t>

Riksdagtns Skrifvelse N:o 32.

N:o 32.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 april 1902.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871.

(Xagutskottets utlåtande n:o 27.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kafva enskilda motionärer väckt förslag
om sådan ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9
juni 1871, att gift qvinna skulle uttryckligen tillerkännas valbarhet såsom
ledamot af fångvårdsstyrelse.

Till stöd för denna sin framställning kafva motionärerna anfört
bland annat: År 1889 kade genomförts den ändringen i 15 § af förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871, att äfven »qvinnor» förklarades
vara valbara till ledamöter i fattigvårdsstyrelse i stad ock sådan
styrelse på landet, som ej utgjordes af kommunalnämnd. Författningen
ock de förkandlingar, som föregingo densamma, angåfve ej, att dervid undantag
skulle vara gjordt för gifta qvinnor.

Understundom kade derför också inträffat, att gift qvinna invalts
i fattigvårdsstyrelse. Men i allmänhet kade den svenska lagstiftningens
oklara innehåll rörande gift qvinnas rättsliga ställning föranleda att man,
i brist på ett uttryckligt stadgande, ej tilltrott sig att kunna tillerkänna
henne valbarhet.

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

7

Angelägenheten af att använda qvinnor i fattigvårdens tjenst hade
på senare tider blifvit allt mer insedd. Och lika erkändt vore, att fördelarne
deraf ej kunde fullt vinnas, så länge just gifta qvinnor med sina
mången gång rika erfaranheter vore utestängda från att komma i fråga.
Det hade också särskildt i städerna ofta framstått såsom en stor olägenhet
att ej kunna i fattigvårdsstyrelse invälja gifta qvinnor, Indika man
ansett särskildt lämpa sig dertill. ®

Såsom af motionärerna anförts, har det genom förordningen den 22
mars 1889 meddelade stadgandet om qvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse
i allmänhet tolkats så, att dylik behörighet tillkommer endast
enkor eller myndiga, ogifta qvinnor. En motsvarande tolkning har
gjort sig gällande i fråga om de samtidigt meddelade bestämmelserna
angående q vinnas valbarhet till ledamot i Stockholms stads fattigvårdsnämnd
samt i kyrkoråd och skolråd, liksom ock den administrativa författning,
som föreskrifver inrättandet af särskilda fångvårdsstyrelse!- i
Stockholms stads olika territoriella församlingar, i anledning af 1889 års
lagstiftning tolkats i öfverensstämmelse med densamma.

Jemväl Riksdagen anser önskvärd! och lämpligt, att gifta qvinnor
må kunna väljas till ledamöter af fattigvårdsstyrelse, samt att, till undanrödjande
af hvarje tvekan härom, uttryckligt stadgande i sådant hänseende
måtte meddelas. Af dylik lagändring torde blifva en följd, att förenämnda
administrativa författning beträffande fattigvården i Stockholm
skulle komma att tolkas i enlighet härmed. Ifrågasättas kan emellertid,
huruvida ej följdrigtigheten påkallar, att i sammanhang med den af motionärerna
väckta frågan äfven tages under öfvervägande angelägenheten att
bereda gift qvinna uttrycklig valbarhet till Stockholms fattigvårdsnämnd
samt till kyrkoråd och skolråd.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring af gällande lagstiftning om qvinnas valbarhet
till ledamot i fattigvårdsstyrelse, att dylik befogenhet otvetydigt
må tillkomma äfven gift qvinna.

Stockholm den 12 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.