Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
13
N:o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 10 febr. 1903, kl. 4 e.m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för Kungl. Maj:t att för inköp af skcgbärande eller till
skogsodling tjänlig mark disponera köpeskillingarna för
vissa kronoeqendomar m. m.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 28 november 1902, har Kungl. Maj:t i en till
Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad
proposition (n:o 6) föreslagit Riksdagen medgifva, att köpeskillingarna
för de kronoegendomar samt till inköpta skogsegendomar
hörande områden, rörande hvilkas försäljning beslut jämlikt kungl,
brefven den 18 Maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 fattas
under tiden till och med utgången af år 1906, måtte för inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark af Kungl. Maj:t disponeras
och följaktligen på Kungl. Maj:ts rekvisition från riksgäldskontoret
utbetalas.
I detta ämne har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
meddelat följande:
»I fråga om dispositionen af de genom försäljning af mindre
kronoegendomar inflytande medel är, hvad först angår de försäljningar,
som äga rum enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874, eller sådana, som
afse egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga 200 kronor, genom
Riksdagens i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut stadgadt, att
medlen må, i den måu tillfällen därtill yppa sig, användas till sådana
u
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka af
Eders Kungl. Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke
kunna beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.
Enligt nådiga brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af egendomar
af nyssnämnda slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under
kammarkollegii (numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den 27 juni
1887, angående försäljning af sådana i de norrländska länen belägna
kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men icke 500
kronor, äga dessa stadganden tillämplighet äfven å de försäljningar,
som äga rum enligt nämnda nådiga bref. Hvad åter angår köpeskillingarna
för de egendomar, som försäljas med tillämpning af nådiga
brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 —
afseende, det förstnämnda sådana söder om Norrland belägna kronoegendomar,
hvilkas arrenden öfverstiga 200, men icke 400 kronor, det
andra dylika egendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 400, men icke 500 kronor,
och det sistnämnda dels dylika egendomar, hvilka i arrende lämna mer
än 500 kronor, men icke utöfver 600 kronor, dels kronoegendom, som
ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att
för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels
ock till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för
skogsskötseln anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid
arrendeuppskattning finnes vara sådant, att för detsamma icke kan
påräknas högre arrende än 600 kronor — skola äfven dessa köpeskillingar,
enligt föreskrifter i samma nådiga bref, användas till inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, men Eders Kungl.
Maj:ts dispositionsrätt öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till vida
inskränkt, att endast köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande
hvilkas försäljning beslut jämlikt sistberörda tre nådiga bref fattas
under tiden till och med utgången af år 1903, få för ändamålet af
Eders Kungl. Maj:t disponeras.
I skrifvelse den 16 maj 1889 anförde nämligen Riksdagen i fråga
om dispositionen af köpeskillingarna för egendomar, som försåldes enligt
nådiga brefvet den 18 maj 1888, att i anseende till ämnets jämförelsevis
ej ringa vikt och då det här gällde förvärfvandet af fastigheter, hvilkas
skötsel måste blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett sig böra
sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, samt att, på det en sådan
pröfning periodvis måtte kunna äga rum, Riksdagen funnit sig böra
lämna Eders Kungl. Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
15
för tre år i sänder. Det till utgången af år 1891 gällande medgifvande,
som af 1889 års Riksdag på grund af det sålunda anförda lämnades,
har sedermera vid särskilda tillfällen af Riksdagen förlängts, hvar gångför
tre år i sänder och senast af 1900 års Riksdag för tiden till och
med år 1903, i sammanhang hvarmed Riksdagen för samma tid lämnat
enahanda medgifvande i fråga om dispositionsrätten öfver köpeskillingarna
för sådana kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning bestämmelser
finnas meddelade i nådiga brefvet den 29 maj 1891. Beträffande
köpeskillingarna för de kronoegendomar samt till inköpta skogsegendomar
hörande områden, rörande hvilkas försäljning bestämmelser finnas meddelade
i nådiga brefvet den 23 maj 1902, har nästlidna års Riksdag
lämnat dylikt medgifvande, jämväl för tiden intill utgången af år 1903.
Jämlikt Eders Kungi. Maj:ts beslut den 31 maj 1889 öfverlämnas
årligen till Riksdagens statsutskott uppgift ej mindre å de kronoegendomar,
hvilka under näst föregående året blifvit försålda, än äfven å de
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka under
samma tid för kronans räkning ägt rum. Genom derma uppgift, hvilken
upptager pris och areal å inköpt skogsmark äfvensom de öfriga upplysningar
rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunna finnas erforderliga,
tillhandahålles Riksdagen det för verkställande af den utaf Riksdagen
antydda pröfning erforderliga material.»
På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att köpeskillingarna
för de kronoegendomar samt till inköpta skogsegendomar
hörande områden, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den
29 maj 1891 och den 23 maj 1902 fattas under tiden
till och med utgången af år 1906, må för inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark af
Kungl. Maj:t disponeras och följaktligen på Kungl.
Maj:ts rekvisition från riksgäldskontor utbetalas.
Stockholm den 10 februari 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.