Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
i
N:o 102.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1903, kl. 3 e. ro.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning
om ändring af grunderna för tilldelande af understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, dels
ock en i anledning af samma framställning väckt motion.
(2:a IT. A.)
I den till Riksdagen den 14 januari 1903 aftåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkten 14 under
åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva, att samskolor å orter,
där allmänt läroverk för gossar ej funnes, måtte kunna erhålla understöd
af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom enligt de för sådant
understöd stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders trädande i
tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.
Till det statsverkspropositionen bifogade protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1903 har chefen för ecklesiastikdepartementet
rörande detta ärende anfört följande.
Ilos Kungl. Maj:t hade styrelsen för Trollhättans samskola anhållit,
att Kungl. Maj:t täcktes för 1903 års Riksdag framlägga proposition om
ändring af de i öfverensstämmelse med 1902 års Riksdags beslut gifna
bestämmelser, som från rätt att erhålla statsbidrag af anslaget till högre
skolor för kvinnlig ungdom uteslöte sådana samskolor, hvilka icke vid
dessa bestämmelsers trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af
statsbidrag från ifrågavarande anslag.
Till stöd för denna sin anhållan hade styrelsen anfört följande.
Bill. till lliksd. Blot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 05 Höft. (N:o 102).
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
Trollhättans samskoia hade i september 1901 nått den omfattning i
klass- och elevantal, som enligt bestämmelserna i knngl. kungörelsen den
29 maj 1896 skulle gjort densamma berättigad att söka statsbidrag af de
medel, hvilka Riksdagen anslagit till understöd åt flick- och samskolor;
men vid denna tidpunkt — slutet af treårsperioden 1900—1902 — hade
ej så mycket återstått af berörda anslag, att Trollhättans samskola då kunde
komma i åtanke. Samskolan hade sedan dess fortsatt, sin onekligen framgångsrika
verksamhet i förhoppning att för åren 1903—1905 kunna få
hos Ivungl. Maj:t ansöka om bidrag af de medel, som eventuellt skulle
komma att af 1902 års Riksdag anslås till understöd åt flick- och samskolor
för sistnämnda treårsperiod. I tanke att villkoren för rätt att
erhålla sådant bidrag skulle framdeles komma att blifva väsentligen liknande
förut gällande villkor, hade skolan sökt ordna sin verksamhet i närmaste
öfverensstämmelse med de fordringar, Kung!. Maj:t och Riksdagen
dittills uppställt för ernående af statsunderstöd, för att framdeles kunna
uppträda, om möjligt, ännu mer kompetent än förut. Man hade nämligen
vågat förutsätta, att de dittills under flera år lämnade statsbidragen icke
vore af alldeles tillfällig karaktär, utan berodde på eu princip hos statsmakterna,
hvilken under någorlunda likartade förhållanden skulle komma
att äfven framdeles vidhållas. I detta hopp hade skolans styrelse, välvilligt
och kraftigt understödd af både kommun och enskilde, under mer
än tre år, som skolan ägt bestånd, efter förmåga arbetat på dess utveckling,
till båtnad för Trollhättans till nära 6,000 personer uppgående samhälle
och närliggande större platser, som ägde eu befolkning af omkring
3,000 människor.
Då emellertid 1902 års Riksdags beslut i frågan befunnits hafva för
de närmast kommande åren uteslutit från rätt att söka statsbidrag samskolor,
som icke förut varit i åtnjutande af sådant, hade skolstyrelsen och
alla samskolans vänner på platsen känt sig smärtsamt besvikna, i betraktande
af att skolan i saknad af det statsbidrag, man vågat hoppas på för
följande tre år, Ange en åtminstone tills vidare rätt bekymmersam ekonomisk
ställning, hvilken lätt kunde komma att verka ett bakslag i dess
hittills så förhoppningsfulla utveckling.
Styrelsen trodde sig dessutom veta, att flera liknande samskolor i
skilda delar af landet befunne sig i en lika bekymmersam belägenhet ; och
hade styrelsen därför vågat framställa sin förut angifna anhållan.
Domkapitlet i Skara, hvars utlåtande öfver styrelsens framställning
infordrats, hade ansett sig böra tillstyrka densamma.
En ansökning i samma syfte som den, för hvilken i det föregående
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
3
redogjorts, hade sedermera inkommit från styrelsen för Värnamo privata
elementarläroverk.
I nämnda skrifvelse den 15 maj 1902 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel hade Riksdagen anmält, att Riksdagen
godkänt vissa angifna grunder för tilldelande af statsunderstöd åt
högre skolor för kvinnlig ungdom och sådana å orter, där allmänt läroverk
för gossar ej funnes, upprättade samskolor, som vid samma grunders
trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag från anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom; och hade Riksdagen i skrifvelsen
beträffande sist om förmälda'' förbehåll i fråga om samskolor anfört följande:
»Förslaget därom att de angifna grunderna skulle gälla, utom högre
skolor för kvinnlig ungdom, äfven vissa samskolor, gifver Riksdagen anledning
erinra, att, då utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens
organisation lärer vara att inom kort förvänta från den för ändamålet
tillsatta kommitté, och kommittéen torde kunna väntas därvid äfven afgifva
förslag om ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hvilkas
folkmängd icke anses betinga bibehållande eller inrättande af allmänna
läroverk, det icke synes lämpligt att nu medgifva, att från förevarande
anslag, hvilket hufvudsakligen torde böra afse uppmuntrande af skolor för
kvinnlig ungdom, skulle kunna utgå understöd till andra samskolor än
dem, som vid de nya grundernas trädande i tillämpning redan äro i åtnjutande
af statsbidrag från ifrågavarande anslag.»
Den 13 juni 1902 hade Kung!. Maj:t utfärdat kungörelse angående
understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut.
Den i Riksdagens skrifvelse åberopade kommittéen hade afgifvit betänkande
den 8 december 1902. Däri hade kommittéen föreslagit, att
allmänt läroverk eller pedagogi, som icke hade eller syntes kunna påräkna
minst 50 lärjungar i fem klasser, borde indragas, samt framhållit
såsom sin åsikt, att i samhällen, som nu ägde statsläroverk tillhörande
denna grupp, kommunen eller enskilde borde kunna erhålla bidrag af
statsmedel till en kommunal eller privat samskola på samma villkor, som
vore fastställda för understöd ur anslaget till flickskolor och samskolor.
Men något annat förslag till ordnande och understödjande af samskolor i
dylika samhällen eller eljest å orter, där allmänt läroverk för gossar ej
funnes, hade kommittéen ej afgifvit. Tvärt om yttrade kommittéen vid tal
om indragning af läroverk och pedagogier: ensidigt vore, att något gjor
des
för att sätta kommunerna i stånd att skaffa sig en ersättning för de
indragna statsskolorna genom inrättande af kommunala samskolor af sådant
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
omfång, att de kunde erhålla understöd ur anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom. Härför fordrades, enligt 1896 års riksdagsbeslut, att
skolan, oberäknad! så kallade förberedande klasser, meddelade undervisning
i minst fem årsklasser och haft i medeltal minst BO lärjungar i
dessa under tre år eller den kortare tid, hvarunder skolan varit i verksamhet.
Dessa villkor vore bibehållna i 1902 års riksdagsbeslut, hvithet
emellertid af Riksdagen förklarats afse endast samskolor, som före 1903
års början trädt i verksamhet. Rörande nya samskolor vore alltså en
utvidgning af Riksdagens beslut af nöden.
Då således det skäl, hvarpå Riksdagen grundade sitt beslut att från
delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom utesluta sådana
samskolor, som icke redan under år 1902 åtnjutit understöd ur detta
anslag, måste anses förfallet, funne departementschefen sig böra föreslå
Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om ifrågavarande inskränknings
upphäfvande. Det enda, som härvid gjorde departementschefen
tveksam, vore att, med anledning af kungl. kungörelsen den 13
juni 1902, redan 108 högre flickskolor och sådana samskolor, som under
år 1902 åtnjutit understöd, inkommit med ansökningar om statsbidrag till
ett sammanlagdt belopp af 337,170 kronor. Dessutom hade ansökningar
om dylikt bidrag till ett sammanlagdt belopp af 4,860 kronor inkommit
från tre samskolor, som icke förut åtnjutit statsunderstöd, Anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom utgjorde för närvarande 347,500 kronor;
men härifrån måste afdragas 10,000 kronor, som kunna beräknas åtgå
såsom bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom, hvarför till utdelning såsom understöd åt
skolorna återstode 337,500 kronor eller ungefär samma summa, som redan
begärts af de hittills berättigade. Säkert vore visserligen icke, att samtliga
sökandena befunnes äga rätt erhålla de belopp, hvarom de ansökt; men
den besparing å anslaget, som sålunda kunde uppstå, syntes, att döma
efter hittills vunnen erfarenhet på detta område, icke blifva synnerligen stor.
Vidare hade man att fästa uppmärksamheten vid att — då hvarje år
inkommit ansökningar från nya skolor och då bland de nämnda 108 sökandena
inginge 7 högre flickskolor, som förut icke erhållit statsunderstöd,
men nu begärt sådant till ett sammanlagdt belopp af 17,780 kronor — det
vore högst sannolikt, att under hvart och ett af de närmast följande åren
ansökningar om understöd skulle inkomma från skolor, som icke förut
åtnjutit sådant, hvarjämte ansökningar om förhöj dt statsbidrag vore att
förvänta från en del skolor, hvilka ännu icke hunnit fylla de villkor, som
för understödets höjning föreskrefves.
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
5
Då sålunda de beviljade medlen knappast kunde anses tillräckliga för
dem, som för närvarande vore berättigade till understöd däraf, syntes det
betänkligt att utan anslagets förhöjning öka de berättigades antal, helst
det villkor, som uppställts angående lärarinnornas aflöning, gjorde det,
snart sagdt, nödvändigt för skolorna att erhålla det högsta belopp, som
kunde tilldelas dem, om nämnda villkor skulle kunna fyllas. Lade man
härtill, att nyss bemälda kommitté ställt i utsikt, att understöd af ifrågavarande
anslag komme att sökas för samskolor i åtskilliga städer, som
enligt kommittéens förslag skulle förlora sina statsläroverk, så syntes det
vara dess mer angeläget att något öka anslaget, om rätten till delaktighet
däri sålunda utvidgades.
En dylik ökning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
vunnes emellertid, därest Eiksdagen bifölle det förslag, Kungl. Maj:t den
19 december 1902 på departementschefens hemställan beslutit göra Eiksdagen
i fråga om uppförande af ett särskilt förslagsanslag att användas
för bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor.
Därigenom komme nämligen de 10,000 kronor, som nu utaf anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom beräknats skola utgå såsom pensioneringsbidrag,
att kunna användas för anslagets egentliga ändamål.
Utgående från förutsättning af Eiksdagens bifall till omförmälda af
Ivungl. Maj:t framställda förslag hemställde departementschefen, att Kungl.
Maj:t ville till Eiksdagen aflåta den framställning, som här ofvan angifvits;
och skulle, under nämnda förutsättning, bifall härtill icke komma att påkalla
någon förhöjning af anslaget.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 82) hafva herrar
F. Berg i Stockholm och E. Hammarlund föreslagit, att omförmälda, af
Kungl. Maj:t föreslagna ändring af grunderna för tilldelande af understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom icke måtte vinna
Eiksdagens bifall.
I motiveringen till detta förslag erinra motionärerna till en början om
det uttalande af 1902 års Eiksdag, som jämväl blifvit i statsrådsprotokollet
återgifvet, äfvensom därom, att läroverkskommittéen, som föreslagit, att sex
af de nuvarande småläroverken, nämligen de treklassiga läroverken i Marstrand,
Söderköping, Sölvesborg och Vimmerby, den tvåklassiga pedagogien
i Nora och den enklassiga pedagogien i Simrishamn, måtte indragas, i
sammanhang därmed förklarat billigheten tala för, att »kommunen eller
enskilde böra kunna erhålla bidrag af statsmedel till en kommunal eller
privat Barnskola på samma villkor, som äro fastställda för understöd ur an
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
slaget till flickskolor och samskolor. Med afseende på dessa sex samhällen
vore sålunda enligt kommittéens mening en utvidgning af 1902 års riksdagsbeslut
af förhållandena påkallad.
Däremot anse motionärerna af skäl, som i motionen anföras, att hvad
kommittéen i förevarande ämne yttrat, icke innebure något yrkande om
understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom åt nya
kommunala och privata samskolor i allmänhet, och att sålunda de skäl,
hvarpå 1902 års Riksdag grundat sitt beslut att från delaktighet i nämnda
anslag utesluta samskolor, som icke redan under 1902 däraf varit i åtnjutande,
ingalunda förfallit genom det af läroverkskommittéen framlagda
betänkande, utan tvärtom genom detsamma ytterligare vunnit i styrka.
På grund häraf och af i öfrigt angifna skäl ansåge motionärerna i
alla händelser så mycket vara uppenbart, att Riksdagen icke borde upprifva
sitt i fjor fattade beslut rörande villkoren för statsbidrag till privata
eller kommunala samskolor, utan att frågan härom blifvit pröfvad i
samband med det förslag till ny organisation af vårt offentliga undervisningsväsende,
som med anledning af läroverkskommittéens betänkande vore
att förvänta.
I sitt utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, har utskottet under punkten 16 omförmält
Kungl. Maj:ts förevarande framställning och därvid tillika meddelat, att,
enligt hvad i statsverkspropositionen förklarats, bifall till framställningen,
under viss i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari
1903 angifven förutsättning, icke skulle påkalla någon förhöjning af
anslaget.
Till upplysning angående den förutsättning, hvaraf sålunda skulle
bero, huruvida ökning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
vore erforderlig, erinrade utskottet, hurusom chefen för ecklesiastikdepartementet
i omförmälda statsrådsprotokoll anmärkt, att eu ökning af anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom skulle vinnas, därest Riksdagen
bifölle det förslag, Kungl. Maj:t beslutit göra Riksdagen i fråga
om uppförande af ett särskildt förslagsanslag att användas för bidrag till
pensionering af lärarinnor vid högre nick- och samskolor. Därigenom
skulle nämligen de 10,000 kronor, som nu utaf anslaget till högre skolor
för kvinnlig ungdom beräknats skola utgå såsom pensioneringsbidrag, kunna
användas för anslagets egentliga ändamål.
På grund af det sammanhang, som sålunda förefunnes emellan förevarande
framställning och det förslag Ivungl. Maj:t i punkten 5 af stats
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
1
Verkspropositionens tionde hufvndtitel framställt, förklarade sig utskottet
anse behandlingen af nu ifrågavarande punkt böra uppskjutas, till dess
Riksdagen fattat beslut i berörda, till tionde kufvudtiteln börande anslagsfråga.
Sedan Riksdagen numera, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom under
sistnämnda kufvudtitel gjorda förslag, till bestridande af statsbidrag till svenska
lärarinnornas pensionsförening och till pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, anvisat ett förslagsanslag
med titel »Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och
samskolor» å 19,000 kronor, har utskottet företagit till behandling Kungl.
Maj:ts förslag om ändring af gällande bestämmelser rörande samskolors
rätt till understöd af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom jämte
ofvan omförmälda, i anledning af samma framställning väckta motion.
Den af 1902 års Riksdag meddelade bestämmelse, att understöd från
anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom finge utgå till samskola
endast i händelse densamma vid de af nämnda Riksdag beslutade grundernas
trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag från
samma anslag, har, enligt hvad af utredningen i ärendet framgår, haft till
följd, att vissa samskolor, som före utgången af 1902 haft sådan omfattning
och organisation, att de då varit behöriga att erhålla understöd från
ifrågavarande anslag, detta oaktadt blifvit från och med ingången af år
1903 från rättighet till sådant understöd uteslutna af den anledningen, att
understöd icke redan förut till dem utgått. Då de ifrågavarande skolorna
icke billigtvis bort, på sätt sålunda skett, beröfvas den rättighet till statsunderstöd,
som af dem redan förvärfvats och som de haft grundad anledning
att äfven för framtiden påräkna, finner utskottet en jämkning i
berörda, af 1 902 års Riksdag meddelade bestämmelse vara af ofvanberörda
omständigheter påkallad.
Kungl. Maj:ts förslag innebär emellertid, att äfven nyare samskolor
skulle, utan afseende å den tid, då de blifvit inrättade eller ernått föreskrifven
utveckling, blifva berättigade till understöd från ifrågavarande
anslag.
Utan att ingå på frågan, huru de af läroverkskommittéen i förevarande
ämne gjorda uttalandena rätteligen böra uppfattas, anser emellertid utskottet,
att Riksdagen för närvarande och intill dess den nya läroverksorganisation,
som kan blifva en följd af kommittéens förslag, blifvit fastställd,
icke bör frångå sitt år 1902 fattade beslut angående samskolors rätt till
statsunderstöd i vidare mån, än som kan föranledas af hänsynen till de
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 102.
samskolor, hvilka, på sätt ofvan anförts, genom samma beslut utestängts
från af dem redan förvärfvad rättighet till understöd; och bör sålunda
enligt utskottets mening rättigheten till statsunderstöd i anledning af Ivungl.
Maj:ts förevarande förslag utsträckas endast till de samskolor, som före
utgången af år 1902 uppfyllt då gällande villkor för understöds erhållande,
men detta oaktadt till följd af bristande tillgång å anslaget eller af annan
anledning icke inom nämnda tid kommit i åtnjutande af understöd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:
l:o) att Eiksdagen må, i anledning af Ivungl.
Maj:ts förevarande framställning, medgifva, att samskolor
å orter, där allmänt läroverk för gossar ej
finnes, må, därest de före utgången af år 1902 fullgjort
då gällande villkor för erhållande af understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,
kunna erhålla sådant understöd enligt de i kungl.
kungörelsen den 13 juni 1902 stadgade grunder, äfven
om de vid samma grunders trädande i tillämpning icke
varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget; samt
2:o) att herrar Bergs och Hammarlunds ifrågavarande
motion må genom hvad utskottet under mom. l:o)
här ofvan hemställt anses besvarad.
Stockholm den 15 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHE. LUNDEBEEG.
STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1803.