(j

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

If:o 62.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 maj 1902.
— — — —■ Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring i vissa delar af lagen om hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

(Lagutskottets utlåtande n:o 46.)

Till Konungen.

Vid innevarande Kiksdag bär enskild motionär väckt förslag om
ändring i gällande lagstiftning rörande jordafsönäring i syfte att få undanröjda
de svårigheter, som enligt nuvarande bestämmelser äro förenade med
erhållandet af medelst lagfart bekräftad eganderätt till afsöndringar, hvilka
afse antingen hemman, som icke undergått laga skifte eller lägenheter,
som vid skifte blifvit för gemensamt behof afsätta.

Riksdagen har funnit denna framställning förtjent af beaktande. Det
låter sig nemligen icke förneka, att gällande bestämmelser om jordafsöndring
mången gång lägga hinder i vägen för betryggad upplåtelse af jord eller
andra lägenheter under förhållanden, då det vore önskvärdt, att sådan
upplåtelse kunde komma till stånd. Odlingens utbredande torde härigenom
icke sällan försvåras, och särskild! är det för utvecklingen af vårt lands
industri ganska hinderlig!, att förvärf af stadgad eganderätt till vattenfall

1

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

jemte lämpligt utmål ofta är förbundet med nästan oöfvervinneliga svårigheter.
Anledning torde derför icke saknas att för de fall, då gällande
bestämmelser i ämnet af ofvan angifna skäl medföra olägenheter i tilllämpningen,
ifrågasätta meddelandet af särskilda föreskrifter, genom hvilka
såväl allmänna som enskilda intressen blefve bättre tillgodosedda. En
sådan lagstiftning skulle i synnerhet för de nordligare delarne af vårt
land, der stora trakter ännu icke undergått skifte och sannolikt ej heller
under en lång framtid torde blifva föremål för sådan åtgärd, blifva af
stort värde, men torde äfven för mellersta och södra Sverige icke komma
att sakna betydelse.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och i hvad mån
undantagsbestämmelser från gällande lagstiftning rörande jordafsöndring
lämpligen kunna meddelas i syfte att bereda möjlighet att erhålla fastställelse.
på afsöndringar, dels från hemman, som icke varit föremål för
laga skifte och hafva egor gemensamma med annat hemman, och dels från
sådan mark eller lägenhet, i synnerhet vattenfall jemte tillhörande utmål,
som vid skifte blifvit afsatt för skiftesdelegarnes gemensamma behof, samt
derefter förelägga Riksdagen förslag till de lagbestämmelser, hvartill förhållandena
kunna föranleda.

Stockholm den 7 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.