Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

1

N:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1902.
— — " — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående inskränkning af
rätt till utskärning å lägerplats af vin och maltdrycker.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 11.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 6.)

Till Konungen.

Beträffande utskänkning å lägerplatser af vin och maltdrycker hafva
flere motionärer i två inom Riksdagen gjorda framställningar ifrågasatt, dels
huruvida ej i marketenteri å lägerplats, der värnpligtige underginge vapenöfning,
utskänkning af vin, Öl och porter, der den ej skedde i sammanhang
med värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster, måtte kunna undvaras
och derför böra förbjudas, samt i händelse det skulle visa sig, att så ej
kunde ske och hinder för dylikt beslut mötte, huruvida ej utskänkningen
å lägerplats af nämnda drycker lämpligen måtte kunna inskränkas, dels
ock att sådan förändring i förordningen angående försäljning af vin och
maltdrycker borde vidtagas, att all utskänkning eller försäljning af vin och
starkare maltdrycker å lägerplatser måtte varda förbjuden.

De skäl, som i motionerna anförts till stöd för de afsedda lagstiftningsåtgärderna,
kunna sammanfattas sålunda.

Bih, till Riksd. Prof. 1.90,2. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 6 Eäft. (N:o 6).

1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

Förbrukning af vin eller starkare maltdrycker inginge för närvarande
ej i vår allmoges dagliga lefnadsvanor. För det ojemförligt största antalet
värnpligtige förefunnes således intet verkligt behof att å lägerplatserna
hafva tillgång till nämnda drycker. Men väl kunde det inträffa, att ett
sådant behof, genom den lätta åtkomsten af desamma å lägerplatserna,
skapades och blefve till eu framtida, för de värnpligtiges helsa och moral
skadlig vana. Beträffande åter de värnpligtige, som ej vore ovana vid ölförbrukning,
innebure ölutskänkningen vid lägerplatserna äfven för dem af
åtskilliga skäl en fara. Förhållandena under mötena gjorde lätteligen, att
mången förleddes att till öfvermått och på olämpliga tider bruka en dryck,
som han förut endast måttligt, kanske blott vid måltider, användt.

Bet borde vidare framhållas, att rusdrycksbruket förde i sitt följe fel
och laster, som vore ännu farligare än sjelfva rusdrycks förtäringen. Och
det borde dervid ej förbises, att den moraliska skadan af ölutskänkningen
vid lägren icke hotade blott de värnpligtige. Till lägerplatserna plägade
nemligen under sön- och helgdagar församla sig en stor mängd menniskor,
som ej dröjde att uppsöka ölförsäljningsställena.

Vid sidan af allt detta vore att märka, att rusdrycksutskänkningen
vid lägerplatserna genom det sätt, hvarpå den under nuvarande förhållanden
vore ordnad, dels innebure en kränkning gent emot vederbörande kommuner,
hvilka icke egde något inflytande på frågan om nämnda utskänkning,
enär densamma ordnades genom förhandling mellan regementscheferna
och länsstyrelserna, dels, i följd af att försäljning af de berusande dryckerna
lemnade marketentaren större behållning än försäljning af icke berusande,
ledde till att marketentaren sökte inskränka åtgången af de senare
till förmån för utskänkningen af de förra, dels ock medförde, att marketentaren,
för att betäcka afgiften till lägerkassan och öfriga omkostnader,
måste åsätta de ifrågavarande dryckesvarorna oskäligt höga pris. Berörda
utskänkning, i och för sig tjenande till att ådraga de värnpligtige onödiga
utgifter, blefve genom sist omförmälda förhållande eu verklig beskattning
till förmån för lägerkassorna af de värnpligtige och den allmänhet, som
besökte lägerplatserna.

Efter att hafva återgifvit en af svenska nykterhetsvänner antagen
resolution angående utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser, hänvisa
vederbörande motionärer slutligen på den utvägen att vid upphäfvande
af ölutskänkningen vid lägerplatserna bevilja rättighet till svagdricksförsäljning
derstädes.

Obestridligt är, att den nu rådande försäljningen af alla slags malt -

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

O

drycker å lägerplatserna innebär en synnerligen stor fara för vår ungdoms
nykterhet och sedlighet. Icke allenast med hänsyn härtill, utan i samband
dermed äfven för främjande af ungdomens duglighet såväl i vapenöfning
som i andra medborgerliga värf skulle det vara i hög grad förmånligt, om
ifrågavarande försäljning blefve förbjuden eller åtminstone starkt begränsad.
För närvarande synes det vara ändamålsenligast att främst söka undanrödja
det slag af utskänkning, som enligt erfarenhetens vittnesbörd i stor utsträckning
förleder till dryckenskap och berusning, nemligen den, som sker
utom måltiderna. Kunde detta mål uppnås, skulle helt visst mycket vara
vunnet för nykterhetens sak och för ungdomens sedliga uppfostran.

I betraktande af de maktmedel, som vederbörande befälhafvare ega
till sitt förfogande, kan det icke lida något tvifvel, att de inskränkande
bestämmelser, som för ändamålet blefve erforderliga, skulle utan större
svårighet kunna på ett fullt effektivt sätt upprätthållas, hvilken förvissning
styrkes af den erfarenhet, som vans, då år 1881 bränvinsförsäljning å
lägerplatserna förbjöds. Saknaden af en lagstadgad alkoholgräns mellan
starkare och svagare maltdrycker har härvidlag ringa eller ingen betydelse,
då öfvervakandet af ett marketenteri måste vara ojemförligt lättare än öfvervakandet
af hvarje annat försäljningsställe och det för öfrigt näppeligen
lärer kunna tänkas, att en marketenteriinnehafvare skulle genom underslef
i detta hänseende våga trotsa den befälhafvare, af hvilken hans rörelse är
helt och hållet beroende. »

Då åtgärder i nu antydd rigtning måste anses icke allenast högeligen
önskvärda, utan ock fullt genomförbara, får Eiksdagen i anledning af motionerna
anhålla, det täcktes Eders Kong!. Maj: t taga i öfvervägande, huruvida
ej i marketenteri å lägerplats, der värnpligtige undergå vapenöfning,
utskänkning af vin, Öl och porter, der den ej sker i sammanhang med
värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster, må kunna undvaras och
derför böra förbjudas, samt, i händelse det skulle visa sig, att så ej kan
ske, och hinder för dylikt beslut möter, huruvida ej utskänkningen å dessa
platser af vin och maltdrycker lämpligen må kunna inskränkas.

Stockholm den 30 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.