Riksdagens Skri frej se N:o 50.

(

N:o 50.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2G april 1902.
- — — Andra Kammaren den 2 G — —

Riksdagens skrifvelse Ull Konungen, angående tryggad besittningsrätt
åt innehafvare af vissa å de åt pr ester skåpet anslagna
annex-, mensal- och stomhemman befintliga lägenheter.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 3.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 22.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har uti väckt motion ifrågasatts vidtagande af åtgärder
för att bereda tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa lägenheter,
befintliga å till presterskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman.

I afseende härå har i motionen anförts: På grund af kong!, bref vet
till kammarkollegium den 12 november 1858 och kongl. skrifvelsen den 11
juli 1862 skulle annex-, mensal- och stomhemman, som vore anslagna till
lön åt presterskapet, utarrenderas hvarje gång på 20 år, och af kastningen
tillfalla vederbörande presterskap eller ingå till presterskapets löneregleringsfond.
Vid utarrendering^ föreskrefs vanligen af myndigheterna, att hvarken
det hela eller någon del af egendomen finge öfverlemnas till annan person.
Men allt sedan den tid, då presterna sjelfva hade dispositionsrätten öfver

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

dessa hemman, vore på många af dem uppförda hus, som tillhörde enskilda
personer, vanligen daglönare och handtverkare. Dessa lägenhetsinneliafvares
ställning vore synnerligen osäker. Då eu ny arrendator tillträdde ett dylikt
hemman, kunde det lätt hända, att han ville blifva fri från lägenhetsinnehafvaren
och derför tillsade honom att nedrifva och bortföra sitt hus, som
i så fall ofta nog blefve nästan värdelöst; tilläte arrendator!!, att huset
finge stå qvar, kunde han så uppdrifva afgälden, att den blefve oskäligt
betungande, och lägenhetsinnehafvaren af denna anledning nödgades antingen
sälja sitt hus eller nedrifva det. Antalet sådana lägenhetsinnehafvare vore
ej så obetydligt, som mången kanske trodde; det gåfves hemman af ofvannämnda
slag, på livilka 3, 4, ända till 7 sådana lägenhetsinnehafvare bodde.

Då lägenhetsinnehafvare å statens domäner genom Eders Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888 erhållit
eu väsentligen mera tryggad besittningsrätt till af dem innehafvande lägenheter,
syntes det vara lämpligt att förläna de lägenhetsinnehafvare, som i
motionen afsåges, liknande förmån.

Då det icke torde finnas skäl för att lägenhetsinnehafvare å till
presterskapet anslagen, icke i förening med bostadsboställe brukad, utan på
längre tid utarrenderad jord äro i sämre ställning än dylika å kronans
utarrenderade egendomar, och då de för dessa senare på grund af Riksdagens
anhållan utfärdade föreskrifter i tillämpliga delar torde kunna
äfven med afseende på förstnämnda jord användas, får Riksdagen anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida några åtgärder
kunna vidtagas för att bereda tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa
å de åt presterskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman befintliga
lägenheter.

Stockholm den 2G april 1902.

Med undersåtlig vördnad.