Bevillningsutskottets Memorial N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1903, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af dels kamrarnas skiljaktiga heslat rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 36 i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en
särskild stämpelafgift för punsch m. m., dels ock återremiss
af viss del af nämnda betänkande.
Vid behandlingen af bevillningsutskottets betänkande n:o 36, i
anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
en särskild stämpelafgift för punsch m. m., hafva Riksdagens
kamrar, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, dels stannat
i olika beslut, på sätt här nedan vidare förmärs, dels ock återremitterat
10 § i det af utskottet uppgjorda, betänkandet bifogade författningsförslag.
l:o.
1 § i utskottets författningsförslag är af följande lydelse:
»För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet
till minuthandel med eller utskänkning af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter trettio öre
för hvarje liter.
För punsch, som ur riket utföres, erlägges icke stämpelafgift.»
Bill. till Riksd. Frot. 1903. 5 Samt. 1 Afd. 34 Höft. (N:is 40, 41.)
2 Bevillningsutskottets Memorial N:o 40.
Samma paragraf i det af Kung], Maj:t framlagda förslaget lyder
sålunda:
»För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet
till minuthandel med eller utskänkning af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre
för hvarje liter.»
Vid behandlingen af ifrågavarande paragraf har Första Kammaren
godkänt utskottets förslag med den ändring, att orden »trettio öre»
skulle utbytas mot »sextio öre», hvaremot Andra Kammaren, med afsteg
å utskottets försteg, bifallit Kung!. Maj:ts försteg.
Kamrarnas beslut öfverensstämma sålunda däri, att afgiften blifvit
bestämd till sextio öre för liter, men äro så till vida skiljaktiga,
att den i utskottets försteg intagna bestämmelsen om frihet från stämpelafgift
för punsch, som ur riket utföres, blifvit af Första Kammaren
antagen, men af Andra Kammaren afslagen.
Då emellertid, på grund af inom utskottet lämnad upplysning,
torde kunna antagas, att afsikten med det inom Andra Kammaren framställda,
af kammaren godkända yrkande om bifall till Kungl. Maj:ts
försteg endast varit, att stämpelafgiften skulle utgå med sextio öre för
liter i stället för, såsom utskottet föreslagit, trettio öre för liter, men
däremot icke att borttaga nyssberörda, af utskottet föreslagna bestämmelse,
hemställer utskottet till Andra Kammaren,
att kammaren, med frånträdande af sitt nyssberörda
beslut, måtte biträda Första Kammarens beslut i ämnet.
2:o.
Beträffande tiden för ifrågavarande förordnings giltighet hade utskottet
hemställt, att förordningen skulle gälla under år 1904, hvaremot
Kungl. Maj:t föreslagit, att densamma skulle träda i kraft den 1 januari
nämnda år och således äga giltighet tills vidare.
Jämväl i fråga härom hafva kamrarna fattat skiljaktiga beslut, i
det att Första Kammaren godkänt utskottets hemställan, men Andra
Kammaren, med afsteg å utskottets försteg, bifallit hvad Kungl. Maj:t
föreslagit.
Jämlikt 63 § riksdagsordningen åligger det utskottet att söka
sammanjämka kamrarnas ofvan omförmälda olika beslut rörande tiden
Bevillningsutskottets Memorial N:o 40. 3
för förordningens giltighet; och tillåter sig utskottet i sådant afseende
hemställa,
att Riksdagen, hvardera kammaren med ändring af
sitt förut fattade beslut i detta ämne, måtte besluta,
att förevarande förordning skall gälla under åren 1904
och 1905.
3:o.
Såsom ofvan nämnts, hafva kamrarna till utskottet återremitterat
10 § i utskottets författningförslag. Nämnda paragraf, som ordagrannt
motsvarar 8 § i Kungl. Maj:ts förslag, innehåller straffbestämmelser för
öfverträdelser af förordningens föreskrifter och är af följande lydelse:
s>l mom. Förbrytelse mot 3 § straffes med böter från och med
100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskildt förmildrande omständigheter
föreligga, med böter från och med 10 kronor till och med
100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift enligt
1 § för den försålda punschen.
2 mom. Öfverträdelse af bestämmelserna i 2 § eller i 5 § 1 och
2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och med 100
kronor, dock att, därest genom öfverträdelsen afgift enligt 1 § undandraga
statsverket, öfverträdelsen varde ansedd efter hvad i 1 mom.
är stadgadt.
3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap,
mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans
arbete antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf
gjord.
4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage
han hälften af åklagarens andel.
5 mom. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän
strafflag.»
Åtex-remissen är föranledd af det i 3 § af utskottets författningsförslag
gjorda, af båda kamrarna antagna tillägg. Till nämnda paragraf,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag har följande lydelse:
»Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 § afgift
bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel
(punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd svarar
mot den i nämnda § angifna afgift»,
har nämligen utskottet fogat ett så lydande tillägg:
4 BevillningsutsJcottets Memorial N:o 40.
»och må vid försäljning till förtäring på stället kärlet ej öppnas
eller den därå anbringade stämpel rubbas, förr än kärlet blifvit till
köparen öfverlämnadt.»
Då nu 10 § 1 mom. innehåller bestämmelse om straff'' för förbrytelse
mot 3 §, skulle, med den föreslagna lydelsen af 10 §, straffet för
öfverträdelse af nyssberörda tillägg till 3 § blifva lika strängt som straffet
för den svårare förbrytelse, som måste anses ligga i underlåtenhet att
behörigen förse kärl, innehållande punsch, med stämpel till stadgadt belopp.
Aterremissen af 10 § torde innebära, att detta förhållande ansetts
olämpligt; och får utskottet fördenskull föreslå, att, jämte det 3 § uppdelas
i två moment, af hvilka det första skulle motsvara paragrafens
lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag och det andra nyssberörda, på utskottets
hemställan af Riksdagen antagna tillägg till paragrafen, dock
med^ eu af uppdelningen betingad mindre ändring i formellt hänseende,
10 § så ändras, att i dess första moment intages straffbestämmelse för
öfverträdelse af allenast 3 § 1 mom. och i dess andra moment straffbestämmelse
för öfverträdelse af 3 § 2 mom.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Riksdagen måtte besluta, att 3 § i förordningen
angående en särskild stämpelafgift för försäljning af
punsch skall erhålla följande förändrade lydelse:
3 §•
1 mom. Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken
enligt 1 § afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas,
vara försedt med beläggningsstämpel (punschstämpel)
å det belopp, som efter kärlets rymd svarar mot den
i nämnda § angifna afgift.
2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må
kärlet ej öppnas eller den därå anbringade stämpel
rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt;
samt
b) att Riksdagen tillika måtte besluta, att 10 § i
nyssberörda förordning skall erhålla följande lydelse:
10 §.
1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med
böter från och med 100 kronor till och med 500 kronor
Bevillning sutskottets Memorial N:o 40.
5
eller, där särskildt förmildrande omständigheter föreligga,
med böter från och med 10 kronor till och med
100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga
afgift enligt 1 § för den försålda punschen.
2 mom. öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, i
3 § 2 mom. eller i 5 § 1 och 2 mom. straffes med
böter från och med 5 kronor till och med 100 kronor;
dock att, därest genom öfverträdelsen afgift enligt 1
§ undandragits statsverket, öfverträdelsen varde ansedd
efter hvad i 1 mom. är stadgadt.
3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med
hans vetskap, mot denna förordning begås af hans
hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,
likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.
4 mom. Af böter, som enligt denna förordning
ådömas, tillfaller hälften åklagaren och hälften kronan.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens
andel.
5 mom. Vid bristande tillgång förvandlas böterna
enligt allmän strafflag.
Stockholm den 21 april 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.