Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
1
Efl:o 33.
Ankom till Riksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående försäljning
af till förra militiébostället Wirshult n:o 1 och
Kålshult n:o 1 i Kronobergs län hörande jordområden
jämte hemmanet Wirshult n:o 1 tillhörig andel i vattenkraft.
(!• A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för den 19 december 1902 har Kungl. Maj:t uti en till
"Riksdagen aflåten proposition (n:o 11) föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att de till förra sergeantsboställena 1 mantal Wirshult n:o 1
och J/2 mantal Kålshult n:o 1 i Linneryds socken och Konga härad af
Kronobergs län hörande och å en af vice kommissionslandtmätaren Sven
Svensson år 1901 upprättad karta angifna områden, i areal innehållande
24,5 ar af hemmanet Wirshult n:o 1 och 80 ar af hemmanet Kålshult
n:o 1, må från hemmanen afsöndras och tillika med den hemmanet Wirshult
n:o 1 tillhöriga andel i vattenfallet i Ronnebyåu vid Skogsholm till
Lessebo aktiebolag försäljas mot köpeskilling, som skall på bolagets bekostnad
bestämmas i den ordning, som, i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof är föreskrifven i kungl. förordningen den 14
april 1866, under iakttagande därvid, att köpeskillingen för statens andel
i vattenfallen vid Skogsholm icke må understiga 5,250 kronor, samt under
villkor i öfrigt:
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 33.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
att, sedan köpeskillingen för berörda jordområden och andel i vattenfall
blifvit till landtränteri i länet inbetald, desamma må af köparen
tagas i besittning vid utgången af nu löpande arrendeperioder, för hemmanet
Wirshult n:o 1 den 14 mars 1915 och för hemmanet Kålshult
n:o 1 samma dag år 1917, eller dessförinnan å tid, hvarom köparen kan
med nuvarande arrendatorer af hemmanen och andelen i vattenfallen
öfverenskomma;
att, därest sådan öfverenskommelse träffas, köparen skall, utan något
bidrag från kronan, till vederbörande arrendatorer erlägga den godtgörelse,
som bör dem tillkomma för mistning af jordområdena och andelen i vattenfallet;
samt
att köparen skall vara skyldig att, om så påfordras, uppsätta och
för framtiden underhålla stängsel i gränsen mellan jordområdena och
kronans mark;
dels och att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden och andel
i vattenfall må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
Till nämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i förevarande
ärende anfört följande:
»Ronnebyån, hvari icke finnes kungsådra eller allmän farled, bildar
emellan sjöarna Yedden och Skogsrydssjön inom Linueryds socken och
Konga härad af Kronobergs län två vattenfall, det ena vid hemmanet
Öljeholm ej långt från åns utlopp ur sjön Yedden och det andra vid
hemmanet Skogsholm vid åns inlopp i Skogsrydssjön. Yattenkraften i
båda dessa fall är medelst dammbyggnader tillgodogjord för drifvande af
de s. k. Öljeholms eller Öljemåla samt Skogsholms kvarnar. Intill vattendraget
vid Skogsholm gränsa förra sergeantsboställena 1 mantal Wirshult
n.o 1 och !/2 mantal Kålshult n:o 1, hvilka hemman äro utarrenderade,
det förra genom domänstyrelsens kontrakt den 18 augusti 1893 på tjugu
års tid från den 14 mars 1895 och det senare genom samma styrelses
kontrakt den 19 juli 1895 och transportresolution den 5 februari 1897,
likaledes på tjugu år, räknadt från den 14 mars sistnämnda år. Af det
vid Skogsholm befintliga vattenfallet tillhör hälften hemmanet Wirshult
n:o 1 ; och har i arrendekontraktet rörande nämnda hemman föreskrifvits,
bland annat, att vissa uppgifna personer skulle äga intill arrendetidens
slut bruka och begagna viss mark jämte vattenkraften i ån därinvid mot
en årlig afgift till hemmanets arrendator af 100 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 33. 3
Sedan Lessebo aktiebolag, för anläggning i närheten af Öljeholm vid
Hesslekullen af en elektrisk kraftstation, för hvars behof skulle användas
vattenkraften i Ronnebyån emellan förutnämnda sjöar och hvarifrån elektrisk
kraft skulle öfverföras till det på ett afstånd från kraftstationen af 8
kilometer belägna Lessebo pappersbruk, förvärfvat eganderätten till omförmälda
två kvarnar med tillhörande utmål och andel i vattnet samt hos
domhafvanden i orten begärt tillstånd att på angifvet sätt förändra och
höja den vid Öljeholms kvarn befintliga dammbyggnaden, har af vederbörande
häradssynerätt, jämlikt bestämmelserna i nådiga förordningen om
jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, den
8 juli 1901 å platsen förrättats syn, hvarefter synerätten genom utslag
samma dag, hvilket vunnit laga kraft, på vissa villkor meddelat det sökta
tillståndet.
På grund af berörda utslag har på bolagets föranstaltande af löjtnanten
vid väg- och vattenbyggnadskåren Ingemar Petersson under år
1901 uppgjorts förslag och ritningar för anläggning af den tillämnade
kraftstationen vid Hesslekullen. I detta förslag, enligt hvilket vattnet
skulle i en kanal ledas från den ombyggda dammen vid Öljeholm till
kraftstationen och därifrån åter till ån, som i loppet mellan kanalens inflöde
däri och Skogsrydssjön skulle upprensas, har den hemmanet Wirshult
n:o 1 tillhörande andel af vattenkraften i fallet vid Skogskolm beräknats
till 42 hästkrafter för hela fallhöjden och åsatts ett värde af
2,500 kronor. Emellertid skulle enligt förslaget för kraftanläggningen
icke tagas i anspråk den vid Skogsholm befintliga, mellan 3,22 meter och
2,22 meter varierande fallhöjden i dess helhet, utan skulle ett fall af 1
meter därstädes reserveras för drifvande af kvarn och såg till allmänhetens
bruk i stället för de nuvarande kvarnarna vid Öljeholm och Skogsholm,
hvilka skulle utrifvas.
I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har nu berörda bolag
— med förmälan att bolaget för att söka minska de höga kostnaderna
för den vid Lessebo pappersbruk använda vatten- och ångkraften sett sig
nödsakadt att utbyta densamma mot elektrisk kraft samt att det för anläggning
af omförmälda kraftstation i enlighet med det uppgjorda förslaget
vore nödigt att jämväl kronans andel i vattenfallet vid Skogsholm af
bolaget förvärfvades — i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
måtte medgifva bolaget rätt att medelst expropriation i laga ordning till
sig lösa ej mindre den till hemmanet Wirshult n:o 1 hörande hälft af
nyssnämnda vattenfall än äfven den invid Ronnebyån belägna, hemmanen
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 83.
Wirshult n:o 1 och Kålshult n:o 1 tillhöriga mark, som funnes angifven
å en af vice kommissionslandtmätaren Sven Svensson år 1901 upprättad
karta med beskrifning, utgörande af hemmanet Wirshult n:o 1 24,5 ar
betesmark och af hemmanet Kålshult n:o 1 80 ar, däraf 26,i ar betesmark,
27,3 ar hårdvallsäng och 26,6 ar sidvallsäng; varande vid den
underdåniga ansökningen fogade, bland andra handlingar, förklaringar dels
af hemmanens arrendatorer, att de mot den sökta expropriationen icke
hade något att erinra, dels af de personer, hvilka för närvarande innehade
den i arrendekontraktet rörande hemmanet Wirshult n:o 1 särskildt upplåtna
rätt till hemmanets vattenkraft vid Skogskolm jämte viss mark, att
denna rätt finge af bolaget på vissa villkor öfvertagas, dels ock af arrendatorn
af Wirshult, att han medgåfve, att sagda arrenderätt till vatten och
mark finge å bolaget öfverlåtas.
Efter erhållen nådig remiss har domänstyrelsen inhämtat och med
eget underdånigt utlåtande af den 13 december 1901 öfverlämnat öfver
berörda ansökning afgifna underdåniga yttrande af domänintendenten i
Kronobergs län, vederbörande kronofogde och öfverjägmästare samt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Domänintendenten har därvid tillstyrkt, att, då arrendatorn af hemmanet
Wirshult n:o 1 ej kunde tillgodogöra sig hemmanets andel i vattenfallet
vid Skogsholm, hvilket vore beläget 0,3 mil från kufvudgården, på
annat sätt än genom vattenkraftens utarrendering, samt denna krafttillgång
icke heller kunde komma till någon direkt användning för hemmanet, den
underdåniga ansökningen måtte bifallas beträffande expropriation af såväl
kronans andel i vattenkraften vid Skogsholm som af ifrågavarande obetydliga
områden från hemmanen Wirshult n:o 1 och Kålshult n:o 1.
Jämväl kronofogden och öfverjägmästaren hafva förordat ansökningen,
kronofogden under framhållande, att vattenkraften vid Skogsholm vore af
jämförelsevis ringa värde och i allt fall icke af den betydelse, att någon
själfständig fabriks- eller annan rörelse därstädes skulle kunna anläggas
och med fördel drifvas; och har öfverjägmästaren, som anfört, att skiljandet
från hemmanen af omförmälda områden icke hade något inflytande på
skogshushållningen, såsom villkor för bifall till ansökningen föreslagit, att
arrendatorerna af hemmanen förbehölles rätt att mot skälig ersättning erhålla
husbehofsmalning och sågning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt underdåniga yttrande,
med öfverlämnande af ett utaf berörda bolag den 1 december 1901
afgifvet förklarande, att bolaget vore villigt att för kronans vattenrätt vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 33. °
Skogsholm erlägga 3,000 kr., därest nämnda vattenrätt tillerkändes bolaget
utan expropriation, tillstyrkt bifall till ansökningen under villkor:
att köpeskillingen för ifrågavarande områden jämte kronans andel i
vattenkraften vid Skogsholm bestämdes i den ordning, nådiga förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april
1866 stadgade, dock ej understigande 3,000 kronor för vattenkraften;
att den sålunda bestämda köpeskillingen till landtränteriet i länet
inbetalades, innan vattenkraften och jordområdena finge af bolaget tagas i
besittning;
att desamma finge af bolaget med äganderätt tillträdas vid utgången
af nu löpande arrendeperioder eller dessförinnan å tid, hvarom bolaget
kunde med nuvarande arrendatorer af hemmanen öfverenskomma;
att, därest sådan öfverenskommelse träffades, bolaget skulle utan
något bidrag från kronan till arrendatorerna årligen erlägga den godtgörelse,
som borde tillkomma dem för mistningen af vattenkraften och
jordområdena; samt
att bolaget skulle vara skyldigt att, om så påfordrades, uppsätta
och för all framtid underhålla stängsel i områdenas gräns mot kronans
mark.
För egen del har domänstyrelsen anfört, att, då af handlingarna i
ärendet kunde anses utredt, att ifrågavarande vattenkraft och jordområden
vore för industriellt ändamål bchöfliga och utan olägenhet kunde från
hemmanen afsöndras, styrelsen ansåge den underdåniga ansökningen vara
förtjänt af bifall samt att, beträffande de villkor, som därvid borde fästas,
styrelsen icke kunde biträda det af öfverjägmästaren väckta förslaget, att
hemmanens arrendatorer skulle förbehållas rätt att mot skälig ersättning
erhålla husbehofsraalning och sågning å bolagets kvarn och såg vid Skogsholm,
såsom efter styrelsens förmenande obehöfligt, men att styrelsen icke
hade något att erinra mot förut angifna, af Eders Kungl. Majits befallningshafvande
föreslagna villkor.
Få grund af nådig remiss har härefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrifvelse den 30 september 1902 i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande och därvid fäst uppmärksamheten därå, att enligt den
handlingarna bifogade profilritningen visserligen större delen af vattenfallet
vid Skogsholm vore belägen på hemmanet Wirshults n:o 1 ägor,
men att en mindre del däraf läge å ägorna till hemmanet Kålshult n:o 1.
Styrelsen har vidare erinrat, att styrelsen uti förut afgifna underdåniga
utlåtanden öfver liknande ansökningar angående vattenfall af ungefär
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 33.
samma storlek som det nu ifrågavarande uttalat den uppfattningen, att,
enär förhållandena i en framtid kunde göra det för staten önskvärdt att
kunna förfoga öfver sin vattenkraft och i allt fall värdet af sådan kraft icke
ännu kunde anses hafva vunnit nödig stadga, statens vattenfall icke borde
under äganderätt försäljas utan mot årlig afgift och för begränsad tid till
enskilde upplåtas; och har styrelsen, med fäst afseende vid den ifrågavarande
vattenkraftens belägenhet inom mindre än eu mils afstånd från
två järnvägsstationer, föreslagit, att den årliga arrendeafgiften för densamma
måtte bestämmas till minst 5 kronor för hästkraft eller till 210
kronor. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t anse sig böra bifalla den
nu ifrågavarande ansökningen, ansåge styrelsen, att det minsta värde, som
borde åsättas berörda vattenkraft, vore ett mot förenämnda för densammas
begagnande af styrelsen föreslagna årliga arrendeafgift af 210 kronor, kapitaliserad
efter 4 procent, svarande belopp, eller 5,250 kronor, i synnerhet
som den del af fallhöjden, hvilken skulle reserveras för drifvande vid
Skogsholm af kvarn och såg i stället för do nuvarande kvarnarna därstädes
och vid Öljeholm, till följd af den stora vatten variationen vid det
endast en meter höga fallet ej syntes hafva sådant värde, att någon
minskning af sagda belopp borde därför göras. Beträffande sättet för ersättningsbeloppets
utgående, i händelse af nådigt bifall till ansökningen,
instämde styrelsen i hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
ärendet anfört.
Sedan Eders Kungl. Maj:t, i anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i ärendet sålunda anfört, den 13 sistlidne oktober anbefallt
domänstyrelsen att däri afgifva förnyadt underdånigt utlåtande, har
domänstyrelsen afgifvit sådant utlåtande af den 28 nästlidne november
och vid detsamma fogat underdåniga yttranden af Lessebo aktiebolag och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Bolaget har därvid upplyst, att den andel i vattenfallet vid Skogsholm,
som tillhört hemmanet Kålshult n:o 1, till följd af en den 26 juni
1901 i laga ordning beslutad och sedermera utförd vattenreglering blifvit
utgräfd och sålunda icke kunde skattas till något värde.
Eders Kungl. Majits befallningshafvande har i sitt sist omförmälda
yttrande förklarat sig vara af hufvudsakligen samma mening, som af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen uttalats i fråga om upplåtande i allmänhet
med äganderätt af staten tillhöriga vattenfall, särskildt i fall, då förhandenvarande
förhållanden gjorde sannolikt, att staten framdeles kunde själf
vilja förfoga öfver ifrågakommande vattenkraft, hvarför med kronans fördel
Statsutskottets Utlåtande N:o 38.
7
vore förenligt, att staten i regeln i sin ägo åtminstone tills vidare behölle
sådana vattenfall, som genom större mäktighet eller gynnsammare belägenhet
eller annan mera framträdande orsak redan ägde eller kunde antagas
framdeles erhålla en afsevärd betydelse. Uet syntes emellertid innebära
en möjligen för långt drifven försiktighet från statens sida att utestänga
den enskilda företagsamheten från förvärf af kronans obetydligare vattenfall,
när någon mera bestämd eller påtaglig anledning till deras bibehållande
i kronans ägo icke förelåge eller kunde påvisas, under det att å
andra sidan deras tillgodogörande för enskilda industriella eller andra
lofliga och gagneliga intressen kunde få en för dessa vidtgående betydelse.
Hvad särskildt anginge afliändandet af nu ifrågavarande vattenkraft, vore
Eders Kungl. Maj.ts befallningshafvande af den fulla öfvertygelsen, både
att staten icke komme att för något sitt speciella ändamål disponera densamma
och att högre betalning än den af bolaget i form af expropriation
erbjudna icke kunde vara att påräkna.
På grund af hvad sålunda anförts har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förnyat sin hemställan om bifall till ansökningen, i hvilken
hemställan jämväl domänstyrelsen i sitt sistberörda underdåniga utlåtande
af den 28 nästlidne november förklarat sig instämma.
Ehuru jag till fullo delar den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uttalade uppfattning därom, att staten tillhörig vattenkraft med hänsyn
till de statens egna behof, för hvilkas tillgodoseende densamma i en framtid
möjligen kan komma till användning, i allmänhet icke bör med äganderätt
upplåtas, anser jag dock, i likhet med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kronobergs län och domänstyrelsen, att afhändandet af
ifrågavarande, till hemmanet Wirshult n:o 1 hörande andel i vattenfallet
i Konnebyån vid Skogsliolm icke kan möta någon betänklighet. Statens
andel i nämnda vattenfall utgör nämligen en så ringa kraftkälla, att dess
tillgodogörande för statens räkning näppeligen kan blifva af afsevärd betydelse.
Därtill kommer, att arrendatorn af hemmanet Wirshult n:o 1
till följd af vattenfallets afskilda läge från hemmanets hufvudgärd icke
lämpligen kan för något i samband med hemmanets brukande stående
ändamål använda vattenkraften, hvarför densamma måst för en jämförelsevis
obetydlig afgift till andra personer på arrende upplåtas, äfvensom att
ortens behof af målning och sågning torde kunna anses nöjaktigt tillgodosedt
genom det til lämnade anordnandet vid Skogsliolm af kvarn och såg,
för hvilkas drifvande erforderlig vattenkraft blifvit besparad.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o
Under förutsättning att nöjaktig godtgörelse kronan beredes, anser
jag mig därför ock böra tillstyrka, att såväl ifrågavarande, kronan tillhöriga
vattenkraft, som ock förutnämnda, till afsöndring från hemmanet
Wirshult n:o 1 och Iiålshult n:o 1 föreslagna obetydliga jordområden,
hvilka områden äro att betrakta såsom nödigt utmål för vattenkraftens
tillgodogörando och utan olägenhet för hemmanen kunna därifrån afskiljas,
till Lessebo aktiebolag försäljas; lärande, därest såsom villkor för upplåtelsen
stadgas, att köpeskillingen skall på bolagets bekostnad bestämmas
i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof är föreskrifven i nådiga förordningen den 14 april 1866, under
iakttagande därvid, att köpeskillingen för vattenkraften icke må understiga
5,250 kronor, kronans intresse få anses behörigen tillgodosedt.
I öfrigt finner jag mig kunna biträda de af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för ifrågavarande upplåtelse föreslagna villkor, till
hvilka jag icke har något att tillägga.»
På grund af hvad sålunda anförts och hvad i öfrigt i ärendet förekommit
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta ifrågavarande proposition.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
hänvisadt, har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts berörda framställning,
hvadan utskottet hemställer,
att hvad Kungl. Maj-.t uti förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 mars 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR, LUNDEBERG.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1903.