4
Riksdagens Skrifvelse N:o 141.
Ä:o 141.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående qvinnors anställande
vid yrkesinspektionen.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande u:o 23.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 37.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion liar gjorts framställning, afseende
att genom dertill förordnade personer, såväl qvinnor som män, måtte åstadkommas
en undersökning, vid hvilka industriella företag qvinlig inspektion
är behöflig, huru denna bör anordnas för att motsvara sitt ändamål och
hvilka kompetensvilkor sökande till inspektrisbefattning bör uppfylla.
I motionen anföres bland annat, hurusom ett för arbetsförhållandenas
utveckling under det sistförflutna århundradet väsentligt och karakteriserande
faktum vore den inom industrien ökade användningen af qvinnors och
barns arbetskraft. Hvad särskildt vidkomme qvinnornas fabriksarbete,
lemnade en jemförelse mellan siffrorna från officiella undersökningar i olika
land vid olika tidpunkter intet tvifvel derom, att inom arbetaremassan
i dess helhet qvinnornas procenttal ökades öfverallt, der någon kraftig
rörelse i den industriella verksamheten rådde. Äfven i vårt land hade det
industriella qvinnoarbetet redan nått en högst betydande omfattning.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 141.
Angående verkningarna af den fortgående ökningen uti qvinnornas
delaktighet i den industriella verksamheten kunde visserligen någon osäkerhet
och motsägelse märkas hos dem, som härom yttrade sig. I allmänhet
uttalades dock starka farhågor för en upplösande verkan på familjen och
för osedliga inflytelser samt — såsom dessa inflytelsers både förberedelse
och följd -— råhet i tal och beteende hos de blifvande mödrarna och uppfostrarinnorna.
I afseende härå åberopar motionären en i Tyskland utgifven
skrift beträffande hithörande förhållanden.
I samma mån som det industriella qvinnoarbetets omfattning ökades
och blicken öppnades för de vådor, som följde dermed, blefve det, enligt
motionärens mening, uppenbart, att den offentliga yrkesinspektionen ej
kunde undvara qvinliga ledamöter. Till stöd härför åberopar motionären
åtskilliga skäl och anför, att man på grund af dem inom flera länder funnit
sig föranlåten att vid sidan af de manliga yrkesinspektörerna anställa äfven
qvinliga. Så hade skett i Frankrike, Danmark, England, Förenta staterna,
Kanada, Holland och Tyskland.
Det ligger i sakens natur, att de funktionärer, som tillsatts att öfvervaka
arbetareskyddslagstiftningens efterföljd, till en början endast utgjordes
af män. Såsom motionären påvisat, har emellertid det växande antalet
barn och qvinnor, som tagits i industriens tjenst, väckt den tanken, att
äfven inom yrkesinspektionen qvinnan borde vara representerad. Man har
ansett, att en qvinlig inspektör borde bättre än en man förstå de qvinliga
arbetarnes behof, hvarjemte man trott, att en lätt begriplig qvinlig tillbakadragenhet
skulle kunna afhålla många arbeterskor från att för manliga
arbetsinspektörer frambära klagomål öfver vissa slag af missförhållanden.
En drifvande kraft i arbetet för beredandet af plats inom yrkesinspektionen
för qvinnan har äfven varit den uppfattningen, att en för sitt kall intresserad
inspektris skulle kunna utöfva ett ofta behöfligt sedligt inflytande på
arbeterskorna.
Flerstädes i utlandet synes qvinlig yrkesinspektion med fördel tilllämpas.
Det vill synas, som vårt land bäst skulle kunna hemta föredöme
från England och att derstädes vidtagna anordningar med minsta svårighet
skulle kunna efterliknas i Sverige. I England har man börjat i liten skala
och så småningom utvecklat institutionen, som åtminstone ännu under år
1899, efter sex års tillvaro, hade den formen, att inspektrisernas verksamhet
icke begränsats till särskilda distrikt, utan omfattade hela landet.
Riksdagen förbiser icke, att de länder, der qvinnans aktiva deltagande i
yrkesinspektion hunnit längst, hafva en mera omfattande yrkeslagstiftning
än vårt land, och att följaktligen ett större antal arbetare och arbeterskor
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 141.
der står under denna lagstiftnings skydd. Ej heller har det undgått
Riksdagens uppmärksamhet, att äfven en del andra förhållanden hos oss
kunna vara annorlunda. Som ett ovederläggligt sakförhållande qvarstå!''
dock, att äfven i Sverige ett stort antal qvinnor och minderåriga äro
anstälda i industriel! arbete, och ifrågasättas kan, om icke en qvinna
skulle ega skarpare blick än eu man äfven för de minderåriges behof.
Den invändningen kunde möjligen göras, att vårt land ej egde nödig
tillgång på qvinliga krafter med lämplig utbildning för befattning såsom
yrkesinspektris. Dervid må dock erinras, att, på sätt kommerskollegium i
afgifven framställning om ökning af yrkesinspektionens personal uttalat,
tillsynen öfver meddelade bestämmelser i fråga om minderåriges och qvinnors
användande till arbete i industriel! yrke i de allra flesta fall ej
förutsatte någon större teknisk erfarenhet.
Såsom af det anförda framgår, finner Riksdagen en sådan undersökning,
som motionären föreslagit, böra företagas, på det att, när fråga
blir om ytterligare förstärkning af yrkesinspektionens arbetskrafter, det må
vara utredt, huruvida icke äfven i vårt land qvinnans hjelp må kunna
tagas i anspråk för ifrågavarande uppgift; och då frågan på det närmaste
berör qvinliga intressen, torde icke vara olämpligt att, i enlighet med
motionärens förslag, bereda tillfälle äfven för den qvinliga sakkunskapen
att göra sig gällande vid den föreslagna utredningen.
På grund af hvad nu uttalats får Riksdagen anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida och vid hvilka industriella
företag qvinlig yrkesinspektion är behöflig, huru denna bör anordnas och
hvilka kompetensvilkor sökande till inspektrisbefattning bör uppfylla, samt
att Eders Kongl. Maj:t derefter ville till Riksdagen aflåta den framställning,
som undersökningen kan föranleda.
Stockholm den 20 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.