Sammansatta Bevillnings och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

iV.*o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1903, kl. 2 c. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, med anledning
af väckta motioner angående beskattning af utlänningar
för konserter och dramatiska eller andra föreställningar.

1 Andra Kammaren har herr David Bergström väckt en så lydande
motion (n:o 102):

»År 1889 beslöt Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser rörande bevillningsafgifter
af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra
föreställningar. Kungl. Maj:t uppdrog åt chefen för finansdepartementet
att låta inom nämnda departement utarbeta förslag i det af Riksdagen
angifna syfte, och på grund häraf verkställdes genom tillkallade sakkunnige
utredning af ärendet i icke mindre än två repriser, liksom också
statskontoret och kammarrätten tvenne gånger afgåfvo infordrade utlåtanden
rörande detsamma.

1889 års Riksdag hade begärt, att det blifvande förslaget skulle
framläggas för näst sammanträdande, d. v. s. 1890 års Riksdag. Först
den 12 juli 1897 var emellertid ärendet efter förutgående beredning
omsider färdigt till slutlig föredragning i regeringen, och beslöt då
Kungl. Maj:t — i strid, såvidt jag kunnat finna, med den af tillkallade

Bih. till Bilcsd. Prof. 1903. 5 Sami. 2 Afd. 1 Uäjt. (N:o 1). 1

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

sakkunnige och hörda myndigheter uttalade mening — att icke framlägga
något förslag i ämnet. Det långvariga arbetet hade sålunda utmynnat
i ett fullständigt negativt resultat.

Att nu gällande bestämmelser på detta område icke äro tillfredsställande,
lär ej kunna förnekas. Det måste ju betraktas som en oegentlighet
att här endast uttaga en mycket ringa bevillningsafgift till ett
visst oföränderligt belopp, då afgiften naturligtvis borde stiga med inkomstens
storlek. Så är också fallet i båda våra grannland, Norge och
Danmark, der emellertid denna beskattning utgör en kommunal angelägenhet.
Jag hänvisar i detta afseende till den första af de ofvannämnda
utredningarna, hvilken är i tryck tillgänglig och härom meddelar åtskilliga
närmare detaljer.

De orimligheter i beskatiningsväg, hvartill våra nuvarande bestämmelser
på detta område kunna leda, hafva vid mer än ett tillfälle
trädt i dagen, och särskildt har ett frappant fall från fjolåret, då en till
flere tiotusental kronor uppgående inkomst endast fick vidkännas några
få kronor i skatt, ånyo fäst uppmärksamheten vid denna sak. Icke för
att förhindra framstående utländska dramatiska och musikaliska konstnärer
att besöka vårt land, men för att en mera rättvis och rationell
ordning med afseende å dylika konstnärers beskattning äfven hos oss
må införas, tillåter jag mig härmed hemställa, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade bestämmelser rörande
bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska och
andra föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med ett i förhållande
till den inkomst, föreställningarna gifva, skäligt belopp.»

I liknande syfte har herr Ljungberg, under hänvisning till kommunalskattekommitténs
betänkande af den 18 maj 1900, i motion n:o 25
i Första Kammaren hemställt:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utfärdande af eller nådig proposition om lag angående
rätt för kommun att i vissa fall upptaga särskilda afgifter (sid. 82 i
kommittébetänkandet), antingen hvad hela den af kommittén föreslagna
lag i detta fall beträffar eller särskildt hvad § 2 i mom. c, d och e
innehåller.

Till stöd för denna motion anför motionären:

»Det är nu snart sex år sedan Riksdagen den 5 maj 1897 anhöll,
att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen
kunde byggas på annan grund än den allmänna bevillningen.

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 1. 3

Det dröjde ganska länge, innan den därpå nedsatta kommittén hann
afgifva sitt betänkande — den 18 maj 1900 —; och vid sådant förhållande
hade man väntat, att desto förr en kungl. proposition skolat
afgifvas i ett så viktigt ärende. Detta har emellertid icke skett, och
dock äro nära tre år ytterligare förflutna, sedan det nämnda betänkandet
afgafs. Vid efterfrågan på behörig ort har det äfven förnummits,
att något åtgörande i detta afseende icke heller är att snart emotse.

Under tiden fortvara de i många år öfverklagade olägenheterna
af det nuvarande systemet och därmed också de förluster, som kommunerna
och landet både direkt och indirekt lida.

Såsom exempel härpå torde förtjäna anmärkas, att, då i ett grannland
(Danmark) föreställningar af utlänningar äro, ehvad de äro musikaliska,
dramatiska eller af annan art, belagda med en beskattning,
uppgående till Vio af bruttoinkomsten, undslippa de här med 3 kronor
pr föreställning, i följd hvaraf, efter hvad det förmäles, t. ex. samma
skådespelerska, som i Köpenhamn för några få representationer fick af
sina inhöstade 45,000 kronor afstå 4,500 kronor, här i Stockholm skördade
55,000 kronor utan att därför betala mer än 15 kronor.»

Motionären framhåller till sist, att det torde dröja innan kommunalskattekommitténs
förslag i sin helhet kan bli genomfördt, samt att
det under sådana förhållanden torde vara lämpligt att bryta ut en eller
annan del af kommitténs vidlyftiga arbete och sålunda få hvarje del
väl pröfvad.

Det första af herr Ljungberg föreslagna alternativet — afseende
att hela den af kommunalskattekommittén föreslagna »Lag angående rätt
för kommun att i vissa fall upptaga särskilda avgifter» skulle antagas
— berör punkter, som icke stå i något direkt samband med frågan om
en högre beskattning af utlänningar, som här i landet gifva vissa slag
af föreställningar. Utskottet finner icke, att motionären förebragt tillräckliga
skäl, hvarför just dessa punkter skulle ur kommunalskattekommitténs
betänkande utbrytas och upptagas till särskild behandling;
och har utskottet ansett detta för närvarande desto mindre böra ifrågasättas,
som till Riksdagens ompröfning föreligger ett af motionär i
Första Kammaren väckt förslag om förnyad utredning af kommunalskattefrågan
i hela dess omfattning.

Det andra af motionären föreslagna alternativet afser att hvad
kommunalskattekommittén i nämnda lagförslags § 2 mom. c. d. och e.
föreslagit skulle läggas till grund för en blifvande lagstiftning.

Kommunalskattekommitténs förslag innehåller, i hvad det rör dessa
punkter, hufvudsakligen följande:

4 Sammansatta BemUnings och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

»§ 1.

Utöfver hvad kommunallagarne och särskilda författningar innehålla
om rätt för kommun att besluta upptagande af skatter eller andra
afgifter vare kommun berättigad att enligt de närmare bestämmelserna
i denna lag; såsom bidrag till täckande af kommunens behof upptaga
särskild afgift.

§ 2-

Särskild afgift, hvarom i § 1 förmäles, må upptagas:

c) för offentlig musikalisk eller dramatisk föreställning äfvensom
för offentlig cirkus- eller varietéföreställning;

d) för offentligt förevisande mot afgift af människor, djur eller
andra naturföremål, panorama, vaxkabinett samt optiska, mekaniska eller
andra konststycken;

e) för hållande af dans-, skjut- eller kägelbana, karusell eller lokal
för biljardspel.

§ 3.

Mom. 2. öfriga i § 2 afsedda afgifter skola bestämmas till samma
belopp för samma slag af rörelse, med iakttagande

att för föreställning, som i § 2 c) afses, afgiften må bestämmas
antingen till visst belopp, ej öfverstigande femtio kronor, för hvarje
gång, eller ock till viss andel, ej öfverstigande tio procent af bruttoinkomsten,
för hvarje föreställning;

att i fall, som i 2 d) och e) sägs, afgiften må bestämmas att utgå
månads- eller veckovis, därvid högsta månadsafgift vare tjugu kronor
samt högsta afgift i veckan fem kronor.»

Herr Ljungbergs hemställan innebär alltså: att särskild afgift för
offentliga föreställningar skulle utgå a f svensk undersåte såväl som af utlänning;
och att sådan afgift skulle tillfalla kommunen. Förslaget att
svensk undersåte, som ger föreställning af här åsyftad art, skulle
underkastas särskild beskattning anser utskottet icke för närvarande
böra föranleda någon åtgärd. Denna fråga är enligt utskottets förmenande
af en helt annan natur än frågan om en högre beskattning af
utlänningar; och finner utskottet, att densamma lämpligast må behandlas

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

i samband med den ofvan omnämnda motionen om förnyad utredning af
de kommunala skattefrågorna i allmänhet.

Hvad herr Ljungberg i öfrigt föreslagit berör i viss mån samma
ämne, som utgör föremål för herr Bergströms motion; och finner alltså
utskottet dessa motioner böra behandlas i ett sammanhang.

Den sålunda begränsade frågan har sedan en längre tid varit föremål
för statsmakternas uppmärksamhet.

På förslag af enskild motionär anhöll Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 20 april 1889, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser rörande
de i § 7 af då gällande kungl. förordning angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter stadgade'' bevillningsafgifter af
utlänningar för konserter eller dramatiska och andra föreställningar, att
dessa afgifter komme att utgå med ett i förhållande till den inkomst,
föreställningarna gåfve, skäligt belopp.

Med anledning af denna skrifvelse utarbetades inom kungl. finansdepartementet
år 1890 ett förslag tillförändrade bestämmelser angående
bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra
föreställningar m. m. De hufvudsakligaste punkterna i detta förslag
voro:

Bevillningsafgift skulle för hvarje dag, föreställning ägde rum,
utgöras såväl af utlänning, som med vederbörligt tillstånd vare sig
ensam eller med biträde af annan eller andra utlänningar mot inträdesafgift
för egen räkning gåfve offentlig föreställning, som ock af svensk,
som med biträde af en eller flera utlänningar, med eller utan inträdesafgift,
gåfve sådan föreställning.

Sökt tillstånd till gifvande af föreställning finge ej meddelas, innan
vederbörande med uppbördsmans qvitto styrkt, att stadgad afgift för
den tid eller det tillfälle, tillståndet skulle omfatta, blifvit erlagd.

Af bevillningsafgifterna skulle -|- tillfalla kronan och j$- den kommun,
inom hvilken föreställning gifvits.

För föreställning, gifven uteslutande för välgörande ändamål, skulle
bevillningsafgift icke utgöras.

I stad och å dess område skulle i allmänhet bevillningsafgifterna
för föreställningar, gifna af utlänningar för egen räkning, utgå med
belopp, som för hvarje år blifvit af beskattningsmyndigheterna bestäm -

6 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

da med afseende å den lokal, i hvilken föreställning gåfves. För sådant
ändamål skulle polismyndigheten årligen upprätta förteckning öfver alla
inom staden befintliga lokaler, där föreställningar kunde antagas förekomma,
jämte vissa uppgifter för beräknande af bruttoinkomsten vid
utsåldt hus; hvarefter besfcattningsmyndigheterna skulle med ledning af
dessa handlingar bestämma bevilluingsafgiften till högst tio och lägst
fem procent af det belopp, som motsvarade hälften af den bruttoinkomst,
hvilken af polismyndigheten antagits vid utsåldt hus vara att påräkna.
Gåfves föreställning i lokal, för hvilken bevillningsafgift ej blifvit af beskattningsmyndighet
bestämd, skulle afgiften utgå i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping med 20 kronor och i öfriga städer med
10 kronor för hvarje dag, föreställning egde rum.

För föreställning, gifven af svensk med biträde af utlänning, skulle
i allmänhet bevillningsavgiften utgå med ofvannämnda fixa belopp men
för konstridning af utländsk trupp i lokal, för hvilken bevillningsafgift
blifvit af beskattningsmyndighet bestämd, och för föreställning i sådan
lokal med för tillfället höjda inträdespris skulle bevillningsafgiften utgå
efter lokaltaxeringen.

För föreställning af utlänning å landsbygden skulle bevillningsafgiften
utgöra i allmänhet 5 kronor för hvarje dag, men 10 kronor för
föreställning af teater-, cirkus- eller annan kringresande trupp.

Sedan kungl. statskontoret samt Kungl. Maj:ts och Rikets kammarrätt,
som, efter öfverståthållareämbetets och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
i rikets samtliga län hörande, afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande öfver det uppgjorda förslaget, förklarat sig anse, att
detsamma icke i dess dåvarande form borde framläggas för Riksdagen,
anmodades två sakkunniga personer att utarbeta nytt förslag till bestämmelser
rörande ifrågavarande ämne med tagen hänsyn därvid till
de anmärkningar, som emot det förut upprättade förslaget blifvit framställda.

Dessa kommitterades förslag, som afgafs den 27 januari 1893, gick
i hufvudsak ut på en förändrad lydelse af § 5 i kungl. förordningen
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter; och
voro de viktigaste här föreslagna momenten följande:

Mom. I. För vissa, genom tidning, anslag, utlemnande af inträdeskort
eller annorledes kungjorda, offentliga föreställningar, som gifvas
af utlänning eller af svensk undersåte med biträde af utlänning vare
sig emot inträdesafgift eller emot afgift, som eljest på ett eller annat
sätt fordras, uppbäres eller emottages, skall med de i mom. 7 stadgade

7

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets inlåtande N:o 1.

undantag utgöras särskild bevillningsafgift med fem procent af den beräknade
eller antagna bruttoinkomsten sålunda:

a) Vid konsert, opera-, operett- eller annan musikalisk eller dramatisk
föreställning, cirkus- eller var iétéföre ställning, hal, balett, maskerad
eller pantomim, vid föreställning af akrobater, lindansare, taskspelare eller
luftseglare eller i hypnotism, spiritismtankeläsning eller buktaleri, så ock
vid annan med någon af dessa jemförlig föreställning skall, då föreställningen
gifves emot inträdesafgift och bruttoinkomsten kan antagas
komma att öfverstiga fyrahundra kronor, kontroll å biljettförsäljningen
verkställas, och bevillningsafgift för föreställningen efter sålunda vunnen
utredning om bruttoinkomsten utgöras, dock alltid med minst fem kronor;
men i andra fall skall bevillningsafgiften för föreställning, som här ofvan
omförmäles, efter antagen bruttoinkomst bestämmas att utgå med lägst
fem och högst tjugu kronor.

b) För anställande eller anordnande af karusell- eller annan konståkning,
målskjutning, ringkastning eller kraftprof med mera sådant samt
för förevisande af djur, naturalier eller ovanliga menniskor eller af panorama,
kosmorama, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller
annat dylikt skall bevillningsafgiften efter antagen bruttoinkomst bestämmas
att utgå med lägst tre och högst tjugu kronor för hvarje dag,
sådan föreställning gifves.

Mom. 2. Utländske positivspelare, gatsångare, musikanter, föreläsare
af djur eller annat samt akrobater, taskspelare och dylake, livilka, utan att
kungöra sina föreställningar, merendels drifva sitt näringsfång under bär
himmel och uppbära frivillig afgift, skola för rättigheten att gifva föreställningar,
som ej äro till mom. 1 hänförliga, utgöra bevillningsafgift
med tio kronor i månaden för hvarje person, hvilken afgift alltid boräknas
för hel eller hela månader och utgår med nämnda belopp, äfven
om under samma månad föreställningar gifvas å olika orter.

Mom. 3. Ansökning om tillstånd till gifvande af föreställningar,
som i mom. 1 och 2 omförmälas, skall innehålla dels uppgift, huruvida
föreställningarna komma att kungöras eller icke, dels ock fullständiga
upplysningar:

efter mom. 1, om föreställnings beskaffenhet, om antalet personer,
som vid föreställning skola biträda, samt om inträdesafgifter eller andra
vid föreställning förekommande afgifter äfvensom, der ej tillstånd sökes
för en följd af föreställningar på olika orter å landet, om den för föreställning
afsedda lokal och ungefärliga antalet af deri befintliga platser;
och

8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

efter mom. 2, om föreställningarnas beskaffenhet äfvensom om
antalet personer, för hvilka tillstånd sökes, samt deras namn och ålder.

Med ledning af dessa uppgifter åligger det den myndighet, som,
enligt hvad derom är särskild^ stadgadt, har att pröfva ansökningen,
att i utfärdadt tillståndsbevis antingen bestämma bevillningsafgiftens
belopp eller ock, der afgiften efter mom. 1 a) anses böra beräknas
medelst kontroll å biljettförsäljningen, derom meddela föreskrift.

Mom. 4. Vid inträdesbiljett till föreställning, för hvilken bevillningsafgift
skall beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen, skall finnas
fästad kupong med tryckt uppgift å biljettpriset eller om biljettens utlemnande
såsom fribiljett. Kontroll å biljettförsäljningen till sådan föreställning
verkställes i stad genom vederbörande polistjenstemans försorg
och å landet genom länsmannen med biträde af fjerdingsmannen eller
för orten möjligen anställde polismän eller, vid förfall för länsmannen
eller der så eljest erfordras, genom eller med biträde af särskilda utaf
länsmannen för tillfället antagna personer. Kontrollant å biljettförsäljningen
jemte dennes biträden åligger att infinna sig vid föreställningslokalen,
förr än allmänheten dertill erhåller tillträde, och att från hvarje
biljett afskilja dervid fästad kupong; hvarjemte kontrollanten, efter uppräkning
af de emottagna kupongerna och med ledning af de hos biljettförsäljaren
influtna medel, beräknar bruttoinkomsten.

Gifvaren af föreställning skall vid dess slut till kontrollanten aflemna
skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, hvilken uppgift denne sistnämnde
tillika med egen rapport derefter öfverlemnar till kronans uppbördsman
i orten; skolande, i händelse skiljaktighet förefinnes emellan
uppgiften och rapporten, bevillningsafgiften beräknas efter den högst
uppgifna bruttoinkomsten.

Mom. 8. Af beviliningsafgift, som i mom. I omförmäles, tillfaller
ena hälften kronan och andra hälften den kommun, inom hvilken föreställning
gifvits; hvaremot beviliningsafgift efter mom. 2 odelad tillfaller
kronan.

Emellertid ledde icke heller detta förslag till lagstiftning i ämnet.
Möjligen har man ansett en särskild beskattning vara mindre af behofvet
påkallad, sedan frågans rent ordningspolitiska sida blifvit i viss
mån beaktad genom det s. k. variétéförbudet, eller kungl. förordningen
af den 1 maj 1896 angående förbud mot utskänkning af brännvin m. m.
vid vissa offentliga föreställningar.

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlutande N:o 1. y

Vid behandling af det föreliggande ärendet har utskottet i främsta
rummet fäst sig vid önskvärdheten af att utgifterna för utlänningar,
hvilka här i landet gifva eller uppträda vid konserter samt dramatiska
eller andra föreställningar, måtte komma att utgå i skäligt förhållande
till inkomsten. De afgifter af 3 kronor i Stockholm och Göteborg samt
1 krona 50 öre å annan ort inom riket, som bestämmas i nu gällande
förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, kunna på intet sätt anses uppfylla detta önskemål. Den
utländske artisten är för närvarande här i landet väsentligen gynnsammare
ställd än den inhemske. Det har synts utskottet angeläget,
att lagstiftningen snarast möjligt må undanröja detta missförhållande;
och har utskottet också ansett, att en reform i syfte af en högre beskattning
af utlänningar, vare sig de gifva föreställningar för egen räkning
eller biträda vid föreställningar, som gifvas af svensk undersåte,
äfven från finansiell synpunkt kan hafva en viss betydelse.

I herr Ljungbergs motion har uttalats, att skatten på utländska
artister borde vara rent kommunal. Herr Bergström har endast föreslagit
en höjning af den nu till staten utgående bevillningen; hvilket
yrkande dock icke kan anses innebära, att icke kommunerna skulle
kunna inrymmas rätt att upptaga tillägg till denna bevillning. Utskottet
anser emellertid, att de skilda meningar, som med hänsyn till skattens
fördelning mellan stat och kommun gjort sig gällande, bäst sammanjämkas,
om en del af skatten tillerkännes kommunerna

Af ärendets föregående behandling har, efter hvad utskottet trött
sig finna, framgått, att eu beskattning sådan som den här föreslagna
icke lämpligen kan ordnas utan kommunernas medverkan; och har utskottet
därför ansett, att, om så ske kan, kontroll, uppbörd och redovisning
böra verkställas genom de kommunala myndigheternas försorg.

Enligt utskottets förmenande bör härvid äfven tagas i öfvervägande,
huruvida icke de kommunala myndigheterna möjligen må
kunna erhålla befogenhet att i vissa fall och inom vissa fastställda
gränser bestämma afgifternas storlek.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i förnvadt öfvervägande
frågan om beskattningen af de utlänningar,
hvilka här i landet gifva eller biträda vid konserter
samt dramatiska eller andra föreställningar; samt för
Bill. till Likså, Broi. 1903. 5 Sami. 2 A/d. 1 Hä/t. 2

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Riksdagen framlägga förslag rörande ifrågavarande
beskattning.

Stockholm den 10 mars 1903.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Reservationer:

af herr G. Jansson; samt

af herrar O. A. Ericsson, Beckman och Folke Andersson mot viss
del af motiveringen.

Herr A. Olsson har begärt få anteeknadt, att han såsom ledamot
i särskildt utskott icke deltagit i behandlingen af det i detta betänkande
omförmälda ärende.

STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1908.