Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

1

N:o 53.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1903, kl. 2 e. m.

Memorial, i anledning af kamrar nes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets
betänkande n:o 49 angående en inkomstskatt
för år 1904.

Vid behandlingen af bevillningsutskottets ofvannämnda betänkande
hafva kamrarne, enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag, stannat
i olika beslut på sätt här nedan vidare förmäles.

I propositionen n:o 42 hade Kung]. Maj:t, jämte det Riksdagen
föreslagits att för år 1904 till upptagande i riksstaten för samma år
åtaga sig en särskild bevillning af 11,000,000 kronor under namn af
inkomstskatt, föreslagit Riksdagen att besluta, att nämnda inkomstskatt
skulle utgå i enlighet med den, jämlikt 1902 års Riksdags beslut, den
21 juni samma år utfärdade, för innevarande år gällande förordning om
inkomstskatt, dock att 10 § i förordningen samt de särskilda anvisningarna
för ledning vid inkomstskattetaxeringen jämte det vid förordningen
fogade formulär till taxeringslängd skulle erhålla den förändrade lydelse,
som af ett vid propositionen fogadt förslag utvisades.

Enligt detta förslag skulle nuvarande punkt 6:o i de särskilda
anvisningarna betecknas med 7:o och i punkt 6:o däremot lämnas vissa,
till den föreslagna ändringen i 10 § närmast hänförliga förklaringar
rörande skattskyldigheten; och hafva i förslaget nämnda § samt punkterna
l:o och 6:o i anvisningarna erhållit följande ändrade lydelse:

Bill. till Tiilcsd. Vrot. 1903. 5 Band. 1 Afd. 43 Höft. (N:o 53).

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt äger icke rum, när den skattskyldiges
sammanräknade inkomst, däri inbegripen äfven hustruns,
understiger 1,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 1,000 kronor, men icke till 2,000
kronor, äro 800 kronor, uppgår den till 2,000 kronor, men icke till

3.000 kronor, äro 600 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor, men
icke till 4,000 kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Har i fall, hvarom nu är sagdt, skattskyldig inkomst af fast
egendom, uppgående enligt de i 2 § stadgade beräkningsgrunder till
300 kronor eller därutöfver, och utgör den skattskyldiges sammanräknade
inkomst minst nämnda belopp, skall skatt likväl erläggas för hela
den beräknade inkomsten af fast egendom, dock icke för mera än beloppet
af den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfverstiger den icke

6.000 kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

Öfverstiger inkomsten 6,000 kronor, skola för bestämmande af

det belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten
upptagas till oförändradt belopp, hvaremot

den del af

» » »

» » >

* v »

» } >

» » »

> » »

inkomster!, som öfverstiger

» i »

n » »

» > »

> » »

» » »

J» » i

6,000 kr. men icke 10,000 kr., ökas med

10.000 kr. » » 15,000 kr., » »

15.000 kr. » » 20,000 kr., » »

20.000 kr. » » 30,000 kr., » »

30.000 kr. > » 50,000 kr., » »

50.000 kr. » » 80,000 kr., » »

80.000 kr. ökas med ...........................

50%,
100%,
150 %,
200%,
250%,
300%,
400%.

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något
fall beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,
allt på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare
utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast
svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus
efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket skatt
beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor, så
att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

3

Särskilda anvisningar för ledning vid inkomstskattetaxeringen.

l:o

Inkomst af fast egendom.

Inkomst af fast egendom fastställes, oafsedt om behållningen af
fastigheten varit större eller mindre eller fastigheten icke alls lämnatnågon
afkastning, enligt bestämmelserna i 2 § i visst förhållande till
taxeringsvärdet sålunda, att inkomst beräknas af jordbruksfastighet
till sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet
samt af annan fastighet och frälseränta till fem kronor för hvarje fulla
etthundra kronor af taxeringsvärdet eller, då bevillning icke utgöres
för hela värdet, af den del däraf, för hvilken bevillning erlägges. Taxeringen
sker efter nästföregående års taxeringsvärde, men, då sådant
värde berörda år icke varit fastighet åsatt, efter löpande årets taxeringsvärde.

Skattskyldig, som utom fastighet har annan inkomstkälla, skall
följaktligen i sin uppgift till taxeringsmyndigheterna angifva dels
sin inkomst med frånräknande af däri möjligen ingående afkastning
af fast egendom och dels på ofvannämnda sätt beräknad inkomst af
den fasta egendomen. Den, som åtnjuter tillhopa 3,000 kronors inkomst-,
däraf 700 kronor härflyta af eu till 10,000 kronor taxerad
bostadsfastighet, skall således uppgifva 500 kronors inkomst af fast
egendom och 2,300 kronors inkomst i öfrigt. Har han därjämte en till

6,000 kronor taxerad obebyggd tomt, skall lian, äfven om han icke
har någon afkastning af tomten, anses däraf åtnjuta eu inkomst af
300 kronor

Den, som i sin fabriksrörelse använder egen fabriksfastighet, skall
såsom inkomst af fast egendom särskild^ upptaga fem procent af
fastighetens taxeringsvärde, men äger enligt 7 § a) vid beräkningen
af sin inkomst af rörelsen göra motsvarande afdrag.

Om den, hvilken är skattskyldig för inkomst af rörelse, tillika i
rörelsen förädlar skogs-, jordbruks- eller andra produkter från egen
jordbruksfastighet, äger han, som skall såsom inkomst af fast egendom
''uppgifva sex procent af fastighetens taxeringsvärde, vid beräkningen
af inkomsten af förädlingsrörelsen göra afdrag för värdet af omförmälda
produkter i oförädladt skick.

Har skattskyldig, som eljest helt och hållet eller delvis skulle åtnjuta
frihet från skatt, eu till 300 kronor eller därutöfvor beräknad in -

* Bevillningsutslcottets Memorial N:o 53.

kemist af fast egendom, erlägges skatt för denna inkomst, i den män
clen icke ofverstiger skattskyldigs sammanräknade behållna inkomst,

6:o.

Inkomst, som är från skatt fritagen.

i litet från skatt för hela eller en del af skattskyldigs inkomst
enligt de i 10 § meddelade bestämmelser är medgifven allenast svensk
medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftad! sterbhus efter
sådan. Den gäller således icke. t. ex. aktiebolag, utan erlägges skatt
åt sådant bolag efter taxerade inkomstens lida belopp, så snart detta
uppgår till minst 100 kronor, äfven om det understiger 4,000 kronor.
„ . ^idaie är att iakttaga, att, om skattskyldig, som eljest skulle äga

åtnjuta skattefrihet för hela eller en viss del af sin inkomst, har inkomst
r o aa eSenc*om, beräknad enligt de i 2 § stadgade grunder, till belopp
åt 400 kronor eller därutöfver, skatt utgår för hela denna senare inkomst,
såvida icke den beräknade inkomsten af fast egendom öfverstiger
den skattskyldiges sammanräknade behållna inkomst, i hvilket
tall skatt icke erlägges för det belopp, hvarmed inkomsten af fast egendom
öfverskjuter hela behållna inkomsten.

Har således skattskyldig, som här afses, en till 10,000 kronor
taxerad jordbruksfastighet, och afgår från den till 600 kronor beräknade
inkomsten häråt ränta å gäld med 200 kronor, erlägges skatt för 400
kronor. Äger skattskyldig eu till 40,000 kronor taxerad bostadsfastighet,
häraf inkomsten således beräknas till 2,000 kronor, och har han
dessutom inkomst af arbete till belopp af 1,000 kronor eller följaktligen
sam man lagd t 3,000 kronor, hvarifrån afgå för ränta å gäld 1,200 kronor:
sa att behållna inkomsten utgör 1,800 kronor, åtnjuter han icke någon
skattefrihet for denna inkomst, utan skall erlägga skatt för sin inkomst
åt tast egendom, i den mån denna inkomst icke öfverskjuter den behållna
inkomsten, eller således för 1,800 kronor. Skattskyldig, som har
900 kronors behållen inkomst, däraf 480 kronor utgöra beräknad inkomst
åt teist egendom, skall betala skatt för 400 kronor.

, * sbt ofvannämnda betänkande hade emellertid bevillningsutskottet

hemställt, bland annat, att Riksdagen ville besluta, att den vid 1902
ars riksdag för innevarande år antagna, den 21 juni 1902 utfärdade
förordning om inkomstskatt skulle fortfarande under år 1904 gälla med

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

5

viss förändrad lydelse af det vid förordningen fogade uppgiftsfornmläret
samt att, vid bifall till denna utskottets hemställan, Kungl. Maj:ts proposition
n:o 42 skulle anses besvarad.

Enligt hvad redan antydts hafva Riksdagens kamrar i förevarande
fråga stannat i olika beslut, i det att Första Kammaren, med afslag å
hvad utskottet hemställt, bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
medan Andra Kammaren bifallit, hvad utskottet hemställt.

Häraf framgår visserligen, att bägge kamrarne antagit förordning
om inkomstskatt att gälla för år 1904, men att öfverensstämmelse i
besluten icke vunnits — utom i fråga om uppgiftsfornmläret, hvarom nedan
vidare förmäles — rörande lydelsen af 10 § i förordningen samt
förr omförmälda punkter i de särskilda anvisningarna för ledning vid
inkomstskattetaxeringen äfvensom af formuläret till taxeringslängd. Enligt
Första Kammarens beslut skulle författningen i dessa delar affnttas
i eldighet med Kungl. Maj:ts i samma delar gjorda förslag, medan Andra
Kammaren beslutat, att författningen i omförmälda liksom i öfriga delar
skulle hafva samma lydelse som i nu gällande förordning om inkomstskatt.

l:o).

I anledning af dessa kamrarnes skiljaktiga beslut får utskottet

a) för afgörande af frågan om lydelsen af 10 § i
förordningen föreslå följande voteringsproposition:

»Den, som i likhet med Andra Kammaren vill, att 10 § i den
för år 1904 afsedda förordning om inkomstskatt skall erhålla samma
lydelse som 10 § i den för innevarande år gällande förordning i ämnet,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Första Kammaren beslutat,
att, 10 § i den för år 1904 afsedda förordning om inkomstskatt
skall hafva följande, af Kungl. Maj:t i propositionen n:o 42 föreslagna
lydelse:

Skyldighet att erlägga inkomstskatt äger icke rum, när den skatt -

6

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

skyldiges sammanräknade inkomst, däri inbegripen äfven hustruns, understiger
1,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 1,000 kronor, men icke till 2,000
kronor, äro 800 kronor, uppgår den till 2,000 kronor, men icke till 3,000
kronor, äro 600 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor, men icke till

4.000 kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Har i fall, hvarom nu är sagdt, skattskyldig inkomst af fast
egendom, uppgående enligt de i 2 § stadgade beräkningsgrunder till
300 kronor eller därutöfver, och utgör den skattskyldiges sammanräknade
inkomst minst nämnda belopp, skall skatt likväl erläggas för hela den
beräknade inkomsten af fast egendom, dock icke för mera än beloppet
af den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfverstiger den icke

6.000 kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

Öfverstiger inkomsten 6,000 kronor, skola för bestämmande af

det belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten
upptagas till oförändradt belopp, hvaremot

den del af inkomsten,

som

öfverstiger

6,000 kr. men

icke 10,000 kr.,

ökas med

50%,

» » »

»

10,000 » »

» 15,000 »

T)

100 %,

T> It

»

»

»

15,000 > »

» 20,000 »

»

T)

150%,

t » T>

)

T>

T>

20,000 » »

» 30,000 »

»

»

200%,

» T> »

»

»

5-

30,000 » »

» 50,000 »

»

T>

250 %,

J> » »

T>

T>

»

50,000 » »

» 80,000 »

»

300%,

» »

T>

7>

T)

80,000 » ökas med

400%,

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något
fall beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,
allt på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare
utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast
svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus
efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket
skatt beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor,
så att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal,
bortfaller.»

Kungl. Majt:s förr omförmälda förslag till lydelse af vissa punkter
i de särskilda anvisningarna för ledning vid inkomstskattetaxeringen
och af formuläret till taxeringslängd hade gjorts under förutsättning

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53. 7

af och i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag till lydelse af 10 §. Lydelsen
af omförmälda punkter i anvisningarna och af berörda formulär
bör alltså ställas i beroende af Riksdagens beslut rörande affattningen
af 10 § i förordningen. Vid sådant förhållande får utskottet hemställa,
för den händelse omröstningen beträffande nämnda § kommer att utfalla
i enlighet med ja-propositionen,

b) att Första Kammaren ville, med frånträdande
af sitt beslut rörande lydelsen af förr omförmälda
punkter i de särskilda anvisningarna för ledning vid
inkomstskattetaxeringen, biträda det af Andra Kammaren
härutinnan fattade beslut, hvarigenom nämnda
anvisningar skulle erhålla samma lydelse, som i nu
gällande författning i ämnet.

För den händelse åter att samma omröstning kommer att utfalla
i enlighet med nej-propositionen, hemställer utskottet,

c) att Andra Kammaren ville, med frånträdande
af sitt beslut rörande lydelsen af punkterna l:o och
6:o i de särskilda anvisningarna för ledning vid inkomstskattetaxeringen,
biträda det af Första Kammaren
i fråga om anvisningarna fattade beslut, hvarigenom
nämnda anvisningar skulle erhålla den lydelse, som i
Kungl. Maj:ts proposition n:o 42 föreslagits.

2:o).

I det till författningen hörande formulär till uppgift vid skattskyldigs
taxering, som Kungl. Maj:t föreslagit skola i nu gällande affattning
jämväl under år 1904 användas, både utskottet i ifrågavarande
betänkande tillstyrkt vissa formella ändringar. Det beslut, hvarigenom
Första Kammaren afslagit utskottets hemställan i ämnet, innefattar
emellertid äfven afslag å utskottets hemställan rörande uppgiftsformuläret.
Då likväl, såsom af diskussionen inom kammaren framgick,
afsikten icke varit att afslå utskottets hemställan i denna del, samt
Andra Kammaren för sin del bifallit utskottets förslag jämväl i berörda
hänseende, hemställer utskottet till Första Kammaren,

Bevillningsutskottets Memorial N:o 53.

att kammaren ville, med frånträdande af sitt beslut
rörande det vid författningen fogade uppgiftsformulär,
biträda Andra Kammarens därutinnan fattade beslut,
hvarigenom formuläret skulle erhålla den af utskottet
föreslagna lydelse.

Stockholm den 7 maj 1903.

. På bevillningsutskottets vägnar:

J. BROMÉE.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1903.