Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ankom till Riksd. kansli den 24 mars 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande angående beviljande af vissa förmåner för enskilda
järnvägsanläggningar.

(R. A.)

Kungl. Maj:t har i proposition (n:o 25) af den 12 sistlidne januari
föreslagit Riksdagen medgifva, att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas
lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller bolag, hvilka intill
början af 1904 års lagtima riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts
nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant
ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af den för
järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan
kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför
lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant
afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana
å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som
kunna vara disponibla.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 35) har herr Ph.
Leman hemställt, att Riksdagen, om den i öfrigt lämnade sitt bifall till
det i Kungl. Maj:ts förenämnda proposition äskade medgifvande, måtte
i fråga om upplåtelse af den för järnvägsanläggning erforderliga, kronan
tillhöriga jord besluta:

Hih. till Rika. IVnt. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. (N:o 40).

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

att upplåtelse af själfva jorden skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen;
men

att, där jorden antingen tillhör ett icke indraget boställe, eller ock
är åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten, ersättning
till boställsbafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt innehar
jorden, skall, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen icke kan
träffas, lämnas i enlighet med hvad kungl. förordningen den 14 april
1866 i sådant afseende stadgar.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört hufvudsakligen
följande.

Afsikten och meningen med medgifvande af vissa förmåner åt enskilda
järnvägsanläggningar hade från början varit och vore fortfarande
den, att, då anläggning af enskild järnväg ansetts såsom ett för hela
riket nyttigt företag samt då värdet af staten tillhörig mark höjdes, i
fall denna berördes af en järnväg, staten i sin mån velat befrämja och
underlätta ett sådant företag. Härvid hade blifvit tillämpad den grundsats,
att öfverallt, där upplåtelse af staten tillhörig jord icke vållat
staten någon särskild kostnad utöfver värdet af själfva jorden, upplåtelsen
varit kostnadsfri; men att däremot, där staten, ifall upplåtelsen
vore kostnadsfri, skulle nödgas utgifva ersättning till varande och blifvande
boställshafvare, staten och varande boställshafvare skulle hållas
skadeslösa.

Då Kungl. Maj:t för första gången för 30 å 40 år sedan väckte
förslag om beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar,
voro de flesta civila och militära boställena ännu icke indragna.
Vid sådant förhållande vore det klart, att för mark, som skulle till
järnvägsanläggning afträdas, ersättning måste — enär nyttjanderätten
till bostället ingick såsom en integrerande del af boställshafvarens aflöning
— beredas såväl åt boställsinnehafvaren som åt hans efterträdare
i tjänsten. Men numera, sedan nästan samtliga civila och militära boställen
blifvit till kronan indragna, syntes det vara lika klart, att villkoret
beträffande skyldighet för järnvägsbolag att utgifva ersättningför
»boställsjord» icke borde tillämpas å jord, hvilken visserligen förr
i tiden varit boställsjord, men hvilken numera helt och hållet förlorat
denna sin natur, därigenom att den indragits och öfverlämnats till statsverket.
Att uttrycket »boställsjord)) icke desto mindre bibehållits i den
kungl. propositionen vore väl beroende därpå, att ännu funnes några få
icke indragna civila boställen samt möjligen äfven därpå, att man tagit hänsyn
till prästboställen, hvilkas egenskap af kronojord emellertid kunde
ifrågasättas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

3

Den nuvarande formuleringen i den kungl. propositionen borde
därför enligt motionärens mening förtydligas, därvid, enär, förutom
kronoparkerna, nästan all kronan tillhörig jord vore upplåten åt enskilda
personer, staten, om den verkligen ville bereda några förmåner åt enskilda
järnvägsanläggningar, borde medgifva, att upplåtelsen af själfva
jorden skulle vara kostnadsfri, samt endast fordra, att ersättning skulle
lämnas åt enskild person, som med åborätt eller annorledes erhållit
upplåtelse af kronojord.

Öfver herr Lemans ifrågavarande motion hafva kammarkollegium
och domänstyrelsen, efter det statsutskottet i den ordning, 46 § riksdagsordningen
föreskrifver, därom framställt begäran, den 24 nästlidne
februari gemensamt till utskottet afgifvit yttrande och däruti anfört
följande.

Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för egendomens
disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda
själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes
disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan
jord anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda
disposition bör i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt
redovisas såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet all
ecklesiastikstaten anslagen jord af kronoskatte eller frälse natur. Hit
räknades jämväl, förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda slag,
några ännu kvarstående militieboställen, som innehades på gammal stat.

I afseende å den under åborätt upplåtna kronojorden hafva ämbetsverken
erinrat, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i jordeboken
bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd af
gällande författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera förminskades;
och torde detta slag af kronojord, hvilken upplåtits såväl
enskild person som menighet eller inrättning, inom eu ej aflägsen framtid
fullständigt hafva på antydt sätt öfvergått i privat ägo. I detta
sammanhang hafva ämbetsverken jämväl omnämnt, att, ehuru de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i
jordeboken upptagas bland kronoegendomar under enskild disposition,
dessa allmänningar likväl, på sätt ett Kungl. bref af den 18 januari
1873 närmare visade, torde böra i fråga om markupplåtelse för enskilda
järnvägsanläggningar likställas med sådan kronan tillhörig jord,
som stode under dess omedelbara disposition, hvaremot häradsallmänningarna,
ehuru i regel införda bland kronoegendomar under allmän
disposition, i antydda hänseendet behandlats enligt de bestämmelser,

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

som härutinnan gällt den under ständig åbo- och besittningsrätt upplåtna
kronojorden.

Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti
ifrågavarande hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt
disponerad kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit
för statsverkets räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda
tid efter annan utfärdade Kungl. bref, att ersättningsmedel, som af
sådan anledning tilldömts kronan, under titel extra uppbörd influtit till
statsverket.

Så vidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord
och den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller
besittningsrätt upplåtna kronojorden skulle få för järnvägsanläggning
upplåtas utan ersättning för själfva jorden, hafva ämbetsverken erinrat,
att en dylik utsträckning af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad
anginge boställsjord, komma i strid med prästerskapets privilegier eller
rubba fastställda aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och
besittningsrätt upplåtna kronojorden, kränka enskild rätt.

Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets
räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna
del ej medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller,
vid det förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning
öfver kronan tillhörig mark äfven framgent likasom hittills torde blifva
föremål för särskild undersökning och pröfning, vålla någon egentlig
olägenhet vid dessa egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta
område någon utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda
järnvägsanläggningar anses böra ske, borde likväl härvid uttryckligen
angifvas, att den medgifna utsträckningen af sådan förmån ej afsåge
de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar, livilka
för att tjäna särskilda ändamål upplåtits till Förenade mötespassevolanskassornas
fond, Stuteriinrättningen samt Vadstena krigsmanshus.

Beträffande af utskottet begärd utredning, huruvida den upplåtelse
af för enskild järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord,
som på grund af Riksdagens sedan en längre tid tillbaka år för år och
senast enligt skrifvelse den 26 Februari 1902, n:o 4, lämnade allmänna
medgifvande hittills ägt rum, i hvarje fall innefattade upplåtelse mod
full äganderätt, hafva ämbetsverken, med förmälan att de ej erhölle
närmare kännedom om de utfärdade järnvägskoncessionernas innehåll,
meddelat, att, såvidt nu kunnat utrönas, dylik upplåtelse bör anses hafva
i hvarje fall skett med full äganderätt, en uppfattning, som jämväl

Statsutslcottets Utlåtande N:o 40.

5

vunne stöd af gällande lagstiftning om lagfart och inteckning med
mera af järnväg.

Lika med motionären anser utskottet det kunna med skäl ifrågasättas,
huruvida icke det medgifvande af vissa förmåner för enskilda
järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan början af 1870-talet
årligen lämnat och hvarom Kungl. Maj:t nu åter gjort framställning,
borde erhålla en något förändrad affattning i syfte att beträffande
upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga kronojord meddela
tydligare och för vederbörande järnvägsföretag i någon mån fördelaktigare
bestämmelser. Såsom ifrågavarande medgifvande hittills varit
affattadt, lärer på grund af detsamma icke annan kronan tillhörig mark
än den, som står under dess egen disposition, kunna kostnadsfritt upplåtas
för enskild järnvägsanläggning. Då fråga är om boställsjord eller
annan med åborätt eller annorledes, således äfven på arrende, upplåten
kronojord, har stadgandet — såsom dess ordalydelse ock synes böra föranleda
— åtminstone i regel tillämpats så, att ersättning af vederbörande
järnvägsbolag fått lämnas för fulla värdet af den upplåtna
jorden, bestämdt enligt gällande expropriationslag. Den fördel, som
beredes staten därigenom, att järnväg framdrages öfver dess egendom,
torde dock i allmänhet väl motsvara värdet af den mark, som för ändamålet
tages i anspråk, hvadan det kunde synas billigt, att markupplåtelsen
äfven i sist berörda fall lämnades på för järnvägsbolaget förmånligare
villkor.

I motionen har nu föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i
hvarje fall skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning
endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller arrendator.
Att detta yrkande icke kan i hela sin omfattning bifallas, synes
utskottet tj^dligen framgå af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen
i ofvan intagna yttrande anfört. Ett medgifvande i enlighet med motionärens
förslag komme nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, att
beträffande boställsjord göra intrång på prästerskapets privilegier eller
rubba fastställda aflöningsstater samt att, då fråga är om den åt enskild
person, menighet eller inrättning med åbo- eller besittningsrätt
upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast beträffande de genom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarne torde en utsträckning
af rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar
kunna ifrågakomma, men äfven här måste, såsom ämbetsverken
påpekat, undantag göras i fråga om egendomar, hvilka iiro anslagna

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

till visea fonder, allmänna inrättningar eller fromma stiftelser. Huruvida
och i hvad mån någon utsträckning af omförmälda förmån lämpligen
må kunna medgifvas beträffande öfrig genom domänstyrelsens
försorg utarrenderad kronojord, tilltror sig utskottet icke att på nu föreliggande
utredning bedöma. I anledning häraf anser sig utskottet böra
tillstyrka, att Riksdagen nu, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, för tiden till nästa lagtima riksdag lämnar medgifvande
i samma form som förut, men vid anmälan af detta sitt beslut anhåller,
att Kungl. Maj:t ville efter erforderlig utredning taga förberörda fråga
under öfvervägande och till 1904 års Riksdag aflåta den framställning
i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och herr Lemans i ämnet väckta
motion, må

a) medgifva, att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas
lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller
bolag, hvilka intill början af 1904 års lagtima riksdag,
kunna undfå Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket
anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål
undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af
den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan
tillhöriga jord utan annan kostnad, än att, hvad augår
boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför
lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april
1866 i sådant afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt
begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna
vara disponibla; samt

b) vid anmälan af förenämnda beslut anhålla, att
Kungl. Maj:t efter utredning af de på frågan inverkande
förhållanden ville taga under öfvervägande, om
och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild järnvägsanläggning
erforderlig, kronan tillhörig jord fri
markupplåtelse lämpligen må kunna medgifvas, då
fråga är om de genom domänstyrelsens försorg för

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

7

statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar,
äfvensom till nästa års Riksdag aflåta den framställning
i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.

Stockholm den 24 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.