10

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

N:o

72.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1902.
— ■— — — Andra Kammaren — 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande
af marniorfyndigheter å kronojord.

(Statsutskottets utlåtande n:o 51.)

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för den 7 mars 1902 har Eders Kongl. Maj:t
uti en till Riksdagen samma dag aflåten proposition föreslagit Riksdagen
att för tiden intill den 15 maj 1903 medgifva, att Eders
Kongl. Maj:t finge

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje
gång af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga
och sig tillgodogöra anträffade marmorfyndigheter, med rätt för koneessionsinnehafvaren
att, derest Eders Kongl. Maj:t efter upplåtelsetidens
utgång pröfvade ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt
till öfverenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens
tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då på grund af sig
företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar
samt för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder, med skyldig -

Riksdagens Skrifvelse N:o 72. 11

het för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna
förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämdes genom särskild
uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Då, på sätt under ärendets behandling framhållits, bearbetande
af marmorfyndigheter icke lämpligen kan ske för kronans räkning,
utan torde böra öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten och
då de för upplåtelse af rätt till bearbetande af sådana Myndigheter
nu föreslagna vilkor öfverensstämma med dem, som vid 1893 års
riksdag uppstäldes för rätt till apatitbrytning, har Riksdagen för
tiden intill den 15 maj 1903 medgifvit, att Eders Kong! Maj:t må ega
dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de vilkor i öfrigt, Eders Kong! Maj:t bestämmer, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje
gång af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga
och sig tillgodogöra anträffade marmorfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren
att, derest Eders Kong! Maj:t efter upplåtelsetidens
utgång pröfvar ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt
till öfvenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens
tillgodogörande på de vilkor, Eders Kong!. Maj:t då på grund af sig
företeende omständigheter kan finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar
samt för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder, med skyldighet
för koncessionsinnehafvaren att för sålunda, åt honom upplåtna
förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämmes genom särskild
uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Stockholm den 10 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.