Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 10 febr. 1903, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj.ts proposition angående jordafsöndring
från indragna militiebostället ls/t mantal Ålsta
n:is 3 och 5 i Örebro län.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag- af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 10 oktober 1902 har Kungl. Maj:t uti en
till Riksdagen aflåton proposition (n:o 2) föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att från skogsmarken till indragna, för kronans räkning utarrenderade
militiebostället ls/4 mantal Ålsta n:is 3 och 5 i Hallsbergs
socken af Örebro län måtte till tomtplats för ett skolhus i Hallsbergs
församling för alltid afsöndras det å en i statsrådsprotokollet omförmäld
kartckopia särskildt utmärkta område om 49 ar 61,4 kvadratmeter, med
rättighet för församlingen att tillträda området den 14 mars 1916, då
nu löpande arrendetid för egendomen utginge, eller dessförinnan, därest
öfverenskommelse därom träffades mellan församlingen och egendomens
arrendator, samt under villkor att församlingen erlade 75 kronor såsom
köpeskilling för området samt särskild godtgörelse för den å området
växande ståndskog med belopp, som af domänstyrelsen, efter genom
skogsförvaltningen verkställd värdering, pröfvades skäligt, att samma
köpeskilling och ståndskogsersättning till länets ränteri inlevererades,
köpeskillingen innan församlingen tillträdde området och ståndskogsersättningen
inom två månader från det ersättningens belopp blifvit i
Bih. till Iidcsd. Prot. 1903. 4 Samt. 1 Åfd. 15 Hiift. (N:is 15—19.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

vederbörlig ordning fastställdt, att stängsel omkring det afsöndrade
området på församlingens bekostnad uppsattes och för framtiden underhölles
samt att de med lagfart å området förenade kostnader bestredes
af församlingen ensam,

dels oek att omförmälda köpeskilling och ståndskogsersättning
måtte användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark.

Till nämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i förevarande
ärende anfört följande:

»Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning har vice pastorn
Georg Ek, å Hallsbergs församlings vägnar, i underdånighet anhållit
om nådigt tillstånd för församlingen att från skogsmarken till indragna
militiebostället 18/4 mantal Ålsta n:is 3 och 5 i Hallsbergs socken med
full äganderätt till tomtplats för ett skolhus förvärfva ett område om
49 ar 61,4 kvadratmeter, till sin begränsning utmärkt med röd kantfärg
å en den underdåniga ansökningen vidlagd kopia af egendomens skogskarta,
hvarjämte sökanden, under förmälan att församlingen uttalat sig
för inrättande af ifrågavarande skola snarast möjligt, gjort framställning
om ärendets skyndsamma behandling.

På grund af nådig remiss har domänstyrelsen inhämtat underdånigt
yttrande i ärendet från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län, hvilken myndighet öfverlämnat såväl en från förste landtmätaren
i länet till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställd skrift
i ärendet tillika med ett jordeboksutdrag som ock infordrade underdåniga
utlåtanden från

arrendatorn af bostället, Lars Andersson, hvilken icke haft något
att erinra mot den underdåniga framställningens bifallande, under villkor
att den å området nu växande skog, som komme att borttagas, finge,
liksom uppkommande röjningsvirke, af honom tillvaratagas, och att församlingen
tillförbundes att till arrendatorn för platsens mistning årligen
erlägga fem kronor,

tillförordnade domänintendenten i länet, hvilken tillstyrkt bifall
till ansökningen, samt

församlingen, som enligt å kyrkostämma fattadt beslut förklarat
sig villig att såsom köpeskilling för det afsöndrade området på en gång
erlägga en summa af 60 kronor, motsvarande 20 gånger beloppet af
den afgäld af 3 kronor, som vid en af gode män å området företagen
besiktning föreslagits att därifrån utgå, samt dessutom anhållit antingen
om fri förfoganderätt öfver den å området växande skogen emot erläg -

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

3

gande af densamma åsatt värde, 75 kronor, eller ock att, om skogen
komme att försäljas, densamma då måtte utbjudas å rot.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har uti sitt omförmälda
yttrande tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda framställningen under
villkor, dels att församlingen för marken ersatte statsverket med belopp,
bestämdt i den ordning, gällande föreskrifter rörande uppskattning af
kronoegendomar för utarrendering eller försäljning stadgade, dels ock
att församlingen till arrendatorn erlade den årliga afgäld, som i föreskrifven
ordning kunde varda bestämd.

Domänstyrelsen har vidare hört vederbörande skogstjänstemän, af
hvilka jägmästaren hemställ t, att utaf den å ifrågavarande område växande
skog den del, som vore att hänföra till löpande arrendeperiods hyggen,
måtte få af arrendatorn fritt disponeras, och att återstoden måtte för
statsverkets räkning försäljas, hvaremot öfverjägmästaren såsom sin åsikt
uttalat, att arrendatorn borde på det sätt beredas ersättning för skogen
å den del af den tillämnade tomtplatsen, som vore belägen inom periodhyggena,
att till honom genom skogsförvaltningens försorg å egendomens
skog anvisades annan hyggestrakt, beväxt med motsvarande
myckenhet skog.

För egen del har domänstyrelsen hufvudsakligen anfört följande.
Egendomen Ålsta vore jämlikt af domänstyrelsen den 26 oktober 1894
utfärdadt kontrakt utarrenderad på tjugu års tid, räknadt från den 14
mars 1896 till samma dag 1916, åt Lars Andersson mot en årlig arrendeafgäld
af 1,580 kronor under de tio första arrendeåren och 1,670 kronor
under de tio återstående. Arrendatorn ägde enligt samma kontrakt
fritt förfoga öfver den skogsafkastning, som finge uttagas enligt af
domänstyrelsen fastställd skogshushållningsplan, i den mån skogsafkastningen
ej erfordrades för egendomens behof. Det för afsöndring
nu ifrågasatta området folie till en mindre del eller omkring 7 ar —
utgörande afdelning II: 4 å den ansökningen bifogade kartekopia —
inom den för afverkning under tiden 1908—1916 afsätta hyggestrakt.
Ifrågavarande område kunde utan skada eller olägenhet för egendomen
från densamma skiljas. Domänstyrelsen hemställde fördenskull, att ansökningen
måtte på det sätt bifallas, att från bostället finge för all
framtid för i ansökningen angifvet ändamål upplåtas och i vederbörlig
ordning afsöndras nämnda område om 49 ar 61,4 kvadratmeter mot en
köpeskilling, hvilken, i enlighet med hvad i likartade frågor under
senare åren ägt rum, syntes böra bestämmas till ett belopp, som motsvarade
den på området belöpande afgälden, kapitaliserad efter beräkning
af fyra procent årlig ränta, utgörande tjugufem gånger afgäldens

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

belopp, eller alltså i detta fall 75 kronor, med rättighet för församlingen
att tillträda området vid löpande arrendeperiods utgång den 14
mars 1916 eller dessförinnan, om öfverenskommelse kunde träffas mellan
församlingen och egendomens arrendator, samt under villkor dessutom,
att församlingen före tillträdandet till länets ränteri såsom köpeskilling
för området inlevererade 75 kronor samt uppsatte och för framtiden
underhölle stängsel omkring det afsöndrade området. Den inflytande
köpeskillingen ansåge domänstyrelsen böra användas på enahanda
sätt, som vore bestämdt i fråga om köpeskillingar för de hemman och
lägenheter, hvilkas försäljning ägde rum jämlikt nådiga brefvet den 29
maj 1874. Härjämte hemställde domänstyrelsen beträffande dispositionen
af den å området växande skog, att, därest ansökningen i öfrigt vunne
Eders Kungl. Maj:ts bifall, Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att församlingen
finge emot den lösesumma, domänstyrelsen efter genom skogsförvaltningen
verkställd värdering funne skälig, öfvertaga ståndskogen,
för hvilket fall domänstyrelsen skulle gå i författning om sådan jämkning
i den för egendomen gällande skogshushållningsplan, att arrendatorn
bereddes full ersättning för den virkeskvantitet, hvilken han
genom områdets afträdande ginge förlustig.»

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställde departementschefen
efter samråd med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande
proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
liänvisadt, har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t uti förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 februari 1903.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.