Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1903, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nio n de hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
(I. A.)
Ordinarie anslag.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
l:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1903 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Knngl. Maj:t i
punkten 1 under nionde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte,
under villkor ej mindre att det till landtbruksakademien för det under
akademiens inseende och förvaltning ställda fiskerimuseets underhåll
samt till museilokalens uppvärmning, städning och förevisning för
allmänheten från anslaget till fiskerinäringens understöd nu utgående
statsbidrag å 400 kronor från och med år 1904 upphör att utgå, än
äfven att från samma tid de tre anslag å tillhopa 8,500 kronor, hvilka
under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
blifvit beviljade, dels för inköp af modeller till landtbruksredskap,
maskiner m. m., dels till aflöning åt en uppsyningsman
och förevisare vid landtbruksakademiens utställning af landtbruksredskap
m. m. äfvensom till utställningslokalens städning samt för putsning
och vidmakthållande af expositionsartiklarna och dels till beredande af
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Häft. (N:o 10.) 1
Ang. anslag
till museibyggnad
å
landtbruks.
akademiens
experimentalfält
m. m.
[1-J
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
lämplig lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar,
minskas med 1,500 kronor eller till 7,000 kronor,
dels bevilja, såsom bidrag till uppförande å landtbruk sakademiens
experimentalfält af en ny museibyggnad, ett anslag af 50,000 kronor
samt däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor;
dels ock medgifva, ej mindre att förenämnda tre, under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannauäringar» nu
uppförda anslag å tillhopa 8,500 kronor, finge, nedsatta till 7,000 kronor,
under samma anslagstitel uppföras under gemensam benämning »landtbruks-
och fiskerimuseerna vid landtbruksakademiens experimentalfält»,
än äfven att berörda anslag å 7,000 kronor finge användas till inköp af
modeller till landtbruk sredskap, maskiner m. m. för ifrågavarande museer,
till putsning och vidmakthållande af de i museerna uppställda föremålen,
till aflöning åt föreståndare och förevisure vid samma museer samt till
underhåll af museibyggnad en och museilokalerna äfvensom de senares
uppvärmning och städning, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t att
medgifva, att af samma anslag finge för gäldande af ränta och amortering
å det lån å 42,000 kronor, som landtbruk sakademien beslut it
att för museibyggnadens uppförande ur akademiens egna fonder upptaga,
årligen, intill dess lånet slutamorterats, användas högst 2,520 kronor.
Med afseende å dessa anslagskraf har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Enligt de för landtbruksakademien gällande nådiga stadgar äro
under akademiens inseende och förvaltning ställda, bland andra institutioner,
ett landtbruks- och ett fiskeri museum.
Till dessa museers uppehållande åtnjuter akademien särskilda, förvissa
angifna ändamål beviljade bidrag af statsmedel till sammanlagdt
belopp af 8,900 kronor.
I afseende å nämnda museer och de till desamma sålunda utgående
statsbidrag tillåter jag mig erinra följande.
Med anledning af nådig framställning anvisade rikets åren 1856 —
1858 församlade ständer under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och laudtmannanäringar» ett belopp af 3,000 riksdaler
riksmynt årligen såsom bidrag till inköp af såväl in- som utländska
åkerbruksredskap, maskiner och apparater, för att uppställas vid landtbruksakademiens
experimentalegendom och såsom modeller tillhandahållas
landets jordbrukare och redskapstillverkare; och har detta anslag
alltjämt utgått med oförändradt belopp, ehuru, såsom jag här nedan
får tillfälle närmare angifva, medgifvande lämnats att till förhyrande
af lokal för akademiens fiskerimuseum använda en del af detsamma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
3
Den genom inköpen förvärfvade redskapssamlingen jämte akademiens
äldre samling af‘ enahanda art förvarades sedermera i akademiens
hufvudbyggnad å nämnda egendom till början af 1860-talet, då akademiens
samlingar, efter det nämnda byggnad blifvit för andra ändamål
behöflig, flyttades till det af akademien då innehafda huset n:o 36 vid
Mästersamuelsgatan i Stockholm. Redan år 1863 verkställdes emellertid
utbyte af akademiens berörda hus emot det af teknologiska institutet
förut disponerade huset n:o 43 vid samma gata, därvid bland bytesvillkoren
ingick, att uti den nya byggnad, som å akademiens gamla
tomt komme att hufvudsakligen för slöjdskolan (nuvarande tekniska
skolan) i Stockholm uppföras, lokal bereddes åt akademien för utställning
af landtbruksredskap och modeller med mera.
Vid 1865—1866 årens riksdag beviljades därefter dels ett anslag
å extra stat af 5,000 riksdaler för den nya expositionslokalens inredning
och aptering, dels oek, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar», ett anslag å ordinarie stat af 1,500
kronor till aflöning åt en uppsyningsman och förovisare vid akademiens
ifrågavarande utställning äfvensom till lokalens städning samt för putsning
och vidmakthållande af expositionsartiklarna.
Den åt lancltbruksakademien sålunda upplåtna museilokalen i tekniska
skolans hus blef emellertid så småningom öfverfylld, så att akademien
måste utflytta en del större och mera skrymmande landtbruksredskap
till experimentalfältet, hvarest de fingo inrymmas i en till utställningslokal
olämplig loge, till dess Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 22 juni 1892 af tillgängliga medel anvisade ett belopp af
5,500 kronor för uppförande vid experimentalfältet af en byggnad för
uppställning af landtbruksredskap m. m. Det under akademien ställda
landtbruksmuseet har sedermera alltjämt varit deladt på två lägenheter,
en i Stockholm och en vid experimentalfältet.
Den af akademien disponerade lägenheten uti tekniska skolans
hus befanns i början af 1890-talet nödvändig för skolans behof; och
efter det Eders Kungl. Maj:t behagat inhämta akademiens yttrande
rörande de villkor, på hvilka akademien vore villig att afstå från förfoganderätten
till nämnda lokal, samt akademien förklarat sig härtill
beredd, mot det att akademien erhölle ett vederlag af 5,000 kronor
årligen, hvartill disposionsrätten öfver lokalen af utsedde sakkunnige
Amrderats, aflät Eders Kungl. Maj.-t, på föredragning af dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet, till 1894 års Riksdag proposition med
förslag, att Riksdagen skulle bevilja ett årligt anslag af 5,000 kronor
till landtbruksakademien för beredande af annan lämplig lokal för upp
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning
att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas den lokal i
nämnda skolas hus, som akademien då innehade.
Uti skrifvelse den 5 maj 1894 anförde Riksdagen, att Riksdagen,
som ej ville underkänna akademiens rätt till ersättning för afstående
af den ifrågavarande lokalen, emellertid ansåge den föreslagna årliga
ersättningssumman vara högre, än af förhållandena påkallades, hvarför
och då akademiens inkomststat ej skäligen borde ökas med anslag utöfver
det belopp, som ansåges motsvara hvad akademien komme att
årligen utgifva för en ny utställningslokal, Riksdagen ansåge den föreslagna
årliga ersättningen utan skada kunna nedsättas till 4,000 kronor.
I anslutning härtill beviljade Riksdagen under åttonde lmfvudtiteln för
ändamålet ett årligt anslag af 4,000 kronor.
Landtbruksakademien, som i anledning af denna Riksdagens skrifvelse
ånyo hördes i ämnet, yttrade därvid, att akademien väl funne
den gjorda nedsättningen af en ersättningssumma, mot hvilkens storlek
enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
ingen anmärkning framställts eller kunnat göras, ej så litet obillig
och att antagligen det af Riksdagen beviljade årsanslaget ej skulle visa
sig tillräckligt till förhyrande af lämplig och tillräckligt rymlig lokal
för akademiens samlingar, men att akademien dock, för att ej hindra
genomförandet af en utaf statsmakterna såsom önskvärd och nyttig
ansedd anordning, beslutit att för sin del ingå på det ifrågasatta
aftalet.
Med anledning af Eders Kungi. Maj:ts till 1897 års Riksdag gjorda
framställning om sistberörda anslags öfverflyttande till sjätte hufvudtiteln,
uppfördes under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» ett belopp af 4,000 kronor för enahanda
ändamål.
För landtbruksmuseet har akademien, efter afståendet af lokalen i
tekniska skolans hus, förhyrt en lägenhet i Stockholms stad tillhöriga
huset n:o 4 vid Luntmakaregatan.
Landtbruksakademiens fiskerimuseum, som bildades år 1881, har
städse varit fullständigt skildt från landtbruksmuseet; och medgaf 1882
års Riksdag, på därom af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning, att
högst hälften, eller 1,500 kronor, af det under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag
å 3,000 kronor till inköp af modeller till landtbruksredskap, maskiner
m. m. finge tills vidare användas till förhyrande af lokal för förvarande
af landtbruksakademiens samling af modeller och redskap för fiskerierna.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
b
Såsom utställningslokal har alltjämt varit förhyrd en boställsvåriing i
akademiens hus.
Till fiskerimuseets underhåll samt till lokalens uppvärmning, städning
och förevisning för allmänheten beviljade Eders Kungl. Maj:t vid
särskilda tillfällen under åren 1882 — 1892 bidrag af tillgängliga medel;
och anvisade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref sistnämnda år från
och med år 1893 ett belopp af 400 kronor årligen för ändamålet, att
utgå af anslaget till fiskerinäringens understöd.
Af de till landtbruks- och fiskerimuseerna utgående statsbidrag,
8,900 kronor, äro alltså 8,500 kronor anvisade från anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar samt återstående
400 kronor från anslaget till fiskerinäringens understöd.
Uti underdånig skrifvelse den 17 november 1902 har nu landtbruksakademien
gjort framställning om understöd från statens sida för
uppförande af en ny museibyggnad, afsedd att inrymma båda de ifrågavarande
museerna.
Akademien har därvid till eu början — efter framhållande, dels i
afseende å landtbruksmuseet, att den farhåga, akademien uttalat i fråga
om otillräckligheten af det utaf 1894 års Riksdag för förhyrande af
lokal för detta museum beviljade anslag, efter hvad erfarenheten visat,
varit väl grundad, i det akademien visserligen lyckats att för ett belopp,
ej öfverstigande samma anslag, förhyra om förmå Ida lokal i huset
u:o 4 vid Luntmakaregatan, men denna lokal ej kunde anses motsvara
de fordringar, man med fog kunde ställa på en tidsenlig museilokal, och
dess utrymme ej varit tillräckligt för uppställande af de föremål, hvarmed
samlingarna ökats, trots att en del redskap utflyttats till experimentalfältet,
dels ock i fråga om fiskerimuseef, att jämväl dess lokal
vore för ändamålet otjänlig och ej medgåfve utrymme för någon afsevärd
tillökning af samlingarna — meddelat, att det kontrakt, hvarigenom
landtbruksmuseets nuvarande lokal förhyrts af Stockholms stad, den
1 oktober 1905 utlöpte, och att byggnaden för verkställande af en redan
beslutad gatureglering vore afsedd att rifvas.
Akademien anför härefter i sin skrifvelse följande.
Då akademien således åter stode inför nödvändigheten att skaffa ny
plats för landtbruksmuseet, borde akademien uppenbarligen, för att på
ett tillfredsställande sätt fullgöra stadgarnes bestämmelse om ett landtbruks-
och ett fiskerimuseum, söka anskaffa en verkligt tidsenlig museilokal,
i hvilken akademiens alla samlingar kunde sammanföras, samt
tillräckligt rymlig att ej blott mottaga de föremål, som nu tillhörde
både landtbruks- och fiskerimuseef, utan äfven medgifva en fortgående
ökning af dessa.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
En dylik lokal syntes svårligen kunna beredas i för annat ändamål
uppförd byggnad, men äfven om det skulle lyckas att förhyra en
för ändamålet lämplig och tillräckligt rymlig lägenhet, skulle den för
visso kräfva en betydligt större hyresafgift än de sammanlagdt 5,500
kronor, som utginge af statsmedel för förhyrande af lokaler för de båda
nuvarande museerna. Enda möjligheten att skaffa en lämplig museilokal
syntes vara att för ändamålet uppföra en särskild byggnad, och
förslag härom hade under senaste åren varit föremål för akademiens
förvaltningskommittés behandling.
Om den ifrågasatta museibyggnaden blefve uppförd inom staden,
skulle det visserligen medföra fördelen, att samlingarne blefve för den
störa allmänheten lätt tillgängliga, men då en lämplig tomt äfven i
stadens utkanter torde betinga ett pris, föga understigande kostnaden
för själfva byggnadens uppförande, hade tvingande ekonomiska skäl
framkallat förslaget att förlägga museibyggnaden till akademiens experimentalfält,
hvarigenom dessutom skulle vinnas andra fördelar, såsom
minskad eldfara, samlingarnes bättre skydd mot förorening af dam och
sot samt särskildt att- akademiens samtliga institutioner blefve samlade
på ett ställe.
För en dylik till experimentalfältet förlagd byggnad, afsedd att
inrymma både landtbruks- och fiskerimuseet, samt med en golfyta, 83
procent större än den, de nuvarande tre museilokalerna innehölle, hade
akademiens förvaltningskommitté låtit uppgöra vid skrifvelsen fogade, af
arkitekten E. Josephson upprättade ritningar äfvensom två kostnadsförslag
för själfva byggnaden, slutande det ena å 90,000 kronor och det andra
å 80,000 kronor.
Enligt af akademiens föredragande å den mekaniska afdelningen
verkställd kostnadsberäkning borde kostnaden uppgå för själfva byggnaden
till medeltalet mellan de båda förslagen eller...... 85,000 kronor,
för värmeledning till ............................................................... 6,000 ,,
för detaljritningar och tillsyn till ....................................... 1,750 ,,
för planering och oförutsedda utgifter till......................... 3,250 „
summa 96,000 kronor,
hvartill komme enligt förvaltningskommitténs beräkningar:
för inredning, flyttning och anordning af samlingarne 10,000 kronor
för ränteförlust å byggnadskapitalet under byggnadstiden 6,000 ,,
eller tillsammans 112,000 kronor.
För bestridande af dessa kostnader funnes att tillgå den af förre
museiföreståndaren D. E. Ström genom gåfvobref den 14 december
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1900 till akademien skänkta fond af 20,000 kronor, afsedd att användas
för uppförande af en museibyggnad för akademiens samlingar.
Därutöfver ägde akademien intet för ändamålet disponibelt kapital.
De fonder, som stode under akademiens förvaltning, finge ej till sitt
kapital minskas, utan om det behöfliga byggnadskapital skulle lämnas
af dessa fonder, kunde det ske endast såsom lån, som skulle förräntas
och återbetalas. Om hela den summa, 92,000 kronor, som utöfver Ströms
donationsfond erfordras för det ifrågasatta byggnadsföretaget, skulle
anskaffas genom dylikt lån, och dettas slutbetalning ej skulle utsträckas
till en allt för aflägsen framtid, syntes svårighet möta att med akademiens
tillgängliga medel bestrida de bestämda annuiteterna.
Då emellertid underhållet af landtbruks- och fiskerimuseerna vore
ett statsändamål, och då de nu förefintliga svårigheterna att- på ett tillfredsställande
sätt uppfylla akademiens åliggande härutinnan i väsentlig
mån härrörde däraf, att akademien, med tillmötesgående af från Riksdagen
framställda önskemål, afstått från förfoganderätten af för ändamålet
lämpligare lokal, än nu kunde för det lämnade vederlaget anskaffas,
så syntes det vara billigt, att någon hjälp af statsmedel lämnades
för åstadkommande af den behöfliga byggnaden. Akademien ville
emellertid ej ifrågasätta att erhålla något statsanslag, utan ansåge, att
de ekonomiska svårigheterna vid byggnadskapitalets åvägabringande
skulle kunna undanröjas genom beviljande af ett räntefritt amorteringslån
af en större del af det erforderliga beloppet. Om ett dylikt lån å
50,000 kronor, att återbetalas med eu tjugondedel årligen från och med
året efter det, då byggnaden kunde beräknas vara tagen i anspråk för
sitt ändamål eller innan den 1 oktober 1905, erhölles och det felande
beloppet, 42,000 kronor, toges som räntebärande amorteringslån ur
akademiens fonder, skulle akademien af tillgängliga medel kunna bestrida
de för amortering af dessa båda lån och förräntning af det
senare af dem uppkommande utgifter.
Under förutsättning, att det ifrågasatta statslånet skulle återbetalas
med en tjugondedel eller 2,500 kronor årligen, och att å lånet xir akademiens
fonder skulle betalas en annuitet af 6 procent, hvaraf 47a procent
ränta, hvarigenom detta lån skulle slutbetalas på 31 Va år, skulle
härför, oberäknad! räntor å sistnämnda lån under byggnadstiden erfordras:
under 20 år ......................................................................... 2,500: — kronor
och under 31 Va år ............................................................. 2,520: — ,,
eller tillsammans 5,020: — kronor
under 20 år och 2,520 kronor under ytterligare ll1/» år.
För bestridande af dessa utgifter ägde akademien att tillgå dels
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det å ordinarie stat uppförda anslag af 4,000 kronor för beredande af
lokal för samlingarne och dels det anslag af 1,500 kronor, som Riksdagen
år 1882 medgifvit tills vidare få utgå till förhyrande af lokal
för fiskerimuseet eller tillsammans 5,500 kronor.
Med anledning af sålunda anförda omständigheter hade akademien
vid sammanträde ofvannämnda den 17 november 1902 bland annat i
ärende beslutit:
1) att till akademiens experimentalfält förlägga det landtbruksoch
det liskerimuseum, som vore ställda under akademiens inseende
och förvaltning;
2) att för båda dessa museer uppföra en gemensam byggnad af
sten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid skrifvelsen fogade
ritningarna, med bemyndigande för akademiens förvaltningskommitté att
fastställa de mindre väsentliga förändringar i afseende på ritningarna,
som under byggnadens planläggning ocli uppförande kunde blifva erforderliga;
3)
att godkänna det af förvaltningskommittén uppgjorda kostnadsförslag
för museibyggnadens fullständiga åstadkommande, däri inräknadt
inredning, museiföremålens flyttning och uppställning samt räntor
ä byggnadskapitalet, intill dess museet blefve fullt färdigt, uppgående
till ett belopp af 112,000 kronor;
4) att för åstadkommande af nämnda byggnadskapital skulle användas
:
museiföreståudaren D. E. Ströms donation ........................ 20,000 kronor,
ett amorteringslån ur de under akademiens förvaltningställda
fonder, hvarå skulle betalas en annuitet af
6 procent, däraf räntan beräknad till 4 Va procent ... 42,000 ,,
samt att för erhållande af återstoden af det erforderliga
byggnadskapitalet............................................................. 50,000 ,,
underdånig ansökning skulle göras hos Eders Kungl. Maj:t om beviljande
af ett räntefritt amorteringslån att betalas med en tjugondedel
under hvart och ett af åren 1906 till och med 1925;
5) att för förräntning och amortering af lånet ur akademiens fonder
samt för amorteringen af ofvan nämnda statslån skulle användas
dels det anslag, 4,000 kronor, som af 1894 års Riksdag anvisats till
förhyrande af lokal för landtbruksmuseet och dels det anslag, 1,500
kronor, som af 1882 års Riksdag medgifvits få tills vidare utgå till förhyrande
af lokal för fiskerimuseet.
Underställande dessa beslut Eders Kungl. Maj:t till nådig fastställelse,
i hvad Eders Kungl. Maj:t kunde finna sådan erforderlig,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
liar nu akademien i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra nådig proposition om beviljande af ett
räntefritt lån å 50,000 kronor att afbetalas med en tjugondedel årligen
under hvart och ett af åren 1906—1925.
Att de under landtbruksakademien ställda landtbruks- och fiskerimuseerna
behörigen uppehållas, synes mig vara af ingalunda obetydlig
vikt för det allmänna.
Det tillfälle, som kan gifvas att i sådana museer på en gång taga
kännedom både om de modernaste maskin- och redskapstyper och om
modeller till dylika föremål från förgångna tider, är utan tvifvel att beakta
såväl för jordbruks- och fiskeriidkare som för redskapstillverkare. Sker
detta i behörig grad, kunna museerna för visso ock blifva till afsevärd
nytta för spridandet af kunskap om de för ifrågavarande näringsgrenar
lämpligaste maskiner och redskap.
För att emellertid intresset för museernas besökande skall kunna
hos en större allmänhet väckas och uppehållas, är naturligen nödvändigt,
att museilokalerna äro lätt tillgängliga och att de uppställda föremålen
äro ordnade på sådant sätt, att do gifva en klar öfverblick öfver utvecklingen
inom hvart och ett al de skilda områden, museisamlingen
omfattar.
Redan den omständigheten, att ifrågavarande två museer äro inrymda
uti tre särskilda, på olika ställen belägna lokaler, synes mig gifva
vid handen, att, därest museerna skola kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, en förändring i den nuvarande anordningen
är synnerligen önskvärd. Dels medför nämligen denna splittring af
samlingarne för den, som skulle vilja genomgå desamma, besvär och
tidsförlust, som i många fall torde verka afskräckande, och dels försvåras,
om icke omöjliggöres, en fullt systematisk uppställning af museiföremålen
helt naturligt därigenom, att hänsyn i allt för hög grad måste tagas
till lokalförhållandena.
Då nu härtill kommer, att landtbruksakademien al annan anledning
måste se sig om efter en ny lokal för den i Stockholm befintliga delen
af landtbruksmuseet, synes mig akademiens sträfvanden att, med begagnande
af detta tillfälle, söka fä till stånd en fullt tidsenlig, för alla dess
museisamlingar tillräcklig utställningslokal vara synnerligen väl motiverade.
De skäl, hvilka föranledt akademien att besluta att i dylikt syfte
uppföra en särskild museibyggnad och att förlägga denna till akademiens
experimentalfält finner jag äfven fullt giltiga.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Väl är det sant, att museerna, om byggnaden kunde förläggas
inne i hufvudstaden, skulle vara något bekvämare för allmänheten att
tillgå, men dels torde kostnadsfrågan härvid spela en alltför stor roll,
och dels får äfven antagas, att det stora flertalet af dem, som kunna
hafva intresse af ett besök i museerna, jämväl skola kunna hafva nytta
af att bese experimentalfältet.
Att akademien skulle kunna af egna medel betäcka den till 112,000
kronor beräknade kostnaden för museibyggnadens uppförande och inredning
äfvensom för samlingarnes öfverflyttning med flera af den ifrågasatta
anordningen föranledda utgifter, synes mig icke tänkbart, utan
lärer, därest akademiens beslut i förevarande afseende skall kunna sättas
i verket, statens mellankomst blifva nödvändig.
Såsom af hvad jag ofvan anfört lärer framgå, anser jag ett allmänt
intresse främjas genom byggnadsföretaget ifråga och finner därför
äfven akademiens anspråk på bistånd från statens sida i förevarande
angelägenhet fullt befogade.
Enligt den af akademien antagna planen för byggnadsföretagets
genomförande skulle akademien af den beräknade kostnaden tillskjuta
62,000 kronor. Häraf utgöra 20,000 kronor för ändamålet särskildt
donerade medel och öfriga 42,000 kronor skulle anskaffas genom upptagande
af ett räntebärande amorteringslån ur akademiens egna fonder
att återbetalas under loppet af 31 Va år med en annuitet af 2,520 kronor,
motsvarande 6 procent å lånebeloppet. Till betäckande af återstoden
af kostnaden skulle enligt akademiens framställning staten lämna akademien
ett räntefritt lån å 50,000 kronor, som skulle återbetalas under
loppet af 20 år med 2,500 kronor årligen.
Den af akademien sålunda ifrågasatta formen för statens mellankomst
synes mig emellertid icke tilltalande.
Då nämligen redan nu utgå årliga bidrag af statsmedel för förhyrandet
af lokaler för ifrågavarande museer, samt amorteringen af det
ifrågasatta statslånet skulle verkställas medelst anlitande af dessa hyresbidrag,
skulle den af akademien föreslagna anordningen i själfva verket
icke innebära annat, än att staten skulle genom att förskottsvis för en
följd af år lämna viss del af nämnda hyresbidrag medverka till uppförandet
af eu särskild byggnad för museerna, men ändock för framtiden
komma att lämna oförändrade bidrag till förhyrande af lokaler
för samma museer.
För en sådan anordning synes mig emellertid fog saknas.
Närmare till hands och vida lämpligare synes mig då vara, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
staten till nybyggnadens uppförande lämnar ett understöd utan återbetalningsskyldighet,
men under villkor att statens nu utgående bidrag
till museernas uppehållande med skäligt belopp nedsättas.
Beträffande storleken af det statsbidrag, som bör för ändamålet
lämnas, anser jag mig i betraktande å ena sidan af totalkostnaden för
byggnadsföretaget och a den andra af fragans vikt för det allmänna
icke äga anledning ifrågasätta någon nedsättning i det af akademien
såsom lån begärda beloppet, 50,000 kronor.
Svårare är att afgöra, huru stort afdrag häraf bör föranledas å
de utgående årsanslagen.
Det kunde måhända därvid synas ligga nära till hands,. att bestämma
minskningen till samma belopp, som akademien enligt dess
förslag skulle årligen till staten återbetala såsom amortering å det tilltänkta
statslånet eller 2,500 kronor. Jag anser mig emellertid böra
stanna vid en något lägre siffra.
Det synes mig nämligen önskvärdt, att i sammanhang med denna
byggnad sfråga statens förhållande till akademien i afseende å ifrågavarande
museer för framtiden definitivt ordnas så, att staten genom att
dels lämna bidrag till museibyggnaden och dels tillförsäkra akademien
ett årsanslag, som kan antagas blifva tillräckligt för museernas behöriga
uppehållande, däri jämväl inbegripet underhåll af nämnda byggnad, för
framtiden blifver befriad från den särskilda förpliktelse, som staten år
1894 åtagit sig i afseende å beredandet af lokal för landtbruksmuseet.
Då nu akademien påräknat, att, efter det lånet ur akademiens
fonder slutamorterats, hafva att härför tillgå 8,900 kronor, synes mig
en nedsättning till endast 6,400 kronor väl stor. Jag tänker mig
emellertid, att ett belopp af 7,000 kronor ungefärligen bör motsvara
behofvet. Sedan ett för samliugarnes ytterligare ökande tillräckligt
utrymme blifvit beredt, lärer väl få antagas, att för iuköp af maskiner
och redskap skola tagas i anspråk mera medel, än hittills för sådant
ändamål disponerats, och de större lokalerna torde jämväl kräfva högre
underhålls-, uppvärmnings- och städningskostnader.
Af det föreslagna anslagsbeloppet skulle visserligen under den
tid, amorteringen af lånet ur akademiens fonder pågår, härför tagas i
anspråk 2,520 kronor, men då underhållskostnaden af byggnaden och
lokalerna, som under den närmaste framtiden kan antagas blifva jämförelsevis
ringa, sedermera med all säkerhet kommer att ökas, torde detta
belopp nog äfven efter amorteringstidens slut vara för akademien beliöfligt;
och synes mig detta förhållande därför icke böra inverka på fragan
om bestämmandet af anslagets belopp, helst de omständigheter, under
12 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvilka det till akademien för förhyrande af lokal för landtbruksmuscet
utgående anslaget å 4,000 kronor tillkom, synas kunna i viss mån berättiga
akademien att i förevarande angelägenhet göra anspråk på särskildt
tillmötesgående från statens sida.
Det ifrågasatta afdraget å de utgående årsanslagen bör alltså
enligt min åsikt lämpligen bestämmas till 1,900 kronor.
. Genom den af mig nii förordade anordning skulle staten på ett
värdigt sätt fylla sina förpliktelser med hänsyn till dessa museer och
på samma gång likväl minska sina årliga utgifter för desamma med ett
belopp motsvarande 3,8 procent å den summa, staten skulle för byggnaden
tillsläppa.
Såsom af den ofvan lämnade redogörelsen framgår, utgår för
närvarande från anslaget till fiskerinäringens understöd ett belopp af
400 kronor till fiskerimuseets underhåll.
Då jag, på sätt nyss angifvits, anser statens förhållande i afseende
å museerna böra nu definitivt regleras, anser jag icke lämpligt, att
anslag till samma museer fortfarande utgår från två särskilda an slagstitlar,
utan synes mig hela det af mig föreslagna anslaget å 7,000 kronor
böra utgå från anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar», hvarjemte och då den nuvarande uppdelningen i
särskilda anslagsposter icke synes mig för framtiden vara af någon omständighet
påkallad, samt Riksdagens samtycke i allt fall lärer böra utverkas
därtill, att medel från anslaget må användas, förutom till förut
afsedda ändamål, jämväl till underhåll af museibyggnaden, jag anser
mig böra föreslå, att de nuvarande tre, under nämnda anslagstitel utgående
anslagen å tillhopa 8,500 kronor, nedsatta till 7,000 kronor,
under samma anslagstitel uppföras under gemensam benämning »landtbruks-
och fiskerimuseerna vid landtbruksakademiens experimentalfält»,
samt att närmare bestämmelser meddelas i fråga om detta anslags användande
i anslutning till hvad jag nyss nämnt i fråga om byggnadens
underhåll; lärande därvid tillika rätt böra inrymmas Eders Kungl. Maj:t
att medgifva, att af anslaget må för gäldande af ränta och amortering
å det lån å 42,000 kronor, som akademien beslutit att för museibyggnadens
uppförande ur akademiens egna fonder upptaga, årligen under
amorteringstiden användas högst 2,520 kronor.
Såsom villkor för det anslag å 50,000 kronor, som jag anser böra
beredas såsom bidrag för uppförande af ifrågavarande museibyggnad,
synes mig sålunda böra uppställas, att det belopp af 400 kronor, som
beviljats från anslaget till fiskerinäringens understöd, upphör att utgå,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
samt att de tre från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmaunanäringar utgående anslagen minskas med 1,500 kronor.
För genomförande af den utaf mig nu föreslagna anordning torde,
då, såsom jag ofvan framhållit, staten därigenom skulle för framtiden
befrias från sin förpliktelse att till akademifen utgifva särskildt årligt
anslag för beredande af lokal för landtbruksmuseet, akademiens samtycke
erfordras. Den omständigheten, att akademiens yttrande härutinnan
ännu ej hunnit inhämtas, synes mig emellertid, då i förslaget
jämväl akademiens intressen blifvit behörigen tillgodosedda, samt någon
rimlig anledning för akademien att motsätta sig detsamma därför icke
heller kan anses förefinnas, icke böra förhindra frågans föreläggande
för Riksdagen.
Under förutsättning att hvad jag ofvan anfört och föreslagit vinner
nådigt gillande, anser jag således framställning till Riksdagen nu
böra i ämnet aflåtas; och torde därvid, då det ifrågavarande anslaget
till nybyggnaden icke lärer behöfva i sin helhet utgå under ett år,
utan lämpligen kan fördelas på två, böra för år 1904 begäras ett belopp
å extra stat af 25,000 kronor.»
Då de på tre särskilda ställen belägna lokaler, i hvilka landtbruks-
och fiskerimuseerna för det närvarande äro inrymda, enligt hvad
i statsrådsprotokollet meddelats, befinna sig i ett synnerligen otillfredsställande
skick samt äro för ändamålen otjänliga och därjämte eldfarliga,
anser utskottet andra lokaler böra beredas för förvaring af dessa
museers samlingar, livilkas bevarande och förkofran utan tvifvel bör
lända jordbruks- ocb fiskerinäringarna till afsevärdt gagn; och synes
detta behof på lämpligaste sätt tillgodoses genom att, på sätt Kung].
Maj:t föreslagit, en särskild museibyggnad uppföres å landtbruksakademiens
experimentalfält. Mot den i statsrådsprotokollet angifna kostnaden
för en sådan byggnad har utskottet icke heller haft något att
erinra, liksom utskottet äfven funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts
förslag, om att ett extra anslag å 50,000 kronor må, såsom bidrag till
byggnadskostnaden, å extra stat beviljas. Härvid synes dock böra uttalas
den förutsättning, att hvad i öfrigt för byggnadens bekostande
erfordras skall af landtbruksakademien tillskjutas dels med de särskildt
för detta ändamål donerade medel till belopp af 20,000 kronor och dels
genom upplåning af minst 42,000 kronor ur akademiens egna fonder.
Beträffande det afdrag å de till akademien nu utgående årsanslag,
som bör föranledas af ifrågavarande byggnadsanslags beviljande, yttrar
departementschefen till statsrådsprotokollet, att det är svårt att bestämma
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
detta afdrags storlek. Utskottet har också vid beräkningen där af kommit
till en annan siffra än den af Kungl. Maj:t angifna. Förutom indragning
af statsbidraget å 400 kronor från anslaget till fiskerinäringens
understöd, bar Kungl. Maj: t föreslagit minskning med 1,500 kronor å
de tre anslag, tillsammans 8,500 kronor, hvilka från anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» hittills
utgått för inköp och utställning af modeller till landtbruksredskap,
maskiner m. m. äfvensom till hyresersättningar. Denna minskning har
utskottet emellertid ansett lämpligen böra bestämmas till 2,000 kronor,
motsvarande ränta efter 4 procent å det begärda statsanslaget till museibyggnaden.
Härigenom skulle berörda tre anslag, mot hvilkas sammanförande
och användning, på sätt Kungl. Maj:t ifrågasatt, utskottet icke
haft något att erinra, komma att tillhopa utgöra 6,500 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under uttalande af
den mening, att, efter beviljande af ifrågavarande anslag, några ytterligare
kostnader för ofvan omförmälda samlingars flyttande, uppställande,
vård och framtida komplettering icke böra drabba statsverket, får utskottet
hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen — under förutsättning
att hvad som utöfver 50,000 kronor erfordras
för uppförande, enligt i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 12| januari innevarande år angifna
ritningar och kostnadsförslag, å landtbruksakademiens
experimentalfält af en ny museibyggnad tillskjutes af
akademien med de särskildt för ändamålet donerade
medlen och genom upplåning af minst 42,000 kronor
ur akademiens egna fonder — må, under villkor ej
mindre att det till landtbruksakademien för det under
akademiens inseende och förvaltning ställda fiskerimuseets
underhåll samt till museilokalens uppvärmning,
städning och förevisning för allmänheten, från anslaget
till fiskerinäringens understöd nu utgående statsbidrag
å 400 kronor från och med år 1904 upphör att utgå,
än äfven att från samma tid de tre anslag å tillhopa
8,500 kronor, hvilka under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit
beviljade dels för inköp af modeller till landtbruksredskap,
maskiner m. m., dels till aflöning åt en upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
syningsmän och före visare vid landtbruksakademiens
utställning af landtbruksredskap m. m., äfvensom till
utställningslokalens städning samt för putsning och
vidmakthållande af expositionsartiklarna och dels till
beredande af lämplig lokal för uppställning och förevisning
af akademiens samlingar, minskas med 2,000
kronor eller till 6,500 kronor,
dels bevilja, såsom bidrag till uppförande å landtbruksakademiens
experimentalfält af en ny museibyggnad,
ett anslag af 50,000 kronor samt däraf på
extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor;
dels ock medgifva, ej mindre att förenämnda tre,
under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» nu uppförda anslag å
tillhopa 8,500 kronor, må, nedsatta till 6,500 kronor,
under samma anslagstitel uppföras under gemensam
benämning »landtbruks- och iiskerimuseerna vid landtbruksakademiens
experimentalfält», än äfven att berörda
anslag å 6,500 kronor må användas till inköp
af modeller till landtbruksredskap, maskiner m. m. för
ifrågavarande museer, till putsning och vidmakthållande
af de i museerna uppställda föremålen, till aflöning åt
föreståndare och förevisare vid samma museer samt
till underhåll af museibyggnaden och museilokalerna
äfvensom de senares uppvärmning och städning, med
rätt därjämte för Kungl. Maj:t att medgifva, att af
samma anslag må, för gäldande af ränta och amortering
å det lån å 42,000 kronor, som landtbruksakademien
beslutit att för museibyggnadens uppförande ur
akademiens egna fonder upptaga, årligen, intill dess
lånet slutamorterats, användas högst 2,520 kronor.
2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja assistentens Ana- töjning
vid statens entomologiska anstalt aflöning med 1,000 kronor, eller från a(ui''ttaun>
1,000 kronor till 2,000 kronor, samt att höja anslaget till nämnda an- cntomoiogMa
stalts underhåll och drift med 600 kronor, eller från 1,500 kronor till
2,100 kronor. -
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
»Med anledning af en utaf Eders Kungl. Maj:t uti den till 1890
års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd
och behof gjord framställning om anvisande af medel för inrättande af
en entomologisk försöksanstalt beviljade Riksdagen, enligt hvad Riksdagen
uti skrifvelse den 11 maj nämnda år angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel anmälde, under förevarande
anslagstitel, för inrättande af en under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk
anstalt, till aflöning åt en föreståndare för samma anstalt 4,000
kronor för år, däraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
till aflöning åt en assistent vid anstalten 1,000 kronor
för år samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år.
Det af Riksdagen sålunda fattade beslut blef af Eders Kungl.
Maj:t den 5 juni 1896 godkändt, såvidt detsamma afvek från hvad
Eders Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit Riksdagen, hvarefter Eders Kungl.
Maj:t den 29 januari 1897 behagade utfärda nådigt reglemente för statens
entomologiska anstalt äfvensom meddela i öfrigt erforderliga bestämmelser
angående anstaltens ordnande.
Uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven
och af nämnda styrelse med eget underdånigt utlåtande af den
24 november 1902 öfverlämnad skrift har nu föreståndaren för ifrågavarande
anstalt, professorn S. Lampa, gjort framställning om höjandet
af såväl assistentens aflöning som anslaget till anstaltens underhåll och
drift samt till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.
De löpande göromålen vid anstalten vore numera så omfattande,
att sådana arbeten, som bestode i tidsödande och maktpåliggande observationer
och undersökningar, måste helt och hållet lämnas å sido,
likaså ett fullständigare studium af den utländska litteraturen rörande
skadeinsekter. Assistenten hunne under nuvarande förhållanden ej med
att såsom sig borde sätta sig in i de olikartade göromålen vid anstalten
— hvilket vore erforderligt, enär han ibland behöfde upprätthålla föreståndarens
befattning — i synnerhet som assistenten vid tillträdet af
befattningen i regel vore obekant med den praktiska entomologien och
följaktligen i början måste använda en god del af sin tjänstetid på förberedande
studier i detta ämne. De olägenheter, som häraf blefve en
följd, kunde möjligen minskas därigenom, att assistentens tjänstgöringstid
utsträcktes till hela året, och att anslaget till underhåll och drift
ökades, för att någon del däraf skulle kunna användas till extra biträden
under den del af sommaren, då göromålen vore mest hopade och en af
tjänstemännen emellanåt hade förrättningar på annat håll. Om emellertid
assistentens tjänstgöringstid ökades och komme att omfatta hela året,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17
måste hans aflöning höjas från 1,000 kronor till 2,000 kronor, livarjämte
lämpligt vore, att assistenten komme i åtnjutande af rätt till två
ålderstillägg till lönen under vanliga villkor. På grund af hvad sålunda
anförts har föreståndaren, som beräknat den erforderliga förhöjningen
af anslaget till anstaltens underhåll och drift till 600 kronor, hvarigenom
detta komme att uppgå till 2,100 kronor, hemställt om beredandet af
medel för möjliggörande af ifrågavarande förhöjningar af såväl assistentens
aflöning som anslaget till anstaltens underhåll och drift.
För egen del har landtbruksstyrelsen uti sitt berörda utlåtande
anfört följande.
På sätt inhämtades af det statsrådsprotokoll, som funnes bifogadt,
Eders Kungi. Maj:ts till 1896 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om
inrättandet af en entomologisk anstalt, hade vid bestämmandet af assistentens
aflöning tagits hänsyn därtill, att denne tjänsteman icke skulle
vara skyldig att ägna hela sin tid åt arbetena vid anstalten utan endast
omkring sju månader af året. Detta förhållande hade icke kunnat undgå
att menligt inverka på arbetena vid anstalten, helst under senare åren,
då stora insektshärjningar inom vårt land förekommit och någon af anstaltens
tjänstemän, i de flesta fall assistenten, på grund häraf ej sällan
nödgats vara frånvarande från anstalten. Härigenom hade följden blifvit,
att försök med utrotningsmedel och andra praktiska undersökningar för
utrönandet af de bästa medlen mot skadeinsekter icke kunnat bedrifvas
med den kontinuitet, som desamma erfordrade och som kunde ernås,
om assistenten vore skyldig att under hela året tjänstgöra vid anstalten,
hvarigenom möjlighet skulle beredas att genom assistenten få under
vintertiden utförda åtskilliga arbeten, livilka nu icke medhunnes, då
assistenten under den del af året, då han tjänstgjorde vid anstalten,
eller från mars till oktober, måste sysselsättas med andra arbeten. För
att emellertid assistenten skulle kunna åläggas en sådan förlängd tjänstgöringstid,
måste, såsom föreståndaren föreslagit, hans aflöning höjas
med belopp, som landtbruksstyrelsen, i likhet med föreståndaren, ansåge
skäligen böra bestämmas till 1,000 kronor.
Vidare syntes det landtbruksstyrelsen beaktansvärdt, att, såsom
äfven föreståndaren framhållit, assistentens utbildning, i den praktiska
entomologien i de flesta fall icke under nuvarande förhållanden kunde
antagas vara synnerligen långt framskriden, då han tillträdde sin
befattning, utan måste en längre tid fullföljas under hans assistenttjänstgöring.
För att råda bot härför samt förmå dem, som antagits
till assistenter, att kvarstanna vid anstalten någon längre tid, syntes
Bih. till Iliksd. Prat. 1903- 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det icke vara tillräckligt, att aflöningen ökades, på sätt föreslaget blifvit,
utan erfordrades därjämte, att assistenten komme i åtnjutande af två
ålderstillägg efter fem och tio års väl vitsordad tjäntsgöring. Endast
på detta sätt syntes äfven den fördelen kunnu vinnas, att personer
blefve utbildade till att blifva skickliga och kompetenta att vid ledighet
af föreståndarebefattningen kunna därtill utnämnas. Först genom en
längre tids arbete vid anstalten kunde nämligen den praktiska erfarenhet
i hithörande frågor vinnas, som måste förutsättas hos föreståndaren,
därest han skulle kunna väl fylla sin uppgift.
Vidkommande den af föreståndaren ifrågasatta förhöjningen af
anslaget till anstaltens underhåll och drift, så syntes förhållandena påkalla
en ökning af detsamma, enär på senare tiden prisen å anstaltens
förnödenheter stigit och anstaltens verksamhet utvidgats, samt anslaget
numera icke lämnade tillgång till antagande af erforderliga extra biträden
eller behörigt aflönande af vaktbiträde; och ansåge landtbruksstyrelsen
den af föreståndaren föreslagna förhöjningen af anslaget med
600 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,100 kronor, vara skälig.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt om aflåtande till Riksdagen af nådig
proposition om höjning af anslaget till entomologiska anstalten i enlighet
med de af styrelsen förordade grunder.
De skäl, hvilka af landtbruksstyrelsen anförts för höjandet af anslaget
till statens entomologiska anstalt, synas mig fullt giltiga. Under
de sex år, som förflutit, sedan anstalten trädde i verksamhet, har densammas
betydelse allt mer och mer blifvit af den jordbruksidkande
allmänheten insedd, och särskildt hafva de svåra insektshärjningar, som
under de sista åren inom skilda delar af landet förkommit, riktat jordbrukarnes
uppmärksamhet på de fördelar, anlitandet af anstalten erbjuda.
Det synes under sådana förhållanden kunna med tämlig visshet förutses,
att anstaltens verksamhet skall än ytterligare utvecklas, och att
det behof af ökadt arbetsbiträde åt dess föreståndare, som redan nu gör
sig gällande, skall blifva af stadigvarande natur. För tillgodoseendet
af detta behof synes vid sådant förhållande ligga närmast till hands, att
den nu för sju månader af året anställde assistentens tjänstgöringstid
utsträckes att omfatta hela året. En sådan utsträckning i assistentens
tjänstgöringsskyldighet är emellertid icke tänkbar, utan att den till
honom nu utgående aflöning på samma gång höjes. Emot det af föreståndaren
föreslagna och af landtbruksstyrelsen förordade beloppet af
denna höjning har jag intet att erinra, helst hvad som anförts rörande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19
önskvärdheten däraf, att alltför täta ombyten af assistent kunde undvikas,
synes mig förtjäna beaktande. Då jag däremot icke kan anse det
lämpligt att gifva assistentbefattningen karaktär af en tjänst, hvilken
skulle bihållas under innehafvarens hela tjänstetid, utan densamma
fortfarande bör betraktas såsom en öfvergångplats, synes mig rätt till
ålderstillägg icke böra förenas med denna befattning.
Att, i den mån anstaltens verksamhet utvecklas jämväl kostnaderna
för dess underhåll och drift måste blifva ökade, finner jag naturligt;
och anser jag den af föreståndaren nu begärda höjning i det för bestridande
af dessa kostnader afsedda belopp vara af behofvet påkallad.
Det till entomologiska anstalten nu utgående ordinarie anslagbör
alltså enligt min åsikt höjas med 1,600 kronor.»
Af hvad i detta ärende förekommit finner utskottet framgå, att
ökadt arbetsbiträde åt föreståndaren för statens entomologiska anstalt är
af behofvet påkalfadt äfvensom att utvidgningen af anstaltens verksamhet
betingar ökning i det till anstaltens underhåll och drift hittills utgående
anslag; och då utskottet icke haft något att erinra mot de
föreslagna beloppen för ifrågavarande anslagshöjningar, får utskottet
hemställa,
a) att Riksdagen må höja assistentens vid statens
entomologiska anstalt aflöning med 1,000 kronor, eller
från 1,000 kronor till 2,000 kronor; och
b) att Riksdagen må höja anslaget till nämnda
anstalts underhåll och drift med 600 kronor, eller
från 1,500 kronor till 2,100 kronor.
Vid bifall t ill hvad iitskottet under punkterna 1 och 2 härofvan
föreslagit skulle de ständiga utgifterna från ordinarie anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landi mannanäringar, i gällande
riksstat upptaget till 175,000 kronor, däraf 119,800 kronor äro anvisade
för vissa ändamål och återstoden finnes till Kungl. Maj:ts disposition,
komma att dels minskas med 2,000 kronor och dels ökas med 1,600
kronor samt sålunda en minskning i utgifter å 400 kronor komma
att uppstå. Utskottet anser emellertid icke, att detta förhållande bör
20
Statsutskottets Utlåtande N;o JO.
Ang. godtgörelse
åt afvittring
slandtmätare
m. m,
[3-]
föranleda rubbning i nämnda anslag, uti livilket någon förändring icke
blifvit vid innevarande riksdag föreslagen.
Vidare skulle, under förutsättning att hvad utskottet i enlighet
med Kungl. Maj:ts framställning under punkt 1 föreslagit i fråga om
upphörande af statsbidraget till tiskerimuseet vinner bifall, de årliga
utgifterna från anslaget till fiskerinäringens understöd minskas med
400 kronor. Detta anslag är emellertid, enligt hvad departementschefen
till statsrådsprotokollet meddelat, redan nu för sitt ändamål
otillräckligt, till belysande hvaraf departementschefen erinrat, att hela
1902 års anslag disponerats och dessutom tillgång måst för ändamål,
hvartill samma anslag bort komma till användning, beredas genom
anlitande af eljest tillgängliga medel. Endast den omständigheten, att
frågan om förändringar i fiskeriadministrationen vore under utredning,
och resultatet af denna syntes böra afvaktas, innan någon höjning af
anslaget påkallades, hade därför afhållit departementschefen från att
nu göra framställning i sådant syfte, och kunde departementschefen
under sådant förhållande ännu mindre tillstyrka någon nedsättning i
det nu utgående anslagsbeloppet.
I anslutning till den mening departementschefen sålunda uttalat,
finner utskottet någon nedsättning i berörda anslag nu icke böra äga rum.
Skiften och afvittringar.
3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att
de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för afvittringslandtmätarne
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma
att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden,
och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte
arfvodesförhöjning finge desse tjänstemän godtgöras af anslagen till
storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1904 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom
bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.
Beträffande dessa ämnen har departementschefen till förenämnda
statsrådsprotokoll anfört följande:
»Enligt gällande taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare i Västerbottens
och Norrbottens län af den 3 december 1880 utgår afvittringslandtmätares
arfvode dels med viss ersättning för vissa slag af arbete,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
dels, för andra göromål, med dagarfvode af 8 kronor eller, i vissa fall,
15 kronor, hvarjämte afvittringslandtmätare erhåller ersättning för
husrum under sommarmånaderna med 50 kronor och för tjänsteresor
med 250 kronor om året, äfvensom efter tio års väl vitsordad tjänstgöring
arfvodesförhöjning med 500 kronor för år; och har Riksdagen
på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1875
till och med 1903 medgifvit, att de belopp, hvarmed inkomsterna af
tjänsten för afvittringslandtmätarne kunde komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge
desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken.
Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län med underdånigt utlåtande af den 19
juni 1902 öfverlämnad skrift hafva emellertid dåvarande afvittringslandtmätarne
i detta län J. E. Degerman, G. M. Svalbe och J. Flodmark i
underdånighet anhållit, att lägsta dagarfvodet för afvittringslandtmätare
måtte höjas från 8 till 10 kronor, eller ock att sökandena, hvilka redan
kommit i åtnjutande af arfvodesförhöjning, måtte erhålla ett ytterligare
ålderstillägg af 500 kronor från 1901 års början.
Till stöd för denna framställning hafva sökandena, efter erinran
att de icke tillhörde antalet af de tjänstemän, som för åren 1901 och
1902 erhållit dyrtidstillägg af de medel, som af Riksdagen för dylikt
ändamål beviljats, hufvudsakligen anfört, att lefnadskostnaderna särskildt
i Norrbottens län undergått en väsentlig stegring sedan år 1880, då
arfvodestaxan utfärdades, samt att sökandenas inkomster på senare tid
sjunkit genom inträdd minskning i sådana arbeten, för hvilka enligt
samma taxa arfvodet utginge efter en mera förmånlig beräkningsgrund,
och utgjort i medeltal under de senare tre åren, för Degerman 3,236
kronor, för Svalbe 3,317 kronor 25 öre och för Flodmark 3,232 kronor.
Till sökandenas framställning har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län i sitt berörda utlåtande, med hänsyn till
de obetydliga löneförmåner, afvittringslandtmätarne i länet under en
följd af år åtnjutit i jämförelse med andra tjänstemän, tillstyrkt nådigt
bifall.
Landtmäteristyrelsen har härefter afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 2 oktober 1902 och däruti anfört följande.
På sätt sökandena uppgifvit, hade afvittringen i Norrbottens län
fortskridit så långt, att under flera år hvarken ägomätningar eller, med
oväsentliga undantag, områdesutstakuiugar förekommit. Och när af
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vittringen för nybyggesanläggningar å odisponerade öfverloppsmarker,
med hvilken enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 7 mars 1902
skulle tills vidare anstå, åter skulle företagas, komme afvittringsarbetena
uppenbarligen icke att antaga den omfattning, de haft under den tid,
allmänna afvittringen pågått. Då nu enligt berörda nådiga taxa afvittringsarbeten
ute å marken ersattes efter en för afvittringslandtmätarne
mycket förmånligare grund än det i 8 § af taxan för do flesta
andra afvittringsgöromål stadgade dagarfvode af 8 kronor, samt jämväl
de arbeten, som enligt samma § betingade ett arfvode af 15 kronor
om dagen, redan blifvit och hädanefter uppenbarligen skulle blifva
väsentligen mindre till sitt omfång än hittills varit fallet, hade följden
blifvit, att sökandenas inkomster af tjänsten minskats i ej ringa grad
och uppenbarligen ej vidare komme att uppgå till hvad de varit under
tiden för den allmänna afvittringen i länets lappmarkssocknar.
Med afseende å berörda förhållanden och den särskildt i Norrbottens
län inträdda, synnerligen ansenliga stegring af lefnadskostnaderua
syntes följaktligen en ökning af sökandenas löneförmåner vara
af behofvet påkallad.
Sökandena åtnjöte visserligen eu af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
fastställd minimilön. Men styrelsen liölle dock före, att deras
aflöning icke kunde hänföras till sådan aflöningsförmån, hvarå på grund
af Riksdagens beslut, enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelser
den 31 maj 1901 och den 23 maj 1902, dyrtidstillägg finge beräknas.
Då nu af afvittringsstyresmannen H. W. Boström, som tillika
vore afvittringslandtmätare, icke begärts någon ökning i de med tjänsten
förenade inkomster, samt de vid afvittringen inom Västerbottens län
anställde landtmätarne, hvilka, enligt hvad styrelsen hade sig bekant,
till följd af de i sistnämnda län förekommande afvittringsgöromåls beskaffenhet
i regeln uppnådde en årsinkomst, som öfverstege de af
sökandena uppgifna belopp, icke heller gjort framställning om förhöjning
i dagarfvodet, ansåge sig styrelsen icke kunna tillstyrka den af
sökandena gjorda hemställan, i hvad densamma afsåge höjning af det
nu utgående dagarfvode af 8 kronor till 10 kronor.
Hvad däremot anginge framställningen, i hvad densamma afsåge
ett andra åldcrstillägg åt sökandena, ansåge sig styrelsen väl icke kunna
tillstyrka nådigt bifall till densamma, såvidt anginge Svalbe, enär denne
den 28 sistlidne juni erhållit afsked från sin befattning såsom afvittringslandtmätare.
Men beträffande Degerman och Flodmark ville styrelsen,
med upplysning att de tjänstgjort vid afvittringsverket, den förre sedan
den 23 november 1874 och den senare från och med den o maj 1879,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
ocli att de jämte afvittringsstyresmarmén Boström vore de enda ordinarie
afvittringslandtmätarne i riket, på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kungi. Maj:t täcktes i nåder
bevilja dem, utöfver den arfvodesförhöjning, som enligt 10 § i arfvodestaxan
redan tillkomme dem, en ytterligare arfvodesförhöjning med 500
kronor för år åt dem hvar att utgå från och med år 1903.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 3 november 1902 har
slutligen statskontoret yttrat sig i ärendet och därvid anfört följande.
Hvad anginge sökandenas begäran om arfvodesförhöjning, så vidt
densamma blifvit af landtmäteristyrelsen tillstyrkt, ansåge statskontoret
sökandena icke sakna fog därför. Med afseende därå att såväl frågan
om tillförsäkrandet åt afvittringslandtmätarne af ofvanberörda minimiinkomster
som åtskilliga sedan 1876 årligen uppkomna frågor om arfvodesförhöjning
åt vissa tjänstemän vid storskiftes- och afvittringsverken
underställts Riksdagens pröfning, syntes emellertid det å nionde hufvudtiteln
uppförda reservationsanslag till storskiftes- och afvittringsverken
icke utan Riksdagens medgifvande böra för det nu ifrågasatta ändamålet
anlitas. Vid sådant förhållande och då Eders Kungl. Maj:t den
3 oktober 1902 åt en kommitté uppdragit att afgifva utlåtande och förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,
hvilken kommitté, enligt statskontorets förmenande, hade
att taga under öfvervägande behofvet af löneförbättring såväl för nu
ifrågavarande som för öfriga landtmätare, ansåge sig statskontoret för
närvarande sakna anledning att tillstyrka någon särskild framställning
till Riksdagen om den begärda arfvodesförhöjningen.
Såsom Eders Kungl. Maj: t täcktes erinra sig, upptog landtmäteristyrelsen
uti det förslag till utgiftsstat för afvittringsverket för år 1903,
som styrelsen med underdånig skrifvelse den 7 november 1902 underställde
Eders Kungl. Maj:ts pröfning, ett belopp af 1,000 kronor förberedande
af ytterligare arfvodesförhöjning å 500 kronor åt hvardera
af afvittringslandtmätarne Degermau och Flodmark.
Vid underdånig anmälan den 28 november 1902 af detta förslag
fann Eders Kungl. Maj:t emellertid, vid det förhållande att Eders Kungl.
Maj:t ännu icke till pröfning förehaft landtmäteristyrelsens ofvanberörda
underdåniga skrifvelse den 2 därförutgångne oktober, något belopp, förberedande
af ytterligare arfvodesförhöjning åt bemälde landtmätare icke
då böra uti staten för afvittringsverket upptagas.
Uti sin ofvan berörda underdåniga skrifvelse af den 7 november
1902 har landtmäteristyrelsen äfven yttrat sig om kostnaderna för afvittringen
under 1904, hvilka styrelsen därvid beräknat till 36,083 kronor
24
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
80 öre för Västerbottens län och omkring 35,000 kronor för Norrbottens
län, tillhopa i jämnadt tal 71,000 kronor. Därjämte har styrelsen upplyst,
att den vid 1903 års slut påräkneliga behållningen å anslagen till
skiften och afvittringar jämte 1904 års ordinarie anslag för samma
ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader, i följd hvaraf
något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande under år 1904
icke är behöfligt. Slutligen har styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes, på det att föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län må för år 1904 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner
som hittills, samt afvittringslandtmätarne, hvilka icke erhållit något
dyrtids tillägg, bekomma en ökning i inkomster med anledning af den
på senare tider i Norrland inträdda ansenliga stegring af priset å hyror
och lifsförnödenheter, föreslå Riksdagen att medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för afvittringslandtmätarne
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga
3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500
kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,
finge desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftesocb
afvittringsverken, och att för år 1904 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja
en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.
Den inkomst, som sökandena Degerman, Svalbe och Flodmark i
medeltal under åren 1899—1901 åtnjutit af tjänsten, synes mig vara
så låg, att frågan om någon förbättring för afvittringsländtmätarne i
en eller annan form bör vinna beaktande, och då jag lika litet som,
efter hvad jag inhämtat, chefen för finansdepartementet, på hvilkens
föredragning den af statskontoret omnämnda löneregleringskommittén
blifvit af Eders Kungl. Maj:t tillsatt, anser, att grunderna för landtmätarnes
inkomst af tjänsten lämpligen böra komma under skärskådande
af sagda kommitté, anhåller jag att nu få underställa denna fråga Eders
Kungl. Maj:ts pröfning.
Hvad då först beträffar förslaget om en höjning af dagarfvodet,
talar mot en sådan, utom de af landtmäteristyrelsen däremot anförda
skäl, äfven den omständigheten att verkan af densamma alltid är svår
att på förhand beräkna.
Ej heller synes mig skäl vara anförda, som motivera en så stor
höjning i inkomster, som sökandena genom förslaget om ett andra
ålderstillägg alternativt ifrågasatt och som landtmäteristyrelsen i sitt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
25
underdåniga utlåtande den 2 oktober 1902 tillstyrkt i fråga om de två
ännu i tjänst kvarstående sökandena.
Däremot finner jag en höjning af den garanterade minimilönen,
i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i sådant hänseende föreslagit,
vara den lämpliga formen för att tillförsäkra afvittringslandtmätarne i
riket en någorlunda skälig utkomst af sin tjänst.»
Departementschefen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t, med
afslag å öfriga framställningar i fråga om förhöjning i afvittringslandtmätarnes
inkomster af tjänsten, måtte i öfverensstämmelse med landtmäteristyrelsens
i ofvanberörda skrifvelse den 7 november 1902 gjorda
framställning för Riksdagen framlägga ifrågavarande förslag.
Under erinran, att röna tillökning åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom under en följd af år
beviljats med det äfven nu föreslagna beloppet, 400 kronor, får utskottet,
vid det förhållande, att afvittringslandtmätarne icke tillhört antalet
af de tjänstemän, som för åren 1901 och 1902 erhållit dyrtidstillägg
af de medel, Riksdagen för sådant ändamål beviljat, och då, enligt
hvad departementschefen meddelat, grunderna för landtmätarnes inkomst
af tjänsten icke lärer komma under skärskådande af den utaf Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommitté samt på de i
statsrådsprotokollet i öfrigt anförda skäl, hemställa,
a) att Riksdagen må medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för
afvittringslandtmätarne i Västerbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 3,000 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,500 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjuta arfvodesför
höj ning, må desse tjänstemän godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken; och
b) att Riksdagen må för år 1904 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till
skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400
kronor i det åt honom anslagna belopp.
Utflyttningshjälp efter skiften.
4:o). I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 15) har herr
A. H. Hammarskjöld föreslagit Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
Bih. till Riksd. Prot. i903. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 4
Ang. motion
om ändrade bestämmelser
rörande
'' ut flyttningsbidrag
vid laga
skiften.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter nödig utredning låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i 1 § af kungl.
kungörelsen den 27 september 1861, att beräkningsgrunden för lämnande
af ^flyttningsbidrag af statsmedel vid laga skifte måtte blifva mera
rättvis och tidsenlig än den nu gällande, och själfva bidragen bättre
afpassade efter behofvet.
Till stöd för berörda förslag har uti motionen anförts följande:
»Genom kungl. kungörelsen den 27 september 1861 angående
understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften
samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar
äro de belopp bestämda, som vid laga skiftesförrättningar skola af statsmedel
utgå till utflyttande delägare. Uti § 1 stadgas sålunda: »För
hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för utjord,
om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare
vid laga skifte, eller ock vid sådant storskifte inom Stora Kopparbergs
län, som med bidrag af allmänna medel verkställes, blifvit ålagd att
utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt
därest hemmanet, hemmansdelen eller utj orden ej förut undergått enskifte
eller laga skifte, eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i
kungl. kungörelsen den 18 februari 1859 om ändrade föreskrifter i
afseende på besutenhet och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län,
understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom gåfva,
nämligen:
för hemman eller hemmansdel, innehållande, efter förmedling räknadt,
under samt |
t. o. m. |
1/ /16 |
mantal ........... |
............ runt |
r:dr |
75,— |
däröfver t. |
o. m. |
1 / 8 |
11 ........... |
11 |
11 |
112,50 |
11 |
11 |
V* |
11 ........... |
............ 1 1 |
11 |
150,— |
11 |
11 |
1/ / 2 |
11 ............ |
............ 11 |
11 |
187,50 |
Öfver |
11 |
1/ / 2 |
11 ............ |
225,— |
för utjord _ _.......................................... „ „ 75,—
Inom sådant skifteslag i Stora Kopparbergs län, där mantalsindelning
icke äger rum, skall understödet, ehvad hemmanet eller hemmansdelen
är med flera eller färre hus försedd, beräknas till hälften af hela
den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver
225 rdr.»
Emot otidsenligheten i dessa stadganden kunna berättigade anmärkningar
göras. Hemmantalet har aldrig varit någon ''tillförlitligvärdemätare
för jordegendom, och dess olämplighet såsom sådan har
under årens lopp framträdt allt skarpare, hvarför det ock numera i de
flesta fall öfvergifvits. De oegentliglieter och orättvisor, till hvilka det
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
kan gifva anledning, äro väl kända, Enhvar med landsbygdens förhållanden
förtrogen person är säkerligen i tillfälle att kunna framvisa
talrika fall, där inom samma ort hemman med höga mantal äro mindre
värda än andra med lägre, och snart sagdt oräkneliga exempel på
hemman med lika mantal, men betydligt växlande värden. Man kan
såsom en allmängiltig regel fastslå, att storleken af ett, Item mans behöfliga
åbyggnad bestämmes af hemmanets afkastning från åker och
äng, icke af dess hemmantal, men då nämnda afkastning i sin ordningär
i första rummet beroende af den odlade eller till äng brukade markens
areal, hvilken kan högst betydligt variera för olika hemman, bör
det vara tydligt, att hemmantalet icke är lämpligt såsom beräkningsgrund
för byggnadsbidrag.
Härtill kan ytterligare läggas, att kostnaderna för utflyttningar
äro beroende dels på de utflyttade husens storlek och beskaffenhet, dels
på afståndet till den nya byggnadsplatsen och terrängens lämplighet
för bebyggande, dels äfven på i orten gällande pris å arbete och materialier,
och man kan väl icke om någon af dessa omständigheter säga,
att den står i inre samband med hemmantalet.
Det är icke svårt att finna en annan, naturlig och därför äfven
rättvisare och bättre beräkningsgrund, nämligen den, att utflyttningsbidraget
hör utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden. I åberopade
kungl. kungörelse är denna princip redan erkänd och delvis tilllämpad,
nämligen vid bestämmande af utflyttningsbidragen efter storskiftena
i Kopparbergs län, där inga hemmantal förekomma. Där stadgas,
att bidraget skall »beräknas till hälften af hela den uppskattade
utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver 225 rdr». Det synes
då icke vara mycket som hindrar att taga steget fullt ut och tillämpa
denna redan erkända princip öfver hela landet,
De bidrag, som enligt åberopade paragraf tillerkännas utflyttande
skiftesdelägare, fastställdes till sin storlek för 42 år sedan, Förhållandena
voro då mycket olika mot nu. Penningens värde var större, priserna
å arbete och materialier vida lägre, och därjämte var den odlade jordens
areal långt mindre än nu, hvarför icke heller så stora byggnader behöfdes.
Tager man skälig hänsyn till dessa ändrade förhållanden, är
det påtagligt, att statsbidraget, från början njuggt tillmätt, numera
måste vara alldeles otillräckligt. Hur litet denna utgift tynger på statskassan,
framgår af den från kungl. statskontoret lämnade uppgiften,
att det af staten lämnade utflyttningsbidraget för hela riket under år
1901 uppgick till endast 11,401 kronor 97 öre. En med förhållandena
väl förtrogen person har för mig uppgifvit, att inom Kalmar län ut
-
28
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
flyttningskostnaden för de vanligen förekommande och ingalunda öfverflödiga
byggnaderna vid ett fjärdedels mantal af medelstorlek bruka
beräknas till 1,000 å 1,200 kronor. För min del tror jag, att summan
behöfver fördubblas, men äfven om man stannar vid det lägsta och
uppenbarligen otillräckliga beloppet af 1,000 kronor, måste man väl
erkänna, att i förhållande härtill det bestämda statsbidraget, 150 kronor,
är för litet. Om kostnaden för flyttningen vore den enda eller hufvudsakliga,
som drabbar skiftesdelägarne, eller om staten bidroge med
någon del af den egentliga skifteskostnaden, gånge det väl ändå an,
men här äger det egendomliga förhållandet rum, att en hel tjänstemannakår,
kommissionslandtmätarne, uteslutande aflönas af den skiftesbehöfvande
och skiftessökande jordägareklassen, inom hvilken de mindre
hemmansägarne med ringa ekonomisk bärkraft utgöra det stora flertalet.
Kan det under sådana förhållanden anses vara för mycket begärdt,
att staten bidrager med halfva kostnaden för utflyttningen?
Det kan väl icke förnekas, att det ligger i statens eget intresse
att påskynda jordens skiftande, ty så länge ägorna äro oskiftade, är
det för innehafvarne omöjligt att sköta dem rationellt eller att inlåta
sig på större odlingsföretag, i följd hvaraf stora vidder få ligga oodlade,
till skada icke blott för ägarne, utan äfven för staten. Exempel på de
mest olidliga förhållanden i fråga om ägornas läge och splittring kunna
utan svårighet framdragas. Jag skulle kunna namngifva en hemmansägare
i Kalmar län, ägare till V* mantal, hvilken har sina ägor spridda
på etthundratre olika ställen och hvilkens ständiga bekymmer det är
att icke glömma att så och skörda några af dessa småbitar. När jordägare
lefva under så besvärliga förhållanden, kan det synas underligt,
att de ej skynda sig att begära laga skifte, men det, som afl)aller dem
därifrån, är den stora kostnaden och den ringa hjälp, de få af staten.
Kostnaden är i själfva verket så stor, att det fordras en god förtröstan
på egen bärkraft och ganska mycket mod, innan någon vågar trotsa
sina grannars misshag genom att begära laga skifte. Huru förhållandena
äro i Norrland, där hela oskiftade byar hellre säljas till bolagen,
än delägarne våga inlåta sig på ett laga skifte med däraf följande
ekonomisk ruin för många, må här blott antydas.
Inom de flesta delar af landet finnes ännu mycken oskiftad jord.
Af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för år 1901, tab. 7, ses
dess fördelning på de olika länen, bland hvilka Kopparbergs och Kalmar
intaga den ogynnsammaste ställningen. Skall skiftesverket fortgå lika
sakta som hittills, komma för det förra länet att åtgå omkring 350 år
Statsutskottets Utlåtande N:o 10 29
och för det senare omkring 60 år, innan det blir färdigt. Äfven dessa
siffror tala för behof vet af ett kraftigare understödjande af skiftesverket.
»
Då, på sätt motionären anfört, de i kungl. kungörelsen den 27
september 1861 fastställda grunder för erhållande af understöd utaf
allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften synas vara otidsenliga
och en lämpligare norm för detta understöds utgående torde
böra sökas, anser utskottet sig böra biträda motionärens hemställan om
framställning till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i förevarande
ämne. Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till herr Hammarskjölds
ifrågavarande motion, må hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta efter nödig utredning
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i 1 § af kungl. kungörelsen den 27 september
1861, att beräkningsgrunderna för lämnande af
utflyttningsbidrag utaf allmänna medel vid laga skifte
må varda lämpade efter nu rådande förhållanden.
Landtbruksingeniörer och deras biträden.
5:o) 1 en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 38) har herr
E. Hägglund föreslagit, att Riksdagen måtte anslå erforderliga medel,
10,500 kronor, för anställande af ytterligare tre ordinarie landtbruksingeniörer,
så alt en sådan tjänsteman kunde inom hvarje län i riket
stationeras.
Utskottet, som, beträffande de skäl, hvilka af motionären anförts
till stöd för ifrågavarande förslag, tillåter sig hänvisa till motionen, har
velat meddela, att motionären beräknat utgifterna för de tre föreslagna
nya landtbruksingeniörerne på följande sätt:
löner å 2,000 kronor för hvarje ................ kronor 6,000: —
rese- och traktamentsersättning för en hvar
af desse å 1,500 kronor ..........................»___ 4,500: —
tillsammans kronor 10,500: —
Häremot har utskottet till en början velat anmärka, att något
särskildt anslag till rese- och traktamentsersättning åt landtbruks
-
Ang. vackt
motion om
anslag till
ytterligare tre
landtbruksingeniörer.
Ang. ö/riga
ordinarie
anslag.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ingeniörer icke erfordras, enär sådan ersättning, jämlikt Riksdagens
skrifvelse den 11 maj 1876 och kungl. brefvet den 16 maj samma
år, utgår af hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Hvad motionärens förslag i öfrigt vidkommer, får utskottet erinra,
hurusom alltsedan år 1874, då lönereglering för landtbruksingeniörerne
ägde rum och deras antal utgjorde 12, Riksdagen upprepade gånger
på framställningar af Kungl. Maj:t beviljat medel för inrättande af nya
landfbruksingeniörstjänster, nämligen:
år 1876
„ 1880
„ 1883
„ 1884
„ 1892
för 2,
ii 2,
9
ii “i
9
Då sålunda, allteftersom behofvet af flera landtbruksingeniörer gjort
sig gällande, Kungl. Maj:t inkommit till Riksdagen med framställningar
om sådana tjänsters inrättande, och antagas kan, att Kungl. Maj:t icke
lärer underlåta att jämväl framdeles af Riksdagen äska medel för
ökning i landtbruksingeniörernes antal, där sådant efter föregången
pröfning finnes vara af förhållandena påkalladt, finner sig utskottet nu
icke böra på enskild motionärs förslag tillstyrka en sådan ökning, utan
hemställer,
att herr E. Hägglunds ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.
Öfriga ordinarie anslag.
6:o) Af hvad redan anförts och föreslagits framgår, att någon
förändring i de ofvan omförmälda ordinarie anslagen icke skulle af
bifall till utskottets förslag föranledas; och då beträffande de öfriga
ordinarie anslagen under denna lmfvudtitel icke ifrågasatts någon förändring,
får utskottet hemställa,
att samtliga ordinarie anslagen under nionde
hufvudtiteln må för år 1904 fastställas till samma
belopp som i innevarande års riksstat.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
31
Extra anslag.
Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å
tillfälliga, till nionde lmfvudtiteln hänförliga behof utöfver det under
punkt 1 här ofvan redan omförmälda, får utskottet afgifva följande
yttranden och förslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning från -Ang.förhöjda
4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Väster- TmdtbruiJ.*
norrlands, Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruks- >koioma i
skolor utgående understöd af statsmedel på extra stat för år 1904
anvisa ett anslag af 6,000 kronor. bottens och
Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i detta Norr^lens
ärende är af följande innehåll. |“4 ’j
»För att möjliggöra en omorganisation af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolorna,
hvilken omorganisation åsyftade att, utan minskning af den teoretiska
undervisningen, förändra kurserna vid desamma från tvååriga till ettåriga,
föreslog Eders Kungl. Maj:t, på framställning af landtbruksstyrelsen,
uti en till 1901 års Riksdag aflåten nådig proposition (n:o 67)
Riksdagen att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det
till en hvar af nämnda landtbruksskolor utgående understöd af siatsmedel,
å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
Riksdagen, som fann omorganisationen af förenämnda skolor till
ettårig kurs vara välbetänkt, beviljade visserligen den då begärda höjningen
af ifrågavarande anslag, men uttalade på samma gång den
mening, att, därest förnyad framställning till Riksdagen i samma sak
skulle förekomma, någon fullständigare utredning borde förebringas
särskildt i afseende å beräkningen af den ökade kostnad, som föranleddes
af skolornas förändrade organisation, samt huruvida större bidrag till
ändamålet kunde från länen förväntas.
Med framläggande af den sålunda begärda utredningen föreslog
Eders Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen till nästlidua års Riksdag,
att Riksdagen måtte jämväl för innevarande år anvisa ett extra anslag
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af 6,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna framställning bifölls
af Riksdagen, som vid anmälan af detta sitt beslut anförde, att den
utredning i ärendet, som dåmera förelåge, syntes Riksdagen till fullo
ådagalägga, ej allenast att den äskade förhöjningen i anslaget till ifrågavarande
tre lantbruksskolor vore af oafvisligt behof påkallad, utan
äfven att större bidrag från länen till desamma, än som dittills utgått,
icke vore att påräkna.
Vid underdånig föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens sistberörda
beslut medgaf Eders Kungl. Maj:t, att till enhvar af ifrågavarande
tre skolor Unge för år 1903 utgå ett till 6,000 kronor förhöjdt
understöd af statsmedel, samt förklarade därjämte, att i afseende å dessa
skolor skulle lända till efterrättelse enahanda bestämmelser, som för år
1902 meddelats.
För undervisningen vid ifrågavarande skolor under innevarande
läroår hafva sedermera planer blifvit af landtbruksstyrelsen fastställda.
Uti underdånig skrifvelse; den 13 november nästlidna år har nu
landtbruksstyrelsen förklarat sig anse, att medel äfven för år 1904
borde beredas, för att skolorna skulle fortfarande kunna upprätthållas
efter den förändrade plan, som med den beviljade förhöjningen af anslaget
afsetts, samt på grund däraf gjort framställning om beredande
af medel för höjning jämväl för år 1904 med samma belopp, som för
innevarande år beviljats, af anslaget till en hvar af samma tre skolor.
Styrelsen har därvid, under erinran, hurusom det med ofvan sagda
förändring i planen för skolorna afsedda syfte hufvudsakligen varit att
genom lärokursernas förändring från att vara tvååriga till ettåriga
söka bereda möjlighet för skolorna att erhålla tillräckligt antal för yrket
lämpliga lärlingar, hvilket med skolornas förutvarande anordning visat
sig vara omöjligt, meddelat, att enligt från föreståndarne för skolorna
styrelsen tillhandakomma uppgifter nämnda syftemål under den tid,
skolorna arbetat enligt den förändrade planen eller från och med den
1 november 1901, kunnat fullständigt vinnas. Till belysande häraf
anför styrelsen följande.
Vid Nordviks landtbruksskola i Västernorrlands län utexaminerades
den 20 oktober nästlidna är 12 lärlingar, hvilka deltagit i 1901—1902
års lärokurs. Af dessa lärlingar hade 5 genomgått en tvåårig kurs vid
skolan samt 7 den nya ettårskursen. Till kursen 1902—1903 hade inkommit
ansökningar från 20 personer, af hvilka 12 antagits till lärlingar
vid nu pågående ettårskurs.
Vid Västerbottens läns landtbruksskola å Yttertafle hade under
läsåret 1901 —1902 12 lärlingar åtnjutit undervisning, af hvilka 6 genom
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
gått tvåårig kurs men andra hälften endast den nya ettårskursen. Till
lärokursen 1902—1903 hade inkommit ansökningar från 22 personer,
af hvilka 12 antagits till genomgående af ettårig kurs.
Från Aminne landtbruksskola i Norrbottens län hade den 15 oktober
1902 utexaminerats 11 af skolans 12 lärlingar, hvaremot den återstående
lärlingen, som varit finsktalande, erhållit tillstånd att kvarstanna ett
år. Af de afgångna 11 lärlingarna hade 2 vistats vid skolan under
två år, men de öfriga 9 genomgått endast ettårig kurs. Till 1902—
1903 års kurs hade ingått ansökningar från 17 personer, af hvilka 11
antagits, så att antalet lärlingar vid skolan för närvarande utgjorde 12.
Då enligt reglementet för ifrågavarande skolor antalet lärlingar
icke utan särskildt tillstånd får öfverstiga 12, äro sålunda vid merberörda
tre skolor samtliga lärlingsplatser för närvarande upptagna, och
då all anledning finnes att antaga, att förhållandet skall blifva enahanda,
om kursen vid skolorna fortfarande blifver ettårig enligt de nya bestämmelserna,
synes mig allt skäl förefinnas för fortsatt beviljande af
den härför erforderliga anslagshöjning.»
Då ifrågavarande skolors förändring från tvåårig till ettårig kurs
visat sig medföra det därmed afsedda ändamål, finner sig utskottet böra
tillstyrka den för den förändrade organisationens upprätthållande erforderliga
anslagshöjningen, hvilken förut blifvit för åren 1902 och 1903
beviljad; hvadan utskottet hemställer,
att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade
tre laudtbruksskolor utgående understöd af statsmedel,
å extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 6,000
kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
8:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtkruksmöten på extra
stat för år 1904 anvisa 7,500 kronor.
Bill. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
Ang. anslag
till allmänna
landtbruksmöten.
[5.]
5
34
Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.
[6.]
Ang. anslag
till agrikulturkemiska
stationer.
[7-]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9:o) Vidare, och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till prisb eldning ar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
å extra stat för år 1904 anvisa 12,500
kronor.
10:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att såsom
bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof på extra stat för år 1904 anvisa 32,000 kronor.
Med afseende å denna anslagsfråga har departementschefen till
åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:
»Vid framläggande den 11 januari 1902 af frågan om regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel föredrog jag, såsom
Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig, i sammanhang med frågan om
begärande af anslag för år 1903 såsom bidrag till underhåll af kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnes behof särskilda af föreståndarne
för de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad, Skara,
Örebro,. Västerås och Hernösand gjorda underdåniga framställningar om
förhöjning af de till ifrågavarande anstalter med 4,000 kronor till hvarje
utgående bidrag.
Uti sitt öfver berörda framställningar afgifna underdåniga utlåtande
af den 15 oktober 1901 hade landtbruksstyrelsen anfört, bland
annat, att det visserligen icke syntes kunna bestridas, att förhållandena
möjligen påkallade en förhöjning uti ifrågavarande anslag, men att, då
på Eders Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende väckt förslag till lag
angående kontroll å handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror
och utgången af sagda pröfning syntes väsentligen kunna inverka
på omfattningen af de kemiska stationernas verksamhet, med afgörandet
af frågan angående förhöjdt anslag till de kemiska stationerna borde
anstå, till dess beslut rörande förslaget om ofvan sagda lag hunnit
fattas, samt på grund häraf hemställt, att för ifrågavarande ändamål
måtte för år 1903 äskas anslag till samma belopp, som för år 1902
beviljats.
I öfverensstämmelse med denna, af mig biträdda uppfattning föreslog
ock Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1903
anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jord
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
35
brukets och näringarnas behof 4,000 kronor för hvarje station, eller
tillhopa 32,000 kronor.
Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning vann jämväl Riksdagens
bifall.
Uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1902 har nu landtbruksstyrelsen
— efter erinran om de af förbemälde sju stationsföreståndare
gjorda framställningar om ökade statsbidrag — förklarat sig anse, att,
då förberörda förslag till kontrollbestämmelser fortfarande vore på Eders
Kungl. Maj:ts pröfning beroende, statsanslag till de kemiska stationerna
borde äfven för år 1904 utgå med oförändradt belopp, samt hemställt,
att proposition i enlighet därmed måtte till Riksdagen aflåtas.
Såsom landtbruksstyrelsen framhållit, är frågan om kontrollbestämmelser
för handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror
fortfarande oafgjord. Det förslag i ämnet, som den 2 april 1902 af
dåvarande chefen för finansdepartementet, till hvars handläggning frågan
hör, framlades för Eders Kungl. Maj:t, innehöll, af skäl som bemälde
chef då anförde, endast bestämmelser, som afsågo handel med konstgjorda
gödselmedel, öfver detta förslag begärde Eders Kungl. Maj:t
uti nådig proposition af nämnda dag Riksdagens yttrande samt förklarade
sig vilja efter mottagandet af Riksdagens svar företaga den
slutliga pröfningen af samma förslag och om författnings utfärdande i
ämnet förordna. I anledning af denna proposition anmälde Riksdagen
uti skrifvelse den 20 påföljde maj, att Riksdagen, som ansett vissa
i propositionen ifrågatta stadganden vara af civillags beskaffenhet,
funnit sig förhindrad afgifva det begärda yttrandet. Men då emellertid
behofvet af en lagstiftning i ämnet syntes vara för handen, anhöll
Riksdagen om framläggande för Riksdagen af förslag till lag angående
handel med konstgjorda gödselmedel.
Enligt hvad chefen för finansdepartementet meddelat mig, är i
anledning af denna Riksdagens skrifvelse frågan för närvarande under
förnyad behandling inom departementet.»
Då enligt hvad sålunda meddelats det skäl, som den 11 januari
1902 föranledde uppskof med pröfning af frågan om behofvet af ökadt
statsbidrag till de kemiska stationerna, fortfarande kvarstode, har
departementschefen hemställt om aflåtande till Riksdagen af förevarande
framställning.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i förevarande afseende föreslagit, hemställer alltså,
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. amlag
till kemiskväxtbiologisk
anstalt inom
Norrbottens
län.
[8.]
att Riksdagen må på extra stat för år 1904
anvisa, såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behof—inom
de orter, där landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta ej mindre lokal för
detta, jämte bostad eller hyresmedel för kemist och
assistent än äfven aflöningen till dessa och laboratorier
änaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje
station, eller tillhopa 32,000 kronor.
ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom
Norrbottens län på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 11,250
kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet anfört
följande.
»Med föranledande af en utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning
anvisade 1894 års Riksdag, såsom bidrag till underhåll af en för
öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län
•— under villkor att länets landsting och hushållningssällskap till anstaltens
underhåll bidroge med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på
extra stat för år 1895 ett anslag af 5,000 kronor. Äfven 1895, 1896
och 1897 årens Riksdagar anvisade likaledes till anstalten anslag att
utgå med samma belopp för hvart och ett af åren 1896—1898.
På grund af en utaf Eders Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning
beviljade 1898 års Riksdag för år 1899 för ifrågavarande ändamål ett
anslag af 6,250 kronor, under villkor att från länets landsting och hushållningssällskap
eller eljest bidrag lämnades med sammanlagdt minst
3,750 kronor; och har Riksdagen vidare för hvart och ett af åren
1900—1903 under samma villkor anvisat enahanda anslag till anstaltens
underhåll.
Enligt det af landtbruksstyrelsen den 24 januari 1895 för ifrågavarande
anstalt utfärdade reglemente har anstalten, som skall vara förlagd
till Luleå, till ändamål dels att såsom kemisk station främja utvecklingen
af jordbruk och näringar genom meddelande af upplysningar
och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror och andra ämnen,
hvilka för dessa handteringar äro af betydelse, dels att såsom praktisk
37
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
försöksanstalt genom odling och förädling af sädesslag och foderväxter
söka utröna, hvilka af dessa äro för öfre Norrland mest passande, samt,
i den mån befintliga tillgångar sådant medgifva, låta verkställa försök
med artificiella gödslingsämnen för utrönande, hvilka slag af dylika ämnen
bäst lämpa sig för öfre Norrland, särskildt för Norrbottens läns mossocli
myrmarker, dels ock att såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt
undersöka växternas lif och lifsyttringar med hänsyn till de inom nämnda
landsdel för handen varande lifsbetingelser.
Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen med
underdånig skrifvelse den 24 november 1902 öfverlämnad skrift har nu
Norrbottens läns hushållningssällskap gjort underdånig framställning om
ytterligare höjning af det till ifrågavarande anstalt utgående statsbidrag;
och har hushållningssällskapet till stöd för denna sin underdåniga framställning
anfört i hufvudsak följande.
Under de år, anstalten hittills varit i verksamhet, hade dess arbete
särskildt tagits i anspråk för lösandet af tvänne af dess uppgifter,
nämligen dels såsom kemisk station, dels ock såsom praktisk försöksanstalt.
Såsom kemisk station hade anstalten anlitats i sådan utsträckning,
att antalet verkställda analyser den 1 september sistlidna år uppgått
till 15,085. 1 denna siffra inginge visserligen ett stort antal
mjölkanalyser, som kräfde mindre arbete än öfriga vanligen förekommande
analyser, men vid anstalten hade äfven, bland annat, undersökts
ett stort antal jordprof samt prof af olika mineralförekomster,
hvilka analyser vore särdeles tidsödande. På grund däraf hade den vid
anstalten anställde assistentens"''tid året om varit fullt upptagen med de
kemiska undersökningarna och hans biträde sålunda icke varit att tillgå
för de öfriga med anstaltens uppgift förenade arbeten, utan under större
delen af året tvärtom ett extra biträde varit vid laboratoriet anställdt.
Anstaltens verksamhet såsom praktisk försöksanstalt hade till följd däraf
haft att tillgå alldeles för liten arbetskraft. Den omständigheten, att
anstalten likväl på detta område kunnat fylla sin uppgift, på sätt den
gjort, hade till en stor del möjliggjorts därigenom, att en för öfre
Norrlands jordbruk varmt intresserad enskild person sedan 1897 årligen
genom landtbruksstyrelsen öfverlämnat ett belopp af 1,000 å 1,800
kronor såsom understöd till anstaltens försöksverksamhet. Med anlitande
af detta anslag hade en extra försöksassistent blifvit anställd och försöksverksamheten
i öfrigt kunnat bednfvas pa sadant sätt, att densamma
kunnat blifva till verkligt gagn för Norrbottens jordbruk. Försöken
hade utförts dels vid anstaltens två egna försöksfält, belägna det ena
i och det andra invid Luleå stad, dels ock å mindre försöksfält hos en
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skilda intresserade jordbrukare i skilda delar af länet. Erfarenheten hade
därvid tydligt ådagalagt, att det vore den senare anordningen, som vore
den lämpligaste och mest praktiska och som säkrast ledde till förverkligandet
af det med anstaltens inrättande af sedda ändamål. Till 1901 års försök
hade ingått icke mindre än 52 anmälningar och utlagts 42 dylika försök.
Under sistlidna sommar hade 51 mindre försöksfält varit anlagda för utrönande
af myrodlingarnes gödslingsbehof, och till de af anstalten anordnade
rofodlingsförsöken hade öfver 200 anmälningar ingått. Häraf
framginge, hurusom inom Norrbotten funnes en liflig önskan hos befolkningen
att tillgodogöra sig den hjälp, som den kemisk-växtbiologiska
anstalten på sagda område kunde lämna densamma. Hushållningssällskapet
hade därför ansett det vara för utvecklingen af länets jordbruk viktigt, att
anstalten genom ökade anslag sattes i tillfälle att motsvara de ökade
krafven från befolkningens sida å anstalten. Därest anstalten skulle
kunna fylla sin uppgift, vore det nämligen alldeles nödvändigt, att
dess verksamhet såsom praktisk försöksanstalt vidare utvecklades, hvilket
dock icke kunde ske, utan att den vid densamma anställda arbetskraften
väsentligen ökades. De långa afstånden inom länet i förening med
den korta vegetationsperioden därstädes försvårade den tillgängliga
arbetskraftens användande, helst biträde vid försökens anordnande af
andra agronomiskt bildade personer icke vore att inom Norrbotten påräkna.
Det vore fördenskull al stor betydelse, om det till den kemiskväxtbiologiska
anstalten utgående statsanslaget kunde höjas, så att vid
anstalten kunde utöfver den nuvarande personalen anställas två praktiskt
utbildade agronomer, däraf en finsktalande, hvilka skulle tjänstgöra dels
såsom försöksassistenter vid den af anstalten anordnade försöksverksamheten
och dels under den tid, då de ej vore vid försöken sysselsatta,
såsom jordbrukskonsulenter, hvarigenom de vid försöken vunna resultaten
bäst och säkrast skulle komma till tillämpning i praktiken. För den
utvidgning af den kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhet, som
sålunda ifrågasatts, erfordrades tillhopa ett belopp af 8,000 kronor,
däraf 5,000 kronor till aflöning åt de två försöksassistenterna och till
omkostnader vid den genom dem utöfvade försöksverksamheten samt
3,000 kronor till bestridande af deras resekostnader inom de vidsträckta
distrikten. För möjliggörande af den ifrågasatta utvidgningen hade länets
hushållningssällskap beslutit anvisa ett belopp af 3,000 kronor om året
till bekostande af försöksassistenternas resor att jämte hushållningssällskapets
dittills utgående bidrag af 1,875 kronor utgå under ett
hvart af åren 1904—1908, hvarjämte länets landsting beslutit att för
åren 1904 1908 förnya sitt förut till kemisk-växtbiologiska anstaltens
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
underhåll anvisade anslag af 1,875 kronor om året. På grund däraf
behöfde det till den kemisk-växtbiologiska anstaltens underhåll utgående
statsanslag för åvägabringande af den ifrågasatta utvidgningen
af anstaltens verksamhet höjas med 5,000 kronor. På grund af hvad
sålunda anförts har hushållningssällskapet hemställt att Eders Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen utverka, att det till den kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Norrbottens län underhåll hittills utgående statsbidraget
måtte höjas med 5,000 kronor eller från 6,250 kronor till 11,250
kronor.
I sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse har landtbruksstyrelsen
för egen del anfört följande.
Af skäl, som Norrbottens läns hushållningssällskap i sin framställning
åberopat, kunde det anses af förhållandena påkalladt, att
personalen vid den kemisk-växtbiologiska anstalten ökades, så att dennas
försöksverksamhet kunde i väsentlig mån utvidgas och jordbruket inom
länet erhålla det stöd för vidare utveckling, som måste anses i hög
grad önskvärdt. Det kunde visserligen icke bestridas, att de båda föreslagna
försöksassistenterna skulle under den tid af året, då de icke
vore sysselsatta med försöksverksamhet, komma att såsom jordbrukskonsulenter
erhålla en verksamhet, hvilken vore i viss mån främmande
för anstaltens egentliga uppgift, men då denna verksamhet skulle i
sig själf vara synnerligen betydelsefull och, om den rätt leddes, kunde
blifva för Norrbottens län af stor nytta, samt antagligt vore, att densamma
på intet vis komme att ställa sig hindrande i vägen för lösandet
af anstaltens egentliga uppgift, utan tvärtom skulle göra anstaltens
verksamhet på samma gång lifligare och mera fruktbärande, borde
antydda omständigheter icke utgöra hinder för bifall till den af sällskapet
gjorda framställningen. Styrelsen har äfven erinrat därom, att ifrågavarande
försöksverksamhet skulle kunna anses falla inom området för
den uppgift, som tillkomme hushållningssällskapens af statsmedel understödda,
under landtbruksakademiens ledning ställda lokala fältförsök.
Då emellertid sistberörda försök icke kunde antagas komma att inom
det vidsträckta Norrbottens län verka med den kraft och i den omfattning,
som förhållandena inom länet oundgängligen kräfde, särskildt
med hänsyn till de stora afstånden mellan ifrågavarande orter och de
lokala fältförsökens centralanstalt samt däraf föranledda höga kostnader
för tillsyn, resor m. m., hvilka kostnader icke syntes kunna bestridas
af de för de lokala fältförsöken tillgängliga medel, kunde förefintligheten
af förberörda lokala fältförsök icke anses i någon män minska
behofvet af ifrågavarande, särskildt för Norrbottens län afsedda försöks
-
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verksamhet.'' På grund af livad sålunda blifvit anfördt och då beloppet
af de för den föreslagna utvidgningen af försöksverksamheten beräknade
medel icke kunde anses högre, än omständigheterna påfordrade, har
landtbruksstyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte, med anledning
af hushållningssällskapets förevarande framställning, hos Riksdagen
för ifrågavarande ändamål för år 1904 äska ett belopp af 11,250 kronor.
Genom den af Norrbottens läns hushållningssällskap nu förebragta
utredning angående den kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå verksamhet
synes mig till fullo ådagalagdt, att de uppoffringar, som af staten
hittills gjorts för anstaltens uppehållande, varit mera än väl försvarade.
För bedömande, i hvad mån en dylik anstalt kan hafva varit till
gagn, lärer nämligen intet kunna vara mera belysande än graden af
det intresse och förtroende, densamma förmått tillvinna sig bland dem,
af hvilka den är afsedd att anlitas, och de nu meddelade uppgifterna
rörande den omfattning, i hvilken ifrågavarande anstalts biträde af befolkningen
i öfre Norrland påkallats, tala i nämnda hänseende ett lika
tydligt som glädjande språk.
Det vill vid sådant förhållande jämväl synas mig, som om, för
den händelse anstalten för att kunna motsvara de berättigade anspråk,
som ställas på densamma, är i behof af ökadt bistånd från det allmännas
sida, statsmakterna icke böra ställa sig afvisande emot en framställning
i sådant afseende.
Återstår alltså att tillse, huruvida i förevarande fall ett dylikt
behof kan anses ådagalagdt.
Ifrågavarande anstalt har, såsom af den lämnade redogörelsen för
hushållningssällskapets skrifvelse i ämnet framgår, visat sig särskildt
betydelsefull såsom försöksanstalt och såsom kemisk station.
Hvad den förra grenen af anstaltens verksamhet angår, måste
beaktas, å ena sidan, att anställandet af praktiska försök för utrönande,
hvilka varieteter af olika sädesslag och foderväxter med hänsyn till
klimatiska och andra förhållanden äro för skilda orter mest passande,
öfver hufvud taget utgör ett af de allra viktigaste momenten uti
arbetet på jordbruksnäringens utveckling samt, å andra sidan, att förutsättningarna
för jordbrukets bedrifvande i det öfre Norrland så väsentligt
skilja sig från dem i sydligare delar af landet, att den norrländske
jordbrukaren endast i undantagsfall kan draga någon egentlig nytta af
den erfarenhet, som genom i mellersta och södra Sverige bedrifven försöksverksamhet
vinnes.
Att, på det jordbrukarne i öfre Norrland må komma i åtnjutande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
41
af de fördelar, försöksväsendet inom jordbruksområdet erbjuder, en omfattande
försöksverksamhet inom deras egen landsända anordnas, är
under sådana förhållanden naturligen af största vikt.
Det är emellertid icke nog härmed. Denna försöksverksamhet
måste också anordnas på sådant sätt, att den enskilde jordbrukaren
utan alltför stora kostnader och besvär kan taga del af resultaten af
sådana försök, som särskildt intressera honom. Detta åter kan, med
hänsyn till de ofantliga afstånden inom Norrbotten och de svåra kommunikationsförhållandena
därstädes, knappast tänkas, med mindre försöksanstalten
anordnar försöksfält å olika platser inom sitt verksamhetsområde.
Då nu, såsom hushållningssällskapets skrifvelse utvisar, den kemiskväxtbiologiska
anstalten i Luleå slagit in på denna väg, kan detta
tillvägagående därför icke heller annat än hälsas med gillande.
Påtagligt är emellertid, att försöksväsendets ordnande efter dessa
grunder måste kräfva betydligt mera arbete från anstaltens sida och
följaktligen äfven flera arbetskrafter vid anstalten, än utläggandet endast
af ett fåtal större försöksfält skulle påkalla.
Af hvad hushållningssällskapet i ämnet anfört finner jag mig ock
fullt öfvertygad därom att, därest den för jordbruksnäringens framtid
inom denna del af landet så viktiga försöksverksamheten skall kunna
ytterligare utvecklas i den inslagna riktningen, utan att anstaltens verksamhet
i öfrigt och särskildt dess för såväl jordbruket som industrien betydelsefulla
uppgift såsom kemisk station skall blifva därpå lidande, en ökning
af den nuvarande arbetspersonalen vid anstalten är oundgängligen nödig.
Att hushållningssällskapet ensamt skulle kunna mäkta att bekosta
denna ökning finner jag icke kunna sättas i fråga; och anser jag därför
äfven, att behofvet af ett ytterligare bidrag af statsmedel för anstaltens
uppehållande måste anses styrkt.
Om, såsom hushållningssällskapets framställning åsyftar, två försöksassistentbefattningar
blifva vid anstalten inrättade, skidle dennas
behof af ökade arbetskrafter otvifvelaktigt blifva synnerligen väl tillgodosedt,
och ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke åtminstone
för närvarande en sådan befattning skulle vara tillfyllest.
Då emellertid genom anställandet af två assistenter möjlighet
beredes anstalten att anordna ett betydligt större antal försöksfält, än
som med endast ett sådant biträde läte sig göra, samt assistenterna,
enligt den af hushållningssällskapet uppgjorda plan för deras verksamhet,
skulle komma att tillika verka såsom jordbrukskonsulenter och
därigenom fylla jämväl en annan för det norrbottniska jordbrukets
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utveckling synnerligen viktig uppgift, finner jag fullgiltiga skäl tala
för, att ett för två sådana tjänstemäns anställande tillräckligt bidrag
af statsmedel lämnas.
Beträffande den af hushållningssällskapet beräknade kostnaden,
8,000 kronor, för anstaltens utvidgning finner jag icke anledning till
någon erinran; och då hushållningssällskapet visat sig villigt att bidraga
till betäckande af denna kostnad med ett belopp af 3,000 kronor,
synes mig sällskapet därmed hafva ådagalagt all den offervillighet,
man af detsamma rimligen kan begära.
Jag anser sålunda, att statens bidrag till underhållet af ifrågavarande
anstalt bör höjas med 5,000 kronor eller till 11,250 kronor;
lärande emellertid därvid böra såsom uttryckligt villkor stadgas, att af
landsting och hushållningssällskap eller enskilda lämnas bidrag med
sammanlagdt minst 6,750 kronor.»
Utskottet, som ansett sig böra biträda hvad Kungl. Maj:t i förevarande
afseende föreslagit, hemställer alltså,
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll
af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växt-biologisk
anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest
bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1904
anvisa ett anslag af 11,250 kronor.
Ang. anslag 12:o) Kungl. Maj: t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
tiUan&taUer11'' 1904 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor
j-9 j ’ till understöd åt frökontrollanstalter.
Beträffande denna anslagsfråga har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Vid underdånig anmälan den 11 januari nästlidna år af landtbruksstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 11 november 1901, däruti
styrelsen, med öfverlämnande af särskilda af föreståndarne för samtliga
rikets aderton frökontrollanstalter gjorda framställningar om höjande
af anslaget till samma anstalter, väckt förslag om anstalternas omorganisation
i viss del, yttrade jag, såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes
erinra sig, att jag, som hölle före, att en fullständig omorganisation af
ifrågavarande anstalter vore nödvändig, men att framläggandet af ett
förslag därutinnan kräfde en utredning af helt annan innebörd och
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
beskaffenhet än den då föreliggande, fann mig icke böra för det dåvarande
ifrågasätta någon ändring i vare sig de för anstalterna gällande
bestämmelser eller anslagets belopp, ntan hemställde, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor eller
samma belopp, som utgått för hvart och ett af åren 1887—1902, att
enligt dittills gällande bestämmelser användas till understöd åt frökontroll
anstalter.
Eders Kungl. Maj:ts i enlighet med denna min hemställan uti
statsverkspropositionen till nästlidna års Riksdag framställda förslag
blef jämväl af Riksdagen bifallet.
Under erinran om hvad sålunda förekommit, har landtbruksstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1902, då styrelsen
ansåge sig för närvarande sakna anledning att göra framställning om
någon reform af frökontrollanstalterna, hemställt om aflåtande till innevarande
års Riksdag af proposition om anvisande för år 1904 af ett
anslag af 10,000 kronor till understöd åt dylika anstalter under nu
gällande bestämmelser.
Såsom jag uti mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 11 januari 1902 framhöll, anser jag en omorganisation
af frökontrollanstalterna i viss af mig då närmare angifven riktning
vara ett önskningsmål af framstående vikt. Då emellertid frågan härom
så nära sammanhänger med den imder utredning varande frågan om
åtgärders vidtagande för åstadkommande af ett ordnadt försöksväsende
på jordbruksområdet, att dessa båda frågor böra i ett sammanhang
definitivt lösas, är tiden för en dylik omorganisation af frökontrollanstalterna
ännu icke inne.»
Under erinran att, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, ifrågavarande
anslag blifvit för åren 1887—1903 beviljadt med enahanda
belopp, som det nu af Kungl. Maj:t äskade, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1904 till
Kungl. Mai:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000
kronor för att med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understödjas med minst
samma belopp som statsbidraget, och hvilka anstalter
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. andag
till en elev i
boskapsskötsel
och mejerihushållning.
[10.]
Ang. anslag
till anställande
af en torfingeniör
jämte
en assistent.
[li.]
vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Kungl. Maj:t fastställas.
13:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må jämväl för år 1904 till utbildande
af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
på extra stat anvisa 1,000 kronor.
14:o) Kungl. Majd har föreslagit Riksdagen att medgifva, att
hvad vid utgången af år 1902 återstod oanvändt af det utaf Riksdagen
för anställande af en torfingeniör på extra stat för år 1902
anvisade anslag af 8,750 kronor måtte under innevarande år för enahanda
ändamål användas, äfvensom att, för anställande af en torfingeniör
och en torfassistent, på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag
af 11,200 kronor, med rätt för Kungl. Majd att låta utaf detta belopp
förskottvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 700
kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Riksdagen anvisade år 1901, med anledning af Eders Kungl.
Maj ds framställning i ämnet, för anställande genom landtbruksstyrelsen
af en torfingeniör, på extra stat för år 1902 ett anslag af 8,750 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Majd att låta utaf detta belopp förskottsvis
under år 1901 af tillgängliga medel utanordna 3,750 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj ds därom gjorda framställning
har jämväl nästlidna års Riksdag, för anställande af en torfingeniör,
på extra stat för år 1903 anvisat ett anslag af 5,000 kronor.
Den 28 juni 1901 fann Eders Kungl. Majd, i sammanhang med
utfärdande af nådigt reglemente för den i statens tjänst anställde torfingeniören,
godt dels bemyndiga landtbruksstyrelsen att i enlighet med
bestämmelserna i reglementet, så snart ske kunde, för tiden intill den
1 januari 1903 mot åtnjutande af ett arfvode af 4,500 kronor, för år
räknadt, antaga en torfingeniör, dels föreskrifva, att af de utaf Riksdagen
anvisade medel ett belopp af 1,500 kronor, för år räknadt, finge
användas för bekostande af torfingeniörens resor, dels ock förordna, ej
mindre att arfvod''estaxan den 14 december 1888 för de i statens tjänst
anställde instruktörer i boskapsskötsel, mejerihushållning och lmsslöjd,
45
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
med däri genom nådiga kungörelsen den IB december 1889 gjord
ändring, skulle gälla äfven för den i statens tjänst anställde torf"
ingeniören, än äfven att samme ingeniör vid resa, som af honom på
uppdrag af landtbruksstyrelsen inom landet företoges i torftekniskt
syfte, ägde uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente.
Den 27 augusti 1901 tillsatte landtbruksstyrelsen torfingemörsbefattningen
för tiden från och med den 1 därpåföljde september intill
den 1 januari 1903 samt utfärdade den 30 nyssnämnda augusti månad
cirkulär rörande tillfälle till och villkoren för erhållande af bitiäde
utaf den sålunda i statens tjänst anställde torfingeniören.
Sedan emellertid det för nästlidna år till rese- och traktamentsersättning
åt torfingeniören anslagna beloppet, 1,500 kronor, visat sig
otillräckligt, inkom landtbruksstyrelsen med en underdånig framställning
af den 20 maj 1902 om anvisande för ifrågavarande ändamål af ytterligare
medel för samma år; och fann, vid underdånig föredragning häraf
den 30 i sistnämnda månad, Eders Kungl. Maj:t godt förklara, att hvad
af ofvanberörda utaf Riksdagen anvisade anslag å 8,750 kronor återmode
oanvändt och icke erfordrades, för att det torfingeniören jämlikt nådiga
brefvet den 28 juni 1901 för år 1902 tillkommande arfvode måtte kunna
oafkortadt utgå, finge användas för bekostande af torfingeniörens resoi
under sistberörda år.
Sedan Eders Kungl. Maj:t sedermera den 26 september nästlidna
år dels bemyndigat landtbruksstyrelsen att för år 1903 antaga en torfingeniör
med arfvode af 3,500 kronor, lör år räknadt, att utgå af ofvanberörda,
af Riksdagen anvisade anslag å 5,000 kronor, dels och föreskrifvit,
att af sistberörda anslag ett belopp af 1,500 kronor finge användas
för bekostande af torfingeniörens resor under år 1903, har landtbruksstyrelsen,
som den 4 oktober 1902 utfärdat cirkulär lörande tillfälle
till och villkoren för erhållande under år 1903 af biträde utaf den
i statens tjänst anställde torfingeniören, genom förordnande den1 därpåföljde
november för innevarande år ånyo tillsatt torfingeniörsbefatt
ningen.
,
Uti underdånig skrifvelse den 24 november 1902 har nu landtbruksstyrelsen
beträffande torfingeniörens verksamhet under den tid, en
sådan varit anställd, eller från och med den 1 september 1901, meddelat:
att under år 1901 torfingeniörens biträde anlitats så, att han,
oaktadt lian icke kunde börja sin verksamhet förr än den 22 september,
varit af rekvisitioner upptagen under 67 dagar, hvaraf 44 förrättningsoch
23 resdagar, helgdagar däri inberäknade; att återstoden af åi
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1901 användts till utarbetande af berättelser samt besvarande af enskildes
förfrågningar angående torfspörsmål; att under år 1902, då
resorna tagit sin början den 28 januari, torfingeniören utfört 46
förrättningar under tillhopa 229 dagar; att under dessa resor undersökts
165 mossar, beträffande hvilka borrprotokoll och för de allra
flesta kartskisser upprättats, hvarjämte torfprof tagits samt för en del
mossar nivelering och afdikningsplaner m. m. utförts; att planer upprättats
till presstorfberedning å 22 mossar, älttorfberedning å 12 mossar,
sticktorfupptagning å 9 mossar och torfströupptagning och beredning å
12 mossar; att dessutom under året förrättningar utförts; afseende värdering
af mossars mäktighet, beskaffenhet och ekonomiska afverkbarhet,
utan att i sammanhang därmed torfindustriell anläggning planlagts, kontroll
öfver prof kolning af torf, profeldning med torf å lokomotiv m. m.;
att torfingeniören därjämte afgifvit yttrande angående åtskilliga af landtbruksstyrelsen
till torfingeniören remitterade frågor samt till järnvägsstyrelsen
rörande beskaffenheten af mossar i närheten af vissa järnvägsstationer;
samt att torfingeniören stått med allmänheten i en mycket
liflig korrespondens, i det att enligt torfingeniörens diarium till honom
under året ingått icke mindre än 357 skrifvelser, innehållande förfrågningar
i torfärenden.
Af det sålunda anförda — yttrar landtbruksstyrelsen vidare — framginge,
att torfingeniören varit i hög grad anlitad. Fråga hade också
väckts att, för att torfingeniören skulle kunna medhinna alla de göromål,
som på honom ankomme, biträde skulle genom statens försorg åt honom
beredas.
Uti det utlåtande af den 1 maj 1902, som kommerskollegium och
landtbruksstyrelsen afgifvit angående användande af det utaf Riksdagen
beviljade anslag för tillgodogörande af den i landets torfmossar befintliga
bränsletillgång, hade sålunda ämbetsverken framhållit, hurusom det
visat sig, att åtskilliga af de på torfingeniören beroende arbeten, såsom
uppmätning af mossar, deras afvägning, djupborrning, utritandet af
kartskisser, renskrifvandet af undersökningsprotokoll m. m., vore af
beskaffenhet, att de väl under torfingeniörens ledning och på dennes
ansvar men icke af denne personligen behöfde eller ens borde utföras,
enär genom sådant arbete dennes tid blefve så upptagen, att han icke
kunde på långt när medhinna alla de förrättningar, afseende biträde af
torfingeniören, hvilka rekvirerats, än mindre erhålla tid öfrig att besvara
till honom ingående förfrågningar angående torfindustrien. Ämbetsverken
ansåge det därför synnerligen önskligt, att till torfingeniörens
biträde anställdes en lämplig person, som kunde utföra sådana mera
*
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
47
mekaniska göromål, livilka icke utan olägenhet kunde af torfingeniören
ensam handläggas. På detta sätt skulle torfingeniörens tid bättre kunna
räcka till att fylla den af honom anförtrodda uppgiften. På grund häraf
hemställde ämbetsverken, att Eders Ivungl. Maj:t måtte anvisa för anställande
af ett biträde åt torfingeniören under innevarande år ett belopp
af 4,000 kronor, däraf 2,000 kronor, för år räknadt, såsom arfvode
åt samma biträde samt 2,000 kronor, likaledes för år räknadt, till
godtgörande af biträdets resekostnader att utgå enligt femte klassen af
gällande resereglemente, med bemyndigande för landtbruksstyrelsen att
antaga biträdet samt meddela föreskrifter rörande hans tjänstgöring.
Under den tid, som förflutit, sedan sistberörda utlåtande af ämbetsverken
afgifvits, hade erfarenheten ytterligare bekräftat behofvet af
biträde åt torfingeniören, livilket framginge däraf att, oaktadt torfingeniören
befunnit sig på resor intill den 3 oktober nästlidna år, då samma
resor måst af brytas för att han skulle blifva i tillfälle att utarbeta vissa
åt honom af landtbruksstyrelsen uppdragna redogörelser och förslag,
livilka stode i sammanhang med från statens sida tillämnade åtgärder i
torfindustriellt syfte, ett så stort antal rekvirerade förrättningar återstode
outförda, att de beräknats erfordra tillhopa 200 förrättnings- och resedagar.
Då torfingeniören under återstående delen af år 1902 måste
sysselsättas med utarbetande af viktiga torfindustriella förslag äfvensom
berättelser, måste samtliga förberörda förrättningar uppskjutas
till år 1903, och föga sannolikt vore, att de ens under detta år kunde
i sin helhet komma till utförande, men, äfven om detta skulle kunna
ske, återstode ingen lid för torfingeniören att utföra andra förrättningar,
hvarom rekvisitioner gifvetvis sannolikt i stor mängd komme
att ingå. Härtill komme vidare att, om Eders Kungl. Maj:t bifölle
kommerskollegii och landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den
28 juni 1902 i sådant afseende gjorda framställning, bland villkoren
för erhållande af lån från fonden för torfindustriens understödjande
komme att ingå, att torfingeniören skulle icke blott besiktiga torfindustriella
anläggningar, för livilka lån söktes, utan äfven verkställa granskning
af och afgifva ritningar och kostnadsförslag till dylika anläggningar,
hvarigenom torfingeniörens tid komme att än ytterligare tagas
i anspråk.
Af dessa skäl syntes det vara angeläget, att torfingeniören, så
fort ske kunde, erhölle ett biträde, som kunde hjälpa honom att utföra
mera mekaniska arbeten’ samt möjligen äfven tjänstgöra i hans ställe,
då fråga vore om utförandet af enklare förrättningar, hvarigenom ifråga
-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
varande biträde komme att erhålla den ställning, som betecknades med
benämningen assistent.
Vidkommande assistentens godtgörelse syntes, på sätt kommerskollegium
och laudtbruksstyrelsen framhållit, densamma böra bestå af
arfvode till belopp af 2,000 kronor samt reseersättning, som landtbruksstyrelsen
ansåge böra utgå enligt femte klassen af gällande resereglemente,
då han tjänstgjorde såsom torfingeniörens biträde, men enligt
fjärde klassen af samma reglemente i de fall, då han tjänstgjorde såsom
extra torfingeniör, dock med den begränsning, att sammanlagda
kostnaden för assistentens resor icke finge öfverstiga 2,000 kronor.
Ifrågavarande assistent borde gifvetvis anställas, så fort omständigheterna
medgåfve, och syntes medel därtill för år 1903 lämpligen
kunna, såsom kommerskollegium och landtbruksstyrelsen enligt det föregående
föreslagit, beviljas från anslaget för vidtagande af sådana åtgärder,
som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång.
Då till anställande af en torfingeniör under år 1903 medel af
Riksdagen redan anvisats, funnes beträffande denna tjänsteman anledning
att utverka medel först för år 1904, hvarför proposition syntes
böra aflåtas till Riksdagen om beviljande af dylikt anslag för sistnämnda
år, i sammanhang hvarmed frågan om anställandet af en torfassistent
för år 1904 skäligen syntes kunna underställas Riksdagens pröfning.
Torfingeniörens arfvode ansåge landtbruksstyrelsen böra utgå med
samma belopp som hittills eller 3,500 kronor, för årräknadt. Däremot
vore det belopp, som anvisats för bekostande af torfingeniörens resor
under åren 1902 och 1903, eller 1,500 kronor för år, otillräckligt,
hvilket framginge däraf, att för ifrågavarande resor under år 1902 det
beviljade beloppet icke räckt till, utan ytterligare medel måst af Eders
Kungl. Maj:t anvisas. Enligt hvad torfingeniören anmält, hade under sistnämnda
år ett belopp af omkring 2,450 kronor redan vid tiden för afgifvande!
af landtbruksstyrelsens utlåtande åtgått till bestridande af samme
tjänstemans resor, och, om han under återstående delen af året kommit
att utföra rekvirerade förrättningar, hade ett ytterligare belopp blifvit
erforderligt, så att sammanlagda resekostnaden kommit att uppgå till
omkring 3,000 kronor.
För den händelse redan för år 1903 ett dylikt reseanslag skulle
beviljas, hvilket vore i hög grad önskligt, syntes utöfver det belopp,
som redan funnes för sådant ändamål tillgängligt, eller 1,500 kronor,
böra härtill få användas dels öfverskottet å 1902 års medel för samma
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
49
ändamål, ett öfverskott, som torfingeniören beräknat skola uppgå till
800 kronor, dels ock ett ytterligare belopp af 700 kronor.
Jag tillåter mig härefter till en början erinra, hurusom kommerskollegium
och landtbruksstyrelsen uti ofvanberörda skrifvelse den 1 maj
1902, hvilken föranledts af'' ämbetsverken genom nådigt bref den 5 juli
1901 gifven befallning att inkomma med förslag till åtgärder, som
lämpligen kunde från statens sida vidtagas i syfte att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
lorfmossar befintliga bränsletillgång, afgifvit förslag i berörda afseende
och därvid tillika afgifvit utlåtande öfver åtskilliga framställningar från
enskilda personer om understöd från det af Riksdagen till Eders Kungl.
Majrts förfogande för vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande hänseende
ställda belopp, 100,000 kronor.
Vid underdånig föredragning af denna ämbetsverkens skrifvelse
dels den 23 maj 1902, dels den 30 i samma månad och dels, i sammanhang
med landtbruksstvrelsens uti skrifvelse den 24 november 1902
gjorda framställning i fråga om anställande för innevarande år af en
torfassistent, den 12 därpåföljde december, liar Eders Kungl. Maj:t af
ofvanberörda till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställda belopp, 100,000
kronor, anvisat medel dels till inrättande och upprätthållande under en tid
af fem år af en torfskola, hvilken upprättats vid Emmaljunga i Kristianstads
län, dels för åstadkommande af en populär uppsats i torffrågan
ocli en lärobok i torfberedning samt för anställande af prof med till
bränntorfstillverkning afsedda maskiner och redskap, dels ock till anställande
för år 1903 af ett biträde, under benämning torfassistent, åt
tortingeniören.
I sammanhang med anvisande af medel till en torfassistent har
Eders Kungl. Maj:t därjämte bemyndigat landtbruksstyrelsen att antaga
en därtill lämplig pierson mot fastställdt arfvode af 2,000 kronor, för
helt år räknadt, samt ersättning för resor intill ett belopp af 2,000
kronor, att utgå enligt femte klassen i gällande reseglemente, då lian
tjänstgjorde såsom torfingeniörens biträde, men enligt fjärde klassen i
samma reglemente i de fall, då lian tjänstgjorde såsom extra torfingeniör.
Jag tillåter mig vidare erinra, att Eders Kungl. Maj:t genom
nådig kungörelse den 21 november 1902 fastställt villkoren för lån
från fonden för torfindustriens befrämjande och däri upptagit den bestämmelse,
att vid ansökan om lån från fonden skall fogas yttrande af
torfingeniören i fråga om den anläggning, för hvilken lån sökes.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami 1 Afd. 10 Höft.
7
50 Statsutskottets Utlåtande N:o K).
Af de utaf kommerskollegium och landtbruksstyrelsen i deras
ofvanberorda utlåtande af den 1 maj 1902 ifrågaställa åtgärder återstå
ännu åtskilliga, hvilka icke varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Anledningen därtill är, att jag anser frågan om deras lämplighet
icke vara tillräckligt utredd och därför icke ännu funnit tiden vara
inne att förelägga Eders Kungl. Maj:t desamma till afgörande.
Intresset för tillgodogörandet af den i våra torfmossar befintliga
bränsletillgång har, såsom bekant, under de senast gångna åren varit
synnerligen lifligt. Om än i följd häraf torffrågan onekligen under
dessa år i flera hänseenden förts framåt, innefattar denna fråga dock
ett problem af så invecklad beskaffenhet, att för dess lösande kräfvas
omfattande arbeten inom skilda verksamhetsområden. Sådana arbeten
äro redan utförda i ganska stor utsträckning, och deras lämplighet är,
med anledning af gjorda framställningar om understöd af statsmedel för
deras vidare utveckling, föremål för sakkunniga myndigheters undersökning.
Ytterligare arbeten pågå ock på olika håll, och, enligt hvad jag
har mig bekant, äro åtskilliga framstående personer härmed sysselsatta.
De bästa utsikter synas mig därför äfven förefinnas att, därest icke
intresset för denna angelägenhet åter slappas, ett godt resultat skall
kunna uppnås. Jag är med hänsyn härtill jämväl af den åsikt, att
statens åtgöranden till befordrande af torffrågans lösning böra, fortfarande
såsom hittills, i främsta rummet gå ut på att vidmakthålla och
stärka detta intresse.
Särskildt anser jag det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke
åtgärder må kunna vidtagas i syfte att minska den obestridliga obenägenhet,
som från åtskilliga håll gör sig gällande mot torfvens användande
såsom bränslemateriel. Till denna fråga torde jag emellertid
få framdeles återkomma.
Beträffande den nu af landtbruksstyrelsen väckta frågan om ytterligare
medel till torfingeniörens resor innevarande år samt om anslag
för anställande för år 1904 af en torfingeniör och en assistent, finner
jag medel härtill böra af Riksdagen äskas. Behofvet af tekniskt biträde
för torfindustrien synes mig fullt ådagalagdt genom den omfattning, i
hvilken detsamma blifvit anlitadt, och som jämväl föranledt Eders Kungl.
Maj:t att för innevarande år medgifva anställandet af en assistent.
I det arfvode, 3,500 kronor, som hittills ansetts böra tillkomma
torfingeniör en, finner jag icke skäl att föreslå någon ändring, men då
för bekostande af hans resor visat sig erfordras 3,000 kronor eller
dubbelt så mycket, som därför beräknats, synes mig nödvändigt att af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
51
Riksdagen till anställande för år 1904 af en torfingeniör aska ett till
6,500 kronor förhöjdt belopp.
Till gäldande af torfingeniörens resor innevarande år är, såsom
ofvan nämnts, anslaget ett belopp af 1,500 kronor utaf det af Riksdagen
på extra stat för innevarande år till anställande af en torfingeniör
anvisade anslag af 5,000 kronor. Då detta belopp gifvetvis icke förslår
till gäldande af ifrågavarande resekostnader, torde medel till fyllande
af bristen, som kan antagas uppgå till ungefär 1,500 kronor, böra
beredas. Enligt hvad landt.briiksstyrelsen meddelat, kunde det antagas,
att vid nästlidna års utgång skulle finnas en behållning af 800 kronor
å det af Riksdagen för anställande af en torfingeniör på extra stat för
år 1902 anvisade anslag af 8,750 kronor. Jämte det Riksdagens medgifvande
till användande af detta belopp under innevarande år torde
inhämtas, anser jag, att därutöfver bör hos Riksdagen begäras ett ytterligare
belopp af 700 kronor.
De skäl, hvilka af kommerskollegium och landtbruksstvrelsen anförts
för anställande af ett biträde åt torfingeniören och som föranledt
Eders Kungl. Maj:t att för innevarande år bemyndiga landtbruksstyrelsen
att anställa en torf assistent, göra det synnerligen önskvärd!,
att tillfälle beredes att jämväl för nästkommande år anställa en dylik
assistent. Då Eders Kungl. Maj:t icke till sitt förfogande äger några
för ändamålet tillgängliga medel, torde jämväl härtill anslag böra äskas
af Riksdagen. Beloppet af detta anslag torde därvid böra, i likhet
med hvad Eders Kungl. Maj:t ansett behöfligt för innevarande år, bestämmas
till 4,000 kronor, däraf 2,000 kronor till arfvode samt högst
2,000 kronor till reseersättningar.»
Under erinran, att det för ifrågavarande ändamål nu begärda anslaget
innefattar
arfvode till en torfingeniör................................................ |
kronor |
3,500: — |
kostnad för torfingeniörens resor ................................... |
V) |
3,000: — |
arfvode åt en torfassistent ................................................ |
?? |
2,000: — |
reseersättning till torfassistenten ................................... bidrag till kostnaden för torfingeniörens resor under |
V) |
2,000: — |
1902 till en torfingeniör, 800 kronor) ..................... |
V |
700: — |
tillsammans |
kronor |
11,200: —, |
får utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. |
Maj:ts förevarande |
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang, anslag
till Svenska
mosskulturföreningen.
[12.]
Ang. anslag
till åtgärder
för höjande
af det mindre
jordbruket.
[13.]
a) att Riksdagen må medgifva, att hvad vid
utgången af år 1902 återstod oanvändt af det utaf
Riksdagen för anställande af en torfingeniör på extra
stat för år 1902 anvisade anslag af 8,750 kronor må
under innevarande år för enahanda ändamål användas;
samt
b) att Riksdagen må, för anställande af en torfingeniör
och en torfassistent, på extra stat för år 1904
anvisa ett anslag af 11,200 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna 700
kronor.
15:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom hos Riksdagen framställda
förslag hemställer utskottet,
att Riksdagen må till understöd åt Svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1904 anvisa ett
anslag af 15,000 kronor.
16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag
till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år
1904 anvisa ett anslag af 50,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ämne anfört
följande.
»Med anledning af Eders Kungl. Mapts till 1901 års Riksdag i
ämnet gjorda framställning beviljade Riksdagen såsom bidrag till åtgärder,
i enlighet med vissa al Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder,
för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1902
ett anslag af 25,000 kronor.
Af det utaf Riksdagen för ifrågavarande ändamål sålunda beviljade
anslaget behagade Eders Kungl. Maj:t, sedan Eders Kungl. Maj:t
den 18 oktober 1901 utfärdat dels reglemente för med statsmedel understödd
premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag af
statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock kungörelse
angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket,
den 9 maj och den 27 juni 1902 anvisa till 20 hushållningssällskap
tillhopa 22,750 kronor, däraf till 14 hushållningssällskap för premiering
af mindre jordbruk 13,865 kronor och till 17 hushållningssällskap för
anordnande af studieresor 8,885 kronor. Dessutom har Eders Kungl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
53
Maj:t från nämnda anslag- ställt till landtbruksstyrelsens förfogande
dels genom förenämnda nådiga bref den 9 maj 1902 ett belopp åt
1,120 kronor till gäldande af kostnaderna för anskaffande af för premieringarne
afsedda diplom, dels ock genom nådigt bref den 14 november
1902 ett belopp af 505 kronor för kostnadsfritt tillhandahållande åt
personer, som vid med statsmedel understödd premiering af mindre
jordbruk erhållit belöning, af i enlighet med fastställdt formulär tryckta
räkenskapsböcker.
Äfven nästlidna års Riksdag har för här ifrågavarande ändamål
på extra stat för innevarande år beviljat anslag till samma belopp som
för år 1902; och har nu landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 16 december 1902 gjort framställning om beredande af medel för
ändamålet jämväl för år 1904. Landtbruksstyrelsen har därvid anfört
följande.
Från samtliga de hushållningssällskap, hvilka under nästlidna år
åtnjutit understöd för nu ifrågavarande ändamål, hade inkommit föreskrifna
berättelser, hvilka vittnade om det stora intresse, hvarmed denna
angelägenhet omfattats inom de särskilda orterna. Af berättelserna
framginge, att af de till sällskapen anvisade medlen till premiering al
mindre jordbruk användts 10,655 kronor och till anordnande åt studieresor
7,615 kronor. Vidare hade inom ifrågavarande sällskaps områden,
med undantag af Blekinge läns, hvarifrån uppgifter i detta afseende
icke lämnats, tillhopa 699 personer anmält sig att täfla om pris för
välskötta mindre jordbruk, däraf 327 tilldelats dylikt pris, hyarjämte
från ifrågavarande sällskaps områden, med undantag af Jönköpings och
Blekinge läns samt Tornedalen, från hvilka landsorter uppgifter härutinnan
ej lämnats, icke mindre än 842 personer anmält sig önska deltaga i
studieresorna, under det att, frånsedt Blekinge läns område, hvarifrån
uppgift äfven i detta afseende saknades, endast 179 personer deltagit
i desamma. De utgifter, som drabbat hushållningssällskapen, hade utgjort
för premiering af mindre jordbruk 20,121 kronor 87 öre samt
för studieresorna 18,605 kronor 27 öre.
Särskildt förtjänade anmärkas, att 4 af de hushållningssällskap,
som åtnjutit statsunderstöd för år 1902, hade utdelat premielån till belopp
af sammanlagdt 2,580 kronor, hvilka medel icke inginge i ofvan omförmälda,
af hushållningssällskapen utgifna belopp. Dessa premielån
hade varit afsedda att användas till vissa utaf premieriugsnämnden
föreslagna anordningar vid de premierade jordbruken, såsom grundförbättringar,
lämpliga anordningar för gödselns tillvaratagande eller
andra ändamål, tjänande till jordbrukets förbättring, och utlämnats mot
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
villkor att, om förbättringen blifvit införcl inom bestämd tid och vunnit
premieringsnämndens godkännande, lånebeloppet skulle tillfalla jordbrukaren.
Denna åtgärd syntes landtbruksstyrelsen synnerligen beaktansvärd
och lämplig för befrämjande af det med premiering afsedda
ändamål, oaktadt statsmedel ännu icke kunnat för densamma tagas i
anspråk.
Då sannolikt syntes vara, att intresset för ifrågavarande såväl
premiering som studieresor icke blott komme att bibehålla sig, utan
äfven stegras, samt att också de hushållningssällskap, hvilka hittills icke
kommit i åtnjutande af bidrag från de för ändamålet anslagna medel,
därom skulle för år 1904 göra ansökning, borde statsmedel för ändamålet
under sagda år finnas tillgängliga till så stort belopp, att de anspråk,
som kunde ställas på desamma, blefve tillgodosedda. Om de
medel, som i sådant fall komme att erfordras, beräknades sålunda, att
medeltalet af de belopp, som för ifrågavarande båda ändamål för nästlidna
år af statsmedel tagits i anspråk af de hushållningssällskap, som
åtnjutit bidrag af sagda medel, multiplicerades med hushållningssällskapens
hela antal eller 2G, kunde den summa, som på detta sätt uppkomme,
eller 31,434 kronor, antagas beteckna det belopp, som, under
förutsättning att intresset bland de särskilda sällskapen skulle blifva
detsamma som för närvarande, komme att för år 1904 erfordras, men
då antagligt vore, att intresset för denna angelägenhet bland de mindre
jordbrukarne ytterligare skulle stegras, syntes det landtbruksstyrelsen,
att ifrågavarande belopp icke borde beräknas lägre än till'' 35,000
kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen
om anvisande för år 1904 af ett belopp af 35,000 kronor för
ifrågavarande ändamål.
Såväl af hvad landtbruksstyrelsen anfört som af hvad jag i öfrigt
varit i tillfälle att från olika håll inhämta har jag funnit, att ofvaunämnda
med statsbidrag understödda åtgärder till det mindre jordbrukets
främjande omfattats med lifligt intresse inom flertalet af hrishållningssällskapen.
Detta framgår kanske allra tydligast af det icke obetydliga
belopp, som sällskapen under år 1902 lör premieringen och studieresorna
af egna medel utbetalt och hvilket, såsom de uti landtbruksstyrelsens
skrifvelse lämnade uppgifter utvisa, oberäknadt det belopp,
2,580 kronor, som af sällskapen utlämnats såsom premielån, uppgått till
sammanlagdt 38,727 kronor 14 öre, eller i det närmaste dubbla summan
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
55
af statens under nämnda år till sammanlagdt 19,895 kronor sig- belöpande
utgifter för ändamålet.
Den betydelse, som för landet i dess helhet ligger i det lilla jordbrukets
upparbetande till större afkastningsförmåga, synes mig vara så
stor och äga sådan räckvidd, att det för statsmakterna måste vara ett
önskemål, ej endast att det nu väckta intresset vidmakthålles, utan ock
att hvad som ytterligare kan göras för att främja det lilla jordbruket
blifver gjordt. En verksam åtgärd i dylik riktning är tvifvelsutan utdelandet
af de af landtbruksstyrelsen omnämnda s. k. premielånen,
d. v. s. penningbelöningar, som under form af räntefria lån af premieringsnämnden
utlämnas för visst angifvet ändamål och med på förhand
bestämd användning och hvilka, sedan det arbete, som med det
lämnade penningbeloppet skall utföras, blifvit fullbordadt samt af prernieringsnämnden
afsynadt och godkändt, tillfalla premielånets emottagare.
Gifven i denna form, blifver premien för honom icke endast en uppmuntran
och belöning för ett redan väl utfördt arbete, utan tillika
en verksam hjälp vid aflägsnande! af möjligen förefintliga brister å
hans gård, hvilka han kanske både insett och velat afhjälpa, men i
Indika lian, i saknad af nödiga tillgångar, måst finna sig. Då därtill
kommer, att premieringsnämnden vid premielånets utanordnande blifver
i tillfälle att lämna emottagaren råd och anvisningar rörande lämpligaste
tillvägagångssättet vid utförandet af det med lånet afsedda arbetet,
vinnes genom denna form för premieutdelning äfven fördelen af en
nämndens samverkan med den för sitt jordbruks ytterligare förbättrande
intresserade småbrukaren, hvilken samverkan icke torde kunna undgå
att bära goda frukter.
Då ett allmännare införande vid premieringarne af dylika premielån
sålunda måste anses synnerligen önskvärd!, synes mig lämpligt, att
tillstånd medgifves att till dem använda statsmedel, något som jagfinner
mig hafva så mycket större anledning att förorda, som hushållningssällskapen
redan nu af egna medel tillskjuta så stor del af kostnaden
för dessa premieringar, att man kan befara, att de inför ytterligare
utgifter för dem i många fall skola stå i viss mån tveksamma.
För erhållande af dylikt lån skulle naturligen gälla enahanda
villkor, som för nu utgående penningpris äro fastslagna.
Enligt gällande premieringsreglemente utgår af statsmedel endast
bidrag till penningpremier intill ett belopp af 50 kronor för hvarje
premie, hushållningssällskap dock obetaget att, om det så önskar, af
egna medel besluta om utdelandet af premier till högre belopp. Hvad
åter de nu ifrågasatta premielånen angår, synes mig statsbidraget till
56
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
dem lämpligen kunna bestämmas till hälften af det belopp, hvartill
nämnden beräknar, att kostnaden för det med premielånets utlämnande
afsedda arbetets utförande — lånemottagarens personliga arbete däri
inberäknadt — kan komma att uppgå, dock att statsbidrag i intet fall
må utgå med mer än 75 kronor. Att samtidigt tillerkänna samma
person såväl penningpremie som premielån anser jag icke böra vara
nämnden förbjudet. Det torde nämligen i inånga fall vara den, hvilken
redan har sitt jordbruk i premievärdigt skick, som bäst förtjänar
att för utförandet af någon viss, på grund af bristande tillgångar icke
vidtagen anordning få emottaga här ifrågavarande lån utan ovillkorlig
återbetalningsskyldighet.
Förutom den af mig sålunda förordade utsträckning i användningen
af statsmedel vid premieringen af det mindre jordbruket anser
jag mig äfven böra föreslå en annan åtgärd i syfte att befordra upphjälpandet
af detta jordbruk.
I samma mån som det lilla jordbruket utvecklar sig och går
framåt, framträda allt mera märkbart de störa fördelar, som äro förbundna
med en sammanslutning dess idkare emellan för inköp af för
jordbruket erforderliga ämnen, bearbetning och förädling af jordbrukets
alster, anställande af lämplig person för utrönande af vissa detaljer i
landthushållningen o. s. v.
Den större jordbrukaren, hvars tid icke i så stor utsträckning
upptages af det mekaniska arbetet, kan i många fall själf fylla de
kraf, som i nämnda hänseenden ställas på honom, eller ock torde han
vara i tillfälle att för ändamålet anställa lämpliga biträden. Annorlunda
förhåller det sig med den mindre jordbrukaren, hvilken själf
deltager uti de till hans landthushållning hörande arbetena; han saknar
oftast tillräckliga kunskaper och erfarenhet, hvartill komma de olägenheter,
som följa af att hans rörelse är så liten. 1 de flesta fall måste
han anlita och således äfven betala mellanhänder, vare sig det är fråga
om inköp eller om försäljning; hans bristande kännedom såväl om
varans verkliga värde som om marknadens läge vållar honom ofta förluster;
bristen på bokföring omöjliggör för honom att känna detaljerna
i hans hushållning. Dessa och andra härmed sammanhängande olägenheter
afhjälpas på ett naturligt sätt genom att flera personer, som med
honom äga i visst afseende gemensamma intressen, förena dessa med
hans och uppträda gemensamt.
I arbetet på det mindre jordbrukets höjande synes det mig också,
att åt väckandet af småbruk ar nes intresse för ett dylikt föreningsväsende
bör inrymmas en af se värd plats, och denna frågas, enligt mitt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
57
förmenande, utomordentligt stora betj^delse för landets jordbruksnäring
föranledde mig att till en början den 4 juli 1902 af Eders Kungl.
Maj:t utverka nådigt bemyndigande att låta utarbeta en på praktisk
erfarenhet grundad populär redogörelse rörande sammanslutningar jordbrukare
emellan för tillvaratagandet af gemensamma intressen inom
jordbrukets och dess binäringars olika verksamhetsområden. Denna
redogörelse föreligger nu i det närmaste färdig till utgifvande och
torde, om densamma befordras till trycket i en stor upplaga samt tillhandahålles
hushållningssällskap för utdelning till enskilde jordbrukare
utan afgift, ingalunda blifva utan fördelaktig inverkan på föreningsväsendets
utveckling.
Till befordrande af detta viktiga mål synes mig emellertid nödigt,
att staten jämväl mera direkt ingriper; och anser jag, att statens mellankomst
i främsta rummet bör afse att uppmuntra till bildande af det
slag af föreningar, som under namn af kontrollföreningar hafva till
uppgift att lämna en klar inblick i förhållandena inom ladugårdsskötsel.
Dels är nämligen denna, såsom den otvifvelaktigt viktigaste
bland landthushållningens detaljer, särskildt förtjänt af uppmärksamhet,
och dels kan med skäl väntas, att den genom kontrollföreningarne
vunna insikten om ladugårdens rentabilitet skulle komma att hos de
enskilde jordbrukarne alstra benägenhet för att på samma sätt söka
erhålla en öfverblick öfver andra detaljer i driften.
Redan vid ett föregående tillfälle har jag för öfrigt haft anledning
att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten af, att
åtgärder från statens sida vidtagas för att underlätta bildandet af här
ifrågavarande föreningar, i det att jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 11 januari 1901 i fråga om
reglerandet för år 1902 af utgifterna under nionde hufvudtiteln, efter
att i korthet hafva redogjort för kontrollföreningarnes uppgift, organisation
och verksamhet, hemställde om höjning i det under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
ingående bestämda anslaget, bland annat, för anordnandet af kurser
för utbildande af personer, lämpliga att leda dessa kontrollföreningars
arbete. Sedan Riksdagen på hemställan af Eders Kungl. Maj:t beviljat
den af mig föreslagna höjningen i nämnda anslag, och sedan Eders
Kungl. Maj:t på grund häraf genom nådigt bref den 7 juni 1901 för
anordnande af dylika kurser ställt till landtbruksstyrelsens förfogande
ett belopp af 1,000 kronor samt bemyndigat styrelsen att angående
samma kurser meddela erforderliga föreskrifter, utfärdades af landtbruksBih.
till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
styrelsen den 19 februari 1902 reglemente för de med stadsmedel
understödda utbildningskurser för kontrollassistenter. Tvenne dylika
kurser hafva under nästlidna år varit anordnade, den ena under våren
vid Hvilans^ landtmannaskola i Malmöhus län och den andra under
hösten vid Åsa landtmannaskola i Södermanlands län. I dessa tvenne
kurser hafva deltagit sammanlagdt 49 elever, af livilka flertalet omedelbart
efter kursernas afslutande erhållit platser vid kontrollföreningar i
olika delar af landet.
För innevarande år har Eders Kungl. Maj:t för anordnande af
dylika kurser ställt till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af
2,000 kronor.
Det intresse, som hushållningssällskapen ganska allmänt lagt i
dagen för dessa kontrollföreningar genom beviljandet af anslag till dem,
tyckes visserligen hafva burit god frukt, i det att antalet föreningar för
närvarande uppgår till något öfver 100, men dels äro dessa till så stort
antal som öfver 40 samlade inom ett enda län, Malmöhus län, dels har
det ännu icke lyckats att inom öfriga delar af landet i önskvärd utsträckning
vinna de mindre jordbrukarnes anslutning till de därstädes
bildade föreningarna. Orsaken härtill torde till väsentlig del ligga i de
med dessa föreningars bildande och fortsatta upprätthållande förbundna
kostnaderna, af hvilka de förra — organisationsomkostnaderna — uppgående
till ett belopp af omkring 200 kronor för hvarje förening, afse
anskaffandet af fettbestämningsapparat och öfriga inventarier, medan
åter de senare — årsomkostnaderna — utgöras af kontrollassistentens
aflöning, inköp af kemikalierna till fetthaltsundersökningarna, räkenskapsböcker
m. m. Till dessa kontanta årsomkostnader kommer dessutom för
hvarje medlem kostnaden för husrum och kosthåll för assistenten under
hans besök vid vederbörandes ladugård samt för skjuts för honom och
hans effekter till den gård, som är närmast i tur att mottaga honom.
Enligt hvad jag inhämtat, har erfarenheten inom Malmöhus läns hushållningssällskaps
område visat, att föreningsmedlemmarnes kontanta
tillskott till årsomkostnadernas täckande kunnat genom ett årligt bidrag
från sällskapet af 100—200 kronor, beroende på antalet kor i samtliga
medlemmars besättningar, nedbringas till omkring 1 krona för ko.
Vid öfvervägandet af frågan om understöd af statsmedel till dessa
föreningar har det synts mig, att det under inga förhållanden bör ifrågakomma,
att staten skulle lämna bidrag till betäckande af årsomkostnaderna,
utan att statens mellankomst i förevarande hänseende bör inskränkas
till att afse en del af organisationsomkostnaderna.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
59
Under förutsättning, att staten till betäckande af sistnämnda kostnader
bidroge med ett belopp, som jag anser mig böra föreslå till 150
kronor för hvarje nybildad förening, synes mig kunna förväntas, såväl
att intresset för sådana föreningars bildande skall bland jordbrukarne
stegras, som ock att hushållningssällskapen mera allmänt än nu är
fallet skola blifva benägna att lämna föreningarne så stora årsanslag,
att de årliga utgifterna för hvarje deltagare blifva reducerade till belopp,
som ej verka afskräckande för de mindre jordbrukarne.
För att vinna visshet om, att af staten understödd förening hufvudsakligen
utgöres af mindre jordbrukare, torde såsom villkor för statsbidragets
erhållande böra föreskrifvas, att antalet ladugårdsbesättningar
inom föreningen icke får understiga 10 med ett sammanlagdt koantal
af högst 500.
I en förening med nämnda omfattning kan visserligen en eller
annan större ladugårdsbesättning komma att befinnas upptagen, men
detta anser jag ingalunda vara till skada, utan tvärtom till afsevärdt
gagn för de mindre jordbrukarne i föreningen, hvilka i ägaren till
denna större besättning mången gång kunde hafva ett godt stöd i
skötseln af föreningens angelägenheter och för ett riktigt tillgodogörande
af de ur kontrollundersökningarna vunna resultaten.
Då en samverkan mellan staten och hushållningssällskapen är
nödvändig, för att statens nämnda bidrag skall få något att betyda,
synes mig vidare här ifrågavarande statsunderstöd böra utgå endast
under villkor, att föreningen sökt och af vederbörande hushållningssällskap
beviljats ett efter antalet af samtliga föreningsmedlemmars kor
lämpadt årsanslag, sålunda beräknadt, att föreningsmedlemmarnes egna
kontanta årstillskott komma att inskränka sig till ofvan angifna belopp,
omkring 1 krona för ko.
För de af mig här föreslagna åtgärderna till det mindre jordbrukets
ytterligare främjande anser jag ett belopp af 20,000 kronor vara erforderligt.
Däremot vill det synas mig som om, genom en höjning från
25,000 kronor till 30,000 kronor af det till penningpris vid premieringarne
samt till studieresor afsedda belopp, behofvet i dessa hänseenden skulle
blifva åtminstone för närmaste tid tillgodosedt.»
Utskottet, som ansett det vara af största vikt, att åtgärder vidtagas
till det mindre jordbrukets utveckling och till uppväckande af
småbrukarnes intresse och sträfvanden i sådant syfte, samt trott sig
finna, att hvad Kungl. Maj:t i detta afseende ifrågasatt, innefattande
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
penningpris och premielån vid premieringarne samt bidrag till studieresor
äfvensom understöd till kontrollföreningarne, bör vara ägnadt att
i afsevärd grad främja det åsyftade målet, får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, på extra stat för år 1904 bevilja ett anslag
af 50,000 kronor, såsom bidrag till åtgärder för höjande
af det mindre jordbruket.
Ang. motion om 17:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 29) har herr
athjätpande>Paf ^Breniberg föreslagit, att Riksdagen måtte ställa till Kungl. Maj:ts
jordbruket i förfogande ett belopp af 400,000 kronor, att användas till jordbrukets
^Norrbotten, upphjälpande inom Väster- och Norrbotten, dels genom försöksfälts
anordnande, dels till premiering af mindre jordbruk, goda myrodlingar,
väl anordnade ladugårdar m. m., dels ock för tillhandahållande af odlingslån
på billiga villkor åt mindre jordbrukare samt slutligen till anställande
af erforderligt antal dugliga agronomer och jordbrukskonsulenter för
att tillhandagå allmogen med råd och anvisningar för jordbrukets skötsel.
Beträffande de till stöd för ifrågavarande förslag af motionären
framlagda skäl, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet delar visserligen motionärens uppfattning om vikten däraf,
att jordbruket inom rikets två nordligaste län varder upphjälpt och förkofradt.
Då emellertid en kommitté blifvit tillsatt med uppdrag att
verkställa utredning, huruledes genom lagstiftnings- och andra särskilda
åtgärder den själfägande jordbrukande befolkningens ställning i, jämte
andra nordliga län, äfven Västerbottens och Norrbottens kunde vidmakthållas
och stärkas och jordbrukets utveckling i dessa landsdelar befrämjas,
föreställer sig utskottet, att denna kommittés utlåtande och
den ytterligare utredning, som kan däraf föranledas, böra afvaktas före
vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att herr Brembergs ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.
tvinafveim te 18:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anställande
"vfrämjande." af en statskonsulent i svinsJcötsel på extra stat för år 1904 anvisa ett
[14.] anslag af 5,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
61
I afseende å denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1902 liar landtbruksstyrelsen
anfört följande.
Landets fläskexport, som tagit sin början hufvudsakligen med
år 1885 och så småningom ökats, så att den år 1895 utgjort omkring
10,000,000 kilogram, hade alltsedan dess hastigt aftagit, så att densamma
år 1901 uppgått till endast 1,155,000 kilogram. Däremot hade
importen af fläsk, hvilken år 1895 uppgått till 6,119,703 kilogram, åren
1898—1901 i medeltal utgjort 10,779,000 kilogram årligen. Dessa omständigheter
kunde visserligen icke ensamma anses bevisa, att den
svenska svinliandteringen gått tillbaka, enär den inhemska konsumtionen
kunde hafva i motsvarande grad ökats. Men den i sammanhang med
minskad export stegrade importen af fläsk gjorde det åtminstone sannolikt,
att så vore förhållandet, och detta bekräftades äfven af den utredning
i frågan, som blifvit af statens instruktör i mejerihushållning
på uppdrag af landtbruksstyrelsen verkställd.
Uti den redogörelse, denne tjänsteman afgifvit rörande de af honom
på uppdrag af landtbruksstyrelsen under år 1900 verkställda undersökningar
öfver svinhandteringens ståndpunkt i olika delar af landet, påvisades
nämligen, att svinstocken inom landet på senare tiden minskats.
Såsom instruktören med rätta framhölle, kunde svinskötseln i stort
sedt indelas i två slag, nämligen den, som grundades på hufvudsaklig
utfodring med köksaffall, och den, som grundades på utfodring med
mejeriaffall, enär enbär utfodring med säd eller baljväxter lämnade ett
mindre godt ekonomiskt resultat.
Hvad först anginge svinutfodringen med köksaffall, så, ehuru svin
numera icke såsom förut hölles i städerna och inom tätare bebyggda
områden, syntes dock denna gren af svinliandteringen åtminstone på
sista tiden icke gått tillbaka, utan snarare förko fräts, enär i närheten
af städer och större samhällen sådan svinuppfödning i allt högre grad
börjat drifvas. Det oaktadt vore likväl, särskildt med hänsyn till tillvaratagande
af köksaflallet, ännu mycket att iakttaga för att detta
slags svinliandtering skulle komma till den utveckling, som förhållandena
medgåfve.
Beträffande däremot den svinskötsel, som grundades på mejeriaffall,
skummjölk och kärnmjölk, så hade denna gren af svinskötseln
på senare tiden enligt förbemälde instruktörs erfarenhet betydligt aftagit.
Detta berodde hufvudsakligen därpå, att skummjölken och äfven
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kärnmjölken i vissa delar af landet i ganska stor grad användes till
uppfödande af göelkalfvar, men framför allt därpå, att skummjölken i
och med uppkomsten af en mängd industricentra inom landet kunnat
fördelaktigare realiseras till direkt konsumtion af arbetarebefolkningen.
Sannolikt syntes äfven vara, att en större svink andtering, grundad på
mejeriaffall, under nuvarande förhållanden icke vore att påräkna i närheten
al platser med talrikare arbetarebefolkning eller i allmänhet större
samhällen.
Om också allt detta medgåfves, syntes dock den svinskötsel, som
grundade sig på mejeriaffall, kunna gifva en långt betydligare afkastning,
än hvad för närvarande vore fallet, därest en mera rationell
metod lör densamma infördes samt alla tillfällen t ill utöfvande af en
dylik tillvaratoges. I senare hänseendet vore att märka, att en stor del
af landets mejerier icke vore belägna i närheten af större industricentra
eller andra större samhällen, att alfallet från ostmejerierna eller vasslan
nästan uteslutande lämpade sig för svinuppfödning, att i samma mån
mejerihandteringen koncentrerades till andelsmejerier, förhållandena så
till vida ändrade sig, att skummjölken merendels återginge till leverantören,
för hvilken en lämpligare användning af skummjölken i de flesta
fall icke syntes kunna finnas än till svinuppfödning, samt att ett mångdubbelt
större antal svin än för närvarande skulle kunna uppfödas och
underhållas på de små jordbruk, jordtorp m. m., som funnes i vårt
land och som synnerligen väl lämpade sig för ifrågavarande handtering
i mindre skala.
Såsom i det föregående blifvit antydt, erfordrades emellertid icke
blott, att tillfällena till svinskötsels idkande tillvaratoges, utan äfven
att denna bedrefves på ett rationellare sätt än hittills i fråga om såväl
utfodring som afvel. Till vinnande af detta mål fordrades dock på detta
liksom på andra områden af landtbruket, att tillfälle bereddes landtmännen
att erhålla erforderlig undervisning. Denna syntes styrelsen
lämpligast kunna lämnas genom en kringresande statskonsulent i svinskötsel
med samma uppgift i fråga om svinhandteringen som statens
kringresande undervisare i allmänhet, en hvar inom sitt område, genom
hvilken statskonsulent ej mindre intresset för ifrågavarande gren af
landtbruket skulle kunna väckas till lif, än äfven sakkunnig ledning
lämnas vid anskaffande af afvelsdjur och anordnande af svingårdar.
I anledning af ett vid hushållningssällskapens ombuds möte år
1901 väckt förslag om åtgärders vidtagande för svinafvelns höjande
inom vårt land hade ombuden, enligt vid mötet fattadt beslut, till
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
63
landtbruksstyrelsen aflåtit en skrifvelse om åtgärders vidtagande i syfte
att, bland annat, en statskonsulent för svinafvelns ledning måtte blifva
tillsatt.
Landtbrnksstyrelsen, som redan därförinnan vidtagit åtgärder för
utredning af frågan om svinafvelns ståndpunkt i vårt land och för närvarande
hade under behandling ombudens skrifvelse i öfriga afseenden,
hade, på sätt i det föregående antydts, redan af den utredning i ämnet,
som till landtbruksstyrelsen från instruktören i mejerihushållning inkommit,
blifvit öfvertygad om angelägenheten och lämpligheten af
sagda åtgärd och funne sig alltså böra hos Eders Kungl. Maj:t framhålla
behofvet af en sådan åtgärds vidtagande.
För närvarande syntes en sådan statskonsulent böra antagas endast
för ett år- i sänder och medel till densamme på extra stat anvisas.
Detta syntes äfven lämpligare med hänsyn därtill, att ifrågavarande
befattning framdeles syntes kunna sammanslås med undervisarens i
fårskötsel och ullkultur, då det visat sig, att fårskötseln inom vårt
land, i den mån svårigheten att afyttra den producerade ullen gjorde
sig gällande, afioge och undervisaren alltså erhölje ökadt tillfälle till
annan verksamhet.
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande å extra stat för år
1904 af ett belopp af 2,000 kronor till anställande af en statskonsulent
i svinskötsel med hufvudsakligen samma uppgift som statens öfrige
kringresande undervisare i landthushållning, en hvar inom sitt område,
med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
likhet med instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning
samt godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för bemälde
instruktörer.
Det af landtbruksstyrelsen uti dess underdåniga skrifvelse påvisade
sakförhållande, att produktionen af fläsk inom landet icke förslår
att fylla det förefintliga behofvet, påkallar utan tvifvel ett allvarligt
beaktande.
Den förnämsta anledningen därlill, att svinafveln icke intager den
plats inom vår landthushållning, densamma rätteligen bordo tillkomma,
är enligt mitt förmenande otvifvelaktigt att söka däri, att icke något
för svinuppfödning lämpligt fodermedel står jordbrukarne till buds för
sådant pris, att med användande däraf on lönande fläskproduktion kan
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
bedrifva!?, och måste jag på grund häraf äfven såsom min åsikt uttala
att, för så vidt ett verkligt uppsving, i stort sedt, inom svinafveln i
landet skall kunna förväntas, med nödvändighet påkallas åtgärder i
syfte att bereda möjlighet för svinuppfödare att till antagligt pris
kunna förskaffa sig ett dylikt fodermedel.
I detta ämne lärer jag emellertid få tillfälle att i annat sammanhang
inför Eders Kungl. Maj:t närmare uttala mig.
Med det nu sagda har jag ingalunda velat förringa betydelsen af
den utaf landtbruksstyrelsen nu föreslagna åtgärd till svinafvelns befrämjande.
Såsom styrelsen med styrka och, såsom mig synes, med all rätt
framhållit, gifvas redan nu rikliga tillfällen till en vinstgifvande svinafvel,
hvilka blott för ofta lämnas obegagnade.
Äfven ett helt litet hushåll på landsbygden torde utan nämnvärd
kostnad kunna bedrifva uppfödning af svin i så stor utsträckning, som
kräfves för dess eget behof, och de större gårdarne äga i allmänhet
betingelser för att med fördel drifva svinafvel i större omfattning, än
nu är fallet.
Det köksaffall, som uppkommer i våra städer och andra folkcentra,
förfares nu till största delen, och gynnsamma möjligheter till
en lönande svinafvel ligga därigenom obegagnade.
Dessa nu anmärkta förhållanden bero till stor del af bristande
insikt eller bristande intresse, och i bägge dessa hänseenden skulle en
lämplig person kunna verka väckande och gagnande.
Jag delar alltså landtbruksstyrelsens åsikt om behof vet af en
konsulent i nu ifrågavarande gren af landthushållningen och hemställer,
att medel måtte för ändamålet af Riksdagen äskas. Med hänsyn till
den af landtbruksstyrelsen framkastade möjligheten af nu ifrågavarande
befattnings förenande i framtiden med undervisarens i fårskötsel och
ullkultur anser jag dessa medel böra anvisas å extra stat.
Beträffande det arfvode, som borde tillkomma ifrågavarande konsulent,
har landtbruksstyrelsen föreslagit, att detta skulle bestämmas
till 2,000 kronor, för år räknadt. Styrelsens förslag i detta hänseende
finner jag mig emellertid icke kunna biträda. Därest nämligen de med
anställandet af ifrågavarande tjänsteman åsyftade fördelar skola kunna
vinnas, är det uppenbarligen af den största vikt, att till innehafvare af
befattningen icke utses annan än den, som genom förvärfvade teoretiska
och praktiska kunskaper i allt hvad till svinskötsel hörer är fullt
kompetent till befattningens skötande och som jämväl i öfrigt kan antagas
blifva därför lämplig. Att en så kvalificerad person skulle be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
65
finnas hågad att för en till endast 2,000 kronor bestämd aflöning åtaga
sig befattningen, helst om den, såsom ofvan förutsatts, icke erhåller
ordinarie karaktär, finner jag icke tänkbart, utan anser jag, att, om
man skall kunna påräkna att för befattningen erhålla en fullt lämplig
person, arfvodet bör bestämmas till åtminstone 3,000 kronor. Däremot
kan väl invändas, att det af landtbruksstyrelsen föreslagna arfvodesbeloppet
öfverensstämmer med begynnelseaflöningen för de ordinarie statskonsulenterna
inom landthushållningen, men då desse, hvilkas aflöning
för öfrigt är alltför knapp och torde böra i sammanhang med en allmän
reglering af statstjänstemännens aflöningsförhållanden förbättras,
äro tillförsäkrade tre ålderstillägg samt de förmåner i öfrigt, som äro
förbundna med ordinarie statstjänst, finner jag en invändning uti angifna
hänseendet icke böra tillmätas någon afgörande betydelse vid
förevarande frågas bedömande. Till stöd för det af mig förordade
arfvodesbeloppet tillåter jag mig i öfrigt jämväl åberopa, hurusom den
på extra stat anställde torfingeniören åtnjuter ett årligt arfvode af 3,500
kronor, under hvilket belopp icke någon för denna befattning fullt
lämplig person stått att finna.
Mot landtbruksstyrelsens förslag i fråga om grunderna för konsulentens
godtgörelse i öfrigt har jag icke något att erinra, men däremot
synes det mig mindre lämpligt, att resekostnads- och traktamentsersättning
till en icke på ordinarie stat anställd tjänsteman skulle i
de fall, då denna ersättning borde af statsmedel gäldas, utgå från
hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar. Jag anser
därför, att äfven härtill bör äskas medel af Riksdagen, såsom fallet
plägat vara i fråga om torfingeniören, samt att detta belopp lämpligen
bör bestämmas till 2,000 kronor.» I
I sammanhang med Ivungl. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet till behandling förehaft en af herr A. T. Carlheim- Gyllensköld
inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 9), däri föreslagits,
att Riksdagen med ändring af hvad Kungl. Maj:t den 12 januari
1903, i § 14 under nionde hufvudtiteln föreslagit, måtte anslå 5,000
kronor för år 1904 att därmed förbättra svinafveln och svinskötseln,
samt att detta anslagsbelopp efter ansökan fördelas till de hushållningssällskap,
som vidtagit åtgärder i dessa hänseenden, vare sig genom
upprättade afvelcentra för svin eller genom att på annat sätt söka
sprida goda afvelsdjur af dessa husdjur eller genom spridandet inom
sina verksamhetsområden af kunskap om rationell svinskötsel medelst
Bih. till Biksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
till fjäderfäskötselns
befrämjande.
[15.]
länsagronomer, länsmejerister eller särskildt för ändamålet antagne
undervisare.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
I likhet med departementschefen anser utskottet det vara af vikt,
att åtgärder vidtagas för befrämjande af svinafveln inom landet.
Genom hvad i statsrådsprotokollet angående detta ämne meddelats, har
utskottet dock icke blifvit öfvertygadt om, att anställandet af en statskonsulent
i svinskötsel skulle verksamt befordra detta ändamål. Utskottet
anser däremot, att den i ofvannämnda motion antydda väg,
eller ett samarbete med hushållningssällskapen, skulle bäst leda till
målet, ty genom dem och de hos dem anställda personer kan på ett
verksamt sätt intresse för omförmälda angelägenhet inom de olika
orterna väckas hos de breda samhällslagren, utan hvilkas medverkan
ett framgångsrikt arbete för svinafvelns utveckling icke torde kunna
bedrifvas. Utskottet föreställer sig därföre, att de medel, som afses till
förevarande ändamåls befrämjande, böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
komma att meddela, tilldelas de hushållningssällskap, hvilka vidtaga
lämpliga åtgärder för understöd och utveckling af svinskötseln; och
torde genom att bidrag af allmänna medel sålunda kunna af hushållningssällskapen
i nämnda afseende påräknas, det intresse för ifrågavarande
angelägenhet, som inom sällskapen i många fall yppats, komma
att ytterligare stegras.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och herr Carlheim-Gyllenskölds
i ämnet väckta motion, må på extra stat för
år 1904 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till svinafvelns
befrämjande.
19:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till anställande
af en statskonsulent i fjäderfäskötsel på extra stat för år 1904
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.
Departementschefens yttrande i detta ämne till statsrådsprotokollet
är af följande lydelse.
»Uti underdånig skrifvelse den 10 december 1902 har landtbruks -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
67
styrelsen gjort framställning om beredande af medel för anställande af
en statskonsulent i fjäderfäskötsel.
Vid sin berörda skrifvelse har styrelsen fogat afskrift af en till
Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven skrift, däruti
Sveriges fjäderfäafvelsförening, som har till uppgift att vara ett föreningsband
mellan Sveriges fjäderfäodlare samt att verka för fjäderfäskötselns
höjande inom landet, fäst uppmärksamheten vid det alltför ringa beaktande,
som hittills i vårt land kommit denna gren af husdjursskötseln
till del. Följden däraf hade — påpekar föreningen — blifvit att,
under det vårt grannland Danmark årligen exporterade för inemot
20,000,000 kronor ägg och andra fjäderfäprodukter, Sverige ännu icke
kommit så långt, att den inhemska produktionen af dessa artiklar räckte
till att fylla landets behof. För att blifva satt i stånd att utvidga sin
verksamhet och sålunda i sin mån verka för undanrödjande! af nämnda
missförhållande har föreningen uti omförmälda skrift hemställt om ett
anslag af statsmedel för innevarande år å 6,000 kronor, däraf vore
afsedda att användas 1,000 kronor till anordnande af en allmän svensk
fjäderfäutställning i Jönköping, 2,000 kronor till aflöning åt en konsulent,
som skulle hålla föredrag i skilda delar af landet samt meddela
råd och upplysningar jämväl vid personliga besök hos idkare af fjäderfäskötseln,
2,000 kronor till bekostande af konsulentens resor samt 1,000
kronor till aflöning åt föreningens kassör och sekreterare samt till frielever
vid lämplig fjäderfäskötareskola.
Med tillkännagifvande att styrelsen hade sagda ärende under
behandling, men ännu icke vore i tillfälle att öfver föreningens berörda
framställning i hela dess vidd afgifva underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen
särskildt underställt Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om
åtgärders vidtagande för anställande af en dylik konsulent. Såsom
skäl härför har äfven landtbruksstyrelsen anfört, att fjäderfäskötseln i
vårt land hittills icke omfattats med det intresse, som önskligt varit,
något som också landtbruksstyrelsen sökt påvisa genom att uppdraga
en jämförelse mellan Danmarks och vårt lands export af ägg. Under
det att exporten af denna vara från Danmark år från år ökats och
år 1901 uppgått till ett värde af omkring 20,000,000 kronor, hade
Sveriges äggexport i motsats härtill sjunkit, så att densamma sagda år
uppgått till ett värde af endast 223,455 kronor. Samtidigt hade importen
till vårt land af ägg stadigt ökats, till dess den under år 1901
belöpte sig till ett värde af 2,992,265 kronor. Dessa förhållanden belystes
närmare af nedanstående tabell öfver Sveriges in- och utförsel
af ägg under åren 1897—1901.
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Införsel |
U t f ö r s e 1 |
||||
År. |
Antal. |
Värde. Kronor. |
År. |
Antal. |
Värde. Kronor. |
1897 |
20,133,334 |
805.333 |
1897 |
8,966,755 |
358,670 |
1898 |
27,351,910 |
1,094,076 |
1898 |
7,215,942 |
288,638 |
1899 |
43,886,346 |
1,755,454 |
1899 |
4,206,192 |
168,248 |
1900 |
63,770,209 |
2,550,808 |
1900 |
2,901,060 |
116,042 |
1901 |
74,806,634 |
2,992,265 |
1901 |
5,586,372 |
223,455 |
Om det också måste medgifvas, att Sveriges kallare klimat i
någon mån försvårade fjäderfäskötseln inom landet, syntes det dock
landtbruksstyrelsen, som om vårt land i andra afseenden kunde anses
såsom särdeles lämpligt för bedrifvande af en lönande fjäderfäskötsel.
Vid sådant förhållande borde åtgärder från statens sida vidtagas
för höjandet af intresset för denna gren af landthushållningen, livilket
visserligen på senare tiden inom vissa trakter af landet börjat vakna
till lif, men dock icke ännu utvecklat sig därhän, att. antagas kunde,
att utan statens ingripande fjäderfäskötseln skulle komma att intaga
den plats i landtmannens hushållning, som med rätta kunde anses tillkomma
densamma.
Vid höjandet af fjäderfäskötseln borde sträfvandet i främsta rummet
åsyfta åstadkommandet af en förbättring af fjäderfämaterialet genom
att ersätta de ofta utan all plan och urskillning hopblandade olika
raserna med djur af för hvarje särskild ort lämplig ras. Vidare måste
kunskap spridas, huru djuren borde skötas och utfodras för att lämna
största möjliga afkastning. Slutligen borde ägghandeln ordnas på ett
systematiskt sätt för att bereda producenterna en jämn och god afsättning
för sin vara.
Visserligen kunde fjäderfäskötseln i vårt land bedrifvas med fördel
äfven i stor omfattning genom anläggandet af mer eller mindre
dyrbara hönsgårdar, men det borde dock särskildt framhållas, att denna
handtering i motsats mot många andra icke behöfde idkas i större
skala för att kunna blifva lönande, utan kunde lämna god vinst i huru
liten omfattning den än drefves. Det kunde till och med ifrågasättas,
om ickej på grund af de rådande förhållandena inom vårt land denna
gren af landtbruket vore särskildt lämpad för att utöfvas af innehafvare
utaf mindre jordbruk, och det syntes äfven blifva de mindre jordbro
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
69
karnes hushållning-, som i främsta rummet behöfde göras till föremål
för åtgärder från det allmännas sida i ofvan antydda syfte samt jämväl
komme att röna inflytande däraf.
Enligt Sveriges officiella statistik funnes för närvarande omkring
170,000 jordtorpare samt 290,000 brukare af jordlotter med en areal,
ej öfverstigande 20 hektar. Häraf insåges lätt, af hvilken stor nationalekonomisk
betydelse det skulle vara, om intresset för fjäderfäskötseln
bland dessa så kallade mindre jordbrukare väcktes till lif, och kunskap
bland dem spredes om sättet för ett rätt bedrifvande af denna förvärfsgren.
Detta och andra i det föregående omformälda mål syntes landtbruksstyrelsen
kunna vinnas genom statens ingripande i förevarande
angelägenhet, på sätt Sveriges fjäderfäafvelsförening föreslagit, särskildt
genom anställande af en konsulent i fjäderfäafvel.
Det vore dock icke enligt landtbruksstyrelsens mening lämpligt
att, såsom föreningen ifrågasatt, konsulenten antoges och ställdes under
inseende af föreningen, utan borde han, såsom öfriga med honom likställda
personer inom vårt land, vara en statens tjänsteman och lyda
under vederbörande offentliga myndighet.
Denne konsulent borde i fråga om fjäderfäskötseln hafva samma
uppgift som statens kringresande undervisare i allmänhet, en hvar
inom sitt verksamhetsområde, nämligen att väcka intresset för ifrågavarande
gren af landtbruket och lämna sakkunnig ledning vid val af
fjäderfämaterial och anläggandet af hönsgårdar m. m.
Hvad beträffade aflöningen för denne tjänsteman, som borde till
en början anställas endast för ett år i sänder, så måste det visserligen
erkännas, att den föreslagna aflöningen af 2,000 kronor, hvartill gifvetvis
borde komma samma resekostnads- och traktamentsersättning, som
utginge till instruktörerna i boskapsskötsel och mejerihushållning samt
godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för bemälde instruktörer,
icke kunde anses särdeles hög, men med afseende därå, att
statens ordinarie undervisare inom landthushållningens särskilda områden
under de fem första åren af sin verksamhet icke hade högre aflöning
samt på Eders Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende frågan om de
civila ämbetsmännens aflöningsförmåner, hade landtbruksstyrelsen icke
ansett sig böra ifrågasätta högre aflöning för den nu föreslagne tjänstemannen
än för statens ordinarie undervisare i olika grenar af landthushållningen
eller den statskonsulent i svinskötsel, om hvars anställande
landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 oktober nästlidna år
gjort framställning.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition om anvisande på extra stat för år 1904 af ett
belopp af 2,000 kronor till anställande af en statskonsulent i fjäderfäskötsel,
med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
i likhet med instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning
samt godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för
bemälde instruktörer.
Den af landtbruksstyrelsen uti förevarande hänseende gjorda framställning
afser främjandet af eu i vårt land hittills försummad gren af
landthushållningen, hvilken dock, rationellt bedrifven, borde kunna blifva
af afsevärd betydelse såväl för de enskilde jordbruksidkarne som ur
nationalekonomisk synpunkt för landet i dess helhet.
Behofvet af åtgärders vidtagande för fjäderfäskötselns upphjälpande
har ock börjat att inom skilda orter uppmärksammas, och hafva på
senare tider icke allenast enskilda föreningar, såsom, bland andra, den
här ofvan omförmälda, bildats i dylikt syfte, utan jämväl af åtskilliga
hushållningssällskap medel för samma ändamål anslagits. I detta likasom
uti flertalet liknande fall torde dock några verkligt betydande och
varaktiga resultat knappast kunna förväntas, med mindre staten träder
hjälpande och stödjande emellan, och frågan synes mig vara för det
allmänna al så stor vikt, att staten härtill har fullt skäl.
Att härvid till en början, såsom nu blifvit ifrågasatt, på statens
bekostnad anställes en konsulent i fjäderfäskötsel, finner jag synnerligen
lämpligt.
Man bör nämligen kunna förvänta, att genom en sådan tjänsteman
det intresse för fjäderfäafvelns höjande, som under dessa sista år vaknat
till lif i olika landsdelar, skulle komma att icke endast vidmakthållas
utan äfven ytterligare stegras och ledas i sådan riktning, att i det af
hushållningssällskap och enskilde påbörjade arbete inom ifrågavarande
område vunnes^ största möjliga enhetlighet och plan. Härtill kommer,
att äfven i ett annat afseende en konsulent i denna gren af landthushållningen
skulle kunna blifva till stort gagn. Då fråga är om fjäderfäskötselns
upphjälpande, får nämligen icke förbises, att ett af de viktigaste
villkoren för drifvandet af en vinstgifvande fjäderfäafvel, särskildt
för den stora massan af småbrukare, är, att afsättningen af denna afvels
betydelsefullaste produkt, äggen, blifver på ett tillfredsställande sätt
ordnad. Förhållandena i Danmark visa tydligt och klart det riktiga i
denna min uppfattning, i det att det anmärkningsvärda uppsvinget i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
71
detta lands fjäderfäskötsel inträdde samtidigt med att afsättningsförhållandena
för ägg blefvo ordnade på ett synnerligen praktiskt sätt,
som ej endast satte småbrukare och husmän i tillfälle att på sammanslutningens
väg för sin vara erhålla samma pris som producenten i stor
skala, utan äfven lämnade garanti för att den vara, som bringades ut
i marknaden, var fullt frisk, något som, där kvaliteten för en köpare
är så svår att bedöma, som här är fallet, alltid måste utöfva afgörande
inflytande på det pris, som kan betingas. En af den ifrågasatte konsulentens
viktigaste uppgifter skulle därför ock blifva att icke allenast
på begäran tillhandagå i frågan intresserade med råd och upplysningar
rörande äggafsättningen utan jämväl själf hafva sin uppmärksamhet
riktad på, att denna ordnades och leddes så, att det slutliga målet —
export i största möjliga utsträckning af en god och ensartad vara —
uppnåddes på för vederbörande producenter fördelaktigaste sätt.
I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag, att konsulenten bör
vara en närmast under landtbruksstyrelsen ställd statens tjänsteman.
En sådan anordning synes mig så mycket nödvändigare, som jag förutser,
att statens ingripande för fjäderfäafvelns främjande icke torde kunna
inskränka sig till endast här föreslagna åtgärd, och det för landtbruksstyrelsen,
som fortfarande lärer böra hafva sin uppmärksamhet riktad
på denna angelägenhet i syfte att kunna, där så kräfves, gripa in för
att åt arbetet ute i orterna lämna det bistånd och stöd, som i ena eller
andra afseendet. kan visa sig vara af behofvet påkalladt, måste vara af
stor vikt att genom en under styrelsen ställd, med förhållandena på
detta område fullt förtrogen person kunna följa med utvecklingen i
landets olika delar. Äfven för framgången i konsulentens arbete är det
för öfrigt tvifvelsutan af större betydelse och värde att äga det stöd,
som landtbruksstyrelsen kan bereda honom, än det en enskild förening
är i stånd att lämna.
Då jag under nästföregående punkt i detta protokoll underställde
Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om anställandet af en konsulent i
svinskötsel, framhöll jag önskvärdheten af att åt honom bereddes sådana
löneförmåner, att man kunde påräkna att till platsen erhålla en duglig,
i sitt fack fullt hemmastadd och kunnig person, och vikten häraf är
icke mindre ifråga om nu föreliggande konsulentplats. Erhålles icke
till densamma lämplig person, kan det med hans anställande afsedda
målet lätt förfelas och hans verksamhet till och med blifva fjäderfäafveln
snarare till skada än till gagn. Jag anser mig på grund häraf
och med stöd af hvad jag anfört rörande konsulentens i svinskötsel
löneförmåner icke kunna föreslå, att arfvodet för här ifrågavarande
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
konsulent bestämmes till lägre belopp än 3,000 kronor om året, hvarförutom
ersättning för resor m. m. bör tillkomma honom enligt de af
landtbruksstyrelsen angifna grunder. Beträffande den resekostnads- och
traktamentsersättning, som i följd häraf skulle denne tjänsteman tillkomma
af statsmedel, anser jag, att till densammas gäldande särskilda
medel böra, i likhet med hvad jag föreslagit beträffande konsulenten
i svinskötsel, hos Riksdagen äskas; och antager jag, att ett belopp af
2,000 kronor, för år räknadt, jämväl i detta fall skall komma att motsvara
behofvet.»
1 sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling
förehaft en af herr A. T. Carlheim-Gyllensköld inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 10) däri föreslagits,
att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t föreslagit uti
§ 15 under nionde hufvudtiteln i årets statsverksproposition med afseende
på statskonsulent i fjäderfäskötsel samt anslag till en sådan,
måtte bevilja ett anslag för år 1904 utaf 5,000 kronor att användas
till understöd och uppmuntran af fjäderfäskötseln samt äggförsäljningsföreningar
i riket, hvarvid medlen efter ansökan skulle utdelas till de
hushållningssällskap, som visat sig på ett eller annat sätt understödja
ifrågavarande binäring till jordbruket.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet finner visserligen önskligt, att åtgärder vidtagas för
fjäderfäskötselns upphjälpande; men, i enlighet med hvad utskottet anfört
i fråga om den föreslagna konsulenten i svinskötsel, anser utskottet
tvifvelaktigt, huruvida detta mål kan vinnas genom tillsättande,
på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, af en statskonsulent i fjäderfäskötsel.
Utskottet håller nämligen före, att de för en sådan konsulent afsedda
medel skulle kunna på ett mera verksamt sätt användas till fjäderfäafvelns
befrämjande, och är böj dt för att i detta afseende ansluta sig
till det i ofvanberörda motion framställda förslag i hvad det afser
medlens användande till understöd och uppmuntran af fjäderfäskötseln
och sålunda äfven till bidrag åt fjäderfäafvelsföreningar. Utskottet
anser emellertid, att Kungl. Maj:t bör lämnas fria händer att af det
äskade anslaget lämna understöd, där sådant bäst och lämpligast kan
befordra utvecklingen af ifrågavarande gren af landthushållningen,
samt hemställer därföre,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
73
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och herr Carlheim-Gyllenskölds
i ämnet väckta motion, må på extra stat för
år 1904 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till fjäderfäafvelns
befrämjande.
20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande Ang. andag
under år 1904 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af därpå
grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja å extra stat för gama.
samma år ett anslag af 96,000 kronor. '' [16.]
Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Med underdånig skrifvelse den 17 november 1902 har chefen
för Sveriges geologiska undersökning öfverlämnat förslagsberäkning
öfver de under år 1904 för fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor
däraf för:
Aflöningen.
Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga biträden, kr. 58,450: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättningar m. m............................ „ 17,000: —
B yr åafdelning en.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m...........................
Biblioteket och samlingarne.
Böcker, kartor och samlingar..................................................
Kart- och boktrycket.
Tryckning af geologiska kartor, beskrifningar och upp
satser...................................................................................
Diverse utgifter.
Värme, lyse, renhållning m. m.............................................
„ 2,350: —
15,000: —
2,000: —
1,700:
Summa kronor 96,500: —.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
liU afvelscentra
för nötboskap.
[17.]
Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i allo med den, som
för detta år framlades för 1902 års Riksdag.
Till betäckande af de beräknade kostnaderna hemställer chefen,
att, utöfver det belopp af 500 kronor, som kunde antagas inflyta genom
försäljningar af geologiska undersökningens publikationer, ett anslag
af 96,000 kronor måtte för år 1904 af Riksdagen äskas.»
I öfverensstämmelse med de af chefen för Sveriges geologiska
undersökning gjorda förslagsberäkningar, mot hvilka kommissionen för
de allmänna kartarbetena uti afgifvet utlåtande icke haft något att
erinra, har departementschefen hemställt om aflåtande till Riksdagen af
förevarande framställning.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj :ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må, för fortsättande under år
1904 af de geologiska undersökningarna och utgifvande
af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
på extra stat för samma år bevilja ett anslag af
96,000 kronor.
21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag
till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på extra
stat för år 1904 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.
Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i denna
anslagsfråga är af följande innehåll.
»I statsverkspropositionen till nästlidna års Riksdag föreslog Eders
Kung]. Maj:t Riksdagen att, såsom bidrag till bildande och upprätthållande,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 11 januari 1902 angifna hufvudgrunder, af
afvelscentra för nötboskap, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag
af 9,000 kronor.
Enligt den i nämnda statsrådsprotokoll intagna beräkning af
kostnaderna för de första täflingarna för utväljande af dylika centra
skulle, utöfver afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och
fårafvelns förädling, af andra statsmedel kräfvas ett belopp af sammanlagdt
73,000 kronor, hvilket belopp lämpligen kunde fördelas på åren
1903—1910 sålunda, att uti riksstaten för hvart och ett af åren 1903
—1909 härför upptoges ett belopp af 9,000 kronor och uti staten för
1910 återstående 10,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
75
Enligt hvad Riksdagen uti skrifvelse den 15 maj 1902 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmält,
liar Riksdagen velat bevilja de för ifrågavarande ändamål erforderliga
medel; och har Riksdagen på extra stat för innevarande år anvisat ett
anslag af 9,000 kronor, dock med vissa jämkningar i de af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder.
Vid underdånig anmälan den 6 juni 1902 af denna Riksdagens
skrifvelse behagade Eders Kungl. Maj:t godkänna Riksdagens ifrågavarande
beslut, i hvad det skilde sig från hvad Eders Kungl. Maj:t uti
ämnet föreslagit, äfvensom anbefalla landtbruksstyrelsen att, med ledning
af de i ofvanberörda statsrådsprotokoll angifna hufvudgrunder med däri
af Riksdagen beslutade jämkningar, uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till de allmänna villkor och bestämmelser, som
borde stadgas för åtnjutande af statsbidrag till bildande och upprätthållande
af afvelscentra för nötboskap.
Med tillkännagifvande, att förslag till dylika bostämmelser vore
under utarbetande, har nu landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 21 oktober 1902 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen för ifrågavarande ändamål för år 1904 äska ett belopp af
9.000 kronor.»
I anslutning till landtbruksstyrelsens framställning har departementschefen
hos Kungl. Maj:t hemställt om ofvan anförda förslags afgifvande
till Riksdagen.
Utskottet, som icke haft något att emot förevarande framställning
erinra, hemställer,
att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på
extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 9,000
kronor.
22:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 86) har i fråga om
herr A. F. Burman föreslagit, att Riksdagen antingen ville besluta om
. o/ o o df kostnaderna
sådan ändring af nu gällande bestämmelser af den 14 juni 1901 an- för laga
gående villkoren för lån från odlingslånefonden, att sådana lån äfven »Wt*».
måtte kunna på samma betalningsvillkor, som för lån ur densamma nu
äro föreskrifna, samt på de villkor i öfrigt Riksdagen behagade bestämma,
erhållas för betalande af kostnader för laga skiften, eller, om
sådan ändring icke skulle kunna beviljas, att Riksdagen ville anslå
100.000 kronor årligen under 1904, 1905 och 1906 att för samma ända -
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
mål och under enahanda villkor tillhandahållas jordägare inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker.
Beträffande de till stöd för ifrågavarande förslag framlagda skäl
tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.
Hvad först beträffar motionärens förslag om beredande af lån från
odlingslånefonden för bekostande af laga skiften, finner utskottet icke
tillrådligt, att någon del af denna fond, om hvilken innevarande Riksdag,
på grund af kungl. propositionen n:o 38 angående anvisande af
medel till densamma, kommer att fatta beslut, förryckes från det med
fonden afsedda ändamål, hvadan motionärens förslag i denna del icke
synes utskottet kunna vinna afseende.
Hvad vidare angår motionärens förslag om ett anslag å 100,000
kronor för hvart och ett af åren 1904—1906 för betalande af kostnader
för laga skiften inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,
finner utskottet detta förslag, som saknar all utredning, icke
kunna föranleda till någon framställning från utskottets sida.
I afseende å det af motionären framställda behofvet af bidrag
till kostnader vid laga skiften får utskottet hänvisa till det i punkten
4 här ofvan af utskottet framställda förslag, med hvilket afses att framkalla
åtgärder för att göra skifteskostnaderna mindre tryckande än för
närvarande.
T öfrigt och då af hvad motionären anfört framgår, att hans uppmärksamhet
egentligen är riktad på beredande af lättnader i förevarande
afseende åt jordägare inom de norrländska länen, får utskottet hänvisa
till den s. k. norrlandskommittén, hvilken, med dess uppdrag att verkställa
utredning och framlägga förslag angående jordbrukets utveckling
i denna del af riket, kan antagas komma att ägna sin uppmärksamhet
äfven åt de af motionären berörda förhållanden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr A. F. Burmans ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Hästafvelns förbättrande.
Ang. anslag 23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande
nad*ryaoch9ån- kostnader för byggnader och anläggningar vid Flyinge hingstdepå på
läggningar extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 81,500 kronor.
vid Flyinge
hingstdepiI.
[18-]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
77
Med afseende å nämnda anslagsbehof har departementschefen till
statsrådsprotokollet haft följande anförande.
»Enligt gällande riksstat är till hästafvelns förbättrande anvisadt
i kontant ett reservationsanslag af 158,550 kronor, däraf särskildt
100,000 kronor till prisbelöningar för hästar, och enligt nådiga brefvet
den 29 januari 1875 upptages den del af anslaget, som icke afser dylika
prisbelöningar, på följande sätt:
hingstpremier i Skåne, enligt nådiga brefvet den 2 december
1818 ................................................................................... kronor 1,398: 7 5
hvilket anslag, jämlikt nådiga brefvet den 18
december 1874, är ställdt till stuteriöfverstyrelsens
förfogande, med åliggande för styrelsen att däraf
genom Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
utbetala de premier, som å samma anslag
kunna i enlighet med gällande föreskrifter varda
anvisade att utgå till krono- och skattehemmans ägare
i Skåne för dem tillhöriga hingstar; samt
till stuteriöfverstyrelsens disposition, att användas
och redovisas i enlighet med upprättade stater
jämte i öfrigt meddelade nådiga föreskrifter ........... „ 57,151: 2 5
kronor 58,550: —.
Sedan Ottenby stuteri med hingstdepå blifvit på grund af nådiga
brefvet den 25 juni 1892 indraget, har statens direkta verksamhet för
hästafvelns förbättrande inskränkt sig till uppehållande af hingstdepåerna
vid Strömsholm och Flyinge. För uppehållandet af dessa har
stuteriöfverstyrelsen, under hvilkens inseende de äro ställda, fått till
sitt förfogande anvisade, förutom ofvan nämnda kontanta anslag, dels
den årliga afkastningen såväl af Ottenby kungsgård, hvilken utarrenderas
genom domänstyrelsens försorg, med rätt för stuteriöfverstyrelsen
att lyfta de inflytande arrendeafgifterna, som af de till hästafvelns förbättrande
anvisade fasta egendomarne vid Strömsholm och Flyinge,
dels ock vid särskilda tillfällen tillfälliga bidrag, såsom t. ex. genom
nådiga brefvet den 25 juni 1892 försäljningsmedlen för den obehöfliga
stuteri- och jordbruksmaterielen vid Ottenby samt brandskadeersättning
för Ottenby stuteris kort därförut nedbrunna stallbyggnad.
Uti underdånig skrifvelse den 4 december nästlidna år har nu
stuteriöfverstyrelsen anfört följande.
Den i stuteriöfverstyrelsens räkenskap för år 1893 i sammanhang
med anslaget till hästafvelns förbättrande redovisade brandskadeersätt
-
78 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ning från Ottenby utgjorde 39,798 kronor 82 öre, hvarjämte i styrelsens
räkenskap för år 1894 såsom inlevererade medel upptagits och
redovisats 103,768 kronor 75 öre, hvilket sistnämnda belopp influtit
genom försäljning af kreatur, spannmål och annan lösegendom från
Ottenby f. d. stuteri. Allt sedan år 1895 både det årliga till stuteri -öfverstyrelsen inlevererade arrendet för Ottenby kungsladugård utgjort
11,060 kronor 61 öre.
Med tillhjälp af de stora kontanta belopp, tillhopa 143,567 kronor
57 öre, som sålunda under åren 1893 och 1894 ställts till stuteriöfverstyrelsens
förfogande att, jämte öfriga för ändamålet tillgängliga statsmedel,
användas till hästafvelns förbättrande, hade styrelsen hittills
förmått att hålla depåerna vid stånd, men efter beräkning af hvad utaf
de sålunda tillkomna »extra medlen» hittills måst för ändamålet tagas
i anspråk och med hänsyn till de ökade utgifter, styrelsen måste vara
beredd att möta, syntes så ej kunna fortfarande ske.
Om nämligen den, enligt stuteriöfverstyrelsens räkenskap för år
1892, vid nämnda års utgång befintliga behållning å de för hästafvelns
förbättrande afsedda medel eller .............................. kronor 39,938: 3 5
ökades med föronämnda under år 1893 redovisade
brandskadeersättningsbelopp ............................. ,, 39.798: 8 2
samt med de medel, hvilka, enligt hvad ofvan omförmälts,
under år 1894 influtit på grund af
försäljning af kreatur m. m. från Ottenby f. d.
stuteri, eller............................................................... „ 103,768: 7 5
och från dessa belopps sammanlagda summa, kronor 183,505: 9 2
droges den behållning som, enligt styrelsens räkenskap
för år 1901, vid årets slut förefanns å
de för hästafvelns förbättrande afsedda medel,
eller ......................................... ,, 68,870: oi
återstode............................................................................ kronor 114,635: 91,
hvilket belopp alltså under tidsperioden 1893—1901 hade — ut -
öfver det årliga statsanslaget, årsarrendet af Ottenby kungsladugård
och öfriga för hästafvelns förbättrande afsedda medel — tagits i anspråk.
Stuteriöfverstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang jämväl böra
framhålla att, därest under år 1901 blifvit inköpt det antal fullblodshingstar,
som för landtbeskälleriet erfordrades, någon behållning då
näppeligen förefunnits; men att för sådant ändamål disponera alla tillgängliga
medel hade styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta, enär
åtskilliga andra nödvändiga utgifter för depåerna då varit att motse.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
79
Dessutom hade behofvet af ytterligare beskällare vid statens hingstdepåer
efter hand blifvit allt mera oafvisligt.
Äfven om antalet af de halfblodsbeskällare, hvilka för närvarande
vore stationerade å Strömsholms hingstdepå, måhända kunde anses för
den närmaste tiden tillräckligt, vore nämligen under inga omständigheter
så fallet beträffande de därstädes uppställda fullblodsbeskällarne, hvilket
förhållande ock tagit sig uttryck däri, att från såväl Södermanlands som
Örebro län, hvilka ej kunnat tillgodoses med sådana beskällare, blifvit
gjorda upprepade framställningar om utstationerande af en fullblodshingst
inom hvartdera länet. Och lika befogade som stuteriöfverstyrelsen
från remontafvelns synpunkt funne dessa framställningar, lika angeläget
ansåge styrelsen det vara, att jämväl inom åtskilliga andra, till Strömsholms
hingstdepås landtbeskällareområde hörande län, fullblodshingstar
efter hand blefve utstationerade.
Beträffande åter Flyinge hingstdepå, inom hvars landtbeskällareområde
intresset för hästafveln vore ojämförligt störst, och hvarest
hästuppfödarne mera allmänt kommit till full insikt om nyttan af att
för sina ston anlita statens beskällare, syntes de vid depåen uppställda
såväl fullblods- som halfblodsbeskällarne ej tillnärmelsevis motsvara
den efterfrågan, som inom nämnda område redan förefunnes och hvilken,
ifall lämpliga åtgärder vidtoges, vore att i ännu högre grad därstädes
förvänta.
Sålunda syntes exempelvis, enligt hvad ordföranden i 3:dje distriktets
hästpremieringsnämnder i sin öfver 1902 års premieringar inom
nämnda distrikt afgifna berättelse framhållit, särskildt inom Hallands
läns underdistrikt komma att erfordras ett större antal utstationerade
hingstar än hittills. Bemälde ordförande hade nämligen anfört, bland
annat följande: »Skall Hallands uppblomstrande varmblodiga afvel kunna
vidmakthållas och såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende drifvas
upp till en högre ståndpunkt, borde därför så många och så goda
hingstar som möjligt från Flyinge kungl. hingstdepå blifva utstationerade
inom länet.»
Den sålunda påpekade, nu rådande bristen på beskällare, hvilken
tydligen undertryckte den utveckling och det uppsving af afveln utaf
ädla hästar, som annars vore att förvänta inom vissa delar af vårt land,
syntes emellertid vara att noga beakta äfven direkt från statens egen
synpunkt. Ty endast under förutsättning att inom de delar af landet,
hvarest afvel af ädla hästar bedrefves, fullgoda beskällare kunde utstationeras
till så stort antal, att afståndet till beskällarestationerna
blefve så pass ringa, att transportens risk och kostnad icke afskräckte
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vederbörande stoägare från att mera allmänt föra sina ston till statens
beskällare, syntes det finnas utsikt för, att det för den nya härordningens
genomförande erforderliga störa antal remonter allt fortfarande skulle
kunna inom landet anskaffas.
Om det således redan för närvarande visat sig nödvändigt, att
ett betydligt antal beskällare med det snaraste förvärfvades för statens
hingstdepåer, syntes emellertid angelägenheten däraf under den närmaste
framtiden komma att framträda ännu tydligare och oafvisligare.
Ty då, enligt hvad af vederbörande depåchefer lämnade uppgifter
utvisade, antalet af de utaf en eller annan anledning från
depåerna afgångna hingstar under de senaste 10 åren uppgått till i
medeltal 14,3 per år, kunde hingstafgången under de närmaste åren,
dels på grund däraf, att de allt jämt ökade anspråken på beskällarnes
kvalitet nödvändiggjorde en strängare gallring bland dessa än förut,
och dels af den anledning att ett stort antal af de nuvarande depåhingstarne
redan uppnått hög ålder och därför kunde antagas komma
att afgå inom den närmaste tiden, med visshet beräknas blifva betydligt
större än hittills; och syntes omfånget af den sålunda förestående
utrangeringen, som komme att omfatta jämväl fullblodshingstar, tydligt
framgå däraf, att af de å Strömsholms hingstdepå uppställda 61 beskällare
41 uppnått en ålder af 10—21 år samt att af Flyinge hingstdepås 92
beskällare 46 vore 10—28 år gamla.
För att på det för såväl staten som hästuppfödarne förmånligaste
sätt kunna icke endast ersätta de beskällare, som sålunda komme att
utrangeras, utan äfven genom ökadt hingstmateriel sätta depåerna i
stånd att på ett fullt tidsenligt sätt tillfredsställa de allt jämt ökade
fordringarne på fullgoda beskällare, med afseende särskildt fästadt på
en rationellare uppfödning, hade stuteriöfverstyrelsen — som under de
senaste 10 åren remonterat depåernas halfblodsbeskällare genom årliga
inköp från utlandet af dels 10—15 stycken hingstföl, hvilka därefter
uppdragits å Flyinge hingstdepå, och dels 3-åriga hingstar, samt därvid
funnit, att de såsom föl inköpta och å depåen uppfödda hingstarne
blifvit fullt jämförliga med och likväl billigare än de som 3-åriga inköpta,
i det att, enligt af chefen för nämnda depå lämnad uppgift, de
å depåen uppfödda halfblodsbeskällarnc efter beräkning för åren 1893—
1901 vid 3 års ålder kostat staten i medelpris 2,509 kronor 38 öre
stycket, då däremot de under nämnda tidsperiod såsom 3-åriga förvärfvade
hingstarne i inköp betingat ett pris af i medeltal 2,993 kronor
14 öre stycket, hvilket belopp dessutom borde ökas med 10 procent i
rese-, tull- och fraktkostnader — kommit till den öfvertygelse, att dessa
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
81
årliga fölinköp borde ej endast fortsättas utan äfven ökas därhän, att
30 stycken hingstföl af ädelt halfblodsslag årligen inköptes dels från
utlandet och dels, till direkt uppmuntran för vårt lands egna hästuppfödare,
inom landet, samt att därstädes tillika om möjligt förvärfvades
lofvande 3-åriga hingstar, äfvenledes af ädelt slag.
Därjämte borde tidtals, i den mån tillgängliga medel det lilläte,
från utlandet inköpas fullblodshingstar äfvensom en eller annan halfblodsbeskällare
af hög klass.
Förutom det ökade hästmateriel, som sålunda årligen erfordrades
för depåerna, måste jämväl tagas i betraktande dels att, då de för närvarande
vid Flyinge hingstdepå anställde stallbetjänte — enligt gällande
bestämmelser 34 till antalet — icke kunde anses tillräckliga ens för
skötseln af de vid depåen redan nu befintliga hästarne, å denna hingstdepå,
som fortfarande liksom hittills skulle vara uppfödningsorten för
de inköpta fölen och dessutom förses med ett 20-tal beskällare utöfver
det nuvarande antalet, komme att, för vården af det ifrågasatta ökade
hästmaterielet, erfordras ytterligare sex stallbetjänte, dels ock att, för
ernående af en tidsenlig uppfödning af depåens 3- och 4-åriga hingstar,
för hvilket ändamål en utsträckt och efter dessa hingstars olika ålder
och utveckling afpassad motionering erfordrades, måste vid depåen
anställas extra personal af ridvane och lätta unga karlar, hvilken personal
styrelsen hade skälig anledning antaga kunna erhållas på så sätt,
att till depåen årligen kommenderades för en tid af sju månader —
IG januari—15 augusti — från något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena
sex man jämte en officer af löjtnants grad.
Därest de af stuteriöf ver styrelsen sålunda framställda förslag vunne
nådigt bifall, skulle emellertid styrelsens årliga utgifter därigenom blifva
ökade med:
för inköp af hästmateriel ................................................... kronor 20,000: —
„ fourage till ökadt antal beskällare........................... ,, 8,500: —
M » n n n unghästar........................... „ 20,000: —
„ extra personal:
inackordering för en officer i 7 månader å 100
kronor pr mån...................... kronor 700: —
dagaflöning åt en officer i 210
dagar å 2 kronor pr dag „ 420: —
dagaflöning åt 6 man i 210 dagar
å 50 öre per man och dag „ 630: —
Transport kronor 1,750: — kronor 48,500: —
Bih. filt Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
transport, kronor 1,750: — kronor 48,500: —
mathållning för 6 man i 210
dagar å 1 krona 50 öre per
man och dag ........................... ,, 1,890: —
lön till en hushållerska ............ ,, 150: — 3,790: —
för ökadt antal stallbetjänte (0 st.) ............................ 2,908: 12
,, ökadt årligt underhåll å byggnader och materiel 4,000: —
eller tillhopa kronor 59,198: 12;
hvarjämte, för beredande å Flyinge hingstdepå af erforderligt ökadt
stallutrymme m. fl. utaf förevarande förslag påkallade anordningar,
kostnaderna jämlikt vid skrifvelsen fogadt, af ritningar åtföljdt kostnadsförslag
borde beräknas, för en gång, till:
för reparation och förändring af gamla stallarne ...... kr
,, två nya stallbyggnader...............................................
„ ett skjul öfver rastbanan............................................
„ en ny smedja.................................................................
„ ett nytt stathus jämte ekonomihus m. m............
„ inredning af gamla smedjan......................................
ron or
11
11
11
11
hvartill borde läggas kostnaden:
för anläggning af en traf- och galoppbana......
„ åtskilliga planerings- och andra arbeten ...
summa kronor
17.000
30.000
10.500
3,500
14.500
1,000
70.500
ff
V»
3.000
2.000
eller sammanlagdt kronor 81,500
Med åberopande af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen -under anmälan att stuterikommissionen, som blifvit i ärendet hörd, enhälligt
tillstyrkt nu ifrågavarande framställning — i underdånighet hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t behagade i nåder föreslå Riksdagen, dels
att höja det under reservationsanslaget till liästafvelns förbättrande för
närvarande uppförda, till stuteriöfverstyrelsens disposition ställda anslag
af 57,151 kronor 25 öro med 59,198 kronor 12 öre till 116,349 kronor
37 öre, dels ock att, för bestridande af kostnaden för erforderlig utvidgning
af Flyinge hingstdepå, på extra stat anvisa ett belopp af 81,500
kronor.
Vid denna framställning har af stuteriöfverstyrelsen fogats, bland
annat, en af chefen för remonteringsstyrelsen såsom svar å förfrågan
angående remontbehofvet för genomförande af härorganisationen öfverlämnad
tablå, uppgjord i generalstaben, så lydande:
t
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
83
Tabell,
utvisande antalet af rid- och dragremonter, som bör uppköpas af
remonteringsstyrelsen.
Ridr |
emonte |
r för |
Dra |
gremonter för |
||||||
Kavalle- riet. |
Artille- riet- |
Ingeniör-trup • |
Trängen. |
Summa. |
Artille riet. |
Trängen. |
Summa. |
remon- ter. |
||
perna. |
||||||||||
0 öfvergångsåret ............ |
381 |
129 |
14 |
16 |
540 |
— |
| |
— |
540 |
|
t |
627 |
171 |
14 |
22 |
834 |
237 |
— |
237 |
1071 |
|
2 |
7> ............ |
886 |
219 |
14 |
16 |
1135 |
237 |
— '' |
237 |
1372 |
3 |
633 |
173 |
14 |
16 |
836 |
237 |
— |
237 |
1073 |
|
4 |
635 |
158 |
14 |
16 |
823 |
237 |
— |
237 |
1060 |
|
5 6 7 |
636 |
134 |
10 |
10 |
790 |
221 |
i -- |
221 |
1001 |
|
540 |
163 |
13 |
31 |
747 |
113 |
— |
113 |
860 |
||
a ............ |
540 |
162 |
13 |
31 |
746 |
36 |
54 |
90 |
836 |
|
3 9 |
540 |
163 |
13 |
31 |
747 |
45 |
54 |
99 |
846 |
|
» ............ |
540 |
163 |
13 |
31 |
747 |
99 |
54- |
153 |
900 |
|
JO |
s ............ |
540 |
163 |
13 |
20 |
736 |
99 |
54 |
153 |
889 |
11 |
» ............ |
540 |
163 |
13 |
20 |
736 |
99 |
19 |
118 |
854 |
i 12 |
» ............ |
540 |
163 |
13 |
20 |
736 |
99 |
19 |
118 |
854 ; |
Uti den skrifvelse af den 19 november 1902, med hvilken denna
tabell af chefen för remonteringsstyrelsen öfverlämnats till stuteriöfverstyrelsen,
har bemälde chef anfört bland annat, följande.
Upplysningsvis omnämndes, att med O-året afsåges år 1901, och
att för år 1902 redan vore upphandlade 849 remonter samt att under
1903 omkring 862 dylika komme att uppköpas.
Omnämnda plan komme väl att i högst väsentlig mån modifieras,
på grund af att alla truppförband ej
det af inköpta remonter, hvarjämte tillgången till ett sa stort antal för
krigsbruk dugliga ädla remonter under de första åren näppeligen lörefunnes,
men då generalstabens öfvergångsförslag ej upptoge behofvet
af remonter för de beridna officerarne af alla vapen samt icke heller
för genom olycksfall uppkomna vakanser, så -syntes tabellen äfven med
de reduktioner, som blifvit gjorda och komme att göras, vara uttryck
af det verkliga behofvet under öfvergångsperioden, men kunde detsamma
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
anses vara för lågt beräknadt efter genomförandet af härorganisationen,
då väl kunde förutsättas, att omkring halfva antalet af beridna officerare
kom me att uttaga hästar genom remonteriugsstyrelsen, och borde årsbehofvet
därför beräknas till omkring 920 st. remonter, häri inräknade
äfven erforderliga dragremonter.
Enligt uppgift, som af chefen för remonteringsstyrelsen lämnats
mig, har antalet remonter, som af styrelsen upphandlats under åren
1892—1902 utgjort
Ar. |
Antal remonter. |
1892 .................................... |
172 |
1893 .................................... |
297 |
1894................................... |
409 |
1895 ..................................... |
371 |
1896 .................................... |
386 |
1897 ................................... |
397 |
1898 ...................................... |
366 |
1899 ................................... |
352 |
1900..................................... |
370 |
1901................................... |
510 |
1902.................................... |
850 |
Jämför man nu denna uppgift med ofvan intagna tabell, finner
man, att, under det staten under tioårsperioden 1892—1901 uppköpt
ett antal af 3,630 remonter, staten skulle under tioårsperioden 1902—
1911 behöfva uppköpa remonter till ett antal af nära 10,000. Denna
ökning beror icke enbart af behofvet af ökadt antal hästar för armén,
men åtminstone till två tredjedelar är så fallet. Den återstående delen
af tillökningen betingas däraf, att staten själf åtagit sig hela remonteringen
af kavalleriets hästar.
Enligt hvad erfarenheten visat, fylla de hästar, som äro produkter
af den äldre afveln, bäst de fordringar, som ställas på en för arméns
behof lämplig häst. Men erfarenheten har också visat, att den varmblodiga
afveln behöfver statens understöd i form af tillhandahållande
af lämpliga beskällare. Tack vare i främsta rummet det stöd, som staten
skänkt genom sina hingstdepåer vid Strömsholm och Flyinge, har också
den varmblodiga hästafveln under de senare åren i de delar af vårt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
85
land, som lämpa sig för en sådan afvel, gjort betydelsefulla framsteg,
och intresset för densamma är, i synnerhet bland södra Sveriges mindre
jordbrukare, i ständigt stigande. Härom bära de kollektivutställningar
af varmblodiga hästar tillhöriga mindre jordbrukare i Skåne, som förekommo
vid landtbruksmötet i Odense i Danmark år 1900 samt i Gefle
påföljande år, ojäfaktiga vittnesbörd, och hittills har remonteringsstyrelsen
kunnat inom landet fylla arméns behof af remonter. Skall
emellertid detta förhållande kunna fortfara, och önskvärdheten ur alla
synpunkter att så må ske ligger i öppen dag, måste staten tillse, att
ett tillräckligt antal lämpliga hingstar finnes för afvel tillgängligt.
Enligt hvad stuteriöfverstyrelsen framhållit, motsvarar emellertid
icke den statens hingstdepåer nu tillhöriga liingstmaterielen de kraf,
som ställas å densamma. Antalet beskällare motsvarar icke det förefintliga
behofvet. Sålunda hafva flera af de vid b lyinge stationerade
hingstarne blifvit väl hardt ansträngda, och åtskilliga framställningar,
under nästlidna år ej mindre än 14, från olika orter om stationerande
därstädes af hingstar hafva icke kunnat bifallas. Såsom stuteriöfverstyrelsen
uppgifvit, har ordföranden i 3:dje premieringsdistriktet påpekat
nödvändigheten af att inom Hallands län flere hingstar stationerades,
livilket äfven, enligt hvad för mig uppgifvits, lärer vara nödvändigt
inom de skånska länen. I hvilken utsträckning de från Flyinge utstationerade
hingstarne blifvit använda, framgår af följande utdrag
ur depåens journaler: |
1880 |
1890 |
1895 |
1900 |
1901 |
1902 |
Antal beskällare ......... |
41 |
49 |
76 |
91 |
97 |
98 |
,, stationer ............. |
15 |
19 |
28 |
37 |
40 |
42 |
Betäckta ston ............... |
.. 1,340 |
2,250 |
3,388 |
4,379 |
4,879 |
5,140. |
Beträffande kvaliteten hos den nu befintliga hästmaterielen, sa
framgår redan af uppgiften å hingstarnes ålder, att en synnerligen
kraftig remontering inom den närmaste framtiden är nödvändig, men
en sådan betingas äfven däraf, att ett flertal hingstar jämväl i andra
hänseenden brista i de fordringar, man med rätta bör ställa på en
beskällare vid en statens depå.
Att från hushållningssällskapens eller enskildes sida påräkna medverkan
till fyllandet af behofvet härutinnan, torde, efter hvad erfarenheten
lärt, icke vara skäl. Antalet varmblodiga beskällare tillhörande
enskilde har förminskats, och hushållningssällskapen hafva i allmänhet
koncentrerat sin direkta verksamhet till hästafvelns befrämjande pa
den kallblodiga afveln och uppoffra på denna afvel, såsom den för
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
landtmannen för tillgodoseendet af hans eget behof af lefvande dragkraft
viktigaste, betydande belopp.
Stuteriöfverstyrelsens förslag att vid Flyinge öka antalet beskällare
och för deras remontering afsedda unghingstar synes mig
därför fullt befogadt; och har jag mot omfattningen af samma förslagintet
att erinra. Att kostnaden för denna utökning icke kan af stuteriöfverstyrelsen
med tillgängliga medel bestridas, är uppenbart. Visserligen
har, utan att särskilda anslag för ändamålet anvisats, antalet
beskällare vid Flyinge under de senaste tolf åren fördubblats, men
detta har icke kunnat ske, utan att utgallringen af ej fullt lämpliga
hingstar alltför mycket åsidosatts. Ofvan omnämnda vid titten by stuteris
upphörande till hästafvelns förbättrande anvisade brandstods- med
flere medel jämte den vid 1892 års utgång befintliga behållning å de
för hästafvelns förbättrande afsedda medel, tillhopa 183,505 kronor
92 öre, hafva också jämte de årliga anslagen och öfriga inkomster
anlitats i så hög grad, att vid 1901 års slut återstodo endast 68,870
kronor 1 öre.
Om, jämte den skedda utökningen af hingstantalet, utgallringen
bland de äldre hingstarne lämpligen kunnat ske i så stor skala, som
för depåernas uppehållande i fullt värdigt skick ensidigt varit, samt
tillika fullblodshingstar till erforderligt antal kunnat anskaffas, synes
det mig påtagligt, att någon behållning å ifrågavarande medel nu icke
skulle hafva förefunnits, och då den befintliga behållningen å samma
medel, efter hvad jag kunnat finna, är oundgängligen nödig för att
genom en mängd af de nuvarande hingstarnes utbytande mot nya
sätta hingstmaterielen i fullgodt skick, anser jag densamma böra vid
beräknandet af de medel, som för en utvidgning af Flyinge hingstdepå
kunna visa sig erforderliga, helt och hållet lämnas ur räkningen.
Till följd af den korta tid, jag haft för beredande af detta ärende,
är jag emellertid icke nu beredd att till pröfning framlägga frågan,
huru stort årligt anslag den af mig såsom nödvändig ansedda utvidgningen
af nämnda hingstdepå kräfver, utan anhåller jag att framdeles
få till denna fråga återkomma.
Annorlunda förhåller det sig däremot med det af stuteriöf v erstyrelsen
för en gång begärda anslaget till erforderliga byggnader och
anläggningar. Vid besök på platsen liar jag öfvertygat mig om de
föreslagna åtgärdernas behöflighet och lämplighet, och öfveriutendentsä
mbetet liar uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 16
december 1902 lämnat arbetskostnadens slutsumma utan anmärkning.
Därest Eders Kungl. Maj:t gillar min förut uttalade uppfattning
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
87
i fråga om hingstmaterielens ökning, anser jag därför lämpligt att
redan nu upptaga frågan om utförande af de föreslagna byggnadsocli
anläggningsarbetena, Indika till sin kufvudsakliga del äro af beskaffenhet,
att de måste föregå en sådan ökning.
På grund häraf anser jag, att hela det för dessa arbeten erforderliga
beloppet nu bör af Riksdagen äskas.»
Då ritskottet finner de af Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna
vid Flyinge hingstdepå af förhållandena påkallade, får utskottet hemställa,
'' att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för byggnader och anläggningar vid Flyinge hingstdepå,
på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af
81,500 kronor.
Befrämjande af husslöjden.
24:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit, J»g. anlag
får utskottet hemställa, m mdre
1 struktör i
husslöjd»
att Riksdagen må jämväl för år 1904 på extra TI9.]
stat anvisa, a) till anställande af en andre instruktör
i husslöjd, 2,000 kronor samt b) såsom personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander,
därest han fortfarande i denna egenskap med godt
vitsord tjänstgör, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000
kronor.
Fiskerinäringens understöd.
25:o) I punkterna 20 och 21 under nionde hufvudtiteln har Kungl. Ang. andag
Maj:t föreslagit Riksdagen att, till stationerande jämväl under annan tiUettmrmeraät
tid af året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster ^nZZuU^f&iför
åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra ordning och
stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, samt att, till för- ZafJ uufoy-‘
hyrande af en fiskeångare för utförande genom svenska hydrografisk- %*•««* «/
biologiska kommissionen af fiskeförsök, å extra stat för år 1904 anvisa ^20^21]
88
Statsutskottets Utlåtande, N:o 10.
ett belopp af 32,000 kronor, med rätt för Knngl. Maj:t att innevarande
år af detta belopp för ändamålet förskjuta 10,000 kronor af tillgängliga
medel.
Med afseende å dessa anslagsfrågor har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Såsom jag redan den 11 januari 1902 i sammanhang med frågan
om regleringen af utgifterna för innevarande år under riksstadens nionde
hufvudtitel anmälde inför Eders Knngl. Maj:t, har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län uti underdånig skrifvelse
den 14 oktober 1899, efter omnämnande af en utaf dåvarande svenska
hydrografiska kommissionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
gjord framställning i ämnet, hemställt, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t
funne åtgärder böra vidtagas för anskaffande af ett nytt armeradt
fartyg, så konstrueradt, att det lämpade sig för utförande af såväl
bevakningstjänst som hydrografisk-biologiska undersökningar; och har,
sedan kommerskollegium häröfver afgifvit ett tillstyrkande utlåtande,
från sjöförsvarsdepartementet till mig öfverlämnats en genom detta
departements försorg, på anmodan, utarbetad ritning till ett dylikt
fartyg, hvarför anskaffningskostnaden beräknats till ett belopp af 281,000
kronor.
Jag yttrade då i detta sammanhang vidare, att, om än önskvärdt
syntes mig, att ett särskildt för ifrågavarande ändamål anskaffadt fartyg
funnes att tillgå för bevakningstjänsten och de hydrografiska undersökningarna,
jag dock icke ansett beliofvet däraf så trängande, att jag
icke funnit försök först böra göras med användande af redan befintlig,
kronan tillhörig fartygsmateriel. Uti underdånig skrifvelse den 9 oktober
1901 hade också svenska hydrografisk-biologiska kommissionen — efter
hemställan att Eders Kungl. Maj:t måtte för de undersökningsarbeten
af de Sverige omgifvande hafven, som ålåge kommissionen, till dennas
förfogande ställa ett lämpligt ångfartyg vid de tider af året, då den
internationella undersökningens terminer infölle, nämligen i februari,
maj, augusti och november — i första rummet framhållit önskvärdheten
af att med det snaraste ett nytt fartyg byggdes, och därefter
anhållit, att, intill dess sådant kunde ske, Eders Kungl. Maj:t ville
vidtaga åtgärder, för att kanonbåten Svensksund finge medverka vid
undersökningarna samt att å densammas utrustning finge vidtagas vissa
mindre förändringar i enlighet med en vid skrifvelsen fogad promemoria,
Denna framställning afsåge visserligen i främsta rummet anskaffandet
af ett nytt fartyg, men då jag, såsom af livad jag förut anfört fram
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
89
ginge, fortfarande hölle före, att de därmed förenade afsevärda kostnader
borde i det längsta undvikas, funne jag mig sakna tillräcklig
anledning att tillstyrka framställning till Riksdagen i sådant syfte.
Jag inskränkte mig därför till att hemställa, att ett belopp af
3,100 kronor begärdes af Riksdagen för vidtagande af vissa ändringar
uti kanonbåten Svensksunds utrustning.
Den af Eders Kungl. Maj:t i enlighet med denna min hemställan
aflåtna framställning blef ock af Riksdagen bifallen, hvarefter ändringarna
i kanonbåtens utrustning blifvit verkställda.
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen har nu uti underdånig
skrifvelse den 15 oktober 1902 hemställt om aflåtande till Riksdagen
af proposition om inköp eller förhyrande af en fiskeångare.
Innan jag närmare redogör för denna skrifvelses innehåll, vill
jag erinra, att samarbetet för utforskande af de nordiska hafven numera
blifvit organiseradt, i det att det internationella rådet för hydrografisk-biologiska
undersökningar, som enligt besluten vid konferenserna
i Stockholm och Kristiania skulle tillsättas för undersökningarnas
ledande, blifvit vid ett i Köpenhamn hållet möte den 22 juli 1902
lconstitueradt.
Vid samma tillfälle beslöts att rikta undersökningar på vissa
direkt praktiska frågor rörande dels olika fångstmetoders inverkan på
fisktillgången och dels vandringsfiskarnes lif, och särskilda kommittéer
för dessa frågors behandling tillsattes.
Uti sin berörda skrifvelse den 15 oktober 1902 har kommissionen
anfört hufvudsakligen följande.
Sedan kommissionen aflåtit sin ofvan nämnda underdåniga skrifvelse
den 5 oktober 1901, hade kommissionen utfört två expeditioner
med Svensksund samt en med minverkstadsfartyget Rån och två med
kanonbåten Skäggald. På grund af den erfarenhet, som vunnits under
dessa expeditioner, och med hänsyn till det omfång, som den internationella
undersökningen af hafvet tagit under åren 1901 och 1902, ville
kommissionen nu ånyo i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga
behofvet af en för praktiska fiskeförsök i de svenska farvattnen
särskildt inrättad ångare.
Uti mom. D. af Kristianiakonferensens beslut yttrades:
»Konferensen förklarar för oundgängligen nödvändigt, att hvarje
i undersökningarna deltagande stat ställer en särskildt för hafsundersökningar
byggd ångare till förfogande.»
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.
12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I enlighet med denna resolution hade samtliga länder, som deltoge
uti den internationella undersökningen af hafvet, med undantag
af Sverige, nu låtit bygga eller inköpt eller förhyrt för flera år särskilda
fiskeångfartyg, oftast af trålartyp. Den internationella undersökningen
förfogade från och med år 1903 öfver ett antal af 8 särskildt för ändamålet
byggda och utrustade undersökningsfartyg, och enligt den plan,
som lagts för undersökningen, senast genom konferensen med kommittéerna
för utredning af frågorna om de nyttiga hafsfiskarnes vandringar
samt om olika fångstmetoders inverkan på fisktillgången i Nordsjöområdet,
komrne undersökningen af liafsfiskets villkor och förutsättningar
att tagas i arbete så, som hittills aldrig skett, nämligen på vetenskaplig
grund under ledning af en fast internationell organisation och med de
stora yttre hjälpmedel, som samverkan mellan samtliga Nordeuropas
nationer skänkte.
Allt detta syntes utlofva resultat af största vikt, och ibland alla
de internationella företag på vetenskaplig grundval, hvaruti Sverige
deltagit, funnes säkerligen intet, hvilket ställde större fördelar i utsikt
för landet än detta. När nu härtill komme, att Sverige gifvit uppslaget
till detta företag och först bland alla länder tillkännagifvit sin
anslutning till Stockholms- och Kristiania-konferensernas resolutioner,
antoge kommissionen, att ej heller den del af programmet, som berördes
i mom. D, längre kunde kvarstå ouppfylld.
Kommissionen vill erinra därom, att Sverige i det stora samarbetet
mellan alla nordsjöländerna, som nu börjats, uppträdde med de
ojämförligt ringaste medlen, enär det årliga anslag, den svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen begärt af staten, endast vore 19,200
kronor, under det de angränsande ländernas vore flerdubbelt större,
såsom exempelvis Danmarks 100,000 kronor, Norges 163,000 kronor,
Finlands 62,300 mark och Holland 34,150 floriner. Sedan Sveriges
anslag bestämts, hade hela den internationella undersökningen inslagit en
riktning, som allt mer syftade till omedelbar lösning af de för fiskerilagstiftningen
viktiga frågorna om inskränkning af trålning, om utvidgade
territorialgränser, om skydd för drifgarn och backefiskaro m. m.
I alla nordsjöländerna hvilade för närvarande alla lagstiftningsförslag
rörande hafsfisket i afvaktan på resultaten af det internationella arbetet,
hvars första resultat förväntades blifva bekanta inom de närmaste 3
åren enligt den för undersökningen lagda planen.
Detta förhållande gjorde, att i alla länder tyngdpunkten för undersökningen
nu måste läggas på liskeriförsökens område. De hydrografiska
undersökningarna och vissa fiskeförsök af rent vetenskaplig natur
''Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
91
kunde, hvad Sverige beträffade, äfven för framtiden bäst utföras ombord
å kanonbåten Svensksund, hvilken numera efter de af Riksdagen beviljade
smärre förändringarne vore särdeles lämplig därtill. Förhållandet
vore visserligen, att icke blott de hydrografiska undersökningarna
utan äfven de biologiska och vissa af fiskeförsöken mycket väl kunde
utföras ombord å bevakningsfartyg sådana som kanonbåten Svensksund.
Så kunde t. ex. förekomsten af fiskägg och fisklarver samt mängden
af fiskföda i vattnet undersökas och en öfverblick vinnas öfver de vid
bottnen lefvande djurens mängd och utbredning. Härom lämnade den
utredning, som en af kommissionens medlemmar afgifvit rörande ishafsräkans
förekomst i våra farvatten, exempel. De iakttagelser, på hvilka
kommissionen stödde sitt utlåtande i fråga om detta fiske, vore nästan
uteslutande gjorda under expeditioner med flottans fartyg från år 1897
till år 1902. Men förhållandet blef helt annorlunda, då det gällde att
undersöka de större mera rörliga hafsdjurens, t. ex. vandringsfiskarne
torskens, sillens, makrillens förekomst. Dessa läte sig icke infångas
medelst smärre håfvar och trålar. För att erhålla en öfverblick öfver
fisktillgången på ett visst område måste fartyget upprepade gånger å
samma ställe företaga försök under ö—8 timmar med stortrålen eller
tillbringa hela nätter under försök med drifgarn eller backor. För dylika
arbeten vore flottans fartyg på grund af deras storlek och åtskilliga
andra omständigheter icke lämpade. Befäl och manskap behöfdo vara
inöfvade för sådana arbeten, hvilket icke vore möjligt med det ombyte
af befäl och besättning, som ägde rum å flottans fartyg. Kommissionen
hade förvärfvat en nedslående erfarenhet härom under de sista årens
expeditioner ombord å Svensksund, Skagul och Skäggald. Vid alla dessa
expeditioner hade drifgarn och backor medtagits, men samtliga försök
därmed ombord å kanonbåtar hade antingen misslyckats eller måst uppgifvas
efter befälhafvarens tillsägelse. Vikten af dylika fiskeförsöks utförande
insåges bäst, då man betänkte, att det svenska hafsfisket så godt
som uteslutande bedrefves med backor och drifgarn. Kommissionen ansåge
sig icke i längden kunna blifva i stånd att fylla de anspråk, som
ställdes på de internationella arbetena, utan bistånd under några månader
årligen af ett verkligt fiskefartyg. Genom de smärre förändringar,
som nu införts ombord å Svensksund, hade emellertid den betydande
fördelen vunnits, att alla fiskeförsök med finare redskap, som ej fordrade
längre tid, kunde utföras under själfva expeditionen och att därigenom
ledning kunde vinnas för de mera fackmässiga fiskeförsök i större skala,
som skulle följa efter de vetenskapliga terminsfärderna. Äfven vunnes
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den fördelen, att fiskeförsöken kunde högst ansenligt förkortas, så att
biträde af ett fiskeångfartyg för den svenska undersökningen endast
syntes behöfvas under sammanlagdt 3 månader, under det den danska
och norska undersökningen beräknade 8—9 månaders arbete årligen, och
detta oaktadt i båda dessa länder understöd vid de hydrografiska arbetena
lämnades af kronans fartyg, i Danmark af kanonbåtar, i Norge af cliefsfartyget
Heimdall.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, har kommissionen föreslagit,
att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition
antingen om förhyrande för de närmaste 3 åren af en fiskeångare med
full utrustning och manskap för tillsammans omkring 10 veckors fiskeförsök
årligen, eller ock om inköp för jordbruksdepartementets räkning
af en dylik ångare, helst af den s. k. norska fiskeångartypen.
Kommissionen har vidare meddelat, att, om en ångare skulle förhyras,
detta antagligen måste ske från utlandet. Med ledning af en
från tyska Seefischerei-Verein lämnad uppgift kunde kostnaden därför
icke sättas lägre än till 16,000 kronor om året. Anskaffandet åter af ett
fartyg af den s. k. norska fiskeångartypen skulle betinga en kostnad af
omkring 82,400 kronor och den årliga driftkostnaden borde beräknas till
omkring 21,344 kronor. Detta sista belopp vore emellertid beräknadt
icke blott för kommissionens försök, utan äfven under den förutsättning,
att ångaren under sex till sju månader kunde begagnas för andra
ändamål, såsom undersökning af de större insjöar ne.
Äfven landtbruksstyrelsen för sin del har, sedan två af styrelsen
tidigare gjorda underdåniga framställningar i ämnet förklarats icke till
någon åtgärd föranleda, uti underdånig skrifvelse den 17 december 1900
hemställt om anskaffande af ett ångfartyg. Ändamålet med detta fartyg
skulle vara dels att sätta fiskeritjänstemännen i tillfälle att tid efter
annan besöka fisklägena utmed de kuster, som i fråga om fisket hörde
under landtbruksstyrelsens förvaltning, äfvensom fiskeställena vid de
vattendrag inom landet, som kunde med ångbåten befaras, för att landtbruksstyrelsan
genom nämnda tjänstemän skulle blifva förtrogen med
fiskarebefolkningens behof och vanor samt inhämta kännedom om medlen
och sättet för afhjälpande af do brister vid fiskebedriftens utöfvande, som
kunde förefinnas, samt för beredande af afsättning af fångad fisk, dels ock
att bereda fiskeriadministrationen tillfälle att genom sina tjänstemän låta
planmessigt utföra fiskeförsök samt vetenskapliga undersökningar angående
fisket, hvilka hade direkt inflytande på åtgärderna för fiskets
förkofran. Kostnaden för fartyget har af landtbruksstyrelsen beräknats
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
93
till 57,000 kronor för dess anskaffande samt 5,000 kronor årligen till
dess underhåll och drift.
Som förut nämnts, har ifrågasatts, att vid anskaffande af ett
fartyg detsamma borde utföras så, att det lämpade sig/äfven för bevakningstjänst
till skydd för fisket. Under en följd af år har Eders Kungl.
Maj:t låtit ett flottans fartj^g utföra dylik tjänst under vintermånaderna
vid rikets västra kust; och sedan Riksdagen för hvart och ett af åren
1900—1903, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet,
till stationerande jämväl under annan tid af året än vintermånaderna
af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af
ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat anvisat ett
belopp af 25,000 kronor, har dylik bevakning varit jämväl under andra
delar af året bestridd af ett örlogsfartyg. För innevarande år har
Eders Kungl. Maj:t befallt, att bevakningsexpeditionen skall begynna
med ingången af maj månad samt fortgå, så länge ske kan, utan att
anslagssumman, 25,000 kronor, öfverskrides.
Ehuru jag väl inser fördelarna af att äga ett fartyg, lämpadt för
undersökningar i våra större vatten samt för fiskeriadministrationens
öfriga behof, anser jag mig icke kunna tillstyrka nu föreliggande framställningar,
i hvad de afse byggande eller inköp för kronans räkning af
ett dylikt fartyg. Frågan synes mig nämligen tarfva ytterligare utredning,
så att klarhet vinnes, huru de skilda ändamål, för hvilka, enligt hvad
från olika håll framhållits, behofvet af särskildt inrättade ångare gjort
sig gällande, vid anskaffningsfrågans lösning bäst tillgodoses, på samma
gång som kostnaderna begränsas till det strängt nödvändiga. I sistnämnda
syfte är i all synnerhet angeläget att få utrönt, huruvida genom
anskaffande af ett fartyg, så inrättadt att detsamma skulle kunna lämpligen
användas både för bevakningstjänst och för öfriga här ofvan anförda
ändamål, de nu utgående icke obetydliga kostnaderna för sommarbevakningen
vid rikets kuster skulle kunna undvikas eller åtminstone
i väsentlig mån nedbringas.
Därest frågan om förvärfvande för statens räkning af fartyg för
nu ifrågavarande ändamål sålunda uppskjutes till framtiden, blifver
emellertid nödvändigt att på annat sätt tillgodose de mest trängande
behofven.
Beträffande då först skyddandet af fisket vid rikets kuster under
annan tid af året än vintermånaderna, har jag icke anledning ifrågasätta
ändring i den anordning, som de senare åren följts.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Hvad härefter angår det af svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
begärda biträdet af ett fiskefartyg, finner jag kommissionen
hafva anfört fullgiltiga skäl för behofvet af bättre möjligheter för kommissionen
att utföra och bearbeta Sveriges del af programmet för de
internationella undersökningarna af de nordiska hafven. Det hittills
uteslutande af flottans fartyg lämnade biträdet har utan tvifvel visat
sig otillräckligt och kommer säkerligen att göra det än mer, i den mån
undersökningarna fortskrida. Den praktiska riktning, som numera blifvit
för dessa utmärkande och som synes mig böra hälsas med synnerlig
tillfredsställelse, pekar också direkt hän på behofvet af en verklig fiskeångare;
och finner jag mig därför jämväl böra tillstyrka, att medel för
förhyrande af en sådan ångare ställas till kommissionens förfogande.
På sätt kommissionen framhållit, vore det icke meningen, att denna
ångare skulle utesluta biträdet af ett flottans fartyg, utan endast komplettera
detta. Till följd däraf skulle den tid, under hvilken fiskefartyget
behöfde förhyras, kunna inskränkas till två och en half månader.
Någon anledning att nu binda sig vid ifrågavarande anordning under
tre år, såsom kommissionen föreslagit, finner jag visserligen icke föreligga,
men, då fartyget behöfves redan innevarande år, torde medel
nu böra af Riksdagen äskas för två år. Emot det af kommissionen
uppgifna beloppet, 16,000 kronor årligen, har jag icke något att
erinra.»
På grund af hvad i detta ärende förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kungl. Maj:t
föreslagit, må
a) till stationerande jämväl under annan tid af
året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid
rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd
vid fiskets bedrifvande, å extra stat för år 1904 anvisa
ett belopp af 25,000 kronor, samt
b) till förhyrande af en fiskeångare för utförande
genom svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
af fiskeförsök, å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp
af 32,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att
innevarande år af detta belopp för ändamålet förskjuta
16,000 kronor af tillgängliga medel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
95
26:o) Kung], Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till utförande
af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1904 bevilja 24,300 kronor.
Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven, i enlighet med de grunder, som af chefen
för civildepartementet framlagts uti det vid Eders Kungl. Maj:ts proposition
n:o 56 till 1900 års Riksdag fogade protokoll öfver civilärenden
den 23 februari 1900, har Riksdagen på extra stat för hvarje af åren
1901, 1902 och 1903 beviljat medel, nämligen:
för år 1901:
dels till kostnader för en gång ............................... kronor 19,000: —
dels till omkostnader för tiden från och med den 1
maj 1901 till och med den 30 april 1902 ....... ,, 19,200: —
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk central
anstalt
med laboratorium för sistnämnda tid „ 5,100: —
tillhopa kronor 43,300: —
för år 1902:
dels för omkostnader för tiden från och med deD 1 maj 1902 till och
med den 30 april 1903 ........................................... kronor 19,200: —
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för samma tid .......... ,, 5,100: —
tillhopa kronor 24,300: —
samt för år 1903:
till täckande af samma kostnader för tiden från och med den 1 maj
1903 till och med den 30 april 1904 tillhopa kronor ... 24,300: —
Af de sålunda beviljade beloppen har det för år 1901 till en
centralanstalt anvisade beloppet, 5,100 kronor, till statsverket återgått,
enär en sådan anstalt icke blef inom den tid, för hvilken beloppet afsågs,
organiserad.
Beträffande dispositionen af det för innevarande år anvisade anslaget
har Eders Kungl. Maj:t ännu icke fattat beslut.
Till svenska hydrografisk-biologiska kommissionens förfogande har
Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref ställt, förutom ofvannämnda
till kostnader för en gång afsedda belopp, 19,000 kronor, de
Ang. andag
tiU hydrografisk-biologiska
undersökningar
af de Sverige
omgifvande
hafven.
[22.]
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af Riksdagen för omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1901
till och med den 30 april innevarande år beviljade anslag, tillhopa
38,400 kronor.
Vidare liar Eders Kungl. Maj:t, sedan samtliga de nti det internationella
hydrografisk-biologiska hafsundersökningsarbetet intresserade
makterna numera beviljat nödiga medel till betäckande af på en hvar
af dem belöpande andel i de gemensamma kostnaderna samt, såsom
jag under nästföregående punkt haft tillfälle erinra, den centrala
ledningen blifvit organiserad, den 28 november 1902 af det till en
centralanstalt med laboratorium för samma år af Riksdagen beviljade
anslaget, 5,100 kronor, utanordna! ett belopp af 5,250 riksmark, motsvarande
den på Sverige för ett år belöpande andel uti berörda kostnader.
Detta belopp understiger, till följd af en omreglering i fördelningen
af kostnaden för anstalten de intresserade staterna emellan,
med 400 riksmark det ursprungligen beräknade. Äfven i ett annat
afseende har afvikelse skett från den ursprungliga planen. Enligt
denna skulle äfven centralorganens verksamhetsår räknas från och med
den 1 maj hvarje år, men, till följd däraf att, såsom jag redan under
nästföregående punkt erinrat, den centrala ledningen först den 22 juli
1902 organiserats, har utgångspunkten blifvit framskjuten, så att det
första verksamhetsåret kommer att omfatta tiden 22 juli 1902—21 juli
1903. Det är ock till täckande af Sveriges andel i kostnaden för denna
tid, som ofvan berörda 5,250 riksmark anvisats, och det för innevarande
år till centralorganen beviljade anslaget skulle således förslå
till täckande af Sveriges andel i kostnaden härför intill den 22 juli 1904.
I fråga om organisationen af de centrala organen anser jag mig
böra omnämna, att, enligt vid sammanträdet i Köpenhamn nästlidna år
fattadt beslut, sätet för centralanstalten skulle blifva Köpenhamn och
för laboratoriet Kristiania, en anordning, emot hvilken från Sveriges
sida icke något synes mig vara att erinra.
Såsom jag förut påpekat, understiger det belopp, som slutligen
blifvit såsom Sveriges andel i kostnaden för centralanstalten med laboratorium
bestämdt, det ursprungligen därför beräknade. Men då den
centrala organisationen utöfver det belopp, som sålunda åligger Sverige
att betala, kräfver en ytterligare kostnad, nämligen gäldande af resekostnads-
och traktamentsersättning till de för Sveriges del utsedde
ledamöterna i det internationella rådet för hydrografisk-biologiska hafsundersökningar,
som vid sammanträdet i Köpenhamn den 22 juli 1902,
i enlighet med beslut vid konferensen i Ivristiania, konstituerades för
att utöfva den centrala ledningen vid de internationella hafsundersök
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
97
ningarna, anser jag, att äfven denna kostnad bör af ifrågavarande anslag
gäldas. Någon nedsättning i beloppet bör därför ej för framtiden
ifrågakomma.»
På grund af det anförda har departementschefen, med förklaring
att han sålunda saknade anledning föreslå någon annan ändring i afseende
å de för ifrågavarande ändamål utgående anslagen, än som föranleddes
däraf, att arbetsåret för de centrala organen bestämts att
börja den 22 juli i stället för den 1 maj, hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra ofvannämnda framställning.
Utskottet, som anser sig böra biträda Kung!. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer alltså,
att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1904 bevilja
a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1904 till och med den 30 april 1905 19,200
kronor; samt
b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1904 till och med den 21 juli 1905 5,100 kronor;
eller sålunda tillsammans 24,300 kronor.
27:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning Ang. anslag
och'' under hänvisande till hvad som i ämnet finnes anfördt i nästlidet
års statsutskotts utlåtande n:o 10 punkt 26, får utskottet hemställa, befrämjande.
[23.1
att Riksdagen må af det för höjande af fonden ^
för fiskerinäringens befrämjande beviljade anslag af
500,000 kronor anvisa på extra stat för år 1904 100,000
kronor.
28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till Ang. anslag
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,
på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 2,250 kronor. * navigation
Till statsrådsprotokollet har i detta ärende af departementschefen J*fkebo^fare
andragits följande. _ _ [24.]
»Uti den till nästlidna års Riksdag aflåtna nådiga propositionen
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungi. Maj:t
Riksdagen att, såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser i
navigation för bolmsländske fiskare, på extra stat för år 1903 anvisa
ett anslag af 2,250 kronor. Dessa undervisningskurser, hvilkas ändamål
skulle vara att al hjälpa den bland den bohuslänska fiskarebefolkningen
rådande brist i afseende å de för navigation särskildt i främmande
farvatten erforderliga insikter och därmed befordra storsjöfiskets
utveckling, skulle enligt af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län förordadt förslag i regeln fortgå under tiden
Irån den 1 oktober till den 15 mars, och för desamma skulle anlitas
två navigationslärare, al hvilka en hvar årligen undervisade vid tre
fiskelägen. Till betäckande al en del af kostnaderna för omförmälda
kurser, hvilka kostnader beräknats uppgå till ett sammanlagdt belopp
för år af 4,250 kronor, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver
jordbroksäronden den 11 januari 1902 meddelades, Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskap och landsting för en tid af fem år från
och med år 1902 anslagit hvartdera 1,000 kronor årligen.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1902, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, anmält, att
Riksdagen, hvilken ansett, att vid beviljandet af det ifrågasatta anslaget
borde fästas det villkor, att nyssnämnda hushållningssällskap och landsting
bidroge med de al dem erbjudna beloppen, till anordnande af
ifrågavarande undervisningskurser, under förutsättning att hushållningssällskapet
och landstinget för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000
kronor, på extra stat för år 1903 anvisat ett anslag af 2,250 kronor,
har vid underdånig föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens omförmälda
skrifvelse Eders Kungl. Maj:t, som godkänt Riksdagen ifrågavarande
beslut, i hvad det skilde sig från hvad Eders Kungl. Maj:t uti
ämnet föreslagit, funnit godt att, under förutsättning att det af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda bestämda villkor för anslagets
utgående blefve uppfylldt, för år 1903 ställa till Eders Kungl. Maj:ts
befallningsliafvandes i Göteborgs och Bohus län förfogande ett belopp
af 2,250 kronor för anordnande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, af undervisningskurserna
i fråga, äfvensom, bland annat, anbefallt statskontoret att efter
ingången af år 1903, sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos
statskontoret anmält, att den för anslagets utgående stadgade förutsättning
vore uppfylld, till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utanordna
ifrågavarande belopp.
I underdånig skrifvelse den 9 augusti 1902 har därefter Eders
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
99
Kung]. Maj:ts bemälde befallningshafvande, med tillkännagifvande att
berörda villkor vore uppfylldt, hemställt att, enär det vore synnerligen
önskvärd!, att undervisningskurserna kunde anordnas redan under samma
års höst, innan vinterfisket toge sin början och fiskarebefolkningens tid
och krafter däraf toges i anspråk, låders Kungl. Maj:t måtte låta förskottsvis
utbetala af berörda för år 1903 anslagna medel halfva beloppet,
1,125 kronor, så tidigt, att undervisningskurserna kunde taga sin början
den 1 oktober 1902; och har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 22 augusti sistnämnda år anbefallt statskontoret att af berörda, för
år 1903 till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande ställda
belopp, 2,250 kronor, under år 1902 förskottsvis af under händer varande
medel, mot ersättning efter ingången af år 1903 af det utaf Riksdagen
för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, på rekvisition till Eders
Kungl. Majds befallningshafvande utbetala högst 1,125 kronor.
Då ifrågavarande undervisningskurser i navigation för bohuslänske
fiskare så nyligen tagit sin början, är det naturligen ännu för tidigt
att kunna bedöma, i hvad mån desamma varit ägnade att fylla det
ändamål, hvarför de äro afsedda; och gifvet är, att resultatet af undervisningskursernas
verksamhet först sedan de en något längre tid fortgått
kommer att framträda. Man torde emellertid med allt skäl kunna
förvänta, att de bohuslänske fiskarna för bedrifvandet af sitt yrke,
särskildt vid fiskefärder till aflägsnare farvatten, skola hafva god nytta
af de kunskaper, de vid kursernas bevistande inhämtat, likasom ock
dessa kurser för utdanandet af yngre generationer af den bohuslänska
fiskarebefolkningen till dugliga fiskare skola visa sig äga en icke ringa
betydelse. Jag anser följaktligen, att medel jämväl för år 1904 böra
finnas för ifrågavarande ändamål tillgängliga. Då Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap och landsting äfven för nämnda år till undervisningskurserna
anvisat tillhopa 2,000 kronor, och någon ändring i det
belopp, hvartill kostnaderna för kurserna blifvit beräknade, icke blifvit
ifrågasatt, erfordras för samma år från statens sida bidrag med enahanda
belopp som det för innevarande år af Riksdagen beviljade. Framställning
om anvisande af för ändamålet erforderliga medel synes mig
därför nu böra göras hos Riksdagen, och lärer det af Riksdagen vid
beviljandet af anslaget för innevarande år fästade villkor böra bibehållas.
Under förutsättning af nådigt bifall till hvad jag i anslutning härtill
går att föreslå, anser jag att, med hänsyn därtill att Eders Kungl.
Maj:ts för att möjliggöra, att kurserna redan under 1902 års höst kunde
träda i verksamhet, måst under samma år låta förskottera halfva beloppet,
1,125 kronor, af det för innevarande år beviljade anslaget, och
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. motion
om anslag till
för söksdrift
efter sill med
drif garn i
öppen sjö.
då enligt den för kurserna antagna plan desammas verksamhet skulle
taga sin början hvarje år på hösten, nu tillika bör hos Riksdagen
begäras rätt för Eders Kung]. Maj:t att af det belopp, som för år 1904
äskas, låta under innevarande år af tillgängliga medel förskottera hälften,
eller 1,125 kronor.»
Med anledning af hvad sålunda förekommit och i anslutning till
Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till anordnande
af undervisningskurser i navigation för bohuslänske
fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet
bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat
för år 1904 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 1,125 kronor.
29:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 25) har herr
C. Wallentin föreslagit,
att Riksdagen må till försöksdrift efter sill med drifgarn i öppen
sjö på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, att
utgå enligt de i motionen angifna grunder, samt med rätt för Kungl.
Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för vinnande af ofvannämnda
styftemål äro erforderliga.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Ehuru man villigt måste erkänna de stora fördelar vårt land och
särskildt den fiskeriidkande befolkningen vid västkusten skördat genom
det ymniga sillfiske, som periodvis allt sedan slutet af 1870-talet försiggått
vid den bohuslänska kusten, kan man dock ej aflägsna den tanken,
att den inkomstkälla, detta fiske kunnat bereda, ej blifvit behörigen
tillvaratagen.
I början af ifrågavarande sillperiod kunde fiskeribefolkningen i
saknad af erforderlig redskap ej alltid begagna sig af de fångsttillfällen,
som erbjödos, och dessutom lade bristen på kommunikationer hinder i
vägen för spridandet inåt landet af den massvis tillströmmande råvaran.
För att på något sätt kunna tillgodogöra sig de rikliga fångsterna,
upprättades guanofabriker, och som bevis på hvilken omfattning denna
industri tog må nämnas, att under vintern 1895—1896 tillverkades vid
23 sådana fabriker i Bohuslän 14,169,580 kg. guano och 12,299 fät
olja af sill.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
101
Nu hafva förhållandena förändrats, enär tillgången på sill blifvit
allt mera ojämn, och man har till och med börjat frukta för att denna
vandringsfisk skall alldeles upphöra att besöka vår kust. Skulle denna
fruktan besannas, blefve det ett hardt slag såväl för vår fiskeribefolkning
som för alla de delar af vårt land, hvilka eljest kunna komma i
åtnjutande af detta billiga födoämne.
Emellertid visar erfarenheten från senare år och särskildt denna
vinter, att sillen, äfven om den ej har benägenhet att gå in i våra
fjordar, likväl finnes i mängd utanför vår kust, men för att kunna
under dessa förhållanden tillgodogöra oss densamma fordras helt andra
redskap och tillämpning af en för oss ganska ny metod, nämligen fiske
med drifgarn i öppen sjö. Detta fångstsätt användes af engelsmän och
holländare vid deras rika sillfiske i Nordsjön och som bevis på, i hvilken
omfattning detta bedrifves, må nämnas, att under förra året uppfiskades
af holländare med drifgarn i öppen sjö 701,000 tunnor sill, som har
betalts med minst 20 kronor pr tunna. På senare tid har äfven Tyskland
och Norge idkat detta fångstsätt med ganska godt resultat, och i
afseende på dugligheten hos vår fiskarebefolkning finnes intet hinder
för densamma att med framgång kunna täfla med ofvannämnda nationer.
Men för detta ändamål fordras kapital, hvilket utomlands anskaffades
på så sätt, att bolag bildades i städerna, hvilka bolag utrusta ångfartyg
samt förhyra besättningar. Hos oss har emellertid lyckligtvis detta
bolagsvälde inom fiskerinäringen ej fått insteg,1 utan våra fiskare bibehålla
af ålder sin vana att själfva sammansluta sig samt gemensamt
dela vinst och förlust. Att do emellertid under sådana förhållanden ej
kunna vara banbrytare och sätta i gång dyrbara företag, är ju gifvet,
synnerligast som ifrågavarande fåDgstmetod är för dem ny och opröfvad
samt lätt kan medföra förlust i början.
Den af Riksdagen inrättade lånefonden för fiskerinäringens främjande
kan ej med dess nuvarande bestämmelser användas för dessa
försök, ty dels äro de ur fonden utgående lånen alltför små till sina
belopp för att kunna anskaffa den erforderliga dyrbara utrustningen och
dels är denna fiskemetod alltför ny för oss för att erforderlig säkerhet
skall kunna anskaffas för lånens erhållande.
Då det emellertid som sagdt här gäller ett försök att utveckla en
svensk näring af den allra största betydelse för vidsträckta delar af vårt
land, och då denna närings utöfvare ej äga i sin maki ett kunna planmässigt
igångsätta densamma, har jag ansett statens mellankomst vara
nödvändig för att sätta den i verket och leda den i rätt spår.
Sedan isen väl blifvit bruten och man lärt sig förstå, hvilken
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
rikedomskälla som ligger i ett energiskt bedrifvet hafsfiske, kommer
säkerligen den euskilda företagsamheten att föra saken framåt.
I anslutning till hvad jag här framställt, har jag tänkt mig saken
på så sätt realiserad, att genom statens försorg utrustas 3 å 4 stycken
lämpliga fartyg med erforderlig redskap, och lämnas dessa fartyg till
begagnande åt dugliga fiskare, livilka utses af Konungens befallningshafvande
efter förslag af vederbörande fiskeritjänstemau.
Dessa fiskare äga att själfva efter godtfinnande bedrifva fisket,
men skola vara underkastade de kontrollåtgärder, som af vederbörande
myndighet bestämmas. Räkenskaper* öfver resultatet af verksamheten
skola föras, och af fångsternas försäljningssumma skall alltid viss del
afsättas till amortering af fartyg och redskap, assurans m. m. På så
sätt bör staten i möjligaste mån vara tryggad för förlust, och den
yrkesutöfvande sporras i sitt arbete genom utsikten att kunna förvärfva
äganderätten till fartyget.»
Utskottet anser visserligen förevarande motions syfte vara i hög
grad beaktansvärdt och föreställer sig, att hafsfiskebedriften är af så
stor bet}Tdelse för vårt land, att statens mellankomst för dess befrämjande
icke bör förvägras. Med afseende å det outredda skick, i hvilket
den nu väckta frågan om anslag för ändamålet befinner sig, anser sig
utskottet dock icke kunna biträda motionen. Emot densamma har
utskottet för öfrigt velat erinra, att erforderliga redskap för hafsfiskets
bedrifvande icke under något förhållande synas, såsom motionären ifrågasatt,
böra af allmänna medel bekostas för att därefter till fiskare utlämnas,
enär härvid alltför stora praktiska svårigheter otvifvelaktigt
skulle uppstå.
I sammanhang härmed har utskottet velat uttala den mening, att
om än, på sätt äfven af motionären framhållits, från fonden för fiskerinäringens
befrämjande under nuvarande förhållanden icke torde kunna
påräknas låneunderstöd för hafsfiskets bedrifvande, förändrade bestämmelser
för lån från denna fond, såväl i fråga om lånens storlek som
beträffande säkerheten för desamma, skulle kunna lända därhän, att
denna fond komme att blifva till gagn äfven för fiskebedriften med
drif garn i öppen sjö.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att herr C. Wallentins förevarande motion icke
må vinna Riksdagens bifall.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 103
Arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning.
30:o) Med anledning1 af Knngl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
hemställer utskottet
att Riksdagen må, till arfvoden åt amanuenser och
extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning, på extra
stat för år 1904 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomåner.
31:o) Knngl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att på extra stat
för år 1904 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader
vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen, under erinran
hurusom för bestridande af hithörande utgifter vore i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis
40,585 kronor, anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål
fortfarande vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1902 anfört, anledning saknades att
föreslå förhöjning eller nedsättning i beloppen.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1904 bevilja
a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,585 kronor.
Beredande af ökade extra lårarokrafter vid skogsinstitutet.
32:o) Med anledning af Kungl. Majrts i ämnet gjorda framställning
får utskottet hemställa,
Ang. anslag
till arfvoden
ät amanuenser
och extra biträden
ä domänstyrelsens
skogsafdelning.
[25.]
Ang. anslag
till aflöning åt
domänintendenter
m. m. samt
till resekostnader
vid domänförvaltningen.
[26, 27.]
Ang. anslag
till extra
lärarekraften''
vid skogsinstitutet.
[28.]
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
till kostnad för
vägdebiingar.
[89.]
Ang. anslag
till förekommande
och
hämmande af
tuberkelsjukdomar
hos
nötkreaturen
[30.]''
att Riksdagen må till beredande af ökade extra
lärarekrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år
1904 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
Vägunderhållet på landet.
33:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1904
anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar såsom förslagsanslag, 50,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1904 till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen
bevilja ett anslag af 50,000 kronor.
I detta ämne har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande.
»Riksdagen beviljade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen för år 1898 50,000 kronor med rätt för Eders
Kungl. Maj: t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor, hvarjämte
1898 års Riksdag medgaf, att ytterligare 25,000 kronor finge
under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvartdera af åren
1899 och 1900 anvisades ett belopp af 50,000 kronor; och för år 1901
beviljades 100,000 kronor, däraf redan under år 1900 skulle af tillgängliga
medel få förskjutas 25,000 kronor.
Vid afgifvande af förslag rörande det anslag, som för ifrågavarande
ändamål borde för år 1902 af Riksdagen äskas, uttalade landtbruksstyrelsen
såsom sin åsikt, att något skäl icke förefunnes att beräkna
anslaget lägre än till 75,000 kronor eller samma belopp, som för år 1901
funnits tillgängligt.
I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen sålunda hemställt,
föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år
1902 till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 75,000
kronor för ändamålet i fråga, hvilken framställning af Riksdagen bifölls.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
105
Rörande anslagsbehofvet för ändamålet för innevarande år hemställde
landtbrnksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1901
om anvisande af medel till det belopp, att 75,000 kronor blefve för år
1903 för meranämnda ändamål tillgängliga.
Då behållningen å föregående årens anslag beräknades skola vid
1902 års slut komma att med säkerhet uppgå till 25,000 kronor, samt
Eders Kung!. Maj:t ansåg dessa medel böra i första hand komma till
användning för bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande
hos nötkreaturen under år 1903, föreslog Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen att på extra stat för nämnda år ställa till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande ett anslag af allenast 50,000 kronor, hvilket belopp
jämväl blef af Riksdagen beviljadt under förklaring tillika, att Riksdagen
icke hade något att erinra mot att ofvananmärkta vid 1902 års
slut förefintliga behållning finge för det uppgifna ändamålet användas.
På framställning af landtbrnksstyrelsen har därefter Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 24 oktober nästlidna år meddelat bestämmelser
rörande användandet af det utaf Riksdagen för år 1903
anvisade anslaget och därvid, bland annat, bemyndigat styrelsen att
för samma år antaga en legitimerad veterinär att vara konsulent med
hufvudsaklig uppgift att efter rekvisition af djurägare besöka ladugårdar
inom landet för att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar
rörande åtgärder till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen, äfvensom förklarat, att bemälde konsulent,
hvilken icke finge innehafva annan veterinär befattning i statens, kommuns
eller enskild tjänst eller utöfva annan veterinär verksamhet än
sådan af tillfällig natur, skulle såsom godtgörelse åtnjuta ett arfvode
af 3,500 kronor för helt år räknadt, jämte resekostnads- och traktamentsersättning
intill ett sammanlagdt belopp af 2,000 kronor.
Uti en den 25 november 1902 dagtecknad underdånig skrifvelse
har landtbrnksstyrelsen, som ansåge, att medel för tuberkulosens bekämpande
hos nötkreaturen fortfarande borde utverkas, hemställt, att
äfven af innevarande års Riksdag borde äskas ett anslag till det belopp,
att 75,000 kronor blefve för år 1904 för ändamålet tillgängliga. Till
stöd för- denna framställning har styrelsen anfört följande.
Statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna förelåge
numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början
den 15 oktober 1897 till och med år 1901, hvarjämte en preliminär
statistik för nästlidna år intill den 1 september utarbetats, hvilka samtliga
uppgifter voro sammanförda i nedanstående tabell.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
År |
Samman-lagda an-talet under-sökta djur |
För första gången pröfvade |
Antal besätt- ningar reak- tionsfria vid första under- sök- ningen. |
Ompröfvade besätt-ningar. |
||||
Antal |
Antalet |
% rea-ge-rande djuren |
Antal |
Antalet |
% roa-nde |
|||
«/i0 1897—1898 |
63,374 |
1,651 |
48,677 |
31,7 |
570 |
130 |
6,970 |
9,3 |
1899 |
53,601 |
1,325 |
37,994 |
27,5 |
532 |
246 |
13,150 |
7,1 |
1900 |
68,615 |
1,528 |
43,988 |
31,4 |
574 |
479 |
22,113 |
5,8 |
1901 |
65,682 |
1,391 |
34,595 |
35,4 |
537 |
602 |
27,016 |
5,8 |
1902 till i/, |
36,010 |
711 |
16,054 |
26,1 |
345 |
428 |
19,033 |
4,6 |
Summa |
287,282 |
6,606 |
181,308 |
30,4 |
| 2,558 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Af denna tabell syntes framgå, att intresset för tuberkulosens
bekämpande fortfarande vore oförminskadt bland landtmännen ocb att
denna viktiga angelägenhet år efter år vunne ökad anslutning från
deras sida. Visserligen skulle det kunna synas, som om en tillbakagång
därutinnan skulle ägt rum under år 1901, enär, såsom af kolumnerna
2 och 3 i berörda tabell framginge, sammanlagda antalet undersökta
djur äfvensom antalet af första gången pröfvade besättningar under
nämnda år varit något mindre än under de närmast föregående,
ett förhållande, som med all sannolikhet komme att visa sig äfven
med afseende å 1902 års undersökningar, jämförda med 1901 års.
Denna tillbakagång finge emellertid sin naturliga förklaring däraf, att
sådana undersökningar, hvilka icke alls eller åtminstone icke omedelbart.
ledde till några åtgärder för tuberkulosens bekämpande, vore i
aftagande. För bedömandet, huruvida ifrågavarande arbete ledt. till
verklig framgång, borde hänsyn tagas till kolumnerna 7 och 8 i förberörda
tabell, hvilka utvisade, att antalet besättningar, inom hvilka
kampen mot tuberkulosen påginge, icke oväsentligt ökats under år 1901,
då detsamma utgjort 30 procent af hela antalet undersökta besättningar
mot 23 procent år 1900, samt att antalet djur, som varit föremål för
skyddsåtgärder mot tuberkulosen, under år 1901 uppgått till minst
27,016 mot 22,113 år 1900. Ompröfningarna under år 1901 hade visat
samma resultat som under närmast föregående år eller 5,8 procent
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
107
rengörande
____ djur, hvilket i väsentlig mån berott därpå, att inom flera
nytillkomna större besättningar den andra undersökningen med tuberkulin
visat ett mindre godt resultat, såsom ofta vore fallet, då isolering
skedde af de få vid första undersökningen reaktionsfria djuren.
Vidare syntes beträffande 1901 års undersökningar böra anmärkas,
att af de första gången undersökta besättningarna en stor del eller
icke mindre än 38,6 procent visat sig reaktionsfri; att vid ompröfningar
fullständig reaktionsfrihet förekommit inom 271 besättningar om tillhopa
8,865 djur; att inom dessa besättningar tuberkulosen genom lämpliga
åtgärder antingen förekommits eller ock fullständigt hämmats;
samt att sistnämnda reaktionsfria besättningars antal i jämförelse med
närmast föregående år ökats med 77 och de reaktionsfria djurens
med 2.809.
Beträffande beloppet af do medel, som kunde för ändamålet under
år 1904 erfordras, ville styrelsen till en början erinra, hurusom, alltsedan
staten börjat vidtaga åtgärder af mera omfattande beskaffenhet
för motarbetande af tuberkulos bland nötkreaturen, af för ändamålet
utaf Riksdagen anslagna medel anvisats vissa belopp att användas till
belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af
hos |
nötkreaturen, nämligen: |
||||||
för |
år |
1898 ett belopp af högst 20,000 |
kronor |
||||
11 |
11 |
1899 „ |
11 |
11 |
11 |
11,900 |
11 |
11 |
11 |
1900 „ |
11 |
11 |
11 |
12,300 |
11 |
11 |
11 |
1901 „ |
11 |
11 |
11 |
11,300 |
11 |
11 |
11 |
1902 „ |
11 |
11 |
11 |
10,600 |
11 |
11 |
11 |
1903 „ |
11 |
11 |
11 |
10,900 |
11 |
eller tillhopa 77,000 kronor
Af dessa medel hade genom särskilda nådiga bref vid fyra olika
tillfällen bland 121 djurägare, som inkommit med ansökningar i sådant
afseende, tilldelats 71 djurägare belöningar, växlande mellan 3,000
kronor och 100 kronor, till sammanlagdt belopp af 52,100 kronor.
Ändamålet med ifrågavarande belöningars utdelande hade varit
att med desamma framkalla landtmännens frivilliga deltagande i kampen
mot tuberkulosen. Det syntes också icke kunna bestridas, att belöningarna
i sin mån bidragit till befordrandet af intresset för här ifrågavarande
angelägenhet hos den ladugårdsägande allmänheten, men det
måste å andra sidan, med fästadt afseende å det jämförelsevis ringa
antal djurägare, som hittills anslutit sig till deltagande i kampen mot
tuberkulosen, medgifvas, att ifrågavarande belöningar, sådana de enligt
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
gällande bestämmelser anordnats, icke haft en så kraftig verkan, som
önskligt varit, hvarför af de medel, som för framtiden" kunde komma
att anvisas till förekommande och hämmande af tuberkulosen hos nötkreaturen,
ett mot sagda belöningar svarande belopp borde erhålla ett
i viss mån förändradt användande. Det förhållandet, att af ofvan omförmälda
71 djurägare ej mindre än 27 vidtagit och underhållit åtgärder
till tuberkulosens bekämpande under längre eller kortare tid, innan
fråga uppstått om vidtagande af mera omfattande åtgärder från statens
sida för tuberkolosens utrotande nr ladugårdarna, och att sålunda ofvan
bemälda djurägare icke varit påverkade* i sitt arbete af någon utsikt
till statsbelöning, titan vidtagit åtgärderna i sagda syfte för sakens egen
skull, hvilket. särskildt gällde om de djurägare, som hemburit do största
belöningarna och hvilkas arbete i kampen mot tuberkulosen följaktligen
varit mest omfattande, syntes utvisa, att den verkan, belöningarna haft,
icke varit mycket genomgripande.
Anledningen därtill, att inom lan dtm ann akretsar något större intresse
icke i allmänhet visat sig för sökandet af dylika belöningar och
vidtagandet af därför erforderliga åtgärder, syntes styrelsen vara att
finna i det förhållandet, att landtmännen, med öfverskattande i allmänhet
af de med tuberkulosens utrotande ur ludugårdarna förenade kostnader,
ansett, att samma kostnader vore större, än att med den osäkerhet,
som förefunnes att erhålla någon högre belöning, det kunde vara
med deras fördel förenligt att på sagda bemödanden nedlägga de erforderliga
kostnaderna.
På grund häraf och då senare årens erfarenhet syntes gifva vid
handen, att tuberkulosens bekämpande inom ladugårdarna allt tydligare
framstode såsom en nödvändighet för landtmannen, därest han skulle
erhålla nöjaktig vinst af sin ladugård, ausåge styrelsen det icke vara
någon olägenhet, om belöningar af den beskaffenhet, hvarom här vore
fråga, icke vidare komme att utdelas.
Däremot funne styrelsen icke tanken, att från statens sida något
understöd lämnades åt dem, hvilka med framgång arbetat för tuberkulosens
utrotande ur ladugårdarna och därigenom åsamkat sig kostnader,
böra helt och hållet öfvergifvas, om också de större ladugårdsägarne,
hvilka äfven utan understöd från statens sida syntes kunna
bära sagda kostnader, borde uteslutas från erhållande af delaktighet
af de medel, staten möjligen skulle komma att för ändamålet anslå. På
sätt af nedanstående tabell inhämtades, hade undersökningarna med
tuberkulin visserligen ådagalagt, att ett större antal mindre nötkreatursbesättningar,
hvartill lämpligen räknades sådana om högst 15 djur, vore
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
109
fria från tuberkulos, men äfven visat, att ganska många dylika besättningar
funnes, hvilka i större eller mindre mån vore tuberkulösa.
Med tuberkulin för första gången pröfvade besättningar |
||||
År |
Antal |
Tuberkelfria Tuberkulösa l |
% reagerande |
|
1897>|—1898 |
604 |
392 |
212 |
25,5 |
1899 |
473 |
333 |
140 |
27,6 |
1900 |
571 |
386 |
185 |
25,8 |
1901 |
616 |
403 |
213 |
24,9 |
Summa |
2,264 |
1,514 |
750 |
25,9 j |
Det hade under årens lopp visat sig, ait den mindre ladugårdsidkaren
endast undantagsvis medverkat vid bekämpandet af tuberkulosen
inom ladugårdarna. Af de 750 besättningar, hvilka enligt ofvanstående
tabell visat sig tuberkulösa, hade, såvidt till landtbruksstyrelsens kännedom
kommit, endast ett 50-tal varit föremål för ompröfningar med
tuberkulin. Då det emellertid vore af ganska stor vikt, att äfven de
smärre besättningarna, såvidt möjligt, blefve befriade från tuberkulos,
men det knappast vore att förvänta, att den mindre ladugårdsinnehafvaren,
för hvilken de med sjukdomens utrotande förenade kostnader,
om ock icke med nödvändighet i och för sig betydande, ofta nog verkade
afskräckande, skulle vidtaga åtgärder till bekämpandet af tuberkulosen
inom sin ladugårdsbesättning, därest han icke kunde för sina sträfvanden
påräkna ett penningbidrag från det allmännas sida, syntes det vara
lämpligt, att ett sådant understöd af statsmedel för en gång lämnades
den ägare af högst 15 nötkreatur, som därom gjorde ansökning, och i
sammanhang därmed visade sig underhålla sin besättning hufvudsak -ligen genom eget pålägg samt styrkte sig hafva vidtagit och med afgjord
framgång under minst ett år vidmakthållit åtgärder till tuberkulosens
förekommande och hämmande inom ladugården. Understödet,
som icke syntes böra öfverstiga 300 kronor, kunde lämpligen bestämmas
i förhållande till kostnaderna för det arbete, sökanden fått vidkännas
för ifrågavarande ändamåls vinnande inom ladugården, därvid
dock icke andra kostnader borde få tagas i beräkning än sådana, som
afsåge desinfektions- och isoleringsåtgärder, kalfmjölkens befriande från
smittoförande egenskap samt den veterinärhjälp, som anlitats och kunnat
anses erforderlig utöfver den af staten särskildt bekostade.
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Till att börja med syntes styrelsen endast ett belopp af högst
6,000 kronor böra för nu ifrågavarande ändamål anslås, ett belopp,
som dock framdeles måhända kunde komma att befinnas otillräckligt.
Ansökning om dylikt understöd syntes styrelsen böra, slälld till
Eders Kungl Maj:t, ingifvas till st\rrolsen före början af det år, hvarunder
understödet vore afsedt att utdelas, och därefter af styrelsen
jämte eget yttraude före den 15 februari samma år till Eders Kungl.
Maj:t insändas. Sådan ansökning skulle vara åtföljd af dels ladugårdsinnehafvarens
uppgifter öfver af honom häfda kostnader af förberörda
slag, dels utaf examinerad veterinär i enlighet med af landtbruksstyrelsen
faställdt formulär utfärdadt bevis, att djurägare från och
med ingången af särskildt, utaf Eders Kungl. Maj:t föreskrifvet år eller
senare vidtaget och under minst ett år underhållit ändamålsenliga åtgärder
till tuberkulosens förekommande och hämmande inom nötkreatursbesättningen,
dels ock af vederbörande hushållningssällskap genom dess
förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen.
Vidare ansåge styrelsen, att förutom sagda understöd borde i
stället för belöningarna en annan förmån tillerkännas ladugårdsinne
O
O
häfvare.
Uti nådiga skrifvelsen till medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen
af den 9 november 1900, angående ändring i villkoren för
erhållande af undersökning på statens bekostnad med tuberkulin af
ladugårdsbesättning, stadgades, bland annat, att, därest ladugårdsinnehafvare
önskade erhålla förnyad undersökning af redan undersökt kreatursbesättning
eller till densamma hörande ungdjur, den andra undersökningen
icke finge verkställas tidigare än sex månader efter den första
och följande undersökningar icke återkomma med kortare mellantider
än sex månader, dock att med undantag af första och andra undersökningen
endast en undersökning finge verkställas under ett och samma
kalenderår. För den, som bekämpade tuberkulosen inom ladugård, uppstode
emellertid en och annan gång under årets lopp behof af att utöfver
de undersökningar, som enligt det föregående för närvarande bekostades
af statsmedel, erhålla ytterligare undersökning med tuberkulin,
i det att grupper af kalfvar eller inköpta djur, som skulle ingåireaktionsfri
del af en stam, borde snarast möjligt pröfvas med nämnda
medel, eller det kunde vara angeläget att efter viss tid ånyo pröfva
sådana djur, som vid närmast föregående undersökning visat tvifvelaktig
reaktion. Dessa undersökningar, som vore af vikt för ett rätt bedrifvande
af kampen mot tuberkulosen, men ofta nog icke komme till stånd,
då djurägaren hade att själf bekosta dem, syntes böra åtminstone i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
111
någon mån bofordras af staten, och borde det sålunda enligt landtbruksstyrelsens
åsikt medgifvas djurägare, som genom lämpliga åtgärder bekämpade
tuberkulosen inom sin ladugård, att, sedan han för sin ladugårdsbesättning
åtnjutit de båda första koslnadsfria undersökningarna,
erhålla, utöfver och oberoende af förberörda enligt särskilda villkor för
närvarande medgifna ytterligare undersökningar, dessutom högst en
kostnadsfri partiell undersökning årligen utan att särskildt därom behöfva
göra ansökning, dock att ladugårdsägare, om de två första nndersökningarna
infallit under ett och samma kalenderår, icke borde äga
att samma år erhålla någon kostnadsfri partiell undersökning.
För erhållande af sagda partiella undersökning borde bessutom
gälla, att rätt till dylik skulle tillkomma endast sådan ladugårdsägare,
hvars kreatm-sbesättning bestode af djur, som hufvudsakligen ledde sitt
ursprung från ägarens stam och uppfödts inom densamma, samt att
undersökningen, för att kunna bekostas af staten, skulle omfatta en
eller flera förut icke undersökta kalfvar af eget pålägg, därvid dock
möjligen befintliga inköpta djur äfvensom vid en föregående undersökning
tvifvelaktigt reagerande djur fingo ingå i undersökningen.
Rätt till dylik partiell undersökning borde likväl icke tillkomma innehafvare
af kreatursbesättning, som från början varit eller genom vidtagna
åtgärder blifvit reaktionsfri, enär i annat fall staten skulle kunna
åsamkas allför stora kostnader.
I hvad mån medgifvandet af en sådan partiell undersökning på
statens bekostnad skulle komma att för år 1904 öka beloppet af statens
kostnader för tuberkulinundersökningarna, syntes icke vara möjligt att
med säkerhet afgöra, men med hänsyn därtill, att de för bestridande
af sagda kostnader disponibla medel från och med år 1900 icke på
långt när beliöft tagas i anspråk samt att, om det utaf landtbruksstyrelsen
i det föregående föreslagna förändrade sättet för användandet
af belöningsmedlen blefve genomfördt, en del af sistnämnda medel
skulle blifva för nu ifrågavarande ändamål disponibel, ansåge styrelsen,
då i öfrigt någon förändring i den hittills följda planen för statens
åtgärder till tuberkulosens bekämpande icke syntes böra vidtagas, någon
anledning ej finnas att antaga, att den ifrågasatta förändringen med
afseende å möjligheten att erhålla undersökning med tuberkulin på
statens bekostnad skulle behöfva medföra någon ökning af det belopp,
eller 75,000 kronor, som årligen från och med år 1900 varit tillgängligt
att använda till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen.
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Att den påbörjade kampen mot tuberkulosen hos nötkreatur bör
med kraft fullföljas, synes mig gifvet. De af landtbruksstyrelsen föreslagna
ändringarna uti den hittills följda ordningen synas mig i hufvudsak
lämpliga; lärande jag emellertid få till en närmare granskning af
detsamma framdeles återkomma. Någon nämnvärd inverkan på behofvet
af för ändamålet tillgängliga medel skulle dessa ändringars genomförande
i hvarje fall icke medföra. Detta behof synes för nästkommande år
kunna, likasom vid äskandet af anslag för innevarande år skedde, antagas
uppgå till 75,000 kronor.
Af en utaf föredraganden af tuberkulinärenden i landtbruksstyrelsen,
på anmodan, till mig aflämnad promemoria af den 2 innevarande
januari framgår, att behållningen å af Riksdagen för åren 1898—1902
för ändamålet beviljade medel kunde antagas belöpa sig till omkring
45,000 kronor. Lägges härtill det af Riksdagen för innevarande år anvisade
beloppet, 50,000 kronor, skrdle för innevarande år finnas ett
belopp af 95,000 kronor tillgängligt för ändamålet. Äfven under antagande,
att kostnaderna för innevarande år blifva något högre än under
år 1902, då desamma utgjort omkring 60,000 kronor, lärer med tämlig
visshet kunna påräknas, att vid utgången af innevarande år skall
finnas en behållning af 25,000 kronor. Utöfver denna behållning skulle
då, för att fylla det antagna behofvet för år 1904, erfordras 50,000
kronor, hvilka torde böra af Riksdagen äskas.»
Emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke
haft annat att erinra, än att, då behållningen å de af Riksdagen för
åren 1898—1902 för ifrågvarande ändamål anvisade medel, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet upplyst, kan antagas belöpa
sig till omkring 45,000 kronor, då utgifterna från anslaget år 1902
utgjort omkring 60,000 kronor och då för innevarande år för ändamålet
anvisats 50,000 kronor, utskottet ansett till fyllest, att detta anslag för
år 1904 bestämmes till 40,000 kronor, hvarigenom för åren 1903
och 1904 komme att för detta ändamål kunna disponeras tillsammans
omkring 135,000 kronor, eller omkring 67,500 kronor för hvartdera
året, utgörande omkring 7,500 kronor mera, än som för år 1902 åtgått.
Utskotter hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen må på extra stat
för år 1904 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
113
anslag af 40,000 kronor, att användas till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understödjande, 4ng. andag nu
medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af sådana myr utdikning av
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för [31.]
närliggande bygd, på extra stat för år 1904 bevilja 500,000 kronor,
hvarjämte Kungl. Maj:t föreslagit, att i afseende å detta anslag finge
gälla de villkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmäldes.
Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen beträffande
detta ärende meddelat, att uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1902
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, efter erinran,
hurusom nästlidna års Riksdag för innevarande år till 500,000 kronor
förhöjt det från och med år 1901 med 400,000 kronor årligen utgående
anslaget för understödjande af frostminskningsföretag, vidare anfört,
att, ehuru anslaget, äfven efter den sålunda beviljade ökningen, icke
torde lämna tillgång att understödja alla dylika arbeten, för hvilkas
utförande statsanslag söktes, styrelserna dock, då statsmakterna nyligen
så kraftigt som skett visat sitt lifliga intresse för företag af ifrågavarande
slag, ansåge, att för närvarande ej borde ifrågasättas ytterligare
ökning af anslaget, hvarför styrelserna hemställde, att Kungl.
Maj:t täcktes för år 1904 för nu ifrågavarande behof äska ett belopp
af 500,000 kronor.
Vidare har departementschefen erinrat, att de nu gällande allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
till frostminskningsföretag samt angående kontrollen därå, att
fastställda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehölles i Riksdagens
skrifvelser den 15 mars 1899 (n:o 17) och den 15 maj 1902
(n:o 118) och vore till allmänhetens kännedom meddelade genom kungl.
kungörelser den 29 mars 1899 och den 6 juni 1902 (svensk författningssamling
1899, n:o 21, och 1902, n:o 82).
Utskottet hemställer:
a) att Riksdagen må för år 1904 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst anslag
Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag till
afdikningar å
kronans skogar
i de norrländska
länen och
i Kopparbergs
län.
[32.]
Ang. anslag
till reglering
aj Jlottleder i
Norrbottens,
Västerbottens
och Kopparbergs
län.
[33.]
Ang. anslag
till skogsodlingens
befrämjande.
[34.]
utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vatten aftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländiglieten för närliggande bygd, 500,000 kronor;
samt
b) att Kungl. Maj:ts förslag om, att i afseende
å sistnämnda anslag må gälla de villkor och bestämmelser,
som i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 12 januari 1903 omförmälas, må af Riksdagen
bifallas.
Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.
36:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnader för
afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1904 anvisa
ett anslag å 150,000 kronor.
37:o) I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för bestridande af kostnader
för reglering af flottleder i Norrbottens, Västerbottens
och Kopparbergs län, anvisa ett extra anslag för år
1904 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter,
som läggas å flottningen, må för enahanda
ändamål disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
38:o) Kungl Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens
befrämjande för år 1904 bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»För hvart och ett af åren 1897—1903 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
115
som under åren 1897—1901 utgick med 50,000 kronor, liar för åren
1902 och 1903 höjts till 70,000 kronor.
Redan i underdånig skrifvelse den 21 december 1895 väckte
domänstyrelsen fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom
om ändring i vissa afseenden i de förut stadgade villkoren för
erhållande af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens framställning,
hvilken i åtskilliga afseenden ägde nära sammanhang med
vissa af styrelsen i underdånig skrifvelse den 18 februari 1895, angående
åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande, föreslagna
bestämmelser, öfverlämnades jämte sistnämnda skrifvelse samt i anledning
däraf afgifna utlåtanden och yttranden till den af Eders
Kungl. Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta kommitté för utredande af
frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en
tillfredsställande vård af de enskilda skogarne. Enär frågan om förändringar
i afseende å beloppet af och villkoren för erhållande af bidrag
från förevarande anslag ansågs böra afgöras i sammanhang med slutliga
pröfningen af de frågor, som till omförmälda kommitté öfverlämnats,
gjorde Eders Kungl. Maj:t till 1901 års Riksdag endast framställning
om anslagets bibehållande vid oförändradt belopp jämväl för år 1902,
men blef i följd af en inom Riksdagen väckt motion anslaget för sistnämnda
år, såsom nämnts, höjdt, till 70,000 kronor, vid hvilket belopp
anslaget, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, af 1902 års Riksdag
bibehållits jämväl för år 1903.
Då jäg tillstyrkte Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning till
nästlidna års Riksdag, uttalade jag, på sätt statsrådsprotokollet för den
11 januari 1902 närmare utvisar, den förhoppning, att förslag till lagstiftning
rörande vården al de enskilda skogarne skulle kunna för
samma års Riksdag framläggas, men förklarade tillika att, äfven om
denna fråga därvid skulle få sin slutliga lösning, jag dock saknade
anledning att för år 1903 ifrågasätta någon ändring i afseende å det
till skogsodlingens befrämjande då utgående anslag, alldenstund lagstiftningen
angående vården af de enskilda skogarne enligt därom uppgjorda
lagförslag skulle träda i kraft först den 1 januari 1904, samt
utgången af denna och därmed sammanhängande frågor följaktligen
icke skulle komma att inverka på riksstaten för år 1903.
Något förslag till lagstiftning angående vården af enskilda skogar
hann sedermera icke föreläggas 1902 års Riksdag, men torde frågan om
aflåtande till nu instundande Riksdag af nådig proposition i ämnet komma
att under den närmaste framtiden inför Eders Kungl. Maj:t föredragas.
De lagförslag, som därvid kunna ifrågakomma att af Eders Kungl. Maj:t
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. anslag
tiU inköp af
skogbärande
eder till skogsodling
tjänlig
mark.
[35.]
framläggas för Riksdagen, torde emellertid knappast lämpligen kunna
föreslås att träda i kraft före den 1 januari 1905, alldenstund genom
dessa förslags antagande åtskilliga administrativa åtgärder af så omfattande
natur, att de icke lära kunna under innevarande år medhinnas,
blifva erforderliga. Vid sådant förhållande bör enligt min åsikt denna
lagstiftningsfrågas utgång icke inverka på riksstaten för nästkommande år.»
Under erinran att den lag angående vård af enskildes skogar, om
hvilken Kungl. Maj:t till Riksdagen ingifvit förslag, är afsedd att
träda i kraft den 1 januari 1905, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande
för år 1904 bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån
af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller
beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,
dock med villkor, att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp än det, hvarmed
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera af dem till ändamålet bidragit, ej heller till
högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse
öfver användningen af de af staten samt af landstingen
och hushållningssällskapen lämnade bidragen af vederbörande
afgifves till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
Inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
39:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inköp
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark på extra stat för år 1904
bevilja ett belopp af 170,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
beloppet under innevarande år förskottsvis af under händer varande medel
utanordna.
Departementschefen har med afseende å detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande.
»I nådig proposition den 29 november 1901 föreslog Eders Kung!.
Maj:t Riksdagen medgifva, att till anordnande af en af staten in
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
117
rättad tvångsuppfostringsanstalt för 100 elever finge från och med den
14 mars 1904 upplåtas, af kronodomännen Bona, 14 mantal Bona med
skattetorpstället Kostonshult, */4 mantal Dansbränna, Va mantal Frängsjö,
Va mantal Bockfall, V4 mantal Edsbränna eller Tryfall och Va mantal
Ubbelsby i Västra Ny socken af Aska härad och Östergötlands län,
med skyldighet för domänstyrelsen att tills vidare, intill dess Eders
Kungl. Maj:t kunde finna godt annorlunda bestämma, förvalta den till
dessa fastigheter hörande skogsmark, men med rätt för förvaltningen
af tvångsuppfostringsanstalten att för anstalten använda hvad i behörig
ordning blefve å nämnda skogsmark till afverkning utsynadt.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att egendomen Bona
med underlydande inköpts till kronopark på grund af nådigt bref den
16 april 1901, samt att köpeskillingen, 200,000 kronor, anvisats att
utgå från det af Riksdagen för nämnda år till inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark beviljade extra anslag.
I fråga om värdet å de delar af egendomen, som skulle tagas i
anspråk för förenämnda tvångsuppfostringsaustalt, hade domänstyrelsen
i afgifvet yttrande af den 27 november 1901 meddelat, att detta värde
syntes kunna beräknas till 178,500 kronor, men att, då hela egendomens
värde uppskattas till 300,000 kronor och samma egendom af staten
förvärfvats för en köpeskilling af 260,000 kronor, det för de nu ifrågavarande
hemmanen beräknade värdet borde minskas med 13 V3 procent
eller till 154,700 kronor; att den omständigheten, att kronoparken af
det för anstalten föreslagna området blefve splittrad i två delar och
därigenom såsom kronopark i flera hänseenden mindre värdefull, visserligen
ej syntes böra utgöra hinder för områdets användande för anstaltens
anläggning, men borde jämte det förhållande, att ett betydligt
antal byggnader, bland andra skogvaktarebostaden, skulle öfverlämnas
till anstalten, föranleda därtill, att det ersättningsbelopp för hemmanen,
som borde tillgodoföras extra anslaget för skogsmarksinköp, sattes
något högre än hvad nyss beräknats; och har styrelsen i sådant afseende
föreslagit, att beloppet måtte upptagas till 170,000 kronor.
Enligt dåvarande chefens för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden för den 29 november 1901
gjorda uttalande, borde frågan om det ersättningsbelopp, som sålunda af
domänstyrelsen ansåges böra tillgodoföras extra anslaget för skogsmarksinköp,
blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning på föredragning
af chefen för jordbruksdepartementet i sammanhang med frågorna om
reglerandet af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1902 gifvit till känna,
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att Eders Kungl. Maj:ts i omförmälda nådiga proposition gjorda framställning
''vunnit Riksdagens bifall, har Eders Kungl. Maj:t vid underdånig
föredragning den" 10 oktober 1902 af Riksdagens berörda skrifvelse
behagat i nåder förordna, att hvad Riksdagen i samma skrifvelse
anmält skulle domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse meddelas,
äfvensom att ärendet i öfrigt skulle öfverlämnas till jordbruksdepartementet.
»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med anledning af det utaf Riksdagen
i skrifvelse den 20 maj 1902 lämnade medgifvande
därtill, att vissa delar af den till kronopark
inköpta egendomen Bona i Västergötlands län finge
från och med den 14 mars 1904 upplåtas till anordnande
af en af staten inrättad tvångsuppfostringsanstalt,
må på extra stat för år 1904 anvisa för inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark ett belopp
af 170,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att beloppet
under innevarande år förskottsvis af under
händer varande medel utanordna.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Ang. anslag
till ersättning
för af stats"kontoret
gjorda
förskott.
[36.]
40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af åtskilliga
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter anvisa å extra stat
för år 1904 ett anslag af 116,615 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen med afseende å
denna anslagsfråga anfört följande:
»Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar
å åtskilliga kronans domäner ................. kronor 12,393: 3 0.
„ ersättning till vissa boställshafvare och en kronoarrendator
för saknad afkomst af exproprierad
jord................................................................................ ii 2,342:7 7.
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars
deltagande i vattenafledningsföretag ^„__8,584: 04.
Transport kronor 23,320: 11
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
119
Transport kronor
till ersättning af öfverbyggnad å indragna boställen ,,
„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indraget boställe ................................ „
„ byggnadsersättning, enligt nådiga brefvet den
29 maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i
Norrbottens län....................................... „
„ gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna
för fiskeritillsynen under år 1902 A-id regala
laxfisket i Torne eif ........................................... ,,
„ gäldande af vägskatt för år 1901 för samma
laxfiske...................................................................
„ gäldande af vägskatt för år 1901 för till statsverket
indragna frälseränta!! af hemmanet 3j8
mantal Sundersbol n:o 1 i Upsala län ....... „
„ godtgörande af kostnad för vård af Sala hyttas
vattensystem för tiden från och med den 16
juli 1898 till och med den 5 november 1899,
enligt nådiga brefvet den 13 december 1901 „
,, gäldande af hyra för tiden från och med den 1
oktober 1900 till och med den 30 april 1902 för
lokal åt Västernorrlands läns landtmäterikontor,
enligt nådiga brefvet den 15 juni 1900 ....... „
„ kostnader, på grund af nådiga brefvet den 28
september 1900, för deltagande från Sveriges
sida i en hydrografisk-biologisk konferens i
Kristiania ......................................................
„ bidrag, på grund af nådiga brefvet den 25 maj
1900, för fortsatt uppehållande under två år
af en mejeriskola i Norrbottens län............. ,,
23,320: il
55,769: 12
9,272: 2 0
16,000: —
2,350: —
752: 9 9
1: 12
343: 7 9
1,800: —
928: 65
6,000: —
eller tillhopa kronor 116,537: 98.
I afseende å den sist upptagna förskottsposten tillåter jag mig
hänvisa till mitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver jordbruksfonden
för den 11 januari 1901 vid underdånig anmälan af behofvet af ökning
af anslagen till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
samt till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,
hvilket protokoll åtföljde Eders Ktingl. Maj:ts till 1901 års
Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
behof.
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa på extra stat för år 1904 ett anslag af
116,615 kronor.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa på extra stat för år 1904 ett anslag af
116,538 kronor, dock att i anslaget må få göras den
jämkning, som till utjämnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.
Dyrtidstillägg.
Ang. anslag
id\aiälids'' 41:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 37 i denna hufvud
137/j
titel föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 12 januari 1903 angifna grunder,
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i
jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till
jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för
år 1904 anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 85,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 6 mars 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
*
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
121
Reservationer:
vid punkt 18 (ang. anslag till svinafvelns befrämjande):
af herr Å. H. Hammarskjöld, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning måtte oförändrad
af Riksdagen bifallas;
vid punkt 23 (ang. anslag till nya byggnader och anläggningar
vid Flyinge hingstdepå):
af herrar J. A. Sjö och C. G. Johansson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Emot Kungl. Maj:ts förutvarande framställning har utskottet icke
haft annat att erinra, än att uppförandet af ett skjul öfver rastbanan
vid Flyinge för utbildande af en till krigsbruk lämplig, härdad och
kraftig häststam afsedda hingstdepå, hvilket skjul upptagits bland de
ifrågasatta nya anordningarna därstädes, icke synts utskottet vara af
behofvet påkalladt, i följd hvaraf utgifterna för ofvannämnda anordningar
böra minskas med den till 10,500 kronor upptagna kostnaden
för detta skjul. Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till — — — — —
— — — 71,000 kronor.»
Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm, E. Fränekel,
S. G. von Friesen och D. Persson icke deltagit i förestående hufvudtitels
behandling inom utskottet.
Likaledes har herr P. Olsson begärt få antecknadt, att han icke
närvarit vid handläggningen af förestående utlåtandes 23:dje punkt.
♦
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft
16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
I
1903 års riksstat anslår:
{indelning och därmed jämförlig!
Anvisning 1 j anvisning, på förslag. I Surama_
kontant. |--j
Friheter. Ersättningar, j
- -------- 1 ; | ■ -------1
Kronor. ö. j Kronor, i ö. Kronor, j ö, ! Kronor. ö. Jordbruks*
17.000— ^ — — — — — •— 17,000—-Departementschefen ........................................................
46,200''—! — — |—[ — — {—1 46,200 — Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....
31,800—1 — — |— —. — 1— 31,800 — Landtbruksstyrelsen ........................................................
270.600 - — — |— ----!— 270,600 — Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
understöd
åt landtmannaskolor) ................................
4,500;— — — j—i — — |—! 4,500,— Odlingslijälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........
49,500— — — I— — — —i 49,500(—Landtbruksingeniörer och deras biträden....................
175,000—| — — — j--- — 175,000{—''Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
59,
700—--—--— 59,700 — Länsveterinärer och veterinärstipendiater....................
158,550}— l,070j —I--— 159,620 — Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf sär
30.
000— — — !—i--— 30,000 — Till förekommande och hämmande af smittosamma
25.000— -- — !— — — — 25,000 — Befrämjande af husslöjden ............................................
42.000— — — |— — — {— 42,000—- Fiskerinäringens understöd ............................................
94,000|—| — — !—\ — — — 94,000 — Domänstyrelsen ..............................................................
2.406,000 — — — j—1 — — — 2,406,000 — Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten.......................................................
» statens skogsläroverk ...................................
Förslagsanslag:
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstiReservationsanslag:
Till
enskilda skogsundervisningen .......................
» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
mänhet ...........................................................
Tpt 3,409,850 —
1,070 —
— 3,410,920
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
123
Litt, A.
riksstatens Nionde hufvudtitei.
departementet.
Förslag till blifvande riksstat: |
||
Auvisniug i |
| Indelning och därmed jämförlig anvisning pä förslag. Summa. |
|
Friheter. |
Ersättningar. |
|
s Kronor. ! ö. |
Kronor. ö. |
Kronor. | ö. Kronor, j ö. |
näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
näringar ..........................................................................
skildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar)
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag
............................................ 645,608: —
................................. ........ 55,000: — 700,608: —
17.000— — 17,000 —
46,200— --------46,200 —
31,800 ---— — 31,800 —
270,600—-----j— 270,600—;
4,500—--i—--i— 4,500 —
49,500—--- j—i 49,500 —
175,000—--- |— 175,000 —
59,700,—--—:--!— 59,700 —
158,550— 1,070;—--I— 159,620 —
30,000!—----30,000 —
25.000— j— 25,000 —
42.000— !--|—j--I— 42,000—:
94.000— j—i---i— 94,000 —
tutets lärarepersonal .......................... 100,000: —
....................................... 5,600: —
af skogsväsendet i all
.
..................................... 1,599,792: — 1,605,392: — 2,406,000 —;--''--— 2,406,000 —
Transport 3,409,850 — | 1,070— ‘--!— 3,410,920 —
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I 1903 års riksstat anslår: |
||
Anvisning _ |
Indelning och därmed jämförlig |
Summa. |
Friheter. '' Ersättningar. |
||
Kronor. i ö. |
Kronor, i ö. j Kronor, j ö. |
Kronor. ö. |
3,409.850 _ 1,070 — -
12,000;—
89,200—|
63.000- 1
50.000-178,600! —
10,665! —
250,000''—
354 —!
600,000 —
9,564-
75.000-43,598;—
31,639;-16,736'' —
10.000-
6,635
25
1,664
3,410,920 -
12,000
89,200
63.000
50.000
178,600
18,964
250.000
379
600.000
9,564
75.000
43,598
31,639
16,736
10.000
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
Landtmäteristaten............................................................
Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................
jUtflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............
Rikets allmänna kartverk ............................................
Gästgifvares friheter.......................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............
Fäijor och färjekarlar...................................................
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag
Fattigvården i Stockholm och landsorten....................
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................
Alderstillägg, förslagsanslag............................................
jRese- och traktamentspenningar, förslagsanslag,........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsExtra
utgifter, reservationsanslag ................................
S:a| 4,850,206''
7,730
1.664 - 4,859,600!—
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
125
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och^därmed jämförlig:
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter. Ersättningar.
Kronor.
Kronor, i ö. Kronor. , ö. | Kronor.
anslag
Transport 3,409,850—'' 1,070.—
12,000:—
89,200 j—i
63,000;—
50,000,—
178,600 —:
10,665 —
250.000 —!
354—:
600.000 —;
9,564 —
75,000 —
43,598j31,
639 —
16,736 —
10,000—,
6,635 -25:—
1,664
3,410,9201
12,000
89,200
63.000
50.000
178,600
18,964
250.000
379
600.000
9,564
75.000
43,598
31,639!
16,736:
10.000
Summa 4,850,206! — ! 7,730|
1,664!—! 4,859,600
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
Jordbruksdepartementet.
Kronor ö. !
.
J
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län ................................................ 6,000
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till uppförande å landtbruksakademiens experimentalfält af
en ny museibyggnad........................................................ 25,000: — j
» till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruks
möten
................................................................................
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,
redskap, maskiner m. m. ....................................
jBidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof ............................
: » till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län..........
iTill understöd åt frökontrollanstalter ..........................
» utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
........................................................................
För anställande af en torfingeniör och en torfassistent
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen..............
Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 50,000: —
Till svinafvelns befrämjande ................................................ 5,000: —
» fjäderfåafvelns befrämjande............................................ 5,000: —
För de geologiska undersökningarna.................................... 96,000: —
Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra
för nötboskap.................................................................... 9,000: — j 290,450 -
7,500: —
12,500: —
32,000: —
11,250: -10,000: —
1,000: —
11,200: —
15,000: —
Transport 296,450 —
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
127
'' |
Kronor |
i |
Transport |
296,450 |
|
Hästafvelns förbättrande: Till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar vid |
81,500 |
- |
Befrämjande af husslöjden: Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt |
3,000 |
|
Fiskerinäringens understöd: Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för bedrifvande .................................................................... 25,000: — » förhyrande af en fiskeångare för utförande genom fiskeförsök........................................................................ 32,000: — i » utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven ............................ 24,300: — För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 100,000: — |
183,550 |
_ |
Domänstyrelsen: Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domän-styrelsens skogsafdelning ............................................ 6,100: — » aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 43,200: — » resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,585: — |
89,885 |
|
Skogsinstitutet: Till beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet ........ |
5,000 |
— |
Vägunderhållet på landet: Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, |
50,000 |
|
Transport |
709,385 |
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1 |
Kronor |
ö. ; |
Transport |
709,385 |
— |
Diverse anslag: |
||
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjnkdomar hos nöt-kreaturen ........................................................................ 40,000: — » understödjande af sådana myrutdikningar och vatten-aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost- ländigheten för närliggande bygd ............................ 500,000: — » afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och Kopparbergs län .................................................... 150,000: — | » reglering af flottleder i Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län .................................................... 100,000: — j » skogsodlingens befrämjande ........................................ 70,000: — 1 » inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark................................................................................ 170,000: — j » betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter ........................................................ 116,538:-— |
1,146,538 |
1 ■ | |
Summaj 1,855,923 |
U |
STOCKHOLM, I8AAC MABCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1903