Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
3
N:o löt
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels väckta
förslag om inskränkning i inmutningsrätten, dels ock
Kongl. Maj;ts proposition angående upplåtelse af den
kronan tillkommande jordegareandel i grufva.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6.)
Till Konungen.
l:o.
Uti två inom Riksdagen väckta, med hvarandra såväl i afseende
på yrkandet som motiveringen lika lydande motioner har yrkats, att
Riksdagen ville för sin del antaga följande
»Lag,
innefattande inskränkning i inmutningsrätten.
Härigenom förordnas som följer:
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
Inom Norrbottens län må endast för kronans räkning inmutning
ske å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller
är till boställe anslagen.
Denna lag träder genast i kraft.»
I motionerna bar erinrats, att Eders Kong!. Maj:t den 28 februari
1902 anbefalt kommerskollegium att, efter hörande af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län och bergmästaren i norra
distriktet, inkomma med utlåtande, huruvida och i hvilken omfattning
inmutningsrätten syntes kollegium böra uppbäfvas eller tills vidare
suspenderas, samt att kollegium, sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och bergmästaren yttrat sig i ämnet, med öfverlemnande af
dessa myndigheters yttranden, den 2 april 1902 afgifvit eget utlåtande
i ärendet. Med anledning af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i sitt ifrågavarande yttrande anfört, syntes inom Norrbottens
län å kronojord, som ej under ständig besittningsrätt innehades eller
vore till boställe anslagen, inmutning tills vidare icke böra få ega rum
annat än för kronans räkning.
Af handlingarna i ofvanberörda ärende har Riksdagen funnit
framgå, att i afseende å malmfyndigheters inmutning och hvad dermed
sammanhänger synnerligen betänkliga missförhållanden inom Norrbottens
län gjort sig gällande och ännu förefinnas, hvilka torde böra föranleda,
att det tages under öfvervägande, huruvida icke genom ändrade lagbestämmelser
eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena må
kunna aflägsnas och deras återupprepande förebyggas. Under den tid,
som måste åtgå intill dess, efter noggrann utredning af alla de omständigheter,
som vid frågans pröfning böra tagas i betraktande, något
definitivt beslut må kunna fattas angående en sak af så allvarlig och
stor betydelse som den nu ifrågavarande, torde provisoriska åtgärder
böra vidtagas för att åtminstone i någon mån motverka, att de faktiska
förhållandena hinna gestalta sig ännu mer otillfredsställande och invecklade
än för närvarande. I sådant afseende har Riksdagen ansett
det vara lämpligt, att inmutningsrätten varder under någon viss bestämd
tid inskränkt på det sätt, som i motionerna föreslagits. Da föreliggande
fråga redan är af Eders Kongl. Maj:t upptagen till behandling och
Riksdagen antager, att Riksdagen har att från Eders Kongl. Maj:t förvänta
förslag i ämnet, så snart detta låter sig göra, har Riksdagen
ansett, att berörda tid för den provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten
lämpligen bör begränsas till slutet af nästkommande års
riksdag eller närmare bestämdt intill den 15 maj 1903. Då den inskränkning,
som nu ifrågakommer, alltså bör erhålla endast provisorisk
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 5
karakter, hafva några särskilda bestämmelser icke, såsom Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, ansetts erforderliga beträffande
redan synade utmål eller förut inmutade områden, till hvilka inmutningsrätten
gått förlorad, och ej heller har det synts lämpligt eller nödigt
att låta inskränkningen gälla endast vissa särskilda mineral.
Riksdagen har, på grund af hvad sålunda anförts och med anledning
af ofvanberörda motioner, beslutit att för sin del antaga följande
Lag,
innefattande inskränkning i inmutningsrätten.
Härigenom förordnas som följer:
Inom Norrbottens län må under tiden intill den 15 maj 1903
endast för kronans räkning inmutning ske å kronojord, som ej under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen.''
Denna lag träder genast i kraft.
2:o.
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 24 januari 1902 har Eders Kongl. Maj:t i en
till Riksdagen samma dag afbiten proposition föreslagit Riksdagen att
för tiden intill den 15 maj 1903 medgifva, att Eders Kongl. Maj:t måtte
ega åt svenske män, i den ordning Eders Kongl. Maj:t bestämde, mot
årlig afgift och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t faststälde,
under en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af
den kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte
för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång ega
företräde till jordegareandelens öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid,
derest sådan ifrågakomma.
Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kongl.
Maj:ts nu ifrågavarande framställning, har för tiden intill den 15 maj
1903 medgifvit, att Eders Kongl. Maj:t må ega åt svenske män, i den
ordning Eders Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de
vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje
gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit uppBih.
till Rihsd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 47 Höft. 2
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
låtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens
öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan
ifrågakommer.
Stockholm den 21 maj 1902. «
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI 1902.