Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
1
N;o 25.
Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1903, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Majds proposition
angående tullfrihet för omalen majs, äfvensom i sammanhang
med nämnda proposition väckt motion.
Under åberopande i tillämpliga delar af det vid Kungl. Maj:ts proposition,
n:o 22, angående förändrad lydelse af vissa §§ i gällande brännvinstillverkningsförordning
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 23 januari innevarande år, har Kungl. Maj:t uti eu till utskottet
remitterad proposition, n:o 21, föreslagit Riksdagen att besluta sådan ändring
i gällande tulltaxa, att rubriken omalen majs förklarades tullfri, samt att
berörda ändring skulle lända till efterrättelse från och med den dag, som,
efter det Riksdagen fattat beslut i ämnet, af Kungl. Maj:t kungjordes.
Af det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, att
chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning anmält, att chefen
för jordbruksdepartementet i en den 6 juni 1900 afbiten skrifvelse begärt
utredning, huruvida en sänkning af det under de senaste åren gällande
priset å majs med 3,7 öre för kilogram, motsvarande majstullens hela belopp,
skulle kunna antagas komma att verka därhän, att brännvinsbränning af
potatis, odlad inom landet, blefve afsevärdt försvårad eller omöjliggjord, samt,
för den händelse så skulle visa sig blifva förhållandet, huruvida och i så
fall hvilka åtgärder lämpligen skulle kunna vidtagas för att, utan att konBih.
till Biksd. Prof. 1002. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 25). L
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
trollen blefve försvagad, brännvin, tillverkadt af majs, kunde blifva beskattadt
högre än sådant, tillverkadt af potatis. Härjämte anmälde chefen för finansdepartementet,
att chefen för nämnda departements kontroll- och justeringsbyrå,
i anledning af berörda skrifvelse, den 19 december 1900 afgifvit
infordradt memorial.
Chefen för jordbruksdepartementet anförde härefter till statsrådsprotokollet
följande:
»Frågan om sänkning eller upphäfvande af den sedan år 1887 utgående
tullen å majs har årligen sedan flere år tillbaka varit föremål för
lifiiga öfverläggningar inom Riksdagens båda kamrar på grund af i ämnet
väckta motioner, men Riksdagen har hittills, dock ej med någon betydande
majoritet, afslagit samtliga ifrågavarande framställningar. Betydelsen för
landets jordbruk att erhålla ett så näringsrikt kreatursfoder som majs till
billigare pris än hvad nu är möjligt, då detta sädesslag är belagdt med eu
tull af 3,7 öre per kg., är enligt min åsikt så stor, att frågan om denna
tulls afskaffande ej längre bör undanskjutas, utan af Eders Kungl. Maj:t
föreläggas innevarande års Riksdag till afgörande.
Förutsättningen för ett lönande.jordbruk i den ojämförligt största delen
af landet är, att detsamma grundar sig på en intensiv kreatursskötsel och
mejeribandtering. På denna väg hafva äfven landets jordbrukare sedan en
lång följd af år inslagit, hvarföre ock den för foderväxter och rotfrukter
använda arealen år efter år stegrats. Detta system har visat sig mäktigt
att föra modernäringen framåt, och i synnerhet var utvecklingen under de
senaste årtiondena af det förra århundradet storartad. Landets export af
lefvande kreatur, kött, fläsk, smör och ägg steg år efter år, och smörexporten
intog till och med snart andra rummet bland landets exportartiklar.
En beklaglig förändring härutinnan har dock under de senaste åren inträffat,
i det exportsiffrorna varit i stadigt sjunkande, och hvad beträffar
artiklarne fläsk och ägg har till och med ett importöfverskott uppstått,
uppgående under år 1901, det senaste, för hvilket officiella siffror föreligga,
för fläsk till ej mindre än 9 millioner kg. och för ägg till 3 Va millioner
tjog, representerande tillsammans ett värde af omkring 10 millioner kronor.
Orsakerna till denna tillbakagång har man velat söka icke uti en minskad
produktion utan uti en ökad konsumtion af lifsförnödenheter inom landet,
en följd af de genom industriens uppsving ökade arbetsförtjänsterna, men
om också denna förklaringsgrund i någon mån kan vara riktig, hvad vissa
utaf ifrågavarande produkter beträffar, så är dock detta ej förhållandet med
alla, ty en tillbakagång af landets fläskproduktion kan dock påvisas. I alla
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
händelser borde jordbruket kunna möta en ökad konsumtion af lifsförnödenbeter
inom landet, utan att följden däraf skulle blifva en så betydlig
tillbakagång i exporten däraf, som nu varit förhållandet. Orsakerna härtill
äro nog flere, men en af de viktigaste torde fa sökas däruti, att betingelserna
för en billig produktion ej blifvit hos oss så tillgodosedda som i
andra länder, framför allt i Danmark, b vilket senare land är vår främste
medtäflare på den utländska marknaden. Ifrågavarande land har ej att
uppvisa någon tillbakagång i produktionen af landtmannaprodukter, utan
dess export af dylika inom landet producerade varor växer år efter år och
uppgick under år 1901 till den häpnadsväckande höga siffran af 262 millioner
kronor, däraf 60 millioner för fläsk, 132 millioner för smör och 21
millioner för ägg. Dessa siffror tala ett tydligt språk och bära äfven
vittne om, att de medel, af hvilka det danska jordbruket begagnar sig för
vinnande af ett dylikt resultat, äro efterföljansvärda. Uppskjuta vi allt
för länge att draga fördel af dessa lärdomar, kan med skäl befaras,^ att vi
komma att se oss år efter år allt mer och mer undanträngda från den
utländska marknaden och kanske till sist få upptaga en hård strid för att
försvara den inhemska. En intensiv foder- och rotfruktsodling, böjandet
af det lilla landtbrukets afkastningsförmåga, ett i hög grad utveckladt föreningsväsende
m. m. hafva visserligen förhjälpt det danska jordbruket till
den höga ståndpunkt, som detsamma för närvarande intager, samt att nedbringa
produktionspriset på eu stor del landtmannaprodukter, men härtill
har ^på samma gång i hög grad medverkat den möjlighet, som står de
danska jordbrukare till buds, att, utan erläggande af någon tull, importera
de billigaste och bästa kraftfodermedel, som på världsmarknaden stått till
buds. Ett dylikt kraftfodermedel hafva Danmarks jordbrukare funnit i
majsen, af hvilket sädesslag under åren 1899—1901 till Danmark importerats
i medeltal årligen omkring 400 millioner kg. Det är också hufvudsakligen
användandet af majs till foder, som Danmark har att tacka föi
sin betydande fläsk- och äggproduktion. Vårt lands jordbrukare hafva däremot
varit helt och hållet utestängda från en dylik hjälpkälla. Att under
sådana förhållanden striden om afsättning af landtmannaprodukter på den
utländska marknaden blir ojämn och måste sluta med nederlag för oss är
uppenbart.
Man kan med skäl uppställa den frågan, hvarför majs blifvit belagd
med tull, då detta sädesslag ej kan inom landet odlas. Orsaken får kanske
hufvudsakligen sökas i den ganska allmänt utbredda föreställningen, framförallt
bland landets potatisodlare, att majs, såsom mycket stärkelserik och
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
till följd däraf ett ypperligt råämne för brännvinsbränning, skulle, i händelse
dess pris blefve allt för lågt, komma att för ifrågavarande ändamål
an\ändas i sa stol utsträckning, att potatisodlingen för brännvinsbränning,
som i vissa trakter af landet bedrifves i ganska stor skala, komme att
blifva mindre lönande eller kanske till och med omöjliggöras. En dylik
farhåga är allt för öfverdrifven. Af en långt större fara hotas då den
inhemska potatisodlingen genom den under de senaste åren i stor skala
verkställda importen af stärkelserik, billig tysk potatis.
För att emellertid få denna fråga fullständigt utredd, aflät jag den
af chefen för finansdepartementet nu anmälda skrifvelsen. Af det yttrande
i ^ ämnet, chefen för kontroll- och justeringsbyrån afgifvit, framgår, att
några afsevärda svårigheter ej förefinnas för att belägga brännvin, tillverkadt
af tullfritt importerad majs, med högre skatt än sådant, tillverkadt af
inom landet odlad potatis. Härigenom skulle således ett af de ifrigast
aberopade skälen för bibehållandet af majstullen vara undanröjdt.
Visserligen har äfven anförts, att upphäfvandet af majstullen skulle
vara första steget till borttagande af öfriga spannmålstullar och på sådant
sätt jordbruket beröfvas ett välbehöfligt skydd för den inhemska råg- och
hveteodlingen, men en dylik farhåga synes mig vara grundlös. Snarare
finner jag, att ett envist fasthållande af en tullsats, af hvilken jordbruket
tillskyndas en betydande förlust, mera är ägnadt att skada än att befästa
det protektionistiska systemet.
Hen uppfattningen slutligen, att majstullen skulle verka som skyddstull
för råg- och hveteodlingen, kan jag på intet sätt dela. Så skulle visserligen
vara förhållandet, om majs kunde såsom människoföda ersätta råg
eller hvete och hela vårt behof af brödsäd producerades inom landet, men
så länge importöfverskottet af ifrågavarande sädesslag uppgår till nära 300
millioner kg., kan en uppblandning af majsmjöl i råg- eller hvetemjöl —
förutsatt att den konsumerande allmänhetens smak underkastade sig ett
dylikt försök ej verka till skada för den inhemska odlingen utan blott
till minskning af den nu alltför stom råg- och hveteimporten.
Med anledning af hvad jag anfört och då jag är fullt och fast öfvertygad,
att ett billigare pris på majs i väsentlig grad kan verka till höjandet
af produktion af de jordbruksnäringens alster, hvartill vårt lands läge
och klimatiska förhållanden hänvisa, får jag, under förutsättning att brännvin,
tillverkadt af majs, åsättes en högre skatt än sådant, tillverkadt af
inom landet odlade råvaror, såsom min åsikt uttala, att hos Riksdagen bör
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5
göras framställning om upphäfvande af den nu utgående tullen å omalen
majs.»
Chefen för finansdepartementet yttrade i hithörande delar:
»Då af skäl, som chefen för jordbruksdepartementet anfört, framgår,
att borttagande af tullen å omalen majs är af stor betydelse för det svenska
jordbrukets utveckling, anser äfven jag, att hos Riksdagen bör göras
framställning om upphäfvande af nämnda tull.
Under förutsättning af bifall härtill anhåller jag nu att få yttra mig
rörande den inverkan på brännvinstillverkningen, borttagandet af tullen å
omalen majs kommer att medföra, äfvensom angående de ändringar i gällande
förordning angående villkoren för tillverkning af brännvin, som däraf
påkallas; och torde det tillåtas mig att i detta sammanhang jämväl erinra
om några andra förhållanden, som äro af beskaffenhet att böra föranleda
ändring i nämnda förordning.
Enligt uppgifter, hämtade ur kommerskollegii underdåniga berättelser
angående handeln för åren 1893—1901, har under nämnda år priset på
majs växlat mellan lägst 7 kronor och högst 10 kronor för 100 kg. oberäknad!
tullafgiften. Om efter majstullens borttagande priset på majs kommer
att ställa sig så lågt, som nu nämnts, eller, till följd af prisfall å
världsmarknaden, kanske ännu lägre, blifver däraf antagligen en följd, att
majs kommer att i betydlig mängd användas till brännvinstillverkning,
hvarigenom priset på det hufvudsakliga råämnet för brännvinstillverkningen,
nämligen potatis, kommer att i afsevärd mån nedtryckas. I anledning
häraf måste i sammanhang med borttagande af tullen på majs särskilda
åtgärder vidtagas till förekommande af en vidsträcktare användning af majs
vid brännerierna än under nuvarande förhållanden äger rum. I sådant afseende
erbjuda sig två metoder, antingen att belägga den till brännvinsbränning
använda majsen med en särskild afgift eller ock att påföra det
af majs tillverkade brännvinet högre skatt än annat brännvin.
Angående dessa två metoder yttrar chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeriugsbyrå i förenämnda af honom afgifna memorial:
»Om den förstnämnda metoden väljes, måste inmäskningarna vid
bränneriet underkastas en noggrann kontroll. Redan nu utöfvas en
viss kontroll öfver dem, till hvilket ändamål tillverkaren är skyldig att
dagligen lämna kontrollören uppgift öfver råämnenas myckenhet och beskaffenhet
samt tillhandahålla behöfliga mätnings- och vägningsredskap.
Kontrollören åligger att med uppmärksamhet följa inmäskningen, att understundom
närvara vid råämnenas uppvägning och kontrollera dennas riktig
-
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
het, att uppmäta mäskens volym och undersöka dess sockerhalt samt häröfver
föra journal äfvensom att i enlighet med kontroll- och justeringsbyråns
särskilda föreskrifter af dels råämnenas mängd, dels mäskens volym
och sockerhalt beräkna det brännvinsutbyte, som borde erhållas, och därmed
jämföra det af brännvinskontrollapparaten angifna utbytet. På detta
sätt erhålles en sekundär kontroll öfver brännvinstillverkningen. Om nämligen
kontrollapparatens utslag i betydligare mån understiger det beräknade
utbytet eller plötsliga växlingar i detta uppstå, får kontrollpersonalen sin
uppmärksamhet fäst på förhållandet och kan vidtaga behöfliga åtgärder för
att utröna, huruvida möjligen ett fel hos kontrollapparaten eller en försnillning
föreligger. Härtill kan den nuvarande kontrollen öfver inmäskningarna
vara tillräcklig, men den är långt ifrån tillräcklig för att läggas
till grund för beskattning. Det är intet i densamma, som hindrar tillverkaren
att, ehuru inmäskningarne vid ett och samma bränneri pläga göras
med samma belopp hvar dag, ändock för de uppvägningar, vid hvilka kontrollören
ej är närvarande, uppgifva mindre majs och mera annan spannmål;
att lämna dylika oriktiga uppgifter bereder honom emellertid för närvarande
ingen nytta.
Skall en särskild afgift erläggas för den inmäskade majsen, måste
kontrollören före hvarje inmäskning bestämma den till inmäskning afsedda
majsens vikt och dessutom tillse, att ej majs mellan de ordinarie inmäskningarne
obehörigen inmäskas. Majs afverkas vanligen i bifinnerierna helkokt,
och man kan då tänka sig, att, sedan den af kontrollören uppvägda
majskvantiteten införts i kokaren och någon tid där kokats, ny majs påfylles
vid något tillfälle, då kontrollören ej vore närvarande. Att ålägga
kontrollören ej endast att närvara vid hvarje inmäskning, utan äfven att
ständigt öfvervaka kokaren låter sig ej ens göra vid bränneri, där tillverkning
endast bedrifves på dagen, enär kontrollören vissa tider är upptagen
af annat arbete, såsom brännvinets uppmätning ur sprithållaren samt inläggning
å och uttagning från nederlaget m. m.; ännu mindre skulle det gå
för sig vid bränneri, där tillverkning pågår hela dygnet. Det skulle således
i många fall erfordras två kontrollörer, boende i bränneriets omedelbara
närhet.
Denna stränga kontroll öfver bränneriet, hvilken väl knappast skulle
kunna genomföras, kan möjligen undvikas genom en föreskrift, att all vid
bränneriet befintlig majs, så länge tillverkningsrätt där gäller, skall förvaras
i särskildt magasin under kronans lås och ej utlämnas annat än i den mån
den skall användas i bränneriet. Men denna föreskrift måste ytterligare
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
kompletteras med en annan, nämligen att under samma tid majs ej må användas
på egendomen, där bränneriet är beläget, till något annat ändamål,
t. ex. utfodring åt kreatur, ty finge majs, afsedd att användas för sistnämnda
ändamål, förvaras i annan lägenhet på egendomen, funnes ju ingen
säkerhet, att den ej obemärkt infördes i bränneriet och där inmäskades utan
kontrollörens vetskap; detta gäller åtminstone för brännerier, där majs användes
vid brännvinstillverkningen, vid hvilka det därför blir alldeles nödvändigt
att under pågående tillverkning förbjuda användning af majs till
utfodring.
Den andra af de föreslagna metoderna var att pålägga det af majs
tillverkade brännvinet en högre skatt än annat brännvin. Enär det är
omöjligt att, när flera olika råämnen användas i ett bränneri, särskilja det
af det ena råämnet tillverkade brännvinet från det öfriga, blir det nödvändigt
att underkasta allt det brännvin, som tillverkas vid bränneriet,
under det att majs där afverkas, den högre skatten. Denna metod är ur
kontrollsynpunkt enklare än den förut omnämnda, emedan kontrollören ej
behöfver noggrant öfvervaka, huru mycket majs inmäskas, utan endast
behof ver tillse, huruvida majs användes vid inmäskningen. Den medför
däremot för tillverkaren den olägenheten, att han ej kan mäska majs samtidigt
med andra råämnen, hvilken samtida inmäskning dels af åtskilliga
tillverkare anses medföra bättre utjäsning, dels lämnar värderikare drank än
enbart potatismäsk. Hvad särskilt pressjästfabrikerna beträffar, torde
denna metod sannolikt komma att alldeles hindra dem att vid sin tillverkning
använda majs.»
Af hvad chefen för kontroll- och justerings by rån sålunda anfört synes
framgå, att af de båda antydda utvägarne den, som afser att underkasta
allt det brännvin, som tillverkas vid ett bränneri, under det att majs där
användes, högre skatt, är den, som lämpligast torde böra ifrågakomma att
användas. Med anlitande af denna utväg kommer åt majsen att anvisas
dess rätta plats bland råämnena för brännvinstillverkningen, nämligen att
utgöra en reserv, som tillgripes, först sedan de inhemska produkterna förbrukats.
Att genom tillämpning af nyssnämnda metod pressjästfabrikerna
blifva förhindrade att inmäska majs torde vara af mindre betydelse, enär
de hufvudsakligen använda majs för att få ett högre brännvinsutbyte.
Den högre skatten för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där majs
användes, synes böra utgå i form af en särskild afgift jämte den vanliga
bränn vinsskatten. Vid bestämmandet af storleken af denna särskilda afgift
måste beaktas, att äfven det af maltet erhållna brännvinet blir underkastadt
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
densamma. Till 100 kg. majs användas vid inmäskningen i de svenska
brännerierna ungefär 20 kg. torkadt malt och utbytet blir af majsen 70
och af maltet 15 eller tillsammans 85 liter brännvin af normalstyrka, motsvarande
83,3 liter beskattningsbart brännvin; detta dock något högt räknadt.
Fördelas den nuvarande tullen på 100 kg. majs, 3 kronor 70 öre,
på 80 å 83 liter brännvin, belöper sig på hvarje liter 4,6 å 4,5 öre, hvilka
tal lämpligen kunna afjämnas till 5 öre.
Den vid bränneriet anställde kontrollören bör med någon uppmärksamhet
kunna öfvervaka, att ej okrossad majs inmäskas i smyg. Att vid bränneri,
där malen spannmål användes, åstadkomma kontroll därå, att icke
majsmjöl inblandas i annat mjöl är däremot svårare. Af sådan anledning
borde helst användningen af malen spannmål vid brännvinstillverkning förbjudas,
hvilket ej heller skulle förorsaka brännvinstillverkarne i allmänhet
någon olägenhet, då för närvarande mjöl endast undantagsvis användes i
brännerierna. För pressjästfabriker, som ännu använda den s. k. skumjästmetoden,
skulle däremot förbudet blifva ödesdigert, enär vid dessa fabriker
inmäskas spannmål endast i form af finmalet mjöl. För användning af
malen spannmål måste därför en skärpt kontroll föreskrifvas hufvudsakligen
gående ut på proftagning och undersökning af det mjöl, som användes,
hvarjämte föreskrift bör lämnas, att spannmålen skall malas på bränneriets
egen kvarn, samt möjligtvis kontrollörerna böra åläggas något utsträcktare
tjänstgöring vid de brännerier, som använda malen spannmål, än vid öfriga
brännerier. De bestämmelser, som i nyssnämnda hänseenden kunna finnas
påkallade, hafva emellertid sin rätta plats i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna.
I eu till Eders Kungl. Maj:t ingifven underdånig petition har ett stort
antal personer, de flesta från Västergötland, men åtskilliga äfven från Östergötland
och Skåne — under framhållande dels att odling af rotfrukter
vore alldeles nödvändig för att uppehålla jordens bördighet, dels att mellersta
delen af det egentligen jordbruksidkande Sverige vore häuvisad till
odling af rofvor och potatis, dels ock att i vissa trakter af nämnda landsdel
af åtskilliga orsaker potatisen måste användas för brännvinstillverkning
— anfört, att under de senare åren råraaterialerna för brännvinstillverkningen
blifvit helt andra än förut, nämligen antingen utländsk spannmål
såsom majs, ris och dylikt eller ock sockerbetor och affall från sockertillverkningen
samt importerad potatis. Tillverkningen hade också förändrats
i så måtto, att antalet mindre brännerier årligen förminskades och ett antal
stora fabriker uppsfode. Staten hade genom att åsätta tull å brännvin sökt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 9
skydda denna industri, men upphäfde detta skydd genom att låta tullfritt
införa brännvinet i utländsk potatis, som till följd af ett lyckligare klimat
och billigare transportmedel kunde vid de södra kusterna säljas till sådant
pris, att de svenska jordbrukarne ej kunde täfla däVrned. Med åberopande
häraf hafva petitionärerna hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, om ej brännvinsbränuingen kunde så ordnas, att därtill, såsom
förut, landets produktion af potatis vunne afsättning, till hvithet måls vinnande
petitionärerna föresloge, att för allt brännvin, som tillverkades af utländska
produkter, af sockerbetor eller affall från sockerfabrikation samt vid
jästfabriker, skulle erläggas 10 öre högre skatt per liter af normalstyrka,
än för det brännvin, som tillverkades af andra inhemska produkter, att tillverkningen
på ett tillverkningsdygn ej finge öfverstiga 8,000 liter af normalstyrka
vid hvarje bränneri, och att, där så skedde, liknande högre skatt,
eller 10 öre, skulle erläggas för hvarje liter, som öfversköte nämnda antal,
samt att potatis skulle åsättas en införseltull af en krona per 100 kilogram.
Vidare hafva åtskilliga brännvinstillverkare och jordbrukare i Skåne och
Blekinge i underdånig petition hemställt om införande af högre skatt för
brännvin, som tillverkades af utländska produkter, hvarjämte framställningar
gjorts dels af åtskilliga personer om införande af tull å all utländsk potatis,
som här i riket infördes under tiden från och med den 15 september till
och med den 15 april, dels ock genom Sveriges bränneriidkareförening af ett
större antal jordbrukare angående meddelande af bestämmelser i syfte att
tillverkningen af stärkelse och brännvin hufvudsakligast förbehölles det svenska
jordbruket och dess potatisodling.
Öfver de två förstnämnda petitionerna hafva ej mindre generaltullstyrelsen
och chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå gemensamt
än äfven landtbruksstyrelsen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden,
däri bemälda myndigheter hemställt, att petitionerna icke måtte till
vidare åtgärd föranleda.
Hvad angår petitionärernas förslag, så vidt därmed afses att genom
särskilda åtgärder söka förekomma, att vid brännvinstillverkningen den svenska
potatisen undantränges af importerad utländsk potatis, synes mig detsamma
så till vida förtjäna afseende, att, utom för brännvin, tillverkadt af
majs, högre afgift bör erläggas jämväl för brännvin, tillverkadt af importerad
utländsk potatis.
Importen af potatis, som under 1890-talet ända till år 1897 höll
sig vid omkring 3,000 å 4,000 ton om året, steg år 1898 till 32,000
ton. År 1899 utgjorde den 83,000 ton och de närmast därpå följande två
Bill. till Biksd. Vrot. lutt.7. 5 S''and. 1 Afd, It) Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
åren respektive 54,000 och 85,000 ton, hvaraf åtminstone eu del, ehuru
storleken dock ej kan uppgifvas, användts vid brännerierna. Den närmaste
anledningen till den första i större skala bedrifna importen af tysk bränneripotatis
var den daliga potatisskörden i Sverige hösten 1899, hvarigenom
bi ist i tillgängen pa svensk potatis uppstod, desto större som brännvinstillverkningen
till följd af förväntan på en blifvande skatteförhöjning bedrefs
i \ida stolle omfattning, än bebofvet af brännvin kräfde. Härtill kommo
äfven förhållandena inom Tyskland, hvarest brännvinstillverkningen under
de närmast föregående åren ökats mycket betydligt, i följd hvaraf en allt
större jordareal användts till potatisodling. När så en öfverproduktion af
brännvin inträdde, uppstod öfverflöd på potatis; i synnerhet blef öfverskottet
stort, när under vintern 1900—1901 höstsäden af hvete och råg i Tysklands
östra provinser i hög grad skadades af frost, och den därigenom ledig -blifna arealen användes till potatisodling. De omständigheter, jag nu anfört,
hafva visserligen varit tillfälliga och äro säkerligen öfvergående, men det
är dock att förutse, att deu en gång började potatisimporten kommer att
fortgå äfven sedan normala förhållanden i nyss omnämnda afseenden återinträdt
i Tyskland. Oafsedt att potatisodlingen där bedrifves under gynnsammare
förhållanden i afseende på klimat och jordmån än i Sverige, hafva
under de senaste årtiondena såväl offentliga myndigheter som enskilda jordbrukare
och korporationer nedlagt mycket arbete på potatisodlingens förbättiande
ej mindre genom en rationell skötsel af densamma än äfven genom
utsädets förbättrande, och hafva därvid betydande resultat vunnits. Sålunda
bär skörden per hektar, som under 1880-talet utgjorde i medeltal 83,1 deciton,
under 1890-talet stigit till 96,5 deciton, likaledes i medeltal för hela årtiondet.
Potatisens stärkelsehalt, i Sverige 16 till 17 procent, är i Tyskland vanligen
öfver 20 procent, ofta nog 24 procent.
De nu antydda förhallandena i förening med den fördel för brännvinstillverkaren,
som ligger däri, att han kan på eu gång vid tillverkningsperiodens
början uppgöra aftal med en enda säljare, nämligen importören,
om leverans af hela det för tillverkningsåret behölliga partiet potatis, under
det att han vid inköp af svensk potatis mestadels måste göra inköpen i
små partier utan att kunna på förhand med säkerhet beräkna, huru mycket
han sammanlagdt kan erhålla, göra det antagligt, att den en gång började
importen af utländsk, särskildt tysk bränneripotatis kommer att fortfara,
såvida ej åtgärder till dess begränsning snart vidtagas. En dylik import
af tysk potatis skulle säkerligen föra med sig anläggandet af stora brännerier
i ellei invid kuststäderna, särskildt i södra Sverige, hvarigenom bränneri
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 11
handteringen lätt korarae att öfvergå till en ren fabriksindustri från att
såsom för närvarande hufvudsakligen vara en binäring till jordbruket. Äfven
för att motverka brännerikandteringens utveckling i dylik riktning anser
jag det vara nödvändigt att belägga det af utländsk potatis tillverkade
brännvinet med en särskild afgift. Det är visserligen sant, att man vid
brännerierna icke kan skilja den utländska potatisen från den svenska, men
om anmälningsskyldighet för den, som vill använda utländsk potatis, införes
och påföljden för försummelse i detta afseende göres tämligen kännbar,
torde det vara föga sannolikt, att någon brännvinstillverkare vill utsätta
sig för den risk, oloflig användning af utländsk potatis skulle medföra,
isynnerhet som hemforslandet af denna skrymmande vara ej kan ske obemärkt
och det säkerligen snart blefve bekant bland grannarne och äfven
för kontrollpersonalen, hvarifrån potatisen komme.
Afgiften för brännvin, tillverkadt af importerad utländsk potatis, synes
böra bestämmas till samma belopp som afgiften för brännvin, tillverkadt af
majs, således till 5 öre för hvarje liter. I likhet med den senare afgiften
bör den också utgå för allt brännvin, som tillverkas vid bränneriet under
den tid, då utländsk potatis där användes.
Det skydd, som genom en dylik afgift skulle beredas den svenska
potatisodlingen framgår af följande beräkning. Under antagande att den
importerade tyska potatisens stärkelsebalt i medeltal är Z\%, lämnar en
hektoliter dylik potatis 17 liter brännvin, hvartill kommer det af maltet,
5 kg., erhållna brännvinet, 3,75 liter, således tillsammans 20,75 liter brännvin
af normalstyrka, motsvarande 20,3 liter beskattningsbart brännvin.
Belägges nu detta brännvin med en afgift af 5 öre per liter, blir
afgiften för det af en hektoliter importerad potatis med tillhörande malt
erhållna brännvinet något mera än 1 krona; och motsvarar således den
föreslagna afgiften, isynnerhet som utbytet snarare är för lågt än för högt
beräknadt, en tullafgift af under alla förhållanden minst 1 krona för hektoliter
potatis.
Innan tillverkaren börjar använda majs eller utländsk potatis i bränneriet,
bör han därom göra anmälan hos kontrollören liksom ock, enär den
särskilda afgiften skall utgå för hela den tid, hvarunder nämnda råämnen
användas, då han ämnar upphöra därmed. Den särskilda afgiften bör för
undvikande af oreda i bokföringen debiteras för sig och ej sammanföras
med skatten. På det att någon ändring icke må behöfva göras i fråga om
rättigheten att hafva brännvin liggande på nederlag, bör afgiften också
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
betalas i förskott. En försummelse härutinnan bör naturligtvis medföra
tillverkningens afbrytande.
I ett år 1887 inom finansdepartementet utarbetadt förslag till förordning
angående villkoren för tillverkning af brännvin hade intagits förbud
att vid brännvinstillverkning använda majs, ris och andra råämnen, som
vore af beskaffenhet att icke kunna inom landet allmänneligen alstras. Såsom
påföljd för öfverträdelse af detta förbud hade föreslagits böter från och
med 500 till och med 1,500 kronor äfvensom en särskild afgift af 5 öre
för hvarje kg. af det olofligen använda råämnet. Vid behandling inom
högsta domstolen af detta förslag förklarade högsta domstolens pluralitet,
att den ansåge det ur rättslig synpunkt icke vara lämpligt att för eu viss
klass af näringsidkare med kriminellt ansvar belägga ett eljest tillåtet användande
af egna, till riket lofligen införda råämnen. I öfverensstämmelse
med den inom högsta domstolen sålunda uttalade åsikten anser jag bötesstraff
för den, som utan föregående anmälan vid brännvinstillverkning använder
majs eller utländsk potatis, icke böra ifrågakomma. Däremot synes
mig såsom påföljd för oloflig användning vid brännvinstillverkning af berörda
råämnen böra föreskrifvas skyldighet för tillverkaren att erlägga en
särskild afgift af 5 öre för hvarje liter brännvin, som tillverkats vid bränneriet
under den tid, då tillverkning där pågick på grund af samma tillståndsbevis,
som gällde, när den olofliga användningen af råämnen ägde
rum. Att den särskilda afgiften måste utkräfvas för allt det brännvin,
som tillverkats under tillverkningsperioden, påkallas af svårigheten att i
de flesta fall kunna med säkerhet afgöra, när den olofliga användningen
börjat. Presumtionen torde väl också få anses vara för att den pågått
under hela tillverkningsperioden. För den särskilda afgiften bör dock ett
minimum fastställas, hvilket synes skäligen kunna bestämmas till 500
kronor.»
Härjämte har till bevillningsutskottet hänvisats en inom Andra Kammaren
med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande proposition väckt motion,
nämligen n:o 127 af herr P. Nilsson i Bonarp; och har utskottet ansett
sig böra till behandling i detta sammanhang företaga omförmälda motion.
Herr Nilsson föreslår,
att Riksdagen i händelse af majstullens borttagande eller sänkande
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla:
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 13
att Kungl. Maj:t i eller såsom tillägg till ett blifvande förslag till
maltskatt täcktes föreslå Riksdagen en särskild tilläggsafgift för Öl, tillverkadt
i statskontrollerade bryggerier, där majs i större eller mindre mängd
användes;
att Kungl. Maj:t ville redan för denna Riksdag framlägga ett lagförslag
om förbud för användande af majs till stärkelsefabrikationen; samt
att Kungl. Maj:t likaledes till denna Riksdag ville inkomma med ett
förslag, att mjöl, framställdt af hvete, rag eller korn i förening med majs,
endast måtte få försäljas i säckar af särskild färg och tydligt stämplade
med ordet: »majsmjöl», samt att bröd, bakadt af mjöl, i hvilket ingår
majs, endast måtte få säljas i en viss, säregen form och förses med tydlig
stämpel: »majsbröd ».
Till stöd för detta förslag anför motionären följande:
»Det är obestridligt, att majsen som fodermedel har stora förtjänster,
och funnes förvissningen om att hit importerad majs endast användes till
detta ändamål, skulle majstullens borttagande säkert ej röna ett så starkt
motstånd. Men som erfarenheten från utlandet ger vid handen, att majsen,
där den är tillräckligt billig, i stor utsträckning blandas med annan spannmål
både för bryggeribehof och i brödsäd m. m., liksom den under samma
förutsättning förmår uttränga potatisen från brännerierna och stärkelsefabrikerna,
så ha från flera håll betänkligheter rest sig mot att borttaga den
tullsats, som hos oss gäller för majs.
Då Kungl. Maj:t dock föreslagit årets Riksdag att lämna importen af
majs fri, har Kungl. Maj: t äfven i någon mån behjärtat dessa farhågor,
i det Kungl. Maj:t föreslagit, att en högre skatt skall drabba brännvin,
tillverkadt vid brännerier, där majs —- och utländsk potatis i större
eller mindre utsträckning användes. Med ett sadant stadgande och under
förutsättning, att tilläggsskatten bestämmes något mera effektiv än i det
kungl. förslaget, torde man verkligen ha lyckats rada bot för den faran,
att den tullfria majsen skulle skada potatisens afsättning vid brännerierna.
Men olägenheterna äro icke häfda därmed. Sålunda kan man förutsätta,
att vår kornodling skulle komma att lida af konkurrensen med den
billiga majsen, i det denna i betydlig utsträckning skulle komma att användas
vid öltillverkningen. Emellertid torde det icke erbjuda större svårigheter
att förhindra detta, än när det gällt majsens bruk i brännerierna.
Riksdagen har förberedts på, att Kungl. Maj:t skall komma att för densamma
framlägga ett förslag till maltdrycksbeskattning. En sådan förutsätter
naturligtvis kontroll, och således kan lämpligen äfven därvidlag åsättas
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
en högre skatt för bryggerier, som använda majs, allt i analogi med livad
som senast föreslagits för brännerier, som göra detsamma. Hvad återigen
angår, att vissa bryggerier, s. k. svagdricksbryggerier, möjligen kunde blifva
utan skatt och kontroll och således ej heller kunna drabbas af någon tilläggsskatt,
torde det icke böra hindra reformen. Ty dels använda dylika
bryggerier i hvarje fall förhållandevis ej mycket korn, och dels torde det
vara ett viktigt önskemål, att en billig, magstark dryck kan framställas.
Men en billig majs kan äfven med fördel användas i stärkelsefabrikationen.
Detta skulle komma att vålla stor skada för den inhemska potatisodlingen,
för hvilken denna näringsgren på många trakter är en nödvändig
förutsättning. Om därför förbud med verkande vite stadgades mot användande
af majs för stärkelseberedningen, skulle det endast vara en gärd af
rättvisa mot just de kargaste trakternas under små förhållanden arbetande
landtman. Att i detta fall stanna vid något slags tilläggsafgift såsom i
nyss förut nämnda fall låter sig ej göra, då någon statskontroll ej äger rum
vid stärkelsefabrikerna.
Den största faran för majskonkurrensen vid fri införsel torde emellertid
vara uppblandningar i brödsäden. Om majs blandas i lämplig proportion
med t. ex. hvete, är det svårt, att ej säga omöjligt, att utan en omständlig
analys märka, att det är en sådan blandning. Man kan alltså vänta, att
vid tillgång på tullfri, billig majs denna skulle i stor skala användas till
blandning vid förmalning af brödsäd, hvarigenom de svenska sädesodlarnes
utsikter till afsättning, redan nu inskränkta af en betydande import af
utländsk brödsäd, ännu mer skulle minskas. Då resp. blandningar väl äfven
oftast skulle döljas för konsumenterna och således i själfva verket icke vara
annat än ett slags förfalskning, bör det ej bjuda statsmakterna emot att
söka på lämpligt sätt förebygga dem.
Någon kontroll vid kvarnar och i bagerier torde åtminstone ännu icke
vara att tänka på. Men däremot skulle säkert en lagstiftning kunna bringas
till stånd, hvilken i analogi med hvad som gäller för margarinförsäljningen
stadgade, att mjöl, blandadt med majs, eller bröd, bakadt af sådant mjöl,
skulle det förra försäljas i tydligt färgade och märkta säckar och det senare
vara af en viss säregen form och tydligt påsatt märket: »majsbröd». Brott
häremot åsattes vite. Den mjölköpande brödtillverkarens risk att själf blifva
narrad och således oförskyldt straffad i afseende å mjölblandningar kunde
förtagas genom stadgande om vitsord för ursprungsbevis i enlighet med
den tanke, som lag till grund för Kungl. Maj:ts förslag angående kontroll
å artificiella gödningsämnen, förelagdt 1902 års .Riksdag.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
15
Om majstullen skall borttagas, är det nödvändigt att, på sätt bär
antydts, förebygga majsens farliga konkurrens med inhemska landtmannaprodukter.
Eu dylik åtgärd hindrar icke eller försvårar majsens användande
såsom fodermedel, hvilket önskemål ju är grunden till att man vill ha bort
majstullen och därmed vinna billigare pris för majs till kreaturen.»
Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en tull
af eu krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkomité, som år 1882 afgaf
förslag till ny tulltaxa, hemställde emellertid om tullfrihet för majs, malen
och omalen. I enlighet härmed aflät Kungl. Maj:t proposition till 1882
års Riksdag, som med bifall till propositionen stadgade tullfrihet för majs,
såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag väcktes motioner om åsättande
af tull å majs. Vid behandlingen af dessa motioner hemställde bevillningsutskottet,
att omalen majs måtte beläggas med en tull af en krona
för 100 kilogram och att malen majs fortfarande måtte förblifva tullfri.
Riksdagens båda kamrar beslöto emellertid, att gällande tullfrihet för majs,
såväl malen som omalen, skulle bibehållas. Vid majriksdagen år 1887
förekom — jämte ett af Kungl. Maj: t framlagdt förslag om förbud mot
användande af majs m. fl. ämnen för tillverkning af brännvin, hvilket förslag
emellertid ej vann Riksdagens bifall — å nyo frågan om tull å majs,
hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte förslagen därom. Första Kammaren
biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren beslöt en tullsats af två
kronor för 100 kilogram, hvilket beslut segrade i gemensam omröstning.
Sedermera har majs alltjämt varit belagd med tull, ehuru till växlande belopp.
De nu gällande tullsatserna å majs åsattes af 1895 års Riksdag.
Därefter hafva motioner väckts om tullfrihet, dels år 1897 å såväl malen
som omalen majs, dels ock åren 1898, 1899, 1900 och 1901 å endast
omalen majs. Dessa motioner hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med
undantag af år 1899, då utskottet hemställde, att tullsatsen för omalen majs
måtte nedsättas till två kronor för 100 kilogram. Riksdagen har emellertid
hvarje gång beslutit bibehålla gällande tullsatser, men år 1901 antog
dock Andra Kammaren för sin del en vid bevillningsutskottets betänkande
fogad reservation, i hvilken framställts förslag, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Konungen anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utreda, om icke de
hinder som förefunnes mot ett borttagande af tullen å majs, skulle kunna
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
undanrödjas, särskild! hvad brännvinstillverkningen beträffade, genom ändrad
lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen inkomma med de förslag, som
af utredningen kunde föranledas. Vid sistlidne riksdag väcktes af enskild
motionär förslag om aflåtande af en skrifvelse till Kung! Maj:t af enahanda
innebörd som Andra Kammarens ofvan omförmälda beslut. Bevillningsutskottet
hemställde emellertid i sitt öfver denna motion afgifna betänkande,
att densamma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
och blef denna hemställan af Borsta Kammaren bifallen. Andra Kammaren
däremot biföll, med afslag å utskottets hemställan, den i ämnet väckta
motionen.
Införseln af majs, priset å denna vara samt de under olika tider gällande
tullsatserna inhämtas af efterföljande tabell. De i densamma angifna
prisen, i hvilka tullafgiften icke ingår, äro, i likhet med uppgifterna om
införseln, hämtade ur de af kommerskollegium utgifna statistiska tabeller.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
17
1 |
M a |
.1 8 |
||
År |
Införselöfverskott. |
Pris för |
Tullsats för |
|
Kvantitet, j |
Värde. |
100 kg. |
100 kg. . |
|
Ton. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
1875 ................................... |
100 |
17,462 466,602 |
10: 91 |
fri |
1870 ..................................- |
4,274 |
10: 90 |
fri |
|
1877 ................................... |
3,072 |
601,302 |
10: 60 |
fri |
1878 .................................... |
7,038 |
852,933 |
12: 01 |
fri |
1879 .................................... |
4,890 |
480,320 |
9: 93 |
fri |
1880 .................................. |
42,700 |
4,405,200 |
10: 45 |
fri |
1881 ......................-...........- |
1,871 |
233,845 |
12: 49 |
1: 50 |
1882 .......................... |
1,515 5,809 |
186,663 755,207 |
12: 32 |
J 7,-"/. 1=50, 1 fri |
1883 ..........-........................- |
13: — |
|||
1884 .................................... |
11,472 |
1,491,301 |
13: — |
fri |
1885 .................................... |
28,020 |
2,942,118 |
10: 50 |
fri |
1880 ..................................- |
11,215 |
1,005,439 |
9: 50 |
fri |
1887 .................................... |
4,505 |
450,452 |
10: — |
/ Vfri, \ \ därefter 2: — / |
1888 .................................... |
172 |
19,826 |
11: 50 |
/ 7»-“/, 2: -,1 \ därefter 2: 50 / |
1889 .................................... |
9,330 |
863,587 |
9: 25 |
2: 50 |
1890 .................................... |
10,428 |
1,724,922 |
10: 50 |
2: 50 |
1891 .................................... |
7,847 |
1,020,151 |
13: — |
2: 50 |
1892 .................................. |
18,359 |
1,927,660 |
10: 50 |
/ ''L—“It 2: 50,\ 1 \ därefter 1:25 / |
1893 .................................... |
9,684 |
934,530 |
9: 05 |
1: 25 |
1S94 .................................. |
10,728 |
938,728 |
8: 75 |
1: 25 (■/,-% 1:25,1 ^ därefter 3: 70 j |
1895 ................................... |
4,945 |
395,570 |
8: — |
|
1890 ................................... |
5,240 |
306,821 |
7: — |
3: 70 |
1897 .................................. |
7,921 |
594,044 |
7: 50 |
3: 70 |
1898 ................................. |
! 27,142 |
2,239,209 |
8: 25 |
3: 70 |
1899 ................................... |
38,001 |
3,184,623 |
8: 25 |
3: 70 |
1900 ................................... |
15,974 |
1,517,570 |
9: 50 |
3: 70 |
1901 ................................. |
1 14,879 |
1,487,900 |
10: - |
3: 70 |
1902 .................................. |
4,035 |
480,000 |
| 10: 50 |
3: 70 |
Bih. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sami, 1 Afd. 19 Höft.
3
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Vid de föregående tillfällen, då frågan om borttagande af tullen å
omalen majs varit på tal, bär mot en sådan åtgärd anförts, att densamma
skulle i flera hänseenden verka synnerligen menligt för jordbruksnäringen
i vårt land. I sådant afseende har framhållits, dels att majs, som särdeles
väl lämpade sig för brännvinstillverkning, skulle, sedan priset därå genom
tullens borttagande blifvit i väsentlig män sänkt, komma att nästan helt
och hållet utestänga användningen af potatis för tillverkning af brännvin,
dels att, då i mjöl af råg eller hvete kunde inblandas en afsevärd mängd
majsmjöl, en allmännare användning af majs såsom människoföda kunde
blifva följden af tullens borttagande, något som skulle verka ofördelaktigt
på den inhemska produktionen af spannmål, dels ock att, enär majs läte
sig med fördel användas till ölbrygd i stället för kornmalt eller jämte
sådant, äfven härigenom en skadlig inverkan på det svenska jordbruket
kunde förväntas, därest tullen å majs borttoges.
Hvad nu först beträffar den menliga inverkan på potatisodlingen inom
vårt land, som skulle blifva en följd af användandet af majs i stället för
potatis vid brännvinsbränning, har Kungl. Maj: t till förekommande häraf,
i sin till Riksdagen samtidigt med nu ifrågavarande proposition aflåtna
proposition n:o 22, angående förändrad lydelse af vissa paragrafer i brännvinstillverkningsförordningen,
— öfver hvilken sistnämnda proposition utskottet
samtidigt härmed i betänkandet n:o 2G afgifver utlåtande i följd
af det oskiljaktiga sammanhang, hvari dessa ämnen i de kung], propositionerna
n:is 21 och 22 blifvit satta därigenom, att förstnämnda proposition,
som afser tullfrihet för omalen majs, blifvit, såsom i ofvan intagna statsrådsprotokoll
uttryckligen är omförmäldt, framlagd under förutsättning att
brännvin, tillverkadt af majs, åsattes högre skatt än brännvin, tillverkadt
af inom landet odlade råämnen — föreslagit, att för brännvin, som
tillverkas vid bränneri, under det majs där användes, skall erläggas en viss
högre skatt, än för brännvin, som annars där tillverkas. Rörande denna
fråga far utskottet hänvisa till hvad utskottet härom i nyssberörda betänkande
anför. Utskottet tillåter sig i detta sammanhang endast erinra,
att borttagandet af tullen å majs förutsätter åtgärder äfven till förekommande
af menlig inverkan å vårt lands jordbruksnäring genom användandet
af majs såsom råämne vid stärkelsefabrikation och i bryggeriuäringen. Till
dessa frågor återkommer utskottet här nedan.
Men äfven om de olägenheter för jordbruket, som genom majsens användning
till brännvinsbränning skulle föranledas, kunna anses afsevärdt
minskade genom förslaget om höjning af skatten för brännvin, på sätt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 19
ofvan omförmälts, kvarstå dock de enligt utskottets förmenande vida större
faror för den svenska jordbruksnäringen, som skulle blifva följden af den
genom tullens borttagande billigare vordna majsens användning såsom människoföda
och såsom ersättning för inhemska foderämnen.
Beträffande då först majsens användbarhet såsom människoföda, torde
härom något tvifvel icke kunna råda. Grenom anställda försök har nämligen
visats, såväl att i mjöl af råg och hvete kan inblandas en afsevärd
mängd majsmjöl, särskildt af det hvita slaget majs, utan att detta kan
upptäckas annat än genom särskild undersökning, som äfven att af rågeller
hvetemjöl, uppblandadt med majsmjöl, kan beredas ett välsmakande
bröd. Utskottet har vid behandlingen af denna fråga varit satt i tillfälle
att taga i betraktande dels olika slag af mjöl af hvete och råg, uppblandadt
med majsmjöl, dels bröd, bakadt af sålunda uppblandadt mjöl; och
tillåter sig utskottet lämna en redogörelse för hvad därvid förekommit.
De inför utskottet förevisade mjölprofven utgjordes af två olika partier,
det ena bestående dels af oblandadt hvetemjöl, rågsikt, rågsamsikt
och majsmjöl, dels ock af nio prof å blandningar i olika förhållanden af
hvetemjöl, rågsikt eller rågsamsikt med majsmjöl. Samtliga profven voro
förvarade i förseglade påsar, försedda med påskrift, angifvande innehållet,
allt på sätt det vid detta betänkande fogade intyg från professorn i mekanisk
teknologi vid tekniska högskolan Gi. Sellergren närmare utvisar. (Se Bil. A.)
Det andra partiet utgjordes af fem prof, som genom en ledamot i
utskottet inkommit från en kvarnindustriidkare i Moliolm. Dessa prof,
som förvarades i förseglade tygpåsar, försedda med påskrifter angående
innehållet, åtföljdes af ett utaf två personer utfärdadt intyg, hvilket utskottet
fogar såsom bilaga vid detta betänkande. (Se Bil. B.)
Enligt utskottets uppfattning torde såsom allmänt omdöme om ifrågavarande
blandningar kunna sägas, att inblandningen af majsmjöl icke framgick
af mjölets utseende. Då utskottet ansett det vara af intresse att
meddela ett utskottet tillhandakommet af professor Sellergren afgifvet
utlåtande i fråga om möjligheten att konstatera inblandning af majsmjöl i
hvetemjöl eller rågmjöl, har utskottet såsom bilaga vid detta betänkande
fogat sagda utlåtande. (Se Bil. C.)
Jämväl åtskilliga prof å bröd, framställdt af mjöl af inhemska sädesslag
med tillsats af majsmjöl, hafva inför utskottet blifvit företedda.
Ifrågavarande prof hafva utgjorts af:
A. de i ofvan omförmälda intyg Bil. B. omnämnda brödsorter, nämligen: -
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
l:o) rågsiktskafea med 20 % majsmjöl, ock
2:o) sammalskaka med 20 % majsmjöl.
B. tvenne brödprof, enligt vid profven med sigill fastade, af två personer
utfärdade intyg utgörande:
l:o) rågsiktkaka med 30 % majsmjöl,
2:o) bvetekaka, bakad af Landskrona bvetemjöl med 20 % majsmjöl.
C. tre prof å bröd, tillverkadt vid Keinholds ångbageri- och konditoriaktiebolag
i Stockholm, enligt vidfästade lappar framställdt af följande
sammansättningar:
l:o) 75 % rågsikt, 25 % majsmjöl, (knäckebröd);
2:o) 70 % rågmjöl, 30 % majsmjöl;
3:o) 50 % hvetemjöl, 50 % majsmjöl.
Af hvad utskottet sålunda haft tillfälle iakttaga, har utskottet funnit
sig öfvertygadt därom, att, om tullen å majs borttoges, detta skulle verka
därhän, att en icke obetydlig del af de nu till brödföda använda inhemska
sädesslagen skulle blifva ersatt med den billigare majsen. Det vill synas
utskottet klart, att ett sådant förhållande skulle medföra en sänkning i priset
på svensk brödsäd och att sålunda det skydd, som spannmålsproduktionen
i vårt land åtnjuter, skulle förringas. Härtill kommer, att majstullens
borttagande skulle för statsverket medföra en afsevärd minskning i inkomster.
Chefen för finansdepartementet har i 1903 års statsverksproposition
beräknat den minskning i tullinkomst, som i händelse af bifall till förslaget
om borttagande af tullen å omalen majs skulle uppstå, till 550,000 kronor.
Enligt den officiella statistiken hafva i tullafgift för omalen majs under
nedannämnda år influtit:
år 1897 ................................................... kronor 293,062
* 1898 ................................................... » 1,004,249
» 1899 ................................................... » 1,428,243
* 1900 ................................................... » 591,024
» 1901 ................................................... > 550,504
eller i medeltal för dessa fem år ...... » 773,416.
Men då, såsom ofvan berörts, den sannolika följden af borttagandet af tullen
å majs skulle blifva, att majs komme att i ej obetydlig grad användas till
brödföda i stället för hvete och råg, samt vid sådant förhållande med säkerhet
kan antagas, att den nu förekommande införseln af sistnämnda båda
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
sädesslag skulle i samma mån minskas, drabbas statsverket äfven härigenom
af en ytterligare minskning i tullinkomster, en minskning, som med säkerhet
torde kunna beräknas uppgå till mycket afsevärda belopp.
Utskottet anser sig ock böra i detta sammanhang erinra, att i alla de
europeiska länder, där tull å spannmål förekommer, äfven majs är belagd
med tull, stundom lika hög som den för råg bestämda. Så utgör tullsatsen
å 100 kilogram majs: i Tyskland enligt den ännu gällande tulltariffen 2 riksmark,
men enligt den i slutet af nästlidet år antagna tariff 5 riksmark; i
Frankrike 3 francs; i Italien 7,5 lire; i Österrike-Uugarn 0,5 gulden, i Finland
2,5 finska mark och i Spanien 4,4 pesetas. Ofvanstående uppgifter
äro hämtade dels från »Specialausgabe des II Teils der Export-HandAdressbucb
v. Deutschland (Internationales Welthandelsadressbuch) 1902/03
— 9 Ausgabe, Berlin 1902», dels från en år 1898 af tyska Éeichsamt
des Innern utgifven systematisk sammanställning af olika länders tulltariffer.
I sitt bär ofvan intagna yttrande till statsrådsprotokollet bar chefen
för jordbruksdepartementet starkt framhållit majsens betydelse såsom kraftfoder,
särskildt för fläsk- och äggproduktion, och därvid anfört, bland annat,
att den storartade utveckling, Danmarks jordbruk vunnit, måste till stor
del tillskrifvas den omständigheten, att tullfri, billig majs kunnat användas
såsom utfodringsämne; och har chefen för jordbruksdepartementet ställt i
utsikt, att ett billigare pris på majs skulle äfven i vårt land i väsentlig grad
verka till höjande af jordbruksnäringen. Men oafsedt den omständighet,
att till jordbrukets höga ståndpunkt i Danmark medverkat en del andra
förhållanden — något som chefen för jordbruksdepartementet själf medgifver
— torde det med fog kunna ifrågasättas, huruvida en jämförelse
med Danmark i detta afseende kan anses fullt lämplig. Förhållandena där
äro nämligen med afseende på klimat, jordmån och naturliga betingelser
öfverhufvud för jordbruket helt olika de i största delen af vårt land
rådande. I andra länder, till jordmån och klimat likställda med Danmark
eller måhända ännu gynnsammare lottade, men hvilka anslutit sig till
skyddssystemet, har tull å majs införts samtidigt med tull å andra sädesslag,
och tullsatserna hafva vid förändringar städse åtföljts.
Om än icke kan bestridas, att majs är ett värdefullt foderämne, särskildt
för uppfödning och gödning af svin, är detta sädesslag dock, i likhet
med våra inhemska foderämnen, fattigt på kväfverika beståndsdelar.
Majs kan därför — lika litet som de inhemska foderämnena — med fördel
användas ensamt, utan måste ett tillskott af kväfverika foderämnen städse
gifvas. Vid sådant förhållande finnes enligt utskottets förmenande icke
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
skäl att vidtaga eu åtgärd, hvarigenom våra inhemska foderämnen skulle
komma att undanträngas och ersättas af detta utländska sädesslag. Att
genom en sådan åtgärd stora förluster skulle tillfogas vårt lands jordbruk,
såsom helhet betraktadt, torde ligga i öppen dag; och helt visst skulle dessa
förluster icke på långt när uppvägas af de fördelar, som tilläfventyrs kunde
vinnas genom tullfrihet för majs. I sammanhang härmed torde böra påpekas,
att enligt den officiella statistiken in- och utförseln af fläsk, alla slag,
under senaste femårsperiod utgjort:
Införsel Utförsel
åv 1898............. ton 10,OSS ton 3,248
» 1899..................... » 11,927 » 2,502
» 1900....................................... » 10,885 » 1,312
* 1901....................................... » 10,216 » 1,155
» 1902....................................... » 5,667 » 2,299
Att döma af dessa siffror synes den inhemska svinafveln särskild! under
år 1902 hafva varit stadd i en glädjande utveckling. Denna näring
bedrifves nu, i stort sedt, hufvudsakligen såsom en binäring hos de breda
lagren af vårt lands jordbrukande befolkning, som mångenstädes hämtar
eu väsentlig inkomst däraf. Men det torde kunna med säkerhet
antagas, att tullfrihet för majs skulle medföra anläggandet i hamnstäder af
svinuppfödningsanstalter i stor skala, med hvilka laudtmännens produktion
af fläsk ej skulle med framgång kunna täfla; och sålunda skulle äfven på
detta område den ifrågasatta tullfriheten å majs träffa vårt lands jordbruk
som ett hårdt slag.
Hvad nu äggproduktionen beträffar, vågar utskottet bestrida, att för
sådant ändamål majs äger den betydelse såsom foderämne, som af chefen
för jordbruksdepartementet framhålles. I en på föranstaltande af Det Kgl.
Danske Landhusholdningsselskab utgifven bok med titel: »Hönsegaarden,
Vejledning i Fjerkraeavl og yEggehandel m. m.», Köbenhavn 1898, ornförmäles
ett försök, hvarvid två lika stora flockar höns under i öfrigt lika
förhållanden utfodrats, den ena flocken med starkt ägghvitehaltiga foderämnen
och den andra hufvudsakligen med majs. Resultatet visade sig utfalla till
eu betydligt större äggproduktion hos den flock, som utfodrats med ågghvitehaltigt
foder, än hos den andra flocken.
I öfrigt torde förtjäna framhållas, att den nu stadgade tullen å majs
ingalunda utesluter användningen af tullfritt majsfoder. Under senare åren
har nämligen en del produkter af majs kommit i handeln, såsom majskakor,
23
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
majskli, majskaksmjöl ocli glutenfoder, hvilka till fullo ersiitta den råa majsen
vid utfodring af nötkreatur och höns samt äfven hörjat användas till
utfodring af svin. Särskilt sistnämnda ämne, glutenfoder, lämpar sig synnerligen
väl för mjölk- och äggproduktion. Alla nyssnämnda foderämnen
äro för närvarande tullfria, och någon nedsättning i priset för dem skulle
således icke blifva följden af borttagandet af tullen å majs.
Eu annan af de betänkligheter, som yppats mot tullfrihet för majs,
var att, enär majs läte sig med fördel användas till ölbrygd i stället för
kornmalt eller jämte sådant, en skadlig inverkan på vårt lands jordbruk,
särskilt på odlingen af korn, kunde förväntas. I det af Ivungl. Maj:t till
innevarande Riksdag framlagda förslaget till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker stadgas visserligen, att i s. k. skattepliktigt
bryggeri, d. v. s. bryggeri, där andra maltdrycker än svagdricka
må tillverkas, icke må för tillverkning af maltdrycker användas annat än
torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten. Användningen
af majs till skattepliktiga maltdiycker skulle sålunda vara förbjuden. Däremot
lägger nämnda förslag intet hinder i vägen för användande af majs i
s. k. skattefritt bryggeri, d. v. s. bryggeri, där endast svagdricka må tillverkas.
Det synes icke osannolikt, att tullfri majs skulle finna stor användning
vid tillverkning af skattefria maltdrycker. Ett sådant antagande
bekräftas ock af förhållandena i Danmark, där enligt officiella uppgifter
under tillverkningsåret 1901 —1902 användts, till skattepliktigt Öl omkring
1,100,000 kilogram majs, men till skattefritt Öl öfver 1,500,000 kilogram
sådan vara. Att användning i större skala af majs för tillverkning af skattefria
maltdrycker skulle lända till skada för produktionen af maltkorn, därom
torde icke något tvifvel kunna råda. I ofvan omförmälda, af herr Nilsson
väckta motion har ock detta förhållande uppmärksammats, om ock motionären,
att döma af motiveringen, icke synes med sitt förslag om tilläggsafgift
afse, att sådan afgift skulle drabba svagdricka.
Slutligen anser sig utskottet böra fästa uppmärksamheten på den inverkan
borttagandet af tullen å majs skulle komma att utöfva på ännu en
inhemsk industrigren, nämligen stärkelsefabrikationen, och därigenom, medelbart,
äfven på jordbruket. Tillverkningen af stärkelse bedrifves nu hufvudsakligen
såsom en binäring till jordbruket i många och små fabriker, spridda
i olika delar af landet, och såsom råämne användes hufvudsakligen potatis.
Som bekant, utgör majs ett synnerligen stärkelserikt ämne; och det är därför
att befara, att genom tullfrihet å majs, stärkelsefabrikationen komme
24
Bevillningsutskottets Betänkande B:o 25.
att öfvergå till att vara hufvudsakligen en storindustri, bedrifven i stora,
vid kusten belägna fabriker, med användande till största delen af majs och
utländsk potatis. Af denna anledning har ock i nyss omförmälda motion
föreslagits förbud mot användande af majs till stärkelsefabrikation, därest
tullfrihet för majs medgåfves; och i en annan, likaledes till bevillningsutskottet
hänvisad motion, hvaröfver utskottet afgifver särskildt betänkande,
har föreslagits särskild skatt å stärkelse, tillverkad af från utlandet införd
majs eller potatis.
Med det nu anförda tror sig utskottet hafva ådagalagt, att följderna
af borttagandet af tullen å omalen majs skulle
förringa det skydd, som genom spannmålstullarne beredts den svenska
jordbruksnäringen,
åstadkomma nedtryckning af priserna å flere viktiga jordbruksalster och
därigenom förorsaka rubbningar i det svenska jordbrukets utveckling,
samt slutligen medföra en afsevärd förlust för statsverket genom minskade
tullinkomster;
och finner sig fördenskull utskottet icke kunna tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.
Då ofvanberörda, af herr Nilsson väckta motion framlagts under förutsättning
af bifall till den kungl. propositionen, torde vid nyssnämnda förhållande
något utskottets vidare yttrande i anledning af samma motion icke
erfordras.
Utskottet hemställer förty:
l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition om
tullfrihet för omalen majs icke måtte af Eiksdagen bifallas
;
2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o)
hemställt, Kungl. Maj:ts förslag om tiden för tullfrihetens''trädande
i kraft måtte anses hafva förfallit; samt
3:o) att herr Nilssons ifrågavarande motion måtte
anses besvarad genom hvad utskottet under 1 :o) hemställt.
Stockholm den 12 mars 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVAL!!.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
25
Bilaga A. till bevillningsutskottets betänkande n:o 25.
Medföljande mjölprofver äro .af undertecknad tillblandade i nedanstående,
å profpåsarne angifna proportioner. Det till blandningarna använda
mjölet har erhållits från »Reinholds ångbageri- och konditori-aktiebolag»
samt var inneslutet i påsar, förseglade med detta bolags sigill.
Blandningspåsarne, som äro förseglade med undertecknads sigill (se
nedan), innehålla följande blandningar:
n:o 1: |
10 |
°/ yo |
majsmjöl |
och 90 |
n:o 2: |
20 |
oy yo |
» |
» 80 |
n:o 3: |
30 |
oy yo |
» |
» 70 |
n:o 4: |
10 |
oy yo |
» |
» 90 |
n:o 5: |
20 |
o/ yo |
» |
» 80 |
n:o 6: |
30 |
oy yo |
» |
» 70 |
n:o 7: |
10 |
o/ yo |
» |
» 90 |
n:o 8: |
20 |
oy yo |
» |
* 80 |
n:o 9: |
30 |
oy yo |
» |
» 70 |
Stockholm |
den |
9 mars |
1903. |
o/
yo
b vetemjöl,
»
rågsikt,
D
»
rågsamsikt (sammalet),
» »
Gustaf Sellergren.
(Sigill.)
Bih. till Bilcsd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Bilaga B. till bevillningsutskottets betänkande n:o 25.
Af disponenten herr Eugen Gf:son Crafoord hafva undertecknade emottagit
4 st. mjölsorter, märkta:
l:o) Eågsikt.
2:o) Sammalet rågmjöl.
3:o) Majsmjöl.
4:o) Majsmjöl (gröfre).
Af dessa äro bifogade 5 st. profver, under vårt kontroll uttagna,
blandade och försedda med herr Crafoords sigill, nämligen:
l:o) rågsikfc,
2:o) majsmjöl,
3:o) rågsikt uppblandad med 20 % majsmjöl,
4:o) rågsikt uppblandad med SO % majsmjöl,
5ro) sammalet rågmjöl uppblandadt med 20 % majsmjöl (gröfre).
Af tvenne dessa blandningar n:o 3 och n:o 5 äro, likaledes under
vårt kontroll, bifogade brödkakor bakade och märkta:
l:o) rågsiktskaka med 20 % majsmjöl,
2:o) sammalskaka med 20 % majsmjöl,
hvilket härmed intygas.
Moholm den 17 februari 1903.
Sven Burén. Charles Myrberg.
Att det mjöl, som utlämnats till herrar Myrberg & Burén för profbakning
blifvit af oss förmaldt och uppblandadt med 20 % majsmjöl intygas
härmed; likaså att bifogade af mig förseglade 5 stycken mjölprofver
innehålla hvad vidsittande lappar utvisa.
Moholm den 17 februari 1903.
Eug. G:son Crafoord.
Carl Dahlberg.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
27
Bilaga C. till bevillningsutskottets betänkande n;o 25.
Utlåtande.
På anmodan af--------— att afgifva yttrande i
frågan, huruvida en större eller mindre inblandning af majsmjöl i hveteeller
rågmjöl kan på ett för allmänheten lätt tillgängligt och på samma
gång någorlunda säkert sätt konstateras, får undertecknad härmed anföra
följande.
Att genom smak, lukt eller färg skilja de olika mjölsorterna från
hvarandra torde visserligen ej vara omöjligt, då de äro i oblandadt tillstånd.
Den olika färgen framträder ganska tydlig vid det s. k. Pekar’ska
mjölprofvet. Majsmjölet äger dessutom en karaktäristisk »Griff» (likasom
silke) vid sammantryckning mellan fingrarne. Dessa yttre kännetecken
blifva dock oanvändbara i fråga om blandningar.
Den vanliga metoden att bestämma arten och mängden af inblandningar
i mjöl är den mikroskopiska. Särskild! i fråga om skiljaktigheterna
emellan majsmjöl å ena sidan och hvete- eller rågmjöl å den andra är att
märka, att det förras stärkelseceller, som bilda mjölets massa, äro mer eller
mindre skarpkantiga och ej runda eller ovala såsom de senares, samt att
majscellerna visa en fördjupning eller stjärnformig skåra (kärnspricka), hvilken
i allmänhet saknas hos hvete- och rågmjölsceller. Dock är härvid väl
att märka, att denna undersökning är förenad med stora svårigheter, blir
tidsödande och fordrar en mycket erfaren mikroskopist, så snart frågan
gäller en kvantitativ bestämning af det i hvete- eller rågmjöl ingående
majsmjölet, hvaremot denna metod är särdeles bekväm och tillförlitlig, då
man blott har att afgöra, huruvida en dylik inblandning förefinnes eller
icke. Förhållandet är nämligen det, att äfven runda eller ovala stärkelseceller
förekomma hos majsen samt att kantiga celler förefinnas äfven hos
ris, hirs och hafre. Härtill kommer, att vissa rågceller förete kärnsprickor,
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
liknande majscellernas, samt att dessa senare ofta äro mycket hopgyttrade
i större eller mindre brottstycken och ej fullt åtskilda genom förmalningen,
då det ju är en känd sak, att majs blott med svårighet låter fint
förmala sig såsom andra sädesslag. En kvantitativ jämförelse emellan de
oftast sammangyttrade majscellerna å ena sidan och de väl från hvarandra
skilda hvete- eller rågcellerna å den andra blir alltså under ofvannämnda
omständigheter mer eller mindre otillförlitlig och i hvarje fall särdeles svår
att göra till och med för en erfaren mikroskopist.
Under arbete inom hithörande område har jag sökt grunda en såväl
kvalitativ som kvantitativ analys af mjölblandningar utaf majs, hvete och
råg på den omständigheten, att majsmjölet är betydligt mera genomskinligt
än hvete- eller rågmjöl, antagligen beroende på nämnda förhållande i fråga
om de resp. cellernas olika form och de vid förmalningen uppkommande,
enskilda brottstyckenas storlek, hvarigenom ljuset bättre genomsläppes hos
majscellerna. Lägger man sålunda ett tunt skikt af dessa mjölsorter
emellan två glasskifvor och håller profvet mot starkt dagsljus, så framträder
en skarp skillnad, som blir ännu tydligare, om profvet under några
sekunder fuktats med vatten, hvilket genomtränger mjölet desto hastigare,
ju mera majs det håller. Fastän jag ännu ej haft tillfälle att fullständigt
utarbeta denna metod, hjrser jag dock den förhoppningen, att densamma
skall kunna lämpa sig för en ganska tillförlitlig kvantitativ bestämning af
majsmjöl uti andra mjölsorter genom jämförelse emellan det prof, som skall
undersökas, samt mjölsorter af känd blandning eller så kallade normalprof.
Den bär dessutom fördelen framför den mikroskopiska att kunna bekvämt
utföras utan särskild fackkännedom eller dyrbara apparater.
Emellertid uppstår i alla händelser den frågan, till hvilka gränsproportioner
hos de ingående mjölsorterna denna metod är användbar, d. v. s.
hvilken minsta mängd majsmjöl kan på detta sätt upptäckas och bestämmas.
Så vidt jag hittills kunnat finna, kan en ganska tillförlitlig, kvantitativ
bestämning göras ända ned till 20 % majsmjöl. En skillnad torde
visserligen kunna skönjas äfven under 20 %, om profvet utföres mycket
omsorgsfullt och under gynnsamma förhållanden (god belysning), men
resultatat blir då i alla händelser ej fullt tillförlitligt, och för sådana fall
(under 20 % majs) blir mikroskopering antagligast den enda säkra metoden
för påvisande af en inblandning af majs, hvaremot procenttalet äfven
med tillämpning af denna senare metod blir mycket vanskligt att bestämma.
Skulle man tänka sig, att majsmjöl kommer att hos oss användas i
blandning med hvete- eller rågmjöl till bröd, torde man kunna antaga, att
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 29
det förra blott i smärre mängder inblandas. Majsmjölet enbart är så godt
som odugligt till bröd. Däremot finner man på flere ställen i utlandet
(exempelvis i Frankrike, Italien) majs och hvete tillsammans användt till
bröd, det senare mjölslaget i öfvervägande mängd uti blandningen. Genom
systematiskt anordnade bakningsförsök bör man ju kunna komma till ett
tillförlitligt resultat i fråga om de blandningsproportioner, som gifva ett
till smak, näringsvärde och utseende fullt tillfredsställande och säljbart
bröd. Äfvenså skulle anställandet af jäsningsförsök bidraga till denna frågas
lösning. Emellertid är väl antagligt, att man skulle till hvete- eller
möjligen rågmjölet sätta från 10 till 30 eller möjligen ännu något högre
procent majs, om hlandningen skulle få någon praktisk betydelse inom
brödtillverkningen. Under sådana förhållanden skulle det ofvannämnda
»ljusprofvet» kunna användas för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning
af mera majshaltiga, den mikroskopiska metoden för mindre majshaltiga
blandningar, resultatet af den senare dock alltid tämligen osäkert i
fråga om mängdbestämningen.
Stockholm den 9 mars 1903.
Gustaf Sellergren.
Professor i mekanisk teknologi vid
kungl. tekniska högskolan.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Reservationer:
af herrar J. Bromée, G. Jansson, O. A. Ericsson, Brodin, Almqvist,
Beckman, Pantzarhielm, Höjer och Åkerlund, hvilka ansett, att utskottets
betänkande bort hafva följande lydelse:
»Under åberopande — — — — statistiska tabeller (sid. 16 och 17).
Majsens stora betydelse som foderämne torde numera vara allmänt
känd och erkänd. Dess näringsvärde jämfördt med hafre och korn visas i
nedanstående uppgifter, hämtade från E. von Wolffs vid foderberäkningar
allmänt använda tabeller. Siffrorna angifva smältbara näringsämnen i medeltal
och procent:
Protein. Kolhydrater. Fett. Summa nftringsenheter.
Majs.............................. 8,0 68,6 4,0 85,6
Hafre ........................... 8,3 47,3 4,0 63,9
Korn ........................... 7,0 63,5 1,9 74,5
Häraf framgår, att majsen är väl ägnad att vid utfodring ersätta stråsäd.
Och då härtill kommer, att priset för majs under vanliga förhållanden ställer
sig betydligt lägre än förde båda andra här nämnda sädesslagen, synes det
uppenbart, att väsentliga fördelar tillskyndas ett lands jordbrukare genom
att, då prisläget är gynnsamt, kunna utan hinder af tullar fritt begagna
sig af ett så näringsrikt kreatursfoder. Företrädesvis för fläsk- och äggproduktion
har majsen vid en rationell utfodring, där majs ingår i lämpligt förhållande
till andra fodermedel, visat sig synnerligen värderik. Utskottet
vill i detta hänseende särskildt hänvisa till de af noggranna kontrollförsök
bekräftade praktiska erfarenheterna från vårt grannland Danmark.
Det storartade uppsving, jordbruket tagit i nyssnämnda land, är mycket
märkligt. I olikhet med Sverige har Danmark icke att uppvisa någon till
bakagång i fråga om utförseln af landtmannaprodukter. Utförselöfverskottet
har tvärtom stigit år från år och utgjorde enligt uppgifter i den af
31
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
det Danske Landhusholdningsselskab utgifna Tidskrift for Landökonomi
under nedannämnda år i rundade tal af millioner kronor:
Fläsk och kött ........................... Lefvande kreatur________________________ Smör ....................................... |
1896 |
1897 |
1898 |
1899 |
1900 |
1901 |
46,o 21.3 10.3 |
55.7 11.8 |
56.4 100,8 12.5 |
65.2 17.2 15,6 |
69.2 19.3 16,6 |
68,9 17.5 19.5 |
|
Ägg................-.....--------------------- |
||||||
Tillsammans |
160,4 |
182,9 |
182,7 |
206,i |
214,7 |
227,8 |
Visserligen beror denna det danska jordbrukets höga ståndpunkt — såsom
chefen för jordbruksdepartementet i sitt här förut anförda yttrande till
statsrådsprotokollet erinrar — äfven på andra orsaker, såsom en intensiv
foder- och rotfruktsodling, ett i hög grad utveckladt föreningsväsen, det
mindre jordbrukets högt uppdrifna afkastning m. m. Men allmänt erkännes
därjämte, att utvecklingen måste i väsentlig mån tillskrifvas möjligheten till
tullfritt införande af ett i förhållande till näringsvärdet så prisbilligt utfodringsämne
som majsen. Också har importen af detta sädesslag 1899—
1901 i medeltal årligen uppgått till omkring 400 millioner kg.
Den i vårt land fastställda tull å majs utesluter väl icke fri införsel
af åtskilliga af detta sädesslag beredda kraftfoder, såsom majskakor, majskli,
glutenfoder m. m. Men dessa fodermedel ställa sig i förhållande till näringsvärdet
dyrare och äro naturligen i hänseende till deras frihet från
värdelösa inblandningar svårare att kontrollei’a än den oförädlade majsen.
Tullfri införsel af foderkakor är äfven medgifven; och inom de orter,
hvilka producera stråsäd i tillräcklig mängd för eget behof och måhända
äfven till afsalu, torde den fria importen af dessa kväfverikare foderämnen
på vissa håll vara tillfyllest. Men så är icke förhållandet inom de stora
delar af vårt land, hvarest stråsäd icke i tillräcklig mängd för närvarande
produceras, ej heller i de nordliga bygder, där odling af spannmål i större
utsträckning på grund af klimatiska förhållanden icke kan ifrågakomma.
Det kan därför icke vara annat än billigt, att dessa landsdelars jordbrukare
erhålla rätt att för sina kreatursbesättningars behof tullfritt införa
alla de för dem nödiga foderämnen, som icke inom landet produceras.
Och friheten från tull skulle vid normala prislägen sannolikt medföra
stor användning af majs till kreatursfoder, helst införseln torde kunna ske
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
utan synnerligen tryckande transportkostnader, enär järnvägsförbindelserna
till importhamnarna vid landets långsträckta kuster äro jämförelsevis korta,
kvarjämte vidsträckta områden genom bekväma sjökommunikationer äro förbundna
med hafvet.
Utskottet vill slutligen påpeka, att det i synnerhet i vissa delar af
vårt land kan vara för våra jordbrukare fördelaktigt att vid högt exportvärde
för hafre exportera en del af hafreskörden och i stället importera
majs, som vid tullfrihet blir afsevärdt billigare, framför allt då, såsom man
torde kunna antaga, de senaste årens exceptionellt höga pris återgå till en
lägre nivå.
Vid de föregående tillfällen, då frågan om borttagande af tullen å
omalen majs varit på tal, har mot en sådan åtgärd anförts, att densamma
skulle i flera hänseenden verka menligt för jordbruksnäringen i vårt
land. I sådant afseende har framhållits, dels att majs, som särdeles
väl lämpade sig för brännvinstillverkning, skulle, sedan priset därå genom
tullens borttagande blifvit i väsentlig mån sänkt, komma att nästan helt
och hållet utestänga användningen af potatis för tillverkning af brännvin,
dels att, då i mjöl af råg eller hvete kunde inblandas en afsevärd mängd
majsmjöl, en allmännare användning af majs såsom människoföda kunde
blifva följden af tullens borttagande, något som skulle verka ofördelaktigt
på den inhemska produktionen af spannmål, dels ock att, enär majs läte
sig med fördel användas till ölbrygd i stället för kornmalt eller jämte
sådant, äfven härigenom en skadlig inverkan på det svenska jordbruket
kunde förväntas, därest tullen å majs borttoges.
Hvad nu beträffar den förstnämnda af dessa befarade olägenheter
synes densamma hafva blifvit undanröjd genom hvad Kungl. Maj:t i
sin till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 22, angående förändrad
lydelse af vissa paragrafer i brännvinstillverkningsförordningen — öfver
hvilken proposition utskottet afgifver särskildt utlåtande — föreslagit i
fråga om högre skatt för brännvin, som tillverkas vid bränneri, under tid,
då majs där användes, än för brännvin, som annars där tillverkas. Rörande
denna fråga får utskottet hänvisa till hvad utskottet härom i nyssberörda
betänkande anfört.
Vidkommande därefter den uttalade farhågan för att genom majsens
användning såsom tillsats till råg- och hvetemjöl i bröd priserna å
råg och hvete skulle till förfång för vårt lands jordbruk nedtryckas, så
har däremot erinrats, att så länge införselöfverskott af råg och hvete
förekommer, torde någon nedtryckning af prisen därå af sådan anledning
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 33
icke vara att frukta, utan torde följden af tullfrihet för majs — därest
denna vara finge någon allmännare användning såsom människoföda —
i stället blifva, att nyssnämnda importöfverskott komme att minskas.
Åt den tredje af de olägenheter, som befarats skola inträda genom
beviljandet af tullfrihet för majs, eller att majs skulle komma att i stor
utsträckning användas i stället för kornmalt och därigenom minska åtgången
af korn för bryggerinäringens behof, torde numera icke behöfva tillmätas
någon större betydelse. I Kungl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna
proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker stadgas nämligen, att i så kalladt skattepliktigt bryggeri,
d. v. s. bryggeri, där andra maltdrycker än svagdricka må tillverkas,
icke må för tillverkning af maltdrycker användas annat än torkadt, rostadt
eller brändt malt, humle, jäst och vatten. Användningen af majs till skattepliktiga
maltdrycker skulle sålunda, om Ivungl. Maj.ts förslag bifalles, vara
förbjuden. I skattefritt bryggeri, d. v. s. bryggeri, där endast svagdricka
må tillverkas, torde det vara ovisst, huruvida majs kommer att i någon
väsentlig mån användas. I alla händelser synes icke heller af denna anledning
någon allvarsammare betänklighet mot borttagande af majstullen
behöfva råda.
Då med hänsyn till hvad nu blifvit anfördt och de åtgärder, som
af Kungl. Maj:t föreslagits, utskottet sålunda finner de förmenta olägenheterna
af majstullens borttagande icke kunna tillmätas någon afgörande
betydelse och det dessutom för utskottet står klart, att ett upphäfvande af
nämnda tull otvifvelaktigt skulle lända jordbruksnäringen inom vårt land
till gagn, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition.
Beträffande härefter ofvanberörda, af herr P. Nilsson väckta motion,
i hvilken framställts förslag om aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om vidtagande af särskilda åtgärder för att ytterligare förekomma
de olägenheter, som kunde uppstå i följd af majstullens borttagande,
finner utskottet förslaget om en särskild tilläggsafgift för Öl, tillverkadt i
statskontrollerade bryggerier, där majs användes, icke påkalla något vidare
yttrande, då, på sätt redan anmärkts, enligt det af Kungl. Maj:t till innevarande
Riksdag framlagda förslaget till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, användningen af majs till skattepliktiga
dylika drycker skulle vara förbjuden.
Hvad därefter angår motionärens förslag om »förbud för användande
af majs till stärkelsefabrikationen» finner utskottet detsamma besvaradt geBih.
till Bilcs. Birot. 5 Sami. 1 Afd. 1!) Haft. 5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25,
nom hvad utskottet anfört i sitt betänkande, n:o 27, i anledning af herr P.
Jönssons motion om skatt å fin stärkelse, tillverkad af från utlandet importerad
potatis eller majs.
Vidkommande åter förslaget i öfrigt lärer nog för detsamma finnas
fog, men synes i hvarje fall ett förslag i sådan riktning böra föregås af
en utredning, som torde böra äga rum genom Kungl. Maj.ts försorg.
Utskottet har således icke något att erinra mot en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i det af motionären i denna del af motionen angifna syfte.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, måtte besluta, att artikeln
majs, omalen, skall vara tullfri, samt att i följd häraf
de i nu gällande tulltaxa förekommande rubrikerna
n:is 584 och 585 skola erhålla följande förändrade
lydelse:
Spannmål:
omalen:
a) råg, hvete, korn samt
ärter och bönor . . .100 kilogram 3: 70
b) hafre, majs och vicker — fria.
2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o)
hemställt, Riksdagen tillika ville besluta, att sagda tullfrihet
förklaras skola inträda från och med dag, som af
Kungl. Maj:t kungöres; samt
3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Nilssons
ifrågavarande motion, måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utreda, huruvida och på hvad sätt tillfredsställande kontroll
i det af motionären angifna syfte vid försäljning
af mjöl, framställdt af hvete, råg eller korn i förening
med majs, samt bröd, bakadt af mjöl, i hvilket majs
ingår, lämpligen bör anordnas, samt, så fort ske kan,
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en
dylik utredning må föranleda»;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 35
af herr Lindblad, som anfört:
»Då vid förevarande frågas behandling inom utskottet, i ändamål att
vinna fullständig utredning rörande samtliga på frågans lösning inverkande
förhållanden, yrkande framställdes, att beslutet i själfva hufvudfrågan finge
blifva provisoriskt, intilldess såväl Kungl. Maj:ts proposition i sin helhet,
som de i anledning däraf väckta motionerna fullständigt behandlats, men
detta yrkande ej lyckades vid omröstning tillvinna sig utskottets godkännande,
blef den naturliga följden häraf den, att i och med det definitiva
beslutets fattande om bibehållande af tullen på majs, hvarken någon formell
eller reell behandling ägnades åt vare sig Kungl. Maj:ts eller de af
enskilde motionärer föreslagna tilläggsbestämmelserna.
Glenom den behandling frågan således inom utskottet undergått har
följaktligen vunnits hvarken visshet om nämnda bestämmelsers lämplighet
och effektivitet i och för sig eller någon som helst kännedom om Riksdagens
villighet att helt och hållet eller delvis acceptera samma bestämmelser.
Frågan torde därför ännu så länge böra anses otillräckligt utredd,
och då prisläget för majsen innevarande år ej medger någon fördelaktig
användning däraf till kreatursfoder, men väl möjligheten af inblandningar
i brödsäden i år föreligger fullt ut så mycket som något annat år, synes
det mig, att man bör afvakta ytterligare utredning af alla hithörande förhållanden,
förr än man kan väntas håfva de betänkligheter, som från olika
håll rest sig häremot.
Att jordbruket i vårt land skulle kunna hämta stora fördelar af en
tullfri import af ett dylikt för vissa ändamål och vissa orter alldeles oomtvistligen
behöfligt foderämne, anser jag ligga i öppen dag. Funnes blott
förvissning hos vårt lands jordbrukare, att majsen ej skulle komma att
menligt inverka på försäljningen af inhemskt hvete, råg och korn, så är
jag öfvertygad, att det hittills försporda motståndet skulle väsentligen aftaga.
Det är dessutom majsens användning i konkurrentsyfte till olika tekniska
ändamål — i brännerier, bryggerier, stärkelsefabriker och kvarnar — som
måste förebyggas eller åtminstone regleras. Den kungl. propositionen har
på ett verksamt sätt sökt motväga eller hindra användningen till brännvin
och ölbrygd, liksom enskilda motionärer velat förbjuda användningen däraf
till stärkelseberedniDg äfvensom påbjuda, att all majsinblandning i bröd
eller mjöl vid dessa varors försäljning skulle särskildt angifvas.
I sistnämnda afseende föreligger dock en ej ogrundad farhåga, att
genom inblandningarnes talrika förekomst majstullens borttagande skulle
verka till tullskyddets minskande för inhemskt hvete, råg och korn måhända
36
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
med lika många procent som inblandningarnes genomsnittsprocent. En
sådan verkan af majstullens borttagande bör, så vidt möjligt, förhindras.
Det synes mig därför nödvändigt att, innan majstullen afskaffas, alla
hithörande nödiga bestämmelser af Kungl. Maj:t a {fattas och föreläggas
Riksdagen till pröfning, och får jag därför vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning,
huruvida icke ofvanberörda med majsens tullfria
införsel för jordbruksändamål förbundna olägenheter
skulle kunna på ett fullt verksamt sätt undanrödjas och
dess användning för tekniska behof så regleras, att
konkurrensen med den inom landet producerade, genom
tull skyddade spannmålen i möjligaste mån minskas,
och därefter till Riksdagen inkomma med de förslag,
som af utredningen kunna föranledas».
Herr K. G. Karlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Stockholm 1903. Iduns Kungl. Hofboktryckeri