14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

V,

N:o 9.

Ånk. till Riksd. kansli den 12 febr. 1903, kl. 7 e. m.

Betänkande, i (inledning af väckt motion om tull å kaustikt
natron, kaustikt kali och klorkalk.

(l:a A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 107, har herr J. E. Biesért föreslagit, att de nu tullfria
artiklarna kaustikt natron, kaustikt kali och klorkalk måtte beläggas
med en tull af 15 procent af värdet.

Till stöd härför anför motionären följande:

»Enhvar, som med uågon grad af uppmärksamhet följt utvecklingen
under de senare åren af industrien i olika länder, har icke kunnat undgå
att lägga märke till åtskilliga företeelser, hvilka äro ägnade att, åtminstone
hos de små folken, väcka känslor af allt annat än odeladt angenäm
art. — Då ordet »trust» nämnes, riktas allmänhetens uppmärksamhet i
främsta rummet på »det stora landet i väster», och likväl hafva vi svenskar
i själfva verket all anledning att vid ljudet af detta ord tänka fullt ut
så mycket på oss närmare liggande länder. Förhållandet är nämligen
det, att sammanslutningar industriidkare emellan kommit till stånd äfven
i europeiska länder, särskildt sådana, där tullskyddssystemet drifvits till
höjden af fulländning. Sådana sammanslutningar äro visserligen i många
fall fullt lojala, och således intet annat än godt att säga om, men i andra
fall, och de äro tyvärr många, hafva sammanslutningarna ägt rum i
syfte att med konstlade medel skapa ett tillstånd, under hvilket utom
sammanslutningen stående fabrikanter icke kunna fortsätta sin verksamhet.
Sådana »ringar» hafva i allmänhet tillkommit på följande sätt: I ett

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. IT»

land, där eu vara är onaturligt högt tullskyddad, har på grund häraf
så småningom denna vara blifvit föremål för öfverproduktion med
åtföljande prisfall under tillverkningskostnaden. Fabrikanterna hafva
då bildat »ring» under mer eller mindre fast form för att hålla
priset uppe på en för dem fördelaktig höjd. På grund af stort tullskydd
äro de befriade från all besvärande konkurrens från utlandet,
kunna således diktera priset i hemlandet och exportera öfverskottet åt
tillverkningen till för mindre tullskyddade länders fabrikanter af samma
vara ruinerande pris. Det är sådana resultat, det onaturligt höga tullskyddet
skapar, resultat, hvilka äro af beskaffenhet att mana vårt land,
såsom ung industristat, till allvarlig eftertanke, hur det under sådana
förhållanden bör förhålla sig. Äfven den mest principfaste frihandlare
kan med sådana fakta för ögonen börja vackla i sin tro på slutlig seger
för den, som bygger sitt hopp hufvudsakligen på kunskap, intelligens
och energi. Han måste, om ock med missmod, finna sig uti att vädja
till andra vapen för att göra striden mera jämn.

Eu till mig från Elektrokerniska aktiebolaget i Bengtsfors insänd
skrifvelse synes mig vara ett så belysande exempel på de förhållanden,
jag här antydt, att jag anser mig böra anföra den i dess helhet. Elektrokemiska
aktiebolaget skrifveri

»En af de förhoppningar, som fästats vid användningen af vår
rikliga vattenkraft, har baserats på den elektrokemiska industrien, för
hvars bedrifvande eu af de förnämsta betingelserna just är billig drifkraft.

Att denna förhoppning ej i nämnvärd mån förverkligats, är tydligt
för enhvar, som följt utvecklingen af denna industri i Sverige.

Orsakerna härtill äro flere. Huru enkla än grunderna för elektrokemien
synas vara, så hafva dock tillhörande industrier att kämpa med
störa praktiska svårigheter, när det gäller att i stor skala tillämpa teorierna.

Vidare sakna vi bär i Sverige i flere fall råvaror för den kemiska
industrien, hvartill äfven måste hänföras billigt bränsle. Vi sakna äfven
tillräcklig afsättning för dessa produkter inom landet.

Värst är dock, att konkurrensen inom denna industri är så skarp,
att det fordras synnerligen goda betingelser för att kunna bestå i kampen
mot de stora och öfvermäktiga utländska fabrikerna och i all synnerhet
mot det starkt tullskyddade Tysklands öfverproduktion, som för närvarande
hotar att tillintetgöra all kemisk industri i de länder, som tilllåta
fri import af dessa alster.

Till och med de engelska fabrikanterna, som dock äga de bästa
förutsättningar för den kemiska storindustrien, hotas i sin existens, och
för närvarande pågår eu strid på lif och död mellan de äldre klorkalk -

16

BeoiUnintjsutakotteti; Betänkande N:o 9.

fabrikerna i England och de moderna elektroniska fabrikerna i Tyskland,
och såsom eu första följd af detta krigstillstånd liar priset å Murkalk
nedsatts till inemot hälften af förut gällande.

En icke mindre ödesdiger prisnedsättning af cirka 25 procent har
drabbat kaustikt kali till följd af inbördes tysk och österrikisk konkurrens.

De tyska fabrikanterna kunna visserligen med ett visst jämnmod
betrakta dessa prisnedsättningar, till stor del deras eget verk, när de,
tack vare ett högt tullskydd och de störa naturliga förutsättningar för
denna industri, som landet äger, kunna sälja dessa produkter med god
förtjänst inom Tysklands gränser.

Men för att nedbringa tillverkningkostnaderna, drifvas de tyska
fabrikerna i stor skala, hvaraf följden blifver öfverproduktion, hvilken
måste till hvad pris som helst afsättas utomlands.

Då nu denna omständighet utgör ett allvarsamt hot för till och
med den kemiska industrien i England, i huru mycket högre grad bör
ej detta vara fallet med eu uppspirande elektrokemisk industri i Sverige,
hvilken icke allenast måste importera sin råvara från Tyskland, utan
därjämte måste, utan att själf äga något tullskydd, under ofvan påpekade
ogynnsamma förhållanden konkurrera med Tysklands öfverproduktion.

Så är förhållandet med den af Elektrokemiska aktiebolaget vid
Bengtsfors grundade elektrolytiska fabrikationen af kaustikt alkali och
Murkalk.

Ett kapital af nära tre kvarts million har blifvit nedlagdt därstädes,
och tillverkningen af dessa produkter har fortgått under loppet
af 2 1/$ år. Ehuru afsedd att tillgodose en stor del af Sveriges behof
af kaustikt kali och klorkalk, har denna fabrik på grund af tysk konkurrens
knappast fått någon afsättning inom landet för den viktigaste
af dessa produkter, det kaustika kalit, utan nödgats exportera större
delen af sin tillverkning däraf till England och dels till Norge.

Under sådana förhållanden har det varit en otacksam uppgift att
bedrifva denna fabrikation, och fara är, att densamma kommer att duka
under för en hänsynslös konkurrens, om ej tullskydd erhålles å dessa
produkter i likhet med öfriga kemiskt-tekniska preparat.

Här är ej fråga om att söka uppamma en för våra förhållanden
onaturlig industri. Sverige äger dock i sin billiga vattenkraft en af de
viktigaste förutsättningarna för elektrokemisk industri, och det linnes
intet skäl, hvarför ej en tillverkning af dessa produkter skulle med fördel
kunna bedrifvas i så stor utsträckning, att landets eget behof kunde
tillgodoses och någon liten export därjämte kunde äga rum.

Sveriges behof af klorkalk uppgår för närvarande till omkring 2,000

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

ton per år, af kaustikt kali till omkring 1,500 ton och kaustik soda till
omkring 900 ton, och under normala prisförhållanden uppgår värdet häraf
till i rundt tal en million kronor.

De svenska industrier, som skulle beröras af tull å ofvannämnda produkter,
äro, hvad de kaustika alkalierna beträffar, hufvudsakligen tvål- och
såpfabrikerna. Klorkalk användes hufvudsakligen af pappers- och pappersmassefabrikerna
samt därjämte till någon del af blekerier och textilfabriker.

Pappersbruken använda äfven kaustikt natron. Hvad såp- och tvålfabrikerna
beträffar, äga dessa redan ett betydande tullskydd å sina produkter,
och då någon export af de sistnämnda ej äger rum, så kan en tull
å de kaustika alkalierna ej hafva någon menlig inverkan å deras verksamhet.
Kostnaden af de kaustika alkalierna spelar för öfrigt en mera
obetydlig roll vid denna fabrikation.

Förbrukningen af klorkalk vid våra pappersbruk är ganska ringa och
vid blekeri erna och textilfabrikerna så obetydlig, att det torde vara de
sistnämnda fullkomligt likgiltigt, huruvida klorkalken är tullfri eller ej.

Eu tull af 15 procent af värdet skulle, med nu gällande klorkalkpris,
för pappersbruken medföra en ökad tillverkningskostnad af ej mera
än 0,2 procent, säger två tiondedels procent, och då de själfva åtnjuta
tullskydd å hithörande papperssorter och då exporten däraf är ringa,
så torde en sådan tull ej hafva något afsevärdt inflytande på denna industri.

Men något annorlunda ställer sig förhållandet med de få pappersmassefäbriker,
som bleka sin massa för export. För dem, som ej vilja
inrätta sig för elektrisk blekning eller på elektrolytisk väg själfva framställa
sin blekvätska, hvilket torde vara det rationellaste, utan föredraga
att köpa klorkalk, för dem''skulle med nyssnämnda tull tillverkningskostnaderna
af den blekta massan ökas med omkring 2 procent. Då nu
priserna å pappersmassa under de senaste två, tre åren, alldeles oberoende
af klorkalkpriserna, fluktuerat 20 procent och därutöfver, så är det
uppenbart, att ofvannämnda stegring af blekningskostnaderna ej gärna
kan vara af annat än underordnad betydelse för dessa fabriker.

För öfrigt är för dem blekningen af pappersmassan mera eller
mindre en tillfällighetssak och en konjunkturfråga, då, beroende på pris
och efterfrågan, tidtals mera och tidtals mindre massa blekes, utan att
detta bär någon väsentlig inverkan på själfva tillverkningen af massan,
som alltid är hufvudsaken för dessa fabriker, och för hvilka vårt land
erbjuder synnerligen goda betingelser i och för sig.

Den elektrokemiska industrien torde för öfrigt, om densamma får
ostördt utveckla sig, blifva en den bästa bundsförvandt just för den kemiska
pappersmasseindustrien, enär med dess tillhjälp den sistnämnda kan
Bih. till Biksd. Prof. 1903. 5 Samt. J Afd. 5 Käft. 3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

göra sig oberoende af utländska kemiska produkter, hvilka nu i stor
mängd importeras för dess behof.

I samband härmed må äfven påpekas, att man i Tyskland, trots
dess storartade export både af pappers- och textilfabrikat, ej tvekat att
belägga import af klorkalk med en så pass hög tull som M. 3.0 0 per
100 kg.

Kaustikt kali och kaustik! natron draga därstädes en tull af M.
4.00 per 100 kg.

Med normala priser motsvara dessa tullsatser för klorkalken 25
procent och för de kaustika alkalierna respektive 10 och 20 procent af
värdet.

Då nu gällande tullsystem upprättades i Sverige, hvarvid som
regel fastställdes, att kemisk-tekniska preparat skulle vara underkastade
eh tull af 15 procent af värdet, hade man knappast tänkt sig möjligheten
af att kaustikt kali, natron och klorkalk skulle med fördel kunna
tillverkas i landet, och i alla händelser fanns då ej någon sådan industri
i Sverige.

I och med den elektrokemiska industriens utveckling har dock
en betydande förändring af förhållandena inträffat, och då nu en tillverkning
af ifrågavarande kemisk-tekniska preparat faktiskt bedrifves
i Sverige, och då, såsom ofvan påpekats, denna industri är väl i behof
af skydd, synes det, som en tull af 15 procent af värdet, i likhet med
öfriga kemisk-tekniska preparat, väl är det minsta, som bör ifrågakomma
å dessa produkter, för att den elektrokemiska industrien må kunna med
hopp om framgång bedrifvas i Sverige.»

Så långt Elektrokemiska aktiebolaget.

Efter att hafva mottagit denna skrifvelse, vände jag mig till en
del förbrukare af anförda varor här i landet med begäran om utlåtande,
huruvida den ifrågasatta tullen skulle i väsentlig mån skada deras verksamhet.
Af de erhållna svaren har jag fått det intryck, att så icke
skulle blifva fallet. Visserligen anse några af förbrukarne, att tullen
i viss mån skulle vara dem till men, men andra åter, och bland dem
de ojämförligt största förbrukarne af klorkalk, finna den föreslagna
tullen berättigad under förmenande, att en industri, som för vårt land
måste betraktas som mycket naturlig, bör hafva hjälp, då en onaturlig
konkurrens från andra länder söker bringa den om lifvet.»

Af ifrågavarande artiklar hänfördes före år 1892 kaustikt;kali till
kemiskt tekniska preparater, ej specificerade, och drog förty den för
dessa varor då stadgade tullafgift eller 5 procent af värdet. I enlighet med
1888 års tullkommittés förslag till tulltaxa beslöt emellertid 1892 års

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Riksdag, att kaustikt kali skulle få i riket tullfritt införas. Artiklarne
kaustikt natron och klorkalk hafva äfven före år 1892 varit tullfria.

Införseln af kaustikt kali, kaustikt natron och klorkalk har enligt
siffror, hämtade från den officiella statistiken, under nedannämnda år
utgjort:

År

Kaustikt kali
kilogram.

Kaustikt natron
kilogram.

Klorkalk

kilogram.

1893...........

51,403

143,662

1,072,153

1894...........

57,787

244,849

1,101,922

1895...........

90,734

1,042,951

1,249,582

1896...........

284,619

908,344

1,599,901

1897...........

1,381,303

625,257

1,675,658

1898...........

. 1,451,281

575,263

1,667,786

1899...........

1,266,093

928,732

2,402,236

1900...........

1,914,570

1,037,657

2,943,199

1901...........

1,435,289

800,196

1,521,987

svarande

ämnen, hvilka

användas inom åtskillig:

grenar i ej obetydlig mängd, torde för närvarande icke kunna framställas
i vårt land till så stor myckenhet, som för industriens behof
erfordras. Vid sådant förhållande och då de föreslagna tullsatserna alltså
skulle öka produktionskostnaderna för åtskilliga svenska industrigrenar,
särskildt pappers- samt tvål- och såpfabrikationen — något, hvarom talrika,
i anledning af motionen till utskottet inkomna protester bära vittne
— har utskottet funnit sig icke kunna biträda hvad motionären föreslagit,
utan hemställer,

att Riksdagen, med afslag å herr Biesérts förevarande
motion, måtte besluta:

l:o, att gällande''tullfrihet för kaustikt kaliskall
bibehållas;

2:o, att gällande tullfrihet för kaustikt natron
skall bibehållas; och

3:o, att gällande tullfrihet för klorkalk likaledes
skall bibehållas.

Stockholm den 12 februari 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Reservation

af herr friherre Kling spor, mot viss del af motiveringen.

Herr Lithander har begärdt få antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1003.