Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
1
N:o 47.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1903, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
i syfte, att medgifvande ej må lämnas att å staten tillhörig
mark utskänka brännvin eller andra destillerade spirituösa
drycker.
(2:a A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 9, har herr K. G.
Bildt hemställt,
»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i »Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående
villkoren för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker af den 24 maj 1895», att rättighet till utskänkning
ej vidare må medgifvas hvarken åt person, som ämnar utöfva sådan å
staten tillhörig mark, eller åt person, som utöfvat utskänkningsrättighet
å sådan mark, sedan tiden för hans nyttjanderätt till marken gått till
ända.»
Till stöd för hvad sålunda föreslagits har motionären anfört följande.
»Under en lång tidrymd har lagstiftningen i vårt land sökt ordna
utskänkningsväsendet och därvid mer och mer inträngt i detaljer, i den
mån så kräfta af praktiska hänsyn. Sålunda ha på detta område den
enskildes vilja och frihet alltmer inskränkts och fått vika för det allmännas
kraf. 1 häfdanaet af denna grundsats ha de två senaste RiksBih.
till llihsd. Prat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 38 Häjt. (N:o 47.J 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
dagarne till och med i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhållit önskvärdheten
af att försvåra åtkomsten af Öl för en särskild kategori af
medborgare, nämligen arméns manskap. Om denna fråga skall jag
dock här ej uttala mig vidare än att antyda, hurusom dess lyckliga och
fullständiga lösning möjligen borde medföra, att utskänkningsställen ej
må finnas omedelbart utanför kasernområdena. För öfrigt är det en
känd sak, att ett utskänkningsställes läge är af största betydelse för
frekvensen. De myndigheter, som skola medgifva utskänkningsrättigheter,
beakta kanske detta förhållande, men man ser dock, huru de
enklare utskänkningsställena smyga sig så nära som möjligt intill kaserner
och fabriker, medan de finare intaga städernas bästa lägen och
de vackraste punkterna i deras omgifningar. Men ofta träder sträfvandet
att förflytta ett utskänkningsställe från en plats, där det utöfva!-ogynnsamt inflytande, på ett hinder af alldeles särskild natur: marken
tillhör staten, som mot afgäld upplåter densamma. Det skulle förefalla
egendomligt, om staten, som möjligen kommer att anbefalla inskränkning
i eller förbjuda servering af Öl inom ett marketenteri, strax i närheten
själf upplåter sitt område till fullständig utskänkningsrörelse.
Det skulle vara oförenligt med statens ställning icke blott att så
förfara, utan äfven att öfver hufvud på något sätt draga vinst af utskänkningsrörelse.
Då emellertid för närvarande utsikt icke torde finnas för
att genast med framgång genomföra häfdandet af ett sådant åskådningssätt,
skall jag icke nu framställa önskan om förbud för all utskänkningsrörelse
å mark, tillhörande det allmänna, utan inskränka mig
till att väcka fråga allenast därom, att utskänkningsställe å statens
mark icke må nyinrättas eller — då tid för nyttjanderätt utgår —
förnyas.»
För utredning af föreliggande ärende har bevillningsutskottet
ansett nödigt att införskaffa upplysning om antalet af å statens mark
befintliga rättigheter till utskänkning af brännvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker. Utskottet har för sådant ändamål
utverkat Kungl. Maj:ts befallning till öfverståthållareämbetet och Konungens
samtliga befallningshafvande att i sagda hänseende till utskottet
inkomma med vederbörliga uppgifter. Af dessa uppgifter jämte
de öfriga upplysningar, utskottet i ärendet inhämtat, framgår, att utskänkningsrättigheter
af ifrågavarande beskaffenhet förefinnas allenast
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
B
inom Stockholms stad samt inom Stockholms, Södermanlands, Skaraborgs,
Kristianstads och Jämtlands län.
I Stockholm innehafves rättigheten till all brännvinsutskänkning
af »aktiebolaget Göteborgssystemet i Stockholm», hvilket bolag försäljningsåret
1 oktober 1902—1 oktober 1903 till sitt förfogande bar 150
utskänkningsrättigheter. Af dessa rättigheter bar bolaget genom af
öfverståthållareämbetet godkända kontrakt å enskilda personer öfverlåtit
86, däraf 14 utöfvas å kronans mark, nämligen å Operakällaren
vid Karl XII:s torg, Blanchs café och Café Viktoria vid Karl XIII:s
torg, i bazarbyggnaden vid Norrbro, å lägenheten »Blåsot» på Kastellholmen,
å Lidingöbro värdshus på lägenheten Lidingöbro, å Djurgårdsbrunns
värdshus vid Djurgårdsbrunn, å Lilla Hasselbacken i kvarteret
n:o 16 Djurgården samt å Novilla, Alhambra, Tivoli, Bellmansro, Sirishof
och Hasselbacken på Kungl. Djurgården. Därjämte har öfverståthållareämbetet
jämlikt § 13 mom. 1 i gällande brännvinsförsäljningsförordning
den 24 maj 1895 meddelat två tillfälliga rättigheter till
utskänkning af brännvin å statens mark, nämligen den ena inom riksdagshuset
och den andra inom dramatiska teatern.
Inom Stockholms län finnas tillhopa fem rättigheter till brännvinsutskänkning
å kronans mark, nämligen en vid Malmen å Drottningholms
kungsgård inom Lofö socken, en å kronohemmanet Stallmästaregården
och en å Ulriksdals kungsgårds ägor, båda inom Solna socken,
samt två i staden Vaxholm.
Under en följd af år har utskänkningsrättighet af ifrågavarande
beskaffenhet enligt ofvan åberopade lagrum meddelats till utöfning
under sommarmånaderna å lägenheten Djurgården under Eskilstuna
kungsladugård i Klosters socken och Södermanlands län, hvilken lägenhet
jämlikt kungl. brefvet den 31 maj 1861 upplåtits åt staden Eskilstuna
att användas till lustpark. Enligt hvad Konungens befallningshafvande
i Södermanlands län upplyst, ingår förenämnda lägenhet i den del af
kungsladugårdens egor, hvilken skall försäljas till Eskilstuna enligt
Riksdagens under nästlidne gårdag fattade beslut.
Af de inom Kristianstads län för närvarande gällande brännvinsutskänkningsrättigheter
utöfvas icke någon annan å statens mark än
den innehafvareu af Spångens gästgifvaregård för tre år från den 1
november 1901 medgifna utskänkningsrättighet, hvilken delvis lärer
idkas å mark, tillhörig kronan.
Inom Skaraborgs län meddelade Konungens befallningshafvande
genom resolution den 15 april 1902 tillstånd till brännvinsutskänkning
för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
sagda år i den från Marieholms kungsgård afskeda och till staden
Mariestad på arrende upplåtna så kallade Alehagen i Leksbergs socken.
Huruvida enahanda utskänkning skall förekomma jämväl innevarande
år, är icke utskottet bekant.
Alltsedan oår 1898 har inuehafvaren af den på statens järnvägars
område invid Åre järnvägsstation belägna »Åre restaurant», jämlikt
§ 13 mom. 1 brännvinsförsäljningsförordningen, årligen undfått rättighet
till brännvinsutskänkning å restauranten under sommarmånaderna till
resande, turister och i Åre socken sig uppehållande kurgäster, men ej
till i Åre eller angränsande kommuner bosatta eller anställda personer.
De skäl, motionären till stöd för sitt förslag anfört, gifva vid
handen, att hans motion hufvudsakligen föranledts af omsorg om nykterheten
bland arméns manskap. Motionären erinrar till en början om
att de två senaste Riksdagarne i skrivelser till Kungl. Maj:t framhållit
det önskvärda däri, att tillgången på maltdrycker blefve för berörda
manskap försvåradt, och han framhåller sedan, att befrämjandet af
nykterheten i förevarande hänseende enligt hans förmenande borde
medföra en sträfvan, att utskänkningsställen icke finge inrättas i närheten
af kasernområde. Det vore oförenligt med statens värdighet att
i trakten intill ett dylikt område upplåta plats för en fullständig
utskänkningsrörelse samtidigt därmed, att, såsom möjligen komine att
ske, inskränkning i eller förbud för ölutskänkning inom ett marketenteri
anbefalldes. Staten borde därför gå i spetsen för sträfvandena att
undanröja den fara för krigsfolket, som läge i möjligheten att erhålla
spritdrycker i närheten af kasernområde, och för sådant ändamål borde
ett förbud i den riktning, motionären föreslagit, komma till stånd.
Bevillningsutskottet finner för sin del syftet i förevarande motion
vara synnerligen behjärtansvärdt, men utskottet kan likväl icke tillstyrka
den ändring i gällande brännvinsförsäljningsförordning, som motionären
föreslagit. Såsom af ofvanstående utredning framgår, är antalet rättigheter
till utskänkning af spritdrycker å kronans mark för närvarande
ringa, och af de förefintliga rättigheterna är det, såvidt utskottet
har sig bekant, allenast några af de i Stockholm varande rättigheterna
äfvensom de två rättigheterna i Vaxholm samt utskänkningen å Spångens
gästgifvaregård, hvilka utöfvas å ort i närheten af kasern eller
mötesplats. Vid sådant förhållande och då en undantagsbestämmelse
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
5
af den art motionären föreslagit ingalunda förhindrar uppkomsten af
utskänkningsställen å enskild mark i närheten af kasern eller mötesplats,
torde eu förändring af åberopade förordning i det af motionären
angifna syfte icke leda till det af honom åsyftade resultat. Bevillningsutskottet
håller nämligen för sin del före, att det af motionären afsedda
syftemålet lämpligast ernås genom en samverkan emellan vederbörande
militärbefäl och de myndigheter, som hafva att handlägga
fråga om beviljande af rättighet till utskänkning af spritdrycker, så
att dylika rättigheter såvidt möjligt icke komme att utöfvas i trakten
af kaserner eller mötesplatser. Särskilt synas de kommunala myndigheterna
från ordningssynpunkt böra hafva stort intresse af en sådan
sakernas ordning, och dessa myndigheters medverkan i berörda hänseende
torde därför i de flesta fall kunna af militärbefälet påräknas.
Enligt § 8 mom. 2 i gällande brännvinsförsäljningsförordning eger magistrat
att, därest föreskrift i sådant hänseende anses nödig, i sitt
årliga till Konungens befallningshafvande afgifna förslag om försäljningsställenas
antal angifva den trakt inom staden, där försäljningsställe
må finnas, och jämlikt § 10 mom. 1 skall kommunalnämud, när förslag
väckts om inrättande af utskänkningsställe inom socknen, afgifva yttrande
och däri, om bifall till utskänkningen för högst tre år till styrkes, utsätta
den trakt inom socknen, där den må äga rum.
Slutligen vill bevillningsutskottet erinra om den vederbörande
polismyndighet och kommunalnämnd enligt § 35 i förenämnda förordning
åliggande skyldighet att tillse ordningen å utskänkningsställe;
sagda myndigheter kunna tillfälligtvis anbefalla stängning af lokalen
och rörelsens inställande, när störande oordning förekommer eller anledning
föreligger att sådan befara. Förekomma å utskänkningsställe vid
särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren af rättigheten
icke kan anses fortfarande lämplig att densamma utöfva, må
Konungens befallningshafvande, jämlikt sistnämnda §, efter anmälan i
stad af magistraten eller stadsfullmäktige och å landet af socknens
eller angränsande sockens kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning,
äga att förenämnda rättighet inskränka eller indraga eller ock
innehafvaren därifrån skilja.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,
att herr Bildts förevarande motion om skrifvelse
till Konungen i syfte, att medgifvande ej må lämnas
Bih. till Biksd. Frot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 2
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.
att å staten tillhörig mark utskänka brännvin eller
andra destillerade spirituösa drycker, icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLI.
Reservation
af herr Beckman, som anfört:
»I likhet med motionären anser jag det ur principiell synpunkt
riktigast och med statens värdighet mest öfverensstämmande, om utskänkning
af starka drycker alls icke ägde rum å staten tillhörig mark.
Ett stadgande i sådant syfte torde dock för närvarande af praktiska
skäl icke kunna tillstyrkas. Däremot synes det mig fullkomligt onödigt,
att en utsträckning af sådana rättigheter tilläfventyrs skulle ifrågakomma.
Jag anser därför, att utskottet med anledning af motionärens
framställning i nu berörda afseende bort hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i Kungl. Maj:ts nåd. förordning
angående villkoren för försäljning af brännvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker
af den 24 maj 1895, att rättighet till utskänkning af
sådana drycker icke må — utöfver redan befintliga
utskänkningsrättigheter — medgifvas å staten tillhörig
mark.»
Herr Almström har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1903.