Riksdagens Skrifvelse N;o 90,
1
N:o 90.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1902.
— — — j~ Ändra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition om inrättande af en riksförsäkringsanstalt.
(Statsutskottets utlåtande n:o 35 och memorial n:o 65.)
Till Konungen.
Uti en till Riksdagen afiåten proposition (n:o 15) har Eders Kongl.
Maj:t, under åberopande af hvad propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 4 sistlidne januari innehåller, föreslagit
Riksdagen att, med godkännande af de i samma protokoll intagna
förslag till aflöningsstat för eu riksförsäkringsanstalt att gälla från och
med år 1903 samt till vilkor för löneförmånernas åtnjutande, medgifva,
att från och med år 1903 till bestridande af aflöningarne till anstaltens
tjensteman och betjente må årligen användas ett belopp af
46,100 kronor,
att från och med sagda år må årligen användas till expenser för
anstalten och arfvoden till arbetareförsäkringsrådets medlemmar förslagsvis
21,000 kronor, till bestridande af kostnaden för ortsombuden förslagsvis
25,000 kronor samt till ersättningar dels till postsparbanken för uppbörden
af försäkringsafgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen,
dels till postsparbanksstyrelsen för försäkringsfondens förvaltning tillhopa
förslagsvis 20,000 kronor eller tillsammans förslagsvis 66,000 kronor;
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 luft. (N:o 90.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
att derjemte under år 1902 må till bestridande af organisationskostnader
för anstalten användas högst 37,400 kronor; samt
att de belopp, som sålunda användas, äfvensom framdeles ifrågakommande
pensioner till anstaltens tjensteman och betjente må utgå från
arbetareförsäkringfondens intressemedel.
Uti den af Eders Kongl. Maj:t i enlighet med Riksdagens beslut
utfärdade lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
har ej mindre stadgats, att en riksförsäkringsanstalt skall genom statens
försorg inrättas samt kostnaderna för dess organisation och förvaltning
bestridas af statsmedel, än äfven meddelats bestämmelse, att lagen ej
träder i kraft förr än nämnda anstalt blifvit inrättad. Med anledning
häraf och då den lösning, som efter många års förhandlingar genom berörda
lagstiftning gifvits åt frågan om arbetares tryggande mot de ekonomiska
följderna af olycksfall i arbete, icke bör till sina verkningar undanskjutas,
har Riksdagen ansett sig nu böra till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa erforderliga medel, för att, såsom med ifrågavarande proposition
afses, anstalten må kunna med början af nästa år träda i full
verksamhet och sålunda jemväl lagen vid denna tid erhålla tillämpning.
Det förslag till ordnande af ifrågavarande förvaltning, som Eders
Kongl. Maj:t nu framlagt, grundar sig hufvudsakligen på den utredning
i ärendet, som verkstälts af tre för ändamålet tillkallade sakkunniga personer.
Hvad först angår den centrala förvaltningen, hafva dessa komiterade
med hänsyn till de två hufvudgrenar, som riksförsäkringsanstaltens
verksamhet skulle komma att omfatta, ansett, att anstalten borde bestå
af två afdelningar eller byråer, den ena för statistiska och försäkringstekniska
göromål, den andra för skaderegleringar och dermed sammanhängande
frågor. Med anledning häraf skulle anstaltens styrelse utgöras
af, förutom chefen, afdelningscheferna för nämnda två byråer, hvarjemte
äfven en såsom sekreterare och ombudsman anstäld tjensteman borde
vara ledamot i styrelsen. Komiterade, som för anstaltens chef föreslagit
en aflöning af 10,000 kronor, hafva beträffande de två afdelningscheferna
och sekreteraren ansett aflöningen i början af anstaltens verksamhet
kunna bestämmas till lika belopp som för tjensteman af andra graden
inom statens centrala embetsverk, eller således 3,000 kronor i lön och
1,500 kronor i tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg å 500 kronor
hvartdera efter resp. 5 och 10 års tjenst.
Den af komiterade föreslagna aflöningsstaten, som utom nämnda
befattningar upptager fyra tjensteman af första lönegraden och en öfver
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
3
läkare samt vaktbetjening, slutar med en summa af 40,500 kronor. De
härför erforderliga medlen borde emellertid enligt komiterades åsigt tills
vidare uppföras på extra stat.
Beträffande organisationen af anstalten har föredragande departementschefen
i hufvudsak anslutit sig till det förslag, komiterade sålunda
uppgjort; men förutom de af dessa ifrågasatta två afdelningarna inom
anstalten har han tillstyrkt inrättande af en tredje afdelning eller byrå,
för hvilken sekreteraren skulle blifva chef, hvarjemte föreslagits, att såväl
denne tjensteman som de två öfriga afdelningscheferna skulle med afseende
å löneförmåner likställas med byråchefer i statens centrala verk och således
erhålla en aflöning af 6,400 kronor jemte ett ålderstillägg å 600
kronor. Slutligen har departementschefen ansett, att aflöningarna till
anstaltens tjensteman borde redan från början uppföras på ordinarie stat,
detta hufvudsakligen för att bereda ökad möjlighet att åt anstalten vinna
de lämpligaste krafterna.
I likhet med komiterade har Riksdagen icke kunnat finna tillrådligt,
att riksförsäkringsanstaltens organisation redan nu definitivt fastslås
genom anställande vid densamma af ett visst antal tjensteman med
aflöningar på ordinarie stat. Såsom af komiterade framhållits, är det
icke möjligt att på förhand göra sig någon säker föreställning angående
den omfattning anstaltens verksamhet i olika rigtningar kan komma att
erhålla, och nödig varsamhet synes derför bjuda att, tills vidare och intill
dess tillräcklig erfarenhet härutinnan vunnits, anordna anstaltens förvaltning
under i viss mån provisoriska former. Så har förfarits beträffande
patentbyrån (numera patent- och registreringsverket) under dess
första utvecklingsperiod, och af enahanda orsak har det ock befunnits
böra tills vidare anstå med fastställande af ordinarie stat för postsparbanken.
Så vidt Riksdagen försport, har under den tid, denna provisoriska
anordning vid nämnda två verk fortgått, icke yppat sig någon
svårighet att för dem förvärfva dugliga arbetskrafter, och det synes icke
vara grundad anledning antaga, att förhållandena i detta hänseende skola
ställa sig mindre gynsamt för riksförsäkringsanstalten, om personalen
vid densamma till en början anstäldes på extra stat.
Riksdagen, som i enlighet med det anförda anser, att ordinarie
stat för riksförsäkringsanstalten nu icke bör fastställas, men att till bestridande
af utgifterna för dess förvaltning erforderliga medel böra ställas
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, har emellertid funnit vissa uttalanden
påkallas beträffande ordnandet af denna förvaltning. Det af komiterade
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
uppgöda, förslaget till anstaltens organisation jemte aflöningar för dess
tjensteman liar synts Riksdagen i det hela vara väl afpassadt efter den
verksamhet, som, såvidt nu kan beräknas, skulle komma att åligga anstalten
under dess första tid. Den för chefen föreslagna aflöningen af
10,000 kronor har Riksdagen dock funnit vara för högt tilltagen. Det
skulle kunna sättas i fråga, huruvida icke denna aflöning kunde begränsas
till det belopp af 7,000 kronor, hvarmed cheferna i ett och annat af
statens centrala embetsverk äro aflönade. Med afseende å den speciella
sakkunskap, som jemte framstående praktiska egenskaper måste fordras
af chefen för riksförsäkringsanstalten, anser Riksdagen emellertid aflöningen
i detta fall lämpligen böra sättas till 8,000 kronor.
Lika med komiterade anser Riksdagen, att anstaltens verksamhet
bör fördelas på två afdelningar eller byråer. Att, såsom departementschefen
föreslagit, inrätta en tredje afdelning att förestås af sekreteraren,
synes Riksdagen åtminstone under anstaltens första verksamhetstid icke
vara af behofvet påkalladt. Aflöningarna för de två afdelningscheferna
och sekreteraren höra ock, enligt Riksdagens mening, kunna tills vidare
begränsas till de af komiterade i sådant afseende förordade beloppen,
hvilka, såsom ofvan nämnts, motsvara löneförmånerna för andra gradens
tjensteman inom statens centrala embetsverk.
Kostnaden för den centrala förvaltningen har af komiterade anslagits
till sammanlagdt 60,000 kronor, deraf för aflöningar 40,500 kronor
och för expenser 19,500 kronor. I enlighet med Riksdagens uttalande
om nedsättning i den för chefen föreslagna aflöning kan det för aflöningarnas
bestridande upptagna beloppet minskas med 2,000 kronor, och
skulle sålunda kostnaderna i sin helhet belöpa sig till 58,000 kronor.
Då bland expenser^ af komiterade inräknats jemväl utgifter för anställande
af extra räkne- och kontorsbiträden och då enligt Riksdagens mening
samtliga tjensteman skola anställas på extra stat, har det icke synts
Riksdagen vara anledning att vid beviljande af medel särskilja aflöningarna
från öfriga med ifrågavarande förvaltning förenade kostnader, utan har
ett gemensamt anslag för ändamålet anvisats till det belopp, som nyss
angifvits, eller 58,000 kronor. Då, såsom af departementschefen framhållits,
beräkningen af anstaltens expenser torde vara ganska osäker, utgår
nämnda anslag såsom förslagsanslag.
I det af komiterade ifrågasatta anslaget för anstaltens expenser
bär Eders Kongl. Maj:t föreslagit eu höjning med 1,500 kronor, afsedda
för bestridande af arfvode!! åt ledamöterna af det arbetareförsäkringsråd,
Riksdagens Skrifvelse N:o 90. 5
om hvars inrättande departementschefen gjort hemställan. Hvad af Eders
Kongl. Maj:t i berörda hänseende föreslagits har icke vunnit Riksdagens
bifall.
Beträffande ordnandet af den lokala förvaltningen har Riksdagen
funnit sig kunna i allt väsentligt biträda hvad med afseende härå i statsrådsprotokollet
föreslagits. I fråga om ortsombudens antal och den dermed
sammanhängande större eller mindre utsträckningen af de särskilda
distrikten hafva olika meningar uttalats. För sin del anser Riksdagen i
likhet med komiterade, att så vidt möjligt den grundsatsen bör följas,
att för tillgodoseende af allmänhetens fördel hvarje ombuds verksamhet
inskränkes till ett mindre område, så att ombudet lättare kau anträffas af
försäkringstagarne.
Yidkommande ortsombudens funktioner anser Riksdagen lika med
departementschefen det icke vara lämpligt att, såsom af komiterade satts
i fråga, gifva dessa ombud befogenhet att företaga särskilda undersökningar
af fabriker och dylikt, utan bör för sådant ändamål vederbörande yrkesinspektör
anlitas.
Den föreslagna godtgörelsen till ortsombuden har ej gifvit anledning
till någon erinran från Riksdagens sida, och har Riksdagen för bestridande
af hithörande kostnader anvisat det af Eders Kongl. Maj:t
begärda anslaget af förslagsvis 25,000 kronor.
Hvad beträffande postsparbankens ställning och verksamhet inom
ifrågavarande försäkring blifvit föreslaget har synts Riksdagen vara ändamålsenligt,
och Riksdagen har ej haft något att erinra mot de ersättningar,
som enligt förslaget skulle utgå till denua institution för ombesörjande
af uppbörden och utbetalning af ersättningsbeloppen. Deremot har det
synts Riksdagen, att, då förvaltningen af försäkringsfonden icke torde
komma att för postsparbankens styrelse medföra någon afsevärd ökning
i arbete, särskild godtgörelse för detta bestyr icke kan vara påkallad
och att således de härför upptagna ersättningarna af tillsammans 500
kronor till ordförande och ledamöter i nämnda styrelse böra uteslutas.
Då anslaget för bestridande af ersättningar till postsparbanken lärer böra
utgå under form af förslagsanslag, har berörda minskning i de beräknade
utgifterna emellertid icke gifvit anledning till en nedsättning i anslagets
belopp, utan har detsamma bestämts till 20,000 kronor.
I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen
slutligen ansett sig böra medgifva, att ett belopp af högst 37,400 kronor
må under innevarande år användas till bestridande af organisationsBih.
till Riksd. Prof.. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Raft. 2
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
kostnader för riksförsäkringsanstalten äfvensom att samtliga anslagen i
fråga må utgå från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.
I anledning af Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition har
alltså Kiksdagen med afslag å framställningen om fastställande af aflöningsstat
för eu riksförsäkringsanstalt medgifvit:
att från och med år 1903 må till bestridande af aflöningar till
riksförsäkringsanstaltens tjensteman och betjente samt expenser vid densamma
årligen användas förslagsvis 58,000 kronor, dock under vilkor
att anstaltens chef aflönas med högst 8,000 kronor samt att aflöningarna
till en hvar af anstaltens två afdelningschefer och dess sekreterare icke
utgå med högre belopp, än som motsvarar aflöning för tjensteman af
andra graden vid statens centrala embetsverk;
att från och med sagda år må årligen användas till bestridande
af kostnaden för ortsombuden förslagsvis 25,000 kronor;
att likaledes från och med år 1903 må till ersättningar åt postsparbanken
för uppbörden af försäkringsafgifterna och utbetalningen af
ersättningsbeloppen årligen användas förslagsvis 20,000 kronor;
att under år 1902 må till bestridande af organisationskostnader
för anstalten användas högst 37,400 kronor; samt
att de belopp, som sålunda användas, må utgå från arbetareförsäkringsfondens
intressemedel.
Stockholm den 13 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1902.