Bevillningsutskottets Memorial N:o 38.

1

N:o 38.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 april 1903, kl. 2 e. m.

Memorial, angående ändringar i gällande tulltaxa.

(l:a A.)

Med begagnande af den enligt 40 § riksdagsordningen bevillningsutskottet
tillkommande befogenhet har utskottet funnit sig föranlåtet
att till Riksdagen inkomma med de framställningar, hvarom här
nedan vidare förmärs.

l:o.

Rubriken »Säckar» i gällande tulltaxa är af följande lydelse:

»Säckar:

nya, tomma; tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf de

bestå, med tillägg af 10 procent.

tydligen brukade och slitna............................................................. fria.»

I 1889 års tulltaxa gällde om nya, tomma säckar samma bestämmelse
som den nuvarande; och var i öfrigt föreskrifvet, att synbart brukade
säckar skulle åtnjuta tullfrihet. I anledning af väckt motion beslöt emellertid
1890 års Riksdag, att tullfrihet icke finge åtnjutas för synbart
brukade säckar, med mindre de jämväl vore slitna; och erhöll tulltaxerubriken
därvid sin ännu gällande lydelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 3 Sami. 1 Afd. 32 Häft. N:o 38.

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 38.

Denna rubrik är emellertid icke uttömmande. Till riket införas
nämligen säckar, liyilka väl äro brukade, och således icke kunna hänföras
till nya säckar, men icke heller så mycket brukade, att de kunna betraktas
såsom slitna och således åtnjuta tullfrihet. Enligt hvad utskottet
erfarit, hänföras sådana tydligen brukade, men ej slitna säckar — i likhet
med andra artiklar, rörande kvilkas tullbehandling i begagnadt skick
särskilda bestämmelser ej finnas i tulltaxan angifna ■—• till »öfriga inkommande
gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
alla slag, ej specificerade», upptagna under rubriken »Flyttsaker», och
beläggas således med en tull af 15 procent af värdet. Det synes emellertid
vara lämpligt, att tulltaxerubriken »Säckar» så affattas, att därunder
må kunna inbegripas äfven brukade, men ej slitna säckar. För sådant
ändamål erbjuda sig två utvägar: antingen att i rubriken såsom en underafdelning
upptaga tydligen brukade, men ej slitna säckar med viss bestämd
tullsats, eller ock att däri mot hvarandra ställa tydligen brukade
och slitna säckar samt andra säckar, hvartill då skulle hänföras såväl
nya som brukade, men ej slitna säckar med en gemensam tullsats för
båda dessa slag. Utskottet har funnit sig böra föreslå sistnämnda utväg.
I sak innebär detta, att brukade, men ej slitna säckar kom me att draga
samma tull som väfnaden, hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.
Importen af begagnade säckar består så godt som uteslutande af juteväfssäckar.
Oblekt och ofärgad juteväf drager en tull af 10 öre för
kilogram, hvarför tullen för dylika begagnade, men ej slitna säckar skulle
uppgå till 11 öre för kilogram. Någon afsevärd förhöjning af den värdefull
af 15 procent, hvarmed dylika säckar för närvarande beläggas, torde
förändringen icke innebära; och i allt fall torde största delen af de begagnade
säckar, som införas, vara af den beskaffenhet, att säckarna kunna
betraktas såsom slitna.

Utskottet hemställer alltså,

att Eiksdagen måtte besluta, att tulltaxans bestämmelser
angående säckar skola erhålla följande förändrade
lydelse:

Säckar, tomma:

tydligen brukade och slitna................................. fria.

andra; tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf
de bestå, med tillägg af 10 procent.

Bevillningsutskottets Memorial N:o 38.

3

2:o

Rubriken n:o 123 i gällande tulltaxa är af följande lydelse:
Flyttsaker:

gamla och brukade kusgeråds- eller andra lösörepersedlar, när
de inkomma för sådana personers räkning, hvilka inflytta
från utlandet, eller för sådana personers räkning, kvilka,
ägande hemvist i Sverige, vistats utomlands en tid af minst
ett år, och ägaren på tro och heder skriftligen intygar sådant
äfvensom att han dem själf begagnat samt för eget bruk och
icke i handelsafsikt infört, samt vederbörande tullkammare eller
tullinspektion pröfvar dem icke öfverstiga ägarens behof......... fria.

Denna lydelse erhöll nämnda rubrik genom nästlidet års Riksdags
på förslag af bevillningsutskottet fattade beslut. Tillförene hade tullfrihet
för dylika flyttsaker, under i öfrigt samma villkor, gällt, när flyttsakerna
inkommo för sådana personers räkning, hvilka inflyttade från utlandet
eller vistats utomlands en tid af minst ett år.

Under rubrikerna n:is 239 och 240 i gällande tulltaxa: »Instrumenter:
musikaliska: fortepianon, äfven begagnade: tafflar och pianinon
samt flyglar» förekommer en anmärkning af följande lydelse:

Anm. Vid införsel af begagnade fortepianon för sådana personers räkning, hvilka inflytta från
utlandet eller vistats utomlands en tid af minst ett år, äger tullfrihet rum under de
villkor i öfrigt, som i fråga om »flyttsaker» finnas stadgade.

Då ordalydelsen af denna anmärkning torde böra bringas till
öfverensstämmelse med den nu gällande ordalydelsen af ofvannämnda
tulltaxerubrik n:o 123, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte besluta, att rubrikerna n:is
239 och 240 i gällande tulltaxa skola erhålla följande
förändrade lydelse:

Instrumenter:

musikaliska:

fortepianon, äfven begagnade:

tafflar och pianinon .............. 1 stycke 150: —

flyglar ................................... 1 stycke 200: —

4

Bevillningsutskottets Memorial N-.o 38.

Anm. Vid införsel af begagnade fortepianon
för sådana personers räkning, hvilka
inflytta från utlandet eller för sådana
personers räkning, hvilka, ägande
hemvist i Sverige, vistats utomlands
en tid af minst ett år, äger tullfrihet
rum under de villkor i öfrigt, som i
fråga om »flyttsaker» finnas stadgade.

3:o.

I anledning af anförda underdåniga besvär öfver generaltullstyrelsens
beslut den 19 sistlidne Januari i fråga om tullbehandlingen
af ett parti s. k. coprah eller coperah, det vill säga kokosnötens i bitar
sönderdelade och torkade kärna, har Kungl. Maj:t till bevillningsutskottet
öfverlämnat handlingarna i målet för den åtgärd, hvartill utskottet kunde
finna desamma föranleda.

Af dessa handlingar inhämtas, att, sedan generaltullstyrelsen genom
beslut nyssnämnda dag förklarat ett af en firma i Göteborg infördt
mindre parti coprah böra i tullbehandlingsafseende hänföras till rubriken
n:o 727 i gällande tulltaxa: Varor, som icke kunna hänföras under
någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser: mer eller mindre arbetade,
och således draga en tull af 15 procent af värdet, Kungl. Maj:t, vid
föredragning den 20 sistlidne februari af firmans häröfver anförda underdåniga
besvär, icke funnit skäl göra ändring i generaltullstyrelsens beslut.

Generaltullstyrelsen anför i sitt i anledning af besvären infordrade
underdåniga utlåtande, bland annat, följande:

»Coprah eller coperah utgöres af den köttiga delen af kokosnöten
eller dess kärna, som torkats och sönderdelats i oregelbundna stycken
och som i stora kvantiteter införes till Europa samt användes till pressning
af olja. I friskt tillstånd nyttjas kokoskärnan, hufvudsakligast å
produktionsorten, till människoföda och därjämte användes den friska
kärnan i malet skick eller sönderskuren i mycket tunna skifvor vid tillverkningar
i sockerbagerier, ehuru i högst obetydliga kvantiteter. Någon
direkt införsel till Sverige af den i handeln under namnet coprah förekommande,
till pressning af olja afsedda varan har, styrelsen veterligen,
ej ägt rum, men frågan om tullbehandlingen af densamma har dock
vid tidigare tillfälle varit föremål för styrelsens pröfning. När ett fartyg,
som innehade dylik vara, år 1896 efter inträffadt haveri på resa mellan
utrikes orter infördes till Malmö och tullkammaren därstädes ansåg varan
hänförlig till tulltaxerubriken »Nötkärnor», anfördes nämligen häröfver

5

Bevillningsutskottets Memorial N-.o 38.

klagomål hos styrelsen. Det torde väl icke kunna förnekas, att nämnda
rubrik, efter bokstafven tolkad, möjligen skulle kunna å varan tillämpas,
men enär rubriken Nötkärnor uppenbarligen afser endast ätbara kärnor
af hassel- och dylika nötter, hvilka kärnor äro föremål för införsel,
torde häraf framgå, att det icke kan hafva varit lagstiftarens mening,
att coprah skulle tullbehandlas såsom nötkärnor och draga en tull, ej
understigande dess värde. Senaste tullkommitté, på hvars förslag rubriken
Nötkärnor infördes i tulltaxan, yttrar äfven i sitt afgifna betänkande
i fråga om nötkärnor: »Denna artikel, som för närvarande tullbehandlas

såsom nötter, har ansetts böra i stället draga samma tull som mandel.»
Till följd häraf ansåg sig styrelsen vid berörda tillfälle icke kunna hänföra
varan till »Nötkärnor», och enär kokosnötter skola draga tull per
stycke, kunde varan ej heller tullbehandlas såsom sådana, hvarföre och
då varan obestridligen undergått viss, om ock ringa bearbetning, bestående
i torkning och sönderstyckning, styrelsen genom beslut den 22
maj 1896 förklarade densamma hänförlig till varor, som ej äro i tulltaxan
upptagna, mer eller mindre arbetade, med en tull af 15 procent å
värdet; och då frågan om tullbehandlingen af coprah nu ånyo dragits
under styrelsens pröfning, har styrelsen ansett sig icke böra göra någon
ändring i den genom föregående beslutet fastställda förtullningsgrunden.

Det torde emellertid icke kunna förnekas, att fog för yrkandet
om tullfrihet för coprah förefinnes, enär kokosolja, införd på fat, är
tullfri och dylik olja tillverkas af coprah, som, enligt hvad de af klaganden
bilagda intyg bestyrka, icke lärer hafva annan användning än till
framställning af olja och i sammanhang därmed af äfvenledes tullfria
oljekakor. Den bearbetning, som varan, i det skick den inkommer,
undergått, är ytterst ringa och består, såsom förut nämnts, endast i
torkning och sönderstyckning af den färska kärnan, och klaganden torde
icke sakna skäl ifrågasätta, huruvida denna bearbetning kan anses vara
af beskaffenhet, att varan till följd häraf skall åsättas tull. Kan, såsom
styrelsen förmenar, varan ej hänföras till rubriken Nötkärnor, torde således
fog finnas för klagandens yrkande om tullfrihet för coprah, såsom
råämne för tillverkning af kokosolja, för så vidt hänsyn ej skall tagas
därtill, att själfva kokosnöten är belagd med tull.

Det ringa parti, öfver hvars tullbehandling klagomål nu anförts,
synes vara infördt allenast för att bereda visshet om, huruvida coprah må
få införas tullfritt eller ej, enär häraf lärer bero, huruvida det är möjligt
att i Sverige anlägga en fabrik för pressning af kokosolja. Naturligt

6

Bevillningsutskottets Memorial N:o 38.

nog kan anläggning af en sådan fabrik ej ifrågasättas, med mindre
råvaran för tillverkningen är tullfri, eftersom den färdiga varan eller
kokosoljan, inkommen på fat, såsom förut nämnts, åtnjuter tullfrihet;
och enär dylik olja är föremål för ganska stor införsel, skulle det blifva
af ej ringa betydelse för den inhemska industrien, om kokosolja kunde
inom landet framställas. En dylik tillverkning synes nu kunna blifva
möjlig, därest tullfri införsel af coprah medgifves, hvilket ej torde kunna
blifva till förfång för någon svensk industri. Styrelsen bär emellertid af
ofvan angifna grunder funnit sig ej kunna bifalla klagandens framställning,
men styrelsen anser sig böra i underdånighet hemställa, huruvida
icke skäl torde förefinnas, att, därest Eders Kungl. Maj:t icke finner
varan i tullbehandlingsafseende hänförlig till »Varor, som icke kunna
hänföras under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser: råämnen»,
hvilka åtnjuta tullfrihet, åtgärder vidtagas för att coprah blifver särskildt
upptagen i tulltaxan såsom tullfri.»

Då, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst och generaltullstyrelsen
omförmält, coprah användes för framställning af kokosolja, kar
bevillningsutskottet vid behandlingen af detta ärende ansett lämpligt att
sätta i riket befintliga oljeslageri^- i tillfälle att yttra sig i denna fråga;
och har från fem af dessa till utskottet svar inkommit, hvari anförts, af
de fyra att då coprah vid införseln undergått en viss förädling från det
naturliga tillstånd, hvari detta ämne i kokosnöten befinnes, det torde
vara tvifvelaktigt, om denna vara verkligen vore att hänföra till sådana
råämnen, hvarför tullfrihet borde åtnjutas, samt af det femte, att intet
behof af tull å coprah förelåge och att genom den nuvarande tullsatsen
hvarje industri af coprah omöjliggjordes, i följd hvaraf tullfrihet för
denna vara vore önskvärd.

Visserligen kan det icke bestridas, att kokosnötens kärna måste
undergå eu viss bearbetning för att bringas i den form, hvari densamma
under namn af coprah förekommer i handeln. Denna omständighet utgör
dock enligt utskottets uppfattning intet skäl, hvarför coprah skulle vara
med tull belagd. Förutom det, att den erforderliga bearbetningen icke
kan anses vara af mera genomgående beskaffenhet än den, många andra
råämnen, som nu åtnjuta tullfrihet, måste underkastas, är att märka, att
den vara, som af coprah framställes, nämligen kokosolja, är tullfri, dåden
inkommer på fat. Någon menlig inverkan af tullfrihet för coprah å den

7

Bevillningsutskottets Memorial N:o 38.

inhemska oljeslagerihandteringen synes därför svårligen kunna inträda;
och då genom beviljande af tullfrihet för coprah möjlighet kan beredas
att tillgodose åtminstone en del af det icke obetydliga behofvet afkokosolja
genom inhemsk produktion, måste utskottet uttala sig för lämpligheten
af en sådan åtgärd. Då emellertid enligt generaltullstyrelsens af
Kungl. Maj:t godkända tolkning af tulltaxan coprah för närvarande
drager en tull af 15 procent af värdet, torde i tulltaxan böra inforas en
uttrycklig bestämmelse, att coprah skall åtnjuta tullfrihet; och har
utskottet ansett sig böra härom väcka förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte besluta, att coprah skall
vara tullfri och att i följd häraf i tulltaxan intages
en så lydande rubrik:

Cojpräh eller coperah...................................................... fri.

Stockholm den 4 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.