Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

1

ST:© 2.

Ank. till Riksd. kansli den 3 Mars 1903, kl. 3 e. ni.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af vackt motion om
ändring af § 2å riksdagsordningen m. m.

Vid val af riksdagsmän eller af elektorer för utseende af riksdagsmän
åligger det, jämlikt § 24 riksdagsordningen, den röstande att, om
hans röstsedel skall kunna godkännas, personligen aflämna densamma. I
ändamål att bereda valberättigad, som af en eller annan orsak är förhindrad
att vid valtillfälle komma personligen tillstädes, möjlighet att
ändock utöfva sin rösträtt, har herr Carl J. Ödman i en inom Andra
Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 28, hemställt,
att Riksdagen ville till godkännande i grundlagsenlig ordning
antaga

dels följande förslag till ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.

§ 24.

De röstberättigade, som vistas inom riket, men på grund af sjukdom,
militär tjänstgöring eller annat laga förfall icke kunna personligen inställa
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 3 Sami. 2 Häft. (N:o 2). 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

sig vid valtillfälle, äga att skriftligen sända sina röster till valförrättaren,
innan valet hållits.

Samma rätt äga de röstberättigade, som af resa eller vistande utomlands
äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig inställelse.

För utöfvande af rösträtt, när därtill berättigad icke personligen infinner
sig vid valförrättningen, skola iakttagas de föreskrifter, som äro i
särskild lag gifna;

dels och ett vid motionen fogadt »förslag till lag angående hvad iakttagas
skall, när röstberättigad, hindrad att personligen inställa sig vid
riksdagsmannaval, ändock vill sin rösträtt utöfva», af följande lydelse:

§ 1. Röstberättigad, som på grund af förfall, hvarom i § 24 riksdagsordningen
omförmäles, är förhindrad iakttaga personlig inställelse vid
riksdagsmannaval, äger att med iakttagande af i denna lag gifna föreskrifter
insända sin röstsedel till valförrättaren.

§ 2. Om den röstberättigade, som vill begagna sig af den honom
enligt föregående paragraf medgifna rätt, vistas inom riket, skall han inlägga
sin röstsedel i ett särskildt kuvert, som därefter slutes och inlägges i ett annat
kuvert, som därjämte skall innehålla ett handbref, hvari den röstande
upplyser om anledningen till hans personliga uteblifvande. Sistnämnda
kuvert skall därefter tillslutas, adresseras och öfversändas till vederbörande
valförrättare.

Röstsedeln skall vara af hvitt papper, omärkt och icke underskrifven.

Innan omröstningen afslutats och öppnandet af valsedlarna börjats,
skall frånvarande röstandes förfallsanmälan af valförrättaren uppläsas, och
om det uppgifna förhindret af de närvarande valmännen godkännes, öppnas
det kuvert, som innehåller röstsedeln, och nedlägges densamma oläst
i valurnan.

Godkännes däremot icke det uppgifna förhindret, förvaras röstsedeln
i dess kuvert, som i sådan händelse icke öppnas.

§ 3. Om den röstberättigade, som vill begagna sig af den i § 1
här ofvan honom medgifna rätt, vistas utom riket eller ämnar begifva
sig utomlands, äger han att skriftligen insända sin röstsedel till valförrättaren,
antingen före afresan från riket, eller från utrikes ort, därest han
på den tid valet sker icke hur varit frånvarande från riket längre tid än
3 G månader.

§ 4. Röstberättigad, hvarom i § 3 omförmäles, skall hos mantalsskrifvaren
i den kommun, han tillhör, förskaffa sig mantalspass enligt
nedanstående formulär.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

§ 5. Röstsedel, afgifven af i § 3 omförmäld röstberättigad, skall för
att vara gällande

a) vara af hvitt papper och utan underskrift eller vidhäftadt eller
åsatt märke,

b) icke vara afgifven tidigare än tre månader före valförrättningen.

Befinnes sådan sedel lyda på flera, än som vid valtillfället böra väljas,
skall det eller de pa sedeln sist skrifna namn anses såsom oskrifna.

§ 6- Röstsedel enligt § 5 skall af den röstberättigade personligen
samt i enrum osedd af andra inläggas i ett särskilt kuvert, som likaledes
af honom själf tillslutes.

Kuvertet med inneliggande röstsedel skall därefter tillika med ett
dateradt och af den röstberättigade undertecknadt handbref (missiv) inläggas
i kuvert, som skall adresseras till valförrättaren för den kommun,
som den röstberättigade tillhör.

Om i något kuvert finnas flera röstsedlar, skola, om de sins emellan
äro skiljaktiga, samtliga kasseras och, om de alla äro lika lydande, endast
en af dem godkännas.

§ 7. Det i § 6 omförmälda handbref skall

a) ^meddela upplysning om anledningen till den röstberättigades frånvaro
från riket,

b) innehålla förklaring på tro och heder från den röstberättigade, att
röstsedeln af honom personligen, frivilligt samt i enrum och osedd af
andra inlagts i det kuvert, hvari den öfversändes,

c) vara försedt med påtecknadt vittnesintyg, att underskriften är
egenhändig samt afgifven på tid och ställe, som handbrefvet angifver,

d) vara försedt med påtecknadt vittnesintyg, att det i § 4 omförmälda
dokument (mantalspasset) blifvit för vittnena företedt och att den,
som undertecknat handbrefvet (missivet) och begärt det under här nästföregående
mom. c) föreskrifna vittnesintyg, är densamme, som i mantalspasset
angifves.

§ 8. Vid beräkning af den i § 3 bestämda tidsfrist medräknas den
dag, da afresa ägde rum eller röstsedel utfärdades, hvaremot den dag,
da valförrättningen hålles, icke inberäknas.

Afresan från riket anses, om den röstberättigade icke tillhör besättning
pa svenskt fartyg, hafva skett senast den dag, då mantalspasset
utfärdats, men, om han tillhör besättning på svenskt fartyg, den dag, då
sista påmönstringen eller utklareringen i Sverige ägde rum för resa till
utlandet.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-o 2.

Röstsedeln anses utfärdad den dag, da det åtföljande handbrefvet
underteck d as

§ 9. Vid utfärdande af röstsedel före afresan från riket skall den
röstberättigade personligen förevisa sitt mantalspass för notarius publicus
eller, om han tillhör besättning på svenskt fartyg, för vederbörande sjömanshusombudsman
och i dennes närvaro

a) underteckna handbrefvet, som därefter af notarius publicus eller
sjömanshusombudsmannen erhaller de i § 7 mom. c) och d) pabjudna vittn
esattester

b) inlägga handbrefvet och kuvertet med inneliggande röstsedeln uti
ett annat kuvert, som han därefter tillsluter och adresserar till valförrättaren.
Skrifvelsen till valförrättaren skall af notarius publicus eller
sjömanshusombudsmannen under rekommendation genast öfversändas till
valförrättaren med upplysning om, när och hvar handbrefvet blifvit af
den röstberättigade undertecknadt.

§ 10. Afgifvande af röst från utländsk ort skall, om den röstberättigade
icke tillhör besättning på svenskt fartyg, ske på svenskt könsulatkontor,
hvarest det, som i § 9 mom. a) och b) föreskrifves, skall utföras
i närvaro af den svenske konsuln, som meddelar de i § 7 mom. c) och
d) påbjudna vittnesintyg med tillfogande af upplysning, huruvida den
röstande tillhör besättning på svenskt fartyg eller ej.

Handbrefvet med inneliggande röstsedeln skall af konsuln genast
i frankeradt och rekommenderadt skick öfversändas till valförrättaren
med upplysning om, när och hvar handbrefvet blifvit af den röstande
undertecknadt.

I stället för svenskt konsulat kan anlitas en notarius publicus pa
vederbörande utländska plats.

§ 11. Om däremot den röstberättigade tillhör ^ besättning på svenskt
fartyg, sker afgifvande af röst från utländsk ort pa följande sätt:

Den röstberättigade förevisar sitt mantalspass för fartygets befälhafvare,
hvarefter det åligger denne att sammankalla besättningen för
utseende inom sig af två män.

Valet, som sker med slutna sedlar, förrättas af befälhafvare^ och
införes anteckning därom i den i sjölagen föreskrifna skeppsdagbok.

Befälhafvaren och de valde männen skola

a) meddela upplysning om gällande föreskrifter angående röstsedelns
utseende och handbrefvets affattning samt tillvägagåendet vid röstsedelns
insändande,

KonstituHonsutskottet8 Utlåtande N:o 2.

5

b) därefter lämna den röstberättigade tillfälle att ombord i enrum
och osedd af andra inlägga sin röstsedel i därför påbjudna, särskilda
kuvert, hvarom anteckning skall göras i skeppsdagboken,

c) därefter tillse, att föreskrifterna i § 9 mom. a) och b) efterkommas,
och på handbrefvet meddela de i § 7 mom. c) och d) påbjudna
vittnesintyg, tillika med upplysning om, när och hvar den röstande senast
påmönstrades eller utklarerades i Sverige på resa till utlandet.

I skeppsdagboken införes, för hvilka röstberättigade vittnesattester utfärdats,
äfvensom upplysning om hvilken valkrets de tillhöra.

d) efter förrättningens afslutande uppläsa hvad som härom blifvit i
skeppsdagboken infördt samt framställa förfrågan, om någon af besättningen
har något att anmärka mot hvad som passerat eller i dagboken antecknats,
i hvilket sistnämnda fall de framställda anmärkningarna äfven
skola införas i dagboken, som därefter undertecknas af befälhafvaren och
de två af besättningen valde män.

Det åligger fartygsbefälhafvaren att genast insända de färdiga skrifvelserna
i frankeradt och rekommenderadt skick till vederbörande valförrättare
jämte upplysning om, när och hvar handbrefvet af den röstande
undertecknats, samt att i dagboken attestera, att så skett.

Om besättningens antal under fartygets vistelse i hamn understiger
4 man, afgifves röst på det i § 10 föreskrifna sätt.

§ 12. Det åligger svenska konsuler och svenska fartygsbefälhafvare
att ofördröjligen telegrafiskt underrätta justitiedepartementet, så snart det
kommit till deras kännedom, att någon, som erhållit vittnesattest i enlighet
med §§ 9, 10, 11, under loppet af de närmast därpå följande tre
månaderna aflidit.

§ 13. Till besättningen räknas, förutom befälhafvaren och manskapet,
jämväl en hvar, som har fast anställning ombord, äfven om han icke är
påmönstrad.

§ 14. Handbref, innehållande röstsedlar, skola, i den mån de inkomma,
af vederbörande valförrättare införas i förteckning, hvartill formulär
af Konungen fastställes.

I den ordning dessa förfallsanmälningar inkommit skola desamma
efter nämnda förteckning vid valtillfället föredragas på sätt tredje och
fjärde styckena af § 2 föreskrifver.

§ 15. Röstsedel, insänd på grund af denna lag, fritager icke den
röstberättigade från skyldighet att iakttaga personlig inställelse vid val -

6

Konstitutionmtskottets Utlåtande N:o 2.

förrättningen, därest hans förfall upphört så tidigt, att han kan hinna där
infinna sig.

Röstsedel, som afgifvits utan berättigande i denna lag, blifver icke
giltig därigenom, att den röstberättigade före valet återkommit till riket.

§ 16. Blanketter till de i § 4 föreskrifna mantalspass bekostas af
staten, som äfven återgäldar post- och telegrafporto enligt §§ 9, 10, 11
och 12.

För utfärdande af mantalspass, påskrifter och attester enligt denna
lag skall ingen betalning erläggas till svenska tjänstemän eller andra
svenska undersåtar.

§ 17. Det åligger befälhafvare på svenskt fartyg att hafva denna
lag anslagen ombord i besättningsrummet.

§ 18. Om någon uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet åsidosätter
här gifna föreskrifter för utförandet af någon i denna lag omförmäld förrättning
eller underlåter att fullgöra någon honom åliggande skyldighet,
skall han höta från 40 till 800 kronor till hemortens fattigkassa samt
ersätta de genom hans förseelse vållade utgifter.

Vid bötesbeloppets bestämmande skall såsom en försvårande omständighet
anses, om på grund af förseelsen någon röstberättigad icke fått afgifva
sin röst, valförrättning upphäfts eller förseelsen upprepats.

Om någon för tredje gången underlåter utföra hvad honom på ämbetets
eller befattningens vägnar efter denna lag åligger, skall han höta
från 1,200 till 3,000 kronor, eller, där omständigheterna därtill föranleda,
mista innehafvande ämbete eller befattning.

§ 19. Denna lag träder i kraft den

Motionären har därjämte framlagt förslag till formulär för s. k. mantalspass,
hvarom i lagförslaget närmare förmäles.

Till styrkande af behofvet utaf de föreslagna lagstiftningsåtgärderna
har motionären anfört följande.

Hvilken uppfattning man än hyste om lämpligheten af den politiska
rösträttens utvidgning eller gränsen därför, torde hvarje förslag i den ena
eller den andra riktningen likväl böra mötas i den åsikt, att den svenske
medborgare, som fullgjort föreskrifna villkoren för åtnjutande af politisk
rösträtt, icke borde af olämpliga stadganden i grundlagen hindras att denna
sin rösträtt utöfva. Så hade emellertid hittills varit förhållandet med en
talrik klass svenska medborgare, nämligen sjömännen, hvilka, under utöfvande
af sitt yrke, vanligen befunne sig utomlands eller på inländska

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

7

platser, så långt aflägsna från deras hemorter, att de icke utan stor och
gent emot befraktare och redare oförsvarlig tidsförlust i förening med
kännbar kostnad kunde infinna sig vid en valförrättning, hvarför i de
flesta fall icke ens tiden vore dem närmare bekant. I samma ofördelaktiga
ställning i berörda hänseende befunne sig äfven våra storsjöfiskare,
hvilka i veckotal tillbragte sin tid på hafvet. Alldenstund riksdagsordningens
§ 24 med dess nuvarande lydelse stadgade, att rösträtt icke finge
utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen
sig inställde, skulle sjömännen sålunda, om ingen ändring af detta stadgande
skedde, fortfarande liksom hittills sakna den medborgarrätt, hvarpå
från andra samhällsklassers sida så kraftiga yrkanden under flera år framkommit.
Ju mera afseende dessa yrkanden vunne, desto hårdare måste
sjömännen känna sig tillbakasätta. I samma ställning som sjömännen
hade i här omförmälda hänseende befunnit sig äfven andra, om än icke
så talrika, representanter från andra medborgareklasser, hvilka af en eller
annan anledning varit förhindrade iakttaga personlig inställelse vid riksdagsmannaval,
men genom utsträckningen af de värnpliktiges öfningstid
tillkomme ytterligare ett stort antal röstberättigade, tillhörande svenska
armén och flottan, hvilka af sina militära plikter nödgades under nu gällande
grundlagsstadgande afstå från utöfvande af den medborgarrätt, hvaraf
de eljest vore i besittning. Detsamma kunde sägas om personer, anställda
vid järnvägar, post- och telegrafverken m. fl. Då nu påpekade missförhållande
icke kunde stå väl tillsammans med den grundtanke, som borde
bilda underlaget för hvarje rättvist afvägande af medborgerliga rättigheter
och plikter, hade motionären funnit sig uppfordrad att föreslå en ändring
af berörda § 24 riksdagsordningen i ändamål att såvidt möjligt förekomma,
att ingen röstberättigad måtte genom obilligt lagstadgande hindras
från utöfvande af sin rösträtt eller med andra ord från fullgörande af
sin medborgerliga plikt. Den föreslagna förändringen innebure icke någon
nyhet, eftersom de bestämmelser, hvilka motionären tagit till mönster,
vore gällande i Norge för inrikes vistande ända från 1884 och för utrikes
vistande sedan införandet af lagen af den 5 juni 1897; och tillämpades
enahanda princip i Nordamerikas förenta stater och Schweiz, likasom
förslag om liknande rätts införande varit å bane i brittiska parlamentet.

Därjämte har motionären anhållit, att konstitutionsutskottet behagade
vid de af honom framlagda förslagens pröfning vidtaga den ändring i formuleringen,
som möjligen kunde finnas lämplig.

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

Utskottet vill till en början anmärka, att ofvan intagna, af motionären
förordade lagförslag icke är af grundlags natur och således icke är
underkastadt utskottets omedelbara pröfning.

Vid 1902 års riksdag väcktes af motionären och herr W. T. Lundgren
en motion af enahanda innehåll som den nu förevarande. Motionen
blef då af utskottet afstyrkt och af Riksdagens båda kamrar afslagen.

Konstitutionsutskottet vid innevarande års riksdag har icke funnit
anledning att frångå den uppfattning i föreliggande fråga, som utskottet
vid nästföregående års riksdag uttalat och som Riksdagen genom sitt då
fattade beslut i frågan visat sig godkänna. Enligt utskottets åsikt har
nämligen den i §j 24 riksdagsordningen stadgade grundsats, att rösträtt
vid val af riksdagsmän eller af elektorer för utseende af riksdagsmän ej
må utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle inställer
sig personligen, synnerligen goda skäl för sig och är af stor vikt för en
tillfredsställande anordning af nämnda val. Också är denna grundsats
antagen inom de allra flesta utländska staters valordningar. Det enda
egentliga undantaget härifrån bildas af den norska lagstiftningen i ämnet,
hvilken tjänat motionären såsom förebild vid affattandet af hans motion;
visserligen innehålla äfven schweiziska och nordamerikanska vallagar vissa
modifikationer af förevarande princip, men dessa äro af jämförelsevis ringa
betydelse.

Ifrågavarande grundsats innebär, dels att den val berättigades rösträtt
icke får genom annan utöfvas och dels, att den måste göras gällande
genom personlig inställelse. Liksom det för tryggandet af de väljandes
frihet och själfständighet vid valrättens utöfvande är af vikt, att deras
röster ej få genom ombud afgifvas, är ock enligt utskottets förmenande
grundlagens fordran på de valberättigades personliga närvaro vid valtillfället
ägnad att väcka och stärka desses känsla af, att de såsom väljare
utföra ett offentligt värf och i denna sin egenskap hafva att fylla en
medborgerlig förpliktelse samt bör för dem innebära en särskild maning
att göra sig väl förtrogna med de förhållanden, som äro att i afseende
å valet taga i öfvervägande. En valberättigad, som från annan ort insänder
sin röstsedel, torde i de flesta fall sakna den kännedom om valsituationen
och öfriga därmed sammanhängande omständigheter, hvilken
för honom möjliggör ett rätt utöfvande af valrätten.

Utskottet, som sålunda anser stadgandet i § 24 riksdagsordningen
principiellt riktigt, finner sig böra såsom sin mening uttala, att ett medgifvande
af så vidtgående undantag från nämnda stadgande, som innebäras

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-o 2-

9

i motionärens förslag, eller att en hvar röstberättigad, som på grund af
sjukdom, militär tjänstgöring eller annat laga förfall eller ock af resa eller
vistande utomlands är förhindrad att vid valtillfälle inställa sig personligen,
skulle äga insända sin röst till valförrättaren, komme att leda till
en väsentlig rubbning af den angifna principen samt därjämte helt och
hållet förrycka det sätt, hvarpå utöfvandet af den politiska rösträtten nu
sker. Därtill kommer, att då pröfningen, om anmälda förfall böra anses
giltiga eller ej och huruvida formerna för röstsedelns skriftliga insändande
äro behörigen iakttagna, måste anförtros åt ett stort antal olika valförrättare,
hvilkas uppfattning i nämnda afseenden helt naturligt kunde komma
att i väsentlig mån växla, antagandet af det utaf motionären framställda förslaget
skulle förorsaka betydande svårigheter och betänklig oreda vid valen
samt leda till ett ökadt antal valklagomål.

Utskottet vill däremot icke förneka, att det ur billighetens synpunkt
kunde synas önskvärdt, om åt vissa klasser af valberättigade, hvilka genom
sitt yrke eller sin tjänst i regel äro förhindrade att iakttaga personlig inställelse
vid ifrågavarande val, kunde beredas tillfälle att det oaktadt afgifva
sin röst medelst skriftligt insändande af sin valsedel till valets förrättare.
Såsom sådana klasser nämner motionären sjöman, i tjänst varande
militärer och vid kommunikationsans,talter anställd personal. Men oafsedt
den redan anförda principiella betänkligheten mot hvarje medgifvande af
undantag från ofvanberörda grundsats, böra härvid äfven andra omständigheter
tagas i betraktande. Utskottet vill i detta afseende framhålla svårigheten
att kunna på ett tillfredsställande sätt bestämma och begränsa de klasser
af valberättigade, åt hvilka rätten att skriftligen insända sin röstsedel
borde tillerkännas. Dessutom skulle, därest undantag från föreskriften om
personlig inställelse vid valtillfälle medgåfves någon eller några bestämda
klasser af valberättigade, ett sådant medgifvande helt visst hafva till följd,
att äfven andra grupper af väljare, som kunde anses äga liknande betingelser
för erhållande af nämnda undantagsförmån, skulle göra anspråk på
och få sig tillerkänd densamma, och rättigheten att skriftligen insända valsedel
skulle därigenom småningom komma att utsträckas till alla sådana
väljare, som för sin utevaro vid valtillfället kunde uppgifva giltigt förfall.
Och därmed skulle den enligt utskottets mening riktiga grundsatsen om
personlig inställelse vid ifrågavarande val i betänklig grad blifva rubbad.

Men äfven under förutsättning, att det ifrågasatta medgifvandet att
skriftligen insända valsedel till valets förrättare kunde inskränkas till vissa
bestämdt angifna grupper af valberättigade och i första rummet till de
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 3 Sami. 2 Käft. 2

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

af motionären angifna tre klasser, håller utskottet före, att medgifvandet
af ett sådant undantag för dessa klasser icke kan anses praktiskt lämpligt
eller af verkligt behof påkalladt.

Hvad då först sjömännen beträffar, torde deras klass hos oss icke
vara så talrik, åtminstone i jämförelse med den öfriga befolkningen, att
för denna klass ett undantag från en grundsats af sådan vikt som den
ifrågavarande kan anses nödigt eller lämpligt. Härvid är ock att märka,
att sjömännen, särskildt om de tillbragt någon längre tid i utrikes sjöfart,
lätt nog förlora den kännedom om den politiska ställningen inom deras
valkretsar och om riksdagsmannakandidaternas lämplighet för deras kall
såsom riksdagsmän, hvilken bör hos de väljande förefinnas. Öfver hufvud
torde ej heller något större politiskt intresse kunna förutsättas hos de sjömän,
som under längre tid vistats borta från sitt land och sin hemort.

Hvad åter i tjänst varande militärer samt personal, anställd vid kommunikationsanstalter,
angår, torde endast mera undantagsvis svårighet för
dem förekomma att genom personlig inställelse utöfva sin rösträtt. Utskottet
håller för öfrigt före, att frågan om beredande af tillfälle för dessa
grupper af valberättigade att utan hinder af tjänsten utöfva politisk rösträtt
kan, om och när denna fråga kräfver sin lösning, ordnas på sådant
sätt, att grundsatsen om personligt aflämnande af röstsedel icke varder
rubbad.

Slutligen vill utskottet påpeka, att såväl den af motionären föreslagna
lydelsen af § 24 riksdagsordningen som ock de bestämmelser, hvilka innehållas
i det af honom afgifna lagförslag rörande formerna för skriftligt
insändande af valsedel, äfven till fullo visa, hvilka stora svårigheter äro förbundna
med införlifvande i ett utveckladt valsystem som vårt af en för
detsamma främmande anordning af den art, som af motionären åsyftas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Ödmans motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1903.

På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

11

Reservationer:

af herrar Elowson, af Galler halm, Barm, Nydal, Carlson, Ernst, Bergström,
David och Wavrinsky i Stockholm, hvilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som icke kunnat tillstyrka antagande af herr ödmans inom
Andra Kammaren väckta motion, n:o 28, har dock ej kunnat undgå att
finna den däri å bane bragta frågan synnerligen beaktansvärd.

Visserligen är det af vikt, att den i § 24 riksdagsordningen stadgade
grundsats, att vid elektors- och riksdagsmannaval rösträtt ej må utöfvas
af annan valberättigad än den, som vid valtillfället personligen sig
inställer, såsom allmän hufvudregel upprätthålles. Men det måste medgifvas,
att i följd af denna bestämmelses formulering hinder för rösträttens
utöfvande kunna uppstå af sådan art, att lagstiftaren bör finna angeläget
att undanröja desamma.

Det torde nämligen icke bestridas, att på vissa orter i vårt land hela
grupper af valberättigade medborgare, t. ex. sjömän och storsjöfiskare,
på grund af sitt yrke kunna så godt som fullständigt blifva uteslutna
från möjligheten att deltaga i ett till viss dag utsatt riksdagsmannaval,
liksom ock att inom vissa verksamhetsområden, t. ex. bland järnvägstjänstemän
eller militärer i aktiv tjänst, ett stort antal valmän utöfver hela
landet måste på grund af sin verksamhet i regeln se sig utslutne från
möjligheten att personligen inställa sig vid valtillfället. Dessa medborgare
äga otvifvelaktigt rättmätiga anspråk på, att möjlighet beredes dem att
göra bruk af den rätt, hvaraf de enligt grundlagen äro i besittning.
Billighet och rättvisa fordra fördenskull enligt utskottets mening, att det
göres till föremål för ompröfning, huruvida icke, med bibehållande af den
i § 24 riksdagsordningen uppställda hufvudregeln med afseende å rösträttens
utöfvande, undantag därifrån i vissa fall skulle kunna medgifvas.
Detta borde likväl endast ske under den bestämda förutsättning, att i
dessa undantagsfall, lika väl som vid den såsom regel föreskrifna personliga
inställelsen, betryggande garantier kunna vinnas för att valmannen
själf utöfvar sin rösträtt.

Då emellertid för ett allsidigt bedömande af dessa frågor åtskilliga
ej så lätt öfverskådliga omständigheter behöfva tagas i betraktande, och
da vidare ett eventuellt grundlagsstadgande i nu antydd riktning torde
behöfva fullständigas medelst en särskild lag angående den ordning, i
hvilken vid hinder för personlig inställelse rösträtt ändock kunde få

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

utöfvas, har utskottet på sakens nuvarande ståndpunkt endast ansett sig
böra föreslå en skrifvelse till Kungl. Maj:t i ämnet, med anhållan om
utredning af, i hvad mån och under hvilka villkor undantag må, vid förfall
för valberättigad, kunna göras från den i § 24 riksdagsordningen gifna
bestämmelsen, att rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den,
som vid valtillfälle personligen sig inställer, samt att för Riksdagen
måtte framläggas de förslag, hvartill denna utredning kan gifva anledning.

Med afseende å den ifrågasatta utredningen finner utskottet önskvärd!,
att därvid särskild! tages under öfvervägande, huruvida, under
hvilka förhållanden och i hvilken utsträckning dels sjömän och fiskare,
dels den vid våra kommunikationer anställda personal, dels ock valberättigade,
som befinna sig i militär tjänstgöring, må, utan uppgifvande af
den allmänna regel, som innehålles i § 24 riksdagsordningen, kunna
sättas i tillfälle att på särskildt sätt utöfva sin rösträtt.

Hvad beträffar sättet för röstgifningen i de undantagsfall, hvarom nu
är tal, anser utskottet det kunna sättas i fråga, huruvida ett direkt insändande
af valsedlarne, jämte åtföljande intyg, till vederbörande valförrättare
eller valsedlarnes aflämnande hos någon offentlig myndighet,
hvilken i sin ordning har att öfversända dem till vederbörande valförrättare,
är att föredraga. Att härvid kontrollen öfver valsedlarnes afrinnande
af behörig person och under full frihet från obehörigt tryck bör
blifva så noggrann som möjligt, äfvensom att anledningar till valtrassel
böra undvikas, är ett själffallet och oeftergiflig! önskningsmål.

Utan att närmare ingå på frågan om, i hvad mån här omhandlade
förhållanden lämpligen kunna och böra ordnas genom särskild, af Konung
och Riksdag gemensamt stiftad lag, vill utskottet till sist framhålla vikten
af att en dylik lagstiftning, om den kommer till stånd, endast må
innehålla rena ordningsföreskrifter med afseende å tillämpningen af de i
riksdagsordningen gifna bestämmelserna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet med anledning
af herr ödmans motion hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning
af, i hvad mån och under hvilka villkor undantag
må, vid förfall för valberättigad, kunna göras från
den i § 24 riksdagsordningen gifna bestämmelsen, att

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

13

rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den,
som vid valtillfälle personligen sig inställer, samt för
Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning
kan gifva anlednings

af herr Johnsson, som yttrat:

»Enligt min åsikt hade utskottet bort undersöka, huruvida, med bibehållande
af den i § 24 riksdagsordningen stadgade grundsats, att vid
elektors- och riksdagsmannaval rösträtt ej må utöfvas af annan röstberättigad
än den, som vid valtillfälle personligen sig inställer, sådana
bestämmelser om utsträckning af den tid, under hvilken röstsedlar få
aflämnas, kunde i vår valordning införas, att tillfälle bereddes största
möjliga antal valmän att begagna sin valrätt.»

Herrar Möberg, friherre Alströmer, Berg, Gustaf Axel, och Trygger
hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet.

Herr Jansson i Djursätra har anhållit om anteckning å utlåtandet
därom, att han icke deltagit i ärendets afgörande.

Bih. till med. Prof. 1903. 3 Sami. 2 Häft.

3