14
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
No 11.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren dpn 8 mars 1902.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen.•
(Lagutskottets utlåtande n:o 11.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen liar enskild motionär, med erinran hurusom vid
tillämpning af 3 § i 7 kap. strafflagen väsentligen olika meningar gjort
sig gällande om hvad under begreppet »kramlåda eller annan dylik bod»
bör innefattas, väckt förslag om åtgärd, i syfte att nu medgifna undantag
från förbudet mot handel å sabbatstid måtte inskränkas samt bestämmelserna
om sådant undantag erhålla eu tydlig affattning.
Enligt Riksdagens mening torde icke kunna förnekas, att ordet
»kramlåda», om det också vid strafflagens tillkomst käft eu otvetydig betydelse,
numera icke bör till dem, som förekomma i det gängse språkbruket,
och att till följd häraf såväl den stora allmänheten som de, h vil k a
hafva att ställa sig ifrågavarande lagbud till efterrättelse, hafva svårt att
rätt tyda lagens uttryck »kramlåda eller annan dylik bod». Att dessa
ord tolkas olika af olika domstolar, är också väl bekant. Eehofvet af
tydliga och verksamma bestämmelser angående tillåten eller otillåten handel
å sabbatstid har ej heller i någon mån afhjelpts genom den, på förslag
af Riksdagen, den 9 juni 1893 meddelade lagförklaringen, att med
förbudet mot öppnande till salu å sabbatstid af kramlåda eller annan
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 11.
dylik bod alses jemväl bod, der tobak eller hvad deraf är förfärdigadt
hålles till salu. Tvärtom bär, efter det genom denna förklaring lagts hinder
i vägen för tobaksvarors försäljning i vanliga bodar under sabbatstid, söndagshandel
med dylika varor börjat bedrifvas i andra, än mer stötande
former, utan att gällande straffbestämmelser härå ansetts tillämpliga.
Utöfver det område, som af nämnda förklaring beröres, återstå dessutom
många fall, i hvilka icke för närvarande kan anses med någon bestämdhet
fastslaget, huruvida rätt till handel å förberörda tid eger rum eller
icke. Särskild! har det i praxis visat sig möta svårigheter att angifva
gränsen för hvilka butiker skola anses undantagna från förbudet mot
öppenhållande under sabbatstid på den grund, att de äro försäljningsställen
för matvaror.
Då Riksdagen finner det önskvärdt, att i detta ämne måtte åvägabringas
bestämmelser, genom hvilka omfattningen af förbudet mot handel
å sabbatstid blefve tydligt angifven, samt de undantag från detta förbud,
som må anses böra förekomma, begränsades till sådana fall, i hvilka dylikt
undantag är af •''verkligt behof påkalladt, får Riksdagen på grund af
hvad sålunda anförts anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
i hvad mån det i 7 kap. 3 § strafflagen stadgade förbud mot handel
å sabbatstid lämpligen må utsträckas, samt för Riksdagen framlägga förslag
till bestämmelser i sådant syfte, hvilka mera tydligt och bestämdt
än de nu gällande angifva gränsen mellan å dylik tid förbjuden och
tillåten handel.
Stockholm den It mars 1902.
Med undersåtlig vördnad.