Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

1

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 16 maj 1903, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om
exporttull å svensk järnmalm.

I en inom Första Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 39, har herr P. E. Lithander, under åberopande af hvad han
anfört i en till annat utskott hänvisad motion, n:o 28, föreslagit,

»att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke en verksam exporttull å
svensk järnmalm kan och bör åsättas nämnda artikel under vissa förhållanden.
»

Motiveringen för nyssnämnda motion, n:o 28, hvilken motion afser
en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om villkoren
för statens förvärfvande af äganderätt till Gellivara och Kirunavara
malmfält, är af följande lydelse:

»Sedan flera år tillbaka har det stora bolag, som förvärfvat äganderätten
till Gellivara malmfält i Norrbottens län, tilldragit sig en uppmärksamhet
inom och utom landet af beklaglig art. Dess transaktioner
och processer, dess mångfaldiga, mer eller mindre tvifvelaktiga bolag,
som afsett det ena att uppsluka andra, och dess i öfrigt mer eller
mindre oklara förhållanden hafva varit ägnade att inom affärsvärlden,
synnerligast i andra länder, där svensk kredit plägar sökas, skada det
svenska namnet och minska förtroendet till svenska företag i allmänhet.

Bill. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 49 Häft. (N:o 61).

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

Med förbigående af hvad som om de förmåner, detta bolag fått af
staten, kunde vara att säga, men med beklagande af den ringa handlingsfrihet,
som i hithörande afseenden blifvit åt staten förbehållen, vill jag
framhålla det önskvärda, för att icke säga det nödvändiga däruti, att staten,
då tillfälle därtill gifves, till måttligt pris förvärfvar äganderätten till
Gellivara och Kirunavara malmfält samt därmed då äfven oinskränkt rätt
att bestämma, på hvad sätt och af hvem som ifrågavarande fält för framtiden
få bearbetas. Den förut ifrågasatta rättigheten för bolaget att i
händelse af försäljning få förbehålla sig arrenderingsrätt under 40 å 60
års tid för en försvinnande liten afgift bör naturligtvis ingalunda medgifvas.

Det synes mig icke osannolikt, att förhållanden emellertid kunna
inträffa, som kanske snart nog påkalla en alldeles särskild försiktighetsåtgärd
från den svenska statens sida. Tvenne sådana förhållanden framskymta
redan däri, att aktierna i Gellivara bolag icke med säkerhet komma
att längre stanna i svenska mäns ägo samt att man i Norge redan nu
funderar på att belägga den svenska malm, som på Ofotenbanan utföres
öfver Narvik, med utförselafgifter. Det enda och rätta korrektivet från
svensk sida mot sådana eventualiteter är naturligtvis att åsätta svensk
järnmalm en verksam exporttull, ty eljest blir det ju åt utländske aktieägare
i de svenska bolagen eller åt norska statsverket, som svenska staten
med stor penningeuppoffring beredt tillfälle att göra sig afsevärd vinst på
våra svenska malmtillgångar.

När den dagen kommer, då man måste besluta sig för det ena eller
det andra — köp af malmfälten eller exporttull på svensk järnmalm —
då går det icke an, att beslutet blir fördröjdt af långa utredningar och
inhämtandet af nödiga upplysningar, ty sådan utredning och sådana upplysningar
böra då ligga färdiga.»

Frågan om åsättande af en exporttull å järnmalm förevar senast
vid 1896 års riksdag, men blef af Riksdagen afslagen. Anledningen att
denna fråga då upptogs torde hafva varit den förhoppning, man hyste,
att inom landet skulle kunna åstadkommas en tillverkning af tackjärn,
som skulle kunna täfla med utlandets tillverkning af billigt kokstackjärn.
Med det i Sverige hufvudsakligast använda bränslet, träkol, åstadkommes
visserligen en god vara; men priset på densamma ställer sig jämförelsevis
högt, och förbrukningen af sådant tackjärn, jämförd med förbrukningen af
kokstackjärn, är icke stor. Innan andra metoder för tackjärnstillverkning
uppfunnits, hvilka väsentligt nedsätta kostnaden för erforderligt bränsle,
torde därför förhoppningen att af svenska malmer kunna i stor skala inom

• Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61. 3

landet tillverka billigt tackjärn icke förverkligas. Om det därför måste
erkännas, att de skäl, som tidigare anförts för åsättande af exporttull å
järnmalm, icke äga full giltighet, vill det dock synas utskottet, som den
begäran om utredning af frågan, hvarom motionären gjort framställning,
i allt fall icke saknar fog. Till en början torde det då kunna erinras,
ätt för tillgodoseendet af statens alltjämt ökade behof af inkomster det
möjligen kan blifva nödigt att tillgripa äfven en sådan utväg, som åsättande
af exporttull å järnmalm. Härtill kommer att, såsom förhållandena
under de senaste åren gestaltat sig med afseende å tillgodogörandet af de
i vissa delar af vårt land befintliga rika malmtillgångarna, det torde vara
önskvärdt, att en undersökning verkställes för att få utrönt, huruvida åtgärder
i syfte att möjliggöra en statens kontroll öfver malmbrytningen
kunna anses nödiga och därvid åsättande af exporttull vara lämpligt. Då
det sålunda enligt utskottets åsikt icke är uteslutet, att införandet af exporttull
å järnmalm kan visa sig vara för statens intresse behöflig! eller
förmånligt, men en sådan åtgärd icke lärer kunna vidtagas utan en föregående
utredning, har utskottet funnit sig böra i hufvudsak tillstyrka bifall
till det af motionären framlagda skrifvelseförslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke exporttull å
svensk järnmalm kan och bör åsättas under vissa förhållanden.

Stockholm den 16 maj 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:
J. BROMÉE.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

Reservationer:

af herr J. Bromée, som ansett, att utskottet bort afstyrka förevarande
motion; samt

af herrar Brodin, Almqvist, Beckman och Höjer.

Herrar Östberg och K. G. Karlsson hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit, herr Östberg i afgörandet och herr Karlsson i behandlingen
af det i detta betänkande omförmälda ärende.

Stockholm 1903.

Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.