utföras, att den kunde i sin förändrade form
utan ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stationsplanen,
hvilket förorsakade ytterligare en ökning af kostnaden för viaduktens förlängning
utöfver hvad i 1901 års förslag upptagits med 98,334 kronor.
I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit, att, därest åt den
östra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning, icke öfverstigande 1
på 28, och Kungsgatan sålunda sänktes, tillträdet från denna gata till den
sterbhusdelägarne efter byggmästaren C. O. Lundberg tillhöriga egendomen
n:is 1, 6 och 7 i kvarteret Klockan koinme att blifva icke fullt så bekväm
som för närvarande, men att i nu föreliggande förslag icke upptagits
något belopp för det ersättningsanspråk, som sterbhusdelägarne tilläfventyrs
kunde komma att i nämnda afseende framställa. Detta hade berott därpå
att, enligt hvad styrelsen inhämtat, dylikt anspråk blifvit af Kungl. Maj:t
i afdömd rättstvist ogilladt.
Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag till provisoriska anordningar
vid centralstationen i Stockholm synes mig uppenbarligen innefatta en betydlig
förbättring af 1901 års förslag.
Särskildt torde beaktas, att frigörandet af perrongspåren från all trafik
öfver desamma i deras nivå, hvilket för en bangård med den trafik, som
för närvarande belastar Stockholms centralstation, torde vara en tvingande
nödvändighet, skulle genom det senaste förslaget blifva fullständigt genomfördt.
De kostnader, som häraf föranledas, afse anordnande af persontunnel
25,000 kronor, hissanordningar 62,600 kronor, förlängning af vägunderföringen
vid Jakobsgatan, till en del betingad äfven af den nya
byggnaden för afgående ilgods, 17,167 kronor, samt ökning af plattformstaket
81,000 kronor eller tillhopa 185,767 kronor.
Likaledes måste det för såväl stationsbefälet som de resande vara en
fördel af den största betydelse, att lokaltrafiken icke förlägges på andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
19
sidan om de egentliga tågvägarne, utan ombesörjes vid norra delen af
centralstationsbyggnaden. Därigenom äfvensom genom driftsbangårdens förändrade
läge bar dessutom en icke minst för tågsäkerheten önskvärd centralisering
af tågvägskorsningarna kunnat i afsevärdt högre grad än förut
tillgodoses. Dessa anordningar medföra de i förslaget upptagna kostnaderna
för uppförande af en vändskifva 10,000 kronor, röjningsarbeten
m. m. 9,050 kronor, förlängning af afloppstrummor 7,920 kronor och
förlängning af underföringen vid Norra Bantorget 28,990 kronor eller tillhopa
55,960 kronor.
De öfriga förändringarna i 1901 års förslag kunna ej heller betraktas
annat än som afgjorda förbättringar. Kostnadsökningen därför återfinnes
i förslaget under byggnadsposterna för ankommande ocb afgående ilgods
samt för tullokal 62,048 kronor 46 öre.
Dessa i det senaste förslaget sålunda innefattade fördelar i afseende
på trafiksäkerheten och expeditionsutrymme m. m., för hvilkas betydelse
bär förut enligt järnvägsstyrelsens framställning närmare redogjorts, synas
mig äfven vara af den vikt, att därigenom till fullo uppväges den af
desamma föranledda ökningen i det redan beviljade anslaget. Efter afdrag
af den kostnadsminskning, som omarbetningen af 1901 års förslag i motsvarande
afseenden innebär eller 193,693 kronor 70 öre, utgör kostnadsökningen
i dessa delar 110,081 kronor 76 öre.
Återstoden af det begärda tilläggsanslaget — frånräknadt de två
posterna för arbetsledning o. d. 78,437 kronor 20 öre och för förslagens
utarbetande 15,524 kronor 54 öre eller tillhopa 93,961 kronor 74 öre —
uppgår till 235,956 kronor 50 öre samt betingas af de från stadens sida
efter afgifvande af 1901 års förslag uppställda villkor för medgifvande af
förlängningen af Kungsgatans viadukt samt för upplåtelse af vissa staden
tillhöriga områden, nämligen för viaduktens anordnande, utöfver hvad i
1901 års förslag förutsatts, 225,514 kronor, för i sammanhang därmed
erforderliga terrasseringsarbeten 3,012 kronor 50 öre, för anläggning af
provisorisk gata 2,280 kronor och för förlängning af gångbron öfver Gamla
Kungsholmsbrogatan 5,150 kronor.
Härvid har dock, såsom jag förut omnämnt, hänsyn tagits äfven därtill,
att ordnandet af viadukten skulle utföras så, att den kunde utan ytterligare
ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stationsplan,
som är under utarbetande af ingenjörerna Gleim och Eyde.
De villkor, som från stadens sida nu fordras för viaduktens förlängning,
afse att förbättra uppfartsvägarnas lutningsförhållanden samt att dess
-
20
Statsutskottets Utlåtande N:o
55.
utom bereda tillfälle till Vintervägens framdragande i hela sin bredd under
Kungsgatan — antingen under västra uppfartsvägen eller under viadukten,
beroende på huru långt denna förlänges västerut. Om viadukten åt detta
håll förlänges endast så långt som för de nu ifrågasatta provisoriska spåranordningarnas
utförande erfordras, måste Vintervägen framdragas under
västra uppfartsvägen och en vägport för ändamålet där uppföras. Skulle
däremot viadukten förlängas västerut så långt som kräfves för att bereda
plats för de blifvande permanenta spåranordningarnas genomförande, komme
dess västra landfäste så nära Vintervägen, att det från stadens sida för
sådant fall uppställda villkoret måste träda i kraft, d. v. s. viadukten utsträckas
fram till Vintervägens västra gränslinje, så att Vintervägen kunde
framdragas under viadukten.
Järnvägsstyrelsen har ansett det vara såväl ekonomiskt som ur gatuoch
järnvägstrafiksynpunkt lämpligast att redan nu utföra den af de provisoriska
anordningarna betingade ändringen af viadukten öfver Kungsgatan
så, att framdeles genomförandet af den permanenta stationsplanen icke
behöfver medföra en ny ombyggnad af samma viadukt. På grund häraf
har ock styrelsen beräknat kostnaderna för detta arbete efter det senaste
alternativet eller viaduktens förlängning till Vintervägens västra gränslinje.
Kostnadsberäkningen slutar på en summa af 225,514 kronor utöfver det
belopp, 241,000 kronor, hvartill kostnaden för viaduktens förlängning enligt
1901 års förslag beräknats. Af denna kostnadsökning har styrelsen beräknat
127,180 kronor föranledas af de efter 1901 års förslag från stadens
sida framställda anspråk och återstoden 98,334 kronor betingas af i sammanhang
därmed tagen hänsyn till det permanenta bangårdsförslaget.
Då emellertid detta förslag ännu icke föreligger färdigt att tagas under
ompröfning och de provisoriska bangårdsanordningar, hvarom nu är fråga,
äro afsedda att motsvara behofvet för en jämförelsevis ganska lång tid
framåt, har det synts mig icke vara nödigt att nu på viaduktens öfver
Kungsgatan förlängning nedlägga större kostnader än hvad sistnämnda
anordningar betinga. Jag har därför från järnvägsstyrelsen infordrat uppgift
å den förändring, som skulle böra vidtagas i 1902 års kostnadsförslag,
om vid viaduktens ombyggnad hänsyn icke toges till dess anpassning till
de permanenta bangårdsanordningarna. Af styrelsens i sådant afseende
lämnade uppgift framgår, att under nämnda förutsättning kostnaden för
viaduktens järnöfverbyggnad skulle kunna minskas med 96,000 kronor,
fyra större pelare å tillhopa 15,854 kronor helt och hållet utgå, samt
kostnaderna för stödmurar och bankfyllning på västra sidan minskas med
21
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
4,650 kronor. Kostnadsminskningen skulle således utgöra 116,504 kronor.
Däremot skulle tillkomma landfästen till vägporten för Vintervägens framdragande
56,000 kronor samt bank mellan viadukten och vägporten 7,000
kronor eller tillhopa 63,000 kronor.
Skillnaden mellan dessa båda slutsummor, eller 53,504 kronor, utgör
alltså det belopp, hvarmed den i 1902 års förslag beräknade kostnadsökningen
bör under ofvannämnda förutsättning minskas.
Då jag på de skäl jag förut angifvit finner järnvägsstyrelsens senaste
förslag, särskildt i dess väsentligaste delar, vara eu afgjord förbättring af
1901 års förslag, samt ökade kostnader för förlängning af Kungsgatans
viadukt föranledts af de villkor, som numera från stadens sida därför uppställts,
anser jag mig böra förorda styrelsens hemställan om ett tilläggsanslag
till utförande af de provisoriska anordningarna vid centralstationen
och norra stationen i Stockholm. I afseende på anslagets storlek torde
dock, såsom redan framgår af hvad jag nyss anmärkt rörande utsträckningen
af viaduktens förlängning, en nedsättning i det begärda beloppet
böra vidtagas.
Men äfven med hänsyn till en efter ingifvandet af järnvägsstyrelsens
framställning föreslagen uppgörelse angående förvärfvandet af den för
ifrågavarande bangårdsanordningar behöfliga, Stockholms stad tillhöriga
mark, synes mig det af styrelsen såsom nu erforderligt uppgifna beloppet
kunna ytterligare minskas. Emellertid måste jag, hvad denna minskning
angår, anhålla att få först längre fram, efter redogörelse för nämnda förslag,
närmare förklara anledningen till densamma.
Hvad därefter beträffar järnvägsstyrelsens hemställan rörande den mark,
som erfordras för de ifrågasatta förbättringarna vid centralstationen, får
jag till en början erinra, att .Riksdagen enligt skrifvelse den 1 maj 1900
med bifall till Kungl. Majits därom gjorda framställning medgifvit, att
inköp af sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens
järnvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar i
Stockholm, finge af Kungl. Maj:t, efter förslag af järnvägsstyrelsen, beslutas
för ett sammanlagdt belopp af intill 5,000,000 kronor; att köpeskillingarne
för dessa egendomar finge af statskontoret förskjutas af under
händer varande medel mot ersättning, hvarom Riksdagen framdeles, på
anmälan af Kungl. Maj:t, ville besluta; samt att den afkastning, samma
egendomar kunde komma att lämna under tiden intill dess de blefve för
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
det med inköpet afsedda ändamål använda, finge af järnvägsstyrelsen inlevereras
till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.
Af de sålunda anvisade medlen hafva på grund af särskilda nådiga
beslut användts för inköp af:
fastigheten n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, tillhörig aktiebolaget Klara
badinrättning ................................................................. kr. 620,000: —
fastigheten n:is 19, 20 och 21 i kvarteret Rundelen,
tillhörig nya aktiebolaget Atlas.................................... » 1,836,130: 90
fastigheten n:is 4 och 15 i kvarteret Gösen, tillhörig
byggmästaren A. G. Sällström .................................... » 450,000: —
fastigheten n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet, tillhörig
förre fabrikören P. Nilsson ...................................... » 160,000: —
hvarjämte för värderingar, verkställda för inköpen, utbetalts
.............................................................................. » 540: —
tillsammans kronor 3,066,670: 90;
hvadan af de år 1900 anvisade medlen ännu återstå oanvända 1,933,329
kronor 10 öre, af hvilket belopp en del dock får beräknas till gäldande
af lagfartskostnader och dylikt för de redan verkställda köpen.
Fastigheten i kvarteret Rundelen är afsedd till utvidgning af stationen
vid Norrtull, de öfriga fastigheterna ingå i det område, som söder
om Kungsgatan erfordras för utvidgning af centralstationen.
Järnvägsstyrelsens förut om förmälda skrifvelse den 6 december 1901
innehöll jämväl förslag å de kostnader, som i anledning af centralstationens
föreslagna utvidgning komme att erfordras för jordförvärv Detta kostnadsförslag,
vid hvars upprättande ännu icke de omnämnda fastigheterna i
kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet blifvit för statens räkning förvärfvade,
innehöll följande poster:
Inköp af
I. mark tillhörig Stockholms stad:
mark belägen inom
Munklägersga
-
tan.................. 2,444 m2
» belägen inom
Klarabergsgatan.
................. 240 »
Transport 2,684 m2
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
23
Transport |
2,084 |
|
mark |
belägen inom |
|
elsgatan ......... |
252 |
|
belägen inom |
||
Bryggaregatan |
204 |
|
belägen inom |
||
bolmsbrogatan |
231 |
|
2> |
belägen inom |
|
Kungsgatan ... |
1,368 |
summa 4,799 m2 åkr. 50: — kr. 239,950: —
Följande tomte: |
r helt |
och |
hållet: |
||
Ugglehufvudet n:o 1 |
1,002 |
O v m" a |
, kr 140: - |
- kr. |
140,280: — |
Lagerbärsträdet » 2 |
867 |
* 175:- |
- » |
151,725: — |
|
Delar af följande tomter: |
|||||
Ugglehufvudet n:o 2 |
294 |
m2 |
» 140: - |
- » |
41,160: — |
Gäddan n:o 1......... |
1,024 |
» |
» 140: - |
- » |
227,300: — |
Gösen n:is 1 och 3 |
|||||
samt 2............ |
1,270 |
» |
» 140: - |
- » |
177,800: — |
Del af stadens tomt- |
|||||
del i Karpen... |
135 |
» |
» 50: - |
- » |
0,750: — |
II. mark tillhörig enskilda personer och bolag utom
Stockholms— Västerås—bergslagens järnvägs
-
aktiebolag:
Gösen n:is 4 och 15 .............. 2,794 m2 kr. 450,000: -—
Braxen n:o 4.............................. 887 » » 220,000: —
Braxen n:o 11 ........................ 705 » » 200,000: —
Lagerbärsträdet n:o 34............ 885 » » 100,000: —
Lagerbärsträdet n:o 35............ 1,987 » » 395,000:— » 1,425,000: —
III. mark tillhörig Stockholm— Västerås- -bergslagens
järnvägsaktiebolag 9,179 m2 ii kr. 50:—----» 458,950:-
summa kronor 2,868,975: —
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Detta kostnadsförslag blef emellertid vid ärendets föredragning inför
Kungl. Maj:t den 28 februari 1902 underkastadt åtskilliga ändringar, kvilka
ändringar af departementschefen på följande sätt motiverades:
Den i förslaget för inköp af mark från Stockholm—Västerås—bergslagens
järnvägsaktiebolag upptagna post å 458,950 kronor kunde utgå ur
förslaget, emedan bolaget förklarat sig åtnöjas därmed, att för ifrågavarande
mark, som redan till större delen disponerades af statens järnvägar, fortfarande
tills vidare som hittills erlades skälig hyra. Vidare hade de nyss
omförmälda fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet efter förslagets
uppgörande inköpts för därför i förslaget beräknade pris, tillsammans
010.000 kronor. Till följd häraf kunde från förslaget afgå i rundt tal
1.069.000 kronor.
Beträffande därefter de i förslaget upptagna, Stockholms stad tillhöriga
gatuområden, tomter och tomtdelar, tillsammans upptagna till 985,025
kronor, erinrade departementschefen, att järnvägsstyrelsen antagit, att dessa
områden skulle kunna förvärfvas på annat sätt än mot kontant betalning.
Enligt hvad från järnvägsstyrelsen inhämtats, hade emellertid de underhandlingar,
som med stadens myndigheter dittills hunnit föras, icke gifvit
något gynnsamt resultat. Sålunda hade för det område, som skulle för
bangårdsanläggningen erfordras från de tomter inom kvarteren Ugglekufvudet
och Gäddan, hvilka disponerades af stadens gasverk, gasverksstyrelsen
framställt fordran på ersättning med 854,383 kronor, eller således 445,583
kronor mer än af järnvägsstyrelsen beräknade 408,800 kronor, beroende
detta till en del därpå, att från stadens sida ansetts, att den trafikled,
järnvägsstyrelsen skulle bereda i stället för den helt och hållet i anspråk
tagna Lilla Munklägersgatan, borde göras rakare och bredare, än järnvägsstyrelsen
tänkt sig, och att i följd däraf en större areal mark måste förvärfvas.
Dessutom hade gasverksstyrelsen förklarat sig icke kunna afträda
områdena förrän den 1 oktober 1904.
På förfrågan hos drätselnämndens första afdelning huruvida, när och
till hvilket pris samtliga de ifrågavarande staden tillhöriga tomter och tomtdelar
kunde till statsverket försäljas samt huruvida samtidigt de gatuområden,
som behöfdes, kunde blifva till statens järnvägar upplåtna, hade
järnvägsstyrelsen från afdelningen erhållit det svar, att afdelningen funnit
en definitiv öfverlåtelse af ifrågavarande områden, på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit, icke böra för det dåvarande äga rum, hvarför afdelningen icke
heller ansåge sig vara i tillfälle att föreslå salupris för marken i fråga,
men att afdelningen för sin del vore villig att på det sätt medverka till
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
25
en provisorisk lösning af frågan om ordnandet af trafiken vid centralstationen,
att afdelningen ville tillstyrka, att de delar af ifrågavarande områden,
som icke tillhörde Stockholms gasverk, till statens järnvägar upplätes
på högst 15 år mot viss årlig afgift samt på vissa öfriga angifna
villkor, afseende hufvudsakligen sättet och kostnaden för gatutrafikens ordnande
i anledning af upplåtelsen.
Vid därefter fortsatta underhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och
befullmäktigadt ombud för drätselnämndens första afdelning hade från
drätselnämndens sida såsom ytterligare villkor uppställts, bland annat, att
järnvägsstyrelsen skulle — utom hvad Lilla Munklägersgatan anginge —
efter de 15 årens förlopp antingen till staden återlämna de upplåtna gatudelarne
eller ock på någor ställe mellan Jakobsgatan och Kungsgatan, vare
sig öfver eller under järnvägen, anordna för gatutrafik körbar förbindelseled
med lika god lutning, som de upplåtna gatorna hafva.
Då detta villkor uppenbarligen med nödvändighet förutsatte, att åt
spåranordningarna skulle vid en definitiv omgestaltning af bangårdarne i
fråga gifvas ett upphöjdt läge, men frågan om en så stor omgestaltning
ännu utgjorde föremål för utredning, för det dåvarande hos bangårdskommittén,
både järnvägsstyrelsen ansett sig icke kunna hos Kuugl. Maj:t
göra framställning om godkännande af ett aftal med staden på sådant
villkor och därför ånyo hänvändt sig till staden genom skrifvelse till stadsfullmäktige
den 10 februari 1902.
Af de från stadsmyndigheternas sida vid dessa underhandlingar afgifna
utlåtanden erhölle man den uppfattningen, att den väsentliga anledningen
till obenägenheten mot de provisoriska anordningarna enligt järnvägsstyrelsens
förslag vore den, att öfvergången för körtrafik i Gamla
Kungsholmsbrogatans plan skulle komma att genom flera nya spårs utläggande
väsentligt försämras. Denna öfvergång vore visserligen redan då
genom de täta afstängningarna för tåg och växlingsrörelser mycket obekväm,
men till följd af lutningsförhållandena å öfriga förbindelseledcr vore
denna i allt fall den mest anlitade för körtrafik med tyngre gods mellan
Kungsholmen och stadens öfriga delar. Härtill syntes ock hafva slutit
sig eu förmodan, att den provisoriska anordningen skulle kunna komma
att blifva definitiv så till vida, att åstadkommandet af det upphöjda spårläge,
som naturligen vore för gatutrafiken förmånligast, komme att uppskjutas
till obestämd framtid.
Dessa invändningar syntes väl vara af den beskaffenhet, att desamma
kunde genom kloka anordningar häfvas, men ansåges i allt fall åstadBili.
till Iliksd. Vrot. 1905. 4 Sand. 1 Afd. 39 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
komma, att förhandlingarna med staden icke kunde hinna bringas till slut
i så god tid, att resultaten däraf kunde framläggas för 1902 års Riksdag.
Behofvet af de föreslagna provisoriska bangärdsanordningarna syntes
åter vara så trängande, att de för desammas snaraste påbörjande nödvändiga
åtgärderna icke borde uppskjutas på ett år. Lösningen af dessa
svårigheter syntes departementschefen lättast beredas på det sätt, att
framställning gjordes till Riksdagen om någon utsträckning af det genom
Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 lämnade medgifvande till inköp af
egendomar, som behöfdes för genomförande af nya bangårdsanordningar i
Stockholm.
Järnvägsstyrelsens förslag i fråga om inköp af mark hade, såsom
nämnts, slutat å ett belopp af i rundt tal 2,869,000 kronor. Däraf
skulle, enligt hvad förut erinrats, afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.
Återstoden, i rundt tal 1,800,000 kronor, skulle åter höjas med i rundt
tal 446,000 kronor, därest gasverk sstyrelsen skulle hafva rätt i sin från
kostnadsförslaget afvikande uppfattning af värdet å de från gasverket behöfliga
tomterna. Hela det beräkneliga penningbehofvet för marklösen
vore alltså 2,246,000 kronor. Å det af Riksdagen till användande för
markinköp medgifna beloppet 5,000,000 kronor återstodo i rundt tal
1,933,000 kronor. Det omedelbara behofvet af ytterligare medel för markinköp
skulle således utgöra 313,000 kronor. Denna summa torde dock
icke med säkerhet kunna anses tillräcklig. Det vore nämligen först att
märka, att visshet icke kunnat vinnas, huruvida de i förslaget ingående
enskilda egendomarne kunde förvärfvas utan expropriation; och jämväl i
fråga om det öfriga behöfliga området funnes icke någon öfverenskommelse
i fråga om priset. Därtill komme, att det funnes en del områden på andra
håll, hvars förvärfvande för de mest behöfliga förbättringarna af
Stockholms bangårdsanordningar icke torde kunna undvikas. Yid dessa
förhållanden vore det, efter departementschefens uppfattning, lämpligast,
att Riksdagens medgifvande att inköpa fastigheter för omförmälda ändamål
begärdes utsträckt att omfatta en sammanlagd kostnad af 6,000,000
kronor i stället för 5,000,000 kronor. På det att ovisshet vid tillämpningen
icke måtte råda borde begäras det förtydligande, att äfven gallmark
skulle kunna utgöra föremål för inköp och att medlen finge jämväl
användas till löseskilling i anledning af expropriation.
I enlighet härmed blef äfven Kungi. Maj:ts proposition till 1902 års
Riksdag i denna del affattad, och Riksdagen biföll densamma på det sätt
jag i början af mitt anförande angifvit eller sålunda, att det belopp, för
Statsutskottets Utlåtande N:o än. 27
hvilket enligt Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 finge inköpas sådana
egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga
för genomförande af nya bangårdsanordningar i Stockholm, finge
höjas från 5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor, under iakttagande
fortfarande af de i samma skrifvelse fastställda villkor med tillägg, dels
att ej annan mark finge med anlitande af dessa medel förvärfvas än sådan,
som erfordrades för ofvannämnda bangårdsanordningar eller för utvidgande
af Stockholms södra station, dels ock att medlen kunde i förekommande
fall användas jämväl till inköp af gatumark och till löseskilling
vid förvärf af egendom i enlighet med gällande bestämmelser angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
I den skrifvelse den 13 maj 1902, hvari beslutet anmäldes, framhöll
emellertid Riksdagen, att med afseende å den mark, som erfordrades för
genomförande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna förbättringarna vid centralstationen,
hade blifvit upplyst, att svårighet visat sig möta för erhållande
af definitiv öfverlåtelse till staten af vissa Stockholms stad tillhöriga
områden. Enligt Riksdagens mening måste det vara af största vikt, att
staten med full äganderätt komme i besittning af den mark, som för ifrågavarande
dyrbara anläggningar vore behöflig, och Riksdagen ansåge därför,
att, om godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden träffas
på antagliga villkor, områdena borde genom expropriation förvärfvas. Riksdagen
hade så mycket mer anledning att framhålla vikten af, att dessa
förhållanden blefve på ett för staten betryggande sätt ordnade, som Riksdagen
inhämtat, att beträffande en del af den för statens järnvägar upplåtna
mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt utredd; och man borde
ej förbise de olägenheter, som i följd af sådana osäkra förhållanden framdeles
kunde uppstå.
I anledning häraf anbefallde Kungl. Maj:t genom förut omförmälda
bref af den 27 juni 1902 järnvägsstyrelsen att med Stockholms stad inleda
förnyade underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts,
med äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för
utförande af de provisoriska anordningarne erfordrades.
Enligt den af järnvägsstyrelsen nu framlagda plan för centralstationens
omdaning skulle erfordras i allt väsentligt enahanda utrymme, som
afsågs för verkställande af de vid 1902 års riksdag föreslagna ändringarne.
Den mark, som skulle behöfva förvärfvas utöfver den redan nu
för järnvägen begagnade, skulle således i hufvudsak vara densamma, som
år 1902 afsågs.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
Af denna mark har, på sätt förut omförmälts, för statens räkning
redan förvärfvats fastigheterna n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, n:is
4 och 15 i kvarteret Gösen och n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet.
Således återstå att förvärfva dels enskilda personer tillhöriga tomterna
n:is 4 och 11 i kvarteret Braxen och tomten n:o 35 i kvarteret
Lagerbärsträdet, dels ock åtskilliga Stockholms stad tillhöriga tomter, tomtdelar
och gatumark.
Angående de fortsatta underhandlingarna med Stockholms stad om
förvärfvande af den staden tillhöriga marken meddelar nu järnvägsstyrelsen
i sin förrberörda underdåniga skrifvelse den 13 december 1902, att styrelsen
då ännu icke erhållit svar å sin skrifvelse till stadsfullmäktige den
10 februari 1902. Stadsfullmäktiges beredningsutskott hade dock afgifvit
utlåtande i ärendet och därvid hemställt, det stadsfullmäktige måtte besluta
att, under villkor att åt Kungsgatans viadukt gåfves de lutningar, som,
enligt hvad förut angifvits, beredningsutskottet ifrågasatt, förklara staden
villig dels att på det sätt medverka till ett provisoriskt ordnande af järnvägsrörelsen
vid centralstationen, att staden ville till styrelsen på högst
15 år och mot en årlig hyra af 27,500 kronor upplåta af områden, som
afsåges i styrelsens skrifvelse den 10 februari 1902, tomten n:o 2 i kvarteret
Lagerbärsträdet, del af stadens tomtdel i kvarteret Karpen, delar af
tomterna n:is 1, 2 och 3 i kvarteret Gösen äfvensom vissa delar af Lilla
Munklägersgatan, hvarförutom staden ville på samma tid utan ersättning
till styrelsen upplåta delar af Klarabergs-, Mäster-Samuels-, Bryggare- och
Gamla Kungsholmsbrogatorna, allt under angifna villkor, däribland att de
till styrelsen uthyrda delar af Lilla Munklägersgatan icke finge afstängas
för trafik, förrän denna trafikled blifvit ersatt med en annan sådan, framgående
i den fastställda Vintervägens förlängning genom kvarteren Braxen
och Gösen fram till Mäster-Samuelsgatan och vidare i denna gata, utvidgad
på norra sidan till tolf meters bredd, fram till tomten n:o 1 i kvarteret
Gäddan, samt att de till följd af stationsområdets utvidgning erforderliga
förlängningar af gångbron i Gamla Ivungsholmsbrogatan och af vägundergången
i Mäster-Samuelsgatan bekostades af styrelsen, dels att till styrelsen
sälja den i styrelsens skrifvelse den 10 februari 1902 afsedda mark i
kvarteren Gäddan och Ugglehufvudet för en köpeskilling af 854,383 kronor
samt villkor, bland andra, att, därest ej annorlunda kunde blifva aftaladt
mellan järnvägsstyrelsen och gasverksstyrelsen, tillträdet bestämdes till 2 1/z
år efter det definitivt köpekontrakt afslutats och stadsfullmäktige beslutat
om uppförande af nya byggnader i stället för dem, som komme att afstås.
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
29
Vid föredragning den 5 maj 1902 af beredningsutskottets omförmäkla
utlåtande öfver styrelsens bos stadsfullmäktige gjorda framställning i fråga
om upplåtelse af ofvan angifna, staden tillhöriga mark samt om förlängning
af Kungsgatans viadukt hade fullmäktige beslutat att återförvisa ärendet
till utskottet.
Då styrelsen, som emellertid anbefallts att med staden inleda förnyade
underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts för beviljande
af anslaget till ofta nämnda provisoriska anordningar, med äganderätt
af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för utförande af anordningarna
erfordrades, ansett sig böra uppskjuta underhandlingarnas inledande,
till dess med bestämdhet kunde uppgifvas, hvilka af de staden
tillhöriga områden, som vore för ifrågavarande ändamål behöfliga, men
detta icke låtit sig göra, förrän definitivt förslag till de provisoriska anordningarna
förelåge utarbetadt, hade styrelsen väl under hand förhandlat
med stadens myndigheter rörande områdenas förvärfvande, hvaremot officiell
framställning i det af Riksdagen angifna hänseende då ännu icke
gjorts hos stadsfullmäktige. Emellertid hade styrelsen för afsikt att samtidigt
med aflåtande af den underdåniga skrifvelsen den 13 december 1902
hos stadsfullmäktige göra dylik framställning, och skulle styrelsen, så snart
fullmäktiges svar ingått, hos Kungl. Maj:t göra anmälan därom.
Med anledning af Riksdagens i dess skrifvelse den 13 maj 1902 uttalade
mening, att det måste vara af största vikt, att staten med full
äganderätt komme i besittning af den mark, som för ifrågavarande dyrbara
anläggningar vore behöflig, och att Riksdagen därför ansåge, att, om
godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden träffas på antagliga
villkor, områdena borde genom expropriation förvärfvas, anmärker
järnvägsstyrelsen, att det kunde ifrågasättas, om till de af Riksdagen åsyftade
områden skulle räknas gatumark, som inginge i den för staden fastställda
stadsplan. Det syntes nämligen styrelsen, som om de järnvägsområdet
korsande gatorna, om hvilkas upplåtande vore fråga, borde, såsom
fallet vore mod de af järnvägen för närvarande begagnade delar af samma
gator, fortfarande bibehållas i stadens ägo och följaktligen nu endast med
dispositionsrätt till statens järnvägar upplåtas — icke på högst 15 år —
utan så länge de erfordrades för de provisoriska anordningarna. Därest
gatudelarne i fråga, på hvilkas upplåtelse med full äganderätt stadsfullmäktige
med all sannolikhet icke godvilligt komme att ingå, skulle framdeles
blifva för statens järnvägar obchöfliga, torde de nämligen böra ome
-
30
Statsutskottets Utlåtande N:o
55.
delbart återtaga sin egenskap af trafikleder, i den mån denna genom upplåtelsen
kunde hafva gått förlorad.
Äfven om expropriation af de gatudelar, hvilka erfordrades för de
provisoriska anordningarna, icke kunde lagligen förvägras, torde dock lämpligheten
af en sådan åtgärd, som skulle åstadkomma ändring i den fastställda
stadsplanen, kunna ifrågasättas, helst om staden ville medgifva,
att ifrågavarande gatudelar finge af styrelsen disponeras, så länge desamma
behöfdes för de provisoriska anordningarna.
Slutligen framhåller styrelsen, hurusom af den i ärendet förekommande
utredning framginge, att, därest annorlunda ej blefve aftaladt, de af gasverket
disponerade områden skulle kunna till statens järnvägar upplåtas,
så snart för gasverkets räkning kunnat efter stadsfullmäktiges därom fattade
beslut uppföras nya byggnader i stället för dem, som skulle afstås,
hvartill beräknats åtgå 2 1/z år. Enligt hvad styrelsen i underdånig skrifvelse
den 4 juni 1902 förmält, torde det låta sig göra att för tiden, intill
dess nya byggnader för gasverket hunnit uppföras, förhyra för detsamma
erforderliga lokaler, och hade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 i
sistsagda månad lämnat styrelsen begärdt bemyndigande att förhyra lägenheter
i stället för dem, hvilka skulle komma att upplåtas, äfvensom att
trätfa uppgörelse med den gasverkets personal, åt hvilken bostäder inom
ifrågavarande område vore upplåtna, om visst belopp för afstående af
samma bostäder.
Då styrelsen hölle före, att de kostnader, som genom förhyrande af
berörda lägenheter och genom träffande af dylik uppgörelse komme att
uppstå, vore af den beskaffenhet, att desamma borde gäldas af det belopp,
som Riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för förvärf af mark
inom Stockholm för bangårdsanordningarna därstädes, hade sagda kostnader,
hvilka enligt styrelsens beräkning torde uppgå till omkring 90,000
kronor, icke upptagits i det nu öfverlämnade förslaget.
Enligt hvad jag inhämtat, hafva underhandlingarne numera fortskridit
så långt, att drätselnämndens första afdelning den 3 innevarande månad
beslutit hos stadsfullmäktige föreslå en på andra villkor grundad uppgörelse
med järnvägsstyrelsen. Enligt denna uppgörelse, hvilken af mig förut
omförmälts i sammanhang med frågan om tilläggsanslagets storlek, skulle
den under drätselnämndens förvaltning lydande tomt- och gatumark till
järnvägsstyrelsen upplåtas på följande villkor, nämligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
31
att de tomter och tomtdelar, som lyda under drätselnämndens förvaltning,
lämnas med full äganderätt mot ett pris af:
för tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet 867 m2 kr. 130,000: —
» delar af följande tomter:
Gösen n:is 1 och 3 samt 2 .................. 1,020 - » » 153,000: —.
stadens tomtdel i Karpen......................... 257 » » 103,060: —
Blekholmen södra n:is 13 och 14 jämte
gatudessein............................................. 870 » » 143,854: 50
Gösen n:is 11 och 18 jämte gatudessein 980 » » 99,342: 60
Summa kr. 629,257: 10;
att Lilla Munklägersgatan lämnas med full äganderätt mot skyldighet
för järnvägsstyrelsen att bekosta anordnandet af eu ny 12 meter bred
gata i Yintervägens förlängning af samma längd som nuvarande Lilla
Munklägersgatan, hvilken skyldighet, efter af järnvägsstyrelsen gjord approximativ
beräkning, skulle motsvara eu kostnad af omkring 69,600
kronor utom lösen af därtill erforderlig mark, som utgöres af en del under
gasverksstyrelsens förvaltning lydande mark, äfvensom af nyssnämnda delar
af tomterna Blekholmeu södra n:is 13 och 14 och Gösen n:is 11 och
18 jämte bredvid dessa tomter liggande gatudessein och hvilken mark
således ingår i den öfriga tomtinköpskostnaden; samt
att gatudelarna afgiftsfritt lämnas med dispositionsrätt under så lång
tid, som de för statens järnvägsdrift användas.
För den i 1901 års förslag upptagna, inom Kungsgatan belägna marken
ifrågakommer icke någon annan ersättning än den förlängning af
gatuviadukten, som järnvägsstyrelsen, på sätt förut omnämnts, skulle
utföra.
I afseende på den mark, som lyder under gasverksstyrelsens förvaltning,
har det föreslagna priset 854 383 kronor icke varit föremål för
förnyad underhandlig.
Om Stockholms stadsfullmäktige, såsom jag antager, komma att ansluta
sig till gasverksstyrelsens i frågan framställda anspråk och drätselnämndens
förslag till uppgörelse, genom hvilket förslag det förut för
vissa tomt- och gatudelars disponerande uppställda och från statens sida
oantagliga villkoret om blott 15 års nyttjanderätt skulle utbytas mot dels
äganderätt, dels dispositionsrätt, så länge marken för ändamålet behöfves,
skulle alltså staten kunna med äganderätt förvärfva all den för nu ifrågavarande
ändamål utöfver den redan disponerade behöfliga, söder om Kungs
-
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
gatan belägna jord med undantag af delar utaf gatorna Klarabergsgatan,
Mäster-Samuelsgatan, Bryggaregatan och Gamla Kuugsholmbrogatan. Dessa
gatudelar, af hvilka en hvar för sig utgör fortsättning på redan nu för
järnvägsändamål disponerad del af gatan, skulle upplåtas till staten på
samma villkor som dessa bredvidliggande redan förut upplåtna delar af
samma gator. En upplåtelse på sådana villkor eller afgiftsfri dispositionsrätt,
så länge gatudelarna användas till järnvägsändamål, synes mig i
detta fall till fullo motsvara hvad som med förvärfvandet af gatudelarne
afses. Jag kan därför ej finna det behöfligt, att staten genom expropriation
skaffar sig äganderätt till dem, lika nödvändigt som det å andra
sidan enligt min åsikt är, att staten med sådan rätt kommer i besittning
af den öfriga delen af den för stationens utvidgning behöfliga mark. För
den händelse nämligen gatudelarne skulle i en framtid icke vidare behöfvas
för statens järnvägars ändamål, föreställer jag mig, att det då ej
heller bör från statens sida kunna möta hinder för att staden återfår de
delar af gatorna, af hvilka statens järnvägar ej längre hafva behof.
Ett på grundval af nu omförmälda förslag till uppgörelse uppgjordt
öfverslag öfver det för markförvärf anslagna beloppets tillräcklighet visar,
med iakttagande af de gränser för områdena, som nu kunnat definitivt
bestämmas, följande siffror:
Redan inköpta fastigheter ................................................... kr. 3,066,130: 90
Mark att förvärfva:
Under gasverksstyrelsens förvaltning.
............................................... kr. 854,383: —
Under drätselnämndens förvalt -
För anläggning af ny gata
Enskilde tillhörig.................
629,257
69,600
815,000
10
Härtill bör läggas det belopp, hvartill järnvägsstyrelsen,
enligt hvad jag förut omnämnt, beräknat
kostnaden för förhyrande under någon tid af vissa
lokaler åt gasverket......................................................
2,368,240: 10
90,000:
Kr. 5,524,371:
Af det beviljade beloppet skulle således efter denna beräkning återstå
omkring 475,000 kronor, sedan den behöfliga utvidningen blifvit
genomförd.
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 55.
33
I den framställning, jag nu lämnat, har endast varit fråga om sådan
mark, som för närvarande icke disponeras af statens järnvägar, men som
för den ifrågasatta utvidgningen af centralstationen erfordras.
Med anledning af Riksdagens uttalande i skrifvelsen den 13 maj
1902, att Riksdagen inhämtat, hurusom beträffande en del af den för
statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt
utredd och att det nu vore af vikt, att dessa förhållanden ordnades, torde
jag här jämväl böra redogöra för hvad jag därom inhämtat, såvidt angår
de områden, som beröras af de nu ifrågasatta anordningarne; och hänvisar
jag därvid till en genom järnvägsstyrelsens försorg upprättad, bland
handlingarna befintlig karta.
Af det område, som nu disponeras för centralstationen och norra
stationen, innehar staten med full äganderätt större delen, å kartan utmärkt
med röd färg.
Hvad beträffar den öfriga delen, hvartill staten ej har äganderätt,
har Stockholms stad år 1864 till staten kostnadsfritt upplåtit den söder
om Kungsgatan belägna marken eller dels det å kartan med streckade
röda konturer utmärkta området närmast centralstationshuset, dels ock
de på enahanda sätt utmärkta delarna af Klarabergs-, Mäster-Samuelsoch
Gamla Kungsholmsbrogatorna. Vid denna upplåtelse har fastats endast
det villkoret, att för det osannolika fall, att den afträdda marken ej
komme att för järnvägsanläggning användas, densamma skulle till staden
återfalla.
Den mark, som statens järnvägar utan äganderätt disponera norr om
Kungsgatan, utgöres af dels de å kartan med grön färg betecknade områdena,
hvilka tillhöra Stockholm—Yästerås—bergslagens järnvägsaktiebolag
och som af statens järnvägar förhyras, dels de å kartan med gul
färg betecknade områdena, hvilka, tillhörande Stockholms stad, af denna
mot hyra upplåtits till statens järnvägar, dels ock återstoden, å kartan
icke färglagd och angifven med fulldragen röd kontur, hvilket område
utan formligt aftal af staden kostnadsfritt öfverlämnats till statens järnvägars
disposition.
Beträffande nu först den mark, som tillhör Stockholm—Yästerås—
bergslagens järnväg, lämnades vid 1902 års riksdag utan anmärkning det
i Kungl. Maj:ts proposition omförmälda förslaget, att denna mark skulle
fortfarande disponeras af statens järnvägar mot skälig hyra. Det synes
mig därför icke nu förefinnas anledning att till förhandling med bolaget
upptaga frågan om förvärfvandet af äganderätt till denna mark, helst detta
Bih. till Jlilesd. Brot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 39 Iläft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
förutsätter en reglering af de villkor, under kvilka statens järnvägar och
bolaget för närvarande ömsesidigt begagna hvarandras områden.
Hvad därefter vidkommer den Stockholms stad tillhöriga marken,
torde i afseende på de söder om Kungsgatan belägna tomt- och gatuområdena
dispositionsrätten till desamma kunna, med hänsyn till villkoret
för deras kostnadsfria upplåtande, anses fullt betryggad, hvarför det synes
mig obehöfligt att nu vidtaga åtgärder för att söka ytterligare befästa
densamma.
De norr om Kungsgatan belägna områdena, som tillhöra Stockholms
stad, disponeras redan nu för statens järnvägars behof och kunna, såsom
till alla delar upptagna af redan förefintliga spåranordningar, icke afvaras.
I förslaget är visserligen afsedt att inom dessa områden ändra spåren,
men äfven om förslaget icke skulle komma att genomföras, kvarstår dock
fortfarande behofvet af marken oförminskadt för de nuvarande anordningarna.
Dessa områden komma således endast i viss mån och indirekt
att beröras af de nva bangårdsanordningarna, men behofvet af deras innehafvande
är icke framkalladt af nämnda anordningars utförande. Med
hänsyn till Riksdagens nyssberörda uttalande, har likväl järnvägsstyrelsen
ansett sig böra i skrifvelse till stadsfullmäktige anhålla om meddelande,
så fort ske kunde, om och på hvilka villkor fullmäktige skulle vilja dels
medgifva ett mindre ägoutbyte, som vid Barnhusgatans förlängning lämpligen
skulle kunna äga rum, dels ock med full äganderätt till staten öfverlåta
ifrågavarande, staden tillhöriga områden, hvilka alltifrån norra stationens
anläggande disponerats af statens järnvägar.
Något svar härå har ännu icke ingått, men man kan förutse, att,
om staden icke är villig att upplåta dessa områden med samma rätt som
sin söder om Kungsgatan belägna mark, och ett inköp, vare sig genom
godvillig öfverenskommelse eller efter expropiation, skulle sättas i fråga,
detta komme att representera ett ganska betydligt belopp.
Då emellertid, såsom jag nämnt, dispositionen af nu ifrågavarande
område för järnvägens behof är nödvändig, vare sig de ifrågasatta provisoriska
anordningarna komma till stånd eller icke, har jag trott, att
frågan om höjdt anslag till dessa anordningar ej behöfde anstå, till dess
de underhandlingar, som öppnats angående villkoren för förvärfvande
för statens räkning af äganderätt till berörda områden, kunde vinna sin
afslutning.
Slutligen torde jag nu få återkomma till den ytterligare minskning
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
35
af det föreslagna tilläggsanslaget, som jag förut antydt. I det kostnadsförslag,
som låg till grund för järnvägsstyrelsens framställning den 6
december 1901, ingick under rubriken »diverse arbeten» ett belopp af
44,300 kronor, utgörande kostnaderna för anläggningen af en provisorisk
gata, som antogs komma att från stadens sida fordras i ersättning för
Lilla Munklägersgatans upplåtande. De af mig förut omnämnda villkor,
som sedermera med anledning af järnvägsstyrelsens skrifvelse till stadsfullmäktige
den 10 februari 1902 af stadsfullmäktiges beredningsutskott
uppställdes för förhyrandet af sistnämnda gata, kräfde emellertid en af
järnvägsstyrelsen icke beräknad utvidgning af Mäster-Samuelsgatan, hvarför
kostnaden, 2,280 kronor, måste upptagas i den kostnadsberäkning, som
förekommer i järnvägsstyrelsens senaste framställning den 13 december
1902 och där återfinnes under rubriken »anläggning af provisorisk gata
(Mäster-Samuelsgatan)». Summan af dessa poster utgör 46,580 kronor.
Enligt det senaste, af drätselnämndens första afdelning godkända förslag
till uppgörelse skulle emellertid staten förvärfva äganderätt till nämnda
gata mot anordnande af en ny 12 meter bred gata i Vintervägens förlängning.
Då kostnaderna för denna nya gatas anordning och förvärfvandet
af därför erforderlig mark således utgöra köpeskillingen för förvärfvet af
Lilla Munklägersgatan med full äganderätt, hafva dessa kostnader äfven i
den af mig förut gjorda beräkningen öfver det för markförvärf anslagna
beloppets tillräcklighet inberäknats bland de utgifter, som skola af detta
anslag bestridas. Till följd af de sålunda ändrade upplåtelsevillkoren
ifrågakomma icke vidare de i järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning upptagna
kostnaderna för anordnande af en provisorisk gata, utan bör motsvarande
belopp, 46,580 kronor, jämväl utgå ur det för bangårdsanordningarnas
utförande beräknade belopp. Med iakttagande häraf och af den
förut omförmälda minskningen i kostnaden för förlängning af Kungsgatans
viadukt, 53,504 kronor, torde det föreslagna anslagsbeloppet böra nedsättas
med 100,000 kronor till 340,000 kronor.»
Efter att hafva tagit kännedom om de ändringar, som nu föreslagits
i den för nästlidna års Riksdag framlagda planen till provisoriska anordningar
vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, har utskottet
icke kunnat undgå att i likhet med 1901 års bangårdskommitté och de
öfriga i frågan intresserade, som enligt statsrådsprotokollet häröfver yttrat
sig, finna det nya förslaget innebära en väsentlig förbättring af det förut
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 55.
afgifna. De fördelar, som genom utförande af detta nya förslag skulle
vinnas, äro enligt utskottets mening otvifvelaktigt af den betydelse, att de
fullt motsvara den ökning i kostnaderna, som däraf föranledes; och har
utskottet vid sådana förhållande ansett sig hafva giltigt skäl förorda beviljandet
af det tilläggsanslag, Kungl. Maj:t nu för ifrågavarande ändamål
äskat.
Hvad angår de för berörda bangårdsanläggningar behöfliga gatu delar,
synes det utskottet icke vara anledning fordra, att dessa områden af staten
förvärfvas med full äganderätt, utan bör det enligt utskottets mening
anses fullt tillräckligt, om desamma, såsom nu blifvit ifrågasatt, upplåtas
åt staten med kostnadsfri besittningsrätt, så länge de användas för statens
järnvägsdrift.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med förklarande, att de gatudelar,
som för utförande af provisoriska anordningar vid
centralstationen och norra stationen i Stockholm komma
att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan
rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för
statens järnvägsdrift användas, må, till utförande af
nämnda bangårdsanordningar, för år 1904 bevilja utöfver
det af Riksdagen för enahanda ändamål redan
anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda
belopp.
Beträffande sättet för anskaffande af sistnämnda belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 24 april 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm 1903. Iduns Kungl. Hofboktryckeri.