Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition
om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af
statsbanebyggnaden från Göteborg öfver Uddevalla till
Skee än äfven inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

(E. A.)

I en till Riksdagen den 30 sistlidne januari aflåten proposition
(n:o 36) har Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen

att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee öfver
Ytterby och Ucklum, för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, att af riksgäldskontoret
utgå, med rätt för Kungl. Maj:t att låta af detta belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
tillsammans 1,000,000 kronor.

I anledning af denna proposition har i särskilda motioner föreslagits
:

af friherre C. Iilingspor, inom Första Kammaren, i motionen n:o 45:

att Riksdagen behagade afslå Kungl. Mapts proposition hvad beträffade
järnvägens dragande öster om sjön Störa Hällungen och fastställa,
att järnvägen skall dragas väster om sagda sjö med station vid
Stenungsund i hufvudsaklig öfverensstämmelse med någon af de linjer,

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 33 Häft. (N:o 47). 1

Kungl. Maj: ta
beslut den 19
juni 1896 om
undersökning
för en statsbana
genom
Bohuslän.

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

järnvägsstyrelsen förordat, samt för sagda ändamål öka anslaget med

503,000 kronor;

samt af herr C. J. Ödman, inom Andra Kammaren, i motionen
n:o 142:

att Riksdagen behagade, med afslag å Kungl. Maj:ts framställning
i hvad den rörde sträckningen af bohuslänska längdbanans dragande
öster om sjön Stora Hällungen, besluta, att nämnda bana må, i öfverensstämmelse
med järnvägsstyrelsens förslag, förläggas väster om nämnda
sjö med stationer vid Stenungsund och Svenshögen, samt för detta
ändamål öka anslaget för nämnda banas anläggning med 503,000 kronor.

Det i Kungl. Maj:ts proposition åberopade statsrådsprotokollet
innehåller följande anförande af statsrådet och chefen för civildepartementet: »Vid

underdånig föredragning den 12 innevarande månad af frågan
om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år
1904 anmälde jag, att järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den
29 november 1902 afgifvet förslag angående anslag för år 1904 till
fortsättning af statsbanebyggnaden från Göteborg öfver Uddevalla till
Skep, men att den därmed sammanhängande frågan om bestämmande
af järnvägens sträckning söder om Skafteröd då ännu icke var slutligen
beredd och således icke kunde föredragas. Då numera utredningen
i ärendet af slutats, anhåller jag att få anmäla frågan om anvisande
af anslag till ofvanberörda statsbanebyggnad. Jag tillåter inig
därvid till en början att i afseende på den del af järnvägen, hvars
sträckning ännu icke är bestämd, erinra om de olika förslag, som
därutinnan framkommit, äfvensom om denna frågas föregående behandling.

Genom nådigt bref den 19 juni 1896 uppdrog Kungl. Maj:t åt
järnvägsstyrelsen att gå i författning om verkställande af de undersökningar
och utredningar, styrelsen, efter tagen kännedom om uppgjorda
planer och kostnadsberäkningar för en längdbana genom Bohuslän
och sedan styrelsen rörande banans fortsättning genom Norge satt
sig i förbindelse med vederbörande myndigheter därstädes, kunde finna
vara af omständigheterna påkallade för åstadkommande af fullständig
plan och kostnadsförslag till en fullt statsbanemässig järnväg genom
Bohuslän i sträckning från Göteborg norrut.

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

3

I anledning däraf öfverlämnade järnvägsstyrelsen med underdånigt
utlåtande den 31 december 1896 plan-och profilritningar med kostnadsförslag
för en statsbana genom Bohuslän från Olskroken till Svinesund.

Vid fullgörandet af det styrelsen lämnade uppdraget hade, enligt
hvad styrelsen uti sitt utlåtande förmälde, genom Göteborgs och Bohus
läns landstings försorg uppgjorda planer för längdbanans sträckning
lagts till grund för undersökningen, och desamma hade i fråga om linjens
framdragande befunnits i hufvudsakliga delar kunna godkännas.
Det oaktadt förefunnes stor skillnad mellan det på styrelsens föranstaltande
utarbetade förslaget och de genom landstingets försorg upprättade,
detta beroende på nödvändigheten att för statsbana använda andra lutnings-
och krökningsförhållanden än dem, som antagits kunna för en
tilltänkt enskild bana godkännas. Under det att sålunda landstingets
förslag upptoge lutningsförhållandena 1 : 80, vore dessa å styrelsens
förslag ingenstädes större än 1:100. Likaså hade såsom regel föreslagits
kurvradier, ej understigande 600 meter, i stället för i landstingets
förslag förekommande minimiradier af 300 meter.

Å de uppgjorda plan- och profilritningarna hade linjen öfver Ytterby,
Jörlanda, Ucklum, Svenshögen, Uddevalla till Svinesund framställts
såsom liufvudlinje — hvilket emellertid ej innebure, att den sålunda
angifna sträckningen af styrelsen ansåges såsom den till alla
delar fördelaktigaste — och detaljundersökta alternativ hade endast för
två delar af linjen framlagts, ehuru alternativa undersökningar äfven
verkställts å andra sträckor.

Sålunda hade för sträckningen mellan Olskroken och Bollestad undersökts
äfven en linje öfver Kungälf, hvilken järnvägsstyrelsen ansett
förtjäna desto mera beaktande, som densamma ur ekonomisk synpunkt
erbjöde afsevärda fördelar framför linjen öfver Ytterby. Den ifrågavarande
linjen vore afsedd att framdragas utmed och i samma plan
som bergslagsbanan till Lerjeholm, där öfvergång skedde af Göta älf,
hvarefter linjen, följande älfvens västra strand, fortsatte till Kungälf
och sedermera till Bollestad. En jämförelse mellan denna linje och
linjen öfver Ytterby visade, att den förstnämnda blefve 683 meter kortare
och — oafsedt det bidrag, bergslagernas järnväg kunde komma
att lämna till broanläggningen öfver Säfveån — 278,000 kronor billigare
till anläggningen än linjen öfver Ytterby. Medräknades det af
staden Kuugälf utfästa bidrag af 30,000 kronor till Kungälfslinjens utförande,
blefve skillnaden i anläggningskostnad för de båda alternativa
linjerna det afsevärda beloppet af 308,000 kronor. Då i tekniskt al -

Järnvägsstyrelsens
utlåtande
den 31
december
1896.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

seende båda linjerna vore fullt jämförliga — Kungälfslinjen vore till
och med öfverlägsen så till vida, att de betydliga kontrakurvorna i
närheten af Olskrokens station, som förekomme å Ytterbylinjen, kunnat
undvikas — borde alltså Kungälfslinjen tillerkännas bestämdt företräde,
såvida ej särskilda skäl talade för Ytterbylinjens utförande. I
sådant afseende hade framhållits, dels att Ytterbylinjen såsom passerande
midt genom det bördiga Hisingen skulle uppsamla väsentligt
mera trafik än Kungälfslinjen, dels ock att förstnämnda linje skulle
befordra möjligheten af järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Tjufkil.
Den koncessionerade järnvägen mellan Göteborg och Tjufkil behöfde
då ej i sin helhet komma till stånd, utan man kunde nöja sig
med en bibana från sistnämnda ort till Ytterby, där anknytning till
statsbanan lätteligen kunde ske.

Hvad det förra påståendet vidkomme, syntes detsamma icke förtjäna
synnerligt afseende, enär det vore ett af erfarenheten bestyrkt
förhållande, att järnvägstrafiken af landtmannaprodukter från trakten i
närheten af en stad vore ganska obetydlig, alldenstund befolkningen
med lika stor lätthet och större fördel kunde på kortare afstånd verkställa
transporterna medelst dragare, och det torde ej i detta afseende
vara att förvänta något undantag för Hisingen och dess inbyggare.
Beträffande påståendet, att Ytterbylinjen skulle underlätta åstadkommandet
af järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Tjufkil, vore detta
väl sant, men det torde häraf ej få dragas den slutsats, att staten för
detta enskilda intresses tillgodoseende borde ikläda sig en sådan ökning
i kostnad, som Ytterbylinjens utförande skulle betinga, särskildt vid
det förnållande, att, såvidt vid hastig undersökning kunde bedömas, anknytning
af ifrågavarande bibana utan svårighet torde kunna verkställas
i närheten af Kungälf. För allt fall torde statsbanan därför icke
böra framdragas öfver Ytterby, med mindre än att de kommuner och
enskilde, som däraf hade intresse, ensamma vidkändes den förökade
anläggningskostnad, som därigenom komme att uppstå. Då hittills intet
dylikt erbjudande afgifvits, hade styrelsen all anledning att förorda
sträckningen öfver Kungälf.

Hvad banans sträckning vid sjön Stora Hällungen beträffade, föreslog
styrelsen i sitt utlåtande linjens framdragande från Aurås öster
om sjön öfver Ucldum till Södergärdet. Emellertid hade, såsom styrelsen
meddelade, genom landstingets försorg undersökts äfven en
annan linje på västra sidan af nämnda sjö förbi Stenung, hvilken linje
vid Jörlanda och Svenshögen förenades med den förstnämnda. För

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

o

den östra linjen öfver Ucklurn hade åberopats dels dess korthet i förhållande
till Stenungslinjen, hvilken vore 1,240 meter längre, dels den
omständigheten, att densamma komme att bereda fördel åt kommuner,
som vore i kommunikatioushänseende betydligt sämre lottade än trakten
omkring Stenung, dels ock slutligen det för järnvägsbyggnadens
utförande och underhåll betydelsefulla förhållandet, att väsentligt bättre
tillgång på ballastgrus vore att tillgå å Ucklurn slinjen. För Stenungslinjen
åter hade framhållits den billigare anläggningskostnaden, den
större folkrikheten i de trakter, densamma komme att genomlöpa, vidare
förmånen att vara belägen nära till Stenungsunds hamnplats samt
slutligen, såsom hufvudskäl, den fördel, som genom järnvägens framdragande
närmare kusten skulle beredas Tjörns och Orusts invånare,
hvilka i sådant fall öfver Stenungsund och Svanesund lätteligen skulle
kunna begagna sig af längdbanan.

Järnvägsstyrelsen, som låtit undersöka båda dessa linjer, hade därvid
funnit" den västra linjen alldeles oantaglig i den sträckning, som
densamma i de på landstingets föranstaltande uppgjorda förslagen erhållit.
Terrängförhållandena å denna sträckning vore nämligen af den
svåra beskaffenhet, att linjens utförande, om det ens kunde ifrågasättas,
skulle kräfva högst betydliga kostnader. Orsaken härtill vore att söka
i beskaffenheten af Hällungens stränder på västra sidan om sjön samt
bottnen i denna. Stränderna bestode nämligen af höga berg, som brant
stupade ned i de skarpt inskurna vikarna, hvilka senare hade en botten
af lös, icke bärande lera till betydligt djup. Dessas utfyllande
skulle därför kräfva kolossala massor fyllnadsämnen, och å andra sidan
skulle deras kringgående medföra tunnelsprängningar af betydande
längd.

Ett annat alternativ för linjens framdragande väster om Stora Hällungen
hade sedermera utstakats, hvilket med bibehållande af den förut
föreslagna sträckningen till Ödsmål framdragits förbi Lunna, Årgren,
Åtorp och Husebackavattnet till Södergärdet, där det förenade sig med
linjen öfver Ucklurn. Den sålunda utstakade linjen blefve visserligen
744 meter kortare än linjen öfver Ucklurn, men terrängförhållandena
visade äfven å denna linje stora svårigheter, särskildt vid uppgången
till Husebackavattnet, där en bergrygg måste genomgås med en tunnel
om 470 meters längd, samt vid Lunna vid öfvergången af den från
Ödsmål till Hällungen framstrykande dalgången, där en bankfyllnad om
ej mindre än 97,000 kubikmeter erfordrades. Följden visade sig ock
däri, att linjen skulle komma att med ett belopp af 308,000 kronor

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Framställning
af A. Y. Ljungman.

1897 års
proposition.

öfverstiga den för linjen öfver Ucklum erforderliga kostnaden. Denna
ökning af kostnaden vore visserligen enligt järnvägsstyrelsens förmenande
ej så betydande, att linjen därför måste öfvergifvas, så vidt
några särskilda skäl betingade dess tillkomst; men några sådana hade
styrelsen icke kunnat finna.

De till fördel för Ucklumslinjen anförda omständigheterna kunde
med fog anses uppväga de för Stenungslinjen åberopade, särskildt som,
enligt hvad vid undersökningen inhämtats, Orusts och Tjörns inbyggare
ingalunda hade så stort intresse af den västra linjen, som man
velat låta påskina. Tvärtom kunde befolkningen å dessa öar med ungefär
samma fördel begagna hvilkendera af de föreslagna linjerna som
helst, något, som däremot ej vore fallet med Grinneröds, Hjertums,
Ucklums och Spekeröds kommuners medlemmar, då västra linjen till
följd af sitt profilläge ej medgåfve anläggning af station å någon för
dem lämplig plats. Styrelsen hade därför ansett linjen öfver Ucklum
äga ett bestämdt företräde framför linjen öfver Stenung, äfven med den
förändrade sträckning af sistberörda linje, som på styrelsens föranstaltande
blifvit utarbetad.

Med stöd af hvad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, hemställde
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om anslag
till utförande genom statens försorg af en järnväg från Göteborg
till Svinesund öfver Kungälf och Ucklum.

Uti en till chefen för civildepartementet ingifven skrift af den 8
februari 1897 hade dåvarande ledamoten af Riksdagens Andra Kammare
A. V. Ljungman, med hänsyn till det olika värde, de föreslagna sträckningarna
för längdbanan genom Bohuslän ägde för Orust och Tjörn,
framhållit den öster om sjön Stora Hällungen dragna linjens stora företräden
däri, att don erhölle två stationer, af hvilka den södra (Ucklum)
erbjöde möjligheten af en bibana åt öster och den norra (Svenshögen)
möjligheten af en bibana åt väster till Orust, under det att linjen öfver
Stenung icke erbjöde liknande möjligheter.

Sedan ärendet den 26 februari 1897 föredragits inför Kungl.
Maj:t, därvid departementschefen, som ansåg järnvägsstyrelsens förslag
beträffande järnvägens sträckning böra i hufvudsak följas, angående
banans framdragande från Olskroken, yttrade, att de för Ytterbysträckningen
åberopade skäl — att den skulle genomgå den bördigaste
delen af Hisingen och underlätta åstadkommandet af bibana till Tjuf kil

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

7

— huru beaktansvärda de än vore, dock ej torde kunna tillmätas den
betydelse, att denna sträckning borde väljas framför den 308,000 kronor
billigare Kungälfssträckningen, föreslog Kung!. Maj:t uti nådig
proposition den 26 februari 1897 Riksdagen att besluta anläggning af
en statsbana från Göteborg öfver Kungälf, Ucklum ocb Uddevalla till
Svinesund.

Kungl. Maj:ts berörda förslag vann emellertid icke Riksdagens
bifall.

Riksdagens statsutskott afstyrkte nämligen uti sitt i anledning af
Kungl. Maj;ts proposition afgifna utlåtande bifall till förslaget under anförande
hufvudsakligen, att, enligt hvad propositionen gåfve vid handen,
banans anknytningspunkt med det norska järnvägsnätet tills vidare vore
alldeles obestämd. Sedan Första Kammaren bifallit Kungl. Maj:ts förslag,
men Andra Kammaren afslagit detsamma, blef, efter gemensam
votering, statsutskottets hemställan af Riksdagen godkänd.

Uti skrifvelse den 18 maj 1897 anmälde Riksdagen för Kungl.
Maj:t sitt beslut i förevarande fråga.

Sedan under därefter förd skriftväxling mellan chefen för civildepartementet
och norska departementet för de allmänna arbetena framgått,
att utsikt för det dåvarande icke förefunnes för anläggning af en
tillstötande bana från norsk sida med den sträckning öfver Svinesund,
som i Kungl. Maj:ts proposition till 1897 års Riksdag förutsatts,
anmodade chefen för civildepartementet den 19 oktober 1897 järnvägsstyrelsen
att gå i författning om uppgörande af förslag för byggande
af statsbana mellan Strömstad och lämplig punkt å den bohuslänska
längdbanan; och öfverlämnade styrelsen i anledning däraf med underdånig
skrifvelse den 15 december 1897 dylikt förslag jämte kostnadssammandrag
för banan från Olskroken öfver Kungälf och Ucklum till
Strömstad, för hvilken bana kostnaden upptogs till 14,274,000 kronor.

Efter 1897 års riksdag hade emellertid åtskilliga framställningar
blifvit gjorda i fråga om längdbanans sträckning å vissa delar.

Uti två väsentligen lika lydande, till Kungl. Maj:t ingifna skrifter
hade åtskilliga personer från Inland samt Orust och Tjörn hemställt,
att, därest förnyad nådig proposition om byggande på statens bekostnad
af en längdbana genom Bohuslän komme att föreläggas Riksdagen,
Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke banan

Statsutskottets
utlåtande
1897.

Statsbana till
Strömstad.

Petitioner.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

borde dragas väster om Stora Hällungen från Jörlanda öfver Stenungsund
till Södergärdet resp. Svenshögen.

Till stöd därför hade hufvudsakligen anförts, att de socknar, som
då skulle komma att åtnjuta omedelbar fördel af längdbanan, vore Norums
och ödsmåls inom Inlands Nordre härad, hvarjämte, till följd af
den bekväma öfverfarten till Stenungsund, samtliga socknar å Tjörn
samt Ståla, Långelanda och Myckleby socknar af Orusts östra härad
af denna västligare järnvägslinje skulle draga betydande förmån, hvaremot
vid ett framdragande af järnvägen öster om Stora Hällungen
Ucklums samt i någon mån Västerlanda och Hjertums socknar inom
Inlands Torpe härad tillgodosåges; att Spekeröds och Grinneröds socknar,
med afseende å deras läge, icke i afgjordt högre mån hade nytta
af den ena eller den andra linjen; att vid jämförelse mellan, å ena sidan,
ödsmåls, Norums, Myckleby, Långelanda och Ståla äfvensom samtliga
socknar å Tjörn och, å andra sidan, Ucklums samt möjligen Hjertums
och Västerlanda socknar den officiella statistiken vid 1895 års slut
beträffande folkmängden utvisade, att en västlig linje skulle bereda
fördel åt och draga persontrafik utaf 19,396 personer, då linjen öster
om Hällungen, äfven om Hjertums och Västerlanda socknar medräknades,
lände högst 6,501 personer till godo; att jordbruksnäringens betydenhet
i de trakter, som berördes af den västra linjen, vore mångdubbelt
större än i de öster om Hällungen belägna socknarna, hvartill
kunde läggas, att jordens bördighet å Tjörn vore fullt jämförlig med
den yppersta åkerjord i Sverige, och att sädesproduktionen i dessa
trakter i högst betydlig grad öfverstege jordägarnes eget behof och
sålunda borde föranleda en betydande transport på järnväg, därest
denna komme inom rimlig närhet till producenterna; att därest järnvägen
droges öster om Stora Hällungen, det betydande fiske, som
idkades å Tjörn och Orust, icke komme att af densamma draga någon
förmån, enär afståndet från hamnplatserna in till järnvägsstationerna
blefve alltför stort, för att den ömtåliga och prisbilliga varan skulle
tåla transporten till desamma, hvaremot fiskvarorna från de större fiskelägena
å Tjörn samt sydligare delen af Orusts västra kust skulle söka
sig väg till det närbelägna och för sjöfart snart sagdt hela året igenom
tillgängliga Stenungsund i stället för att, såsom nu vore fallet, transporteras
till Göteborg eller andra längre bort belägna afsättningsplatser;
att med den utveckling, metoderna för fiskvarors transport på järnväg
vunnit, icke blott fiskeriidkarne, utan snart sagdt hela riket skulle draga
stor förmån däraf, att järnvägen framdroges till lämpliga platser vid

Statsutslcottets Utlåtande N:o 47.

9

kusten, hvarifrån fiskvarorna med snabba tåg kunde distribueras öfver
hela landet, livilket särskildt skulle kunna tillämpas på det ymniga sillfiske,
som under den dåvarande sillperioden just i de till Stenungsund
närbelägna fjordarne idkades; att anjovistillverkningen, som helt naturligt
icke förekomme i Ucklum, lljertum och Västerlanda, funnes i sådan
närhet till Stenungsund, att, därest järnväg dit framdroges, fabriksalstren
helt säkert skulle komma att åtminstone under vintertiden med densamma
försändas; att antalet handelsidkare, hvilka samtlige toge sina
varor från Göteborg och fördenskull, om järnvägsförbindelse funnes,
skulle flitigt anlita densamma, inom Ödsmåls, Norums, Myckleby, Långelanda
och Ståla socknar samt å Tjörn vore mångdubbelt större än inom
Ucklums, Hjertums och Västerlanda socknar; att hamnplatsen Stenungsund,
belägen ungefär halfvägs vid stora farleden mellan Göteborg och
Uddevalla och den enda med större djup, som vid nämnda farled kunde
af järnvägen anlöpas, med enstaka undantag vore isfri året om och
tilläte ända till 30 fot djupgående fartyg ingå så nära land, att lastning
och lossning kunde ske omedelbart från kaj; samt att det för en
blifvande längdbana utan tvifvel vore synnerligen fördelaktigt att anknytas
till en sådan plats, hvaröfver såväl in- som utförsel i betydande
grad kunde påräknas.

Med anledning af dessa framställningar inkommo en mängd Ucklums,
Hjertums, Västerlanda, Lilla Edets, Spekeröds, Grinneröds, Ljungs,
Norums, Jörlanda, Solberga och Hålta invånare med elfva lika lydande
skrifter, uti hvilka hemställdes, att Kung!. Maj:t i förnyad nådig
proposition till Riksdagen om bohuslänska längdbanans byggande såsom
statsbana täcktes åter föredraga linjen öster om Hällungen. Till
stöd för denna hemställan åberopades innehållet uti en bifogad tryckt
broschyr angående bohusländska längdbanans riktning, däruti till ådagaläggande
af östra linjens företräde anförts hufvudsakligen, att denna
linje erbjöde långt gynnsammare stignings förhållanden och två stationer,
Ucklum och Svensliögen, då den västra linjen däremot finge synnerligen
ogynnsamma stigningsförhållanden och blott en ende station, Stenung;
att den östra linjen erbjöde möjligheten af en bibana öster ut från
Ucklum till Ström vid Göta älf och en bibana väster ut från Svenshögen
öfver Gydnäs till Orust, under det att den västra linjen däremot
blott erbjöde möjligheten af en ekonomiskt betydelselös bibana å västra
sidan från Stenung till Viddesgärde, hvilken svårligen kunde tänkas
fortsatt öfver Svanesund till Orust; att de föga betydande ekonomiska
intressen, som skulle främjas genom västra linjen, nöjaktigt kunde tillgodoses
medelst en billig bibana, byggd med starkare krökningar, brantare

Bih. till Uiksd. 1''rot. 1903. 4 Samt. 1 A/d. 33 lliijt. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Länsstyrelsens
yttrande.

stigningar och lätt öfverbyggnad, från Jörlanda till Stenung, under det
att de stora intressen, som skulle främjas genom östra linjen, endast
kunde tillgodoses därigenom, att själfva längdbanans hufvudlinje droges
öfver Ucklum och Svenshögen; att Stenungsund med omgifningar icke
ägde sådan ekonomisk betydenhet, att ens en bibana dit under den
närmare framtiden kunde anses vara behöflig, då ångbåtsfarten gjorde
mer än till fyllest för den del af den nu befintliga trafiken, som icke
komme att ombesörjas af den östra linjen äfven utan en bibana till
Stenungsund; att Tjörns härad icke hade någon nämnvärd fördel af
längdbanan, men att den östra linjen dock erbjöde större möjlighet än
den västra för tillkomsten af ett hamnspår ifrån Jörlanda till Källsnäs
i förening med uppmuddring af vid sistnämnda ställe befintlig hamn
och därför vore att föredraga, enär Tjörn därigenom vunne förbättrad
samfärdsel med Inland; att Orust, med undantag för Svaneund med
dess gästgifveri och färjinrättning, icke hade någon särskild nytta af
västra linjen, som dessutom med hänsyn till framtiden medförde den
stora olägenheten, att den icke erbjöde någon anknytningspunkt för den
nämnda bibanan öfver Gydnäs; att däremot för nordöstra Orust den
båda linjerna tillhörande stationen vid Ljungskile, hvilken blomstrande
badort trafikerades af lika djupgående ångbåtar som Stenungsund, hade
åtskillig, om än ej så stor betydelse; samt att den västra linjen icke ägde
någon nämnvärd betydelse till gagn för fiskerinäringen, men väl motsatsen,
då den lade stora hinder i vägen för genomförandet af samma
närings önskningar efter möjligast gena järnvägsförbindelser mellan
skärgården och det inre landet samt möjligast goda ångbåtskommunikationer,
särskildt med Göteborg.

Öfver dessa framställningar afgaf järnvägsstyrelsen, till följd af
särskilda nådiga remisser, den 23 december 1897 underdånigt utlåtande
och öfverlämnade därvid tillika ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, efter kronofogdens i Orusts och Tjörns
fögderi hörande, i ämnet afgifvet yttrande, däruti anfördes hufvudsakligen
följande:

Beträffande först de skäl, hvilka anförts till förmån för sträckningen
öster om Hällungen, vore det mest framträdande af dessa, att Orust
skulle vara bäst betjänad af en bibana från Svenshögen öfver Gydnäs.
Denna bana skulle dock först dragas genom en mycket svår terräng
på Inlandssidan, vidare på en bro öfver fjorden och därefter på Orustsidan
stöta på terrängförhållanden så otillgängliga, att, enligt hvad krono -

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

11

fogden förmält, säkerligen stora svårigheter skulle uppstå för att dit
anlägga ens en hjälplig körväg. Svårt vore därför att föreställa sig,
att de stora kostnader, som blefve förknippade med en dylik anläggning,
skulle med tillgängliga medel kunna offras på en bibana i denna
riktning. Vidare innefattade påståendet, att den östra linjen skulle erbjuda
större möjlighet än den västra för tillkomsten af ett hamnspår
från Jörlanda station till Källsnäs, en uppgift, som tålde att närmare
granskas. Den föreslagna platsen för Jörlanda station läge nämligen
flera kilometer söder om den punkt, där den ifrågasatta västra linjen
skulle utgå, och anordningen af hamnspår från Jörlanda till Källsnäs
syntes därför vara oberoende af på hvilkendera sidan om Hällungen
järnvägen kornme att dragas. Därtill komme, att en del af petitionärerna
för östra linjen vore boende i trakter, som knappast syntes vara
berörda af den pågående tvisten om järnvägens sträckning, såsom petitionärerna
från Solberga, Hålta och Ljungs socknar, hvilka icke kunde
hafva något större intresse att här bevaka. Nästan detsamma, ehuru
icke i så vidsträckt mån, kunde sägas om framställningarna från Hjertums
och Västerlanda socknar samt från Lilla Edet. Dessa socknar
läge intill Göta älf, på hvars östra sida bergslagsbanan framginge, och
de hade sannolikt jämförelsevis föga intresse af en bibana mellan
Ucklum och Ström samt syntes därför icke heller vara i någon högre
mån berörda af järnvägens sträckning öster eller väster om Hällungen.

Vidkommande åter framställningarne om järnvägens dragande väster
om Hällungen, syntes dessa grundade på en utredning, på hvilken man
icke kunde undgå att fästa ganska mycket afseende, om också petitionärernas
beräkningar på person- och godstrafik från de västligaste
delarne af Tjörns härad icke syntes vara fria från öfverdrift, samt uppgiften
om att Myckleby socken skulle hafva gagn af en järnvägsstation
vid Stenungsund tarfvade den förklaring, att vid tillfällen, då sjön
vore tillfrusen utan att isen, till följd af den starka strömsättningen,
kunde med säkerhet befaras, invånarne från nämnda socken skulle vid
resor till Göteborg föredraga att fara öfver färjan vid Svanesund, där
nästan aldrig islägg hindrade öfverfarten, och vidare landsvägen till
Stenungsund framför att resa den mycket längre vägen om Uddevalla.
Äfven i dessa petitioner syntes för öfrigt åtskilliga distrikt vara tagna
med i beräkningen, som af den föreslagna järnvägen hade ett mycket
obetydligt intresse.

I sammanhang därmed syntes också kunna framhållas, hurusom
länets landsting år 1896, då ovissheten, huruvida längdbanan genom

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

länet komme att byggas genom statens försorg, varit större än nu,
men intresset för en sådan jernvägsanläggning så stort, att man tänkte
sig järnvägens byggande möjligen genom enskild företagsamhet, beslutit,
att, därest ett aktiebolag före 1899 års landstings lagtima sammanträde
komme till stånd med ändamål att bygga och trafikera en längdbana
genom länet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det upprättade
förslaget och med sträckning väster om Hällungen, i sagda aktiebolag
teckna aktier för 11,000 kronor för bankilometer; samt att landstinget
vid sammanträde år 1897 vid järn vägsfrågans behandling vidhållit sitt
omförmälda beslut.

Landstinget hade sålunda i två särskilda beslut uppställt järnvägens
sträckning väster om Hällungen såsom villkor för sitt deltagande i
aktieteckning för järnvägen, om denna skulle komma att byggas af
enskildt bolag; och då landstingets beslut i denna fråga föregåtts af
omsorgsfull utredning genom utskott, sammansatta af personer från
skilda delar af länet, kunde antagas, att tinget ansett stäckningen väster
om Hällungen vara den i ekonomiskt afseende förmånligaste på samma
gång som den för orten mest gagneliga. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge därför, att landstingets ifrågavarande uttalande icke
borde vid frågans bedömande lämnas ur räkningen.

Någon tvist i detta afseerde hade kanske aldrig uppstått, om ej
banan af tekniska skäl först kommit att utstakas på östra sidan om
sjön Hällungen och invånarne i därvarande trakt af denna omständighet
hämtat anledning att, då fråga väckts om den västliga sträckningen,
verka för en motsatt åsikt. Hvad sistnämnda sträckning
beträffade, hade visserligen för Orust varit fördelaktigast, om banan
kunnat komma närmare kusten ända fram till Viddesgärde, men äfven
så som den västra linjen vore utstakad blefve den fördelaktig för
Orust, i det att en bibana kunde utan särdeles stor kostnad läggas från
Ödsmål till Kolhättan. Orustborna hyste nämligen, enligt kronofogdens
utsago, den förhoppningen att, om längdbanan komme att läggas väster
om Hällungen, med tiden få till stånd eu bibana från lämplig plats på
längdbanan till Kolnättan, vidare en ångfärja för öfverfarten mellan
Kolhättan och Svanesund samt möjligen en bana från denna punkt
tvärs öfver Orust till Ellös, hvilken förhoppning syntes lättare kunna
realiseras än förslagen om en bana från Ellös öfver en del öar till fastlandet
i Dragsmarks socken samt om förenämnda bibana öfver Gydnäs.
Vare sig emellertid, att en bibana till Kolhättan komme till stånd eller
ej, syntes det dock blifva nödigt att vid Ödsmål inrätta en station, åt -

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

13

minstone en anhaltsstation, hvilket äfven utan svårighet syntes låta sig
göra. En station på västra sidan i stället för den vid Svenshögen
föreslagna syntes äfven blifva nödvändig.

För Tjörns inbyggare, för hvilka, särskildt de å öns södra del
boende, hela den ifrågavarande järnvägen syntes vara af mindre betydelse,
vore den utstakade västra linjens riktning dock på det hela taget
tillfredsställande och anordningen med en station vid Stenungsund så
bekväm, som förhållanden medgåfve. Skulle det i framtiden visa sig,
att trafiken komme att befrämjas genom ett hamnspår från Jörlanda
till Källsnäs, komme antagligen järn vägsförvaltningen icke att underlåta
att gå i författning därom, och kunde detta ske alldeles oberoende
af läugdbanans rikning norr om Jörlanda.

Om också sålunda enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt
hufvudsaken för länet vore, att en längdbana komme till stånd, samt
Orusts och Tjörns intressen endast genom lämpliga tvärbanors anläggande,
från vare sig den västra eller den östra sträckningen, kunde
fullt tillgodoses, så syntes, om man nödgades utgå från den förutsättningen,
att under en lång följd af år ingen annan järnväg än längdbanan
här komme att framdragas, den föreslagna västra linjen för
ifrågavarande trakter få anses äga företräde, enär, såsom ofvan visats,
möjligheten för dem att då få åtminstone någon nytta af den föreslagna
järnvägen syntes i högre grad förefinn as, än om östra sträckningen
utan tillhörande bibanor blefve beslutad, detta dock alltid under
förutsättning, att stationerna på den västra sträckningen blefve så anordnade,
som ofvan angifvits.

För egen del anförde järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande af den 23
december 1897 följande.

Styrelsens föregåeede uppfattning i förevarande fråga hade, såsom
styrelsen jämväl betonat, grundat sig hufvudsakligen på ett underkännande
af det för västra linjen åberopade hufvudskälet, Orusts och
Tjörns inbyggares intresse. Den omständigheten, att ett stort antal
inbyggare på Orust och Tjörn undertecknat de framställningar, som
åsyftade att framhäfva den västra linjens företräde framför den östra,
ådagalade emedlertid, att intresset för den västra linjen bland öarnes
befolkning vore ganska afsevärdt och i intet fall kunde reduceras till
en sådan obetydlighet, som styrelsen förut föranledts påstå. Därmed
ställde sig också jämförelsen mellan de båda sträckningar ne helt annorlunda,
än förhållandet blefve, om Orusts och Tjörns befolkning antoges

Järnvägsstyrelsens
utlåtande
den 23
december
1897.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

hafva samma fördel af hvilkendera sträckningen som helst. Och äfven
om de uppgifter, som af den västra linjens förespråkare lämnats angående
de fördelar, hvilka genom densamma skulle uppkomma, med
skäl kunde anses tåla jämkning — något, som i än högre grad syntes
vara fallet med påståendena i den broschyr, som innehölle motiveringen
för framställningen om den östra linjens företräde — syntes såsom
jämförelsens resultat med full bestämdhet framgå, att den västra linjen
komme att tillgodose väsentligt större intressen än den östra linjen.

Ej blott befolkningen inom det trafikområde, som kunde för västra
linjen beräknas, vore betydligt talrikare än befolkningen inom östra
linjens trafikområde; äfven jordbruksnäringen och industrien vore inom
det förra af afsevärdt större betydelse. Äfven därutinnan syntes åt den
västra linjen kunna skänkas företräde, att densamma i högre grad än
den östra linjen komme att utöfva gynnsam inverkan på fiskerinäringen.
Ett hufvudskål för den östra linjen vore emellertid af den betydelse,
att — i trots af västra linjens öfriga fördelar — det blefve tvifvelsamt,
åt hvilkendera sträckningen borde gifvas företräde, såvida ej utväg
funnes att genom en förändring af den västra linjen förtaga detta skäl
dess kraft. Frågan gällde stationsanläggningar å de båda linjerna. Såsom
styrelsen vid sin förut lämnade beskrifning öfver de olika linjerna
meddelat, kunde för den västra linjen i dess utstakade sträckning öfver
Husebackavattnet till Södergärdet station lämpligen ej anläggas annorstädes
än vid Stenungsund, medan östra linjen skulle erhålla två
stationer, vid Ucklum och Svenshögen. Att detta betecknade en väsentlig
fördel för östra linjen läge i öppen dag; också hade af förespråkarne
för denna linje särskildt Svensliögens stations betydelse blifvit med
styrka framhållen. Äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län hade uti sitt till styrelsen afgifna utlåtande vitsordat
vikten af det faktum, att östra linjen upptoge flera stationsanläggningar
än den västra, därutinnan, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bundit sitt förord för sistnämnda linje vid förutsättningen,
att stationer på västra sträckningen blefve anordnade på sätt, som
i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse närmare angåfves, nämligen
förutom vid Stenungsund äfven vid Ödsmål samt å någon punkt
längre norrut.

Med anledning däraf ansåge sig styrelsen böra meddela, att intet
hinder mötte att, om och när omständigheterna sådant påfordrade, i
närheten af Ödsmål — omkring 3,5 kilometer norr om Stenungsund —
träffa sådana anordningar, att en bibana från Kolhättan kunde därstädes
ansluta sig till längdbanan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

15

Hvad åter anginge en station å västra linjen, motsvarande Svenshögen
å den östra, vore terrängförhållandena i förstnämnda trakt högst
ogynnsamma för en stationsanläggning, hvadan en sådan å den undersökta
västra sträckningen öfver Husebackavattnet icke kunde komma
till stånd utan synnerligen omfattande arbeten och däraf föranledda
ansenliga kostnader.

Emellertid hade de okulära undersökningarne visat möjligheten af
västra linjens framdragande från Ödsmål öfver Svenshögen med frångående
af dess i förut på landstingets föranstaltande uppgjorda förslag
angifna sträckning utmed Stora Hällungens stränder, hvilken sträckning
styrelsen ansett oantaglig på grund af dessa stränders lösa beskaffenhet.
Visserligen skulle nämnda förändring af linjens läge för erhållande
af fastare byggnadsgrund, bland annat, kräfva en betydande tunuelsprängning,
men kostnaden för en sådan sträckning komme dock antagligen
icke att öfverstiga den för en linje öfver Husebackavattnet beräknade
med mera än högst 100,000 kronor.

Därtill komme, att, om ock den sålunda ifrågasatta linjen från Ödsmål
öfver Svenshögen möjligen skulle blifva något längre än den öfver
Husebackavattnet utstakade, den förstnämnda däremot i afseende på
stigningarne komme att äga afgjordt företräde och därjämte skulle tillgodose
icke allenast de till förmån för västra linjen åberopade intressen,
utan jämväl — genom en stationsanläggning vid Svenshögen — en
afsevärd del af de med den östra sträckningen förenade.

Hvad ofvan anförts visade sålunda, att den västra linjen genom
en förändrad riktning vid Stora Hällungen skulle, med någon ökning
af den beräknade anläggningskostnaden, i fråga om stationsanläggningar
blifva fullt jämförlig med den östra sträckningen och på samma gånguppfylla
de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppställda fordringarne
i detta hänseende.

Den billigare anläggningskostnaden talade visserligen fortfarande
för den östra linjen, men då skillnaden härutinnan torde uppvägas af
de större trafikinkomster, som syntes vara att förvänta för den västra
sträckningen öfver Stenungsund, hölle styrelsen före, att ej heller denna
kostnadsfråga borde tillmätas någon större betydelse vid jämförelse med
de för sistnämnda linje andragna företräden.

Såsom slutligt omdöme rörande ifrågavarande framställningar hade
järnvägsstyrelsen — med anledning af de upplysningar, som inhämtats
ur själfva framställningarna, men i ännu högre grad med stöd af den
utredning i ämnet, hvilken Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län åvägabragt — uttalat, att linjen väster om Stora

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Kostnads beräkningar.

Departementschefens

yttrande den
4 februari
1898.

Hällungen, enligt styrelsens mening, borde föredragas framför sträckningen
öster om nämnda sjö, hvarför styrelsen tillstyrkte, att vid framläggande
af förslag om anläggning af statsbana genom Bohuslän i
riktning från Göteborg norrut förstnämnda linje måtte af Kungl. Maj:t
förordas.

Sedan järnvägsstyrelsens berörda inlåtande afgafs, hade genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län inkommit en till civildepartementet
ställd skrift, däruti åtskilliga Lilla Edets invånare framhöllo
önskvärdheten, särskildt för nämnda ort, af banans dragande öster
om Stora Hällungen.

Vidare inkom järnvägsstyrelsen, på anmodan, med kostnadssammandrag
för linjen Olskroken—Kungälf—Stenungsund—Skee—Strömstad.
Enligt styrelsens beräkningar skulle kostnaden för en bana från Olskroken
(Göteborg) öfver Kungälf och Stenungsund till Strömstad, med
inberäknande af den ökade kostnaden för banans dragande öfver Svenshögen,
uppgå till 14,676,500 kronor, hvartill komme kostnaden för banans
indragande å statsbanestationen i Göteborg, 100,000 kronor, så
att hela kostnaden för banan från Göteborgs statsbanestation till Strömstad
blefve 14,776,500 kronor, rullande materiel inberäknadt.

Vid ärendets föredragning inför Kung]. Maj:t den 4 februari 1898
anförde dåvarande departementschefen i fråga om banans ofvanberörda
olika sträckningar följande:

Vidkommande järnvägens sträckning öster eller väster om sjön
Stora Hällungen, ägde visserligen den östra linjen företrädet af billigare
anläggningskostnad. Då emellertid, på sätt och af skäl redan
omförmälts såväl landstinget och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet som äfven dåmera järnvägsstyrelsen uttalat sig till förmån för
den västra linjen — en uppfattning, som delades af länets nästan samtlige
riksdagsmän — samt det dåmera befunnits, att denna linje kunde
förses med samma antal stationer som den andra, ansåge sig departementschefen
icke kunna underlåta att förorda den västra linjens föredragande.

Beträffande frågan om Kungälfslinjen eller Ytterbylinjen borde
föredragas, erinrade departementschefen, att enligt 1897 års proposition
det hufvudsakliga skälet för valet af Kungälfslinjen varit hänsynen till
denna linjes billigare byggnadskostnad; och därmed vore ock gifvet,
att valet kunde utfalla annorlunda, om man kunde bortse från frågans
ekonomiska sida, hvartill åter möjlighet skulle kunna beredas på det
sätt, att Göteborgs stad och kommunerna på Hisingen i förening eller
en eller flera bland dem, samt till äfventyrs i någon mån landstinget

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

17

åtoge sig att draga försorg därom, att vägen öfver Ytterby icke blefve
dyrare för staten än vägen öfver Kimgälf. Anledning till ett sådant
åtagande torde nog förefinnas, då Göteborgs stad borde hafva intresse,
dels af att två stora infartsjärnvägar till staden icke löpte jämsides
på en sträcka af omkring 20 kilometer och dels af att erhålla
järnvägsbro till Hisingen och särskildt till den del däraf, som hörde
till Göteborgs stad, och det för kommunerna på Hisingen billigaste sätt
att få järnväg till Göteborg torde vara att bidraga till omförmälda prisskillnads
täckande. Det syntes därför vara lämpligast, att valet mellan
Ytterby- och Kungälfslinjen lämnades öppet, till dess sig visat, om tillräckligt
intresse funnes hos de närmast berörda menigheterna för beredande
af möjlighet för järnvägens dragande öfver Ytterby utan ökning
af statens kostnader.

Uti proposition den 4 februari 1898 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att, under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
af mark m. m. iakttoges, besluta anläggning af en statsbana från Göteborg
öfver Stenungsund och Uddevalla till Strömstad, hvarför kostnaden
beräknats till 14,776,500 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
närmare förordna om de orter, järnvägen borde genomgå, samt att
för påbörjande af järnvägsanläggningen för år 1899 anvisa ett belopp
af 4,000,000 kronor.

Uti skrifvelse den 27 april 1898 anmälde Riksdagen, att i anledning
af Kungl. Maj:ts omförmälda förslag Riksdagen under vissa angifna
förbehåll och villkor beslutit anläggning af en statsbana från Göteborg
öfver Uddevalla till Skee, hvarför kostnaden — efter afdrag af dels
det belopp, 1,283,000 kronor, som beräknats för järnvägsanläggningen
Skee—Strömstad, jämte anskaffning af därför afsedd rullande materiel, dels
ock den till 402,500 kronor anslagna ökningen i kostnaden, som banans
framdragande väster om sjön Stora Hällungen skulle påkalla utöfver
det för linjen öster om denna sjö beräknade belopp — beräknats till

13,091,000 kronor, samt till påbörjande af denna bana för år 1899 anvisat
750,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna
om de orter, järnvägen borde genomgå.

Riksdagen anförde därvid följande: Den internationella natur, som
längdbanan genom Bohuslän borde äga, ansåge Riksdagen böra medföra,
att denna banans egenskap måste vid bestämmande af dess sträckning
anses vara af större vikt än de möjliga hänsyn till särskilda orters
intressen, som kunde göra anspråk på beaktande. Enligt Riksdagens
mening finge dylika hänsyn icke försvåra de anordningar, som
llih. till liiksd. Prut. 11)03. 4 Sami. 1 A/d. 33 lldft. 3

1898 års proposition.

Riksdagens
skrifvelse år
1898.

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

den snabbare trafiken på den internationella banan betingade, och ej
heller förhindra, att banan med iakttagande af berörda anordningar anlades
med minsta möjliga kostnader för staten.

Hvad banans sträckning således beträffade, hade Riksdagen funnit
de skäl, som anförts för den af Kungl. Maj:t då föreslagna linjen
väster om sjön Stora Hällungen icke innefatta fullt tillräcklig anledning
att belasta kostnadsförslaget med den ökade utgift af 402,500
kronor, som denna linjes anläggning skulle föranleda utöfver kostnaden
för Ucklums-linjen. Då otvifvelaktigt vissa fördelar vore förbundna med
den västra linjen, särskildt för ett stort antal kommuner på Orust och
Tjörn, ansåge Riksdagen fastmera lämpligt, att valet mellan den östra
och den västra linjen vid sjön Hällungen — på sätt af Kungl. Maj:t
föreslagits beträffande valet mellan Ytterby- och Kungälfs-linjerna
vid Göteborg — tills vidare lämnades öppet, till dess sig visat, om tillräckligt
intresse hos menigheter eller öfriga vederbörande funnes för
beredande af möjligheter för järnvägens dragande väster om Hällungen
utan ökning af statens kostnader.

infordrade Kungl. Maj:t har härefter genom nådigt bref den 26 maj 1899

^landstinget,11 anbefallt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
kommuner Rohus län att vidtaga åtgärder för utrönande, huruvida landsting,

bidrag tui kommuner eller andra vederbörande inom länet vore villige att, för

^vissrTkost^en händelse järnvägen Göteborg—Skee, hvad anginge sträckningen
''''nåder? Göteborg—Uddevalla, blefve framdragen dels öfver Ytterby i stället för

öfver Kungälf, dels väster om sjön Hällungen i stället för öster om

samma sjö, tillskjuta de belopp, som erfordrades för betäckande af de
med dessa ändringar i järnvägens sträckning förenade högre kostnader,
af järnvägsstyrelsen beräknade, hvad anginge Ytterby linjen till 308,000
kronor, samt hvad anginge linjen väster om sjön Hällungen till 402,500
kronor.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande med anledning däraf ej
mindre låtit genom vederbörande kronofogdar uppmana kommunerna
inom Västra och Östra Hisings härad och inom Inlands fögderi samt
bolag och enskilda personer inom dessa kommuner att gifva till känna,
huruvida de vore villige att för de i berörda nådiga bref angifna ändamål
anslå några medel, än äfven infordrat yttrande i saken från länets
landsting, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse
den 9 december 1899 öfverlämnat i ärendet inkomna kommunalstämmoprotokoll
äfvensom yttrande af landstinget, under tillkännagifvande
att något yttrande af bolag eller enskilda personer icke afgifvits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

19

Länets landsting och samtliga kommuner med undantag af Säfve
kommun, hvilken, under visst villkor beträffande banans riktning inom
socknen, för banans framdragande öfver Ytterby anslagit ett belopp af

8,000 kronor, hafva förklarat sig icke vilja lämna bidrag till de ökade
kostnader, som de båda ifrågasatta förändringarna af banans sträckning
enligt järnvägsstyrelsens beräkningar skulle medföra. Lundby kommun
i Östrå Hisings härad har hemställt om ny undersökning rörande banans
framdragande öfver Ytterby i stället för öfver Kungälf för erhållande
af säkrare beräkningsgrunder beträffande den verkliga kostnaden för
denna förändring i banans sträckning, och en liknande hemställan har i
fråga om den ifrågaställa ändringen att låta banan löpa väster om
sjön Hällungen i stället för öster därom gjorts af Ödsmåls och Norums
socknar i Inlands fögderi, inom hvilka socknar banan skulle komma att
framdragas, om sistberörda ändring i banans sträckning komme till
stånd. Dessa senare båda kommuner hafva ock satt i fråga att, först
efter det ny undersökning ägt rum, få besluta, huruvida de skulle
anslå medel till banbyggnaden eller ej.

I anledning af hvad sålunda anförts och då det syntes föreligga
en möjlighet, att, därest genom en ny undersökning utredning vunnes
därom, att kostnaderna för banans sträckning öfver Ytterby och väster
om sjön Hällungen i afsevärd grad kunde nedbringas under de af
järnvägsstyrelsen beräknade belopp, bidrag till banbyggnaden vore att
förvänta från Lundby, Ödsmåls och Norums socknar, såvida banans
riktning blefve den nyss angifna, och likaledes väl vore möjligt, att i
sådant fall efter den nya undersökningen äfven andra kommuner skulle
vara villiga att anslå medel till banbyggnaden, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i skrifvelsen den 9 december 1899 jämväl med hänsyn
därtill, att saken i och för sig kräfde en grundlig utredning, innan
banans riktning difinitivt bestämdes, tillstyrkt bifall till de förenämnda
tre kommunernas hemställan, för så vidt icke de redan anställda undersökningarna
beträffande banans olika sträckning öfver områdena i fråga
blifvit utförda med den noggrannhet, att säkrare resultat af nya undersökningar
icke ansåges stå att vinna.

Järnvägsstyrelsen, som erhöll nådig befallning att afgifva underdånigt
utlåtande i anledning af de väckta förslagen om verkställande
af ytterligare undersökningar för utrönande af kostnaderna för banans
framdragande i angifna riktningar, har den 17 september 1901 inkommit
med sådant utlåtande. Därvid har styrelsen, bland annat be -

Länsstyrelsens
yttrande den
9 december
1899.

Järnvägsstyrelsens
utlåtande
den 17
september
1901.

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

träffande kostnaderna för linjens framdragande väster om sjön Stora
Hällungen, under åberopande af hvad styrelsen i sin förrberörda underdåniga
skrifvelse den 31 december 1896 uti ifrågavarande hänseende
framhållit, vidare meddelat, att enligt ett af dåvarande kaptenen i
väg- och vattenbyggnadskåren C. H. Öhnell, efter uppdrag af en
utaf landstinget tillsatt beredning, år 1896 afgifvet kostnadsförslag,
till grund för hvilket lagts af ingenjören P. Strid åren 1886 och 1888
verkställda kostnadsberäkningar, hade visserligen linjen väster om nämnda
sjö beräknats ställa sig 10,000 kronor billigare än sträckningen öster
om samma sjö. Tydligt vore dock, att, då berörda genom landstingets
försorg upprättade kostnadsförslag hade afseende å en tilltänkt enskild
bana, samma förslag icke kunde tillmätas afgörande vitsord, då fråga
vore att bygga en statsbana, för hvilken andra lutnings- och krökningsförhållanden
måste användas. Under det att sålunda i nämnda
förslag lutningsförhållandena vore upptagna till 1 : 80 och minimiradien
till 300 meter, hade det på styrelsens föranstaltande utarbetade kostnadsförslag
för banan i fråga uppgjorts under förutsättning, att ingenstädes
större lntningsförhållanden finge förekomma än 1 : 100 och kurvradier
i regel ej finge understiga 600 meter. I så ytterligt kuperad
terräng, som merendels mötte i Bohuslän, där marken i dalgångarna,
hvilka fordom varit hafsvikar, i regel hade mycket ringa bärighet,
måste de större anspråken i fråga om lutnings- och krökningsförhållandena
medföra betydligt större terrasseringskostnader och stundom
tvinga till helt annan riktning, än då man i Jikhet med ofvanbemälde
Strid och Öhnell hade frihet närmare följa markens naturliga ojämnheter
och med skarpa krökningar kringgå mötande hinder. Styrelsen
ansåge därför, att inga utsikter funnes till kostnadernas nedbringande
genom nya undersökningar af sträckningen väster om Stora Hällungen,
Tvärtom hölle styrelsen före, att en ny kostnadsutredning skulle, till
följd såväl af den under de dittills verkställda byggnadsarbetena å längdbanan
genom Bohuslän vunna erfarenheten rörande beskaffenheten hos
marken i dalgångarna, hvilken snart- sagdt utan undantag vore af ytterligt
lös beskaffenhet, som ock däraf, att, då rådande arbets- och materialpris
vore högre än de, som gällde vid upprättandet af 1896 års förslag,
komma att visa högre kostnader än de förut angifna. Angående
Ytterbylinjen vore styrelsen likaledes fullt förvissad därom, att de
af Lundby kommun ifrågasatta nya kostnadsberäkningar för Ytterbylinjen
icke heller skulle kunna leda till det af kommunen åsyftade
resultat.

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

21

Genom nådigt bref den 22 november 1901 liar Kungl. Maj:t Kungi. Maj:ts
därefter anbefallt järnvägsstyrelsen att verkställa nya undersökningar ^‘^beriooi
och kostnadsberäkningar rörande framdragande af förenämnda statsbana om verkstälå
delen Göteborg—Uddevalla i de olika ifrågasatta sträckningarna dels ’a°nåerSfSk.7a
öfver Ytterby och öfver Kungälf, dels ock väster och öster om sjön ningar.
Stora Hällungen, äfvensom att därefter till Kungl. Maj:t inkomma
med det yttrande i ämnet, hvartill de sålunda verkställda undersökningarna
och kostnadsberäkningarna kunde föranleda.

Efter det de sålunda anbefallda undersökningarna och kostnads- Jämvägsstyberäkningarna
blifvit under maj, juni och juli månader år 1902 af ”lMTden^o
järnvägsstyrelsen verkställda, har styrelsen uti underdånig skrifvelse augusti 1902.
den 30 augusti samma år redogjort för desamma. Styrelsen tillkännagaf
därvid till en början, att den af styrelsen anlitade undersökningsförrättaren
anmodats att, i anledning af den under arbetenas fortgång
å ifrågavande längdbana vunna erfarenhet om markens ytterligt säregna
beskaffenhet, verkställa synnerligen noggranna undersökningar
rörande markens bärighet icke blott å de ställen, där banvallen vore
afsedd att bildas genom bank, utan äfven där banan komme att framdragas
genom skärningar. Angående resultaten af de afslutade undersökningarna
och beräkningarna meddelade styrelsen därpå följande.

Hvad först beträffade sträckningen öster om Stora Hällungen, hade
det med hänsyn till markens beskaffenhet befunnits nödigt att vid
Södergärdet, som i 1896 års förslag utgjorde konnektionspunkten för
de då ifrågasatta olika sträckningarna för banan vid nämnda sjö, göra
en afvikelse från berörda förslag. I följd häraf hade linjen vid sagda
ställe förlagts längre åt öster inemot berget på fastare mark, än förut
afsetts, och hade konnektionspunkten i jämförelse med 1896 års förslag
förflyttats 234 meter norrut. Då man numera icke trott sig kunna
förutsätta tillräcklig bärighet hos bottnen i de vikar af Stora Hällungen,
öfver hvilka linjen enligt nyssnämnda förslag skulle framgå, hade detta
nödvändiggjort jämväl en flyttning af linjen utmed denna sjö in på
fastare mark.

Denna förflyttning medförde visserligen betydliga bergsprängningsarbeten,
men härigenom vunnes den fördel, att en nära nog oberäknelig
sjunkning af utfyllda bankar vid sjön kunde helt och hållet undvikas.
Vid Brålanda hade linjen framdragits norr om den därstädes
framflytande ån och öfverginge samma å något sydligare, än i 1896
års förslag beräknats, och vid Aurås — konnektionspunkten enligt
samma förslag för de olika sträckningarna vid Stora Hällungen räk -

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

nadt söderifrån — framginge linjen utefter och öster om landsvägen,
hvarefter den förenade sig med den västra linjen vid en punkt, belägen
1,140 meter sydligare än den i 1896 års förslag upptagna konnektionspunkten.
Genom förberörda omstakningar af linjen hade en vägförkortning
af 208 meter erhållits, hvarförutom det lyckats att nedbringa
höjden för den för banan erforderliga bank vid Aurås, hvilken höjd
enligt 1896 års förslag beräknades blifva något öfver 6 meter på ternligen
lös mark, till allenast 4 meter, äfvensom att förlägga samma bank
på mark, hvilken måste antagas äga tillräcklig bärighet för sådan
bankhöjd.

För sträckningen väster om Stora Hällungen hade två alternativa
linjer blifvit undersökta.

Den ena af dessa linjer följde i hufvudsak den år 1896 verkställda
stakningen, och hade mindre afvikelser därifrån ägt rum dels vid Husebackavattnet,
hvarest banan ansetts böra förflyttas närmare nämnda
sjö för minskning af arbetena vid genomskärningen af vattendelaren
därstädes, dels vid Tjäderöd, öster om hvilken plats linjen blifvit omstakad
för o undvikande af en större bergskärning, dels mellan Norra
Houg och Åå, där linjen flyttats till västra sidan af därvarande vattendrag,
för att en större jordskärning måtte kunna undvikas, dels ock
vid Aurås och Gilltorp, hvarest linjen förlagts intill berget och närmare
landsvägen på samma sätt, som förut angifvits för linjen öster om Stora
Hällungen.

Den andra alternativa linjen följde den förut beskrifna linjen öster
om Stora Hällungen från Södergärdet till Svenshögen, där banan öfverginge
sundet mellan Stora och Lilla Hällungen, hvarefter linjen framdragits
nära utmed stranden af Stora Hällungen förbi Bua och genom
en för järnvägsanläggning synnerligen ogynnsam, af berg uppfylld
terräng, hvarest, förutom utsprängning af stora öppna bergschakt, erfordrades
anläggning af en 840 meter lång tunnel. Vid Skär inkomme
linjen i en stor och jämn dalgång, genom hvilken linjen fortlöpte, till
dess den vid allmänna landsvägen i närheten af Odsmåls kyrka förenades
med nyssnämnda alternativ öfver Husebackavattnet.

De nu utstakade linjerna hade en längd:

linjen Södergärdet—Ucklum—Aurås ............................ af 23,991 meter,

linjen Södergärdet —Husebackavattnet—Stenungsund—

Aurås................................................................................... » 23,235 »

och linjen Södergärdet—Svenshögen—Bua—Stenungsund

—Aurås .............................................................................. » 24,755 » .

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

23

Såsom alltså syntes, vore linjen öfver Husebackavattnet 756 meter
kortare än linjen öfver Ucklum samt 1,520 meter kortare än linjen
öfver Svenshögen och Bua, hvilken senare vore 764 meter längre än
linjen öfver Ucklum.

Med afseende å höjningar och sänkningar samt å lutningar och
kurvor ställde sig linjen öfver Svenshögen och Bua något gynnsammare
än de båda öfriga linjerna.

Vid kostnadsberäkningarnas uppgörande för såväl den östra linjen
som ock för de båda alternativa linjerna väster om Stora Hällungen
hade på grund af nu gällande bestämmelser beräknats ett lokomotivaxeltryck
af 18 ton i stället för 14 ton, som legat till grund för 1896
års beräkningar, och hade, i likhet med hvad som ägde rum vid ofvanberörda
kostnadssammandrags upprättande, förutsatts en skenvigt af 34
kilogram per meter och ett ballastdjup af 0,5 meter i stället för respektive
40 kilogram och 0,6 meter i 1896 års förslag. I öfrigt hade antagits
samma normalier som i nyssnämnda förslag. Beträffande å-prisen
hade beaktats efter år 1896 inträffad stegring af arbets- och materialprisen.

Vidkommande kostnaderna för de nu utstakade linjerna, vore dessa

beräknade att uppgå

för linjen Södergärdet— Ucklum — Aurås .................. till 1,815,000 kronor

» » Södergärdet—Husebackavattnet—Stenung sund—Aurås

........................................................ » 2,471,000 )>

och för linjen Södergärdet—Svenshögen—Bua—

Stenungsund—Aurås .............................................. » 2,318,000 » ,

i hvilka belopp äfven inginge kostnaden för rullande materiel efter
7,500 kronor per kilometer.

Linjen öfver Husebackavattnet skulle alltså blifva 656,000 kronor
dyrare än linjen öster om Stora Hällungen och 153,000 kronor dyrare
än linjen öfver Svenshögen och Bua. Jämförd med linjen öster om
Stora Hällungen, skulle sistsagda linjen kräfva en 503,000 kronor högre
kostnad än denna. Därest kostnaden beräknades per kilometer, utgjorde
denna för den östra linjen 75,653 kronor, för linjen öfver Husebackavattnet
106,348 kronor samt för linjen öfver Svenshögen och Bua
93,638 kronor.

Enär i 1896 års förslag linjerna öster och väster om Stora Hällungen
kostnadsberäknats mellan de punkter, hvilka då tänktes såsom
konnektionspunktor, och dessa linjer, enligt hvad af det föregående inhämtades,
omfattade kortare sträckor än de nu undersökta linjerna,

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

hade styrelsen, med iakttagande af ofvan angifna inskränkningar i afseende
å skenvikten och ballastens djup, eller reducering af den förra
till 34 kilogram och af den senare till 0,5 meter, samt med beräknande
af de i 1896 års förslag upptagna arbets- och materialpris, jämväl låtit
uppgöra kostnadssammandrag för linjerna enligt sistberörda förslag
mellan de nu ifrågasatta konnektionspunki erna, i hvilket sammandrag
äfven intagits kostnaden för rullande materiel.

En sammanställning af de sålunda uppgjorda kostnadsförslagen
visar följande resultat:

: Linien öster om Stora Hällungen ............... ................

Kostnad
enligt 1896
års förslag.

Kostnad
enligt 1902
års beräkning.

Ökning i
kostnad år
1902.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,640,500

1,939,250

1.815.000

2.471.000

174,500

531,750

» väster > » » öfver Husebackavattnet..

Då för linjen väster om Stora Hällungen från Svenshögen öfver
Bua till Stenungsund, hvilken linje icke inginge i 1896 års förslag, men
af styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 23 december 1897 framhållits
såsom ägande företräde framför linien öfver Husabackavattnet,
detaljeradt kostnadsförslag förut icke blifvit uppgjordt, kunde någon
jämförelse i afseende å kostnaden för denna linje icke göras.

Orsakerna till den betydliga höjningen i kostnad för linjerna enligt
nu uppgjorda kostnadsberäkningarna i jämförelse med 1896 års förslagvore
hufvudsakligen att söka däruti, att arbets- och materialprisen —
särskildt spårmaterielen och sliprar — nu måste beräknas väsentligt
högre än år 1896, att, då enligt styrelsens under år 1900 fattade beslut
brobelastningen numera skulle beräknas efter 18 tons axeltryck i
stället för 14 tons, såsom i 1896 års förslag förutsattes, öfverbyggnaden
för broarne betingade större vikt, hvilket medförde särskildt å
mark med otillräcklig bärighet afsevärd ökning jämväl af grundläggningskostnaden
samt att, med hänsyn till den under de hittills utförda
järn vägsarbetena norr om Uddevalla vunna erfarenheten om markens
beskaffenhet, det befunnits nödigt att för flertalet mindre broar och
trummor äfvensom för husbyggnader beräkna kostnad för den naturliga
markens förstärkning genom konstgjord grundläggning.

I fråga om de i kostnadsförslagen upptagna större poster för
linjerna öster och väster om Stora Hällungen hänvisade styrelsen till
följande tablå:

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

25

Linjen öster om Stora
Hällungen.

Linjen väster om Stora
Hällungen öfver Huse-baekavattnet.

Kostnad beräknad

Kostnad beräknad

år 1896.

år 1902.

år 1896.

år 1902.

Kronor.

öre.

Kronor.

öro.

Kronor.

Öre.

Kronor.

öro

Terrasseringsarbeten....................................

622,812

25

611,212

35

917,096

1,247,304

50

Större broar....................................

52,900

—

61,000

—

31,085

—

47,000

—

Mindre broar oeli trummor...........................

78,240

—

117,460

50

88,760

—

115,681

—

Öfverbyggnad .............................................

276,205

48

348,595

—

267,946

20

325,973

—

Ballastning ................................................

88,558

37

104,808

38

84,959

70

99,983

88

Husbyggnader..........................................

90,100

—

107,920

—

73,000

—

73,300

—

Vägbyggnader .........................................

För arbetets lodning, förrådsomkostnader m. m.
(beräknadt till omkring 15 % af öfriga kost-

24,660

33,950

36,720

52,850

nader)..........................................

190,548

90

213,153

77

229,674

10

299,498

62

Enligt livad af berörda tablå framginge både endast i afseende
å terrassoringsarbeten för sträckningen öster om Stora Hällungen någon
minskning i kostnad uppstått, beroende detta därpå att, oaktadt att
å-prisen ökats, de för linjens terrassering nödiga arbeten kunnat nedbringas
genom åtskilliga omstakningar.

Den å öfriga poster för östra sträckningen uppkomna kostnadsökningen
både nästan uteslutande föranledts af dels stegringen af arbctsoch
materialprisen dels ökningen af lokomotivaxeltrycket.

Om man frånsåge terrasseringsarbetena, gällde nyssberörda förhållande
jämväl för sträckningen öfver Husebackavattnet.

Hvad beträffade den högst betydliga ökningen — något öfver

330,000 kronor — i kostnaden för terrasseringsarbetena å sistsagda
sträckning, hade denna förhöjning sin orsak, förutom i ofvanberörda
högre å-pris, som betingat en ökning af omkring 90,000 kronor, däri
att man i följd af de under pågående arbeten å bohuslänska längdbanan
gjorda erfarenhetsrön nödgats förutsätta dels mycket afsevärda
sjunkningar, dels att betydande mängder af den från skärningarna utschaktade
jordmassan icke vore af beskaffenhet att kunna användas som
fyllnadsjord vid banvallens bildande, hvilket gjorde, att samma jord
måste läggas i upplag och motsvarande kvantiteter sidoschakt i stället
Bih. till It Hat,l. Prat. 1903. 4 Sam!. 1 Afd. 33 lläft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

uttagas. Därjämte hade verkställda borrningar uti skärningar ådagalagt
nödvändigheten af att, på grund af den ytterst dåliga beskaffenheten
af jorden uti balansplanet i vissa skärningar, vidtaga särskilda åtgärder
för markens förstärkning i dylika skärningar. Så till exempel hade
det ansetts nödvändigt att till följd af befarad sjunkning af den stora
banken öfver Odsmålsdalen öka den för bankens utfyllning öfver den
naturliga marken erforderliga kubikmassan med ej mindre än 65,000
kubikmeter, medförande en kostnadsökning af omkring 91,000 kronor,
och vidkommande en större skärning i närheten af Husebackavattnet
hade, då jorden i densamma befunnits vara af sådan beskaffenhet, att
den kunde betraktas såsom oanvändbar till bankfyllnad, man måst förutse
denna jords läggande i upplag och ersättande från sidoschakt,
hvartill beräknats omkring 36,000 kubikmeter, åstadkommande en utgift
af i afrundadt tal 50,000 kronor.

Såsom af ofvanstående framginge hade linjen öfver Husebackavattnet
blifvit, i olikhet med hvad af styrelsen år 1897 förutsatts,
dyrare än den då allenast okulärt undersökta linjen öfver Svenshögen
och Bua.

Hvad därefter beträffade järnvägslinjens olika sträckningar öfver
Kungälf och Ytterby, hade enligt de nu verkställda undersökningarna
den punkt, där de olika sträckningarna skiljdes åt, blifvit i förhållande
till den i 1896 års förslag ifrågasatta konnektionspunkten flyttad 1,885
meter längre norrut, och hade denna förflyttning skett, för att linjen
öfver Kungälf måtte kunna förläggas på fastare mark. Sistnämnda
alternativ hade utstakats från Skårby öfver Grokareby i stället för,
såsom i 1896 års förslag afsetts, öfver Bollestad, och å sträckningen
mellan Kungälf och Lerje hade linjen framdragits något västligare än
förut jämväl för erhållande af fastare byggnadsgrund. Genom berörda
smärre omstakningar hade i jämförelse med 1896 års förslag en vägförkortning
af 67 meter uppkommit. Den nu undersökta linjen från
Skårby öfver Ytterby afveke från den år 1896 utstakade allenast vid
Asmundstorp och Skändla, hvarest den förra linjen framdragits närmare
Espet och Trolleröd dels för undvikande af två öfvergångar öfver Kvillebäcken,
dels oek för erhållande af fastare byggnadsgrund. Genom dessa
afvikelser från 1896 års förslag hade en vägförlängning af 192 meter
uppstått.

Enligt de verkställda beräkningarna uppginge kostnaderna, inbe -

räknadt rullande materiel,

för linjen Skårby —Kungälf—Olskroken till................. 3,442,000 kronor

och » Skårby—Ytterby—Olskroken )) ............... 3,439,000 »

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

27

hvadan den förra linjen knif de en till 3,000 kronor uppgående högre
anläggningskostnad än den senare.

Medräknades det af staden Kungälf utfästa bidrag af 30,000 kronor
till Kungälfslinjens utförande, blefve denna linje 27,000 kronor billigare.

Sammanställdes berörda kostnader med kostnaderna enligt 1896 års
förslag, dessa senare beräknade för de olika sträckningarna från samma
förgreningspunkt som den ofvan antydda vid Skårby samt efter enahanda
reducering af ballastens djup och af skenvikten, som förut angifvits
i fråga om sträckningarna öster och väster om Stora Hällungen,
erhölles följande resultat:

Kostnad
enligt 1896
års förslag.

År 1902
beräknad
kostnad.

Ökning år
1902.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Linjen Skårby—Kungälf—Olskroken..............................

» Skårby—Ytterlig—Olskroken ..............................

2,277,000

2,560,250

3.442.000

3.439.000

1,165,000

878,750

Anledningen till den betydande kostnadsökningen vore att söka i
någon mån i kostnaden för de större broarne, men hufvudsakligast i
kostnaden för viadukterna, och ville styrelsen i detta afseende hänvisa
till följande tablå:

År 1902

Kostnad en-

ligt 1896 års

beräknad

förslag.

kostnad.

Kronor.

Kronor.

Kungälf slinjen

Bron öfver Nordre älf (mindre grenen) ............................................

63,175

82,000

» » » » (större grenen)................................................

171,000

385,000

159,830

207,490

192,000

Viadukten vid Göta eif ..................................................................

459,000

Bron öfver Säfveån........................................................................

91,560

122,000

Viadukten vid Säfveån ..................................................................

237,960

542,000

Ytterbylinjen.

Bron öfver Nordre älf.....................................................................

254,730

311,000

» » Göta iilf........................................................................

159,830

222,000

» » Säfveån ........................................................................

59,820

89,000

Viadukten vid Olskroken ...............................................................

027,350

1,088,000

28

Statsutskottets Utlåtande N:o å7.

Kostnadsökningen för såväl broarna som viadukterna hade föranledts
af:

l:o) att högre arbets- och materialpris nu måst beräknas;

2:6) att det högre lokomotivaxeltrycket, som blifvit en följd af
styrelsens ofvan åberopade bestämmelser, fordrade icke allenast tyngre
öfverbyggnad utan äfven — om man frånsåge bron öfver Nordre älf i
Ytterbyalternativet — en mycket dyrare grundläggning i anledning af
den naturliga markens synnerligen lösa beskaffenhet; utgörande nu angifna
omständigheter uteslutande orsaken till kostnadsökningen för de
å Kungälfslinjen upptagna broarna öfver Nordre älf (mindre grenen),
öfver Göta älf och öfver Säfveån äfvensom för de å Ytterbylinjen förekommande
broarna öfver Göta älf och Säfveån;

3:o) att viadukterna, som i 1896 års förslag afsetts skola erhålla
en längd, den vid Göta älf af 350 meter, den vid Säfveån af 200
meter och den vid Olskroken af 1,102 meter, -befunnits böra af nedan
omförmäld anledning förlängas med respektive 130, 110 och 108 meter,
föranledande en ökning af kostnaderna med respektive 124,000, 192,000
och 96,000 kronor eller tillsammans 412,000 kronor; och

4:o) att, då det på grund af vunnen erfarenhet från arbetena å
banan norr om Uddevalla rörande viss slags marks ringa bärighet, numera
icke ansetts rådligt att närmast södra ändan af bron öfver större
grenen af Nordre älf å Kungälfslinjen bilda banvallen medelst bank,
därstädes i stället beräknats uppförande af en 144 meter lång viadukt,
betingande en kostnad af 127,000 kronor, hvilken summa inginge i den
för ifrågavarande bro angifna kostnaden 385,000 kronor, hvartill komme,
att den svängbro, som enligt 1896 års förslag vore ämnad att anordnas
öfver den mindre grenen af berörda älf, numera ansetts böra förläggas
till den större grenen.

I afseende å denna svängbro anförde den af styrelsen år 1896
anlitade undersökningsförrättaren i sitt till styrelsen afgifna utlåtande
att, då i det upprättade förslaget inginge att göra brospannen i stora
älfgrenen vid Kungälf, hvilken gren utgjorde den egentliga segelleden,
fasta samt förlägga det rörliga spännet i den mindre grenen, det för
detta förslags genomförande erfordrades, att den mindre grenen delvis
uppmuddrades, hvilket i sådant fall skulle bekostas af staden, och då
undersökningsförrättaren vid tiden för undersökningen erhållit den upplysning
af vederbörande i Kungälf, att staden vore betänkt att redan
då, oafsedt statsbanans tillkomst, låta uppmuddra den mindre grenen,
hvartill statsbidrag förväntades, hade detta äfvensom den omständigheten,
att förläggandet af det rörliga spännet, i den större grenen kräfde

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

29

större anläggningskostnad och att till följd af ogynsainmare strömsättning
svårighet därstädes skulle möta vid passerandet genom bron, föranledt
honom att föreslå broanordningarna på sätt förut angifvits. Då
det enligt de upplysningar, som vid undersökningarna under år 1902
kunnat inhämtas, torde få anses såsom mycket ovisst, huruvida staden
Kungälf, äfven om statsbidrag skulle kunna erhållas, skulle verkställa den
med afsevärda kostnader förbundna muddring, som den mindre grenens
användande af större fartyg med nödvändighet kräfde, hade styrelsen
ansett sig böra i den nya kostnadsutredningen förutsätta svängbrons
förläggande till den större grenen af älfven i fråga, hvilket dock icke
enligt styrelsens förmenande kunde medföra ett åliggande för staten att
äfven i bron öfver den mindre grenen, genom hvilken staden ifrågaställt
bibehållande af den nu befintliga passagen, anordna ett rörligt
spann, då sistnämnda bro kunde gifvas ett sådant höjdläge, att båtar,
pråmar och mindre ångbåtar med fällbara skorstenar kunde framföras
under densamma.

Vidkommande ofvan föreslagna förlängningar af viadukterna ansåge
sig styrelsen böra framhålla, att nyssnämnda undersökningsförrättare
antagit, att de bankar, som skulle komma att ansluta sig till
viadukterna, kunde gifvas en höjd af 3,5 meter öfver marken, samt att
under innevarande år verkställda profbelastningar icke jäfvat riktigheten
af berörda antagande. Då erfarenheten från pågående arbeten å sträckan
norr om Uddevalla och uti Göteborg efter år 1896 inträffade kajras af
betydande omfattning emellertid gifvit vid handen, att det icke vore
möjligt att kunna på förhand säkert beräkna bärigheten hos den uti
ifrågavarande trakter förekommande så kallade alluvialjorden, hade försiktigheten
ansetts bjuda, att höjden å de bankar, hvarom nu vore fråga,
i kostnadsutredningen icke förutsattes större än 3 meter, hvilket nödvändiggjorde
de förlängningar af viadukterna och den härigenom föranledda
kostnadsökning, som förut angifvits.

Hvad öfriga större kostnadsposter för ifrågavarande sträckningar
öfver Kungälf och öfver Ytterby beträffade, visade sig dessa sålunda:

30 Statsutskottets Utlåtande N:o -17.

Linjen

öfver Kungälf.

Linjen

öfver Ytterby.

Beräknad kostnad

Beräknad kostnad

år 1896.

år 1902.

år 1896.

år 1902.

Kronor.

öro.

Kronor.

öre.

Kronor.

öro.

Kronor.

öre.

Terrasseringsarbeten ...................................

250,863

50

299,684

315,065

_

360,260

20

Öfverbyggnad .............................................

294,925

24

369,312

—

294,310

—

376,046

—

Husbyggnader............................................

107,100

—

125,140

—

104,300

—

125,140

—

Vägbyggnader .............................................

För arbetets ledning, förrådsomkostnader m. m.

23,270

—

30,760

—

15,420

—

25,460

(beräknadt till omkring 15 % af öfriga kost-nader) ...................................................

271,132

65

424,697

52

308,406

_

423,164

45

Ökningen af nu angifna poster hade nästan uteslutande föranledts
af stegring af arbets- och materialprisen.

Vid den utstakning af de olika sträckningarna öfver Kungälf och
öfver Ytterby, hvilken ägt rum såväl år 1896 som under år 1902, hade
man afsett att framdraga linjerna på det för de nuvarande bangårdsanordningarna
i Göteborg lämpligaste sätt, och hade hänsyn därför icke
tagits till den omgestaltning af bangårdsförhållandena därstädes och vid
Olskroken, till hvilken förslag vore under utarbetande. Därest emellertid
berörda omgestaltning skulle verkställas, komme, enligt hvad uppgjorda
beräkningar utvisade, kostnaderna att ökas
för linjen Skårby—Kungälf—Olskroken med 800,000

kronor till....................................................................... 4,242,000 kronor

och för linjen Skårby—Ytterby—Olskroken med 156,000

kronor till......................................................................... 3,595,000 »

Denna ökning af kostnaderna orsakades för Ytterbylinjen däraf, att
viadukten vid Olskroken på grund af flera spårs underföring måste förlängas
med 150 meter, och för Kungälfslinjen däraf, dels att statsbanans
viadukt vid Lerjeholm ansetts böra fortsättas öfver bergslagernas
järnväg och linjen förläggas, i motsats till hvad förutsatts i 1896 ars
förslag och vid de under år 1902 gjorda undersökningar, öster om
samma järnväg, hvilket medförde en förlängning af sistsagda viadukt
med 350 meter, dels att viadukten vid Säfveån måste förlängas med
770 meter, för underföring af spår.

Uti sistberörda underdåniga skrifvelse har järnvägsstyrelsen tillika
afgifvit yttrande i fråga om företrädet de olika undersökta sträcknin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

31

garna emellan. Styrelsen, som vidhölle hvad styrelsen i sitt underdåniga
utlåtande den 23 december 1897 yttrat i fråga om de olika sträckningarna
vid Stora Hällungen, ansåge, med hänsyn till den betydande
kostnad, som den undersökta västra sträckningen öfver Husebackavattnet
beräknats medföra, och då i följd af terrängförhållandena å denna
sträckning anläggning af en station, motsvarande Svenshögen å den
östra linjen om nämnda sjö, icke kunde komma till stånd utan synnerligen
omfattande arbeten och däraf föranledda kostnader, att den västra
sträckningen, sådan densamma nu utstakats öfver Svenshögen och Bua,
borde föredragas framför sträckningen öster om ifrågavarande sjö. Beträffande
sträckningarna öfver Kungälf och öfver Ytterby, hvilka måste
lämpas efter blifvande bangårdsanordningar i och invid Göteborg, hölle
styrelsen före, att längdbanan borde från Göteborg framdragas öfver
Ytterby norrut i stället för öfver Kungälf, enär sträckningen öfver
Kungälf komme att, såsom ofvan angifvits, kräfva större anläggningskostnad
än sträckningen öfver Ytterby, hvadan det skäl eller den billigare
anläggningskostnaden, som förut talat för Kungälfslinjen, icke
längre kunde åberopas.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter, till följd af
nådig remiss, den 30 september 1902 anmodat vederbörande kronofogdar
att uppmana de kommuner inom Inlands samt Orusts och Tjörns
fögderier, som kunde vara intresserade af statsbanans framdragande
väster om sjön Stora Hällungen från Aurås öfver Stenungsund och Bua till
Svenshögen, att yttra sig, huruvida de vore villiga att, för den händelse
banan framdroges i nu nämnda riktning, tillskjuta de medel, som erfordrades
för betäckande af de med ifrågavarande ändring i statsbanans
riktning förenade högre kostnader, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med eget underdånigt utlåtande den 29 december 1902 öfverlämnat
de yttranden, som från förbemälde kronofogdar inkommit, nämligen
från samtliga kommuner inom sistnämnda fögderi, samt från Jörlanda,
Norums, Ödsmåls, Ucklums, Spekeröds, Grinneröds och Hjertums
socknar inom Inlands fögderi äfvensom ett till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
insändt yttrande från Torsby socken, hvilken ansetts icke
vara i frågan intresserad och därför icke heller erhållit uppmaning att
i saken yttra sig.

Af de infordrade yttrandena om anslående af model för betäckande
af de högre kostnader, som erfordrades för statsbanans framdragande
väster om Stora Hällungen öfver Bua och Svenshögen, inhämtas, att
de kommuner, som blifvit hörda i frågan, icke äro villiga att lör

Infordrade
yttranden från
kommuner angående
bidrag
till kostnaderna
för banans
framdragande
öfver
Stenungsund
och Bua.

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Länsstyrelsens
yttrande
den 29 december
1902.

ändamålet göra några uppoffringar utöfver dem, som åligga dem på
grund af landstingets beslut att kostnadsfritt upplåta all den för banans
byggande nödiga mark med mera, men att de dock med vissa undantag
uttalat sig angående den ena eller andra sträckningens företräde, i
det Norums ocb Odsmåls kommuner i Inlands fögderi förordat den västra
sträckningen, likasom ock Myckleby, Långelanda, Ståla, Fiskebäckskils,
Stenkyrke, Valla och Klöfvedals kommuner i Orusts och Tjörns fögderi,
hvilka funnit denna sträckning hafva fördelar för Orust och Tjörn i
allmänhet och äfven för skärgården i öfrigt, hvaremot Ucklums, Spekeröds,
Grinneröds och Hjertums kommuner i Inlands fögderi ansett den
östra sträckningen öfver Ucklum hafva företrädet. Torps, Morlanda,
Tegneby, Röra, Skaftö, Grundsunds och Gullholmens kommuner i Orusts
och Tjörns fögderi hafva förklarat sig icke hafva någon särskild fördel
af den västra linjen, därvid Tegneby kommun tillika förordat den östra
linjen och Skaftö kommun den västra, under det Mollösunds kommun
funnit sig hafva endast obetydlig fördel af den västra sträckningen.
Torsby kommun, hvars yttrande, såsom förut nämnts, icke infordrats,
har uttalat sig för den östra sträckningen.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under framhållande,
att länets landsting ånyo uttalat sig för sträckningen väster
om sjön Stora Hällungen, samt att genom de afgifna yttrandena från
kommunerna måste anses ytterligare vara ådagalagdt, att den västra
sträckningen skulle äga ett afgjordt företräde för en stor del af Orust
och för hela Tjörn, liksom för skärgården i öfrigt, vidare anfört: Det
torde få anses vara utrönt, att hvarken länets landsting eller kommuner
i länet eller andra, som kunde hafva något intresse af frågans lösning,
vore villiga att lämna något bidrag till nedbringande af kostnaderna
för en västlig sträckning af banan vid Stora Hällungen, på samma
gång som det genom de nya undersökningarna och beräkningarna utredts,
att kostnaderna för en linje väster om Stora Hällungen öfver
Stenungsund, Bua och Svenshögen, hvilken linje utan svårighet lämnade
tillfälle för anläggning af nödigt antal stationer, med 503,000 kronor
skulle öfverstiga kostnaderna för den östra linjen öfver Ucklum,
och att en dylik linje öfver Husebackavattnet, å hvilken linje en station,
motsvarande Svenshögen, endast med stora svårigheter och ansenliga
kostnader skulle kunna anläggas, skulle kosta 656,000 kronor mera än
sistnämnda linje.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes förmenande följde dock
icke däraf, att den västra sträckningen borde öfvergifvas, utan vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

33

Kungl. Maj:ts befallningshafvande af den bestämda åsikt, att de med
den billigare sträckningen öfver Stenungsund, Bua och Svenshögen
förenade fördelar så väl för länet ur kommunikationssynpunkt som för
järnvägsföretaget såsom sådant i ekonomiskt hänseende borde kunna
anses uppväga den genom en dylik sträckning enligt de gjorda beräkningarne
orsakade högre anläggningskostnaden för banan, och hölle
Kungl. Maj:ts befallningshafvande fördenskull före, i likhet med järnvägsstyrelsen,
att den västra sträckningen sådan densamma utstakats
öfver Svenshögen och Bua borde föredragas framför sträckningen öster
om ifrågavarande sjö.

Beträffande åter de olika sträckningarna öfver Kungälf och öfver
Ytterby, så måste dessa, på sätt järnvägsstyrelsen erinrat, lämpas efter
blifvande bangårdsanordningar i och invid Göteborg, och under sådana
förhållanden komme enligt de anställda beräkningarna den förra
sträckningen öfver Kungälf, ehuru banan genom valet af denna sträckning
skulle blifva något kortare, att betinga ansenligt större anläggningskostnad
än den senare. Då därtill komme, att länets landsting
uttalat sig för sträckningen öfver Ytterby och att de olika orterna
på Hisingen vida bättre skulle tillgodoses af denna sträckning än af
Kungälfslinjen, som skulle komma att på Hisingen framdragas utefter
Göta älf, hvilket för öfrigt ur trafiksynpunkt syntes mindre lämpligt
vid det förhållande, att på älfvens andra strand Bergslagernas järnvägsaktiebolags
järnväg löpte fram, under det att älfven själf också
utgjorde en betydande trafikled, funne sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som gärna skulle hafva sett, att längdbanan kunde hafva
fått en för staden Kungälf samt de i norr och nordost därintill belägna
orterna i länet mera gynnsam sträckning, föranlåten att, äfvenledes i
likhet med järnvägsstyrelsen, tillstyrka, att af de båda föreliggande
alternativen för läugdbanans framdragande norrut från Göteborg linjen
öfver Ytterby måtte komma till utförande.

Efter det järnvägsstyrelsen afgifvit sitt förberörda underdåniga
utlåtande af den 30 augusti 1902, hafva uti en till styrelsen ingifven
skrift af den 1(5 september samma år rådmannen E. Zetterlöf och
disponenten Knut Johnson, å staden Kungälfs vägnar, då det för staden
vore af synnerlig vikt, att banan förlädes så nära densamma som möjligt
och banans bärighet gifvetvis i hög grad gjordes beroende däraf, om
den komme att beröra länets affärscentra och sålunda i första hand de
städer, som banan utan några hinder eller olägenheter kunde anlöpa,
anhållit, att styrelsen ville besluta om undersökning, eventuellt på stadens
Bih. till It ikml. Brot. 1903. 4 Barn/. 1 Afd. 33 lldft. 5

Framställning
af Kungälfs
stad.

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

bekostnad, af en utaf sökandena angifven linje från Ytterbylinjen vid
Skålvisered öfver Nordre älf och kronoegendomen Castellegården till
stadens gräns vid Rolfsbo, hvarest linjen skulle ingå i den redan utstakade
linjen från Kungälf förbi Bollestad till Skårby, för att få utrönt,
huruvida berörda af sökandena angifna linje, särskildt med fästadt afseende
å trafikinkomster, vore att föredraga framför den linje, som
genom styrelsens försorg utstakats från Skålvisered förbi Ytteby kyrka
och Bollestad till Skårby.

Såsom skäl för den begärda undersökningen hafva sökandena,
hvilka upplysningsvis omnämnt, att öfvergången af Nordre alf, sådan
den blifvit af sökandena angifven, torde kunna därstädes försiggå lika
lätt som på det ställe något väster därom, hvarest banan enligt styrelsens
förslag utstakats, enär berg funnes vid älfvens båda stränder,
samt att linjen utefter älfvens norra sida till stadens gräns vid Rolfsbo
framginge öfver en mycket jämn terräng, hvilken å stadens ägor särdeles
väl lämpade sig för station, anfört, att vid den under 1902 års
sommar utförda stakningen det för staden varit okändt, att någon afvikelse
från linjerna, sådana de förut utstakats, kunde få äga rum,
hvilken omständighet gjort, att något förslag om undersökning, på sätt
nu ifrågasatts, icke kommit att under berörda stallning framställas från
stadens sida.

Därjämte hafva uti en till Kungl. Maj:t ingifven ansökning af
den 16 september 1902, hvilken ansökning remitterades till järnvägsstyrelsen
för afgifvande af underdånigt utlåtande bemälde Zetterlöf och
Johnsson, under hänvisning till ofvanberörda hos styrelsen samma dag
gjorda hemställan, anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t, sedan styrelsen
inkommit med utlåtande i ärendet, i nåder bestämma Ytterbylinjen
så, att densamma enligt sökandenas förslag droges öfver staden
Kungälfs ägor, omkring 1 V3 kilometer från stadsplanen; och hafva
sökandena därvid framhållit följande.

Ehuru terrängförhållandena å den af dem ifrågasatta sträckningen
vore synnerligen goda, alldenstund berg eller andra kända hinder — i
motsats till hvad som förekomme å Ytterbylinjen — icke mötte, kunde
det likväl tänkas, att anläggningen, i följd däraf att den af sökandena
föreslagna sträckningen blefve något längre, ställde sig i någon mån
dyrare; men om, emot förmodan, så skulle blifva fallet, hade sökandena
tänkt sig och vore förvissade därom, att den högre kostnaden skulle
uppvägas genom den ökning i inkomster, som kunde påräknas från ett
stadssamhälle, där industriella anläggningar funnes.

Då Bohusläns landsting fattade beslut att upplåta fri jord m. m.

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

för banan, hade detta skett med beräkning och under förutsättning att
densamma skulle anläggas så, att den för den trafikerande allmänheten
blefve till största möjliga gagn, hvilket säkrast vunnes genom banans
dragande till platser för affärsverksamhet.

Redan förut hade i underdånig skrifvelse beträffande frågan om
banans dragande genom Kungälf framhållits, för livilka synnerliga
hinder och olägenheter stadens och kringliggande landsbyggds invånare
vore utsatta under de tider på året, då isläggning förekomme å de två
grenar af Göta älf, hvilka på mindre afstånd än 2 kilometer från hvarandra
måste medelst färjor trafikeras, för att komma till och från hållplats
å Bergslagernas järnvägar. Då för öfrigt därtill komme, . att
färjorna vissa tider icke kunde för ishinder framföras, emedan isen
uppbråkades af isbrytare och sammanpackades, samt att betydande
kvantiteter gods till och från i staden anlagda industriella verk och till
stadens affärsmän icke kunde nämnda tider fortskaffas, vore det verkliga
behofvet af järnvägens dragande så nära staden som möjligt därmed i
korta drag framhållet.

Det vore dock icke staden ensam, som kände behofvet af banans
förläggande dit så nära ske kunde. Detta behof förefunnes jämväl för
omkringliggande trakter och för den allmänhet, som önskade besöka
staden för att taga dess minnesrika och sevärda omgifningar i betraktande.
Den turistström, som årligen ökades för att bese Bohus. under
restauration varande ruin, skulle äfven bidraga att öka banans inkomster,
om denna förlädes så, att resande kunde betjäna sig af densamma.

Uti underdånigt utlåtande af den 7 november 1902 anförde järnvägsstyrelsen.

I anledning af sökandenas hos styrelsen sålunda gjorda anhållan
hade styrelsen, då skäl syntes styrelsen tala för utförande af undersökning
för längdbanans framdragande i den af sökandena ifrågasatta
sträckning, och styrelsen, vid det förhållande att staden Kungälf
förbundit sig att gälda de med undersökningen förenade kostnader,
trott sig böra utan inhämtande af Kungl. Maj:ts nådiga medgifvande
skyndsamt låta utföra denna undersökning, gatt i författning om verkställande
af densamma äfvensom af kostnadsberäkning, och sedan detta
arbete numera blifvit afslutadt, lämnade styrelsen följande redogörelse
för det resultat, hvartill samma undersökning och kostnadsberäkning led t,

Den undersökta linjen utginge från den förut utstakade linjen från
Skårby öfver Kungälf till Olskroken i närheten af staden Kungälfs
gräns mot Rolfsbo by och framginge öfver stadens vidsträckta betes -

Järnvägsstyrelsens
utlåtande
den 7
november
1902.

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

mark, den s. k. Komarken, hvarå station vore afsedd att förläggas vid
landsvägen mellan Kungälf och Ytterby omkring 1,300 meter från
stadens planlagda område. Linjen vore vidare framdragen utmed stranden
af Nordre älf öfver Castellegården, öfverginge sagda älf vid älfkrökningen
väster om Grimås och förenades vid Skålviserad med linjen
öfver Ytterby.

Terrängen för den sålunda undersökta linjen Skårby—Castellegården
Skålvisered, vore i hufvudsak jämn och marken i allmänhet af
sådan beskaffenhet, att den kunde uppbära de för banbyggnaden ifrågakommande
utfyllningar. En jämförelsevis stor berg- och jordskärning
måste genomgås invid Nordre älf å dess norra sida, hvarjämte en motsvarande
bankfyllning erfordrades å älfvens motsatta sida. Omkring
en kilometer söder om älfven hade linjen måst dragas öfver en gammal,
till större delen igenslammad strömfåra, där grunden vore för svag för
upptagande af bank. Djupet till fast botten i berörda strömfåra uppginge
till 17,5 meter, och den erforderliga utfyllningen hade beräknats
till 36,300 kubikmeter, hvaraf 33,000 kubikmeter under markens yta.

Kostnaden för linjen Skårby—Castellegården—Skålvisered vore
beräknad till 1,194,000. kronor, i hvilket belopp kostnaden för anskaffning
af rullande materiel jämväl inginge. Längden å denna linje vore
13,285 meter.

Den beräknade kostnaden för sträckningen Skårby—Ytterby—
Skålvisered, som hade en längd af 10,712 meter, uppginge till 1,050,000
kronor.

Linjen öfver Castellegården kräfde således en till 144,000 kronor
beräknad högre anläggningskostnad och blefve 2,573 meter längre än
Ytterbylinjen.

Med afseende å kurvor och lutningar vore nu omhandlade linjer
tämligen lika; dock både linjen öfver Castellegården 10 meter mera
böjning och sänkning än Ytterbylinjen.

Hvad beträffande trafiken å den ifrågasatta sträckningen Skårby—
Castellegården - Skålvisered, har styrelsen framhållit, att person- och
godstrafiken från trakten omkring Kungälf för närvarande ginge i
öfvervägande grad dels öfver Jordfallets hållplats å Bergslagernas
järnvägar, hvilken hållplats vore belägen på 2 kilometers afstånd från
Kungälf, dels med fartyg på Nordre och Göta älfvar; att, på sätt
sökandena jämväl anfört, trafiken på nämnda hållplats försvårades
genom de båda färjställena vid Kungälf och Jordfallet särskildt vintertiden,
då isgången ofta omöjliggjorde all färjning och älfvarna
icke heller vore körbara, enär isränna måste hållas öppen för fartygen;

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

37

samt att nu angifna omständigheter i hög grad försvårade afsättningen
af fabriksalster och landtmannaprodukter, af hvilka särskildt de senare
hade sin naturliga afsättningsplats i Göteborg. Vidare har styrelsen
påpekat att, därest en järnväg Kungälf—Göteborg med station invid
Kungälf komme till stånd, omförmälta svårigheter själffallet försvunne;
att då, enligt hvad styrelsen inhämtat, de ångbåtar, som nu uppehölle
förbindelsen mellan Kungälf och Göteborg, ginge med förlust under
vintermånaderna, dessa ångbåtar med all sannolikhet skulle efter järnvägens
tillkomst läggas upp under den kallare årstiden, i följd hvaraf
deras trafik komme att öfverflyttas på järnvägen; samt att trafiken på
Jordfallets hållplats, som vore afsedd allenast för person- och ilgodstrafik,
men icke för befordran af fraktgods och som hade sin förnämsta
intäkt från de angränsande orterna väster om Göta älf och i synnerhet
norr om Nordre älf, skulle komma statsbanan till godo.

Därest åter statsbanans station förlädes till Ytterby, som läge 5
kilometer från Kungsälf, hölle styrelsen före, att ångbåtstrafiken mellan
Kungälf och Göteborg komme att uppehållas året om och att Jordfallets
hållplats utvidgades till en mindre station med fullständig expedition,
hvarigenom ofvan beräknade trafik skulle frångå statsbanan.

För egen del har styrelsen — som ansåge, att den omständigheten,
att linjen Skålvisered—Castellegården—Skårbv vore 2,573 meter längre
och 144,000 kronor dyrare än Ytterby linjen, icke borde tillmätas aliför
stor betydelse, då, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, den förra linjen
torde komma att lämna en mot berörda förlängning och kostnadsökning
svarande inkomst — i underdånighet gifvit tillkänna, att styrelsen,
under förutsättning att det bidrag af 30,000 kronor, som staden Kungälf
utfäst sig att utgifva, för den händelse längdbanan genom Bohuslän
blefve framdragen öfver Kungälf, såsom i 1896 års förslag förutsatts,
vore att påräkna jämväl för den nu ifrågasatta sträckningen, icke
hade något att erinra däremot, att längdbanan genom Bohuslän framdroges
från Skålvisered öfver Castellegården till staden Kungälfs gräns
vid Rolfsbo.

Uti särskilda till Kungl. Maj:t ingifna skrifter hafva därpå framställningar
gjorts i fråga om banans sträckning öfver Ytterby eller
Kungälf dels af Romelanda kommun, dels ock af Ytterby kommun, uti
hvilkens framställning Torsby, Harestads och Lycke kommuner förklarat
sig instämma.

Romelanda kommun har därvid hemställt, att banan måtte framdragas
öfver Kungälf eller åtminstone öfver stadens område. Till stöd

Främst iillniu*
gar af Romelarula,
Ytterby
ra. fl. kommuner.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

därför har framhållits hufvudsakligen, att landtmannaprodukterna från
Romelanda socken, hvilken i areal utgjorde 80,25 kvadratkilometer och
hade omkring 2,000 invånare, afsattes företrädesvis i Göteborg, dit
befolkningen inom Romelanda socken under den tid, då Göta älf vore
isbelagd, vanligen färdades öfver Kungälf, emedan öfverfarten till do
på andra sidan älfven belägna järnvägsstationerna förhindrades därigenom,
att en ränna i älfven hölies öppen för transporter till och från
de vid Lilla Edet och Ström anlagda pappersbruk.

Af Ytterby, Torsby, Harestads och Lycke kommuner däremot har
emot den ifrågasatta sträckningen af banan öfver Castellegården erinrats
hufvudsakligen följande. Det vore önskvärdt, att längdbanan
såsom tilltänkt transitoväg för trafiken från Norge genom Sverige
söderut finge en i möjligaste måtto rak och därigenom kort sträckning,
och att detta ur bohuslänsk synpunkt vore af så mycket större vikt,
som länets invånare under form af landstingsskatt skulle betala kostnaderna
för den jord, som för längdbanan toges i anspråk; att ett godkännande
af den ifrågavarande Kungälfslinjen emellertid skulle medföra
en förlängning af banan med en sträcka, som enligt uppgift utgjorde
2,7 kilometer, och möjligen dessutom orsaka utgifter för anskaffande på
staden Kungälfs mark af stationsplats, som däremot fritt kunde upplåtas
å statens egendom Castellegården; att de fördelar, som skulle
uppväga dessa båda olägenheter, ansetts bestå i påräknad ökad trafik
från Kungälf och dess omnejd; att någon sådan trafik dock icke vore
att motse, alldenstund staden Kungälf vore ett stillastående samhälle,
som drefve obetydlig handelsrörelse och hade endast två fabriker,
hvilka vore belägna invid älfven med daglig ångbåtsförbindelse med
Göteborg i medeltal omkring tio månader årligen och under denna tid
icke skulle komma att anlita järnvägen i stället för den bekvämare och
billigare vattenvägen men däremot under återstående del af året vore
tvingade att begagna sig af järnvägen, vare sig stationen vore förlagd
till Kungälf eller till Ytterby, och enär högst ringa trafik vore att påräkna
från stadens omnejd eller Romelanda socken, som vore belägen
så nära ångbåtsförbindelsen i Göta älf och den bredvid denna älf löpande
Bergslagernas järnväg, att den föreslagna ändringen i banans
sträckning skulle för de socknar, som läge väster om järnvägen, nämligen
Hålta, Lycke, Torsby, Harestad och allra största delen af Ytterby,
medföra en förlängd landsvägsresa af 3 å 4 kilometer vid färder till
stationen, och att, då dessa socknar vore starkt jordbrukande med Göteborg
till afsättningsort för sina jordbruksalster, en följd af ändringen
säkerligen skulle blifva, att en stor del af dessa socknars trafik, som
skulle komma järnvägen till godo, om ändringen icke blefve verklighet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

39

fortfarande som hittills sökte vägen till Göteborg på annat sätt; samt
att med hänsyn till den »inom orten» med allmänt intresse omfattade
planen att genom en bibana åstadkomma järnvägsförbindelse med Göteborg
medelst längdbanan öfver Ytterby till någon punkt vid hafvet
inom Lycke socken, hvilken skulle sättas i ångbåtsförbindelse med Marstrand
och Tjörn, ännu en olägenhet skulle uppstå genom banans framdragande
öfver Kungälfs område, i det därigenom den tilltänkta bibanan
skulle blifva förlängd och således också fördyrad, hvilket utan
tvifvel vore i hög grad obilligt.

Till följd af särskilda nådiga remisser har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med underdånigt utlåtande af den 29 december 1902
öfverlemnat, förutom yttrande af magistraten i Kungälf, protokoll,
hållet hos nämnda magistrat den 1 december 1902, utvisande att stadens
röstberättigade invånare vid sammanträde sistnämnda dag enhälligt
beslutit lämna det utfästa bidraget al 30,000 kronor till längdbauan,
äfvan om, enligt järnvägsstyrelsens senaste förslag, sträckningen af järnvägen
blefve från Skålvisered öfver Castellegården till stadens gräns
vid Rolfsbo, med station å stadens område.

Uti sitt underdåniga yttrande framhåller magistraten, att staden
Kungälf med omnejd vore vid isläggning i älfarmarna i hög grad vanlottad
i fråga om säker kommunikationsled till Västgötasidan och Göteborg,
samt att de dåliga kommunikationerna utgjorde det väsentliga
hindret för stadens utveckling.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört:

De af Ytterby med flera kommuner framställda erinringar mot den
ifrågasatta sträckningen af banan öfver Castellegården syntes Kungl.
Maj:ts befallningshafvande icke förtjäna vidare afseende.

Såsom redan framhållits, hade beslutet om byggande af en statsbana
genom länet tillkommit i första rummet för att tillgodose länets
behof af förbättrade och tidsenliga kommunikationer; och, om det för
ernående af detta mål blefve nödigt att gifva banan en mindre rak
riktning än eljest kunnat ske, syntes detta icke böra hindras af någon
hänsyn till banans betydelse såsom transitoväg för trafiken från och till
Norge, hvarom för öfrigt icke kunde blifva fråga, innan banan blefve
förenad med det norska järnvägsnätet, åtminstone genom vederbörligt
beslut därom. Äfven frågan om ersättning för den för banbyggnaden
erforderliga marken, hvilken ersättning landstinget åtagit sig bekosta,
måste anses vara af underordnad vikt gent emot banans lämpliga sträckning
för beredande af goda kommunikationer för länet och dess skilda
delar, och den hade också af landstinget själft betraktats sålunda såväl

Länsstyrelsens
utlåtande
den 29 december
1902.

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

i fråga om de olika sträckningarna öster och väster om sjön Stora
Hällungen som ock beträffande de alternativa sträckningarne från Göteborg
norrut öfver Ytterby och öfver Kungälfs stad, af hvilka sträckningar
landstinget förordat de längsta, ehuru de uppenbarligen skulle
medföra vida större kostnader för nödig mark än de kortare alternativa
sträckningarna. Det voro för öfrigt icke utredt att ändringen af Ytterbylinjen
på föreslaget sätt komme att orsaka större utgifter för anskaffande
af mark för banbyggnaden, än hvad denna eljest skulle kräft. I alla
händelser skulle ändringen enligt hvad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande
upplyst förlänga banan med endast 2,573 meter.

Hvad åter de ur trafiksynpunkt gjorda erinringarna beträffade,
så ville det synas Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om dessa
erinringar innebure å ena sidan en viss öfverdrift, men å den andra
sidan äfven ett underskattande af de verkliga förhållandena i detta
afseende. Ytterby socken torde blifva minst lika väl tillgodosedd genom
den ifrågasatta stationsanläggningen å Kungälfs stads område som
genom stationens förläggande i närheten af socknens kyrka. Åtminstone
skulle den förra stationen erhålla ett för denna socken, i dess
helhet betraktad, mera centralt läge. Stationen skulle äfven i förhållande
till hela Inlands södra härad komma att ligga mera centralt än
en station vid Ytterby. Och helt visst komme icke den omständighet,
att de väster om järnvägen belägna socknarne Hålta, Lycke, Torsby
och Harestad genom förändringen af banans riktning på föreslaget sätt
erliölle 3 å 4 kilometer längre väg till järnvägsstationen, än om Ytterbylinjen
i oförändradt skick blefve anlagd, att verka därhän, att dessa
socknars invånare icke skulle begagna sig af de stora fördelar, som
järnvägsförbindelsen i alla händelser för dem skulle medföra, fullt upp
motsvarande fördelarne af järnvägen för de öster därom belägna Romelanda
och Västerlanda socknar. Å andra sidan vore det att märka att,
äfven om staden Kungälf sedan länge, kanske just till följd af brist
på goda kommunikationer, icke företett någon lifaktighet i handel, sjöfart
och industri, den dock under årens lopp något tillväxt i anseende
till folkmängden och under alla förhållanden vore ett affärscentrum för
den kringliggande landsbyggden; att, då härtill komme att staden ägde
utvecklingsmöjligheter, hvilka staden antagligen med förbättrade kommunikationer
skulle komma att tillgodogöra sig, att däraf i sin ordningskulle
framkallas behof af ökad trafik, att, enligt hvad Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inhämtat, åtminstone den större af de båda nuvarande
fabrikerna i Kungälf, som drefve en ganska omfattande rörelse
med tillverkning och försäljning af kex, skulle för undvikande af omlastning
föredraga att vid försändelser af sina varor till Göteborg för

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

41

vidare befordran till in- eller utlandet anlita järnvägstransport, om stastationen
finge ett för staden fördelaktigt läge, att förhållandet antagligen
skulle blifva enahanda med andra fabriker, som i Kungälf kunde
uppstå, att, på sätt järnvägsstyrelsen erinrat, de ångbåtar som uppehölle
trafiken mellan Kungälf och Göteborg, och som nu torde gå med
förlust under vintermånaderna, med all sannolikhet skulle, om järnvägen
framdroges öfver Kungälfs område, läggas upp under den kallare årstiden,
i följd hvaraf deras trafik komme att för denna tid öfverflyttas
på järnvägen, samt att det turistintresse, som Bohus under restaurering
varande ruin allt mer och mer uppväckte, äfvenledes skulle bidraga
till ökad trafik för järnvägen, grundade skäl syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreligga för det antagande, att en station, förlagd
på Kungälfs område i enlighet med förslaget, skulle framkalla ökad
trafik för statsbanan från Kungälfs stads sida.

Äfven från Kungälfs omnejd, hvartill i detta fall icke, såsom Ytterby
kommun föreställde sig, vore att räkna endast Romelanda socken
utan äfven åtminstone södra delen af den norr därom invid Göta
älf belägna Yästerlanda socken, skulle enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande större trafik kunna påräknas för statsbanan, om
den föreslagna ändringen komme till stånd. Såsom ofvan framhållits,
vore det nämligen under vintertiden, då älfven tillfröse, mycket besvärligt,
stundom omöjligt, för invånarne i dessa kommuner att begagna
sig af älfven såsom trafikled eller att komma öfver densamma för
att nå förbindelse med de på andra stranden framlöpande Bergslagernas
järnvägar, och under nämnda årstid skulle därföre under den angifna
förutsättningen säkerligen Romelanda och Västerlanda socknar
komma att tillföra statsbanan rätt afsevärd trafik. Det vore ock för
att, hvad Romelanda kommun anginge, ådagalägga detta som nämnda
kommun gjort sin underdåniga framställning i frågan. De däri lämnade
uppgifterna särskildt angående isbrytande ångfartygs framfart å
älfven under vintertiden, då älfven tillfrusit, vore Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i tillfälle att kunna vitsorda.

Hvad slutligen beträffade den skadliga inverkan, som den föreslagna
förändringen i banans sträckning förmenades skola få på en tilltänkt
bibana från statsbanan till kusten i Lycke socken, så vore enligt
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande utsikterna för åstadkommande
af en dylik anläggning för närvarande ganska ovissa, och i följd
däraf torde vid bedömandet af den föreliggande frågan någon hänsyn
till nämnda företag icke behöfva tagas. För den händelse företagets
utförande verkligen på allvar skulle ifrågasättas, vore det ju dess Bih.

till llited. l\ot. 1003. 4 Sami. 1 A/d. 33 Haft. G

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Framställning
af stadsfullmäktige
i
Marstrand.

Anslag för år
1904.

utom möjligt att annan anknytningspunkt på statsbanan, exempelvis
Kåre by, som läge närmare Tjufkilshufvud än Ytterby, skulle visa sig
förmånligare än Ytterby och i alla händelser återstode ju alltid att vid
Kungälfs station förena bibanan med statsbanan, därföre hinder enligt
järnvägsstyrelsens utsago icke torde möta.

Då i öfrigt någon invändning icke gjorts och icke heller syntes
med fog kunna göras mot den föreslagna förändringen af statsbanans
sträckning mellan Skårby och Skålvisered, hvilken således enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förmenande torde tillgodose samtliga berättigade
intressen, som af statsbane byggnaden berördes, och då Kungälfs
stad i sitt nu infordrade yttrande förbundit sig att utgifva det
ifrågasatta bidraget af 30,000 kronor till banbyggnaden äfven för det
fall, att denna förändring komme till stånd, samt den högre kostnad,
som förändringen utöfver berörda summa enligt järnvägsstyrelsens beräkningar,
toge i anspråk vid jämförelse med kostnaderna för den utstakade
linjen öfver Ytterby, torde komma att uppvägas af den ökade
trafik, som förändringen antoges tillföra banan, hemställde Kungl. Maj:ts
befallningshafvande under åberopande jämväl af innehållet i järnvägsstyrelsens
utlåtande i ämnet, att längdbanan genom Bohuslän måtte
emellan Skårby och Skålvisered framdragas öfver staden Kungälfs gräns
vid Rolfsbo och Castellegården i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.

Vidare hafva stadsfullmäktige i Marstrand, under framhållande att,
då hamnen i nämnda stad, såsom ägande de gynnsammaste isförhållandena
på västkusten, vore denna kusts bästa hamn samt det på grund
däraf vore antagligt, att järnväg i en framtid komme att framdragas
till Marstrand, men en bibana dit från bohuslänska längdbanan blefve
längre och dyrbarare, om sistnämnda bana ginge öfver Kungälf, än om
den framdrages öfver Ytterby, hemställt om längdbanans framdragande
i sist angifna riktning.

Till anläggning af statsbanan från Göteborg öfver Uddevalla till
Skee, hvarför kostnaden, såsom förut nämnts, beräknats till 13,091,000
kronor, har Riksdagen beviljat:

för

år

1899........

.............................. kronor

750,000: —

»

1900 .......

.............................. »

2,000,000: —

»

»

1901........

.............................. »

2,000,000: —

»

»

1902........

.............................. »

2,000,000: —

3)

»

1903........

.............................. »

2,000,000: —

tillsammans kronor

8,750,000: —,

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

43

däraf 750,000 kronor anvisats å riksstaten utom hufvudtitlarna och återstoden
till utgående från riksgäld skontoret.

De hufvudsakliga byggnadsarbetena under år 1902 hafva enligt
uppgift från järnvägsstyrelsen utgjort följande:

Provisoriska byggnader till ett antal af 5 stycken hafva uppförts.
Terrasseringsarbetena i hufvudlinjen hafva fortgått mellan Uddevalla
och Skee samt påbörjats i en del större skärningar å linjen Uddevalla
—Skafteröd, genom hvilka arbeten färdigbildats 25,958 meter banvall.
För mindre vattendrags ledande genom banvallen hafva 23 stycken afloppstrummor
anlagts. Landfästen för 7 broar, däraf 3 under föregående
år påbörjade, hafva uppförts, hvarjämte öfverbyggnaden för en af
berörda broar uppsatts.

Permanent spår har utlagts i hufvudlinjen på en sträcka af
41,172 meter och spåret underballastats på en längd af 34,022 meter.

Terrasseringsarbetena hafva fortgått å bangårdarna vid Uddevalla
Hogstorp, Munkedal, Dingle, Hällevadsholm, Rabbalshede och Orrekläpp
samt påbörjats vid Tanum och Öfverby. Dessutom hafva å en del bangårdar
utförts spårläggnings- och ballastningsarbeten samt grundläggning
för en del husbyggnader. För 12 banbevakningsbostäder har
grundläggning verkställts.

2,376 meter större och 3,654 meter mindre vägar hafva omlagts,
hvarjämte en viadukt för Uddevalla—Lelångens järnväg ledande öfver
statsbanan och en landsvägsbro uppförts samt stenarbetena för 2 vägbroar
verkställts.

Banan har inhägnats med 12,080 meter ståltrådsstängsel, och 30,600
meter permanent, 2-trådig telegrafledning uppsatts.

Dessutom hafva, såsom ofvan förmälts, undersökningar och utredningar
verkställts angående längdbanans framdragande å delen Göteborg—Uddevalla
i de olika ifrågasatta sträckningarna dels öfver Ytterby
och öfver Kungälf dels ock väster och öster om sjön Stora Hällungen.

Beträffande anslagsbeloppet för år 1904 för denna järnvägsbyggnads
fortsättande har järnvägsstyrelsen uti sin förstberörda skrifvelse
den 29 november 1902 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1904 anvisa ett belopp af 3,000,000 kronor.
Detta anslagsbelopp vore visserligen större än de årliga anslag, som
hittills beviljats för denna järnvägsbyggnad. Men då statens öfriga
järnvägsbyggnader numera blifvit utförda och till följd däraf en betydande
arbetsstyrka blifvit ledig, syntes det styrelsen, som om arbetet
med nu ifrågavarande statsbanas fullbordande borde kraftigare än hittills
bcdrifvas för att bereda sysselsättning åt en del af nyssnämnda

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Nya kostnadsberäkningar.

arbetsstyrka, äfven om någon afsevärd nedgång i arbets- och materialprisen
icke kunde vara att förvänta under de närmaste åren.

Hvad beträffar byggnadsarbetenas utförande å bandelen Göteborg
(Olskroken)—Uddevalla, för hvilken definitiv plan blifvit af Kungl. Maj:t
fastställd endast i hvad angår sträckan mellan Uddevalla och Skafteröd,
anser järnvägsstyrelsen, att desamma borde bedrifvas på sådant sätt,
att rälsläggningen kunde fortgå från Göteborg (Olskroken) norrut, och
anför såsom stöd för denna mening dels att, sedan stadsfullmäktige i
Uddevalla uti en till Kungl. Maj:t ingifven, af Kungl. Maj:t till styrelsen remitterad
underdånig ansökning gjort framställning om utredning af frågan
om åstadkommande af förbindelse mellan ifrågavarande statsbana
och de till Uddevalla inkommande enskilda järnvägarne samt hamnen
i Uddevalla medelst Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs inledande
å statsbanans station från norra sidan om kronohäktet och banans
fortsättande väster om Skansberget till den nuvarande stationen
vid hamnen, det torde dröja någon tid, innan denna fråga, som skulle
föranleda ändring af statsbanans profil närmast söder om Uddevalla,
blefve utredd, dels att straxt söder om Uddevalla förekommande stora
tunnelarbeten, som kräfde lång tid, i annat fall skulle komma att fördröja
statsbanans fullbordande, dels ock slutligen att större delen af de
för järnvägsanläggningen erforderliga transporter, därest arbetet på
nämnda sätt ordnades, kunde verkställas å statens järnvägar.

Under förutsättning att beslut om banans framdragande å sträckan
mellan Olskroken och Skårby, å hvilken sträcka förekomme betydande
broarbeten, som enligt styrelsens åsikt måste fortast möjligt utföras,
såvida hinder för banans färdigbyggande icke skulle uppkomma, blefve
fattadt så tidigt under år 1903, att broarbetena kunde komma att under
sistnämnda år bedrifvas i större omfattning, har styrelsen anhållit, att
af de för år 1904 såsom erforderligt uppgifna anslagsbehof af 3,000,000
kronor ett belopp af 1,000,000 kronor måtte redan under år 1903 ställas
till styrelsens förfogande att användas för nyss berörda arbeten.

Slutligen har järnvägsstyrelsen, på anmodan af mig, inkommit med
redogörelse och kostnadsberäkningar för hvad utöfver de af Riksdagen
för ifrågavarande statsbana hittills anvisade medel erfordras för
färdigbyggande af denna bana. Därvid har järnvägsstyrelsen till en
början anfört följande:

Enligt dessa kostnadsberäkningar, vid hvilkas uppgörande beräknats,
på grund af nu gällande bestämmelser, ett lokomotivaxeltryck af
18 ton i stället för 14 ton, som legat till grund för de år 1896 verk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

45

ställda beräkningar, samt en rälsvikt af 34 kilogram per meter och ett
ballastdjup af 0,5 meter i stället för respektive 40 kilogram och 0,6
meter såsom i 1896 års förslag upptagits, och hvilka verkställts särskildt
för hvar och en af linjerna Uddevalla—Skee, Uddevalla—Bratteröd samt
Bratteröd—Ucklum—Ytterby—Olskroken, därvid för den sistnämnda
linjen förutsatts, att banan, sedan den korsat Västergötland—Göteborgs
järnväg, finge framdragas på viadukt af trä och järn till Olskroken,
skulle de totala kostnaderna, inberäknadt kostnaden för rullande materiel
efter 7,500 kronor per kilometer eller samma belopp, som i 1896 års
förslag förutsatts, uppgå

för linjen Uddevalla—Skee ................................ till kronor 8,984,840: 28

b b Uddevalla—Bratteröd ........................... » b 1,020,617:40

b » Bratteröd—Ucklum—Ytterby—Olskroken
...................................................... b B 6,930,000: —

eller tillhopa kronor 16,935,457: 68

Styrelsen hölle dock före, att banan i fråga, hvilken intill dess anslutning
mellan densamma och norska järnvägsnätet åstadkommits, skulle få
sin hufvudsakligaste betydelse såsom lokalbana, till en början icke för sin
trafik kräfde mera rullande materiel än den, som kunde anskaffas för

5.000 kronor per kilometer, och hade under sådan förutsättning de
totala kostnaderna för nyss angifna linje beräknats komma- att uppgå
till respektive 8,764,840 kronor 28 öre, 1,003,117 kronor 40 öre och

6.734.000 kronor eller sammanlagdt 16,501,957 kronor 68 öre.

Då frågan om bangårdsförhållandena i Göteborg ännu icke blifvit
ordnad, hade i berörda slutsummor 16,935,457 kronor 68 öre och
16,501,957 kronor 68 öre, icke intagits kostnad för banans inledande
till statsbanestationen därstädes.

Därest banan å sträckan mellan Bratteröd och Olskroken framdroges
från Skålvisered öfver Castellegården till staden Kungälfs gräns vid
Rolfsbo, såsom styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 7 november
1902 under vissa förutsättningar tillstyrkt, medförde detta en ökning
utöfver ofvan angifna totalkostnader, 16,935,457 kronor 68 öre resp.
16,501,957 kronor 68 öre, med 144,000 kronor.

För den händelse linjen väster om sjön Stora Hällungen Öfver
Svenshögen och Bua skulle föredragas framför linjen öster om samma
sjö, komme detta att öka kostnaden med 503,000 kronor, enligt hvad
i styrelsens underdåniga skrifvelse den 30 augusti 1902 uppgifvits.

Vidare erinrar styrelsen att, därest trafikerandet af bandelen Strömstad—Skee
icke komme att verkställas genom statens försorg och Skee

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

station således blefve ändstation för statsbanan Göteborg—Skee, åtskilliga
anläggningar vid sagda station blefve erforderliga, hvilket gjorde, att ett
belopp, uppgående till 80,000 kronor måste beräknas utöfver förenämnda
totalkostnader, 16,935,457 kronor 68 öre resp. 16,501,957 kronor 68 öre.

Af det nu anförda inhämtades, att ifrågavarande statsbana från Olskroken
öfver Uddevalla till Skee skulle, med beräkning af 5,000 kronor
per kilometer för anskaffning af rullande materiel, men oafsedt kostnaden
för ej mindre banans inledande till Göteborgs statsbanestation än
äfven ofvan anmärkta anläggningar vid Skee station, enligt de nu
verkställda beräkningarna kosta:

i sträckningen öfver Ytterby och Ucklum............ kronor 16,501,957: 68

» » » Ytterby, Castellegården och

Ucklum ................................. » 16,645,957: 68

» » » Ytterby och Bua .................... » 17,004,957:68

» » » Ytterby, Castellegården och

Bua ..................................... » 17,148,957:68,

och skulle alltså för banans färdigbyggande erfordras, utöfver de
af Riksdagen hittills anvisade medel eller 8,750,000 kronor, för
de olika sträckningarna respektive 7,751,957 kronor 68 öre, 7,895,957
kronor 68 öre, 8,254,957 kronor 68 öre och 8,398,957 kronor 68 öre.

Om de nu beräknade kostnaderna (här nedan angifna under rubriken
»Enligt 1902 års beräkningar») för linjerna Uddevalla—Skee och
Bratteröd—Ucklum—Ytterby—Olskroken, hvilken senare linje enligt de
år 1896 verkställda utredningar ställde sig 278,000 kronor dyrare än
den samma år kostnadsberäknade linjen från Olskroken öfver Kungälf
och Ucklum till Uddevalla, jämfördes med de i 1896 års kostnadsförslag
för förstnämnda två linjer upptagna kostnader, dessa senare dock med
beräkning af 7,500 kronor pr kilometer för anskaffning af rullande
materiel, men efter reducering af rälsvikten från 40 kilogram pr meter
till 34 kilogram och af ballastdjupet från 0,6 till 0,5 meter, hvilken
reducering iakttagits jämväl vid uppgörandet af ofvan omförmälda kostnadssammandrag,
skulle kostnaderna ställa sig sålunda:

Enligt 1896
års förslag.

Enligt 1902
års beräk-ningar.

Ökning i
kostnad år
1902.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

För linjen Uddevalla—Skee....................................

6,334,000

8,764,840

28

2,430,840

28

och för linjen Bratteröd—Ucklum—Ytterby—Olskroken

6,024,500

—

6,734,000

—

709,500

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

47

I berörda jämförelsetablå hade linjen Uddevalla—Bratteröd, för
hvilken Kungl. Maj:t den 23 maj 1902 fastställt definitiv plan, icke
intagits, då densamma erhållit en helt annan sträckning än den i 1896
års kostnadsförslag förutsatta.

I fråga om kostnaderna enligt 1902 års beräkningar för de särskilda
arbetena, inklusive rullande materiel efter 5,000 kronor per kilometer
å linjerna Uddevalla—Skee och Bratteröd—Ucklum—Ytterby—
Olskroken samt desammas förhållande till de i 1896 års förslag upptagna,
dessa senare dock reducerade i afseende å skenvikten och ballastens
djup, hänvisade styrelsen till följande tablå:

Linjen Uddevalla

—Skee.

Linjen Bratteröd—Ucklum—
Ytterby—Olskroken

Enligt 1896
års förslag.

Enligt 1902
års beräk-ningar.

Skillnad år
1902

-f- ökning
— minskning.

Enligt 1896
års förslag.

Enligt 1902
års beräk-ningar.

Skillnad år
1902.

+ ökning.
—minskning.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Terrassering.................

2,229,045

25

3,535,580

33

+1,306,535

08

1,401,833

75

1,656,005

55

+ 244,171

80

Broar, kulvertar och via-

dukter......................

275,700

—

478,917

32

+ 203,217

32

1,379,420

—

1,490,740

—

+ 111,320

—

Afloppstrummor och bäck-

omgräfningar ............

Vägkorsningar och väg-

244,055

—

599,154

76

+ 355,099

76

226,190

—

270,870

50

+ 44,680

50

anläggningar.............

81,990

—

235,450

97

+153,460

97

63,400

—

87,850

—

+ 24,450

—

Korsning af järnvägar ...

40,070

—

68,039

98

+ 27,969

98

—

—

—

—

—

—

Stängsel.......................

91,637

—

91,637

—

—

—

81,493

-

87,625

—

+ 6,132

—

Öfverbyggnad...............

1,052,840

—

1,101,110

68

+ 48,270

68

901,449

34

1,130,226

87

+ 228,777

53

Ballastning..................

353,842

57

435,403

19

+ 81,560

62

289,954

35

309,328

48

+19,374

13

Bangårdar....................

374,500

—

568,107

94

+193,607

94

213,500

—

271,740

—

+ 58,240

—

Banbevakningsbostäder...

168,500

-

212,419

14

+ 43,919

14

131,000

—

146,000

—

+15,000

—

Telegraf och signaler.....

Arbetets ledning och

34,440

24,246

62

—10,193

38

31,320

31,600

+ 280

"

förvaltning, undersök-ningar, förrådsomkost-nader, arbetares resor

och sjukvård m. m. samt
oförutsedda utgifter....

742,380

18

989,772

35

+ 247,392

17

709,189

56

859,513

60

+ 150,324

04

Bullande materiel .........

645,000

—

425,000

—

— 220,000

—

585,750

—

392,500

—

-193,250

—

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Såsom af berörda tablå syntes, hade de nu verkställda kostnadsberäkningarna
att för nästan samtliga arbeten uppvisa kostnadsökning,
och har styrelsen afgifvit följande redogörelse för orsakerna därtill.

a) Terrassering.

Den för detta till större delen utförda arbete å linien Uddevalla—
Skee uppkomna kostnadsökningen, 1,306,585 kronor 8 öre, förklarades
sålunda.

De afsevärda jordskred, som inträffat i flera skärningar — särskildt
i de vid Kärra och Smedseröd befintliga samt vid Saltkällan, där
jordskredet omfattat ej mindre än omkring 40,000 kubikmeter — hade
nödvändiggjort mycket stora extra jordflyttningar och dyrbara anordningar
för att för framtiden förekomma dylika ras, hvartill komme,
att vid km. 17 samt vid Lilla Foss och Blåskog reveteringsmurar måst
med stora kostnader uppföras från berggrund för att med full säkerhet
förebygga glidning utefter starkt sluttande berg af det däröfver liggande
jordlagret, på hvilket banvallen skulle bildas genom bank; hvilket allt
föranledt en ökning af kostnaderna med omkring 810,000 kronor.

Med anledning af den under fortgången af arbetena norr om Uddevalla
vunna erfarenhet om den ringa bärigheten hos viss mark i Bohuslän
hade det befunnits nödigt att vid Alnässjön samt mellan km. 76
och km. 82, från Uddevalla räknadt, vid den permanenta utstakningen
framdraga linjen uti en annan sträckning öfver en visserligen mera kuperad,
men i afseende å bärighet vida fördelaktigare terräng än den af
styrelsen år 1896 anlitade undersökningsförrättaren förutsatt, för att
undvika de oberäkneliga kostnader, som å nämnda bandelar helt säkert
inträffande sjunkningar i annat fall skulle hafva medfört, och hade detta
åstadkommit en kostnadsökning af omkring 96,000 kronor.

Det förhållande, att dels större banksjunkningar inträffat än nämnde
undersökningsförrättare ansett sig böra förutsätta, dels medellängden
å transportvägarna för jordflyttningarna blifvit större än han beräknat,
hade medfört en kostnadsökning af omkring i förra hänseendet 125,000
kronor och i det senare 200,000 kronor.

Till följd af flertalet skärningars ytterligt lösa beskaffenhet hade
till behöfliga vandringar för jordomflyttningar åtgått vida större mängd
plank än under normala förhållanden, hvilken omständighet, jämte det
att efter år 1896 inträffat rätt afsevärd stegring i trävarupriset, orsakat
en kostnadsökning af omkring 75,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

49

För anledningarna till banans framdragande dels förbi Kasen, Sörvik,
Kärra, Grytingen, Smedseröd, Saltkällan, Brålanda, Bräcke, Kragenäs,
Nedanberg och Wik, å hvilka ställen under arbetenas fortgång afsevärda
sjunkningar och jordskred inträffat, dels öfver Solbacken, Dingle,
och Korndalen, där nya banlägen måst uppsökas, sedan terrasseringsarbetena
en tid fortgått, hade förutvarande arbetschefen vid banan
i fråga B. H. Santesson, hvilken alltsedan banbyggnadens påbörjande
till detta års höst handhaft ledningen af järnvägsarbetet, lämnat närmare
redogörelse i en till styrelsen aflåten, i afskrift mig tillställd
skrifvelse, till hvilken styrelsen hänvisade.

Beträffande kostnadsökningen för terrasseringsarbetena å den ännu
icke påbörjade linien Bratteröd—Ucklum—Ytterby — Olskroken, uppgående
till 244,171 kronor 80 öre, hade denna föranledts däraf, dels att
försiktigheten ansetts bjuda att, då någon nedgång i de efter upprättandet
af 1896 års förslag inträffade höga arbets- och materialpris icke
torde vara att under de närmaste åren förvänta, högre å-pris än i berörda
förslag förutsatts begagnades, hvartill komme att på grund af
vunnen erfarenhet större åtgång af vandringsplank än man förut tänkt
sig måst beräknas, dels att i anledning af markens säregna beskaffenhet
det befunnits nödigt upptaga större kostnad för markförstärkning
— bestående uti ej allenast anordnande af rustbäddar under bank eller
i skärning utan äfven utläggning af s. k. tryckbankar på sidan om
banvallen för erhållande af nödig motvikt mot det tryck, som banvallen
utöfvade på underlaget — än den år 1896 anlitade undersökningsförrättaren
antagit.

b) Broar, kulvertar och viadukter.

Kostnadsökningen för dessa arbeten, uppgående för linjen Uddevalla—Skee
till 203,217 kronor 32 öre och för linjen Bratteröd—Olskroken
till 111,320 kronor, vore att söka hufvudsakligen i följande omständigheter.

Den för bron vid Kasen år 1896 beräknade kostnaden hade öfverskridits
med 3,572 kronor 37 öre i följd af oförutsedda svårigheter vid
grundläggningen, särskildt vid pålningsarbetet.

Enligt 1896 års förslag hade banan varit afsedd att vid Saltkällan
framdragas å bank, men då det under arbetenas fortgång ådagalagts
att, till följd af markens ytterligt stora benägenhet för glidning, det
icke vore rådligt och ej heller för framtida beståndet betryggande att
å en sträcka af 48 meter vid nämnda ställe bilda banan medelst utfyll Bih.

till llihd. Vrål. 1303. 4 Samt. 1 Aftl. 33 Höft. 7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

ning af bank, hade i stället upptagits ett belopp af 140,100 kronor för
uppförande af en viadukt.

Den för bron öfver Örekilsälfven år 1896 upptagna kostnaden beräknades
blifva öfverskriden med 17,546 kronor 35 öre, hvilken ökning
uteslutande föranleddes af det högre lokomotivaxeltrycket.

De under arbetenas fortgång verkställda observationerna rörande vattenförhållandena
äfvensom det oerhördt starka vattenflöde, hvilket inträffat
den 1 september 1902 och till hvilket motstycke icke i mannaminne
förekommit, hade påvisat behöfligheten af dels anordnande af bro
vid Mjölkeröd, hvilket arbete icke ingått i 1896 års förslag, dels utbyte
af den i sagda förslag upptagna kulverten vid Orrekläpp mot bro, dels
större sektionsarea för bron vid Vettelanda hvilket allt vållat en kostnadsökning
af 15,983 kronor 51 öre.

För bron vid Kragenäs hade beräknats uppkomma en kostnadsökning
af 10,008 kronor 44 öre, beroende dels därpå, att genom grundens
mycket lösa beskaffenhet djrbarare markförstärkning och stenarbeten
måst utföras, dels på det högre lokomotivaxeltrycket.

Hvad beträffade den ökade kostnaden — 111,320 kronor — för
broar å linjen Bratteröd—Ucklum—Ytterby—Olskroken, hade denna föranledts
dels genom tillkomsten af en bro vid Grohed, hvars nödvändighet
påvisats efter vunnen erfarenhet om vattenafloppsförhållandena särskildt
efter den stora nederbörden den 1 september 1902, och för
hvilken kostnaden beräknats utgöra 13,160 kronor, dels af de högre
arbets- och materialpris, som nu ansetts böra förutsättas i förhållande
till de i 1896 års förslag upptagna, och dels af det större lokomotivaxeltrycket,
hvilket fordrade såväl tyngre öfverbyggnad som ock afsevärdt
dyrare grundläggning till följd af den naturliga markens på de
flesta ställen mycket lösa beskaffenhet.

Därtill komme att, enär af anledning, för hvilken närmare redogjorts
i styrelsens underdåniga skrifvelse den 30 augusti 1902, det
icke ansetts rådligt att åt bankar, anslutande till viadukter, gifva större
höjd än 3 meter — omförmälde undersökningsförrättare hade nämligen
förutsatt 3,5 meter — detta medfört nödvändigheten att beräkna större
längd och afsevärdt större kostnad för viadukterna.

c) Afloppstrummor och häckomgräfningar.

Under det att ofta nämnde undersökningsförrättare antagit, att å
linjen Uddevalla—Skee skulle erfordras 133 stycken afloppstrummor

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

51

med en öppning i genomsnitt af 1,45 kvadratmeter, hade under arbetenas
fortgång, särskildt efter ofvan anmärkta den 1 september 1902
inträffade stora vattenflöde, påvisats nödvändigheten af ökning i trummornas
såväl antal som dimensioner, och af denna anledning afsåge ock
de nu gjorda beräkningarna anordnandet å nämnda linje af icke mindre
än 161 stycken afloppstrummor med en öppning i genomsnitt af 1,66
kvadratmeter, medförande en kostnadsökning af omkring 195,000 kronor.

Då under fortgången af banbyggnaden å nyss omförmälda linje
grundens beskaffenhet visat sig vara afsevärdt sämre än förenämnde
undersökningsförrättare förutsatt, hade detta nödvändiggjort anbringande
af ej mindre rustbäddar under ett antal af 88 stycken afloppstrummor
än äfven betonbädd under två sådana trummor, däraf den ena, belägen
vid Könnestorp, af exceptionellt stora dimensioner 4 (1,2x2,4x50);
och hade behofvet af betonbädden för sistsagda trumma ådagalagts först
efter mycket omfattande markundersökningar. Senast angifna förhållanden
hade föranledt en kostnadsökning af omkring 49,000 kronor.

Vidkommande stenarbetena för trummorna hade dessa särskildt å
sträckan Uddevalla—Dingle blifvit dyrare än hvad 1896 års undersökningsförrättare
beräknat, beroende därpå, att, då på sagda sträcka tillgång
till lämplig sten icke funnits i banans närhet, sten måst i de
flesta fall transporteras lång väg, hvartill komme, att i följd af grundens
osäkerhet, stenens dåliga beskaffenhet, flertalet trummors ovanligt
stora dimensioner, vattenflödenas häftighet och bristen på lämplig jord
för trummornas öfverfyllning, det befunnits nödigt att till förhindrande
af ojämn sättning och utskärningar i anslutande bankar å åtskilliga
ställen lägga grunden och sidomurarna samt i synnerhet dubbeltrummornas
mellanrum i bruk i stället för i kallmur. Därigenom hade vållats
en betydlig ökning af de utaf omförmälde undersökningsförrättare beräknade
kostnader.

I följd af jordmånens lösa beskaffenhet hade doseringarna i de
reglerade vattendragen äfvensom i in- och utloppsdikena vid trummorna
måst förstärkas med torfvallar och reveteringsmurar till större omfattning
än 1896 års undersökningsförrättare förutsatt, och uppginge den
ökade kostnaden därför till omkring 5,000 kronor.

Hvad beträffade den för linjen Bratteröd—Olskroken i nu ifrågavarande
afseende uppkommande kostnadsökningen, utgörande, enligt hvad
ofvan intagna tablå utvisade, 44,680 kronor 50 öre, berodde denna därpå,
att styrelsen ansett nödvändigt att beräkna högre arbets- och materialpris
än i 1896 års förslag upptagits samt att på grund af markens
ringa bärighet förutsätta konstgjord grundläggning för flertalet trummor.

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

d) Vägkorsningar och v äg omläggning ar.

Såsom af nyssberörda tablå inhämtades, hade de under denna hufvudrubrik
i 1896 års förslag intagna arbeten beräknats komma att, hvad
linjen Uddevalla—Skee beträffade, öfverskridas med 153,460 kronor 97
öre, och märktes bland anledningarna därtill följande.

På yrkande af ägaren till hemmanet Kasen att erhålla förbindelse
mellan lastplatsen Kasennabben och de på andra sidan om banan belägna
egendomar hade tillkommit en vägport vid sektion 1 + 705, hvarför
kostnaden utgjorde 25,140 kronor 94 öre.

Vägbroarna vid Svinbacka och Svarteborg, hvilka i 1896 års förslag
beräknats kosta hvardera 4,500 kronor, visade sig icke kunna utföras
för mindre belopp än 6,500 kronor för hvardera, enär grundläggningen
och murarna måste göras solidare i följd af grundens dåliga
beskaffenhet, hvarjämte öfverbyggnaden blefve dyrare på grund af gällande
högre materialpris.

Vägtrummorna hade beräknats betinga högre kostnad af samma
anledningar, som redan angifvits beträffande afloppstrummorna för själfva
järnvägsbanken. I fråga om de omlagda vägarnas körbanor hade, då
jordmånen nästan öfverallt bestode af lera, grusning måst verkställas
omedelbart, således innan möjlighet funnits att framskaffa grus med tåg
från ballastgroparna. Som tillgång på dugligt väggrus i allmänhet saknades
i närheten af de omlagda vägarna, hade dylikt grus måst framköras
med hästar från stundom ganska aflägsna grustag, och då vägbankarna
oftast bestode af lera, uti hvilket väggruset nedpressats, hade
underhållet af de omlagda vägarna under byggnadstiden blifvit mycket
kostsamt. Flerstädes hade bäddning af ris, slanor eller stenskärf måst
anbringas under gruset för att få vägbanan tillräckligt fast och bärig.
I följd af jordmånens lösa beskaffenhet hade ras uti vägbankarna inträffat
på flera ställen, hvilket medfört dryga reparationskostnader.

Vidkommande den för linjen Bratteröd—Olskroken i förevarande
hänseende upptagna kostnadsökningen, 24,450 kronor, berodde denna
på nödvändigheten, efter vunnen erfarenhet om de höga kostnader
väganläggningar i Bohuslän kräfde, att förutsätta högre anläggningskostnad
för längdmeter än 1896 års undersökningsförrättare beräknat.

e) Korsningar af järnvägar.

Hvad först beträffade kostnaden för statsbanans korsning med
Uddevalla -Lelångens järnväg, hade densamma med 9,872 kronor 20

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

53

öre öfverstigit den i 1896 års förslag upptagna, och föranleddes denna
kostnadsökning af dels de fordringar på dyrbarare anordningar, hvilka
utöfver de af 1896 års undersökningsförrättare förutsatta det enskilda
järnvägsbolaget uppställt för medgifvandet att verkställa den provisoriska
omläggningen af bolagets järnväg, hvilken omläggning enligt
bolagets förmenande vore nödvändig för utförande af vägporten i enskilda
järnvägen för statsbanans framdragande, dels efter 1896 utfärdade
nya bestämmelser rörande bärigheten bos enskilda järnvägars järnvägsbroar.

Vidkommande korsningen mellan statsbanan och Munkedal—Skee
järnväg hade det för undvikande till följd af markens ringa bärighet
af den höga bank vid Åtorp, som ingått i 1896 års förslag, enligt
hvilket statsbanan skulle foras öfver ifrågavarande enskilda järnväg,
befunnits nödvändigt att i stället framdraga statsbanan under den enskilda
järnvägen, hvarigenom visserligen å ena sidan kostnaderna för
anordningar för själfva korsningen öfverskridit de år 1896 beräknade
med 18,097 kronor 78 öre — beroende denna ökning hufvudsakligen
på de svårigheter, med hvilka grundläggningen till följd af markens
beskaffenhet varit förbundna, samt på brist på lämplig byggnadssten
— men å andra sidan undvikits de oberäkneliga kostnader, hvilka skulle
föranledts af de markrubbningar, som den höga banken af nyss nämnda
anledning alldeles säkert kommit att vålla.

f) Stängsel.

Enligt ofvan intagna tablå förefunnes därför en kostnadsökning af
6,132 kronor, hvilken ansetts böra förutsättas på grund af de stegrade
materialpris, som inträffat efter år 1896.

g) Öfverbyggnad.

Kostnadsökningen under denna hufvudrubrik uppginge för linjen
Uddevalla—Skee till 48,270 kronor 68 öre och för linjen Bratteröd—
Olskroken till 228,777 kronor 53 öre och föranleddes däraf, att sliprarna
betingade högre pris — 2 kronor per stycke — än i 1896 års
förslag upptagits, 1 krona 35 öre per stycke, samt att, hvad beträffade
sistnämnda linje, för hvilken räler komme att anskaffas först
under de närmaste åren, högre kostnad för rälerna ansetts böra beräknas.

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

h) Ballastning.

Såsom förenänmda tablå utvisade, utgjorde kostnadsökningen för
ifrågavarande två linjer respektive 81,560 kronor 62 öre och 19,374
kronor 13 öre, och förorsakades denna af högre pris dels å för arbetstågen
behöfliga stenkol och dels för själfva arbetets utförande.

i) Bangårdar.

Den under denna hufvudrubrik upptagna kostnadsökningen, uppgående
för linjen Uddevalla—Skee till 193,607 kronor 94 öre — däraf

91,000 kronor för vattenstationer — och för linjen Bratteröd—Olskroken
till 58,240 kronor, föranleddes hufvudsakligast genom stegrade arbets-
och materialpris men till någon del däraf att, då markens bärighet
befunnits vara mindre än 1896 års undersölmingsförrättare syntes
hafva förutsatt, grunden för en del byggnader måste förstärkas dels
medelst pålning, dels genom betonbäddar.

Förenämnda kostnadsökning för vattenstationer hade i viss mån
orsakats af de stegrade arbets- och materialprisen, men den förnämsta
anledningen vore dock den, att under byggnadstiden anställda observationer
för utrönande af vattentillgången vid Uddevalla och Munkedal
ådagalagt, att den vattentillgång, hvilken enligt Kungl. Maj:ts nådiga
föreskrift skulle finnas vid vattenstationer för att motsvara de militära
krafven, icke kunde vid nämnda två platser erhållas utan afsevärda
kostnader. Därest vattentillgången finge inskränkas till järnvägstrafikens
vanliga behof, skulle berörda kostnad kunna betydligt nedbringas.

k) Banbevakningsbostäder.

Kostnadsräkningen under denna hufvudrubrik, utgörande för ifrågavarande
två linjer 58,919 kronor 14 öre, vore att söka uteslutande i
stegrade arbets- och materialpris.

l) Arbetets ledning och förvaltning, undersökningar m. rn.

Den i fråga därom upptagna kostnadsökningen — 397,716 kronor
21 öre — vore beroende på den ökning, som ägt rum under ofvan
omförmälda hufvudrubriker, hvarjämte nu måst intagas en del redan
bestridda kostnader för undersökningar å linjen Skafteröd—Göteborg.

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.7.

55

m) Telegraf och signaler.

Enligt hvad den intagna tablån utvisade, skulle arbetena under denna
hufvudrubrik kunna utföras för ett belopp underskridande 1896 års
kostnadsförslag med 9,913 kronor 38 öre.

n) Rullande materiel.

Orsaken till den kostnadsminskning, som under denna hufvudrubrik
förefunnes i ofvan intagna tablå, vore, såsom förut angifvits, att, under
det i 1896 års förslag, som afsett en bana af kontinental betydelse,
kostnaden för rullande materiel upptagits till 7,500 kronor per kilometer,
styrelsen, då ifrågavarande bana tillsvidare endast komme att få lokal
betydelse, vid de nu verkställda kostnadsberäkningarnas uppgörande
upptagit kostnaden för rullande materiel till endast 5,000 kronor per
kilometer.

Genom den sålunda lämnade redogörelsen för den uppkomna kostnadsökningen
har järnvägsstyrelsen ansett otvetydigt framgå, att den be
räknade kostnadsökningen förorsakats i viss mån af de stegrade arbetsoch
materialprisen äfvensom det numera beräknade högre lokomotivaxeltrycket,
men hufvudsakligast på grund af de ytterst säregna markförhållandena
i Bohuslän, om hvilka kännedom kunnat vinnas först
efter en tids arbete å banan.

Hvad de ifrågasatta olika linjerna å bansträckan Uddevalla—Göteborg
angår och först banans framdragande förbi sjön Stora Hällungen,
kan visserligen icke förnekas, att den västra sträckningen, särskildt
sådan densamma utstakats öfver Svenshögen och Bua, synes äga
företräde framför den östra därigenom, att den, såsom gående genom
en tätare bebyggd samt i afseende å jordbruk och industri lyckligare
lottad trakt, skulle i kommunikationshänseende tillgodose ett väsentligen
större intresse än den östra, äfvensom därutinnan att till följd häraf
den västra linjens trafikområde skulle för järnvägsföretaget vara ekonomiskt
förmånligare. Den västra linjen öfver Svenshögen och Bua skulle
emellertid blifva 764 meter längre och, efter de af järnvägsstyrelsen
senast gjorda beräkningarna, 503,000 kronor dyrare än den östra linjen.
Vid 1 898 års riksdag lämnades valet mellan den västra och den östra linjen
öppet, till dess sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter eller
öfrige vederbörande funnes för beredande af möjligheter för järnvägens

Departements chefens yttrande.

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

dragande väster om Stora Hälluugcn utan ökning af statens kostnader.
Enligt Riksdagens mening finge nämligen hänsyn till särskilda orters
intresse icke förhindra, att banan, med iakttagande af de anordningar,
som den snabbare trafiken på en internationell bana betingade, anlades
med minsta möjliga kostnader för staten. Såsom af den af mig här
förut lämnade redogörelsen framgår, bar dock ingen af de kommuner,
som kunde vara intresserade af statsbanans framdragande väster om
sjön Stora Hällungen öfver Stenungsund och Bua till Svenshögen, varit
villig att för detta ändamål göra några uppoffringar utöfver dem, som
åligga dem på grund af landstingets beslut att kostnadsfritt upplåta den
för banans byggande nödiga mark. Vid sådant förhållande anser jag
mig icke kunna underlåta att förorda den östra linjens föredragande.

Beträffande frågan, om Kungälfslinjen eller Ytterbylinjen bör föredragas,
torde, efter järnvägsstyrelsens senaste beräkningar, tvekan icke
kunna råda därom, att all tanke på Kungälfslinjen bör uppgifvas, då
densamma skulle betinga en anläggningskostnad, som med 647,000
kronor öfverstiger Ytterbylinjens. Det senast framkomna alternativet,
enligt hvilket sistnämnda linjes sträckning mellan Skålvisered och
Skårby skulle få den förändrade riktning, att banan framdroges öfver
Castellegården till staden Kungälfs gräns vid Rolfsbo med station å
stadens område, skulle medföra en ökning af 144,000 kronor i den för
Ytterbylinjen beräknade kostnad och förlänga järnvägslinjen med 2,573
meter. Äfven med hänsyn till den minskning i anläggningskostnaden,
som det af staden Kungälf utfästa bidraget af 30,000 kronor medför,
anser jag likväl, att det intresse, som genom en dylik förändring af
järnvägslinjen kunde komma att tillgodoses, ingalunda uppväger ökningen
i anläggningskostnaden, i all synnerhet som den järnvägsstation,
hvilken för KuDgälfsintresset utgör önskemålet, icke skulle komma att
ligga närmare än omkring 1,300 meter från stadens planlagda område.

Det synes mig därför, som om äfven för denna del af ifrågavarande
bana, den billigaste och kortaste sträckningen eller Ytterbylinjen bör
väljas.

I fråga om det belopp, som för år 1904 bör äskas, åberopar jag
hvad järnvägsstyrelsen därutinnan yttrat.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

57

1 den skrifvelse, hvaruti Riksdagen år 1898 för Kungl. Maj:t anmälde
sitt beslut om anläggning af en statsbana från Göteborg öfver
Uddevalla till Skee, framhöll Riksdagen, att det vore såsom länk i en
blifvande mellanriksbana, som den beslutade längdbanan genom Bohuslän
hade betydelse för staten. Enligt Riksdagens mening måste ock
vid bestämmande af banans sträckning denna dess internationella natur
anses vara af större vikt än de möjliga hänsyn till särskilda orters
intressen, som kunde göra anspråk på beaktande. Dylika hänsyn finge
därför icke försvåra de anordningar, som den snabbare trafiken på en
internationell bana betingade, och ej heller förhindra, att banan med
iakttagande af berörda anordningar anlades med minsta möjliga kostnader
för staten.

Hvad banans sträckning således beträffade, hade Riksdagen funnit
de skäl, som anförts för den af Kungl. Maj:t då föreslagna linjen väster
om sjön Stora Hällungen, icke innefatta fullt tillräcklig anledning att
belasta kostnadsförslaget med den ökade utgift af 402,500 kronor, som
denna linjes anläggning enligt då föreliggande beräkningar skulle föranleda
utöfver kostnaden för Ucklumslinjen. Då otvifvelaktigt vissa
fördelar vore förbundna med den västra linjen, särskildt för ett stort
antal kommuner på Orust och Tjörn, ansåg Riksdagen fastmera lämpligt,
att valet mellan den östra och den västra linjen vid sjön Hällungen
på sätt af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande valet mellan Ytterby- och
Kungälfslinjerna vid Göteborg — tills vidare lämnades öppet, till dess
sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter eller öfriga vederbörande
funnes för beredande af möjligheter för järnvägens dragande väster om
Hällungen utan ökning af statens kostnader.

Af det vid nu förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet
inhämtas, att genom de nya undersökningar och te!åkningar, scmjärnvägsstyrelsen
låtit verkställa, blifvit utredt, att, om banan framdroges
väster om Stora Hällungen i den linje, hvilken såväl med hänsyn till
kostnaden som ock för anläggning af erforderligt antal välbelägna stationer
befunnits fördelaktigast, nämligen linjen öfver Svenshögen, Bua
och Stenungsund, banan skulle blifva 764 meter längre och komma att
kosta 503,000 kronor mer, än om den östra linjen öfver Ucklum komme
Iill utförande. Härjämte har blifvit upplyst, att hvarken länets landsting
eller kommuner i länet eller andra, som kunde hafva något intresse
af frågans lösning, vore villiga att lämna något bidrag till nedbringande
af kostnaderna för en västlig sträckning af banan vid Stora Hällungen.
Vid sådant förhållande har departementschefen ansett sig icke kunna
underlåta att förorda den östra linjens föredragande, och har Kungl.

nih. till lliksd. Prat. 1003. 4 Samt. 1 Afd. 33 Haft. 8

Utskottets

yttrande.

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Maj:ts till Riksdagen nu aflåtna proposition ock affattats i enlighet
härmed.

Förslaget om den bohuslänska längdbanans framdragande vester
om Stora Hällungen har emellertid genom de nu väckta motionerna
åter upptagits. Vid frågans behandling år 1898 har Riksdagen, såsom
af dess ofvan anförda skrifvelse framgår, ingalunda ställt sig afvisande
beträffande detta förslag, utan fastmera uttalat, att den västra linjen
otvifvelaktigt hade vissa fördelar framför den östra; och då valet
mellan de båda linjerna tills vidare lämnades öppet, var det i syfte att
om möjligt från vederbörande i orten erhålla bidrag till betäckande af
de högre kostnader, som den västra linjens anläggning komme att medföra.
Såsom nämnts, har det emellertid visat sig omöjligt att från
kommuner i orten, utöfver de uppoffringar, som åligga dem på grund
af landstingets beslut att kostnadsfritt upplåta den för statsbanans
byggande nödiga mark, erhålla något bidrag för berörda ändamål.
Ehuruväl vid sådant förhållande sträckningen väster om Stora Hällungen
icke kan komma till stånd utan ökade utgifter för staten, anser utskottet
dock de fördelar, som denna sträckning af banan skulle medföra,
vara så betydande, att förslaget om dess utförande icke bör uppgifvas.

Med hänsyn till de fordringar, som böra ställas på den bohuslänska
längdbanan i och för dess uppgift att utgöra länk i en blifvande
mellanriksbana — en uppgift, som utskottet anser fortfarande böra bestämdt
fasthållas — torde såväl den östra linjen öfver Ucklum som ock
den vestra linien med dess af jernvägsstyrelsen förordade sträckning
öfver Svenshögen, Bua och Stenungsund få anses vara fullt tillfredsställande.
Den västra linjen är visserligen något längre än den östra,
men skillnaden är endast 764 meter — en sträcka, som med snälltåg
tillrygga!ägges på 1 å 2 minuter — och å andra sidan ställer sig den
västra linjen något gynnsammare med afseende å lutnings- och krökningsförhållanden.

Om sålunda ur nyssnämnda synpunkt det ena alternativet icke
kan anses hafva något väsentligt företräde framför det andra, måste
däremot i fråga om tillgodoseendet af länets behof af förbättrade kommunikationer
den vestra linien afgjordt tillmätas vida större betydelse
än den östra. Såsom af järnvägsstyrelsen framhållits, är befolkningen
inom det trafikområde, som kan beräknas för den västra linjen, betydligt
talrikare än befolkningen inom östra linjens trafikområde; äfven
jordbruksnäringen och industrien äro inom det förra af afsevärdt
större betydelse. Jämväl för fiskerinäringen skulle den vestra linjen
uppenbarligen blifva till stort gagn, då den genom att framdragas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

59

kusten med station vid hamnplatsen Stenungsund komme att för fiskelägena
å de därutanför belägna öarna bereda en bekväm utväg för fiskevarornas
försändning till afsättningsplatser inom landet. Den östra linjen
skulle däremot för denna viktiga näring nästan alldeles sakna betydelse.

I betraktande af ofvan angifna förhållanden synes det utskottet
icke kunna bestridas, att den västra linjen skulle komma att tillgodose
väsentligt större intressen och blifva till långt mera nytta för länet än
den östra samt i sammanhang härmed tillföra järnvägen i dess helhet
en betydligt ökad trafik, som torde fullt uppväga den högre kostnad,
som anläggningen af ifrågavarande linje beräknats medföra. På
grund häraf och då såväl landstinget som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och järnvägsstyrelsen, livilka samtliga torde hafva den sakkännedom,
som för frågans bedömande erfordras, uttalat sig till förmån
för den västra linjen, tvekar utskottet icke att tillstyrka, det Riksdagen
måtte fatta beslut om banans framdragande i denna linje.

I fråga om valet mellan Ytterbylinjen och de mera östliga sträckningar
af banan, som alternativt föreslagits dels öfver Kungälf och
dels öfver Castellegården, anser utskottet på de af departementschefen
anförda skäl, att sträckningen öfver Ytterby bör ega företräde och
komma till utförande.

Beträffande det belopp, som för nästa år bör anvisas till fortsättning
af banan, synes den förändrade sträckning af densamma, som
af utskottet förordats, icke böra inverka på bestämmandet af detta
belopp; och får utskottet, som ej har något att erinra mot hvad Kungl.
Maj:t i detta hänseende föreslagit, alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majts förevarande
proposition samt friherre Klingspors och herr
Ödmans i ämnet väckta motioner, må, till fortsättning
af statsbanan från Göteborg till Skee öfver Ytterby,
Stenungsund, Bua och Svenshögen, för år 1904 anvisa
3,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
af detta belopp förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande af berörda belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 26 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

Reservation:

af herrar P. Pehrson, C. Persson, O. Emthén, O. Andersson och C. G.
Johansson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:

»I den skrifvelse, hvaruti — — (se utskottets yttrande här ofvan)
— — proposition ock affattats i enlighet härmed.

Förslaget om den bohuslänska längdbanans framdragande väster
om Stora Hällungen har emellertid genom ofvan omförmälda motioner
åter upptagits. Samma skäl, som till stöd för detta förslag anfördes,
då frågan år 1898 genom den kungl. propositionen var föremål för
Riksdagens pröfning, åberopas äfven nu. Hufvudsakligen har framhållits,
att den västra linjen skulle, i jämförelse med den östra, tillgodose
större ortsintressen samt därigenom äfven erhålla ett för järnvägen
mera gifvande trafikområde. Om ock dessa påståenden i någon
mån stödja sig på verkliga förhållanden, äro de dock enligt utskottets
mening betydligt öfverdrifna och gifva ingalunda ett rättvist erkännande
åt de fördelar, som den östra linjen skulle bereda ett vidsträckt och
hittills på kommunikationer vanlottadt område med goda utvecklingsmöjligheter.
Hvad särskildt angår den ökning i trafikinkomster, som
banans framdragande väster om Stora Hällungen ansetts komma att
bereda järnvägen, torde den enligt utskottets mening icke tillnärmelsevis
uppväga den väsentligt högre anläggningskostnad, som denna sträckning
af banan medför.

Den ene af motionärerna har uttryckligen förklarat, att den egenskap
af internationell samfärdsled, som Riksdagen velat tillägga ifrågavarande
bana, numera försvunnit eller åtminstone »skjutits undan till
en oviss framtid», samt att det under sådana förhållanden syntes naturligt,
att de lokala intressena finge göra sig gällande med mera styrka.
Denna uppfattning kan utskottet icke godkänna. Om än den bohuslänska
längdbanan ännu ej kunnat erhålla anslutning till det norska
järnvägsnätet, betviflar utskottet dock icke, att öfverenskommelse härom
skall inom en ej aflägsen framtid komma till stånd; och med hänsyn
förnämligast till den uppgift, banan sålunda framdeles har att fylla
såsom länk i en mellanriksbana, bör ock, såsom Riksdagen framhållit,
dess sträckning nu bestämmas. Banans öfverbyggnad, dess lutningsoch
krökningsförhållanden äro jämväl beräknade för detta ändamål;
och i betraktande af den stora anläggningskostnad, banan i följd häraf
betingar i jämförelse med en lokalbana, måste det anses mindre befogadt

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

61

att för tillgodoseende af lokala intressen ytterligare öka utgifterna för
denna statsbanebyggnad. Enligt de nya beräkningarna komma utgifterna
i alla händelser att med omkring 3,500,000 kronor öfverstiga den
förut beräknade kostnadssumman.

Då, såsom ofvan nämnts, ett antagande af den utaf motionärerna
föreslagna sträckningen väster om Stora Hällungen skulle ej blott föranleda
en förlängning af järnvägen, utan äfven väsentligt öka anläggningskostnaden
för densamma, kan utskottet, som i enlighet med det
anförda anser den mening, Riksdagen år 1898 uttalat i frågan, fortfarande
böra vidhållas, icke tillstyrka bifall till de väckta motionerna.

I fråga om valet mellan Ytterbylinien och de mera östliga sträckningar
af banan, som alternativt föreslagits dels öfver Kungälf och
dels öfver Castellegården, anser utskottet lika med departementschefen,
att sträckningen öfver Ytterby såsom på en gång den kortaste och den
billigaste gifvet bör äga företräde och komma till utförande.

Beträffande det belopp, Kungl. Maj:t nu äskat för banans fortsättning,
har utskottet ej något att erinra; och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kung]. Maj:ts förslag
och med afslag å friherre Klingspors och herr Ödmans
i ämnet väckta motioner, må, till fortsättning af statsbanan
från Göteborg till Skee öfver Ytterby och Ucklum,
för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta af detta belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
1,000,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande af berörda belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.»

Herrar I). Persson och J. A. Sjö hafva begärt få antecknad t, att
de icke öfvervarit förestående ärendes behandling i utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 11)03. 4 Sami. / Afd. 33 Höft.

9