Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1903, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets memorial, angående skrifvelse till Kung!.

Maj:t i fråga om inrättande af en administrativ högsta
domstol.

Redan kort tid efter genomförandet år 1840 af den nya departementsindelningen,
därvid antalet af statsrådets ledamöter bestämdes till
tio, hvaraf sju insattes såsom chefer för hvar sitt statsdepartement med
åliggande att bereda och inför Konungen föredraga de till vederbörande
departement hörande ärenden, yppade sig behof att söka åvägabringa
lättnad i det omfattande och betungande arbete, som ålåg statsrådets
ledamöter och särskild!- livilade å cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen.
Efter det till afhjälpande af den från flere synpunkter
beaktansvärda olägenhet, som var förenad med denna statsrådets allt
mer växande arbetsbörda, förslag om ändringar i statsrådets organisation
och särskild! om inrättande af ett nytt statsdepartement framlagts
vid ej mindre än 14 riksdagar, antog slutligen 1899 års riksdag,
i anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, såsom halande
till vidare grundlagsenlig behandling ett förslag till förändrad
lydelse af §§ 5, G och 42 regeringsformen, åsyftande ökning af statsrådens
antal till elfva samt inrättande af ett nytt departement, jordbruksdepartementet;
och år 1900 blef denna grundlagsändring genomförd.

Oneklig! torde vara, att genom jordbruksdepartementets tillkomst
och den därvid verkställda omgrupperingen af ärenden departementen
emellan i viss mån beredts lindring i statsrådets, särskilt i chefernas
för civil- och ecklesiastikdepartementen, arbete samt ernåtts en efter
de olika ärendenas art bättre lämpad uppdelning mellan departementen,
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 3 Rand. 4 Höft. (N:is 4, 5.) 1

2

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

liksom ock därigenom kan anses hafva blifvit behörigen sörjdt för tillvaratagandet
inom statsförvaltningen af vår modernärings intressen.

Vid den granskning af de i statsrådet förda protokoll, som konstitutionsutskottet
haft att för hvarje lagtima riksmöte företaga, har det emellertid
synts utskottet uppenbart, att de ärenden, som påkalla statsrådets
och dess ledamöters handläggning, såväl med hänsyn till mängd som omfattning
år från år tillväxa på sådant sätt, att till följd däraf antingen en
ytterligare tillökning af statsrådsledamöternas — och särskildt departementschefernas
— antal inom kort nödvändiggöres eller ock annan åtgärd
snarligen måste vidtagas för att begränsa statsrådets arbetsbörda. Utskottet
har därför ansett sig böra till förnyad och allvarlig ompröfning nu upptaga
en fråga, hvilken ingått såsom ett betydelsefullt led i sträfvandena för
åstadkommande af lättnad i det statsrådet åliggande arbete, nämligen
frågan om afskiljande från statsrådets handläggning af vissa administrativa
besvärsmål och desammas öfverlämnande till afgörande i sista
instans af eu särskild högsta domstol (s. k. regeringsrätt), åt hvilken
jämväl kunde anförtros andra därmed sammanhängande uppgifter och
särskildt att lämua sin medverkan vid stiftandet af ekonomiska och
administrativa lagar och författningar.

Genom införlifvande i vårt samhällsskick af eu sådan institution
skulle på ett fullt verksamt och bestående sätt åstadkommas behöflig
minskning i statsrådets mångskiftande göromål. Därigenom skulle
emellertid äfven vinnas en annan fördel af ingalunda mindre betydelse.
Tv de särskildt beaktansvärda önskningar, som från synpunkten
af det allmännas väl och enskild rättssäkerhet framställts
om sådana ändringar i våra samhällsformer, att handläggningen i
sista instans af vissa administrativa rättstvister måtte afskiljas från
statsrådet och att dessa rättstvister måtto underkastas en noggrann
judiciell behandling, synas äfven genom inrättandet af en dylik
domstol, inom hvilken processuella rättegångs former och allmänna
rättsprinciper skulle komma att tillämpas, kunna blifva behörigen tillgodosedda.
Det synes ock utskottet uppenbart, att behofvet af denna
reform, hvilket helt visst länge förefunnits, numera börjar ej blott
tydligare framträda och göra sig gällande, utan äfven mera allmänt
inses.

Ett hälft århundrade har också förflutit, sedan tanken på skapandet
af en sådan administrativ högsta domstol inom svenska Riksdagen
först väcktes. Vid 1853—1854 årens riksdag framlades nämligen inom
konstitutionsutskottet af grefve Gustaf Lagerbjelke motion om inrättande
af en regeringsrätt, bestående af sju ledamöter och afsedd att

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4. 3

afgöra administrativa besvärsmål samt medverka vid den ekonomiska
lagstiftningen. Det af utskottet i anledning af denna motion framställda
förslag (memorial n:o 11), hvilket innehöll noggrann! utarbetade
och utförligt motiverade bestämmelser rörande den nya domstolens
organisation, verksamhetsområde och konstitutionella ställning, antogs
såsom hvilande vid nämnda riksdag, men frågan förföll genom
riksståndens olika beslut vid 1856—58 årens riksdag. Åt samma håll
kan ett, af herr R. Carlén vid 1872 års riksdag väckt förslag till ombildning
af statsrådet anses hafva syftat. Ty detta förslag afsåg ej
blott, att antalet statsrådsledamöter skulle ökas, utan äfven att de
skulle fördelas på två afdelningar, den ena för de egentliga regeringsärendena,
hvartill äfven skulle räknas besvär öfver tjänstetillsättningar,
och den andra för alla besvärsmål i öfrigt. Enligt nämnda förslag skulle sålunda
en administrativ högsta domstol skapas, ehuru förlagd inom statsrådet.
Motionen vann emellertid icke understöd af konstitutionsutskottet,
hvars afstyrkande hufvudsakligen grundades på den omständigheten,
att, efter hvad utskottet upplyste, Riksdagen hade att, med anledning
af en från Riksdagen år 1868 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, från
regeringen vänta ett förslag, hvars syfte skulle vara att vinna hufvudändamålet,
regeringens befriande från besvärsmålen, på en annan väg,
nämligen genom dessa måls förvisande till allmän domstol.

Sedermera hafva vid riksdagarne åren 1897 och 1899 af herr
A. V. Ljungman väckts särskilda förslag i ämnet, Indika väsentligen
voro grundade på konstitutionsutskottets framställning vid 1853—54
årens riksdag. Dessa förslag afstyrktes emellertid af konstitutionsutskottet
vid båda riksdagarne (utskottets utlåtanden år 1897, n:o 8,
och år 1899, n:o 10) och vunno icke heller Riksdagens bifall. Konstitutionsutskottet
vid såväl 1897 som 1899 års riksdag erkände emellertid,
att inrättandet af en särskild administrativ högsta domstol vore ur flere
synpunkter fördelaktigt. Utskottets afstyrkande grundade sig vid 1897
års riksdag hufvudsakligen därpå, att Riksdagen i skrifvelse (n:o 31) år
1893 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte, efter förnyad pröfning af frågan
om ett nytt statsdepartement, till Riksdagen afgifva den proposition om
ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda,
samt att utskottet antog, att den utredning, som af Kungl. Maj:t kunde
komma att föranstaltas med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse,
utan vidare framställning från Riksdagens sida skulle erhålla den omfattning,
att jämväl det framställda förslaget om inrättandet af en
administrativ högsta domstol blefvo föremål för behandling. Emellertid
blef berörda förslag i den af Kungl. Maj:t såsom svar på Riksdagens

4 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

omförmälda skrifvelse till 1899 års riksdag afgifna proposition om ett
nytt statsdepartement icke i vidare mån upptaget till pröfning, än att
i det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
uttalades, att den allmänna opinionen icke syntes vara benägen
lör en sådan anordning samt att inrättandet af en regeringsrätt åtminstone
icke torde komma att medföra mindre kostnader än skapandet af
det då föreslagna nya departementet.

Då förevarande fråga vid 1899 års riksdag förelåg till konstitutionsutskottets
behandling, både utskottet redan biträdt och Riksdagen
antagit såsom hvilande nyssnämnda af Kungl. Magt till nämnda riksdag
framställda förslag om ett nytt departements inrättande, och utskottet
iann sig vid sådant förhållande och då Kungl. Maj:t i valet mellan att
föreslå inrättandet af ett nytt departement eller en regeringsrätt föredragit
det förra alternativet böra hemställa, att herr Djungmans förslag*
i förevarande afseende icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda

Vid konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet såväl år 1897 som
år 1899 voro emellertid fogade reservationer, däri reservanterna föreslogo
aflåtande till Kungl. Maj:t af eu skrifvelse med anhållan, att
Kungl. Magt måtte låta utreda frågan om inrättande af en särskild
administrativ högsta domstol och till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill eu sådan utredning kunde föranleda. Antalet af dessa reservanter
utgjorde år 1897 fyra och år 1899 sju.

bnder det sålunda tanken på inrättandet af en särskild administrativ
högsta domstol såsom den lämpligaste och bästa utvägen för åvägabringande
såväl af erforderlig lättnad i statsrådets arbete som af tillbörlig
rättssäkerhet på de administrativa rättstvisternas område alltmer synes
hafva vunnit insteg, har man jämväl sökt på andra sätt ernå samma
mål. Man har sålunda förordat dels stadgande af en sådan ordning,
hvarigenom mängden af mindre viktiga ärenden, hvarmed Kungl. Maj:t
nu besväras, skulle för slutlig behandling hänvisas till vederbörande
ortsmyndigheter eller centrala ämbetsverk, dels ock öfverlåtande i vissa
tall åt departementschef att på egen hand afgöra förvaltningsärenden.

I afseende å det förstnämnda sättet att söka vinna berörda mål
gäller emellertid tydligen, att det väl är ägnadt att i någon mån bereda
lättnad i statsrådets arbetsbörda, men att det alldeles icke leder till en
mera betryggande administrativ rättsskipning. Hvad åter den sistnämnda
utvägen angår må endast erinras, att Riksdagen vid tre särskilda
tillfällen, nämligen åren 1868, 1885 och 1897, afslagit framlagda förslag
om rätt för departementschef att på egen hand afgöra förvaltningsärenden
af mindre vikt.

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

Af större betydelse är otvifvelaktigt den i flere länder, såsom
England och Nordamerikas förenta stater samt Norge och Danmark, anlitade
utvägen att förlägga administrativa rättstvister från regeringens
handläggning till de allmänna domstolarnes behandling. Denna utväg
har också i vårt land tidigt uppmärksammats. Redan i kungl. brefvet
den 21 maj 1819 uttalades den åsikten, att den särskilda administrativa
domsrätten borde, såvidt möjligt, försvinna genom rättsfrågors hänvisning
till allmänna domstolar; och genom kungl. förordningen den
17 april 1828 upphäfdes styrelseverkens domsrätt i vissa mål, hvilka
hänvisades till behandling vid de allmänna domstolarne. Då Kungl.
Maj:t sedermera genom proposition den 30 oktober 1844 väckte fråga
om sådan ändring i regeringsformen, till följd hvaraf antalet ledamöter
i högsta domstolen skulle kunna förökas, fäste Kungl. Maj:t Rikets
Ständers uppmärksamhet på den fördel, samma grundlagsändring- skulle
medföra däruti, att till högsta domstolen kunde öfverlämnas någon del
af de besvärsmål, hvilka afgjordes af Kungl. Maj:t i statsrådet, nämligen
sådana, som egentligen utgjorde rättstvister. Denna proposition blef
dock icke af Rikets Ständer bifallen. I skrifvelse till Kungl. Maj:t år
1868 hemställde därefter Riksdagen till Kungl. Majrts öfvervägande,
huruvida af de mål, hvilka afgjordes af administrativ ortsmyndighet och
genom besvär kunde fullföljas antingen hos rikets kollegier eller andra
förvaltande centrala embetsverk samt vidare hos Kungl. Maj:t i statsrådet
eller ock omedelbart hos Kungl. Maj:t, sådana, som kunde till
rättsfrågor hänföras, finge öfverlämnas till behandling af allmän domstol,
samt sådana, som vore af både judiciell och administrativ natur
och hvilka fortfarande ansåges böra af administrativ ortsmyndighet i
första hand upptagas, likväl finge i sista instansen af Kungl. Maj:t i
dess högsta domstol afgöras; och med anledning häraf framlade Kung!.
Maj:t år 1874 ett mycket vidtomfattande förslag till »förordning angående
förändrade bestämmelser i afseende å behandlingen och fullföljden
af vissa mål». I detta författningsförslag bestämdes, att under
14 särskilda moment upptagna kategorier af tvistemål, hvilka tillförene
behandlats å administrativ väg, hädanefter skulle hänvisas till de allmänna
domstolarne, hvarjemte föreskrefs, att vissa mål, hvilka förut
fått hos Kung]. Maj:t i statsrådet, fullföljas, hädanefter skulle i sista
instansen hänskjutas till högsta domstolen. Förslaget blef i de flesta delar
af Riksdagen bifallet, men blef dock aldrig af Kungl. Maj:t upphöjdt
till lag. Redan förut hade emellertid Kung!. Maj:t beträdt den genom
Riksdagens framställning år 1868 anvisade väg att från regeringens handläggning
skilja sådana mål, hvilka icke genom sin natur med nödvän -

6

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

dighet hörde dit, då vissa fattigvårdsärenden år 1871 öfverförts från
regeringens handläggning till högsta domstolens behandling — hvilken
anordning dock upphörde med 1894 års utgång genom stadgande därom,
att kammarrättens beslut i dessa ärenden icke finge öfverklagas —; och af
de ärenden, som voro upptagna i 1874 års ofvannämnda, icke sanktionerade
författningsförslag, blefvo sedermera åtskilliga öfverlämnade
till de allmänna domstolarne.

Det synes emellertid utskottet icke vara antagligt, att Riksdagen
skulle vilja i vidsträcktare mån än som skett anlita sist omförmälda
utväg att till de allmänna domstolarne eller till högsta domstolen
såsom sista instans öfverlämna handläggningen af administrativa tvistemål.
Det torde nämligen vara uppenbart, att de allmänna domstolarnes
och särskildt högsta domstolens tid och verksamhet äro till
fullo upptagna af de egentliga rättegångsärendenas handläggning och
att en utvidgning af deras kompetens skulle medföra ett för de rättssökande
högst menligt försenande af rättsskipningen. Utskottet vill i
detta afseende framhålla, att högsta domstolens arbetsbalans, hvilken
vid 1895 års slut utgjorde 1,305 mål och ärenden, oaktadt den tillökning
i justitierådens antal och den i samband därmed vidtagna förändringen
med hänsyn till domstolens fördelning på afdelningar, som
år 1897 ägde rum, vid slutet af år 1902 uppgick till ett antal af 1,328.
För öfrigt förefinnes helt visst en så väsentlig skiljaktighet mellan
de vanliga rättegångsärendena och de administrativa tvistemålen, att
deras afgörande lämpligast bör åt skilda domstolar anförtros. Ty de
administrativa rättstvisterna beröra oftast något statens eller samhällets
intresse samt äro beroende på tillämpning af författningar rörande
statsförvaltningen och den allmänna hushållningen. Enligt utskottets
uppfattning torde ock ett eventuellt inrättande af en administrativ högsta
domstol snarare höra föra med sig, att högsta domstolen och möjligen
äfven andra allmänna domstolar befrias från en del rättstvister, som
nu af dem afgöras.

Med hänsyn till utvecklingen i andra länder har det ock visat sig,
att man i åtskilliga af kontinentens stater å ena sidan sökt att från
regeringsmyndigheten afskilja de administrativa tvistemålen, men å
andra sidan icke velat lämna deras afgörande åt de allmänna domstolarne,
utan anförtrott desammas handläggning åt särskilda administrativa
domstolar; och de erfarenheter, som från sådana administrativa
domstolars verksamhet i utlandet äro att hämta, bestyrka också utskottets
uppfattning om dylika domstolars ändamålsenlighet och gagnet af desamma.

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

1

De nu framhållna allmänna önskningsmålen att bereda lättnad i statsrådets
arbete och att åstadkomma en tryggad administrativ rättsskipninginnebära
för utskottet tillräckligt skäl att förorda vidtagande af åtgärder
för möjliggörande däraf, att en administrativ högsta domstol
må blifva inom den närmaste framtiden i vårt land organiserad. Men
utskottet anser sig emellertid böra ingå i ett något mera detaljerad! belysande
af frågan, särskild! med hänsyn till de fördelar, som tillkomsten
af en sådan institution skulle medföra i afseende å statsrådets verksamhet.

För att gifva en föreställning om den tillväxt af de till statsrådets
handläggning hörande ärendenas antal, som år från år äger rum, har
utskottet sammanställt följande tablå öfver de till statsdepartementen
åren 1866, 1896 och 1902 inkomna mål och ärenden, i hvilken de från
åren 1866 och 1896 angifna siffror äro hämtade från utskottets utlåtande
är 1897, n:o 8:

j

I Justitiedepartementet ........

^Utrikesdepartementet .........

Landtförsvarsdepartementet
»Sjöförsvarsdepartementet ..

Civildepartementet...............

Finansdepartementet...........

Ecklesiastikdepartementet..
Jordbruksdepartementet ..

1866.

1896.

1902.

Diarie-

nummer.

Besvär.

Diarie-

nummer.

Besvär.

Diarie-

nummer.

Besvär.

1,443

2,648

1,910

444

1,397

1,501

1,951

13

34

13

276

85

207

1,066

8,155

7,259 9

1,355

2,646

2,099

2,104

19

149

17

447

331

207

1,245

12,141

12,9702)

1,889

1,957

2,056

2,775

1,485

27

124

30

196

351

248

146

Summa 11,294

628

24,684

1,170

36,518

1,122

Af donna tablå torde framgå, att en minskning af statsrådets
mångskiftande göromål fortfarande är af beliofvet påkallad samt att
(dt afskiljande af en del af desamma måste anses synnerligen önskvärd!.
Utskottet vill härvid framhålla, att genom undantagande af
vissa, besvärsmål från handläggning i statsrådet skulle för statsrådet

9 Häraf 8,169 ansökningar af värnpliktige om utflyttning ur riket och 2,561 ansökningar
om understöd från invalidhusfonden.

2) „ 7,655 ansökningar af värnpliktige om utflyttning ur riket och 3,517 ansök ningar

om understöd från invalidhusfonden.

8

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

och dess ledamöter vinnas eu vida större lättnad i arbetsbörda än
dessa besvärsmål antal antyder. Därigenom skulle nämligen icke blott
vederbörande departementschefer befrias från ett besvärligt och tidsödande
arbete med ifrågavarande ofta nog invecklade måls beredning
och föredragning, utan äfven samtliga statsråd fritagas från den enligt
§ 9 regeringsformen dem åliggande skyldighet att under ansvar för
rådslagen till protokollet yttra sin mening i dessa mål, då de i statsrådet
handläggas. Härtill kommer, att omförmälda måls säregna beskaffenhet
ofta gör deras handläggning särskild! betungande.

Men äfven andra synpunkter äro vid den föreliggande frågans bedömande
att taga i betraktande med hänsyn till statsrådets verksamhet.
Redan vid 1850—1854 årens riksdag betonade utskottet »det betänkliga
däruti, att departementscheferna måste, under störande afbrott genom
omsorgerna för dessa besvärsmåls beredning och föredragning, ägna
sin uppmärksamhet åt de stora viktigare statsangelägenheterna, hvilka
vanligen genom sin omfattning och betydenhet fordra långvarigare odelad
omtanke, och i afseende å hvilka ärenden anspråket på departementschefernas
verksamhet uttalar sig i allmänhet lika starkt, fastän tyngden
af de särskilda göromålens mängd och mångfald måste för dem, som
kommit i tillfälle att å förhållandet fästa närmare uppmärksamhet, tydligen
visa sig såsom hinder, att detta anspråk varder i allo tillfredsställdt.
» I detta förhållande att Konungens rådgifvare till följd af sin
handläggning af besvärsmålen, hvilka ofta beröra för den egentliga statsförvaltningen
främmande ämnen samt fordra ett noggrannt detalj studium,
understundom kunna beröfvas möjlighet att åt de angelägenheter, som
hafva afseende å samhället i dess helhet eller äro af större politisk innebörd,
ägna den tid och den omsorg, dessa angelägenheter kräfva, ser utskottet
ett tungt vägande skäl för beliöfligheten af den utaf utskottet
ifrågasatta åtgärden. Utan tvifvel bör nämligen tyngdpunkten af statsrådets
verksamhet ligga i ledningen af landets politiska utveckling
samt i arbete under samverkan med Riksdagen för landets och folkets
framåtskridande och förkofran på skilda områden. Utskottet vill ock
påpeka, att statsrådsledamöternas befogenhet i fråga om afgörande af
administrativa besvärsmål, hvilken i själfva verket afser att fälla dom
i rättstvister, låt vara att den är inskränkt till en rådgifvande funktion,
icke kan anses vara väl förenlig med deras ställning såsom innehafvare
af förtroendesysslor.

Statsrådsledamöternas befriande från handläggningen af vissa
administrativa besvärsmål skulle helt visst föranleda eller möjliggöra
vissa förändringar i statsrådets och statsdepartementens organisation.

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

9

Så torde genom en sådan åtgärd någon minskning i de konsultativa
statsrådsledamöternas antal lämpligen kunna äga rum. Och i hvarje
fall håller utskottet före att, därest det framdeles skulle visa sig behöflig!
och önskligt, att något nytt departement inrättas, vare sig för
särskild! tillgodoseende af kommunikationsväsendets och de allmänna
arbetenas intressen eller för främjande af handel, sjöfart och näringar,
en sådan anordning skulle utan tillökning af statsrådsledamöternas nuvarande
antal lättare låta sig genomföras, sedan statsrådet i större
eller mindre mån befriats från befattningen med de administrativa besvärsmål.

Utskottet anser sig ock böra framhålla, att en sådan domstol som
den nu ifrågasatta synes ägnad icke blott att erbjuda den rättssökande
ökade garantier för de ifrågavarande, för den enskilde ofta nog viktiga
målens noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, utan äfven
att tillfredsställa de från den allmänna rättssäkerhetens synpunkt beaktansvärda
anspråk på kontinuitet i den administrativa rättsskipningen
och särskild! på denna rättsskipnings oberoende af politiska partiförhållanden,
hvilka alltid måste öfva inverkan på statsrådets sammansättning.

Beträffande den ifrågasatta administrativa domstolens organisation
och verksamhetsområde, borde densamma enligt utskottets uppfattning
vara sammansatt af lagkunnige män, hvilka i domarevärf eller inom
statsförvaltningen ådagalagt insikt och erfarenhet, samt i främsta
rummet hafva att handlägga och afdöma sådana administrativa mål, hvilka
icke stå i det omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens
verksamhet i öfrigt, såsom besvär i fråga om tjänsters tillsättande,
att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Såsom exempel på
mål, som sålunda skulle af den nya domstolen handläggas, vill utskottet
nämna besvär i fråga om tillämpning af kommunal- och politiförfattningar,
väg- och flottningsmål, beskattningsmål, fattigvårdsmål,
besvär i fråga om anmärkningar vid offentliga räkenskaper, patentoch
registreringsmål m. m. Af ärenden, hvilkas afgörande i sista
instans nu tillhör högsta domstolen, skulle exempelvis skiftesmålen
möjligen kunna till den ifrågasatta administrativa domstolen öfverflyttas.

Enligt utskottets tanke borde emellertid, såsom förut antydts,
den ifrågasatta administrativa domstolens verksamhet icke inskränkas
till allenast en dömande funktion. Liksom den nuvarande högsta domstolen
har att i fråga om stiftande af allmän civil- och kriminallag, kriminallag för
krigsmakten samt kyrkolag afgifva utlåtanden och därvid äger tillfälle att
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 3 Sami. 4 Höft. 2

10

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

vid denna lagstiftning göra fruktbärande de erfarenheter, som domstolen
vid dessa lagars tillämpning vunnit, så borde äfven åt den
ifrågasatta högsta domstolen för administrativa besvärsmål afdömande uppdragas
att meddela yttranden öfver förslag till ekonomiska och administrativa
lagar och författningar. Därigenom skulle vinnas, att den mångskiftande
samling af författningar af detta slag, hvilka nu utgå från
de olika departementen och som i större eller mindre grad präglas af
vederbörande departementschefers olika åskådningssätt, skulle genom
den behandling och pröfning, som ägnades däråt af den administrativa
domstolen, för framtiden kunna bringas till större enhet och konsekvens.
Genom denna domstol torde ock, då densamma helt visst borde erhålla
rätt att vid pröfning af de lagförslag, öfver hvilka den skulle hafva att
afgifva utlåtanden, adjungera sakkunnige, kunna ernås den väsentliga
fördelen, att anlitandet af kommittéer i någon mån inskränktes.

Den af utskottet förordade administrativa högsta domstolen skulle
visserligen medföra nya statsutgifter, men då, enligt hvad utskottet
framhållit, den föreslagna institutionen icke blott skulle ur flere synpunkter
blifva till största gagn, utan jämväl komme att i vissa afseenden
bilda en nödig komplettering af våra samhällsinrättningar, torde
kostnaderna icke få verka afskräckande. Utskottet håller därjämte före,
att dessa kostnader i själfva verket kunna väsentligen nedbringas genom
indragningar och besparingar, som i samband med den nya anordningen
kunde på flere håll göras, och icke minst därigenom att de stora utgifterna
för kommittéer minskades. Särskilt torde ock böra framhållas,
att den tillväxt i kostnaderna för redan förefintliga institutioner, hvilken
utan tvifvel eljest efter hand kommer att visa sig oundgänglig, skulle
genom den nya domstolens inrättande kunna undvikas.

Utskottet har nu sökt att från skilda synpunkter framhålla de
fördelar, som enligt utskottets uppfattning äro att’ vinna genom
inrättandet af en administrativ högsta domstol med den befogenhet,
som i det föregående omnämnts. Men den af utskottet upptagna frågan
ingriper så djupt på olika områden af statsförvaltningen och rättsskipningen,
att en fullständig utredning af alla de omständigheter, som
vid frågans bedömande äro att taga i betraktande, måste föregå ett
definitivt riksdagsbeslut om en dylik domstols upprättande. Då eu
utredning af så vidtomfattande beskaffenhet icke lärer kunna på annat
sätt än genom Kungl. Maj:ts försorg verkställas, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj: t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utred -

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 4.

11

ning och pröfning af frågan om inrättande af en särskild
högsta domstol eller regeringsrätt för afdömande
i sista instans af administrativa besvärsmål och
för afgifvande af utlåtanden öfver förslag till ekonomiska
och administrativa lagar och författningar,
äfvensom af frågan om de förändringar i afseende å
statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka
i samband härmed finnas påkallade, till Riksdagen
afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill
denna utredning och pröfning kunna föranleda.

Stockholm den 30 mars 1903.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, Trygger och af Callerholm
hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes
behandling inom utskottet.