Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

7

N:o 125.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl.

Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag om
domsagas kansli, till lag om ändrad lydelse af vissa §§
i konkurslagen, till lag angående ändrad lydelse af 27 §
i lagen om boskilnad den 1 juli 1898, till lag om ändrad
lydelse af 9 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död
makes bo, samt till lag angående ändrad lydelse af 11
och 12 §§ i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om årsstämning, dels ock Kongl. Maj:ts
under förutsättning af bifall till nämnda proposition i
statsverkspropositionen gjorda framställningar angående
höjning af anslagen till rikets hofrätter (Sammansatta

stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

l:o) Uti en den 29 november 1901 till Riksdagen aflåten proposition
har Eders Kongl. Maj:t jemlikt § 87 regeringsformen föreslagit Riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till:

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

1) lag om domsagas kansli;

2) lag om ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen;

3) lag angående ändrad lydelse af 27 § i lagen om boskilnad den
1 juli 1898;

4) lag om ändrad lydelse af 9 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock
angående undanskiftande af egendom i död makes bo; samt

5) lag angående ändrad lydelse af 11 och 12 §§ i förordningen den
4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Riksdagen vill visserligen icke förneka, att det kan vara önskligt,
att allmänhetens rätt att i tjensteärenden vinna tillträde till domaren eller
ställföreträdare för honom är genom laga bestämmelser skyddad och reglerad.
Dock torde, såsom äfven af åtskilliga inom högsta domstolen angående
nu ifrågavarande lagförslag afgifna yttranden framgår, något mera
framträdande behof af lagstiftning i detta ämne icke hafva försports, då
ju i regel vederbörande domare låtit sig angeläget vara att tillmötesgå
allmänheten i sådant afseende. Det är emellertid af största vigt att tillse
att, derest en lagstiftning i ämnet företages, densamma kommer att medföra
full trygghet för att allmänhetens rätt blifver tillgodosedd. I detta
hänseende hafva inom högsta domstolen betydelsefulla erinringar blifvit
framstälda mot det nu föreliggande lagförslaget. Jemväl Riksdagen anser,
att införande af kanslibiträde med så underhaltiga qvalifikationer och så
inskränkt befogenhet, som förslaget uppställer, dels icke kommer att bereda
allmänheten några afsevärda fördelar samt redan derför måste betraktas
såsom en onödig och otillfredsställande anordning, dels till och
med kan komma att just i sådana fall, der behofvet af en dylik inrättning
uppgifvits vara störst, lända snarare till skada än gagn, åtminstone
för den med lagen mindre förtrogna allmänheten. För att verkliga fördelar
skola kunna beredas genom anställande af kanslibiträde, torde det vara
oundgängligt att utrusta detsamma med sådan kompetens, att de rättsökande
kunna få sina angelägenheter fullt ut lika väl tillgodosedda, då de
träffa domarens ställföreträdare, som då de träffa domaren sjelf.

Riksdagen har funnit desto mindre skäl att antaga det nu föreliggande
lagförslaget, som i afseende på den kanske vigtigaste befogenheten,
som skulle tillkomma kanslibiträdet, nemligen att emottaga vad, redan
genom lagen den 14 juni 1901 stadgas, att häradshöfding är skyldig att
skriftligen förordna någon, hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen ej
träffas i sin bostad. Det nu afsedda kanslibiträdets befogenhet i detta
hänseende skulle icke vara större än nämnda, särskildt förordnade ombuds.

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

9

Särdeles betänkligt vore, i fall genom en anordning, sådan som den
nu af Eders Kongl. Maj:t föreslagna, vederbörande domhafvande på landsbygden
skulle anse sig i mindre grad än för närvarande förpligtade att i
embetsärenden personligen vara tillgängliga för allmänheten åtminstone
under viss tid på dagen. Genom tillfället att anlita ett kanslibiträde af
en sådan jemförelsevis underhaltig beskaffenhet, som förslaget medgifver,
skulle allmänheten ingalunda erhålla fördelar, som uppväga den förlorade
förmånen att råka domaren personligen. Af dessa skal och med hänsyn
till hvad i öfrigt anförts emot förslaget vid dess granskning inom högsta
domstolen har Riksdagen funnit sig icke kunna bifalla förslaget till lag
om domsagas kansli, sådant detsamma nu föreligger.

De ändringar, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits uti 7 § 2 mom.
samt 69, 71, 73 och 86 §§ konkurslagen, uti 27 § i lagen om boskilnad
den 1 juli 1898, uti 9 § i förordningen den 18 september 1862 huru
gäld vid dödsfall betalas skall in. m. samt i 11 och 12 §§ iförordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning, äro, med
undantag af den i konkurslagens 73 § 2 mom. föreslagna ändring, sammanhängande
med förslaget angående domsagas kansli. Då Riksdagen afslagit
sistnämnda förslag, hafva på grund deraf jemväl de dermed sammanhängande
ändringsförslagen afslagits. Hvad angår ändringsförslaget i afseende
å 73 § 2 mom. konkurslagen, har Riksdagen funnit detsamma välbetänkt
och har för sin del ej haft något att mot detsamma erinra, men
som detta förslag afser en jemförelsevis underordnad detalj af den föreliggande
propositionens innehåll, har ett antagande af den kongl. propositionen
i denna del i frågans nuvarande läge ansetts ej böra ske.

De uti Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition gjorda
framställningar hafva alltså icke vunnit Riksdagens bifall.

2:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl.
Maj:t under andra hufvudtiteln uti punkten 5 föreslagit Riksdagen att
medgifva, att i staten för Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat
finge, under förutsättning att propositionen med förslag till lag om domsagas
kansli m. m. blefve af Riksdagen bifallen, för hvarje domsaga, der
förvaltningskostnadsbidrag för närvarande utginge, detsamma höjas med
300 kronor, och för domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag ej egde rum,
sådant bidrag upptagas med likaledes 300 kronor, och således för samtliga
57 domsagor under hofrätten förvaltningskostnadsbidragen höjas med
sammanlagdt 17,100 kronor.

Då Riksdagen, på sätt uti punkten Do härofvan anmälts, funnit sig
icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 41 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

domsagas kansli, har deraf följt, att Riksdagen saknat skäl godkänna nu
ifrågavarande, under förutsättning af bifall till nyssbérörda proposition
framstälda förslag.

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning har alltså icke af
Riksdagen bifallits.

3:o) Under andra hufvudtiteln har Eders Kongl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen, uti punkten 7, att, under förutsättning att propositionen
med förslag till lag om domsagas kansli in. in. blefve af Riksdagen bifallen,
öka anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat
sålunda, att för hvarje domsaga, der förvaltningskostnädsbidrag för närvarande
utginge, detsamma höjdes med 300 kronor, och att för domsaga,
der förvaltningskostnädsbidrag ej egde rum, sådant bidrag upptoges med
likaledes 300 kronor, och att alltså öka anslaget med sammanlagdt 13,500
kronor.

Af enahanda skäl, som under punkten 2:o härofvan anförts, har
Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag icke vunnit Riksdagens bifall.

4:o) Uti punkten 8 under andra hufvudtiteln har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med förslag
till lag om domsagas kansli in. in. blefve af Riksdagen bifallen, öka anslaget
till Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder _ lydande
justitiestat sålunda, att för hvarje domsaga uppfördes ett förvaltningskostnadsbidrag
af 300 kronor, eller med sammanlagdt 5,100 kronor.

På grund af hvad under punkten 2:o härofvan anförts har Riksdagen
icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning.

Stockholm den 17 maj 1902. f

Med undersåtlig vördnad.