20
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
N:o 31.
Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för utvidgning och fördjupning
af Albrektsunds kanal.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utvidgning och
fördjupning af Albrektsunds kanal bevilja ett anslag af 314,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 157,000 kronor.
Till det vid statsverkspropositionen fogade protokollet öfver civilärenden
för den 12 sistlidne januari har föredragande departementschefen
anfört följande:
_ »För underlättande af förbindelsen mellan Marstrand och fastlandet
beviljades vid 1840—41 årens riksdag anslag för upprensning af farleden
mellan Koön och Klöfverön, den s. k. Albrektsunds kanal. Arbetet utfördes
så, att kanalens minsta djup utgjorde 7,7 till 7,8 fot eller 2,28 till
2,31 meter under lägsta vattenyta och kanalens bottenbredd upptogs till
25 fot eller 7,42 meter.
I anseende till det mindre goda skick, hvari kanalen under årens
lopp rakade, lät styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader under
år 1877 genom kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren Ph. Otterdahl
uppgöra kostnadsförslag dels för kanalens iståndsättande med bibehållande
af det ursprungliga djupet dels ock för kanalens utvidgning och för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
21
djupning till ett djup af 9 å 9,3 fot eller 2,G7 ä 2,76 meter under lägsta
vattenyta med bottenbredd af 30 till 50 fot eller 8,9 till 14,8 meter; och
hemställde nämnda styrelse, att Eders Kung!. Maj:t måtte antingen anvisa
medel till kanalens iståndsättande enligt det förra af berörda förslag eller
ock medgifva, att kanalen finge öfverlämnas till enskilda personer eller
bolag, som kunde vilja öfvertaga, iståndsätta och framgent underhålla densamma
mot rättighet att af de enskilda personer tillhöriga fartyg, som
passerade kanalen, uppbära afgifter enligt taxa.
öfver denna framställning hördes vederbörande myndigheter, men
Eders Kungl. Maj:t fann genom nådigt bref den 14 augusti 1890 densamma
icke föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet
öfverlämnades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med befallning att
låta undersöka i hvad skick kanalen befunnes samt med hänsyn därtill
och öfriga på frågan inverkande förhållanden till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med förnyad framställning i ämnet, därest sådant kunde af omständigheterna
påkallas.
Till följd af denna befallning uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åt distriktschefen, majoren E. Atterbom att besiktiga kanalen
samt, om så skulle finnas behöflig!, upprätta nytt förslag jämte kostnadsberäkning
till densammas iståndsättande, äfvensom utröna de förhållanden,
som i öfrigt kunde inverka på kanalens bibehållande såsom
trafikled.
Till fullgörande af detta uppdrag upprättade majoren Atterbom ett
den 30 juli 1892 dagtecknadt förslag dels till kanalens iståndsättande till
2,4 meters djup med bibehållande af ursprungliga bottenbredden 7,42 meter,
utom uti mynningsrännorna, där bottenbredden skulle blifva J 5 meter,
dels ock till kanalens upprensning till 2,7 meters djup med en bottenbredd
af 9 meter i bergspassen och 15 meter i öfrigt.
Öfver det sålunda uppgjorda förslaget inhämtade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utlåtande af lotsstyrelsen, som å sin sida i ämnet hörde
lotskaptenen i Göteborg.
Sedan lotsstyrelsen därvid i likhet med lotskaptenen tillstyrkt fördjupning
af Albrektsund till 3 meters djup, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åt dåvarande kaptenen, numera majoren i väg och vattenbyggnadskåren
in. m. C. H. Öhnell att, med ledning af de utaf majoren
Atterbom upprättade förslag och ritningar, utarbeta ett nytt kostnadsförslag
för kanalens upprensning till 3 meters djup under dagligt vatten.
Sedan öhnell till följd häraf upprättat förslag, enligt hvilket. farleden
skulle erhålla ett djup af 3 meter samt en bottenbredd af 9 å 15 meter,
öfverlämnade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig skrifvelse
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
den 24 mars 1894 detta förslag till Eders Kungl. Maj:t. Vederbörande
myndigheter hördes öfver förslaget, men föranledde detsamma ej till någon
Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
Då sedermera tvekan uppstått, huruvida det föreslagna djupet af 3
meter kunde anses för framtiden tillräckligt, beslöt Göteborgs och Bohus
läns landsting vid sammanträden åren 1899 och 1900, att nya förslag
skulle på landstingets bekostnad upprättas för farledens fördjupande till
alternativt 3,6 och 4,2 meters djup; och har i anledning häraf dåvarande
kaptenen, numera majoren i väg- och vattenbyggnadskåren E. M. Öhman,
som erhållit dylikt uppdrag af landstinget, efter utförda undersökningar,
uppgjort fyra alternativa förslag, uti hvilka samtliga alternativ ingår
såsom gemensamma tekniska bestämmelser, att å sträckan från och med
Koön till och med den egentliga mellan Halsholmen och Klöfverön belägna
Albrektsunds bergskanal bottenbredden skulle blifva 20 meter samt
kröningsradierna 300 och 600 meter, hvaremot två af alternativen, alternativ
I a) och I b), afse ett farledscljup därstädes af 3,6 meter under hafvets
medelvattenstånd och två af alternativen, alternativ II a) och II b), ett
djup af 4,2 meter vid samma vattenstånd. A sträckan sydost om nämnda
bergskanal i den mera öppna sjön förbi Kommissholmen till en därutanför
å planen angifven slätprick, afses uti alternativ I b) en bottenbredd af
40 meter ocb djup af 4,1 meter samt uti alternativ II b) samma botteribredd
och ett djup af 4,7 meter under hafvets medelvattenstånd. Kanalens
längd uppgår till 1,800 meter, hvarjämte 1 kilometer därutanför erfordras
en särskild muddring på 1,000 meters sträcka.
Arbetsplanerna med deras kostnadsberäkningar äro uppgjorda under
förutsättning att det område, inom hvilket de hufvudsakliga arbetena
med bergsprängning förekomme, skulle indämmas genom anläggande
af tre tillfälliga fångdammar, därefter länspumpas och under arbetstiden
hållas torrlagdt.
Kostnaderna äro beräknade för alternativ I a) till 182,000 kronor,
för I b) till 230,000 kronor, för II a) till 250,000 kronor och för II b)
till 314,000 kronor; och har öhman, enär uti de uppgjorda förslagen
bottendjupen beräknats icke från lägsta förekommande vattenstånd utan
från hafvets medelvattenyta, hvilken visat sig vara 0,6 meter högre än
lägst iakttagna vattenyta, samt då en en stor del af de trafikerande kustbåtarne
läge lastade mellan 3—4 meter djupt, af de fyra alternativen
utan tvekan förordat det med II b) betecknade alternativet.
Med öfverlämnande af berörda förslag har landstinget uti underdånig
skrifvelse den 12 juni 1901 hemställt, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t i nåder vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom utvidgning och för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
23
djiipning af ifrågavarande farled kunde blifva verkställd på statens bekostnad;
och har landstinget därvid för sin del förordat, att alternativet
med 4,2 meters djup måtte komma till utförande.
Öfver denna landstingets framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 20 maj 1902 afgifvit infordradt utlåtande. Då farleden
genom Albrektsund fortfarande och kanske i ännu högre grad än
förut vore af stor betydelse för såväl handels- och sjöfarts- som militära
intressen, hemställde nämnda styrelse, som i likhet med förslagsställaren
och landstinget funnit det med II b) betecknade alternativet böra förordas
till utförande, att Eders Kungl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition
till Riksdagen om anvisande af ett belopp af 314,000 kronor för utvidgning
och fördjupning af kanalen.
Chefen för flottans stab, som den 22 juli 1902 afgifvit utlåtande i
ärendet, anförde därvid, att, som Albrektsunds kanal efter en i enlighet
med förslaget alternativ II b) företagen fördjupning och utvidgning skulle
komma att erbjuda ett djup af 3,0 meter vid lägsta vattenstånd, hvarigenom
kanalen under alla förhållanden skulle med trygghet kunna passeras af
såväl torpedbåtar och jagare som kanonbåtar och torpedkryssare, ehuru
de sistnämnda sannolikt skulle blifva nödsakade att förhala sig förbi den
vid Halsholmens sydvästra udde befintliga delen af kanalen, och som
därtill kornme, att förverkligandet af samma förslag i hög grad skulle
befrämja såväl ångbåtstrafiken som fraktfarten i öfrigt inomskärs till
och från Marstrand, ansage bemälde chef, att det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordade förslaget vore att betrakta som det i alla afseenden
fördelaktigaste och att dess genomförande kunde anses vara af så stor betydelse,
att statsmedel därtill borde anvisas.
Sedan härefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Göteborgs
och Bohus län yttrande i ärendet infordrats, har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande uti underdånigt utlåtande den 16 augusti 1902 anfört
följande.
Om än Albrektsunds kanal numera förlorat den betydelse, den
förr ägde såsom förbindelseled emellan Göteborg och Karlstens fästning
pa Marstrandsön, vore den dock fortfarande, såsom handlingarna nogsamt
utvisa och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande också vore i
tillfälle vitsorda, af stor vikt för segelfarten och ångbåtstrafiken mellan
Göteborg och Marstrand samt andra, bortom sistnämnda stad belägna
orter utefter hela den bohuslänska kusten. För att kunna vara till fullt
gagn för denna kustfart och persontrafik vore emellertid den under årens
lopp betydligt uppgrundade kanalen i behof af upprensning och utvidgning
till nödigt omfång. Af de förslag till sådana åtgärder, som fram
-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
kommit, syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallninghafvande, som om
företrädet obetingadt borde lämnas åt det af de senast utaf Öhman upprättade
alternativa förslag, som betecknats med II b). Detta förslag syntes
i önskvärd grad tillgodose de fordringar, som från den allmänna trafikens
sida kunde ställas på den ifrågavarande farleden, och, eldigt hvad som
framginge af chefens för flottans stab förenäinnda yttrande, skulle farledens
upprensning och utvidgning i enlighet med samma förslag också varda
till stort gagn för flottan i strategiskt hänseende. Då någon utsikt icke
funnes att genom enskild företagsamhet få till stånd en upprensning af
den viktiga farleden, tillstyrkte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nådigt bifall till landstingets framställning.
Därjemte har till Eders Kungl. Maj:t inkommit en skrifvelse i ämnet
från stadsfullmäktige i Marstrand af den 4 oktober 1902, däruti stadsfullmäktige
framhållit, att ifrågavarande farled, som för hela länets kust
vore af den största betydelse, då densamma utgjorde den måhända viktigaste
delen af inomskärsfarleden längs Bohuslän, dessutom för staden
Marstrand hade ett alldeles särskildt värde. År för år hade kanalen allt
mera uppgrundats, och härigenom hade trafiken med Göteborg mer och
mer blifvit hänvisad att gå väster om Klöfverön genom Sillesund. För
lastade jakter uppstode härigenom mången gång ett hinder af flera dagar.
Ångfartygen hade visserligen mera sällan blifvit hindrade, men det vore
dock vid stormigt väder förenadt med en viss risk att gå genom Sillesund.
Äfven för gången öfver Marstrandsfjorden vore Albrektsunds kanal
af stor vikt, ty sjögången på vägen norrifrån i riktning mot Sillesund
vore mycket svårare än om kursen ställdes mot Marstrands hamn.
På grund af dessa skäl instämde stadsfullmäktige i landstingets anhållan,
att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för upprensande af
Albrektsunds kanal.
Slutligen hafva 1,771 personer, hufvudsakligen fiskare inom Göteborgs
och Bohus läns skärgård, uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven petition
förklarat sig instämma i landstingets framställning, under framhållande
att kanalen vore af allra största vikt för hela Bohusläns kust, ty endast
om kanalen blefve tillgänglig, uppstode en skyddad inomskärsled. Det
hände ofta, att jakter finge ligga flere dagar i Marstrands hamn i afvaktan
på godt väder, då det för en lastad jakt vore otänkbart att vid stormigt
väder passera väster om Klöfverön. De farleder, som blifvit eller framdeles
kunde blifva upprensade norr om Marstrand, erhölle icke sitt rätta värde,
förrän Albrektsunds kanal, som utgjorde grunden i hela farledsbyggnaden,
blifvit användbar.
På min anmodan har chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
25
lämnat närmare upplysningar om behofvet af den föreslagna fördjupningen
af kanalen, och tillåter jag mig med anledning af dessa meddela följande.
En allt lifligare kustfart har numera uppstått längs Bohusläns kust
till följd dels af den stora passageraretrafik, som tillkommit mellan de
lifligt besökta badorterna och jämväl mellan grannländerna, dels af den
ökade handelsomsättningen och fiskebedriften, hvilken rörelse är i stort
beroende af oafbruten inomskärsled för att icke tillskyndas väsentliga tidsoch
materialförluster. I den mån kustfarten med ångbåtar tilltagit, har
icke blott dessas tonnage och storlek ökats, utan äfven en stor del af den
äldre fiskeflottan af sillbåtar ersatts af större båtar och fartyg för fiske i
öppna hafvet, af hvilka en del i lastadt tillstånd draga större djup än att
de kunna passera Albrektsunds kanal vid lägsta vatten. Efter hvad vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har sig bekant, lära för närvarande af hela
ångbåtsflottan, som med reguljära turer besöka Marstrand, endast ett par
båtar vara så grundgående, att de kunna befara kanalen vid lägsta vattenstånd,
hvarför alla öfriga kustfarare måste hålla yttre vägen, som under
storm på land med hög sjö anses förenad med betydande fara. Inomskärsleden
måste därför anses afbruten på denna punkt för de nu vanliga ångbåtarne,
intill dess Albrektsunds kanal upptages till sådant djup, att fartyg
intill 3,6 m. djupgående vid lägsta vatten kunna passera densamma, såsom
i alternativ II b) är föreslaget, då jämväl all nu i kustfart varande fartygsmateriel
torde vid medelvatten kunna begagna densamma. Albrektsunds
kanal har således ej hittills kommit till den användning och stora betydelse
för underlättande af ångbåtstrafik och segelfart å bohuslänska kusten,
som den i sin egenskap af tryggad och gen inomskärsled bort, och detta
beror dels på dess ringa segeldjup och dels därpå, att den ursprungligen
obetydliga bottenbredden på senare tider ytterligare minskats genom utskjutningar
och uppgrundningar i bottnen, hvilket åter afsevärdt försvårar
navigeringen i en så krokig och trång farled som den ifrågavarande.
Genom hvad i ärendet sålunda förekommit torde få anses utredt, såväl
att ifrågavarande af staten ursprungligen upprensade farled befinner
sig i ett sådant skick, att den numera icke kan nöjaktigt uppfylla sitt
ändamål, som äfven att en utvidgning och fördjupning af densamma kommer
att vara till synnerlig nytta icke blott för sjötrafiken vid ifrågavarande
kust utan äfven i afseende å vårt sjöförsvar. Det synes mig därför föreligga
fullgiltiga skäl att nu verkställa en sådan utvidgning och fördjupning,
därvid med hänsyn till förut anförda omständigheter det af Öhinan med
II b) betecknade alternativ torde böra följas.
Enligt hvad jag inhämtat, skulle utförandet af ifrågavarande arbete
Bih. till Riksd. Prot. 1303. 4 Sami. 1 Afd. ‘21 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
lämpligen kunna, utan att orsaka förlängning af tiden för kanalens afstängning
för allmän trafik, fördelas på två år, då arbetet inom de föreslagna
fångdammarna lär kunna verkställas under ena året och öfrigt
arbete under det andra. Kostnaden för det arbete, som skulle utföras
inom fångdammar, beräknas uppgå till 101,000 kronor, däri emellertid
ingår kostnaden för hyra och amortering af mudderverk, pråmar, bogserbåt
m. m., hvilken kostnad, beräknad till 30,000 kronor, äfven ingår i kostnaden
för det arbete, som måste utföras utanför fångdammarna, hvarför
kostnaden för företaget, därest arbetet utföres under två år, lämpligen kan
fördelas lika på de båda åren.»
Af den utredning, som i detta ärende lämnats, har utskottet väl funnit
ådagalagdt att en utvidgning och förbättring af Albrektsunds kanal
skulle vara till stort gagn för kustfarten inom den bohuslänska skärgården
samt därigenom befordra såväl handelsomsättningen och persontrafiken
som ock fiskerinäringen därstädes. Dock kan enligt utskottets mening
denna farled hvarken ur militär eller handelspolitisk synpunkt anses vara
af den betydelse för det allmänna, att ifrågavarande arbete bör, såsom
nu föreslagits, helt och hållet bekostas af statsmedel. I likhet med hvad
af Riksdagen föreskrifvits i fråga om beviljade anslag för understödjande af,
bland annat, upprensning af åar och farleder, synes det utskottet att jämväl
i nu förevarande fall de menigheter eller andra vederbörande, hvilka
skulle hafva nytta af företagets genomförande, böra genom kontant tillskott,
materialier, arbete eller andra bidrag bestrida minst en tredjedel af
kostnaderna därför. Om öfriga kostnader för ifrågavarande arbetes utförande
skulle bestridas af staten, bör ock enligt utskottets mening
behörig säkerhet ställas därför, att arbetet efter dess fullbordan, utan
ytterligare bidrag af statsmedel, af vederbörande för framtiden underhålles
i fullgodt skick.
På grund af den uppfattning, utskottet sålunda hyser i denna fråga,
och då utredning för närvarande saknas ej mindre, om och i hvad utsträckning
bidrag till kostnadernas bestridande äro att påräkna från de
kommuner, rederier med flere, som af ifrågavarande företags genomförande
skulle hafva största nytta, än äfven huruvida säkerhet för det framtida
underhållet af farleden kan erhållas, anser sig utskottet böra hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 31. 27
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 mars 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation:
af herrar 1. Wij/c och F. E. Pettersson.