6

Statsutskottets Utlåtande N;o 21.

\:o 3/.

Ank. till Riksd, kansli den 10 februari 1903 kl. 4 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren
Claes Otto Andersson från Motala.

(I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition af den 19 december 1902
(n:o 23) liar Kung]. Maj:t meddelat följande:

»Skomakaren Claes Otto Andersson från Motala afled den 11 mars
1899 utan att efterlämna andra sterbliusdelägare än sin hustru Eva
Alida Andersson, född Gren, och utan att hafva genom testamente förordnat
om sin Qvarlåtenskap. I instrumentet öfver den efter den aflidne
förrättade bouppteckning upptogos tillgångarna i boet till ett värde af
248 kronor 75 öre och skulderna till ett belopp af 99 kronor 52 öre,
hvadan boets behållning utgjorde 149 kronor 23 öre.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet erhållit meddelande, att någon
arfvinge icke inom laga tid anmält sig till öfvertagande af den till ett
värde enligt bouppteckningen af 74 kronor 61 öre uppgående kvarlåtenskapen
efter mannen Andersson, gjorde bemälda ämbete å Kungl. Maj:ts
och kronans vägnar anspråk å samma kvarlåtenskap såsom danaarf och
anhöll hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län om
åtgärders vidtagande i syfte att bodelning efter den aflidne blefve i
behörig ordning förrättad och att vederbörande därefter affordrades det

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

7

belopp, som enligt bodelningsinstrumentet skulle tillfalla kronan såsom
danaarf. Med anledning häraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande
öfver kammaradvokatfiskalsämbetets förberörda framställning den 21
oktober 1901 höra hustru Andersson inför magistraten i Norrköping,
där hon då bodde, och sedan därvid blifvit. upplyst, att hustru Andersson,
som omhändertagit boet och med dess tillgångar betalt boets
skulder äfvensom utgifvit en del lösören i vederlag för åt boet utfördt
arbete, hade för afsikt att under samma oktober månad afflytta till
annan ort inom ofvannämnda län och dit medföra återstoden af boets
egendom, förständigade magistraten henne att, intill dess frågan om
danaarfsanspråket blifvit slutligen afgjord, icke förskingra det återstående
af boets tillgångar.

Nu har i en till Kungl. Maj:t den 23 december 1901 ingifven
skrift hustru Andersson i underdånighet anhållit, att kronans rätt till
ifrågavarande danaarf måtte till sökandens förmån efterskänkas, till
stöd för hvilken ansökning anförts, att, som sökandens man under en
längre tid före sin död till följd af sjuklighet varit urståndsatt att
bidraga till makarnes uppehälle, sökanden måst genom sitt arbete
anskaffa hvad som för makarnes nödtorftiga uppehälle erfordrats; att
sökanden dels för gäldande af boets skulder nödgats, i saknad af
kontanta medel, försälja en del af lösegendomen, hvarigenom samtliga
skulder blifvit godtgjorda, dels ock måst öfverlämna en del lösören
såsom ersättning för åtskilliga för boets räkning verkställda erforderliga
arbeten; att boets tillgångar härigenom så medtagits, att hvad som
återstode icke vore mera än som för sökanden oundgängligen behöfdes;
samt att det sålunda skulle för sökanden kännas synnerligen svårt och
tryckande, om sökanden skulle nödgas att lämna något ifrån sig af sina
små tillhörigheter.

I anledning af berörda ansökning har infordradt underdånigt utlåtande
afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län, som därvid öfverlämnat yttrande från magistraten i Motala, däri
magistraten i anseende till de ömmande omständigheter, som af sökanden
anförts och hvilka vid af magistraten anställda efterforskningar
vunnit bekräftelse, hemställt, att ansökningen måtte vinna nådigt afseende,
och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande förmält sig för egen
del, med afseende å de i ansökningen anförda, af magistraten vitsordade
skäl, icke hafva något att erinra mot bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som jämväl blifvit öfver ansökningen
hördt, har i underdånigt utlåtande, jämte meddelande att ämbetet i
afvaktan på utgången af sökandens förevarande framställning låtit anstå

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

med att å kronans vägnar påkalla verkställande af bodelning och vidtagande
af andra åtgärder mot sökanden, tillika, med afseende å såväl
hvad i handlingarna blifvit upplyst angående sökandens lefnad sförhållanden
som ock hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet yttrat,
hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i det af
sökanden angifna syfte.»

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kungl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
dauaarfsmedel måtte efterskänkas till förmån för enlcan Eva
Alida Andersson, född Gren.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, har icke haft något, att erinra mot hvad Kungl.
Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 februari 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.