Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

5

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1903, kl. 12 midd.

Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillning
sidskottets betänkande n:o 26, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående förändrad lydelse af §§ 3, 4,
6, 7, 8, 10, 11 och 25 i förordningen angående villkoren
för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887, såvidt
sagda proposition icke blifvit i bevillningsutskottets betänkande
n:o 1 behandlad, äfvensom i anledning af en i sammanhang
med nämnda proposition väckt motion.

Vid behandlingen af bevillningsutskottets ofvannämnda betänkande
n:o 26 hafva Riksdagens kamrar, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag,
stannat i olika beslut, på sätt här nedan vidare förmäles.

l:o.

I en till innevarande Riksdag aflåten proposition, n:o 22, hade
Kungl. Maj:t

dels föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag
till förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11 och 25 i förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887,

dels ock i sammanhang härmed föreslagit,

att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af brännvinsskatten
stadgas skall lända till efterrättelse från och med dag, som, efter af
Riksdagen därom fattadt beslut, af Kungl. Magt kungöres;

6

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43-

att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med dag,
som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen,
af Kungl. Maj:t kungöres;

att skatt vid denaturering af brännvin skall intill den 1 oktober
1903 restitueras med 50 öre för litern;

att bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel
skola tillämpas från och med den 1 januari 1904; samt

att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.
I anledning af denna proposition hade i en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 124, herr N. Jönsson i Gammalstorp föreslagit,
»att Riksdagen ville besluta, att brännvin, tillverkadt af stärkelse
och gråstärkelse efter utländsk potatis och majs samt af alfabet vid
pressjästfabriker, hvarvid i tillverkningen af pressjäst ingått produkter
af nämnda slag, äfven måtte åsättas en särskild afgift af 5 öre pr liter
50 procent, samt att de bestämmelser i öfrig!., som äro föreslagna att
gälla vid tillverkning af brännvin af majs och utländska potater, äfven
må blifva gällande vid brännvinstillverkning i af mig nu föreslagna
hänseende».

Med föranledande häraf hade utskottet i sitt ofvannämnda betänkande,
n:o 26, hemställt,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, såvidt densamma
afser ändring af §§ 3, 4, 6, 7, 8, 11 och 25 i förordningen angående
villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887, icke måtte af
Riksdagen bifallas;

2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o) hemställt, Kungl.
Maj:ts förslag angående tiden för tillämpningen af dels bestämmelserna
angående särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under
tid, då majs där användes, samt angående användningen af malen spannmål,
dels ock öfriga föreslagna ändringar i omförmäida §§ af brännvinstillverkningsförordningen
måtte anses hafva förfallit; samt

3:o) att herr Jönssons omförmäida motion angående förhöjd skatt
å brännvin, tillverkadt af stärkelse efter utländsk potatis och majs m. fl.
ämnen, måtte anses besvarad genom hvad utskottet under l:o) hemställt.

Vid betänkandet fanns fogad en af herr J. Bromée m. fl,. afgifven
reservation, i hvilken yrkats, bland annat, att utskottets hemställan
i stället bort hafva följande lydelse:

7

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att 3, 4, 6, 7, 8, 11 och 25 §§
i förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13
juli 1887 skola erhålla den förändrade lydelse, som i ifrågavarande
proposition blifvit af Kungl. Maj:t föreslagen;

2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o) hemställt, Riksdagen
tillika måtte besluta,

a) att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där anväudes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och
med dag, som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af
majstullen, af Kungl. Maj:t kungöres;

b) att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober
1903; samt

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Jönssons ifrågavarande
motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta verkställa utredning i de af motionären angifna afseenden
samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
en dylik utredning må föranleda.

Utskottet, som tillåter sig erinra därom, att såväl lydelsen af
§ 10 i brännvinstillverkningsförordningen som därtill hörande tidsbestämmelser
redan blifvit genom kamrarnas sammanstämmande beslut
afgjorda, har, för vinnande af öfverskådlighet, ansett lämpligt att vid
införande här nedan af Kungl. Maj:ts förslag till förändrad lydelse af
återstående paragrafer i förordningen jämsides upptaga äfven den nuvarande
lydelsen af ifrågakomna paragrafer.

Nuvarande lydelse. Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse.

Art. I. Art. I.

Om rättighet till brännvins tillverkning Om rättighet till brännvins tillverkning
och destillering. och destillåring.

§ 3. § 3.

För brännvinstillverkning må be- För brännvinstillverkning må begagnas
redskap af hvilken storlek gagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med och beskaffenhet som helst med

8 Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

Nuvarande lydelse. Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse.

allenast de inskränkningar, som för allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller kontrollens handhafvande äro eller
varda föreskrifna. varda föreskrifna. Äfven må an vändas

alla slags råämnen, majs och
utländsk potatis dock endast i den ordning
här nedan sägs samt malen spannmål
allenast under den särskilda kontroll,
som af Kungl. Maj:t föreskrifves.

§ 4-

Den, som vill idka brännvinstillverkning,
skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd
att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Kungl. Maj:ts Befallningshafvande,
med uppgift å så
väl stället för tillverkningens bedrifvande
som ock dagen, då den
skall taga sin början, samt därvid
aflämna bevis, att han är behörig
att utöfva brännvinstillverkning. Af
bolag tillämnad brännvinstillverkning
skall anmälas af den, som enligt
gällande lag äger för bolaget
föra talan, och skall därvid lämnas
uppgift om samtlige delägare i bolaget.
Finner Kungl. Majrts Befallningshafvande
hinder icke möta
för handteringens utöfvande, varde
tillståndsbevis utfäi’dadt. Dock må
sådant bevis icke utfärdas för den,
hvilken blifvit dömd till ansvar för
brott, som om förmälas i §§ 23 och
25 i denna förordning.

§ 4.

1. Den, som vill idka brännvinstillverkning,
skall minst tio dagar
före den, då tillverkningen är
afsedd att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Kungl. Maj:ts Befallningshafvande,
med uppgift å så
väl stället för tillverkningens bedrifvande
som ock dagen, då den
skall taga sin början, samt därvid
aflämna bevis, att han är behörig
att utöfva brännvinstillverkning. Af
bolag tillämnad brännvinstillverkning
skall anmälas af den, som enligt
gällande lag äger för bolaget
föra talan, och skall därvid lämnas
uppgift om samtliga delägare i bolaget.
Finner Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
hinder icke möta
för handteringens utöfvande, varde
tillståndsbevis utfärdadt. Dock må
sådant bevis icke utfärdas för den,
hvilken blifvit dömd till ansvar för
brott, som omförmälas i §§ 23 och
25 i denna förordning.

2. Vill tillverkare för brännvinstillverkning
använda majs eller utländsk
potatis, göre därom skriftlig anmälan
hos den vid bränneriet anställde kon -

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43. 9

Nuvarande lydelse. Af Kungl. May.t föreslagen lydelse.

trollören minst tre dagar, innan den
första inmäskningen där af är af sedd
att ske. Kontrollören åligger att dels
lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan
dels ock ofördröjligen därom
underrätta Kungl. Maj ds Befallningshafvande
och öfverkontrollören.

§ 6.

1. Vill brännvinstillverkare före
den allmänna tillverkningstidens utgång
afstå från tillverkningsrätten,
skall lian därom göra skriftlig anmälan
hos den kontrollör, som är
anställd vid bränneriet, minst fem
dagar före utgången af det tillverkningsdygn,
med hvilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen;
dock att, om bränneri eller däri begagnad
redskap genom vådeld eller
annan olyckshändelse blifvit väsentligen
städadt, tillverkningsrätten
må upphöra omedelbart efter det
tillverkaren gjort skriftlig anmälan
därom. Kontrollören åligger att dels
lämna tillverkaren bevis om gjord
anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
och öfverkontrollören om
tiden för tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, där tillverkningen
sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta
tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i § 4 sägs.

3. Med tillverkningsdygn förstås
i denna förordning tiden från

Bill. till liiksd 1’rot. 1903. 5 Samt.

§ 6.

1. Vill brännvinstillverkare före
den allmänna tillverkningstidens utgång
afstå från tillverkningsrätten,
skall han därom göra skriftlig anmälan
hos den kontrollör, som är
anställd vid bränneriet, minst tre
dagar före utgången af det tillverkningsdygn,
med hvilket han
anmäler sig vilja afsluta tillverkningen
; dock att, om bränneri eller
däri begagnad redskap genom vådeld
eller annan olyckshändelse blifvit
väsentligen skadadt, tillverkningsrätten
må upphöra omedelbart
efter det tillverkaren gjort
skriftlig anmälan därom. Kontrollören
åligger att dels lämna tillverkaren
bevis om gjord anmälan
dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
och öfverkontrollören om tiden för
tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, där tillverkningen
sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta
tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i § 4 mom. 1 sägs.

3. Om tillverkare, som anmält sig

ämna vid brännvinstillverkning använda
1 Afd. 35 Käft. 2

10

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

Nuvarande lydelse.

klockan tolf på dagen den ena till
samma timme å nästföljande helgfria
dag.

§ 7.

Om anmäld brännvinstillverkning
ej företages inom fem tillverknings
dj^gn efter den i anmälan
uppgifna tid eller brännvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan,
som i § 6 mom. 1 omförmäles,
eller utan Kung]. Maj:ts därom meddelade
föreskrift och ej inom fem
tillverkningsdygn, det oräknadt,
hvarunder afbrottet inträdde, ånyo
företages, åligger det brännvinstillverkaren
att för de tillverkningsdygn,
under hvilka tillverkningen
sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet
belöpande kontrollkostnader.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar
och uppgifter enligt §§ 4 och 5
skall af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
öfversändas till öfverkontrollör
sist dagen efter det sådan
anmälan skett och till finansdeparte -

Af Kungl. May.t föreslagen lydelse.
majs eller utländsk potatis, vill upphöra
med användningen af dylika råämnen
före den allmänna tillverkningstidens
utgång, göre han därom anmälan
på sätt i mom. 1 sägs; och skall,
då sådan anmälan sker, förfaras på
sätt i samma mom. föreskrifves.

4. Med tillverkningsdygn förstås
i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till
samma timme å nästföljande helgfria
dag.

§ 7.

Om anmäld brännvinstillverkning
ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna
tid eller brännvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan, som
i § 6 mom. 1 omförmäles, eller
utan Kung]. Maj:ts därom meddelade
föreskrift och ej inom tre tillverkningsdygn,
det oräknadt, hvarunder
afbrottet inträdde, ånyo företages,
åligger det brännvinstillverkaren
att för de tillverkningsdygn,
under hvilka tillverkningen sålunda
icke utöfvats, gälda på bränneriet
belöpande kontrollkostnader.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar
och uppgifter enligt § 4 mom. 1
och § 5 skall af Kung], Maj:ts Befallningshafvande
öfversändas till
öfverkontrollör sist dagen efter det
sådan anmälan skett och till finans -

11

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

Nuvarande lydelse.

mentets kontroll- och justeringsbyrå
första lielgfria dag i hvarje vecka.

Art. II.

Om brännvins beskattning och uppläggande
på nederlag.

§ ii 1.

Har tillverkningen icke uppgått
till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid tillverkningsrätten
gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas eu afgift af
10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger
nämnda belopp; och likaledes skall,
i händelse tillverkningen ei uppgått
till 500 liter eller öfverstigit

5,000 liter i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn, utgå en afgift af
10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade brännvinet understiger
ett efter en medeltillverkning
af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp
eller öfverstiger
eu medeltillverkning, beräknad efter

5,000 liter för hvarje tillverkningsdygn.
Dessa afgifter skola dock
ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande
grundar sig på anmälan
efter olyckshändelse, hvarom i § 6
sägs, eller Kungl. Maj:ts därom
meddelade föreskrift; och ankomme
på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida
eller i hvad mån befrielse från
desamma må medgifvas, då brännvinet
erhålles såsom biprodukt vid
annan tillverkning.

Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse.
departementets kontroll- och justeringsbyrå
första helgfria dag i
hvarje vecka.

Art. II.

Om brännvins beskattning och uppläggande
på nederlag.

§ ii 1.

Har tillverkningen icke uppgått
till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid tillverkningsrätten
gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift
af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger
nämnda belopp; och likaledes
skall, i händelse tillverkningen ej
uppgått till 500 liter i medeltal för
hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift
af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade brännvinet understiger
ett efter en medeltillverkning
af 500 liter beräknadt tillverkning
sbelopp. Dessa afgifter skola
dock ej utgå, då tillverkningsrättens
upphörande grundar sig på anmälan
efter olyckshändelse, hvarom i
§ 6 sägs, eller Kungl. Maj:ts därom
meddelade föreskrift; och ankomme
på Kungl. Maj:ts pröfning,
huruvida eller i hvad mån befrielse
från desamma må medgifvas, då
brännvinet erhålles såsom biprodukt
vid annan tillverkning.

12

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

Nuvarande lydelse.

2. De enligt mom. 1 utgående
särskilda utgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens
upphörande inbetala
till landtränteriet. Sker det ej, läte
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och
skall emellertid det vid bränneriet
tillverkade och vid tillverkningstidens
slut under offentlig vård
kvarvarande brännvinet utgöra pant
för afgifterna.

Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse.

2. Hav tillverkningen vid ett och
samma bränneri under tiden från den
1 oktober till den 1 därpå följande
maj öfverstigit 600,000 liter beskattningsbart
brännvin eller under tiden
från den 1 maj till den 1 oktober
öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift
af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det
tillverkade litertalet öfverstiger i förra
fallet 600,000 liter och i det senare

435,000 liter.

3. De enligt mom. 1 och 2 utgående
särskilda utgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter
tillverkningsrättens upphörande inbetala
till landtränteriet. Sker det
ej, läte Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna;
och skall emellertid det
vid bränneriet tillverkade och vid
tillverkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande brännvinet utgöra
pant för afgifterna.

4. För brännvin, tillverkadt vid
bränneri under tid, då jämlikt anmälan
enligt § 4 mom. 2 majs eller utländsk
potatis där användes för brännvinstillverkning,
skall tillverkaren påföras en
särskild afgift af 5 öre för hvarje
liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis
i landtränteriet, dock hvarje gång
icke för mindre än 10,000 liter; för
mycket erlagd afgift restitueras efter
tillverkningsrättens upphörande på därom
af tillverkaren gjord framställning.

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

13

Nuvarande lydelse.

Art. IV.

öra ansvar för öfverträdelse af
förordningens föreskrifter.

§ 25.

1. Den, som vid brännvinstillverkning
från beskattning undansnillar
något af det brännvin, som
tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare
med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligen
uttagas, eller olofligen bryter
försegling eller öppnar eller borttager
lås, som öfverkontrollör eller
kontrollör i bränneri åsatt, eller gör
åverkan å den i bränneri^ uppsatta
kontrollapparaten, straffes med böter
från och med 500 till och med

5,000 kronor eller dömes till fängelse
från och med en månad till
och med ett år; dock må, där försnillning
skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest äro
synnerligen försvårande, dömas till
straffarbete från och med två månader
till och med två år. Den, som
efter detta lagrum dömes, skall ock
utgifva den skatt, som belöper sig
för det undansnillade brännvinet,
samt hafva förbrutit redskapen, det i
bränneriet med därtill hörande förvaringsrum
och nederlagsmagasin
vid beslagstillfället befintliga brännvin
och de kärl, i hvilka det förvaras.

Af Kungl. Maj: t föreslagen lydelse.

Art. IV.

Om ansvar för öfverträdelse af
förordningens föreskrifter.

§ 25.

1. Den, som vid brännvinstillverkning
från beskattning undansnillar
något af det brännvin, som
tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare
med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligen
uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager
lås, som öfverkontrollör eller kontrollör
i bränneri åsatt, eller gör
åverkan å den i bränneriet uppsatta
kontrollapparaten, straffes med böter
från och med 500 till och med

5,000 kronor eller dömes till fängelse
från och med en månad till
och med ett år; dock må, där försnillning
skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest äro
synnerligen försvårande, dömas till
straffarbete från och med två månader
till och med två år. Den,
som efter detta lagrum dömes, skall
ock utgifva den skatt, som belöper
sig för det, undansnillade brännvinet,
samt hafva förbrutit redskapen, det
i bränneriet med därtill hörande
förvaringsrum och nederlagsmagasin
vid beslagstillfället befintliga
brännvin och de kärl, i hvilka det
förvaras.

2. Har tillverkare vid brännvinstillverkning
utan anmälan, sota i § 4

14

BevillningsutskoHets Memorial N:o 43.

Nuvarande lydelse.

2. Varder någon, som begagnar
nederlagsrätt, beträdd med att olofligen
bortföra brännvin från nederlaget
eller bryter lian kronans lås,
som blifvit satt å nederlagsmagasin,
dömes till böter från och med 100
till och med 2,000 kronor eller fängelse
från och med eu till och med
sex månader. Aro omständigheterna
synnerligen försvårande, dömes till
straffarbete från och med två månader
till och med ett år. I fall
det olofligen bortförda brännvinet
återfinnes, vare det förverkadt; kan
det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren
dess väixle.

Af .Kanyl. Maj:t föreslagen lydelse,
mom. 2 sägs, omvändt majs eller utländsk
potatis, erlägge lian för allt det
brännvin, som vid bränneriet tillverkats
•under den tid, då tillverkning där pågick
på grund af samma tillståndsbevis,
som gällde, när clen oloftiga användningen
af nämnda råämnen ägde rum,
en särskild afgift af 5 öre för hvarje
liter, dock minst 500 kronor.

3. Varder någon, som begagnar
nederlagsrätt, beträdd med att olofligen
bortföra brännvin från nederlaget
eller bryter han kronans lås,
som blifvit satt å nederlagsmagasin,
dömes till böter från och med 100
till och med 2,000 kronor eller fängelse
från och med eu till och med
sex månader. Åro omständigheterna
synnerligen försvårande, dömes till
straffarbete från och med två månader
till och med ett år. I fall
det olofligen bortförda brännvinet
återfinnes, vare det förverkadt; kan
det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren
dess värde.

I afseende på utskottets ofvanberörda hemställan hafva, såsom redan
antydts, Riksdagens kamrar stannat i olika beslut, i det att Första
Kammaren bifallit utskottets hemställan, men Andra Kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, bifallit den af herr Bromée med flere afgifna,
här ofvan intagna reservation.

Vid sådant förhållande åligger det i första hand utskottet att tillse,
i hvad mån omförmälda beslut kunna sammanjämkas eller hvad i desamma
är af beskaffenhet att böra göras till föremål för gemensam omröstning
jämlikt § 65 riksdagsordningen samt till kamrarna afgifva det
yttrande, som häraf må föranledas.

Beträffande då först spörsmålet om eller i hvilken mån gemensam
omröstning bör äga rum, hafva i detta afseende inom utskottet yppats
skilda meningar. I anledning häraf har det synts lämpligt att här lämna

15

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

en redogörelse för hvad i liknande fall förut inom'' Riksdagen förekommit.

Utskottet vill då fästa uppmärksamheten därå, att, ehuru brännvinstillverkning
saf giften, beträffande hvilken afgift torde gälla hvad i § 60
regeringsformen innehålles angående husbehofsbrännerimedlen, är af bevillnings
natur och förty, jämlikt stadgandena i § 65 riksdagsordningen
och § 71 regeringsformen, för den händelse kamrarna äro af olika mening
rörande denna bevillning, grunderna för densamma, sättet för dess
tillämpning eller bevillningens fördelning till utgörande, kamrarnas olika
beslut i dessa delar utgöra föremål för gemensam omröstning, däraf likväl
icke följer, att enahanda förfaringssätt bör tillämpas jämväl i afseende
på stridiga beslut rörande andra bestämmelser, hvilka med nämnda afgift
blifvit ställda i sammanhang och hvilka äro af natur att kräfva
godkännande såväl af Konungen som af Riksdagen. I detta afseende
vill utskottet särskildt erinra om hvad 1884 års Riksdags bevillningsutskott
uttalat i en liknande fråga. Utskottet yttrade då i sitt memorial
n:o 5, bland annat, att brännvinstillverkningsförordningen, som bekant,
innehölle en stor mängd bestämmelser, med afseende å hvilka det aldrig
varit ifrågasatt och aldrig kunde ifrågasättas att tillämpa de konstitutionella
stadganden, som gälla i fråga om svenska folkets rätt att genom
Riksdagen allena sig beskatta. De ord, med hvilka riksdagsordningen
§ 65 inleder sina föreskrifter om gemensam omröstning: »När i fråga

om statsutgifter eller bevillning---kamrarna fatta stridiga beslut

etc.», kunde ej heller, enligt utskottets uppfattning, så uttydas, att
allt, som förekommer i en bevillningsstadga, skall göras till föremål för
gemensam omröstning. I hvarje fall kunde de icke afse bestämmelser,
hvilka tydligen äro af sådan beskaffenhet, att efter hela vårt statsskicks
skaplynne en förändring af dem måste kräfva båda kamrarnas sammanstämmande
beslut. Utskottets berörda memorial blef ock af båda kamrarna
lagdt till handlingarna, af Andra Kammaren likväl »utan gillande»
af utskottets motivering. (Första Kammarens protokoll III: 37, 21 och
Andra Kammarens protokoll IV: 47, 1.)

En liknande uppfattning uttalas äfven afen känd grundlagstolkare0),
som på tal i hvad mån bestämmelserna i brännvinstillverkningsförordningen
kunna blifva föremål för gemensam omröstning yttrar, att så
vore fallet endast med det, som rörde skatten och sättet för dennas utgörande
eller följaktligen hvad som innehölles i förordningens Art. II
om brännvins beskattning och uppläggande på nederlag. Däremot kunde,

*) H. L. Rydin

Svenska Riksdagen — senare delen sid. 342.

16

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

enligt samma källa, icke göras till föremål för dylik omröstning föreskrifterna
i Art. I om rättighet till brännvinstillverkning och tiden för
dess utöfning, ej heller bestämmelserna om destilleiing och rening, om
tillsyn vid tillverkning och destillering, om ansvar för öfverträdelse eller
föreskrifterna i afseende på verkställighet. Dessa föreskrifter vore nämligen
antingen af ekonomisk eller administrativ natur, i hvilket fall
Konungen ensam ägde att däröfver bestämma, eller ock af civil- eller
kriminallags natur och sålunda föremål för Konungens och Riksdagens
gemensamma lagstiftning, samt borde alltså förfalla, då kamrarna om
dem stannade i olika meningar. Enligt denne författares mening skulle
följaktligen, såvidt angår nu ifrågavarande paragrafer, gemensam omröstning
kunna äga rum rörande §11, men icke beträffande §§ 3, 4, 6,
7, 8 och 25 i förordningen.

Utskottet tillåter sig vidare erinra, att, då fråga varit om ändring
af reglementariska föreskrifter, där sådana ostridigt förelegat, den grundsats
städse häfdats, att dylika bestämmelser icke kunna blifva föremål
för gemensam omröstning; och har utskottet ansett lämpligt att bär
nedan lämna en kortfattad redogörelse för några dylika fall.

I anledning af väckta motioner hade 1869 års Riksdags bevillningsutskott
i sitt betänkande n:o 9 hemställt om vissa ändringar af §§ 19
och 20 i brännvinstillverkningsförordningen i syfte, att tillverkare skulle
äga att med posten insända brännvinstillverkningsafgiften. Sedan denna
utskottets hemställan af Första Kammaren afslagits och af Andra Kammaren
återförvisats, yttrade utskottet i sitt memorial n:o 11, bland annat,
att, då Första Kammaren afslagit utskottets hemställan och frågan
således måste anses hafva förfallit, utskottet funne någon åtgärd i anledning
af nämnda återremiss icke kunna af utskottet företagas. Denna
utskottets anmälan lades af båda kamrarna till handlingarna. (Första
Kammarens protokoll II: 476 och Andra Kammarens protokoll III: 158.)

1880 års Riksdags bevillningsutskott hade i anledning af därom
väckt motion i sitt betänkande n:o 12 punkten 14:o) hemställt om ändring
af § 70 mom. 1 i då gällande bevillningsstadga i syfte att förkorta
tiden för anförande af be svär öfver pröfningskommittés beslut.
Utskottets hemställan i denna punkt bifölls med viss förändring af
Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren. I sitt memorial
n:o 17 anmälde i anledning häraf bevillningsutskottet, att vid sådant
förhållande frågan enligt utskottets mening förfallit, hvilken anmälan
af båda kamrarna lades till handlingarna. (Första Kammarens protokoll
III: 3<S, 31 och Andra Kammarens protokoll V: 54, 27.)

Bevillningsutslcottets Memorial N:o 43.

17

Vid 1893 års riksdag väcktes af herr A. P. Danielson motion
om ändring af gällande bevillningsförordnings rubrik äfvensom af § 1
i förordningen, men hemställde bevillningsutskottet i punkten 3:o) af
sitt betänkande n:o 18, att herr Danielsons motion icke måtte af Riksdagen
bifallas. Första Kammaren afslog sedermera motionen, hvilken
emellertid af Andra Kammaren bifölls. I anledning häraf yttrade bevillningsutskottet
i sitt memorial n:o 23 punkten 2:o), att, då motionen
icke kunde anses angå vare sig grunderna för fastighetsbevillningen,
sättet för deras tillämpning eller fastighetsbevillningens fördelning till
utgörande, utan allenast afsåge en närmare förklaring af hvad med
den då utgående fastighetsbevillningen vore att förstå utan att denna
förklaidng skulle medföra någon som helst rubbning eller förändring i
nyssnämnda afseenden, utskottet funne de i motionen berörda frågor
icke grundlagsenligen kunna göras till föremål för gemensam omröstning
utan vara att anse såsom förfallna. Utskottets nämnda anmälan
blef af båda kamrarna lagd till handlingarna. (Första Kammarens
protokoll III: 34, 2 och Andra Kammarens protokoll IV: 33, 5.)

I anledning af väckt motion hemställde 1894 års Riksdags bevillningsutskott
i punkten l:o) af sitt betänkande n:o 6 om sådan ändring
af §§ 51, 54 och 65 mom. 1 i då gällande bevillningsförordning,
att dels tiden för anförande af besvär öfver taxeringsnämnds beslut
förkortades, dels tillfälle bereddes ledamöterna i pröfningsnämnden att
före nämndens sammanträde erhålla kännedom om de hos sagda myndighet
anförda besvär, dels ock kostnaden härför skulle bestridas af den
i sistnämnda paragraf omförmälda s. k. bevillningsprocenten. Utskottets
hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren
afslog densamma. Då utskottet ansåg dessa kamrarnas olika beslut
icke kunna sammanjämkas och frågan icke heller enligt utskottets åsikt
vore af beskaffenhet att böra genom gemensam omröstning afgöras,
anmälde utskottet i sitt memorial n:o 13, att frågan förfallit; och blef
detta memorial af kamrarna lagdt till handlingarna. (Första Kammarens
protokoll II: 24, 9 och Andra Kammarens protokoll III: 34, 3.)

Med stöd af hvad här ofvan blifvit uttaladt har utskottet vid
granskning af de särskilda paragrafer, hvarom nu är fråga, funnit sig
icke kunna föreslå, att §§ 3, 4, 6, 7 och 8, hvilka samtliga innefattas
i förordningens Art. I om rättighet till brännvins tillverkning och destillering,
äfvensom § 25, som innehålles i Art. IV om ansvar för öfverträdelse
af förordningens föreskrifter, komma under sådan omröstning,
som omförmäles i § 65 riksdagsordningen. Särskildt med afseende på
Bill. till Pilcsd. Pro t. 1H03. 5 Sami. 1 Afd. 35 Häjt. 3

18

Bevillningsutslcottets Memorial N:o 43.

bestämmelserna i § 3 tillåter sig utskottet erinra, att 1887 års Riksdags
bevillningsutskott (mem, n:o 15) ansåg frågan om förbud mot
användning af majs, ris och vissa andra råämnen vid brännvinstillverkning
hafva förfallit, då kamrarna härom fattat stridiga beslut. Denna
utskottets uppfattning godkändes ock af båda kamrarna, som beslöto,
att memorialet skulle läggas till handlingarna. (Första Kammarens
protokoll II: 24, 1 och Andra Kammarens protokoll II: 29, 34.)

Beträffande åter § 11 i förordningen, hvilken paragraf innehåller
bestämmelser dels om brännvins beskattning, dels ock om sättet för
inbetalandet af vissa särskilda tillverkningsafgifter, torde dessa föreskrifter,
som afse en bevillning, vara af beskaffenhet att böra göras
till föremål för gemensam omröstning.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får utskottet

a) för afgörande af frågan om ändring af § 11
i brännvinstillverkningsförordningen föreslå följande
voteringsproposition:

»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att Kungl. Maj:ts
proposition, n:o 22, såvidt. densamma afser ändring af § 11 i förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli
1887, icke måtte af Riksdagen bifallas, röstar

Jäj

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra Kammaren beslutit,
att § 11 i förordningen angående villkoren för tillverkning af
brännvin den 13 juli 1887 skall hafva följande förändrade lydelse:

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid tillverkningsrätten gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall,
i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning af

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43. 19

500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter skola dock ej
utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan efter
olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kungl. Maj:ts därom meddelade
föreskrift; och ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida eller i
hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då brännvinet erhålles
såsom biprodukt vid annan tillverkning.

2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden
från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000
liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt
erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
litertalet öfverstiger i förra fallet 000,000 liter och i det senare 435,000
liter.

3. De enligt mom. 1 och 2 utgående särskilda afgifter skall till verkaren

inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala
till landtränteriet. Sker det ej, läte Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid
bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna. _ ''

4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt
anmälan enligt § 4 mom. 2 majs eller utländsk potatis där användes
för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift af
5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteriet,
dock hvarje gång icke för mindre än 10,000 liter; för mycket
erlagd afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom
af tillverkaren gjord framställning.»

Utskottet, som här ofvan lämnat en fullständig redogörelse för de
skäl, på grund af hvilka utskottet funnit sig icke kunna föreslå, att
§§ 3, 4, 6, 7, 8 och 25 i brännvinstillverkningsförordningen komma under
gemensam omröstning, anser dock, med hänsyn till det samband,
hvari nämnda paragrafer blifvit satta såväl med Kungl. Maj:ts proposition
om tullfrihet för omalen majs som ock med de föreslagna ändringarna
af § 11 i förordningen, att antagandet eller förkastandet af ofvannämnda
paragrafer 3, 4, 6, 7, 8 och 25 i förordningen lämpligen bör
göras beroende af utgången af den omröstning om § 11, som, på sätt
ofvan synes, utskottet funnit sig böra föreslå.

Vid sådant förhållande får utskottet, med stöd af bestämmelserna
i § 63 riksdagsordningen, enligt hvilka det åligger utskottet att såvidt,
möjligt söka att kamrarnas olika meningar sammanjämka, hemställa,

20 Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

för den händelse omröstningen beträffande § 11 i brännvinstillverkningsförordningen
kommer att utfalla i enlighet med ja-propositionen,

b) att Andra Kammaren ville, med frånträdande af
sitt beslut beträffande §§ 3, 4, 6, 7, 8 och 25 i förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887, biträda det beslut, Första Kammaren
härutinnan fattat, eller att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition n:o 22, såvidt densamma afser
ändring af nämnda paragrafer, icke måtte af Riksdagen
bifallas.

För den händelse åter att samma omröstning kommer att utfalla
i enlighet med nej-propositionen, hemställer utskottet,

< c) att Första Kammaren ville, med frånträdande af
sitt beslut beträffande §§ 3, 4, 6, 7, 8 och 25 i förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887, biträda det beslut, Andra Kammaren
härutinnan fattat, eller att nämnda paragrafer
skola erhålla den förändrade lydelse, som i ifrågavarande
proposition n:o 22 blifvit af Kungl. Maj:t
föreslagen.

2:o.

I punkten _ 2:o) af betänkandet n:o 26 hade utskottet hemställt,
att, vid bifall till hvad utskottet under l:o) hemställt, Kung]. Maj:ts
förslag angående tiden för tillämpningen af dels bestämmelserna angående
särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid,
då majs där användes, samt angående användningen af malen spannmål,
dels ock öfriga föreslagna ändringar af §§ 3, 4, 6, 7, 8, 11 och 25
i brännvinstillverkningsförordningen måtte anses hafva förfallit.

Jämväl beträffande denna del af utskottets hemställan hafva, såsom
redan anmärkts, kamrarna stannat i olika beslut, i det att densamma
af Första Kammaren bifallits, hvaremot Andra Kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, bifallit ofvan omförmälda reservation, i
hvars punkt 2:o) yrkats, att, därest Riksdagen beslöte, att §§ 3, 4, 6,
7, 8, 11 och 25 i förordningen angående villkoren för tillverkning af

21

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

brännvin den 13 juli 1887 skulle erhålla den förändrade lydelse, som i
Kungl. Maj:t,s proposition n:o 22 blifvit af Kungl. Maj:t föreslagen, Riksdagen
tillika måtte besluta,

att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med dag,
som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen,
af Kungl. Maj:t kungöres, samt

att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.

Under hänvisning till hvad förut blifvit anfördt hemställer utskottet,
för den händelse den under l:o) i detta memorial omförmälda omröstningen
beträffande § 11 i brännvinstillverkningsförordningen utfaller
i enlighet med ja-propositionen och under förutsättning därjämte af bifall
till utskottets hemställan under l:o b) här ofvan,

att Andra Kammaren ville, med frånträdande af sitt
beslut rörande punkten 2:o) af bevillningsutskottets
betänkande n:o 26 biträda Första Kammarens härutinnan
fattade beslut, eller att Kungl. Maj:ts förslag
angående tiden för tillämpningen af dels bestämmelserna
angående särskild afgift för brännvin, som tillverkas
vid bränneri under tid, då majs där anyändes,
samt angående användningen af malen spannmål, dels
ock öfriga föreslagna ändringar af §§ 3, 4, 6, 7, 8,
11 och 25 i brännvinstillverkningsförordningen måtte
anses hafva förfallit.

För den händelse åter att samma omröstning utfaller i enlighet
med nej-propositionen och under förutsättning därjämte af bifall till
utskottets hemställan under l:o c) här ofvan, hemställer utskottet,

att Första Kammaren ville, med frånträdande af
sitt beslut rörande punkten 2:o) af bevillningsutskottets
betänkande n:o 26, biträda Andra Kammarens härutinnan
fattade beslut, eller att bestämmelserna angående
särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid
bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda
i kraft från och med dag, som, efter det Riksdagen
Bill. till Itiksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 35 Raft. 4

22

Bevillningsutskottets Memorial N:o 43.

fattat beslut om upphäfvande af majstullen, af Kungl.
Maj:t kungöres, samt att öfriga bestämmelser skola
träda i kraft den 1 oktober 1903.

3:o.

I punkten 3:o) af betänkandet n:o 26 hade utskottet hemställt,
att herr Jönssons ofvan omförmälda motion angående förhöjd skatt å
brännvin, tillverkadt af stärkelse efter utländsk potatis och majs in. fl.
ämnen måtte anses besvarad genom hvad utskottet i punkten l:o) af
samma betänkande hemställt.

Äfven i afseende å denna del af utskottets hemställan hafva, enligt
hvad ofvan anmärkts, kamrarna fattat olika beslut, i det att densamma
af Första Kammaren bifallits, hvaremot Andra Kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, bifallit ofvan omförmälda reservation, i
hvars punkt 3:o) yrkats, att Riksdagen, i anledning af herr Jönssons
ifrågavarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i de af motionären angifna
afseenden samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med
det förslag, hvartill en dylik utredning må föranleda.

Då sammanjämkning af sist omförmälda skiljaktiga beslut synes
utskottet icke kunna äga rum och frågan icke heller kan blifva föremål
för gemensam omröstning, har frågan enligt utskottets åsikt förfallit;
hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 21 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Herr Lithander bär begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1903.