Riksdagens Skrifvelse N:o 142.
7
N:o 142.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande
af en bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattens
fisket.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 21.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 33.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion hafva enskilde motionärer gjort
framställning, afseende, vidtagande af åtgärder för åstadkommande af eu
bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket.
Riksdagen, som i anledning af berörda motion i föreskrifven ordning
inhemtat upplysningar från landtbruksstyrelsen och från domänstyrelsen,
får i förevarande ämne anföra följande.
Den allmänna erfarenheten under senare tider gifver tyvärr vid handen,
att fisket flerstädes i landet, äfven der det fordom varit mycket gifvande
och för befolkningen utgjort en god inkomstkälla, betydligt aftagit,
samt i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kan med fördel
idkas.
Orsakerna dertill äro mångahanda. En stegrad odling af landet och
i samband dermed skeende sänkningar och tappningar af sjöar och vatten
-
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 142.
drag, industriens utveckling, anläggning af industriella verk och inrättningar
invid vattendragen och dermed förenade nödvändiga dammbyggnader, utsläppande
af affallsämnen in. m. i vattnet, allt detta har i väsentlig mån
bidragit att minska fisket och utöfva en menlig inverkan på detsamma.
I bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens vård befintliga
föreskrifter lärer man äfven hafva en ytterligare orsak till berörda
förhållanden. Slutligen torde äfven gällande lag om rätt till fiske vara
en af de bidragande orsakerna till att fisket i allmänhet bedrifvits utan
hänsyn till dess fortfarande bestånd. När fiskevattnet nemligen icke skiftats
mellan delegarne i detsamma, hafva dessa rätt att bruka fiskevattnet,
eftersom de kunna sämjas, och deraf har ofta blifvit följden, att mången,
som derstädes eger fiskerätt, söker att i största möjliga måtto för egen del
tillgodogöra sig fisket. Sålunda har fisket på många ställen antagit arten
af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög grad måste menligt inverka
på fiskstammens bestånd.
I främmande länder, der fiskerinäringen befinner sig på en högre
ståndpunkt, har man sökt åstadkomma ett med god hushållning öfverensstämmande
fiske genom att införa bestämmelser om s. k. fiskeriföreningar,
bildade af de fiskeberättigade i större sammanhängande fiskevatten. Dessa
föreningars uppgift är att för deras medlemmars räkning, på ett rationelt
sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga afkastning af fisket som
äfven till fiskestammens bevarande och förökande, bedrifva fisket antingen
genom särskilt antagna fiskare eller genom fiskets utarrendering. Genom
dessa föreningar åstadkommes en bättre ordning och uppsigt öfver fisket
än eljest, äfvensom att detta på ett mera tillfredsställande sätt skötes, än
om hvarje fiskevattensegare sjelf skulle drifva fisket.
Dylika fiskeriföreningar torde i vårt land på grund af gällande lag
om rätt till fiske icke kunna åstadkommas annat än genom frivillig öfverenskommelse
mellan samtliga delegarne i fiskevattnet, och de kunna sålunda
omöjliggöras genom blott eu enda delegares vägran att inträda i föreningen.
En annan af landtbruksstyrelsen ifrågasatt föreningsrörelse synes jemväl
vara värd en större uppmärksamhet, nemligen bildandet af försäkringsföreningar
för fiskeegarnes båtar och redskap. Genom dylika föreningar
främjades sjelf verksam heten och solidaritetskänslan mellan fiskeribefolkningen,
på samma gång som den enskilde i tillvaron af dessa föreningar funne ett
kraftigt stöd under motgångar och ekonomiskt betryck.
I fråga om åtgärder för fiskerinäringens höjande hafva motionärerna
påpekat önskvärdheten af att främja dels ökad yrkesskicklighet hos fiskare
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 142.
och dels större sakkunskap och insigter hos dem, hvilka såsom fiskeriinstruktörer
eller tillsyningsman närmast skola vaka öfver efterlefnaden af
fiskeristadgan och öfver fiskets bedrifvande samt biträda allmänheten med
råd och upplysningar deri.
Riksdagen delar motionärernas åsigt derutinnan och anser det vara
af stor vigt, att en tillfredsställande sakkunskap står att finna hos dem,
som närmast hafva uppsigten öfver fisket och åliggandet att söka befrämja
en god fiskevård.
Bristen på sakkunskap i detta afseende är ett ofta öfverklagadt förhållande,
men synes naturligast kunna afhjelpas genom lämpligen anordnade
undervisningskurser. Fiskeriskolor hafva visserligen tidtals anordnats,
men efter eu tid upphört till följd af brist på elever, livilket till en stor
del torde hafva sin förklaringsgrund deruti, att undervisningsanstalterna en
längre tid varit förlagda på ett ställe. Skola dylika anstalter medföra
önskvärdt gagn, torde det med hänsyn till vårt lands vidsträckta beskaffenhet,
våra kusters långsträckthet samt mängden af elfvar och vattendrag
vara nödvändigt att göra skolorna ambulatoriska, hvarigenom de olika
orternas behof skulle bäst tillgodoses.
Understöd af allmänna medel åt fiskare, som vilja genomgå dylika
skolor, och anställande af flere fiskeristipendiater torde verksamt befordra
samma mål.
Hushållningssällskapen, hvilka det tillkommer att taga initiativ i
frågor, som röra fiskeri vården och afse fiskerinäringens höjande inom olika
orter, torde dervid böra påräkna ett mera verksamt stöd från statens sida
saväl i statsanslag till fiskerinäringens befrämjande som genom statens
fiskeriadministration.
Hvad denna administration beträffar, finnas för statens räkning
anstälda, förutom fiskeriinspektören, hvilken representerar dess centrala
myndighet, två fiskeriassistenter, en undervisare i fiskodling och eu fiskeristipendiat.
Dessa fyra fiskeritjenstemäns verksamhetsområde utgöres för
närvarande af hela vårt land. Riksdagen kan ej finna annat, än att med
de stora områden, som dessa tjenstemäns verksamhet årligen omfattat,
deras tjenstetid blir genom de långa resorna i hög grad splittrad samt att
deras förmåga att med noggrannhet och omsorg följa fiskets utveckling
och hafva uppsigt öfver fiskeristadgans efterlefnad samt fiskerivården inom
de olika delarne af landet blir i hög grad förringad genom att de ej
kunna odeladt få följa alla dessa angelägenheter inom ett mera begränsadt
område. Detta skulle deremot möjliggöras derigenom, att, såsom också
1881 års fiskerikomité föreslog, hvarje af de ofvannämnda fiskeritjensteRih.
till Riksd. Prof. 1902. 10 Sarnl. 1 Afd. 1 Band. 45 Häft. 2
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 142.
männen hade hvar sitt distrikt, inom hvithet de skulle uppehålla sig och
utöfva sin verksamhet. Genom att taga sitt hemvist i något af distriktets
mera betydande centra för fiskerinäringen och om möjligt der leda eu större
fiskodlingsanstalt blefve fiskeritjenstemannen mera förtrogen med fiskeriförhållandena
inom distriktet och bättre i stånd att egna desamma såväl
praktiskt som vetenskapligt studium.
Med en sådan af Riksdagen ifrågasatt distriktsindelning torde förenas
åtgärder i syfte att samtliga fiskeritjenstemän må kunna odeladt egna
sitt arbete åt den uppgift, staten genom dem velat befordra, i stället för
att, såsom nu är fallet, några af dem äro i en ej ringa grad upptagna af
andra sysselsättningar.
Slutligen vill Riksdagen, beträffande den af motionärerna väckta
frågan, huruvida ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast
i Norrland, kunde utarrenderas och derigenom en direkt inkomst
tillföras statsverket, framhålla, att, då, såsom kändt torde vara, sjöar och
vattendrag, belägna å kronans mark i nordligaste delarne af vårt land, ofta
erbjuda en stor rikedom på fisk, det synes Riksdagen vara förenligt med
en god hushållning från statens sida att tillse, det dessa rikedomar icke
förfaras eller förödas genom ett vidsträckt roffiskande, utan att dylika
fiskevatten må blifva föremål för en rationel fiskevård och på samma gång
tillföra staten någon nämnvärd inkomst.
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad
mån åtgärder i ofvannämnda syfte lämpligen må kunna vidtagas för främjande
och upphjelpande af Östersjö- och sötvattensfisket, samt derefter till
Riksdagen inkomma med förslag i detta afseende.
Stockholm den 20 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.