Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
1
N:o 20.
Ant. till Riksd. kansli den 3 mars 1903, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af föreslagna ändringar i gällande förordning
angående stämpelafgiften.
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 30 sistlidne januari har i en till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, n:o 30, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta,
att 8 och 54 §§ i nådiga förordningen angående stämpelafgiften
den 2 juni 1899, förstnämnda § sådan densamma lyder enligt nådiga
kungörelsen den 14 juni 1901, skola i nedannämnda delar erhålla följande
förändrade lydelse:
»8 §.
Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:
Anvisning; lika med Växel;
dock att postanvisning är från stämpel fri.
Check; lika med Växel.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 20.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Ko 20.
Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom
och emot hvars företeende eller afrinnande betalning fordras; lika med
Växel;
dock att handling, som afser inkassering af penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fri.
Invisning; lika med Växel.
Kapitalräkning — — — — — — — — — — — — — — —
Kreditiv- eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller
annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med bevis om
uttagning å Sparkasseräkning.
Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person
än fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;
dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom postverkets
försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.
Lifränta---— — — — — — — — — — — — — —
Löpande eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller
annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med bevis om
uttagning å Sparkasseräkning.
Postremissväxel; se Växel.
Skuldebref — — — — —---—--— — — — —
Sparkasse- eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller
annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå skall, utan afseende
å det uttagna beloppets storlek och ehvad beviset särskildt utfärdas
eller tecknas å företedd handling eller ock meddelas allenast genom
det uttagna beloppets införande i särskild med räkningsliafvaren förd
bok, förses med stämpel af 10 öre;
dock att frihet från stämpelbeläggning äger rum för bevis om
uttagning af medel, som innestå hos sparbank och postparbanken.
Undantag slcontrakt — — — — — — — — — — — — — —
Upp- och afskrifnings- eller därmed jämförlig räkning hos bankir,
bank eller annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med
bevis om uttagning å Sparkasseräkning.
Växel skall,
om den utfärdas inom riket, då den utställes eller, där den är
ställd till egen order, innan den öfverlåtes eller till betalning företes, och,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3
om den utfärdas utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller
till godkännande eller betalning företes,
beläggas med stämpel, för belopp ej öfverstigande 100 kronor,
af 10 öre, för belopp öfverstigande 100 kronor, men icke 300 kronor,
af 20 öre, för belopp öfverstigande 300 kronor, men icke 500 kronor,
af 30 öre samt för belopp öfverstigande 500 kronor af 50 öre för belopp
till och med 1,000 kronor och därutöfver 50 öre för hvarje påbör
jadt tusental kronor, hvarå växeln lyder;
dock att växel, som är ställd att betalas vid uppvisandet, äfvensom
postremissväxel skall, utan afseende å beloppet, hvarå den lyder,
förses med stämpel af 10 öre;
ägande frihet från stämpelbeläggning rum för växel, som är dragen
från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.
Är växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.
Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel lios offentlig
myndighet betalning, skall växeln vara försedd med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes;
dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däråt
fordran bevakas i konkurs.
Se för öfrigt 21 §.
54 §.
1. Den, som
utgifver handling, innefattande uppdrag om inkassering af penningar
och emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras,
kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än
fordringsägaren, från en ort till en annan försändes, bevis om insättning
å depositionsräkning hos bank eller bankir eller å kapitalräkning eller om
uttagning å kreditiv-, löpande, sparkasse- eller upp- och afskrifningseller
annan med någon af dessa räkningar jämförlig räkning hos bankir,
bank eller annan kreditinrättning, utan att, därvid förse handlingen med
stadgad stämpel,
eller öfverlåter eller till godkännande eller betalning företer å
utrikes ort utfärdad växel, anvisning, check, invisning, sådan handling,
innefattande uppdrag om inkassering, eller sådant kvittens, som ofvan
säges, utan att handlingen är med föreskrifven stämpel försedd,
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
eller öfverlåter eller till betalning företer inom riket utfärdad,
till egen order ställd växel, anvisning, check eller invisning, utan att
handlingen är belagd med föreskrifven stämpel,
eller utgifver annan växel, anvisning, check eller invisning, än
sådan hvarom ofvan säges, utan att därvid förse handlingen med stadgad
stämpel,
böte tio gånger den felande stämpelns belopp, dock vare minsta
bot fem kronor.
— — — — — — — — — — — — — — —------»
Till stöd för hvad sålunda förslagits har statsrådet och chefen för
finansdepartementet enligt här ofvan åberopade utdrag af protokollet
öfver finansärenden anfört följande:
»Bland de utvägar, som böra anlitas för att tillgodose det nu
föreliggande behofvet af ökade statsinkomster, har jag den 12 innevarande
januari vid afgifvande af förslag till beräkning af statsverkets
inkomster och utgifter för år 1904 angifvit. ökad stämpelbeskattning.
Det kraf, som af nyssnämnda anledning nu måste ställas på ökad
stämpelbeskattning, synes mig böra fyllas genom införande af stämpelafgift
för inrikes växlar och vissa andra affärspapper.
I det förslag till förändringar i förordningen angående stämpelafgiften,
som den 27 oktober 1893 afgafs af för ändamålet utsedda
kommitterade, föreslogs stämpelafgift för, bland andra affärspapper, jämväl
inrikes växlar. Sedan detta förslag i nådig proposition den 21
februari 1894 förelagts Riksdagen, beslöt Riksdagen bestämmelser,
gående därpå ut, att inrikes växlar å belopp, öfverstigande 100 kronor,
skulle vid utställandet förses med stämpel, utgörande, för belopp, ej
öfverstigande 300 kronor, 20 öre, för belopp, öfverstigande 300 kronor
men ej 500 kronor, 30 öre, samt för belopp, öfverstigande 500 kronor,
50 öre för belopp till och med 1,000 kronor och därutöfver 50 öre för
hvarje påbörjadt tusental kronor af växelbeloppet; dock att stämpelfrihet
skulle äga rum för postremissväxel äfvensom för växel, som vore
ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir
fördes i räkning för utställaren.
Dessa bestämmelser trädde i kraft den 1 januari 1895. Enligt
Riksdagens år 1898 fattade beslut afskaffades emellertid stämpeln å
inrikes växlar med utgången af sistnämnda år.
Vid den tid, då stämpeln å inrikes växlar sålunda af Riksdagen
afskaffades, förelåg ur synpunkten af statsverkets behof icke någon
anledning att bibehålla densamma. Af motsatt anledning, eller att behofvet
nu kräfver det, anser jag, att berörda stämpel bör åter införas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 5
Att stämpelbeläggning af inrikes växlar skulle i mera afse värd
grad motverka användningen af dessa för alfärslifvet nyttiga papper
synes icke behöfva befaras. Enligt de i finansdepartementet utarbetade
sammandrag öfver riksbankens och de enskilda bankinrättningarnes
ställning vid hvarje månads slut uppgingo ifrågavarande bankers portföljer
af inrikes växlar vid slutet af november månad nedannämnda år
i runda tal till följande belopp nämligen:
1894 '' .......................... 205,284,000 kronor
1895 ...................................................... 212,516,000 „
1896 ...................................................... 226,007,000 „
1897 ............................................. 258,666,000 „
1898 .......................... 300,785,000 „
1899 ...................................................... 860,197,000 „
1900 ...................................................... 392,189,000 „
1901 ...................................................... 389,456,000 „
1902 ...................................................... 403,084,000 _,,
Dessa siffror utvisa, att bankernas växelrörelse särskild! under den
tid, stämpeln å inrikes växlar varit gällande, år från år ökats. Att denna
ökning skulle i nämnvärd mån hämmats genom växelstämpeln är icke
heller att antaga. Tvärtom synas de anförda siffrorna häntyda därpå,
att bankernas växelrörelse, i stort sedt, varit tämligen oberörd af
ifrågavarande stämpelskatt.
Om stämpelafgift för inrikes växlar nu åter införes, torde emellertid
vissa ändringar i de härom förut gällande bestämmelser böra vidtagas.
Sålunda synes stadgandet därom, att stämpelbeläggning skall
äga rum redan vid växelns utställande, obehöflig! strängd. Af sådan
anledning och då önskvärd! är, att bestämmelserna i stämpelförordningen
i möjligast minsta mån verka besvärande för rörelsen, anser
jag berörda stadgande böra så till vida ändras, att föreskrift meddelas
därom, att växel, ställd till egen order, skall förses med stämpel, innan
den öfverlåtes eller till betalning företes. Vidare torde, därest — såsom
jag har för afsikt föreslå — föreskrift meddelas därom, att bankanvisningar
och checker skola, utan afseende å beloppet, hvarå de lyda,
beläggas med stämpel af 10 öre, förut gällande stadgande om stämpelfrihet
för växlar, ej öfverstigande 100 kronor, icke böra återupptagas,
utan bestämmelse meddelas i syfte att dylika växlar äfvensom alla å
vista växlar skola förses med stämpel till fixt belopp af 10 öre. Den
äldre, endast för inrikes växlar gällande bestämmelsen om lägre stämpelafgift
för växlar å smärre belopp synes ock lämpligen böra utsträckas
att gälla jämväl utrikes växlar.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
Enligt förenämnda kommittéförslag skulle postremissväxel äfvensom
växel, ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank
eller bankir fördes i räkning för utställaren, utan afseende å beloppet,
beläggas med stämpel till fixt belopp af 10 öre; och skulle för anvisningar
och invisningar gälla enahanda bestämmelser som för växel.
Ifrågavarande förslag afsåg sålunda att med stämpelskatt träffa postremissväxlar
och uttagningar å å vista räkningar hos banker och
bankirer.
Detta förslag, hvilket jämväl upptogs i den af Kungl. Magt
för 1894 års Riksdag framlagda nådiga propositionen, men då ej
vann Riksdagens bifall, anser jag nu böra återupptagas, dock med
vissa ändringar i syfte hufvudsakligen att åt de nya bestämmelserna
vinna nödig effektivitet. Sålunda torde, därest stämpelskatt införes
för nyssnämnda papper, bestämmelse höra meddelas om stämpelbeläggning
af hvarje bevis om uttagning å räkning af ifrågavarande
slag hos bankir, bank eller annan kreditinrättning, ehvad beviset särskilt
utfärdas eller tecknas å företedd handling eller ock meddelas
allenast genom det uttagna beloppets införande i särskild med räkningshafvaren
förd bok. Tydligt är nämligen, att, utan en dylik bestämmelse,
ett kringgående af författningens föreskrifter lätteligen kan ske.
Beträffande en hos bankerna numera allmänneligen förekommande
räkning, nämligen sparkasseräkningen, må erinras, att berörda
af kommittén föreslagna stadganden med nyss angifna af mig ifrågasatta
kompletterande bestämmelse i regel icke skulle komma att äga
tillämpning å uttagningar å sådan räkning hos postsparbanken och sparbanker,
enär dessa inrättningar endast i särskilda undantagsfall medgifva
återbekommande af hos dem insatta medel annorledes än viss tid
efter uppsägning. Hvad däremot angår de enskilda bankinrättningarne
blefve förhållandet ett annat. Då nämligen dessa banker allmänt medgifva,
att af medel innestående å sparkasseräkning visst belopp må af
insättaren återbekommas utan afvaktan på uppsägningstidens utgång,
komine uttagningar å sparkasseräkning hos dessa banker att, i den
mån medlen utbetalats utan föregående uppsägning, träffas af den nya
skatten. Då det emellertid icke synes lämpligt att göra skattens utgående
beroende af huruvida medlen utbetalats å vista eller icke, torde
föreskrift böra meddelas därom, att stämpelafgift skall utgå för alla
uttagningar å sparkasse- eller därmed jämförlig räkning hos andra
kreditinrättningar än sparbanker och postsparbanken. Ett sådant stadgande
synes desto mera påkalladt, som sparkasseräkningen hos de
enskilda bankinrättningarna till sin natur närmast är att anse såsom
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. *
eu kombinerad upp- och afskrifnings- samt kapitalräkning och sistnämnda
räkning redan enligt nu gällande bestämmelser träffas af stämpelskatt,
ehuru under eu annan form. Med afseende å den olikhet, sparbankernas
sparkasseräkning företer i jämförelse med de enskilda bankinrättningarnes,
samt i betraktande af den särskilda uppgift, sparbankerna
enligt gällande lagstiftning hafva sig förelagd — att, utan rättighet
för dess stiftare att tillgodonjuta andel i den vinst, som å rörelsen
kan uppkomma, uppsamla och förränta hufvudsakligen de mindre
bemedlades besparingar — synes den skillnad, som sålunda skulle i
afseende å stämpelskatts utgörande för uttagningar å sparkasseräkning
inträda mellan sparbankerna och andra penningeinrättniugar fullt befogad.
Att enahanda befrielse, som sålunda skulle tillgodokomma sparbankerna,
äfven bör komma postsparbanken till del är naturligt.
I motsats till stämpelskatten å inrikes växlar, som företrädesvis
drabbar affärsvärlden, kommer däremot stämpeln å bankanvisningar att
jämväl träffa den stora allmänheten, som numer i betydande utsträckning
anlitar banker och bankirer för insättning af medel. Begränsas
stämpelafgiften till det af kommitterade föreslagna beloppet af 10 öre,
bör dock denna allmänhet icke komma att synnerligen hårdt tryckas af
afgiften. Detsamma torde väl också få anses gälla i fråga om stämpelafgiften
för postremissväxlar.
Eu beräkning af de sannolika verkningarne i statsfinansiellt hänseende
af de utaf mig nu föreslagna stämpelafgifter gifver följande
resultat. _
Växelstämpeln beräkuades år 1898 inbringa 600,000 kronor. Såsom
framgår af ofvan meddelade siffror rörande bankernas växelrörelse bär
denna rörelse sedan år 1898 ej oväsentligt ökats; och torde med hänsyn
härtill beräkningen af ifrågavarande stämpelskatt kunna höjas till
650,000 kronor. _ o
Inkomsten af stämpeln för anvisningar å upp- och alskrilnmgsräkning,
kreditivräkning eller löpande räkning hos bank eller banka
samt för postremissväxlar beräknades af 1893 års stämpelskattekommitté
till 210,000 kronor. Sedan nämnda år hafva emellertid samtliga de
bankernas rörelsegrenar, hvilka skulle komma att af ifrågavarande
bestämmelser träffas, i väsentlig grad ökats. Omfattningen af denna
ökning framgår af nedan angifna siffror. Enligt de i finansdepartementet
utarbetade sammandrag öfver riksbankens och de enskilda bankinrättningarnes
ställning utgjorde sålunda i runda tal
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
bankernas |
||||||||
fordringar å |
skulder å |
utelöpande postremiss- växlar kr. |
||||||
kreditiv- räkning kr. |
löpande räkning kr. |
folio- räkning kr. |
giro- räkning kr. |
sparkasse- räkning kr. |
upp och af-skrifnings-räkuing |
löpande räkning kr. |
||
den 30 No-vember 1894 |
73,025,000 137,835,000 |
16.910.000 98.847.000 |
15,733,000 |
29,315,000 |
14,432,000 116,429,000 |
76,613,000 101,455,000 |
3,706,000 36,332,000 |
13,543,000 26,722,000'' |
I kommitténs ofvanberörda beräkning ingick ej något belopp för
stämpel å nttagningar å sparkasseräkning. Med hänsyn härtill och i
betraktande af de olika bankräkningarnes ökning sedan år 1894 torde
den af kommittén beräknade summan kunna höjas till 300,000 kronor.
Samtliga de af mig nu föreslagna stämpelskatter kunna alltså
beräknas komma att för statsverket medföra en ökning i inkomst till
belopp af 950,000 kronor.»
Dessutom har till utskottets behandling öfverlämnats en inom
Andra Kammaren af herr V. L. Moll väckt motion, n:o 139, i hvilken
hemställts, att, därest Riksdagen i hufvudsak bifölle den förändrade
lydelse af de i 8 § af gällande stämpelförordning förekommande rubrikerna
»Inkassering af penningar» och »Kvittens», som i ofvanomförmälda
proposition blifvit af Kungl. Maj:t föreslagen, Riksdagen ville
besluta, att förenämnda två rubriker måtte erhålla följande lydelse:
»8 §.
Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
B) t") fri ga stämpelpliktiga enskilda handlingar:
Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom
och emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras; lika med
Växel;
dock att handling, som afser inkassering af penningar genom
postverkets försorg eller genom s. k. eftertraf eller inkassering af premie
till svensk försäkringsanstalt, är från stämpel fri.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 9
Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person
än fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;
dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom
postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf eller inkassering af
premie till svensk försäkringsanstalt, är från stämpel fritt.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — ----»
Den af motionären åberopade motivering lyder sålunda:
»Här helt och hållet lämnande å sido den frågan, huruvida ofvannämnda
kungl. proposition delvis eller i sin helhet bör af Riksdagen
bifallas eller ej, tillåter jag mig härmed vördsamt fästa uppmärksamheten
å ett slag af handlingar eller kvittenser af sådan beskaffenhet,
att de synas mig hafva bort i den kungl. propositionen uttryckligen
undantagas från den ifrågavarande stämpelbeläggningen. Jag syftar
härmed på kvittens å försäkringspremie för brand-, lif-, pensions-, sjuk-,
olycksfalls- eller annan försäkring. Då dylika försäkringar innebära
lofvärd, att icke säga skyldig, omtanke för framtiden, bör allmänhetens
benägenhet för sådana icke genom några hämmande stämpelafgifter
motarbetas.
Särskildt på lifförsäkringsväsendets område har under senaste tid
öppnats en ny verksamhetsgren, den s. k. folkförsäkringen, för hvars
utveckling den föreslagna inkasseringsstämpeln skulle blifva af ödesdiger
verkan. Denna försäkringsrörelse, hvilken, som bekant, afser försäkringar
till små belopp — medelbeloppet af hvarje försäkring utgör
hos ett härvarande bolag, som sysslar med dylik rörelse, omkring 600
kronor, hos ett annat bolag omkring 400 kronor — är baserad på
månads- eller veckopremier, i regel veckopremier, till mycket små belopp,
ända ned till 10 öre i veckan. En inkasseringsstämpel af 10 öre
på premiekvittenserna skulle sannolikt i sin linda kväfva hela denna
viktiga gren af lifförsäkringsrörelsen.
Då härtill kommer, att vederbörande — enligt hvad som framgår
af motiveringen till den kungl. propositionen — icke synes hafva haft
för afsikt, att ifrågavarande* stämpelafgift skulle drabba kvittenser å
försäkringspremier, så torde dessa kvittenser böra från samma stämpelafgift
uttryckligen undantagas.
Som anledning ej torde föreligga att vidtaga någon ändring i
stämpelförordningens nuvarande föreskrifter rörande kvittens å premier
till utländskt försäkringsbolag, torde det ifrågavarande undantaget böra
begränsas till svenska försäkringsanstalter.»
Bill. till liiksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 15 Käft.
2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
Bland de utväga!*, som borde anlitas för att tillgodose det nu föreliggande
behofvet af ökade statsinkomster, har, enligt livad af chefens
för finansdepartementet ofvanstående yttrande framgår, Kungl. Maj:t
ansett sig böra föreslå införande af stämpelafgift för inrikes växlar och
vissa andra affärspapper. Äfven om det afsevärdt stegrade behofvet
af inkomster icke ma anses vara till fullo ådagalagdt, förr än budgeten
för nästkommande års statsregleringsperiod blifvit slutligen uppgjord,
har i allt fall utskottet för ofvan angifna ändamål icke funnit sig kunna
förorda Kungl. Maj:ts ifrågavararande förslag.
Bedan vid de föregående tillfallen då frågan om utsträckande af
stämpelskatten i nu antydd riktning varit föremål för Riksdagens behandling
har på många håll försports eu viss obenägenhet mot en
dylik beskattning; och torde denna obenägenhet lätt finna sin förklaring
i en enligt utskottets uppfattning ganska naturlig farhåga för att
skatten icke skall träffa hvad med densamma varit och är afsedt.
Då denna skatteförm år 1894 föreslogs, framhöll dåvarande
chefen för finansdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet-,
som åtföljde den kungl. propositionen, att grundtanken i stämpelbeskattningen
å handlingar, som förmedla omsättningen af det rörliga
kapitalet, vore den, att detta kapital, som tillför sin ägare Större
skatteförmäga än den, som medföljer inkomst af arbete, och därjämte
till följd af sin natur lätt kunde undandraga sig den allmänna inkomstbeskattningen,
skulle träffas af en komplementär beskattning, då det
bfverginge från en hand till eu annan eller liksom visade sig, äfvensom
att vid utsträckande af stämpelskatten i hufvudsåkligt syfte att
med ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, det naturligen blefve
en hufvuduppgift att Så välja de handlingar, som skulle underkastas
skatten, att syftet med denna i möjligaste mån uppnåddes.
En dylik uppfattning eller att den föreslagna skatten skulle
komma att väsentligen träffa kapitalet, då detta visar sig, lärer emellertid
enligt utskottets förmenande icke vara med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, utan torde det fastmera vara själfva omsättningen,
som i afsevärd mån kommer att drabbas af denna stämpelskatt. Det
lärer för visso. icke kunna bestridas, att bruket af växlar såsom kreditmedel
måste innebära en afsevärd förmån för handel och industri,
helst därigenom befrämjas både regelbundenhet och snabbhet vid
likviders fullgörande. Man må ock betänka, att Växlar för dem, Indika
behöfva använda sådana, i allmähhet ej representera tillgång, utan fastmera
skuld. Eu skattebörda på detta område skulle helt säkert verka
orättvist och hämmande på näringslifvets jämna och sunda utveckling
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
och i sin ordning äfven ogynnsamt beröra skatteförmågan inom landet,
hvilket synes vara så mycket mera beaktansvärdt, som genom den
nyligen beslutade inkomstskattelagen väsentligt ökade bördor pålagts
ej minst näringsidkarne inom landet.
Hvad vidare angår postremissväxlar, papper hvilka uteslutande
afse rörelsens betjänande och hvilkas användning småningom nått ett
betydande uppsving, synes en föreskrift om stämpelbeläggning af
dylika papper mindre lämplig, helst en sådan åtgärd skulle komma att
väsentligt inskränka användandet af detta omtyckta och i alla afseenden
praktiska betalningsmedel. Detsamma torde kunna sägas ifråga om
checker. Användandet af dessa papper har nämligen hos oss ännu
icke vunnit någon egentlig omfattning och synes därför snarare behöfva
på allt sätt uppmuntras och utvecklas för ätt främja det med desamma
afsedda ändamålet eller att allmänheten bär liksom i utlandet må kunna
förminska bruket af reda penningar i rörelsen och i stället erhålla ett
lätt och bekvämt betalningsmedel.
Beträffande slutligen bevis om uttagning af medel å räkning hos
bankir, bank eller annan kreditinrättning är lätt insedt, att stämpelbeskattning
af dylika bevis kommer att verka synnerligen betungande, icke
så mycket ur synpunkten af den däraf föranledda jämförelsevis obetydliga
utgiften, som desto mera genom det besvär, som härmed vore förenadt och
den obenägenhet att anlita ifrågavarande räkningar, som helt säkert skulle
komma att däraf alstras. Hvad särskilt beträffar sparkasseräkningarna,
hvilka visat sig främja sparsamhet och ordentlighet framför allt hos de
mindre bemedlade, synes eu bestämmelse, sådan som den nu ifrågasatta,
vara ägnad att motverka detta syfte. Då vidare det belopp, som genom den
nu föreslagna stämpelskatten skulle komma statsverket till godo är jämförelsevis
obetydligt i förhållande till de olägenheter, som, på sätt ofvan
framhållits, däraf blefve en följd, synes utskottet den påtänkta åtgärden
så mycket mindre höra komma i fråga. Härtill kommer ock, att i den
skrifvelse, som på grund af 1901 års Riksdags beslut om ny härordning
affäts till Kungl. Maj:t, Riksdagen på tal om användandet af''stämpelskatt
för att täcka de med försvarets ombildning förenade utgifter förklarade
sig anse stämpelafgifter af ifrågavarande slag icke böra för det
dåvarande beräknas såsom en tillgång till bestridande af sagda utgifter,
emedan Riksdagen år 1894 afslog Kungl. Maj:ts proposition angående
stämpelafgiften, i hvad den afsåg stämpel å bankanvisningar och postremissväxlar
samt år 1898 afskaffade de år 1894 bestämda stämpelafgifterna
för inrikes växlar och inkasseringsuppdrag.
På grund af hvad sålunda anförts och då anledning icke synes
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
föreligga att frångå den uppfattning, som uttalades af 1901 års Riksdag,
hemställer utskottet,
l:o) att Kungi. Maj:ts ifrågavarande proposition
angående vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpelafgiften icke måtte af Riksdagen bifallas;
samt
2:o) att herr Molls förevarande motion i anledning
af Kungl. Maj:ts ofvanomförmälda proposition
måtte få anses besvarad genom hvad utskottet under
l:o) hemställt.
Stockholm den 2 mars 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALLI.
Bevillning sutskott éts Betänkande N:o 20.
13
Reservationer:
af herr Cavalli, som ansett, att bevillningsutskottet bort i hufvudsak
tillstyrka bifall till den kungl. propositionen;
af herr Östberg, som instämt med herr Cavalli;
af herr K. G. Karlsson, som anfört:
»Oaktadt jag icke kan påyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition i hela dess utsträckning, anser jag dock, att den bort hos
utskottet vunnit mera beaktande, än hvad nu blifvit händelsen. Om
äfven berättigade invändningar må kunna göras mot stämpelbeläggning
af bankanvisningar, checker och uttagningar å sparkasseräkning äfvensom
måhända i någon mån mot stämpelbeläggning af postremissväxlar,
synas dock goda skäl föreligga att bifalla hvad Kungl. Maj:t i detta afseende
föreslagit rörande inrikes växlar.
Äfven den ifrigaste anhängare af åsikten, att statsbehofven böra
så långt möjligt fyllas på den direkta beskattningens väg, torde knappast
våga påstå, att det under för handen varande förhållanden är möjligt att
undvika upptagandet af äfven indirekta skatter. Man måste tillgripa
ett flertal skattetitlar för att bilda ett skattesystem, och om man då
kan finna sådana skatteobjekt, som i minsta möjliga mån beröra den
stora mängden af mindre bemedlade, måste detta enligt mitt förmenande
anses förmånligt.. Särskildt är detta nödvändigt i vårt land, där redan
nu uttagas betydande indirekta skatter, hvilka i väsentlig grad träffa de
minst bärkraftiga. Såsom en skatt, hvilken icke trycker denna del af
befolkningen, torde man kunna rekommendera stämpelbeläggning af
vissa affärspapper, och då man vet, i hvilken hög grad denna beskattningsform
vunnit användning i utlandet, är det nästan ägnadt att väcka
förvåning, att icke dylik stämpelbeläggning i vårt land vunnit större
utsträckning, än hittills varit fallet.
Som ett tungt vägande argument mot den föreslagna stämpelbeläggningen
af växlar har anförts, att härigenom bruket af ett vigt
och i alla afseenden förmånligt betalningssätt skulle komma att inskränkas,
hvilket åter skulle ofördelaktigt inverka på näringslifvet.
Bill. till Riksd. Prat. 1903. 5 Sami• 1 Afd. 15 Käft. 3
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
Emellertid kan. man ej draga denna slutsats af erfarenheten i utlandet,
och den ringa egna erfarenhet, vi här i landet hafva af stämpelskattens
verkningar, synes icke heller gifva skäl för sagda farhågor. Under de
fyra år stämpelskatten å växlar var gällande — från och med 1895
till och med 1898 — steg användningen af dylika affärspapper med
ett belopp af e j mindre än 95,501,000 kronor, eller från kronor 205,284,000
år 1894 till kronor 300,785,000 år 1898, hvadan man i detta afseende
icke torde hafva anledning till bekymmer.
Visserligen skulle jag ansett önskligt, att utskottet först under
ett senare skede af innevarande riksdag behandlat Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, emedan man då haft säkrare reda på, huruvida ettovillkorligt
behof föreligger att redan nu begagna sig af stämpelskattens
utsträckning för statsbehofvens täckande, men då frågan väl
tagits upp, anser jag, att utskottet bort tillstyrka bifall till den del af
förevarande proposition, som innehåller förslag om stämpelbeläggning
af inrikes växlar»;
af herr G. Jansson, som instämt med herr Karlsson;
af herr Beckman, mot utskottets hemställan i hvad den rör stämpelafgiften
för inhemska växlar, dock icke postremissväxlar, hvilka i likhet
med bevis om uttagning af medel å räkning hos bankir, bank eller
annan bankinrättning, liksom ock handling eller kvittens, som afser
inkassering af premie för svensk försäkringsanstalt, böra vara fria
från stämpel;
af herrar friherre Kling spor, Almqvist, Pantzarhielm, Lindblad
och Åkerlund; samt
af herr O. A. Ericsson, mot vissa delar af motiveringen.
Härjämte hafva herrar Bergendahl och Brodin begärt få antecknadt,
att de icke deltagit, den förstnämnde i behandlingen och den sistnämnde
i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.
STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.