Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,
1
N:o 81.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa
tjensteman och betjente, hvilka i anledning af statens
inköp af vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst;
gifven Stockholms slott den 4 april 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500 kronor
för beredande af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
jemväl för inqvarteringsförmånen för de till vestkustbanan förut hörande,
i statens jernvägars tjenst numera anstälde tjenstehafvare,
som äro delaktiga i nämnda pensionskassa, med rätt för Kongl Maj:t
att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
detta belopp;
dels att medgifva, att eu hvar af omförm hide tjenstehafvare må,
så framt beloppet af den pension, hvartill han vid åtgång ur tjensten
blifver från enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understiger
beloppet af den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari
1S96 vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, vid
afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla antingen
fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda
båda pensionsbelopp, under vilkor att till statens jernvägar af honom
erläggas från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande
skilnaden mellan, å ena sidan, de arsafgifter, som enligt de för statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen skulle hafva
ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari 1896, och, å
andra sidan, på honom belöpande arsafgifter till enskilda jernvägarnes
pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter
för tiden från och med den 1 januari 1896 till den 1 juli 1902,
Bill. till mild. Prof: 1902. 1 Samt. 1 Afd. 07 Käft. (N:o 81.) 3
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
eller ock, derest dessa fyllnadsafgifter helt eller delvis icke erläggas,
sådan fyllnadspension med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet
beräknade årliga värdet af de icke influtna fyllnadsafgifterna;
dels ock att medgifva, att en hvar af i statsrådsprotokollet omförmälda,
till vestkustbanan förut hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälda 33
personer, hvilka icke tillhöra vare sig statens jern vägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda jernvägarnes pensionskassa, må berättigas att
vid afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel i pension
uppbära. ett årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan,
det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896
vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å
andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga värdet
af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet skolat under sin tjenstgöringstid
i statens jernvägars tjenst hafva erlagt till pensionsinrättningen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahallas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
E. von Krusenstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet d
Stockholms slott den 4 april 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claeson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld och
Westring.
Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade:
I skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka
vilkor åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst, men ännu icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsånstalter, kunde beredas pension eller, beträffande, delegare i
enskilda jernvägarnes pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren, vid
hvilken utredning torde böra tagas i betraktande alla på denna fråga
inverkande omständigheter och särskildt tiden för nämnda personals
inträde i statens tjenst, det bidrag, som staten för dess pensionering
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
lemnade till enskilda jernvägarnes pensionskassa, samt de lägre pensionsafgifter,
som de af personalen, hvilka vore delegare i sagda kassa,
haft att till densamma erlägga, äfvensom att Kongl. Maj:t ville till
Riksdagen göra den framställning, hvartill berörda utredning kunde
linnas böra föranleda.
Riksdagens ifrågavarande framställning var föranledd af lika lydande
motioner, som väckts i Första Kammaren af P. Hansson och tre
andra ledamöter af kammaren, hvarjemte i motionens syfte instämt sex
ledamöter af kammaren, samt i Andra Kammaren af Oskar Trapp och
trettio andra ledamöter af denna kammare.
I motionerna erinras till en början, hurusom i det aftal, som uppgjordes
mellan statsverket å ena sidan och jernvägsbolagen å andra,
då staten inlöste de enskilda jern vägar, som gå under benämningen
vestkustbanan, ingått den bestämmelsen, att de vid jernvägen anstälde
tjenstemän och betjente skulle ega rätt att öfvergå i statens jernvägars
tjenst utan minskning af innehafvande löneförmåner och utan att i öfrigt
inträda i försämrad tjensteställning, dock med förbehåll, bland
annat, att de icke egde rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars
pensionsinrättningar, med mindre jernvägsstyrelsen, efter pröfning för
hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjente derom ingifna ansökan,
tunne sådant kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas;
hvaremot jernvägsstyrelsen från och med den 1 januari 1896 skulle
i afseende å de bolagets tjenstemän och betjente, som tillhörde enskilda
jernvägarnes pensionskassa och som ej erhölle särskildt tillstånd
att i statens jernvägars pensionskassor inträda, ega samma förpligtelse!-och rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa, som bolaget skulle
ega, om jernvägen fortfarande vore bolagets egendom, dock såvidt
aiiginge den aflöningsförhöjning, som bemälde tjenstemän och betjente
kunde komma att erhålla efter banans öfvertagande af staten,
endast under förutsättning af enskilda jernvägarnes pensionskassas
samtycke.
Då staten den l januari 1896 öfvertog vestkustbanan, hade hela
den . talrika personalen förelagts att skriftligen godkänna detta vilkor
för inträde i statens jernvägars tjenst, och hade personalen alltså stått
inför valet af omedelbart afsked eller omedelbart godkännande, hvilket
senare alternativ antagits tydligen i förhoppning, att denna för
dem så angelägna fråga framdeles på ett tillfredsställande sätt skulle
ordnas.
På derom af personalen sedermera gjord hemställan hade jernvägsstyrelsen
den 6 mars 1899 förklarat, att beträffande dem af de
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
sökande, livilka vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller
hvilka, utan att vara delegare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått
en ålder af minst 40 år, skäl icke funnes att bifalla den af dem
gjorda ansökan om vinnande af delaktighet i statens jernvägars pensionsanstalter.
Härigenom hade den personal vid vestkustbanan, som
öfvergick i statens jernvägars tjenst, beröfvats rätt att genom inträde
i statens jernvägars pensionsinrättningar åt sig bereda samma pensionsförmåner
som den öfriga statsbanepersonalen, äfven om de kunde
komma ut med erläggandet af de stora retroaktivafgifter, som erfordrades
för att der vinna inträde. Deras ställning hade ock derigenom
blifvit sämre än den öfriga statsbanepersonalens, under det att deras
tjenstgöring och dermed förenade åligganden och deras ansvar vore
detsamma. Då man, enligt motionärernas åsigt, med allt fog kunde säga,
att den ersättning, staten betalade till sina tjenare för deras arbete,
utginge ej mindre såsom lön och tjenstgöringspenningar än äfven som
pension efter uppnådd pensionsålder, vore det ju i hög grad oegentligt,
att de, som under tjenstetiden, hvad åligganden och ansvar beträffade,
vore lika stälda, vid afskedstagandet blefve så olika lottade. Under
det att statsbanepersonalen i allmänhet erhölle 80 % af lönen och
den till 20 % af lönen uppgående inqvarteringsersättningen i pension,
utgjorde deremot den pension vestkustbanepersonalen erhölle endast
40 % af enbart lönen.
Till belysande af den olikhet, som härigenom uppstode vid pensioneringen,
hafva motionärerna anfört följande exempel på den pension,
som utginge till personer i samma tjenstegrad och med lika aflöning:
stationsinspektor, aflöning kr. 2,400, vid statens jernvägar
i allmänhet kr. 2,304: —
» » » 2,400, vid vestkustbanan ... » 960: —
alltså pr år kr. 1,344 mindre.
stationsmästare, aflöning kr. 1,080, vid statens jernvägar
i allmänhet kr. 1,036: 80
)> )> » 1,080, vid vestkustbanan ... » 432: —
skilnad kr. 604: 80 mindre pr år.
stationskarl, aflöning kr. 660, vid statens jernvägar i allmänhet
kr. 633: 60
i» » » 660, vid vestkustbanan .............. » 264: —
skilnad kr. 369: 60 mindre pr år.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
banvakt, aflöning kr. 600, vid statens jernvägar i allmänhet
kr. 576: —
» » » 600, vid vestkustbanan.................. » 240: —
skilnad kr. 336 mindre pr år.
Denna deras ofördelaktiga ställning framträdde ännu mera, då förflyttning
egde rum till andra delar af statens jern vägsnät, der de tjenstgjorde
tillsammans med bättre lottade kamrater.
Motionärerna kunde icke dela jern vägsstyrelsens i skrifvelse den 6
mars 1899 uttalade åsigt att med hänsyn dertill att då ännu allt för
kort tid förflutit, sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, jernvägsstyrelsen
ej för det då varande kunde hos Kongl. Maj:t göra framställning
i ämnet, ty det vore ju så, att statens öfriga jernvägstjenstemän
redan vid anställningen förvissades om den pension, de vid uppnådd
pensionsålder kunde erhålla, hvaremot dessa allt fortfarande vore i ovisshet
om, huruvida de kunde erhålla förmånligare pensionsvilkor. Den
omständighet, som dittills gjort det omöjligt för vestkustbanepersona
len att vinna inträde i statens jernvägars pensionsinrättningar, syntes
vara svårigheten att åstadkomma de medel, som erfordrades för betalande
af inträdes- och retroaktivafgifterna för densamma i nämnda pensionsinrättningar.
Sålunda hade direktionen för nämnda pensionsinrättningar
i skrifvelse af den 7 juni 1898 förklarat, att direktionen icke
hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne inträde
i pensionsinrättningarna, under vilkor att till pensionsinrättningarna inbetalades
vissa närmare angifna penningebelopp.
Då statens jernvägar nu årligen till de enskilda jernvägarnes pensionsinrättning
betalade omkring 20,000 kronor, h vilket kapitaliseradt
motsvarade 500,000 kronor, och då härigenom en pension af endast
40 procent af lönen bereddes personalen, syntes det tillskott, som derutöfver
behöfde göras för att åstadkomma likställighet i pensioneringen,
väl motsvara sitt ändamål.
Med åberopande af hvad sålunda anförts och med hänsyn till att
rättvisa och billighet kräfde, att vestkustbanepersonalen, hvad pensionering
beträffade, blefve likstäld med den öfriga jernvägspersonalen,
hemstälde motionärerna, att Riksdagen måtte besluta, dels att jernvägspersonalen
vid vestkustbanan måtte berättigas antingen att vinna inträde
i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter eller ock att åtnjuta
pension i likhet med statens öfrige jernvägstjenstemän och betjente, och
dels att hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra fram
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
1
ställning- om det anslag och de åtgärder, som erfordrades, för att bereda
jernvägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvan omförmälda
förmåner.
Uti sin omförmälda skrifvelse har Riksdagen, efter redogörelse för
hvad i ärendet förekommit, anfört att, ehuru den personal, som från
vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke kunde hafva
något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,
som tillkomme öfriga vid statens jernvägar anstälde tjenstemän
och betjente, ville det dock synas Riksdagen, som om staten af billighetsskäl
borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda
personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter,
rätt till någon pension eller förbättring i de mindre fördelaktiga
pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
medförde. För att kunna bedöma, i hvad mån och på hvilket
sätt detta lämpligen borde ske, fordrades emellertid en fullständig utredning
af alla på frågan inverkande förhållanden. Riksdagen, som i
saknad deraf icke kunnat, på sätt i omförmälda motioner föreslagits,
fatta något afgörande beslut i ämnet, hade emellertid ansett sig hafva
anledning hos Kong! Maj:t anhålla om verkställande af erforderlig utredning
i frågan, för att Riksdagen på grund deraf kunde komma i
tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning och på hvilka vilkor pension
eller förbättrad sådan kunde ifrågavarande personal beredas.
Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af Riksdagens ifrågavarande
skrifvelse behagade Kongl. Maj:t anbefalla jernvägsstyrelsen
att efter vederbörandes hörande verkställa den af Riksdagen i detta
ärende begärda utredning och dermed jemte det underdåniga utlåtande,
hvartill samma utredning kunde föranleda, till Kongl. Maj:t inkomma.
Till åtlydnad häraf har jernvägsstyrelsen låtit genom sakkunnig
person verkställa undersökning öfver den matematiska kostnaden för
beredande af pension resp. fyllnadspension åt de tjenstemän och betjente,
som vid vestkustbanans inköp öfvergått i statens jernvägstrafiks
tjenst men ännu icke blifvit delegare i dess pensionsinrättningar, samt
enkor och barn efter sådan tjenstepersonal; hvarjemte på styrelsens
anmodan såväl direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa i
skrifvelse den 11 oktober 1900 som ock direktionen för statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning i skrifvelse den 26 januari 1901 i ären
det sig yttrat. I underdånig skrifvelse den 15 mars 1901 har jernvägs
styrelsen, med öfverlemnande af berörda undersökning och yttranden
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
samt öfriga till ärendet hörande handlingar, afgifvit eget underdånigt
utlåtande och förslag i ärendet.
Med föranledande deraf att fullmägtige i enskilda jernvägarnes pensionskassa
vid sammanträden i maj och september månader 1901 antagit
ett förslag till förnyadt reglemente för kassan, genom hvithet delegarne
skulle komma i åtnjutande af icke oväsentligt förbättrade pensionsförmåner
för sig samt enkor och barn, och då uppenbart vore, att detta
reglemente, om det vunne nådig fastställelse, skulle komma att öfva inflytande
på det af jern vägsstyrelsen i berörda skrifvelse den 15 mars 1901
framlagda förslaget, har jernvägsstyrelsen uppdragit åt samme sakkunnige,
filosofie licentiaten Nils Ahlberg, hvilken utfört de beräkningar,
som legat till grund för styrelsens nyssnämnda förslag, att verkställa
utredning rörande den inverkan, ett biträdande af de nya reglementsbestämmelserna
för vestkustbanepersonalens räkning kunde väntas hafva
på den i jernvägstyrelsens berörda framställning omhandlade frågan om
beredande åt denna personal af förbättrade pensionsvilkor.
Sedan Ahlberg i november 1901 afgifvit utlåtande, åtföljdt af bilagor,
har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne
februari, med öfverlemnande af dessa handlingar, afgifvit förnyadt yttrande
i ärendet och dervid framlagt ett delvis omarbetadt förslag i
den föreliggande pensionsfrågan.
De båda af Ahlberg utförda undersökningarne torde böra.fogas
vid detta protokoll, dock utan åtföljande tabeller (bil. 1 och 2).
Innan jag redogör för innehållet i jernvägsstyrelsens båda förslag
i ärendet, torde jag rörande hvad hittills i detta pensionsärende förekommit-
få meddela följande:
Uti det af 1893 års jernvägskomité afgifna underdåniga förslag angående
förvärfvande för statens räkning af Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands, Göteborgs—Hallands, Landskrona—Engelholms och Malmö—
Billesholms jernvägar, hvilka jernvägar tillsammans bildade den s. k.
vestkustbanan, hade komitén i fråga om de närmare bestämmelserna i
afseende å sättet för banornas förvärfvande, som borde i köpeaftalen
med vederbörande jernvägsegare intagas, föreslagit, bland annat, att
de vid dessa jernvägar anstälda tjenstemän och betjente skulle tillerkännas
rätt att- öfvergå i statens jernvägars tjenst. Men då komitén
ansåg sig böra undvika att betunga statens jernvägars pensionsinrättningar
med att på en gång mottaga ett så stort antal nya delegare,
som då vore i fråga, föreslog komitén att såsom särskildt vilkor för
nämnda rätt skulle föreskrifvas, att ifrågavarande tjenstemän och be
-
9
Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
tjente fortfarande skulle qvarstå i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga vederbörande bolags
förpligtelse!1.
Emot den sålunda föreslagna bestämmelsen om tillerkännande af
rätt för de vid nämnda jernvägar anstälde tjenstemän och betjente att
öfvergå i statens jernvägars tjenst anmäldes reservation af 4 af komiténs
ledamöter, Indika ansågo, att det borde vid banornas öfvertagande
af staten bero på aftal mellan jernvägsst.yrelsen och vederbörande jernvägspersonal
om och på hvilka vilkor samma personal skulle öfvergå
i statens jernvägars tjenst.
Med anledning häraf anförde jernvägsstyrelsen i sitt deri 20 februari
1894 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande att, äfven om reservanternas
åsigt i ofvanberörda hänseende vunne godkännande, den
ojemförligt största delen af personalen på grund af förhållandenas natur
skulle komma att af styrelsen erbjudas inträde i statens jernvägars
tjenst. Styrelsen biträdde icke desto mindre komiténs förslag. Om
nemligen inträdet i statens jernvägars tjenst blefve beroende på särskildt
aftal mellan styrelsen och hvarje vederbörande, funnes ingen anledning
ait ifrågasätta annat än att den antagna personalen inginge i
statens jern vägstrafiks pension sinrättning och enke- och pupillkassa.
Dessa pensionsinrättningars ekonomiska ställning vore emellertid sådan,
att de icke kunde på en gång mottaga så stort antal nya delegare utan
att retroaktivafgifter faststäldes till så afsevärdt höga belopp, att personalen
säkerligen icke skulle kunna erlägga desamma. Och äfven om
inbetalning af dylika afgifter egde rum, skulle för ett stort flertal rätten
1 ill pension komma att inträda först vid en alltför framskriden ålder.
Med afseende härå ansåge styrelsen den anordning ega företräde, att
den nya personalen qvarstode i de enskilda jernvägarnes pensionskassa.
Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af frågan om förvärfvande
för statens räkning af ifrågavarande jernvägar tillstyrkte dåvarande
chefen för civildepartementet hvad komitén, enligt hvad nyss
nämnts, uti berörda hänseende föreslagit, dervid beträffande ifrågavarande
tjenstemäns och betjentes qvarstående i enskilda jernvägarnes pensionskassa
erinrades, hurusom komitén beräknat, att den årliga afgift,
som, enligt hvad förut nämnts, till följd deraf skulle af staten i bolagens
ställe erläggas till pensionskassan, skulle kunna antagas komma
att uppgå till allenast 15,000 kronor.
Sedan 1895 års Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts proposition rörande
anvisande af medel för inköp af ifrågavarande jernvägar samt Kongl.
Bil,, till lliksd. Bot.. lHOd. t Band. 1 Afd. t!7 Käft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.
Maj:t den 7 juni 1895 besluta, att dessa skulle från 1896 års ingång
öfvertagas af staten på i hufvudsak de af komitén föreslagna
vilkoren, blef också i kontrakten om jernvägarnes förvärfvande bestämmelse
intagen derom, att de vid vederbörande jernväg anstälde tjenstemän
och betjente skulle ega rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst.
Såsom vilkor härför stadgades, bland annat, det i ofvanberörda motioner
omförmälda förbehåll att. de icke skulle ega att ingå såsom delegare i
statens jernvägars pensionsinrättniugar, med mindre jern v ägs styrelsen
efter pröfning för hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjente
derom ingifna ansökning funne sådan kunna utan pensionskassornas särskilda
betungande bifallas. Dessutom stadgades i kontrakten, att jernvägsstyrelsen
skulle i förhållande till enskilda jernvägarnes pensionskassa
inträda i vederbörande bolags rättigheter och skyldigheter. Dessa
bestämmelser intogos i samtliga kontrakten, äfven i det om Landskrona
—Engelholms jernväg, hvars personal icke tillhörde någon pensionsinrättning,
samt afsågo jemväl vid de öfriga jernvägarne anstäld personal,
som icke ingått i enskilda jernvägarnes pensionskassa, således
äfven de tjenstemän och betjente vid de öfriga 4 banorna, Indika, då
de antagits först år 1895, efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i
enskilda jernvägarnes pensionskassa.
I anledning af hvad sålunda i kontrakten stadgats, öfvergingo vid
jernvägarnes ölvertagande med ingången af år 1896 i statens jernvägars
tjenst, utan att intagas i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
samt enke- och pupillkassa, ordinarie tjenstemän och betjente till
ett antal af 542.
Under våren 1897 hade ansökan om vinnande af inträde i statens
jernvägs trafiks pensionsanstalter hos jern vägsstyrelsen gjorts af vid
förutvarande vestkustbanan anstälde tjenstemän och betjente till ett
antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
men öfriga 70 ej tillhörde någon pensionsinrättning. Efter
det jernvägsstyrelsen i anledning häraf låtit verkställa utredning beträffande
den inverkan å statens jern vägstrafiks pensionsanstalters ekonomiska
ställning, som ett bifall till de gjorda ansökningarna skulle
komma att medföra, framstälde styrelsen till direktionen för enskilda
jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida och i hvad mån den i
kassan delaktiga personalen vid eventuelt utträde ur kassan skulle
kunna påräkna att återfå sina till kassan inbetalda afgifter. Till svar
härå meddelade direktionen i skrifvelse den 23 september 1897, att
direktionen beslutit, att den i § 9 af det för kassan gällande reglemente
gifna bestämmelsen, att delegare i kassan, som från jernvägs
-
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 81.
11
bolags tjenst afginge, innan lian vore pensionsberättigad, och ej begagnade
sig af den honom medgifna rätt att i kassan qvarstå, egde
att af kassan återfå tre fjerdedelar af de månatliga afgifter, han erlagt,
dock utan ränta, skulle anses tillämplig vid ifrågavarande personals
eventuella utträde ur kassan, dock med förbehåll, bland annat, att antingen
hela personalen samtidigt utträdde ur kassan eller ock att vid
utträdet icke afsigtligt gjordes något för kassan menligt urval, så att
icke just de delegare underläte att utträda, till hvilka kassan egde relativt
stora förpligtelse!'' i förhållande till deras blifvande afgifter; och
skulle direktionen i hvarje särskilt, fall ega bestämma, huruvida delegare,
som sådant önskade, finge i kassan qvarstå.
På anmodan af jernvägsstyrelsen afgaf direktionen för statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande
ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den
icke hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne
inträde i pensionsinrättningarne under vilkor, att till pensionsinrättningarne
inbetalades:
a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket belopp enligt af jernvägsstyrelsen
föranstaltad utredning utgjorde värdet af den genom ifrågavarande
personals inträde i pensionsinrättningarna för dessa inrättningar
uppkommande kapitalbrist;
b) skilnaden mellan den del af sagda belopp, som utgjorde den
för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist, samt det belopp, som
kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som, enligt hvad i utlåtandet
rörande sagda utredning framhållits, vore erforderlig, derest inträde
i pensionsinrättningarna skulle medgifvas sökandena
c) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i inom. a)
och b) angifna belopp;
d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande pensionsafgifter
för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte ränta
efter fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från respektive
förfallodagar; samt
e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,
som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente
för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.
Efter det förberörda handlingar inkommit, företogos de gjorda
ansökningarna af jernvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.
Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore delegare
i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.
de]egare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått eu ålder af minst
fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af
delaktighet i statens jérnvägstrafiks pensionsanstalter.
Hvad åter anginge öfriga sökandena, Indika icke vore delegare i
sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes
afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter förfallit, förklarade jern vägsstyrelsen, att en
hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet
i statens jern vägars pensionsanstalter, under vilkor, att af honom erlades
de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter
för tiden från och med sistnämnda dag jemte den ränta derå,
som af direktionen för statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning kunde
varda bestämd, dock att, i händelse detta vilkor ej fullgjordes, delaktighet
i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad
med ingången af år 1899.
I sammanhang härmed förklarade j era vägss (yr el sen, att beträffande
dem af de sökande, Indika icke vore delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa och hvilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då
kunnat medgifvas delaktighet i statens jérnvägstrafiks pensionsanstalter,
styrelsen framdeles ville för hvarje särskild! fall pröfva, huruvida vid
vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att
till Kongl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande
af särskild pension åt den sålunda ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.
Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jernvägsstyrelsen
jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens vägnar
gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos Kongl. Maj:t
göra framställning derom, att denna personal, vid uppnådd pensionsålder
enligt bestämmelserna i reglementet för enskilda jernvägarnes
pensionskassa, och densammas enkor och oförsörjda barn vid husfaderns
frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel erhålla fyllnadspension en
gång för alla och sålunda beräknad, att den tillsammans med det från
enskilda jernvägarnes pensionskassa utgående belopp motsvarade den
pension, som skolat erhållas, om personalen under sin tjenstgöringstid
vid vestkustbanan, äfven då denna tillhörde de enskilda bolagen, varit
delegare i statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning. I anledning af
denna ansökning förklarade jernvägsstyrelsen, att styrelsen, med allt
erkännande af det behjertansvärda i att en bättre pensionering bereddes
den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jern vägars
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
13
tjenst, likväl och med hänsyn dertill, att allt för kort tid förflutit, sedan
vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande icke
kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning i angifna hänseende eller
i öfrigt derutinnan företaga någon åtgärd.
I fråga om pensionsförmånerna och pensionsafgifterna i statens
jernvägars pensionsinrättning och enke- och pupillkassa, å ena sidan,
samt enskilda jernvägarnes pensionskassa, å andra sidan, sådana de varit
intill den 1 innevarande månad, då förnyadt reglemente för enskilda
jernvägarnes kassa trädde i kraft, får jag hänföra mig till följande
jemförande uppställning:
Jemförelse mellan de i afseende å pensionsrätten vigtigaste bestämmelserna
i reglementena för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
och enke- och pupillkassa, å ena, samt enskilda jernvägarnes
pensionskassa, å andra sidan.
Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar: Enskilda jernvägarnes pensionskassa:
A) Rätt till pension tillkommer:
delägare:
a) som till följd af kroppsskada eller
sjuklighet, hvilken han i tjensteutöfning vid
statens jern vägstrafik sig ådragit, icke vidare
kan sin befattning behörigen sköta och fördenskull
af styrelsen afskedas;
b) som efter minst tio tjensteår i ordinarie
anställning vid statens jernvägstrafik
afskedas, emedan han antingen till följd af
sjuklighet, som han icke ådragit sig under
tjensteutöfning. eller till följd af ålderdomssvaghet
icke kan sin befattning behörigen
sköta;
c) som efter minst 30 års tjenst i ordinarie
anställning vid statens jernvägstrafik
uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår
«) delegare, som efter minst 15 års
tjenstgöring afgår ur tjensten på grund af
styrkt obotlig sjukdom eller, äfven efter
färre tjensteår, under tjensteutöfning ådragit
sig sjukdom eller kroppsskada, som gör honom
oförmögen att tjenstgöi''a;
(Pensionsrätten i detta fall beroende på
framställning af vederbörande jernvägsförvaltning.
)
b) vid tjenstens frånträdande sådan delegare,
som vid någon af de jernvägar, hvilka
i kassan ingått, vid tidpunkten för detta
inträde innehade ordinarie anställning, sedan
han fylt 60 år och varit i ordinarie tjenst
vid enskild jernväg inom landet så lång tid,
att summan af hans lefnads- och tjensteår
uppgår till talet 90;
c) vid tjenstens frånträdande sådan delegare,
som efter det den jernväg, vid hvilken
han är anstäld, ingått i kassan, erhållit or
-
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:
och tjensteår sammanräknade uppgå till
talet 95;
dj den aflidnes enka, så länge hon lefver
ogift och är i besittning af medborgerligt
förtroende, samt
hvarje den aflidnes barn, som är yngre
än aderton år och som, der det fylt femton
år, icke dömts förlustigt medborgerligt förtroende.
Enskilda jernvägarnes pensionskassa:
dinarie anställning före 40 års ålder, sedan
han fylt 60 år;
d) delegares enka, så länge hon lefver
ogift, samt afliden delegares barn, tilldess
det uppnått 16 år.
B) Pensionsbeloppens storlek:
1) för delegare:
Mom. 1. Årliga beloppet af pension
bestämmes, i mån af den pensionsberättigades
tjensteår, till vissa procent af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet
tages af de fem sista årsaflöningar, i förhållande
hvartill den pensionsberättigade, näst
före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till
pensionsinrättningen, sålunda att
för fulla 10 tjensteår erhåll. 20 % af medelaflön.
» |
» |
11 » |
» |
22 » |
» |
» |
» |
» |
12 » |
» |
24 » |
» |
» |
» |
» |
13 » |
» |
26 » |
» |
» |
» |
» |
14 » |
» |
28 » |
» |
» |
» |
» |
15 » |
» |
30 » |
» |
» |
» |
» |
16 » |
» |
32 » |
» |
|
» |
» |
17 » |
» |
34 » |
» |
» |
» |
» |
18 » |
» |
36 » |
» |
» |
» |
» |
19 » |
» |
38 » |
» |
» |
» |
» |
20 » |
» |
40 » |
» |
|
» |
» |
21 » |
» |
44 » |
» |
» |
» |
» |
22 » |
» |
48 » |
» |
» |
» |
» |
23 » |
» |
52 » |
» |
» |
» |
» |
24 * |
» |
56 » |
» |
» |
» |
» |
25 » |
» |
60 » |
» |
» |
» |
» |
26 » |
» |
64 » |
» |
» |
» |
» |
27 » |
» |
68 » |
» |
» |
» |
28 » |
» |
72 » |
» |
» |
|
» |
» |
29 » |
» |
76 » |
» |
» |
» |
» |
30 » |
» |
80 » |
» |
» |
Mom. 2. Delegare, |
som pensioneras |
grund af bestämmelsen här ofvan under lit,
A. a, erhåller såsom pension:
då han icke räknar fulla 23 tjensteår,
Pensionsberättigad delegare erhåller en
årlig pension, uppgående till 40 procent af
medelbeloppet af den aflöning, för hvilken
han de sista 60 månaderna till kassan erlagt
afgift.
Delaktighet i kassan må hädanefter i
intet fall medgifvas för högre årsaflöning än
5,000 kronor.
Delegare, som erhåller pension jemlikt
bestämmelsen här ofvan under lit. A. a, erhåller
det pensionsbelopp, som kassans direktion
bestämmer.
15
Kongl. Maj:ts Nåd.
Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:
50 procent af den enligt föregående mom.
beräknade medelaflöning, och
då lian räknar falla 23 tjensteår eller
derutöfver, den procent, som i föregående
mom. är stadgad;
dock skall, derest kroppsskadan eller
sjukligheten är af sådan beskaffenhet, att delegaren
icke kan bidraga till sin egen försörjning,
pensionen, oberoende af antalet tjensteår,
utgå med 80 procent af medelaflöningen.
2) för delegares
Pensionen efter afliden delegare utgår
med 25 % af dennes medelaflöning för de
fem sista åreu, eller, derest motsvarande inbetalning
till kassan göres, 25 % af delegarens
senaste aflöning. Är enka ensam pensionsberättigad
eller finnas endast pensionsberättigade
barn, uppbäre i förra fallet enkan
och i det senare barnen samfäldt hela pensionsbeloppet.
Pinnas både pensionsberättigad
enka och pensionsberättigade barn, åtnjuta
enkan den ena hälften och barnen tillsammans
den andra hälften af pensionsbeloppet.
Mellan barn delas alltid det dem
samfäldt tillkommande belopp lika.
Proposition N:o 81.
Enskilda jernvägarnes pensionskassa:
enka och barn:
Afliden delegares pensionsberättigade
enka och barn ega att uppbära pension till
följande procenttal af den aflidnes ofvan
angifna medelaflöning, nemligen: enka med
två eller flera barn 25 procent, enka med
ett barn eller utan barn 20 procent, två
eller flera moderlösa barn 20 procent och
ett moderlöst barn 15 procent.
C) Afgifterna till pensionskassorna, :
Mom. 1. Såsom inträdesafgift erlägger
den inträdande till enke- och pupillkassan
hälften af honom då tillkommande aflöning
för en månad.
(Till pensionsinrättningen erlägges ej
någon inträdesafgift.)
Mom. 2, Arsafgifter utgå dels till pensionsinrättningen
dels och til) enke- och pupillkassan.
Till den förra utgå delegares arsafgifter
med en viss, på grund af hans ålder vid
inträdet i pensionsinrättningen en gång för
alla bestämd procent af honom tillkommande
aflöning, sålunda att den, som inträdt före
fylda 30 år erlägger 3,2 % af aflöningen,
Mom. 1. Delegare erlägger såsom inträdesafgift
25 procent af det belopp, hvartill
hans aflöning för de efter hans inträde
i kassan närmast följande två månaderna
uppgår.
Mom. 2. I årsafgift erläggor:
a) sådan pensionsberättigad delegare,
som vid någon af de jernvägar, som ingått
i kassan, vid tiden för detta inträde
innehade ordinarie anställning, månatligen 5
procent af månadsaflöningen, om han vid
delegareskapets vinnande var yngre än 30
år, 5 Vj procent, om han var 30 år, 5 2/5
procent, om han var 31 år, o. s. v., d. v. s.
16 Kongl. Maj:ts Nåd.
Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:
den, som vid inträdet
fylt 30 men icke 32 år erlägger 3,3 % af afton.
» |
32 |
» |
» |
34 |
» |
3,4 » |
» |
» |
|
» |
34 |
» |
» |
36 |
» |
3,5 » |
» |
» |
|
» |
36 |
» |
» |
38 |
» |
» |
3,6 » |
» |
» |
» |
38 |
» |
» |
40 |
» |
3,7 » |
» |
» |
|
» |
40 |
» |
» |
42 |
» |
» |
3,8 » |
» |
» |
» |
42 |
» |
» |
44 |
» |
3,9 » |
» |
» |
|
» |
44 |
» |
» |
46 |
» |
» |
4,0 » |
» |
» |
» |
46 |
» |
» |
48 |
» |
» |
4,i » |
» |
» |
» |
48 |
» |
» |
50 |
» |
» |
4,2 » |
» |
» |
» |
50 |
>> |
> |
52 |
» |
>> |
4,3 » |
» |
>> |
» |
52 |
» |
54 |
» |
» |
4,4 » |
» |
» |
|
» |
54 |
» |
» |
56 |
» |
.» - |
4,5 » |
» |
» |
56 |
» |
» |
58 |
» |
4,6 » |
» |
|||
. » |
58 |
» |
»‘ |
60 |
» |
» |
4,7 » |
» |
» |
» |
60 |
t—- |
» |
» |
4,8 » |
||||
dock |
skall |
den, |
som |
vid |
erhållandet |
af |
an- |
ställning i statens jernvägstrafiks ordinarie
tjenst fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift,
motsvarande hela värdet af förmånen
att icke behöfva erlägga högre årsafgifter än
här ofvan äro bestämda. Sagda värde fastställes
af pensionsinrättningens direktion.
Till den senare utgå delcgares årsafgifter
med eu viss, på grund af hans ålder vid
inträdet i kassan, en gång för alla bestämd
procent af honom tillkommande aflöning sålunda,
att den, som inträder innan han fylt
30 lefnadsår, erlägger 3,o % af aflöningen,
den, som vid inträdet
fylt 30 men icke 32 år, erlägger 3,i % af aflön.
» |
32 |
» |
» |
34 |
» |
3,2 |
» |
» |
» |
|
» |
34 |
» |
» |
36 |
» |
»: |
3,3 |
»'' |
» |
|
» |
36 |
‘ ''/> '' |
» |
38 |
» |
» |
3,4 |
» |
■>> |
»‘ |
» |
38 |
* » |
» |
40 |
» |
'' » |
3,5 |
»'' |
» |
|
» |
40 |
» |
» |
41 |
» |
» |
3,6 |
» |
» |
» |
» |
41 |
» |
» |
42 |
>1 |
» |
3,7 |
» |
y> |
» |
» |
42 |
» |
43 |
>> ’ |
» |
3,8 |
» |
>> |
» |
|
» |
43 |
» *** |
»* |
44 |
» |
3,9 |
» |
» |
» |
|
» |
44 |
" » |
» |
45 |
» |
4,0 |
» |
» |
» |
|
» |
45 |
» ‘ |
» |
46 |
» |
» |
4,i |
''» |
» |
» |
» |
46 |
% |
» |
47 |
» |
» |
4,2 |
» |
» |
>> |
» |
47 |
» |
''» |
48 |
» |
” » |
4,3 |
» |
» |
» |
Proposition N:o 81.
Enskilda jernvägarnes pensionskassa:
så många femtedels procent mera än fem,
som antalet af fylda lefnadsår vid inträdet
öfversteg 29; dock att dylik månadsafgift
icke må uppgå till högre belopp än
10 procent af aflöningen;
l) sådan pensionsberättigad delegare,
som vid någon af förberörda jernvägar efter
den under lit. a nämnda tid erhållit ordinarie
anställning, dels månatligen 5 procent
af månadsaflöningen, dels, om han vid inträdet
i kassan är äldre än 29 år, retroaktiv
afgift enligt tabell K*) och dels,
om hans hustru är fem år yngre än han
sjelf, retroaktiv afgift enligt tabell B *).
") Tabell A och B torde icke behöfva här ätergifvas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 17
Statens jernvägsirafiks pensionsinrättningar: Enskilda jernvägarnes pensionskassa:
den, som vid inträdet
fylt 48 |
men |
. icke 49 år |
, erlägger |
4,4 % af afton. |
|||
» |
49 |
» |
50 » |
4,5 » » |
» |
||
» |
50 |
» |
» |
Öl » |
» |
4, G » » |
• y> . : |
51 |
» |
» |
52 » |
» |
4,8 5 » |
» |
|
» |
52 |
» |
53 » |
.» |
5,0 : |
» |
|
» |
53 |
» |
» |
54 » |
» |
5,2 » » |
» |
» |
54 |
» |
» |
55 » |
» |
5,4 » » |
» |
» |
55 |
>> |
» |
56 » |
» |
5,c » |
» |
» |
5G |
» |
» |
57 » |
5,8 » » |
» |
|
» |
57 |
» |
» |
58 » |
» |
6,1 » » |
» |
» |
58 |
» |
» |
59» |
» |
6,4 » » |
» |
» |
59 |
» |
» |
60 » |
» |
6,7 » » |
>> |
ock |
skall |
den, |
som |
vid härefter ske |
ende |
anställning i statens jernvägstr afiks ordinarie
tjenst fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift,
motsvarande hela värdet af förmånen
att icke behöfva erlägga högre årsafgifter,
än de här ofvan bestämda. Sagda värde
fastställes af direktionen för statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, hvars beslut
härutinnan ej må öfverkiagas.
Moln. 3. Hvarje gång delegare uppflyttas
i högre aflöningsklass än den, för hvilken
hans årsafgifter senast utgått, erlägger
han till pemionsinråttningen en månads aflöningsförhöjning.
Hetta erläggande sker genom
aflöningsafdrag, då förhöjningen första
gången utfaller.
Hvarje gång delegare uppflyttas i högre
aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter
senast utgått, erlägger han till enkeooh
pupillkassa två månaders aflöningsförhöjning.
Denna afgift erlägges då förhöjningen
andra och tredje gången utfaller.
Mom. 3. Vid förhöjning i aflöning erlägger
delegare såsom ytterligare afgift till
kassan de två första månadernas aflöningsförhöjning,
hvaremot den ordinarie månadsafgifteu
under samma tid beräknas efter den
förra aflöningen.
Det af jernvägsstyrelsen omförmälda förslaget till förnyadt reglemente
för enskilda jernvägarnes pensionskassa har blifvit, faststäldt af
Kongl. Magt den 14 nästlidne mars.
För de ändringar vid jemförelse med det äldre reglementet, som
öfva inflytande på den nu förevarande pensionsfrågan, får jag lemna
följande redogörelse.
Enligt det nya reglementet har den normala eller ålderdomspensionen
för delegarne sjelfva höjts från 40 % åt medelbeloppet al
Bill. till It Usel. Prat. 1002. 1 Band. 1 Afd. til Höft. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
den aflöning, för hvilken vederbörande de sista 60 månaderna till kassan
erlagt aflöning, till följande procenttal af den årsaflöning, för
hvilken han vid pensionsrättens inträde är delaktig i kassan, nemligen:
omedelbart efter pensionsrättens inträde............................................... 50 %
om han derefter förblifver i tjenst 1 år .......................................... 52 %
» » )- » » 2 » .......................................... 54 %
» » » » » » 3 » 56 %
» » » » » » 4 » 58
» » » » » » 5 » eller mer.......................... 60 %
hvarvid dock är att märka, att delaktighet hädanefter icke får åtnjutas
för löneförhöjning vid fylda 50 år eller derefter.
Då enligt det nya reglementet den normala 50 % pensionen tillkommer
delegare, då han fylt 60 år — sådan delegare, som, innan
det nya reglementet trädt i kraft, vid inträdet i kassan påförts månadsafgift
till högre belopp än 5 % af aflöningen (d. v. s. i allmänhet
sådan, som vid inträdet varit 30 år eller deröfver), dock efter fylda 60
år först sedan han varit i ordinarie tjenst vid enskild jernväg inom
landet så lång tid, att summan af hans lefnads- och tjensteår uppgår
till talet 90 — synes en afsevärd del af statsbanans i enskilda jernvägarnes
pensionskassa delaktiga personal kunna erhålla pensioner, uppgående
till öfver 50 % af delaktighetsbeloppet. Vidare skola enligt
det nya reglementet invaliditetspensionerna, hvilka hittills varit obestämda,
i det att de utgått med belopp, som direktionen bestämmer, i
hvilket afseende ett årligt belopp af 100 kronor hittills varit det vanligen
förekommande, fixeras till belopp, vexlande mellan 20 och 47 %
af vederbörande medelaflöning, dervid pension dock icke lemnas för
invaliditet i följd af olycksfall. Enligt de nya bestämmelserna skola
delegarnes pensionsberättigade efterlefvande uppbära pension till följande
procenttal af den aflidnes årliga medelaflöning, nemligen:
enka med ett barn |
eller utan barn ......................... |
.......................... 25 |
% |
» » två » |
.......................... 271 |
% |
|
» » tre » |
.......................... 30 |
% |
|
)) » fyra » |
.......................... 327. |
% |
|
» » fem eller |
flera barn..................................... |
........................ 35 |
% |
ett moderlöst barn |
.......................... 15 |
% |
|
två moderlösa barn |
......................... 20 |
% |
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
19
tre moderlösa barn .................................................... |
.............................. 25 |
% |
fyra » » ..................................................... |
.............................. 30 |
% |
fem eller flera moderlösa barn................................ |
............................... 35 |
% |
Denna förbättrade pensionsrätt kommer de nuvarande delegarne
till del utan någon egentlig höjning i deras afgifter. Väsentligen endast
i fråga om löneförhöjningsafgifterna, Indika enligt det nya reglementet
skola utgå under hela den återstående tjenstetiden med viss af
lefnadsåldern vid förhöjningens inträde beroende procent af samma förhöjnings
belopp, kommer ändringen att i någon mån kräfva uppoffring
från delegarnes sida, men denna blifver relativt obetydlig, då delegarne
naturligen äfven hittills haft att å förhöjningen under hela sin tjenstetid
erlägga afgift, om ock med den lägre procent, som betingas af åldern
vid deras första inträde i kassan.
Hvad åter de i kassan inträdda banförvaltningarna beträffar, komma
dessa enligt det nya reglementet att erlägga förhöjda afgifter.
Medan en sådan förvaltning hittills haft at''t i afgift utbetala allenast 5 %
af vederbörandes årsaflöning — d. v. s. af det belopp, för hvithet vederbörande
är i kassan delaktig — skall förvaltningen hädanefter få erlägga
dels afgifter till samma belopp som de afgifter — ursprungliga
månads- och löneförhöjningsafgifter — livilka åligga delegarne, dels och
såsom tilläggsafgift 10 % af summan af samma afgifter, och är härvid
att märka, att delegarnes ursprungliga månadsafgifter, allt efter vederbörandes
ålder vid första inträdet, utgå med 5 till 10 % af delaktighetsbeloppet.
Den ökade kostnad, som drabbar banförvaltningarna, kan
dock icke sägas vara synnerligt stor. För statsbaneförvaltningen skulle
den med afseende å dess i kassan delaktiga personal, enligt gjord, af
jern vägsstyrelsen meddelad beräkning på grund af förhållandena år
1901, belöpa sig till något öfver 7,000 kronor om året.
Enligt vid det nya reglementet fogade »öfvergående stadgande]!»,
eger banförvaltning, som ingått i kassan före det nya reglementets
trädande i kraft, rätt att före utgången af år 1902 anmäla antingen
hela sin i kassan delaktiga personal eller den del af samma personal,
som den 1 januari 1902 icke fylt 30 år, att mot erläggande af föreskrifna
afgifter komma i åtnjutande af den nya rätten till pensionering. 1
1 det följande skall jag lemna redogörelse för den ändring i hittills
gällande reglemente för enskilda jernvägarnes pensionskassa, som
af Kongl. Maj:t faststäldes den 4 december 1896 och som, så vidt nu
är i fråga, innebär, att delaktighet i kassan kunde vinnas äfven för
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 81.
den till ett ,värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringsförmånen.
Denna ändring medförde närmare öfverensstämmelse med
reglementena för statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, i det att
inqvarteringsförmånen medräknas till 20 procent af arfvodet i pensionsinrättningen
och till 15 procent af arfvodet i enke- och pupillkassan.
Uti sin omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901 har jernvägsstyrelsen
till en början lemnat en sammanfattande jemförelse mellan pensionsförmånerna
i de olika kassorna före omförmälda, den 1 innevarande
månad i kraft trädda reglementsförändring beträffande den enskilda
kassan och dervid anfört, hurusom de sammanlagda premieprocenterna
för delegare i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter — pensionsinrättningen
samt enke- och pupillkassan — öfverstege premieprocenten för
delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa. Sålunda utgjorde dessa
premieprocenter exempelvis för delegare i förstnämnda pensionsanstalter,
hvilken vid inträdet vore yngre än 30 år, i pensionsinrättningen 3,2 %
af arfvodet och inqvarteringen, denna senares värde beräknadt till tjugu
procent af arfvodet, och i enke- och pupillkassan 3 % af arfvodet och
inqvarteringen, dennas värde uppskattadt till femton procent af arfvodesbeloppet,
medan motsvarande procent i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
ur hvilken utginge pensioner till såväl delegarne sjelfva som
deras enkor och barn, uppginge sammanlagdt till i regeln allenast 5 %.
A andra sidan vore att märka, att pensionen till delegare i statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter, vexlande mellan 20 och 80 % af arfvodet
och inqvarteringen, samt till enka och barn efter sådan delegare,
utgörande i regeln 25 % af arfvodet och inqvarteringen, i allmänhet utginge
med ej obetydligt högre belopp -— vid full pension för delegare
med mer än dubbla beloppet — än till delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa och deras enkor och barn, hvilka åtnjöte pension, de
förre med allenast 40 % och de senare med 15, 20 eller 25 % af aflöningen,
hvarmed, enligt § 8 mom. 7 af reglementet förstås endast ordinarie
lön, till hvilken dock, jemlikt momentets lydelse enligt nådigt
bref den 4 december 1896, kunde räknas värdet af inqvarteringen, beräknad
till högst 20 procent af den kontanta ordinarie aflöningen.
Derefter har jernvägsstyrelsen redogjort för den verkstälda undersökningen
och derom meddelat följande:
Den i anledning af Riksdagens förberörda uttalanden genom styrelsens
försorg verkstälda undersökningen hade utförts särskild! för
dem af ifrågavarande personal, som äro delegare i enskilda jernvä
-
2L
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
garnes pensionskassa, eller, enligt den för år 1900 faststälda arfvodesstaten,
434 personer med en beräknad aflöning- af 396,700 kronor utom
inqvarteringsersättning o. d. samt särskildt för dem, som icke tillhöra
någon pensionsinrättning, till ett antal af 34 personer med en aflöning
af 32,100 kronor utom inqvarteringsersättning o. d., och hade sålunda
denna undersökning omfattat ett större antal personer än den förut
berörda, under år 1898 verkstälda. Vederbörandes tjensteårsberäkning
för ernåendet af pensionsrätt hade antagits börja den 1 januari 1896
eller vid anställningen i statens jernvägars tjenst, hvaremot premierna
och pensionsbeloppen vore angifna efter det värde, hvilket de beräknats
ega vid 1901 års början eller den tidpunkt, vid hvilken premiernas
erläggande förutsatts börja. Vid beräkningen hade användts en
räntefot af 3,8 %, statistiska centralbyråns allmänna svenska dödlighetstabell
1881—90 för män och qvinnor samt de undersökningar öfver
invaliditet och qvarstående aktiva vid olika åldrar, som på styrelsens
uppdrag utförts och i aftryck bilagts styrelsens skrifvelse.
Inom de tvenne olika grupperna visade undersökningen följande
resultat:
A) Den del af vestkustbanepersonalen1 hvilken tillhör enskilda jernvägarnes
pensionskassa.
Den förbättrade pensionsrätt, som här ifrågasatts, har antagits
kunna åvägabringas enligt följande tre alternativa förslag.
Alternativ I.
Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa och
bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid afgång ur
tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under samma
förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars pensionsanstalter.
Kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för betäckande af
pensioneringsriskerna har beräknats uppgå till 1,132,400 kronor eller,
efter afdrag af det belopp, 141,199 kronor 63 öre, som af direktionen
för enskilda jernvägarnes pensionskassa beräknats skola vid
ifrågavarande delegares utträde ur kassan för deras räkning återbetalas,
till i rundt tal 991,200 kronor, under förutsättning antingen att
delegarnes ordinarie utgifter betingas af åldern vid inträdet i statens
jernvägarB tjenst mot skyldighet för vederbörande att utöfver dessa
utgifter erlägga särskilda retroaktivafgifter till beräknadt belopp af
100,200 kronor, motsvarande värdet af dels öfverårighets- och inträdes
-
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
afgifter till statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa och dels förmånen
att under mellantiden från inträdet i tjenst till inträdet i pensionsinrättningen
hafva fått till enskilda jernvägarnes pensionskassa
erlägga lägre premier än de, som sålunda här lagts till grund för beräkningen,
eller ock att förbemälda ordinarie afgifter betingas af åldern
den 1 januari 1901 samt att utöfver dessa afgifter erläggas särskilda
retroaktivafgifter till beräknadt belopp af 64,900 kronor, motsvarande
förenämnda värde efter afdrag af värdet af skilnaden mellan de ordinarie
afgifter (månads- och uppflyttningsafgifter), som sålunda komme
att erläggas, och de afgifter af samma slag, som enligt den förra förutsättningen
beräknats erlagda i förhållande till åldern vid inträdet i
statens jernvägstrafiks tjenst.
Dessa särskilda afgifter från personalens sida hafva antagits kunna
uttagas under första förutsättningen, öfverårighets- och inträdesafgifter
på vanligt sätt under 1 år och retroaktivafgifterna på längre tid t. ex.
de åtta följande, i hvilket fall årligen skulle för dessa sistnämnda utgifter
erläggas 0,85 % af arfvodet och inqvarteringen till pensionskassan
och 0,8 % deraf till enkekassan samt under andra förutsättningen genom
fördelning under förslagsvis tre år.
Härutöfver har förutsatts en tredje möjlighet eller att afstå från
dessa särskilda afgifter, men minska pensionerna på sätt i alternativ
III närmare utvecklas.
Alternativ II.
Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa och
inträder i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar på samma vilkor
som i alternativ I förutsättes.
Kostnaden blir densamma som i alternativ I.
Alternativ 111.
Personalen bibehåller delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
under förutvarande förhållanden, men erhåller för sig samt enkor
och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå med så stort belopp,
att detsamma jemte den pension, som erhålles från enskilda jernvägarnes
pensionskassa, motsvarar den pension, som under de i alternativet
II gjorda förutsättningarne skulle hafva tillkommit vederbörande, under
vilkor att statens jernvägstrafik godtgöres skilnaden mellan värdet af
de afgifter, som från och med år 1896 skulle hafva erlagts för del
-
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
aktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, och af de afgifter,
som under samma tid af delegarne erlagts till enskilda jernvägarnes
pensionskassa.
Den beräknade kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för
beredande af dylika fyllnadspensioner utgör 601,200 kronor under förutsättning
att af ifrågavarande delegare i nämnda kassa till statens
jern vägstrafik inbetalas antingen dels skilnaden mellan, å ena sidan,
afgifterna, beräknade enligt statens jernvägstrafiks pensionsanstalters
reglementen i öfrigt, men hänförda till vederbörandes ålder vid inträdet
i statens jernvägstrafiks tjenst och, å andra &idan, de nuvarande afgifterna
i enskilda jernvägarnes pensionskassa, och dels särskilda retroakrivafgifter
52,200 kronor, eller ock retroaktivafgifter till belopp af
21,200 kronor jemte värdet af skilnaden mellan afgifterna enligt samma
reglementen, beräknade för åldern vid 1901 års början, och förenämnda
afgifter till enskilda jernvägarnes pensionskassa.
De särskilda afgifterna hafva i båda fallen beräknats kunna erläggas
antingen under första året eller genom fördelning på flera följande
år.
För den händelse dessa fyllnadspremier och retroaktivafgifter helt
eller delvis icke kunde utkräfvas efter någondera af nyss angifna metoder,
har slutligen föreslagits den utvägen att minska fyllnadspensionerna
med ett belopp, värdi lika mycket som de icke inflytande premierna,
hvilken minskning exakt uträknad skulle utföras särskildt för
hvar individ vid hans afskedstagande eller död och med hänsyn till
deri på honom belöpande bristen. Under förutsättning att icke några
afgifter uttoges af personalen, har approximativt beräknats, att fyllnadspensionerna
skulle minskas med 26 % och högsta möjliga pension utgå
i stället för med 80 % af arfvodet och inqvarteringen med endast
67,9 % deraf.
B) Den del af ifrågavarande personal, som icke tillhör enskilda jernvägarnes
pensionskassa.
Beräkningen har omfattat 32 tjenstehafvare, födde år 1855 eller
tidigare och Indika på grund af jernvägsstyrelsens förberörda beslut
den 6 mars 1899 icke kunnat medgifvas inträde i statens jernvägars
pensionsanstalter, samt ytterligare två tjenstehafvare, deråt den ene,
född år 1858, väl enligt nämnda beslut förklarats berättigad ingå i
sagda pensionsanstalter, men uppgifvit sig icke vara i stånd att erlägga
de öfverårighets- och retroaktivafgifter, som för sådant inträde
skulle af honom erläggas, och den andre, hvilken, född år 1857, icke
deltagit i förenämnda petition om inträde i statens jernvägstrafiks pen
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
sionsanstalter, på förfrågan förklarat sig icke kunna deri ingå på grund
af de höga afgifter, som för honom skulle ifrågakomma. I beräkningen
har deremot icke medtagits en yngre tjenstehafvare af allenast 25 års
ålder, hvilken vägrat att begagna sig af den honom enligt styrelsens
beslut medgifna rätt att utan erläggande af extra afgifter inträda i
sagda pensionsanstalter.
I händelse endast ålderdoms- och invalidpensioner skulle för denna
grupp af personalen ifrågakomma, har statens bidrag beräknats uppgå
till 38,400 kronor; och under förutsättning att icke några afgifter af
personalen uttoges, har beräknats, att pension skulle utgå med i genomsnitt
64 % af det pensionsbelopp, som skulle från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning hafva erhållits, om vederbörande den 1 januari
1896 deri vunnit delaktighet och till pensionsinrättningen erlagt stadgade
afgifter.
Då jernvägsstyrelsen derefter öfvergått till uttalande af sina åsigter
rörande undersökningens resultat, har styrelsen anfört att, beträffande
den första gruppen af ifrågavarande vestkustbanepersonal eller den del
deraf, som tillhör enskilda jernvägarnes pensionskassa, utvisade en
jemförelse mellan de tre olika förslag, som ifrågasatts för beredande
åt denna personal af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen,
att genom antagande af det tredje förslaget (alternativ HD
skulle vinnas större fördelar såväl för staten som för delegarne sjelfva.
Under det sålunda den tillökning i statsbidrag, som erfordrades
enligt alternativ I och alternativ II, utgjorde 704,600 kronor eller det
belopp, hvarmed det beräknade statsbidraget, 991,200 kronor öfverstege
det till 286,600 kronor beräknade värdet af statens nuvarande bidrag
till enskilda jernvägarnes pensionskassa, hade kostnaden enligt alternativ
III beräknats uppgå till allenast 601,200 kronor eller öfver 100,000
kronor mindre än enligt förstnämnda två alternativ. Att tillskottet
från statens sida enligt alternativ III alltså uppginge till vida mindre
belopp än enligt de andra alternativen vore, såsom i den åberopade
undersökningen framhållits, beroende derpå, att det belopp af 141,200
kronor, som enligt sistnämnda två alternativ skulle utbetalas af enskilda
jernvägarnes pensionskassa, icke representerade hela värdet af
den risk, hvarifrån denna kassa genom personalens utträde ur densamma
skulle befrias. Ett gynsammare resultat skulle visserligen kunna
vinnas genom att låta allenast de delegare i nämnda kassa, till hvilka
densamma egde relativt små förpligtelser i förhållande till deras blifvande
afgifter, utträda ur kassan, men denna möjlighet vore utesluten
genom direktionens i skrifvelse!'' den 23 september 1897 och den 11
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
oktober 1900 afgifna förklaring, att sådant urval icke kunde af direktionen
medgifvas, hvadan alltså för sådant fall någon återbetalning från
kassan af erlagda afgifter icke skulle kunna påräknas.
Att alternativ III skulle komma att bättre tillgodose jemväl vederbörande
delegares intressen särskildt deras, som utgjorde den i tjensten
äldre delen af ifrågavarande personal, torde framgå redan af den omständigheten,
att enligt alternativ I och II tjenstetiden för vinnande af
pensionsrätt beräknades i sin helhet taga sin början först med 1896
års ingång, medan enligt alternativ III detta beräkningssätt skulle
ifrågakomma endast beträffande den föreslagna tilläggspensionen.
Styrelsen funne sig derför böra föreslå, att det tredje förslaget
lades till grund för åtgärder från Riksdagens sida för beredande af
förbättrad pensionsrätt åt ifrågavarande personal.
I fråga om sättet för beräknande af vederbörandes delegareafgifter
ansåge sig styrelsen böra förorda, att dessa afgifter beräknades utgå
icke efter ålder vid inträdet i statens jernvägars tjenst, utan i förhållande
till ålder vid 1901 års början på den grund att i senare fallet
de särskilda retroaktivafgifter, som skulle af delegarne under de första
åren erläggas, komme att uppgå till mindre belopp och således lättare
torde kunna utkräfvas. A delegarnes afgifter torde från den 1 januari
1901 böra beräknas ränta efter 47a %, ungefärligen motsvarande statens
jernvägstrafiks pensionsanstalters nuvarande medelränta.
För den händelse fyllnadspremierna och retroaktivafgifterna helt
eller delvis icke skulle kunna af personalen uttagas på sätt af styrelsen
föreslagits, ville styrelsen, med hänvisning till hvad i den åberopade
uträkningen derom framhållits, alternativt föreslå, att för hvarje
särskildt fall vid fyllnadspensions tilldelande densamma minskades med
ett belopp, motsvarande det för tiden efter vederbörandes afskedstagande
resp. frånfälle beräknade årliga värdet af de icke influtna afgifterna.
Hvad derefter anginge den del af ifrågavarande personal, som icke
tillhörde enskilda jernvägarnes pensionskassa, funne sig styrelsen, med
åberopande af hvad styrelsen i sitt förut omförmälda beslut den 6 mars
1899 derom yttrat, icke kunna tillstyrka, att delaktighet i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter bereddes förenämnda till denna grupp hörande
32 tjenstehafvare, hvilka vid inträdet i statens jernvägars tjenst
fylt 40 år. Billighetshänsyn torde dock kräfva, att åtgärder vidtoges
för beredande genom statens försorg af något understöd vid afskedstagandet
åt de till berörda ålderskategori hörande tjenstemän och betjente.
Då emellertid med hänsyn till de för denna ålderskategori beJJth.
till Itiksd. Vrot. 11)02. 1 Sami. 1 A/d. 07 llci/t. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
räknade ojemförligt höga afgifterna icke torde kunna ifrågasättas, att
dessa tjenstemän och betjente sjelfve skulle kunna bidraga till sin pensionering,
ansåge sig styrelsen uti nu ifrågavarande afseende höra
föreslå, att en hvar af dessa tjensteman och betjente förklarades berättigad
att vid afskedstagandet uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande
skilnaden emellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle
hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter
afskedstagandet beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse
af sådan delaktighet skolat under tjenstetiden erlägga till pensionsinrättningen;
och torde enahanda pensionsförmån, enligt styrelsens förmenande,
böra tillerkännas förutnämnda två tjenstehafvare, hvilka på
grund af de jemförelsevis höga retroaktiva afgifter, som för dem
skulle ifrågakomma, förklarat sig icke kunna uppfylla de stadgade vilkoren
för vinnande af inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar,
hvaremot dylik pensionsrätt icke torde böra tillkomma den
yngre tjenstehafvare, hvilken, enligt hvad förut nämnts, vägrat att
begagna sig af honom tillerkänd rätt att utan erläggande af några
som helst extra afgifter ingå i nämnda pensionsanstalter.
Beträffande slutligen ifrågasatt pension åt enka och barn efter
tjenstehafvare, tillhörig denna grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal,
hölle styrelsen före, att för hvarje särskildt fall borde pröfvas,
huruvida vid tjenstehafvares frånfälle skäl kunde förefinnas att åt vederbörande
bevilja dylik pension.
Den beräknade kostnaden för beredande af pensioner resp. fyllnadspensioner
åt ifrågavarande vestkustbanepersonal på sätt af styrelsen
sålunda föreslagits uppginge för förstnämnda grupp till 601,200
kronor, och för tjenstehafvare tillhörande sistnämnda grupp till 38,400
kronor eller sålunda sammanlagdt till 639,600 kronor.
Lämpligare än att af detta belopp en fond bildades att förvaltas
och förräntas måste dock, enligt styrelsens uppfattning, vara, att en
hvar af de till ifrågavarande vestkustbanepersonal hörande tjenstemän
och betjente förklarades berättigad att vid afskedstagandet af jernvägstrafikmedel
erhålla pension resp. fyllnadspension enligt de grunder och
under de vilkor, som af styrelsen föreslagits, äfvensom att motsvarande
förmån tillerkändes enka och barn efter de till denna personal hörande
tjenstehafvare, som vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa.
Styrelsen har slutligen i omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901
på grund af det anförda, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t
täcktes uti proposition till Riksdagen göra framställning,
Kongl. Maj.is Nåd, Proposition N:o 81.
27
dels att en livar af ifrågavarande till den s. k. vestkustbanan förut
hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälde 434 tjensteman och
betjente, hvilka äro delägare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
äfvensom enka och barn efter dem måtte berättigas att vid vederbörandes
afskedstagande, resp. frånfälle af trafikmedel erhålla antingen
fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan den pension,
som skulle från statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar hafva erhållits,
om vederbörande den 1 januari 1896 deri vunnit delaktighet,
och den pension, som utgår från enskilda jernvägarnes pensionskassa,
dock under vilkor att till statens jernvägstrafiks kassa af vederbörande
erlades från den 1 januari 1901 ej mindre pensionsafgifter, motsvarande
skilnaden mellan, å ena sidan, på honom enligt de för statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen belöpande årsafgifter
och uppflyttningsafgifter, de förra beräknade efter åldern den
1 januari 1901, och, å andra sidan, på honom enligt faststälda grunder
belöpande årsafgifter och uppflyttningsafgifter till enskilda jernvägarnes
pensionskassa, än äfven vederbörliga retroaktivafgifter jemte ränta å
samtliga dessa afgifter efter 4,5 procent från den 1 januari 1901, eller
ock, derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension
med afdrag af det för tiden efter pensionens utgående beräknade
årliga värdet af de icke influtna afgifterna;
dels att en hvar af förenämnda, till vestkustbanan förut hörande,
nu i statens jernvägars tjenst anstälda 34 personer, hvilka icke tillhöra
vare sig statens jernvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda jernvägarnes
pensionskassa, måtte berättigas att vid afskedstagandet af
trafikmedel i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skilnaden
mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om
han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet
beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan
delaktighet skolat under sin tjenstetid i statens jernvägars tjenst hafva
erlagt till pensionsinrättningen;
dels ock att det måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande i
hvarje särskild! fall, huruvida och med hvilket belopp pension finge af
trafikmedel utgå till enka och barn efter befattningshafvare, tillhörande
sistnämnda grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal.
Uti sin senare skrifvelse i detta ärende af den 18 sistlidne februari
har jernvägsstyrelsen redogjort för de ändringar i förslaget af den 15
28
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.
mars 1901, som föranledas af bestämmelserna i det nya reg-lementet
för enskilda jernvägarnes pensionskassa.
Med anledning af det i detta reglemente, på sätt förut omförmälts,
intagna medgifvande för en hvar af de intresserade banförvaltningarna
att till åtnjutande af den nya rätten till pensionering anmäla antingen
hela sin i kassan delaktiga personal eller ock den del af samma personal,
som den 1 januari 1902 icke fy It 30 år, har jernvägsstyrelsen
erinrat att, vid det förhållande att af statens i kassan delaktiga personal
vid slutet af år 1901 endast 34 varit yngre än 30 år, en dylik
anmälan från statens sida tydligen borde omfatta denna personal i
dess helhet.
Vid anordnandet af den förut omförmälda utredningen rörande det
nya reglementsförslagets inverkan på frågan om vestkustbanepersonalens
pensionering, hade det synts jernvägsstyrelsen lämpligast, att denna
utredning icke borde inskränkas endast till frågan om personalens
delaktighet i de nya pensionsförmånerna för dess nuvarande delaktighetsbelopp
i kassan d. v. s. för arfvodet enbart. Då vederbörande
enligt de nya bestämmelserna, så att säga, skulle erhålla förhållandevis
större utbyte än tillförene af sitt delaktighetsbelopp i kassan, hade det
för styrelsen legat nära till hands att låta undersöka, huruvida icke
sagda delaktighetsbelopp kunde ökas och i följd deraf möjligen kostnaden
för den förbättrade pensionering, man velat bereda personalen,
minskas under hvad eljes kunde beräknas. Styrelsen hade med andra
ord ansett sig böra taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke tillfälle
borde beredas personalen att blifva delaktig i kassan jemväl för den
del af aflöningen, som utgöres af inqvartering eller ersättning derför.
Beträffande hvad förut i denna senare fråga förekommit har styrelsen
meddelat följande:
Sedan Kongl. Maj:t vid fastställande den 4 december 1896 af vissa
ändringar i reglementet för enskilda jernvägarnes pensionskassa, deribland
den att delaktighet i kassan för nye delegare kunde vinnas äfven
för den till ett värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringen,
godkänt ett öfvergångsstadgande, enligt hvithet, delegare, hvars delaktighet
i kassan icke beräknats på grund af värdet af inqvarteringen,
finge äfven för denna inträda i kassan mot erläggande af de retroaktivafgifter,
kassans direktion bestämde, om anmälan härom till
direktionen inkomme senast den 1 juli 1897, hade styrelsen ansett sig
böra i skrifvelse till direktionen den 21 juni samma år anmäla den vid
statsbanorna anstälda, i kassan delaktiga personalen till delaktighet i
kassan jemväl för värdet af den personalen tillkommande inqvartering,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
29
dock endast under förutsättning ej mindre att de på pröfning då beroende
ansökningar om inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
som af omförmälda personal blifvit hos styrelsen gjorda, icke
bifölles, än äfven att staten med afseende å gäldandet af de retroaktivafgifter,
hvilka kunde komma att bestämmas för den utsträckta pensionsrättens
åtnjutande, trädde emellan på sådant sätt, att vederbörande delegare
funne med sin fördel förenligt att vidhålla den å hans vägnar
sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Till svar härå hade direktionen
i skrifvelse den 22 juni 1897 meddelat att, enligt direktionens beslut,
förenämnda personals rätt i omförmälda hänseende skulle anses bevarad
genom den sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Styrelsens anmälan
och direktionens svar hade meddelats den i kassan delaktiga personalen,
hvarjemte styrelsen gått i författning om uträkning efter direktionens
anvisning af de retroaktivafgifter, som skulle erfordras för att delaktighet
jemväl för inqvarteringsförmånen skulle kunna vinnas. Då styrelsens
beslut att afslå de omförmälda ansökningarna om inträde i
statens jernvägstrafiks pensionsinrättning i följd af de för pröfningen
erforderliga uträkningarnas vidlyftighet icke kunnat fattas förr än den
6 mars 1899; då vidare från personalens sida gjorts gällande, att de
retroaktivafgifter, som enligt den i sådant hänseende föranstaltade uträkningen
skulle erfordras för vinnandet af delaktighet i den enskilda
jernvägspensionskassan, vore för höga för att kunna af personalen
gäldas, och då slutligen vid 1900 års riksdag förslag väckts om
den ifrågavarande personalens eventuella inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter, hvilket förslag föranledde riksdagsskrifvelse i
ämnet, hade frågan om beredande åt samma personal af delaktighet i
den enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen fått hvila;
och hade den under dåvarande förhållanden icke heller ansetts böra till
behandling upptagas, då styrelsen den 15 mars sistlidet år afgaf sitt
utlåtande i anledning af ofvan omförmälda riksdagsskrifvelse. Styrelsen,
som på förekommen anledning sökt och erhållit bekräftelse på att rätten
att erhålla delaktighet jemväl för inqvarteringen fortfarande stode personalen
öppen, hade emellertid, såsom nämnts, ansett sig böra nu återupptaga
denna fråga.
Hvad då först anginge storleken af de retroaktivafgifter, som skulle
erfordras för att bereda den ifrågavarande personalen delaktighet i den
enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, så framginge
af fil. licentiaten Ahlbergs omförmälda i november 1901 afgifna utlåtande
med bilagor, att å sagda kassas direktions vägnar med skrifvelse
den 13 november 1901 öfverlemnats en p. in., innehållande vissa
so
Kong!. Majits Nåd. Proposition N:o 81.
i utlåtandet närmare angifna grunder, på Indika uträkningen af dessa
retroaktivafgifter skulle hvila; samt att Ahlberg med tillämpning af
dessa grunder beräknat sagda afgifters belopp den 1 juli 1902 till 71,103
kronor 44 öre, i hvad statens anpart anginge, och till 70,467 kronor
1 öre,, i hvad delegarnes anpart anginge. I skrifvelse den 29 sistlidne
januari hade direktionen jemväl förklarat sig finna Ahlbergs beräkning
verkstäld i enlighet med de grunder, som funnes angifna i nyssberörda
skrifvelse af den 13 november 1901.
Den verkstälda utredningen gåfve nu vid handen att, då de fordrade
retroaktivafgifterna vore afsedda att så nära som möjligt motsvara värdet
af de förpligtelse^ kassan skulle åtaga sig genom att göra personalen
ifråga, delaktig jemväl för inqvarteringen, någon fördel, rent matematiskt
sedt, icke skulle uppkomma genom att personalen på de angifna vilkoren
erhölle sådan delaktighet, så vidt nemligen icke den utsträckta delaktigheten
kombinerades med en öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna.
Vidkommande derefter frågan om denna öfvergång, så framginge
— anför jernvägsstyrelsen vidare — af den gjorda utredningen, att vid
en dylik öfvergång, för det fall att delaktighet icke förvärfvades äfven
för inqvarteringen, värdet af statens afgifter den 1 juli 1902 skulle
blifva 353,000 kronor, värdet af delegarnes afgifter 321,000 kronor,
värdet af pensionerna 1,421,000 kronor och värdet af kassans öfverstigande
förpligtelser sålunda 747,000 kronor, eller 96,000 kronor mera
än på grund af nu gällande reglementes bestämmelser kunde beräknas.
Vunnes åter delaktighet i kassan äfven för inqvarteringen, skulle skilnaden
mellan pensions- och premievärdena komma att ytterligare i
någon mån stiga, nemligen till 755,000 kronor eller till 104,000 krondr
mera än som med nuvarande bestämmelser kunde beräknas.
I förhållande till de efter gällande bestämmelser beräknade värdena
skulle då värdet af statens afgifter ökas med 208,000 kronor eller till
495,000 kronor och värdet af delegarnes afgifter med 135,000 kronor
eller till 456,000 kronor — således en ökning i sammanlagda värdet
af afgifterna med 343,000 kronor — under det att pensionsvärdet åter
skulle stiga med icke mindre än 447,000 kronor eller till 1,706,000
kronor.
Under sådana förhållanden tillstyrktes i utlåtandet på det kraftigaste
att, för den händelse öfver hufvud taget något ekonomiskt
bidrag skulle lemnas för bättre pensionering af den ifrågavarande vestkustbanepersonalen,
dervid i första rummet måtte tagas hänsyn till
förevarande anbud från enskilda jernvägarnes pensionskassas sida. Någon
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
31
annan utväg att med så relativt ringa uppoffringar åstadkomma så
väsentligt förökade och i det hela så väl afpassade pensioner, som
genom detta förslag, kunde i sjelfva verket icke tänkas.
Beträffande storleken af uppoffringen från statens sida, uttryckt i
årliga afgiftsbelopp, både redan i det föregående antydts, att tillämpningen
af de nya pensioneringsbestämmelserna, utan att samtidigt delaktighet
jemväl för inqvarteringen egde rum, skulle efter förhållandena
år i901 hafva betingat ett ökadt statsbidrag af omkring 7,000 kronor.
För år 1901 hade nemligen statens afgifter till den enskilda jernvägspensionskassan
uppgått till 20,217 kronor 4 öre, men skulle, enligt gjord
beräkning, efter de nya bestämmelserna hafva utgjort 27,320 kronor.
Derest delaktighet egt rum jemväl för inqvarteringen, hade afgiftsbeloppet
åter uppskattats till 32,790 kronor.
Det belopp af omkring 12,600 kronor, som sålunda efter förhållandena
år 1901 skulle angifva den erforderliga ökningen i statsbidrag till den
enskilda jernvägspensionskassan under sist angifna förutsättning, hade
beräknats ligga åtminstone mycket nära maximum för alla följande år.
I fråga om den inverkan, som den i enskilda jernvägspensionskassan
delaktiga personalens inträde i samma kassa jemväl för inqvarteringen
samt dess öfvergång i sammanhang dermed till de nya pensioneringsbestämmelserna,
skulle komma att utöfva på den i styrelsens
skrifvelse den 15 mars 1901 väckta frågan om beredande åt samma
personal af fyllnadspensioner af trafikmedel, ville styrelsen, hvad till
en början anginge enke- och pupillpensionerna, erinra, att dessa i
statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa alltid utginge med 25 % af
vederbörande aflöning, dervid inqvarteringen beräknades till allenast 15
% af arfvodet, medan de i enskilda jernvägarnes pensionskassa, der
inqvarteringen beräknades till 20 % af arfvodet, skulle utgå med ett procenttal
af aflöningen, som vexlade efter olika fall, men i regeln uppginge
till eller öfverstege 25 %. Ehuru i den enskilda jernvägspensionskassan
hädanefter hänsyn ej skulle komma att tagas till löneförhöjningar
vid 50 år eller derefter, kunde personalen beträffande
enke- och pupillpensioner anses hafva öfver hufvud taget fullt ut lika
fördelaktigt stäldt för sig i sistnämnda pensionskassa som i statens.
Endast i afseende å pension, som utginge till ett eller två moderlösa
barn, blefve beloppet väsentligen lägre i den enskilda kassan, men
denna olägenhet torde mera än uppvägas af de större fördelarne i
andra fall. Ingen som helst fyllnadspension af trafikmedel torde derför
under angifna förutsättningar behöfva ifrågakomma åt enkor och barn
efter nu omhandlade personal. Vid sådant förhållande kunde emellertid
32
Kongl. Majrts Nåd. ''Proposition N:o 81.
icke heller ifrågakomma att af personalen, under formen af fyllnadspremier
till statsbanornas kassa, uttaga de öfverårighets- och inträdesafgifter,
som skulle krafts för inträde i statens jernvägstrafiks enkeoch
pupillkassa, helst afgifter af alldeles samma natur redan vore af
personalen erlagda till den enskilda jern vägspensionskassan. Deremot
borde naturligen månadsafgifterna till enkekassan tagas i betraktande
vid beräkningen af fyllnadspremierna.
Hvad derefter anginge fyllnadspensionerna till delegarne sjelfva,
så gåfve den verkstälda utredningen vid handen, att af ifrågavarande
tjenstehafvare de, som nu äro 46 år gamla eller deröfver, skulle få
fördelaktigare stäldt för sig i den enskilda kassan än i statens, hvadan
någon fyllnad i pension alltså icke skulle för dem kunna ifrågakomma.
Dessa, hvilka uppginge till ett antal af mellan 80 och 90, hade följaktligen
helt och hållet uteslutits ur kalkylen. De öfriga af ifrågavarande
tjenstehafvare vore i regeln pensionsmessiga i den enskilda
kassan vid 60 års ålder — en eller annan högst några år derefter —
och hade sålunda, med undantag för tågpersonalen, synts kunna, så
vida de icke blefve invalider, utan olägenhet qvarstå i tjenst fem år
utöfver pensionsåldern och följaktligen komma i åtnjutande af 60 %
pension i den enskilda kassan. Då ett sådant qvarstående — som
visserligen något ökade värdet af statens afgifter till den enskilda
kassan — skulle i betydlig mån minska statens utgifter för fyllnads
pensioner,
hade i kalkylen förutsatts, att samtliga nu ifrågavarande
delegare, med undantag för tågpersonal, qvarstannade i tjenst 5 år
öfver pensionsåldern, så vida icke invaliditet inträdde.
Under dessa förutsättningar hade uppgjorts följande kalkyl:
Kronor.
Värde den 1 juli 1902 af fyllnad i ålderdomspensioner ...... 234,000: —
» » » » » » » » invaliditetspensioner...... 108,000: —
summa pensionsvärden 342,000: —
''•» » " » )) » » » premier.............................. 121,000: —
skilnad, representerande statens nödvändiga bidrag............... 221,000: —
Dervid vore att märka, att förestående premievärde, 121,000 kronor,
afsåge dels värdet af personalens kommande tillskottsafgifter, beräknade
att för hvarje delegare utgå med ett procenttal af arfvodet med
inqvartering, som motsvarade skilnaden af det procenttal, vederbörande
skulle hafva erlagt, om han den 1 januari 1896 ingått i statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter, och det, som nu — och framdeles —
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
af honom erlades till den enskilda kassan, dels ock värdet af de afgifter,
som vederbörande under tiden från den 1 januari 1896 till den 1
juli 1902 sluppit att erlägga på den grund att sådan fyllnadspremie
för honom under denna tid icke utgått. Beträffande de retroaktivafgitter,
som i sistnämnda hänseende skulle utgå och hvilka beräknats i
värde den 1 juli 1902 uppgå till 36,000 kronor, anmärktes i den sakkunniges
utlåtande, att de kunde tänkas erlagda antingen på eu gång
eller åtminstone i ett fåtal poster under den närmaste tiden eller ock i
form af under hela tjenstetiden utgående utgifter, i hvilket senare fall
lämpligast syntes vara, att uträkning icke egde rum för hvarje särskild
delegare, utan att en viss procent af afiöningen bestämdes, efter hvilken
afgiften för tjenstehafvare af en viss ålder borde i framtiden utgå,
och hade en uträkning rörande dessa procenttal bifogats utlåtandet, åt
hvilken uträkning framginge, att procenttalet skulle vexla från 1,4 %
till 2,6 %.
I sin underdåniga hemställan den 15 mars 1901 hade styrelsen
föreslagit att, för den händelse omförmälda tillskottsatgifter icke
skulle kunna af en tjenstehafvare erläggas, han likväl skulle vara berättigad
till fyllnadspension, hvilken emellertid skulle reduceras med hänsyn
till de icke erlagda afgifterna. Ehuru strängt taget eu beräkning
af reduktionsprocenten borde för hvarje person ske vid hans afskedstagande
med hänsyn endast till värdet af de afgifter, lian icke erlagt,
hade i utlåtandet anmärkts, att det ur flera synpunkter syntes vara
lämpligt att hellre nu fastställa den procent af tillskottspensionen, som
för tjenstehafvare af viss ålder borde utgå, så framt han icke erlade
några fyllnadspremier. En beräkning i sådant hänseende hade ock
uppgjorts och framginge deraf, att fyllnadspensionerna, så framt inga
fyllnadspremier erlades, skulle komma att minskas med 30 å 50 procent.
och således allt efter olika åldrar reduceras till 70 å 50 % af sitt
ursprungliga belopp.
Af den nu i ärendet förebragta utredningen framginge — anför
jernvägsstvrelsen vidare — att sammanlagda värdet af de bidrag, som
från staten skulle erfordras för utvidgning af vestkustbanepersonalens
pension srätt i enskilda jernvägarnes pensionskassa och för beredande
af fyllnadspensioner i enlighet med angifna grunder, skulle den 1
juli 1902 uppgå till 745,000 kronor, hvilket belopp med 458,000 kronor
öfverstege värdet, 287,000 kronor, af statens nuvarande förpligtelser
i fråga om pensionering af samma personal. Då värdet af det
bidrag från statens sida, som skulle erfordras för förbättring af samma
personals pensionsvilkor, för det fall att någon utsträckning af pentill
Uikud. Prof. 11)02. I Kun/. / Afd. 67 llä/t. 5
34
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.
sionsrätten i den enskilda jern vägspensionskassan icke skulle komma i
fråga, enligt den uträkning, som legat till grund för styrelsens meranämnda
framställning af den 15 mars sistlidne år, den 1 januari 1901
skulle belöpa sig till 601,200 kronor och från sagda dag till den 1
juli 1902 snarare torde hafva ökats än minskats, skulle alltså genom
nu omkandlade sätt att öka pensionerna för ifrågavarande personal
en besparing för staten uppstå, som kunde beräknas till ett värde
af omkring 150,000 kronor. Vid sådant förhållande syntes styrelsen
någon tvekan icke böra råda derom, att staten borde låta samma personal
komma i åtnjutande af de nya pensionsförmånerna i enskilda jernvägspensionskassan
och i sammanhang dermed vinna delaktighet deri
jemväl för inqvarteringen. Särskild! torde få erinras att, för den händelse
öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna egde rum,
betydelsen af vinnandet af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
äfven för inqvarteringen blefve helt annan än under nuvarande
reglementsbestämmelser. Visserligen blefve, såsom af de meddelade
siffrorna framginge, ökningen af det matematiska värdet af fördelarne
begränsad till 8,000 kronor, men det vore att märka, att genom sådan
delaktighets vinnande betydande förenklingar uppstode beträffande de
fyllnadspensioner, som vore nödvändiga för att den i enskilda jernvägarnes
pensionskassa delaktiga personalen skulle komma i åtnjutande
af fördelar, motsvarande dem som vore förunnade den i statens jernvägars
pensionsinrättningar delaktiga. Genom förvärfvande af delaktighet
i förstnämnda kassa äfven för inqvarteringen vunnes nemligen,
såsom ofvan antydts, dels att fyllnadspension ej behöfde beräknas för
de till ett antal af inemot 90 uppgående tjenstehafvare, som innevarande
år fylt 46 år, dels ock, att alls ingen hänsyn behöfde tagas till
fyllnadspensioner åt hela personalens efterlefvande enkor och barn.
Dertill komme, att det för de flesta af omförmälda inemot 90 tjenstehafvare,
till hvilka fyllnadspension i enlighet med styrelsens skrifvelse
den 15 mars 1901 alldeles icke eller åtminstone endast med belopp,
understigande det mot inqvarteringen svarande pensionsbeloppet, kunde
beräknas komma att utgå, måste blifva af afsevärd betydelse att erhålla
förhöjning i pensionen från den enskilda jernvägspensionskassan.
Af skäl, som gjordes gällande i utlåtandet den 15 mars 1901.
ansåge jernvägsstyrelsen fortfarande, att någon fond icke borde samlas
för bestridande af fyllnadspensionerna, utan dessa utbetalas af trafikmedlen
på sätt i nyssnämnda utlåtande föreslagits.
I 1901 års utlåtande hade ifrågasatts, att å de fyllnadsafgifter
och retroaktivafgifter, hvilka skulle erläggas till statens jernvägstrafiks
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 35
kassa från den 1 januari 1901, skulle för tiden från sagda dag beräknas
ränta efter 47 a %. Då tidpunkten, från hvilken motsvarande utgifter
nu skulle erläggas, vore framflyttad till den 1 juli 1902, samt räntefrågan
vid sådant förhållande icke längre hade samma betydelse, ansåge
sig styrelsen, med afseende derå och för vinnande af större enkelhet,
böra ifrågasätta, att jemväl för det fall att ifrågavarande afgifter faktiskt
icke skulle i statsbanornas kassa inflyta från den 1 juli 1902, beräkning
af ränta å afgifterna dock icke skulle ega rum.
Enligt det förslag om beredande åt personalen af delaktighet i den
enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, som nu
framstälts, skulle personalen hafva att till denna kassa antingen den 1
juli 1902 såsom retroaktivafgifter inbetala ett till 70,467 kronor 1 öre
beräknadt kapitalbelopp eller ock — om, såsom antagligt vore, kassan
sådant medgåfve — i stället under viss tid eller under hela sin återstående
tjenstetid erlägga månatliga afgifter, motsvarande värdet af eu
dylik kapitalinbetalning. Då styrelsen befarade, att personalen, som ju
förutsattes skola komma att erlägga särskilda fyllnadsafgifter till jernvägens
kassa, icke skulle anse sig kunna komma ut med jemväl förstnämnda
afgifter, Indika ju i öfrig! skulle komma att betunga dem utöfver
hvad som fallet vore med delegarne i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter,
och antagligt derför vore, att, om dylika afgifter affordrades
personalen, den skulle vägra att erlägga sådana, och syftet med
den nu föreslagna anordningen i följd deraf i afsevärd mån förfelas,
ansåge sig styrelsen, med afseende jemväl å den mot personalen synnerligt
välvilliga hållning Riksdagen intagit i denna fråga, kunna ifrågasätta,
att jemväl ofvan omförmälda, på personalens del fallande belopp
af retroaktivafgifter, 70,467 kronor 1 öre, måtte få med statsmedel bestridas.
Äfven med eu sådan utgift skulle det nu förevarande förslaget
ställa sig omkring 80,000 kronor fördelaktigare för staten än det,
som framstäldes i styrelsens skrifvelse den 15 mars 1901.
Styrelsen har slutligen anmält, att under frågans behandling antalet
i statens tjenst anstälda delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa
genom afgång minskats med 2 från tidpunkten, då den utredning,
som legat till grund för förevarande framställning afgafs, och
med icke mindre än 14 från tidpunkten, då den utredning afgafs, som
låg till grund för styrelsens framställning af den 15 mars 1901. Antalet
äådana delegare vore alltså för närvarande 420.
Jemväl antalet af sådana förut vid vestkustbanan anstälda tjenstehafvare,
hvilka icke vore delegare i någon pensionsinrättning, hade i
öfrigt minskats och utgjorde för närvarande 34, deraf emellertid af i
36
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.
utlåtandet den 15 mars 1901 angifva skäl, en icke skulle ifrågakomma
till erhållande af någon pension.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har jernvägsstyrelsen,
med återkallande af sin i merberörda utlåtande den 15 mars 1901
gjorda framställning i hvad anginge beredande af förbättrade pensionsförmåner
åt de till vestkustbanan förut hörande, men i statens jernvägars
tjenst numera anstälda tjenstehafvare, som vore delegare i nämnda pensionskassa,
i underdånighet hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att anmäla sina ifrågavarande
tjenstehafvare, att mot erläggande af föreskrifna afgifter komma
i åtnjutande af den i det nya reglementet bestämda rätt till pensionering;
samt
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att på extra
stat för år 1903 anvisa ett förslagsanslag af 141,500 kronor för beredande
åt förenämnde tjenstehafvare af delaktighet jemväl för inqvarteringsförmånen
i enskilda jernvägarnes pensionskassa, med rätt för
Kongl. Maj:t att af tillgängliga medel låta förskottsvis utbetala det för
ändamålet erforderliga beloppet redan under innevarande år, än äfven
att medgifva, att en hvar af ifrågavarande tjenstehafvare, så framt beloppet
af den pension, hvartill han vid sitt afskedstagande blefve från
enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understege beloppet af
den pension, han skulle erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit
inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, finge vid afskedstagandet
ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla antingen
fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda båda
pensionsbelopp, dock under vilkor att till statens jernvägstrafiks kassa
af honom erlades från den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande
skilnaden mellan, å ena sidan, på honom enligt de för statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter fastställa reglementen belöpande årsafgifter,
beräknade efter åldern den 1 januari 1896, och, å andra sidan,
på honom belöpande årsafgifter till enskilda jernvägarnes pensionskassa,
än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter
för tiden från den 1 januari 1896 till den 1 juli 1902, eller ock,
derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension
med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga
värdet af de icke influtna afgifterna.
I enlighet med uttalandena i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse
finner jag det vara uppenbart, att billighetsskäl tala för att åtgärder
vidtagas för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den med vest
-
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition No 81. 37
kustbanans öfvertagande i statens tjenst öfvergångna personal. Man
torde kunna lemna derhän, huruvida formelt rättsliga skäl kunna till
personalens förmån åberopas eller icke, och i stället hufvudsakligen fasthålla,
att ifrågavarande personal vid blifvande afgång ur statens jernvägars
tjenst i allmänhet under en afsevärd tid varit statens tjenare.
Då nu all vid statens jernvägar förekommande pensionering af tjenstehafvare
är stäld i förhållande till tjenstetidens längd och kan — frånsedt
fall af invaliditet och i tjensten ådragen sjuklighet — taga sin
början, om ock med betydligt reducerade belopp, redan efter 10 års
tjenstetid, synes all billighet fordra, att den ifrågavarande personalen
blifver tillförsäkrad att komma i åtnjutande af så stora pensionsförmåner,
som enligt gällande bestämmelser svara emot personalens verkliga tjenstgöringstid
i statens tjenst, d. v. s. från och med den 1 januari 1896.
Man måste ock härvid taga i betraktande att, på sätt af den föregående
utredningen framgår, en afsevärd del af ifrågavarande personal af väsentligen
annan hänsyn än denna personals eget bästa vägrats inträde
i statens jern vägars pensionsanstalter.
Jernvägsstyrelsens förslag i ärendet äro ock grundade på den utgångspunkten,
att man skall tillse, att hvarje tjenstehafvare bekommer
så stora pensionsförmåner, som han skulle hafva erhållit, om han den
1 januari 1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.
För de tjenstehafvare, som äro födda år 1855 eller derefter, blifva på
detta sätt beräknade pensionsförmåner likstälda med dem, som tillkomma
öfriga vid vanlig lefnadsålder direkt i statens jernvägars tjenst
inträdda tjenstehafvare. Ifrågavarande år 1855 eller senare födda tjenstehafvare
kunna nemligen tänkas i statens jernvägars tjenst uppnå det
antal af 30 tjensteår, som erfordras för erhållande af tull pension, 80
procent af medelaflöningen under de sista 5 åren före afgången. För
dem, som äro födda tidigare än år 1855, ställer sig frågan om pensionens
belopp sämre. De kunna icke i allmänhet antagas vara i stånd
att tjena så lång tid efter inträdet i statens tjenst år 1896, att de
kunna uppnå den lulla pensionen, utan lära blifva nödsakade att åtnöjas
med lägre pension efter de procenttal, som äro bestämda lör afgång
efter kortare tids tjenstgöring än 30 år. I fråga om pensionens
belopp blifva dessa tjenstehafvare alltså i större eller mindre mån lidande,
då man jemför deras absoluta tjenstetid vid samma jernväg,
först hos enskild förvaltning och sedan hos staten, med tjenstetiden för
dem, hvilka hela sin arbetstid varit i statens jernvägars tjenst. Från
personalens sida måste detta nog kännas som en obillighet.. Tjenstehafvarne
hafva vid sin afgång eu längre tid — stundom inemot 30
38
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.
år vant stadstjenare; de hafva egnat all sin arbetstid åt en jernväg,
som vid deras afgång länge tillhört staten, och de hafva nedlagt hela
sitt arbete på denna banas skötsel och förkofran, oberoende af hänsynen
till hvem som under de olika arbetsåren varit banans egare. En
sådan tanke synes ock hafva legat till grund för motionärernas omförmälda
framställning, då de alternativt yrkat, att den med vestkustbanan
öfvertagna personalen skulle förklaras berättigad åtnjuta pension
i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemäu och betjente. Men då
Riksdagen i skrifvelsen den 14 maj 1.900, under framhållande att omförmälda
personal icke hade rättsligt anspråk på att komma i åtnjutande
af samma pensionsförmåner, som tillkomma öfriga vid statens
jernvägar anstälde tjenstemän och betjente, förmält sig anse att vid
bestämmandet af pensioner till denna personal hänsyn borde tagas, bland
annat, till tiden för densammas inträde i statens tjenst, torde i allmänhet
denna tid, den 1 januari 1896, böra blifva bestämmande för pensionernas
storlek på sätt nyss angifvits. Att i vissa fall en något högre
pension kan för dem, som länge varit delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa, böra ifrågakomma, skall i det följande närmare omförmälas.
Då tjenstehafvare vid statens jernvägar hafva att genom afgifter
i förhållande till löneförmåner och ålder vid inträdet i tjenst bidraga
till såväl sin egen pensionering som ock understöd åt enkor och barn,
har det ock varit nödigt utreda, hvilka afgifter den med vestkustbanan
öfvertagna personalen skall hafva att erlägga för att komma i åtnjutande
af de pensionsförmåner, som kunna komma att tillförsäkras densamma.
Denna fråga sammanhänger på det närmaste med frågan om det sätt,
på hvilket utväg bör beredas för åstadkommandet af pensionerna. Grundtanken
för afgifternas beräkning är emellertid helt naturligt den, att
ifrågavarande personal bör i det hela komma att erlägga afgifter så
nära som möjligt lika med dem, som skulle hafva erlagts, derest denna
personal den 1 januari 1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.
Jern vägsstyrelsen har i skrifvelsen den 15 mars 1901 med stöd af
d_e gj01''da utredningarna lör beredande af pensionsförbättring åt de
tjenstehafvare, hvilka äro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,
uppstält tre alternativ, nemligen:
alternativ I: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa
och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid
afgång ur tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under
samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars
pensionsanstalter;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
39
alternativ II: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa
och inträder i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter på
samma vilkor, som i alternativ I förutsättes;
alternativ III: personalen bibehåller delaktighet i enskilda jern
vägarnes
pensionskassa under förutvarande förhållanden, men erhåller
för sig samt enkor och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå
med så stort belopp, att detsamma jemte den pension, som erhålles
från enskilda jernvägarnes pensionskassa, motsvarar den pension, som
under de i alternativet II gjorda förutsättningarne skulle hafva tillkommit
vederbörande, under vilkor att statens jern vägstrafik godtgöres
skilnaden mellan värdet af de afgifter, som från och med år 1896 skulle
hafva erlagts för delaktighet i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter,
och af de afgifter, som under samma tid af delegarne erlagts till enskilda
jernvägarnes pensionskassa.
Jernvägsstyrelsen har i sin skrifvelse den 15 mars 1901 påvisat, att
vid alternativen I och II den kapitali ser ade Ölkade kostnaden för statens
jernvägar skulle i hvardera fallet uppgå till 704,600 kronor, under det
att vid alternativet III den kapitaliserade ökade kostnaden skulle begränsas
till 601,200 kronor. Alternativet III skulle alltså ställa sig
omkring 100,000 kronor billigare för statsverket än alternativen I och
II, beroende hufvudsakligen derpå att det belopp af 141,200 kronor,
som enligt de båda sistnämnda alternativen skulle utbetalas af enskilda
jernvägarnes pensionskassa, icke representerar hela värdet af den risk,
hvarifrån denna kassa genom personalens utträde ur densamma skulle
befrias. Alternativet III skulle jemväl bättre än de andra tillgodose
personalens intresse, särskildt de äldres, emedan enligt alternativen I
och II tjenstetiden för vinnande af pensionsrätt beräknas i sin helhet
taga sin början först med 1896 års ingång, under det att enligt alternativ
III detta beräkningssätt. skulle ifrågakomma endast beträffande
den föreslagna fyllnadspensionen.
Den minskning i statsutgiftens kapitaliserade värde med omkring
100,000 kronor, som skulle vinnas genom att följa alternativet III,
skulle, på sätt jern vägsstyrelsen framhållit i sin skrifvelse den 18 februari
1902, blifva ännu betydligare, om man begagnade sig af den
genom reglementsförändringen inom enskilda jernvägarnes pensionskassa
beredda utvägen att vinna ökade pensionsförmåner åt personalen.
Genom en sådan anordning skulle det kapitaliserade beloppet af statens
ökade utgifter blifva 458,000 kronor i stället för förut enligt alternativ
III i 1901 års skrifvelse beräknade 601,200 kronor och således eu
ytterligare minskning i utgifter vinnas med omkring 150,000 kronor.
40
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
Vid jemförelse med den beräknade ökade kostnaden enligt alternativen
I och II, 704,600 kronor, skulle således kunna beräknas en minskning
i utgifter för det allmänna af omkring 250,000 kronor.
På sätt jern vägsstyrelsen framhållit, minskas åter denna besparing
med omkring 70,000 kronor, derest jern vägsstyrelsen erhåller det begärda
bemyndigandet att erlägga äfven de reglementsenligt på personalen
belöpande retroaktivafgifter, som erfordras för vinnande af delaktighet
i enskilda jernvägarnes pensionskassa jemväl för inqvarteringen.
Den ökade utgiften i det hela skulle då blifva omkring 180,000 kronor
mindre enligt alternativet III, än om alternativen I eller II följdes.
Förslaget derom, att jernvägsstyrelsen skulle bemyndigas anmäla
den i enskilda jernvägarnes pensionskassa delaktiga personalen till inträde
jemväl för inqvarteringen, har icke någon direkt ekonomisk betydelse.
Det är genom den sakkunniga utredningen ådagalagdt, att man
får tillfullo betala de förmåner, som derigenom beredas. Det är emellertid
åtskilliga fördelar, som stå att vinna genom eu sådan anordning,
närmast den fördelen, att alla fyllnadspensioner till enkor och barn
blifva obeliöfliga. Likaså bortfalla fyllnadspensioner till 80 å 90 af de
äldre delegarne, Indika i den enskilda kassan få något bättre egna pensioner,
än de med inträde den 1 januari 1896 skulle hafva kunnat erhålla
från statens jern vägars pensionsinrättning. Det skulle ju kunna
synas öfverflödigt att staten vid sådant förhållande gånge med på att
betala för inträde jemväl för inqvarteringen och dertill enligt jern vägsstyrelsens
förslag erlade de egentligen på personalen ankommande retroaktivafgifterna
för detta inträde. Men jernvägsstyrelsen har med
rätta betonat, att det är mycket önskvärdt, att denna äldre personal må
komma i åtnjutande af något bättre pensioner, än enligt den antagna
beräkningsgrunden efter tjensteår från och med den 1 januari 1896
kunde blifva fallet. Vinner jernvägsstyrelsens förslag bifall, blifver det
möjligt att vid lämplig ålder låta dessa tjenstehafvare draga sig tillbaka
med en rimlig pension, hvilken dock aldrig kan bestiga sig till
mer än omkring tre fjerdedelar af hvad deras likar inom statens jernvägars
pensionsinrättning erhålla. Erlägger icke staten hela retroaktivafgiften
för inqvarteringens medräknande, är fara att tjenstehafvarne
finna sig icke kunna bära denna ytterligare tunga och aitt således planen
till denna förbättring går om intet. Genom dessa retroaktivafgifter
skulle ock ifrågavarande tjenstehafvare betungas i en grad, som
icke har någon motsvarighet för delegarne i statens jernvägars pensi
onsinrättning.
41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Vid dessa förhållanden synes lämpligast vara, att staten låter den
från vestkustbanan öfvertagna, i enskilda jernvägarnes pensionskassa
delaktiga personalen inträda i kassan jemväl för inqvarteringen och
att staten gäldar retroaktivafgifterna härför, icke blott dem, som åligga
staten såsom i kassan intresserad han förvaltning, utan äfven dem, som
ankomma på personalen sjelf, tillsammans omkring 141,500 kronor.
Angående anmälan härom och om tillträde till det nya reglementets
bestämmelser i det hela lärer Kongl. Maj:t vilja besluta, sedan från
Riksdagen svar ingått på Kongl. Maj:ts framställning i detta ärende.
Vid jemförelse mellan detaljerna i jern vägsstyrelsens hufvudförslag
i skrifvelsen den 15 mars 1901 och ändringsförslaget den 18 februari
1902 angående den i enskilda jernvägarnes kassa delaktiga personalen,
synes att i det förra årsafgifterna enligt bestämmelserna för statens
jernvägars pensionsanstalter beräknats efter åldern den 1 januari 1901,
men i det senare efter åldern den 1 januari 1896. Detta har, enligt
hvad jag inhemtat, sin grund deri, att det ju ligger närmast till hands
att räkna direkt efter åldern vid den tidpunkt, den 1 januari 1896, då
personalen skulle anses hafva inträdt i statens jernvägars pensionsinrättning,
men att detta stötte på svårigheter i hufvudförslaget, då
man ännu hade att räkna med de höga retroaktivafgifterna till enkekassan
och då det stälde sig fördelaktigare att låta de något högre
årsafgifterna vid en senare inträdesdag neutralisera en minskning i
retroaktivafgifter. Då man enligt ändringsförslaget icke vidare har att
räkna med retroaktivafgifter till enkekassan, bär man kunnat använda
den naturligaste åldersberäkningen eller från den 1 januari 1896.
I ändringsförslaget har hänsyn icke tagits till de i hufvudförslaget
omförmälda uppflyttningsafgifterna. På sätt framgår af licentiaten
Ahlbergs senare utlåtande, beror detta derpå, att enligt det nya reglementet
för enskilda jernvägarnes pensionskassa uppflyttningsafgifterna
blifvit höjda, så att i de flesta fall värdet af dessa afgifter till den
enskilda kassan hädanefter blir större än värdet af motsvarande afgifter
till statens jernvägars pensionsanstalter.
Uti ändringsförslaget har vidare icke ifrågasatts någon beräkning
af ränta å personalens fyllnadsafgifter till statens jernvägar. Denna
ändring synes välgrundad, i betraktande deraf att förslaget af den 15
mars 1901 hänförde sig till en då redan förfluten begynnelsetid för
afgifternas beräknade erläggande, den 1 januari 1901, medan i förslaget
af den 18 februari 1902 utsatts en kommande begynnelsedag, nemligen
den 1 juli 1902. Gifvet är att härmed icke afsetts att borttaga beräk
Bih.
till Iliksd. Vrot. IV 02. 1 Sami, 1 A fel. 61 Haft. G
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
ningen af ränta i de kalkyler, som komma till användning för det fall,
att en tjenstehafvare underlåter att betala sina fyllnadsafgifter, och
således stadgandet om afdrag å blifvande fyllnadspension af värdet å
icke erlagda fyllnadsafgifter skall komma till tillämpning.
Hvad derefter angår de tjenstehafvare vid vestkustbanan, hvilka
icke äro delegare i någon pensionsanstalt, innebär förslaget af den 18
februari 1902 icke någon ändring i förslaget af den 15 mars 1901.
Jag har intet att erinra mot sistnämnda förslag, hvilket innebär, att
en hvar af desse, numera till ett antal af 33 uppgående tjenstehafvare
skola berättigas uppbära pension till det belopp, han skulle hafva erhållit,
om han den 1 januari 1896 inträdt i statens jern vägars pensionsinrättning,
efter afdrag af värdet af de afgifter, han skulle haft att
erlägga till samma inrättning. För de äldre bland desse tjenstehafvare
den äldste bland dem är född år 1831 — blifva dessa pensioner
synnerligen små. Antaget att denne tjensteman kan qvarstå i tjenst
till 75 års ålder ar 1906, skulle han då kunna beräknas komma i åtnjutande
af pension till belopp af 20 procent å medelaflöningen de
sista 5 åren, å hvilken pension dock skall afgå omkring en tredjedel,
motsvarande värdet af de oguldna afgifterna. I mån af lägre lefnadsålder
för de ifrågavarande tjenstehafvarne blifva ju dessa pensioner
bättre, men na i allt fall för de flesta icke särdeles högt på procentskalan
för pensionsbeloppen enligt bestämmelserna för pensionsinrättningen.
Då man besinnar, att dessa tjenstehafvare icke någonsin erlagt
afgifter till pensionsanstalt, lärer man dock icke kunna gå längre till
deras förmån, än jernvägsstyrelsen föreslagit.
Med hänsyn till de stora afgifter, motsvarande retroaktivafgifterna
till enkekassan, som skulle hafva fordrats för att tillförsäkra desse
tjenstehafvare rätt till pension för enkor och barn, har jernvägsstyrelsen
ansett lämpligast vara, att det skulle ankomma på Kongl. Maj:t
att för hvarje särskildt förekommande fall pröfva, huruvida och med
hvilket belopp pension må till enka och barn efter tjenstehafvare af
nu ifrågavarande grupp af trafikmedlen utgå.
Ehuru det skulle medföra någon lättnad vid ärendenas handläggning,
om bifall kunde vinnas till ett förslag i den af jernvägsstyrelsen
antydda riktning, tror jag likväl att, då några allmänna grunder för
denna pensionering svårligen kunna på förhand bestämmas, riktigast är
att tillfälle lemnas Riksdagen att deltaga i afgörandet af hvarje särskild
uppkommande fråga om pensionering af nu ifrågavarande enkor och
43
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
barn, hvadan någon framställning till Riksdagen i denna del af ärendet
icke torde böra göras i detta sammanhang.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500
kronor för beredande af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa
jemväl för inqvarteringsförmånen för de till vestkustbanan förut
hörande, i statens jernvägars tjenst numera anstälde tjenstehafvare,
som äro delaktiga i nämnda pensionskassa, med rätt för Kongl. Maj:t
att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
detta belopp;
dels att medgifva, att en hvar af omförmälde tjenstehafvare må,
så framt beloppet af den pension, hvartill han vid afgång ur tjensten
blifver från enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understiger
beloppet af den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari
1896 vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
vid afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla
antingen fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda
båda pensionsbelopp, under vilkor att till statens jernvägar af honom
erläggas från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande
skilnaden mellan, å ena sidan, de årsafgifter, som enligt de för
statens jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen skulle
hafva ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari 1896, och,
å andra sidan, på honom belöpande årsafgifter till enskilda jernvägarnes
pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter
för tiden från och med den 1 januari 1896 till den 1 juli
1902, eller ock, derest dessa fyllnadsafgifter helt eller delvis icke erläggas,
sådan fyllnadspension med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet
beräknade årliga värdet af de icke influtna fyllnadsafgifterna;
dels ock att medgifva att en hvar af förutnämnda, till vestkustbanan
förut hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälda 33 personer,
hvilka icke tillhöra vare sig statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda jernvägarnes pensionskassa, må berättigas att, vid afskedstagandet
ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel i pension uppbära
ett årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, det
pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896
vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å
andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga värdet
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
af de afgifter,
tjenstgöringstid
inrättningen.
han i händelse af sådan delaktighet skolat under sin
i statens jernvägars tjenst hafva erlagt till pensions
-
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lemna nådigt bifall samt förordnade
att i enlighet dermed proposition skulle till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo:
J. V. Wallin.
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
45
Bilaga 1.
Till Kongl. Jernvägsstyrelsen.
Sedan jag på uppdrag af generaldirektören och chefen för kongl.
jernvägsstyrelsen verkstält undersökning öfver den matematiska kostnaden
för beredande af pension, resp. fyllnadspension åt de tjenstemän
och betjente, som vid vestkustbanans inköp öfvergått. i statens jernvägstrafiks
tjenst, men ännu icke blifvit medlemmar i dess pensionsinrättningar,
får jag härmed afgifva redogörelse för denna undersökning.
Kalkylen har utförts särskildt för dem af personalen, som för närvarande
äro medlemmar af enskilda jernvägarnes pensionskassa (434
till antalet med en beräknad aflöning af 396,700 kronor, utom inqvarteringsersättning
o. d.) och särskildt för dem, som icke tillhöra någon
pensionsinrättning, till ett antal af 34 med en beräknad aflöning af
32,100 kronor.
De allmänna förutsättningarna hafva varit en räntefot af 3,8 %,
statistiska centralbyråns allmänna svenska dödlighetstabell 1881—90
för män och qvinnor samt de undersökningar öfver invaliditet och qvarstående
aktiva vid olika åldrar, som utförts af lektor E. Jäderin och
meddelats i hans »uträkning af statens jern vägstrafiks pensionsinrättnings
finansiella ställning vid utgången af år 1894»; dock att uppnådda
73 år räknats som full invaliditet. Tidpunkten för kalkylen är den 1
januari 1901; tjensteålder i statsbanornas tjenst har i enlighet med
Riksdagens skrifvelse i ämnet räknats från den 1 januari 1896.
A) Medlemmar af enskilda jernvägarnes pensionskassa.
För utförande af kalkylen är yttermera nödvändigt att göra ett antagande
om de lönestegringar, som kunna väntas inträda vid stigande
ålder. Lektor Jäderin har för sin ofvannämuda »uträkning» framstält
46 Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
en sådan lönestegringstabell med tillhjelp af en lönestatistik för statens
jernvägspersonal år 1894. Då man emellertid icke omedelbart kan
tillämpa denna tabell på vestkustbanans personal, bär jag på grund af
pensionsmatrikeln uppgjort en särskild lönestatistik för nu ifrågavarande
personal, hvilken enligt 1900 års arfvodesstat kompletterats till
den 1 april 1900, hvaremot hänsyn icke kunnat tagas till efter denna
tidpunkt inträffade löneförhöjningar och ej heller till dödsfall och afskedstaganden
under 1900.
Sedan härur beräknats medellönen vid olika åldrar, togos medeltal
mellan dessa medellöner och lektor Jäderins, och företogs utjemning,
hvarvid erhöllos de tal, som meddelas i hosföljande bilaga A, och
hvilka i kalkylen användts på så sätt, att t. ex. för en nu 25-årig man,
med aflöning 1,000 kronor och tillhörande grupp I (se nedan), lönen
vid 40 år har satts till 1619/s33. 1,000 — 1,942 kronor (se tabellen), hvadan
således medellönen för en nu 25-årig man vid uppnådda 40 år antagits
vara densamma som medellönen för en nu 40-årig. På grund af
den ovanligt hastiga ökning af lönerna, som för närvarande eger rum
vid vestkustbanan, ger denna hypotes sannolikt en något för svag
lönestegring. Emellertid är det med nu befintligt material omöjligt
att göra någon väsentligt olika hypotes; och någon afsevärd förhöjning
af kostnaden för pensioneringen uppkommer icke utan starkare stegring
än som för närvarande kan väntas inträffa.
Personalens indelning i grupper har gjorts efter samma principer
som i lektor Jäderins omförmälda uträkning sid. 12, ehuruväl någon
förändring i desamma skulle kunnat förminska de störingar af kalkylen,
som uppstå genom öfvergång från en till en annan af grupperna.
Med det så erhållna materialet hafva fullständiga kalkyler öfver
premie- och pensionsvärden utförts för följande tre alternativ °).
Alternativ 1: Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pen
sionskassa
och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner
vid afgång ur tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under
samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars
pensionsinrättningar. Inträde i denna kassa antages då hafva
egt rum den 1 januari 1896, och premieprocent och pensionsålder beräknas
följaktligen efter ålder vid denna tidpunkt (bil. B, kol. 3, 5, 7).
Emellertid måste härvid tagas hänsyn till den i Riksdagens skrifvelse
i ämnet framhållna omständigheten, att personalen under de sedan
ofvannämnda tidpunkt förflutna fem åren åtnjutit fördelen af att *)
*) Öfver deri förkommande premieprocenter och pensionsåldrar lemnas en öfversigt i bilaga B.
47
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
få erlägga afgifter efter de lägre premieprocenter, som i enskilda jernvägarnes
kassa tillämpas. Derför torde personalen böra förpligtigas
att i en eller annan form erlägga nuvarande värdet af skilnaden i premier,
här nedan uppskattad till 52,200 kronor.
Med dessa förutsättningar blir ställningen denna:
Värde |
1 januari |
1901 |
af framtida månadsafgifter............... |
495,200 |
kr. |
» |
» |
af löneförhöjningsafgifter.................. |
31,200 |
» |
|
» |
» |
af inträdes- och öfverårighetsafgif- |
|||
ter till enkekassan (med ränta på |
48,000 |
||||
» |
» |
af retroaktiva månadsafgifter......... |
52,200 |
» |
|
(se ofvan) |
|||||
summa premievärde |
626,600 |
kr. |
|||
(deraf i pensionskassan |
294,400 |
» ) |
|||
( » enkekassan...... |
332,200 |
» ) |
|||
Värde |
1 januari |
1901 |
af ålderdomspensioner....................... |
674,500 |
» |
» |
af invalidpensioner ........................... |
566,000 |
» |
||
» |
» |
af enkepensioner ................................ |
512,500 |
y> |
|
» |
af barnpensioner................................ |
6,000 |
-» |
summa pensionsvärde 1,759,000 kr.
Värde 1 januari 1901 af bristen ............................................ 1,132,400 »
, (deraf i pensionskassan 946,100 » )
( » enkekassan...... 186,300 » )
Från ofvanstående skilnad bör dock afräknas det belopp, som vid
utträde ur enskilda jernvägarnes pensionskassa jemlikt skrifvelse från
dess direktion af den 23 september 1897 kan restitueras, och hvilket
belopp enligt af direktionen verkstäld beräkning den 1 januari 1901
uppgår till 141,199 kronor 63 öre. Det tillskott, som från statsverkets
sida skulle erfordras, uppgår således till i rundt tal 991,200 kronor.
Från personalens sida fordras härvid inbetalning, förutom af inträdesafgifter
och öfverårighetsafgifter 48,000 kronor, äfven af retroaktiva
månadsafgifter 52,200 kronor. Att från en personal, hvars sammanlagda
aflöning (med inqvartering) uppgår till omkring 475,000 kronor,
uttaga dessa belopp på 2 å 3 år är tydligen otänkbart. Det finnes
då, bland annat, tre möjligheter:
1) att upptaga öfverårigliets- och inträdesafgifterna på vanligt
sätt under 1 år och fördela retroaktivafgifterna på längre tid, t. ex. de
48 Bilaga till Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.
8 följande. I så fall skulle under dessa åtta år behöfva erläggas årligen
0,85 % af lönen till pensionskassan och 0,8 % till enkekassan, hvarvid
är medtagen i beräkningarna sannolikheten för vederbörande af att
do eller blifva invalid under betalningstiden, hvadan således för sådant
fall allt kraf på resterande afgifter skulle försvinna.
2) att beräkna premieprocenten efter ålder 1 januari 1901 (se
bil. B kol. 8), hvarigenom erläggandet af de omtalade afgifterna komme
att fördelas på hela tjenstetiden. Beräknas då äfven öfverårighets- och
inträdesafgifterna efter ålder vid denna tidpunkt, komma de att höjas
till 59,000 kronor och förutom dem endast 5,900 kronor att kräfvas
som extra tillskott; och dessa summor torde utan svårighet kunna uttagas
på t. ex. tre år.
3) att afstå från retroaktiv- och möjligen äfven från öfverårighetsoch
inträdesafgifter, men minska pensionerna, på sätt i alternativ 3
närmare utvecklas.
Alternativ 2. Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa
och inträder i statens jernvägars pensionsinrättningar, på
samma vilkor som i alternativ 1 förutsattes för inträde i den särskilda
kassan. Kostnaden blir densamma som i alternativ 1, dock blir personalen
i detta fall delaktig af den risk, som med ett inträde i statens
jernvägars pensionsinrättningar kan anses vara förbunden, hvilket emellertid
icke i och för sig torde få betraktas som någon orättvisa mot
en i statens tjenst temligen ny kår.
Alternativ 3. Personalen qvarstår i enskilda jernvägarneg pensionskassa
och betalar fortfarande sina afgifter till densamma; statens
bidrag inbetalas likaledes. Vid pensionsåldern enligt enskilda jernvägarnes
pensionskassas matrikel erhåller delegare af trafikmedel en fyllnadspension,
så beräknad, att den tillsammans med den ur enskilda
jernvägarnes pensionskassa utbetalade pensionen uppgår till det pensionsbelopp,
han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 inträdt
i statens jernvägars pensionsinrättningar, förutsatt att han till
trafikmedlen under åren inbetalt ett belopp, motsvarande värdet af skilnaden
mellan de premier, han skulle hafva erlagt, om han den 1
januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättningar och de
verkligen till enskilda jernvägarnes pensionskassa från samma tidpunkt
erlagda premierna.
Motsvarande tilläggspensionsförmåner skulle äfven utgå för enkor
och barn.
Beräkningen af fyllnadspremier och fyllnadspensioner har gifvit
följande resultat:
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
49
Värde 1 januari 1901 af månadsafgifter.................................... 200,600 kr.
» » » löneförhöjningsafgifter.................. 13,300 »
summa fyllnadspremievärde 213,900 kr.
» » » ålderdomspensioner........................... 477,200 »
» » » invalidpensioner................................ 188,900 »
» » » enke- och barnpensioner.................. 149,000 »
summa fyllnadspensionsvärde 815,100 kr.
Skilnad 601,200 »
Härvid är att märka;
a) Värdet af fyllnaden i månadsafgifter afser icke blott de framtida
afgifterna, utan äfven de 52,200 kronor, hvilka, såsom vid alternativ
1 omtalades, representera värdet af skilnaden emellan premier efter
statens jernvägars och enskilda jern vägar nos kassors beräkningsgrunder
för åren 1896—1900.
b) Beträffande sättet för inbetalning af personalens månadsafgifter
kan man tillämpa samma metoder, som under alternativ 1 omtalades,
nemligen:
1) Fyllnadspremierna beräknas som skilnaden mellan premier till
statens jernvägars kassa, om premieprocenten tages efter ålder 1
januari 1896, och premier till enskilda jernvägarnes kassa efter nuvarande
procent. De komma då att utgå med den medelprocent af lönen,
som meddelas i bil, B, kol. 9, och gifva staten en inkomst till ett beräknadt
värde af 148,400 kronor den 1 januari 1901. Återstående belopp,
52,200 kronor, skulle då erläggas som retroaktivafgift antingen
under första året eller fördelad på flera följande år.
2) Fyllnadspremierna beräknas som skilnaden mellan premier till
statens jernvägars kassa, om premieprocenten tages efter ålder 1
januari 1901, och premier till enskilda jernvägarnes kassa efter nuvarande
procent. De komma då att utgå med den medelprocent af
lönen, som meddelas i bil. B,okol. 10, och gifva ett belopp, värdt 1
januari 1901 179,400 kronor. Återstoden, 21,200 kronor, torde kunna
täckas genom retroaktiva inbetalningar under 1 å 2 år.
3) Skulle det visa sig att dessa fyllnadspremier och retroaktivafgifter
helt eller delvis icke kunna utkräfvas efter någondera af dessa
metoder, återstår alltid den utvägen att minska fyllnadspensionerna
med ett belopp, värdt lika mycket som de icke inflytande premierna.
Denna minskning bör naturligtvis egentligen utföras särskildt för hvar
individ vid hans afskedstagande eller död och med hänsyn till den på
Bih. till Itiksd. Prat. 1902. 1 Barn!. 1 Afd. 61 Raft. 7
50
Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
honom belöpande bristen. Någon exakt uträkning af densamma kan
således icke nu företagas, men en föreställning om betydelsen deraf
kan erhållas, om man för det antagande, att inga fyllnadspremier och
retroaktivafgifter uttagas, proportionerar ut bristen jemnt på alla
fyllnadspensionerna, hvilka, som af tablån (bil. b) framgår, dervid böra
minskas med 26 %. En medlem, som, ifall fyllnadspremierna inbetalts,
skulle i sammanlagd pension (från enskilda jernvägarnes kassa och
trafikmedel) erhållit högsta möjliga pension, 80 % af lönen med inqvartering,
får då under de förutsatta omständigheterna tillsammans endast
67,9 % deraf.
c) För beräkningen af skilnaden i invalidpensionsvärde hafva, då
uttryckligt stadgande om beräkningsgrunden för dessa pensioner i enskilda
jernvägarnes kassas reglemente icke förefinnes, upplysningar
inhemtats af kassans kamrerare, som meddelat, att hittills sådana pensioner
plägat utbetalas med 100 kronor om året. Dervid vore dock att
märka, att de hittills endast afsett löner om 540—900 kronor, och att
kassans direktion hade för afsigt dels att utbetala större pensioner åt
större löntagare, dels att i reglementet införa ett uttryckligt stadgande
om dessa pensioners belopp, hvarvid skulle tagas hänsyn såväl till
lönebelopp som tjensteår, enligt principer motsvarande dem, som i
statens jernvägars kassa förefinnas. Pensionsprocenten skulle då sannolikt
komma att variera mellan 15 och 40 %. Som bästa medeltal, med
hänsyn till det ännu hypotetiska i denna reglementsförändrings såväl
tillkomsttidpunkt som innehåll, har jag ansett mig kunna taga 20 % af lönen.
d) Enkepensionerna i enskilda jernvägarnes pensionskassa äro
beräknade efter 20 % af lönen, enligt reglementets stadgande om enka
med ett barn eller utan barn. Härtill komma obetydliga belopp dels
för föräldralösa barn, efter 15 å 20 % af lönen (cirka 5,000 kronor)
dels för ökad pension af 5 %, då enka har två eller flera barn. Barnpensionerna
representera öfverhufvud taget såväl i statens jernvägars
som i enskilda jernvägarnes kassa obetydliga belopp. Vid enkepensionerna
bär med användning såväl här som i alternativ 1 en särskild
beräkning anställa dels öfver sannolikheten för nu ogifta män af olika
åldrar att inträda i äktenskap efter 1, 2 o. s. v. år — med tillhjelp af
af aktuarien G. Sundbärg insamlade och benäget meddelade uppgifter
om åldersfördelningen för vigda män åren 1891—95 — och dels öfver
sannolika åldern för hans tillkommande hustru — enligt statistiska centralbyråns
berättelse om folkmängdens förändringar i Sverige 1881—1890.
51
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Under dessa förutsättningar gäller således, att för alla de olika
möjligheter i fråga om fyllnadspremiernas inbetalning, som under b)
härofvan omnämndes, värdet af statens nödvändiga bidrag till fyllnadspensionerna
uppgår till 601,200 kronor. För att kunna bedöma statens
hela utgift, i händelse alternativ 3 väljes, bar man ytterligare att tilllägga
värdet af det bidrag, som staten jemlikt gällande stadganden har
att till enskilda jernvägarnes pensionskassa inbetala, hvilket värde kan
beräknas tilll 286,600 kronor. Det nödvändiga tillskottet af trafikmedel
i diskonteradt värde den 1 januari 1901 blir således 887,800
kronor.
Orsaken till att alternativ 3, ehuru det icke klöfver större bidrag
af personalen än alternativ 1 och erbjuder större fördelar än detta,
likväl ställer sig öfver 100,000 kronor billigare, ligger deri, att det belopp
af 141,200 kronor, som eventuelt utbetalas af enskilda jernvägarnes
pensionskassa, ingalunda representerar hela värdet af den risk, som
genom personalens utträde ur enskilda jernvägarnes kassa öfverflyttas
från denna till statens jernvägars kassa eller till statens jernvägstrafik.
Nuvarande pensionsvärde i enskilda jernvägarnes kassa, minska dt med
premievärde och värde af statens kommande bidrag, uppgår nemligen
till omkring 516,000 kronor, efter de i denna kalkyl använda förutsättningar
(efter de i enskilda jernvägarnes^kassas reglemente stadgade
principer, 4,5 % och 1861—70 års dödlighetstabell, torde värdet blifva
något lägre). En kontroll på detta värde kan erhållas genom en approxitimativ
beräkning af de kapital, som af enskilda jernvägarnas kassa
böra vara samlade för att betäcka nämnda risk, och bvilka utgöras af
delegarebidrag hittills ............................................................... 188,000 kronor
jernvägsbolagens bidrag (approx.).......................................... 81,700 »
statens bidrag 1896—1900 95,300 »
summa 365,000 kronor
hvartill kommer ränta på ränta efter 3,8 % under i medeltal
6 år................................................... 91,000 ))
tillsammans 456,000 kronor.
Härtill bör ytterligare läggas värdet af bolagens och delegarnes
inträdesafgifter, hvaremot skall afdragas värdet af riskerna under do
sedan kassans bildande förflutna 12 åren. Båda dessa belopp äro svårberäkrieliga,
men så mycket torde med säkerhet kunna sägas, att det
förra öfverskjuter det senare. Under sådana omständigheter kan det
52
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
erhållna beloppet, 456,000 kronor, betraktas som minimum. Skilnaden
mellan det erhållna värdet på risken, 516,000 kronor, och på betäckningsfonden,
456,000 kronor, kan tillfullo förklaras ur de olika förutsättningarna,
i det närmaste till och med ur endast en af dem, 4,5 %
i stället för 3,8 %. Då det af enskilda jernvägarnes kassa eventuelt
utbetalade beloppet uppgår till endast 141,200 kronor, torde man således
utan risk kunna uppskatta förlusten genom ett eventuelt utträde
ur enskilda jernvägarnas kassa till mellan 300,000 och 350,000 kronor.
B) Personal, som ej tillhör pensionskassa.
Som grund för beräkningen har jag ansett mig kunna använda
samma lönestegringstabell, som uträknats för den enskilda jernvägarnas
kassa tillhöriga personal och som meddelas i bilaga A. Öfriga förutsättningar
äro äfven desamma. Resultaten är o emellertid betydligt
osäkrare än för hufvudkalkylen, på grund af den fåtaliga personalen
34 personer med 32,100 kronor lön eller omkring åtta procent af dem,
som tillhöra enskilda jernvägarnas kassa. Detta är dock af betydelse
endast för det fall, att här afsedda personer skulle placeras i en särskild
pensionsgrupp, hvilket väl knappast torde ifrågakomma.
Af ifrågavarande personal äro 32 personer födda år 1855 eller tidigare
och äro således på gnfnd af jern vägsstyrelsens beslut af den 6 mars
1899 ur stånd att vinna inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.
En tjenstehafvare, född 1858, har genom sagda beslut förklarats berättigad
att vinna inträde i pensionsanstalterna, men har uppgifvit sig
icke vara i stånd att erlägga de öfverårighets- och retroaktivafgifter,
som för sådant inträde kräfvas. Enahanda är slutligen förhållandet
med en tjenstehafvare, född 1857, som icke deltagit i den petition om
inträde i pensionsanstalterna, hvarpå ofvannämnda beslut utgjorde svar.
I beräkningen har icke medtagits en tjenstehafvare om endast 25
års ålder, hvilken förklarat sig icke ämna begagna sig af sin rätt att
utan erläggande af några som helst extra utgifter ingå i pensionsanstalterna.
De personer, för hvilka nedanstående beräkning är utförd, äro så -
ledes minst 42 år gamla.
Resultatet af kalkylen är följande:
Värde 1 januari 1901 af månadsafgifter .................................... 30,500 kr.
» » af löneförhöjningsafgifter ..................... 800 »
Värde 1 januari 1901 af inträdes- och öfverårighetsafgifter 7,300 »
» » af icke inbetalda afgifter 1896—1900 13,100 »
summa premievärde 51,700 kr.
53
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,
(deraf i pensionskassan........................... 21,500 kr.)
( b i enkekassan ................................. 30,200 » )
Värde 1 januari 1901 af ålderdoms och invaliditetspensioner 59,900 b
» b af enke- och barnpensioner.................. 38,600 »
summa pensionsvärde 98,500 kr.
Värde 1 januari 1901 af bristen .................................................. 46,800 »
b b (deraf i pensionskassan........................... 38,400 »)
b b (b i enkekassan ................................. 8,400 b)
Som häraf framgår, skulle således som statens bidrag till pensioneringen
erfordras 46,800 kronor, hvarjemte personalen, utom sina månads- och
löneförhöjningsafgifter, skulle vid eller kort efter inträdet erlägga särskilda
avgifter till ett belopp af 20,400 kronor, motsvarande 63 % af
beräknade arfvodet. Härvid har nu användts den lägre premieprocenten
(efter ålder 1 januari 1896), men då äfven vid begagnande af den högre
(efter ålder 1 januari 1901) de särskilda afgifterna uppgå till 18,800
kronor eller 58 % af arfvodet, så torde man knappast kunna förutsätta
den möjligheten, att dessa afgifter af personalen skulle kunna uttagas.
Emellertid äro dessa höga afgifter vid inträdet till största delen betingade
af enkepensionerna.
Under förutsättning, att endast ålderdoms- och invalidpensioner nu
skulle ifrågakomma blir ställningen följande, om premierna beräknas
efter högre procenten:
Värdet 1 januari 1901 af månads- och löneförhöjningsafgifter 15,800 kr.
b b af retroaktiva afgifter.............................. 5,700 b
b b af statens bidrag.................................. 38,400 b
b b af pensioner................................................ 59,900 kr.
Slutligen kan det ifrågasättas att helt eller delvis icke upptaga
afgifterna och i stället minska pensionerna. 1 sådant fall skulle strängt
taget, såsom vid alternativ 3 framhållits, minskningen bestämmas särskildt
för hvar individ på grund af för honom gällande förhållanden.
En ungefärlig föreställning om de pensionsbelopp, som vederbörande
i så fäll skulle erhålla, kan man emellertid bilda sig genom den iakttagelsen
att, såsom af tablån härofvan framgår, staten skulle betala
64 % af hela ålderdoms- och invalidpensionsvärdet, hvadan således, för
den händelse att inga afgifter erlades, vederbörande tjenstehafvare
skulle utfå i genomsnitt 64 % af den pension, han skulle hafva er
-
54 Bilaga till Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.
hållit, om han den 1 januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättning
och till densamma erlagt stadgade utgifter.
Bilaga C. innehåller en öfversigtlig framställning af resultatet och
af olika möjligheter vid alternativ 1 och 3 för delegare i enskilda
jernvägarnes pensionskassa och för icke delegare, för hvilket senare
fall åtskilnad gjorts mellan kostnaderna för ålderdoms- och invaliditetspensioner
å ena sidan och enke- och barnpensioner å den andra.
Stockholm den 29 oktober 1900.
Nils Ahlberg.
Bilaga till Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 81.
55
]iilaga 2.
Till Kongl. Jernvägsstyrelsen.
Sedan undertecknad i september detta år erhållit i uppdrag att
inom kongl. styrelsen göra utredning öfver den inverkan, som det på
Kongl. Maj:ts fastställelse beroende nya reglementet för enskilda jernvägarnes
pensionskassa kan väntas hafva på den af mig sistlidna år
beräknade kostnad för beredande af full pension åt i kassan delaktiga,
vid statens jernvägar anstälda tjensteman och betjente, får jag härmed
afgifva redogörelse för detta uppdrag.
Utredningen har afsett dels att ekonomiskt värdera den fördel, som
för personalen kunde vinnas genom öfvergång till det nya reglementets
bestämmelser och, i sammanhang dermed, genom vinnande af delaktighet
i kassan äfven för inqvarteringsersättningen, beräknad till 20
procent af lönen, dels ock för händelse att endera eller båda dessa
möjligheter till utvidgning af personalens pensionsrätt i enskilda jernvägarnas
kassa syntes vara med fördel förenade, att beräkna kostnaden
för fyllnadspension, som vid afgång ur kassan ytterligare borde
tillerkännas delegare, för att hans sammanlagda pension måtte blifva
densamma, som han skulle hafva erhållit, om han ingått i statens jernvägars
pensionsinrättningar den 1 januari 1896. Vid beräkningarna,
som stälts på 1 juli 1902, hafva användts samma dödlighets-, invaliditets-,
afgångs-, och lönestegringstabeller äfvensom samma räntefot — 3,8 procent
— som vid min förra utredning. De statistiska uppgifterna om tjenstehafvares
ålder o. s. v. äro hemtade ur en af trafikdirektören A. Taube
derom gjord utredning, i hvilken lönerna upptagits till de belopp, hvartill
de efter sedvanliga löneförhöjningar vid 1902 års ingång ansetts
komma att uppgå, hvaremot till afskedstaganden icke tagits hänsyn
längre än till 1 oktober 1901.
56
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
MellanhafvancLet med enskilda jernvägarnes pensionskassa.
Ehuru statens och personalens ställning i ekonomiskt hänseende
till enskilda jernvägarnes kassa under den förutsättning, att ingen förändring
i nuvarande förhållanden vidtages — frånsedt den fixering af
invalidpensionerna, som i öfvergångsstadgandet till nya reglementet
§ 9 moment 2 är gifven — icke har direkt inflytande på här föreliggande
frågor, torde det dock icke anses olämpligt att här omnämna de
resultat, som under utredningens gång vunnits beträffande dels värdet
af de pensioner, som kassan förbundit sig att utbetala, dels värdet af
de premier, som skola till densamma erläggas. Det är nemligen tydligt,
att en jemförelse af skilnaden mellan dessa värden med den fond,
som kassan för vestkustbanepersonalens räkning samlat, bör å ena sidan
lemna upplysning om kassans soliditet och å den andra visa, huruvida
premierna icke äro för höga i förhållande till pensionerna. Värdet
af pensionerna uppgår nu 1 juli 1902 till 1,259,000 kronor, fördeladt
som af hosföljande bilaga II framgår, värdet af premierna åter
är 608,000 kronor, och skilnaden blifver följaktligen 651,000 kronor.
Hvad åter beträffar den för betäckande af denna differens samlade fonden,
kan någon exakt beräkning af densamma naturligtvis icke tänkas,
då kassan utom vestkustbanepersonalen äfven har andra delegare. En
approximativ uppskattning deraf kan lättast erhållas på grund af den
kalkyl, som uppgjorts angående retroaktivafgifterna för inqvarteringen,
och som i det följande närmare omtalas. Enligt densamma skulle värdet
af mot inqvarteringsersättningen svarande afgifter, som för samtliga
nuvarande delegare bort erläggas såväl af dem sjelfva som af staten,
respektive jernvägsbolagen, från deras inträde i kassan intill 1 juli 1902,
denna dag uppgå till 141,600 kronor. Då nu inqvarteringen är beräknad
till 20 procent af lönen, borde således värdet af samma afgifter
svarande mot lönen stiga till 708,000 kronor. Nu är vid sagda beräkning
använd 4,5 procent räntefot, under det att kassans placeringar under
den förflutna tiden i sjelfva verket i regeln gifvit betydligt högre
räntevinst, i medeltal nära 5 procent. På grund häraf bör beloppet
708,000 kronor rättvisligen ökas med minst 2 procent eller cirka 14,000
kronor. Härtill bör ytterligare läggas kassans inkomster af premier förutan
pension afgångna delegare, med afdrag för till dem vid utträdandet
utbetalda belopp, hvaremot bör afgå värdet af redan nu utgående
pensioner för personal, som varit anstäld vid vestkustbanan, äfvensom
förvaltningskostnader. En noggrann beräkning af dessa belopp skulle
visserligen icke erbjuda några oöfvervinneliga svårigheter, men dock
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
57
erfordra utredningar liggande helt och hållet utom ramen för mitt uppdrag;
jag har derför ansett mig hunna nöja mig med en summarisk
uppskattning deraf, enligt hvilken, förutom omtalade räntevinst 14,000
kronor, böra tilläggas 10,000 kronor, men afdragas 35,000 kronor.
Värdet af kassans för vestkustbanepersonalen samlade fonder blir då
697,000 kronor eller i rundt tal 700,000 kronor, sålunda 50,000 kronor
mera än värdet af dess förpligtelse!'' för framtiden. Häraf framgår, att
kassans ställning, åtminstone såvidt vestkustbanepersonalen angår, fullt
motiverar ökning af pensionerna, utan att premierna behöfva höjas i
samma mån. Att kassan genom reglementsförändringen erbjuder sådan
ökning i den grad, att dess förpligtelse!'' för vestkustbanepersonalen
enligt här gjorda beräkningar skulle tillväxa med 100,000 kronor (se
följande beräkningar äfvensom bilaga II) och sålunda stiga till 50,000
kronor mera än de beräknade fonderna, beror hufvudsakligen derpå,
att kassan anser sig kunna beräkna 4 procent å sina fonder, under
det här endast förutsatts 3,8 procent; dock torde i detta förhållande
äfven ligga en antydan derom, att reglementsförändringen kommer att
blifva till relativt mera fördel för vestkustbanepersonalen än för öfriga
delegare, då den förra nu sedan flera år icke rekryterats med ny tillträdande
och således torde vara af högre medelålder än kassans delegare
i genomsnitt.
Efter denna summariska öfversigt af personalens nuvarande ställning
till enskilda jernvägarnas pensionskassa öfvergår jag till en redogörelse
för verkningarna af de förändringar, som ifrågasatts dels beträffande
delaktighet äfven för inqvarteringsersättning, dels beträffande
pensionernas och afgifternas belopp.
I skrifvelse af 13 november 1901 har å direktionens för enskilda
jernvägarnas pensionskassa vägnar meddelats, att för vinnande af delaktighet
äfven för inqvarteringen böra erläggas särskilda retroaktivafgifter,
beräknade på sätt som angifves i en vid skrifvelsen fogad promemoria.
I denna stadgas med hänvisning till en år 1897 af lektorn
E. Jäderin för jernvägsstyrelsens räkning uppgjord värdering af de retroaktiva
afgifterna intill 1 juli 1897, att statens afgift för hvarje särskild
delegare bör utgöras af 1) sagda afgift för honom 1 juli 1897, såvidt
den bör af staten erläggas, jemte 4Vs procent ränta och ränta på ränta
derå, 2) Ö,5G3 procent af delegarnes medellön från 1 juli 1897 till 1
juli 1902; och att delegarens egen afgift bör bestå af 1) afgiften 1 juli
1897 med samma ränta, 2) statens under 2 luirofvan nämnda afgift,
Bih. till Iliksd. Prat. 1002. 1 Sand. 1 Afl. 67 Haft. 8
58 Bilaga till Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 81.
ökad i den proportion som angifves af förhållandet mellan delegarens
egen premieprocent (5 å 10 %\ och statens (5 %\ 3) 3,78 procent af
delegarens löneförhöjning under perioden.
En beräkning enligt förestående grunder af den retroaktiva afgift
för en gång, som för hvarje särskild delegare såväl af honom sjelf som
al staten den 1 juli 1902 bör erläggas, såvida han från sagda dag skall
blifva delaktig i kassan äfven för inqvarteringsersättning, har af mig
utförts och meddelas i hosföljande bilaga I, till hvilken äro fogade en
del exempel, utvisande de månatliga belopp, hvaremot delegarens egna
afgifter för en gång eventuel kunna utbytas. Någon förändring i nuvarande
värdet deraf eger naturligtvis icke genom ett sådant utbyte
rum. Såsom af bilaga I framgår, uppgår slutsumman af statens retroaktivafgifter
till 71,103 kronor 44 öre och af delegarnes till 70,467 kronor
1 öre. Värdet af de afgifter i öfrigt, som skola erläggas, är
729,000 kronor, hvadan nuvarande värdet af samtliga afgifter stiger till
i rundt tal 871,000 kronor. Värdet af de pensioner, som delegarne
deremot tillförsäkras, är 1,510,000 kronor, hvadan de fördelar, som
genom delaktighet äfven för inqvarteringen tillskyndas delegarne, kunna
uppskattas till 639,000 kronor, mot 651,000 kronor, om ingen förändring
i nuvarande förhållanden vidtages. (För specifikation af peusionsoch
premievärden hänvisas till bilaga II.) Det synes sålunda framgå,
att genom ifrågavarande förändring delegarne och staten gemensamt
skulle åsamkas en förlust af 12,000 kronor, hvarvid dock bör påpekas,
att en differens på så ringa belopp vid kalkyler af detta omfång icke
kan anses vara af någon som helst betydelse. I alla händelser kan
man likväl fastslå att, såvidt för närvarande matematiskt beräknas kan,
någon väsentlig fördel genom delaktighet för inqvarteringen icke vinnes,
hvilket ju för öfrigt var att vänta, då de för inqvarteringen fordrade
retroaktivafgifterna äro afsedda att så nära som möjligt motsvara
värdet af kassans derigenom åtagna nya förpligtelse!’.
Enligt af enskilda jernvägarnas pensionskassas fullmägtige fattadt
beslut har jern vägsstyrelsen rättighet att före utgången af år 1902 anmäla
antingen hela sin i kassan delaktiga personal eller den del deraf,
som den 1 januari 1901 icke fylt 30 år, att öfvergå till kassans samtidigt
antagna nya reglemente. Då de i statens tjenst varande delegare,
som sagda dag icke fylt 30 år, endast äro 34 till antalet, motsvarande
8 procent af samtliga här ifrågavarande tjenstehafvare, har
det icke ansetts af behofvet påkalladt att verkställa särskilda beräk
-
59
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
ningar för det fall, att endast dessa 34 personer skulle öfvergå till nya
reglementets bestämmelser, utan har kalkyl uppgjorts endast för samtliga
delegare.
De bestämmelser i förslaget till nytt reglemente, som äro af natur
att i uppskattbar mån inverka på pensioner och afgifter, äro följande:
1) Beträffande delegarnes afgifter:
erläggande af löneförhöjningsafgifterna, som förut uttagits på
två månader, under hela tjenstetiden, samt i sammanhang dermed
höjning i nuvarande värde af dessa afgifter, i relativt högre
grad för äldre än för yngre delegare, med i medeltal omkring
50 procent.
2) Beträffande statens afgifter:
a) höjning af månadsafgifterna, som förut utgått med 5 procent af
lönen, till samma procenttal deraf, som delegaren sjelf har att
erlägga (5 å 10 % efter ålder vid inträde) samt derutöfver med
10 procent af sistnämnda afgift;
b) erläggande af löneförhöjningsafgifter till samma belopp som delegarnes
egna, ökade med 10 procent.
3) Beträffande pensionerna:
a) höjning af ålderdomspensionerna från 40 till 50 procent af
lönen0);
b) fixering af invaliditetspensionerna till belopp varierande mellan
20 och 47 procent af lönen, dock att pension ej lemnas för
invaliditet i följd af olycksfall;
c) bättre afpassande af enke- och barnpensionen, i de flesta fall
förbunden med höjning deraf (i genomsnitt från 20 till 25 % af
lönen).
Slutligen bör anmärkas, att delaktighet i kassan hädanefter icke
beviljas för löneförhöjningar efter 50 års ålder.
Resultatet af de på grundval af dessa bestämmelser utförda beräkningar
meddelas i bilaga II. Af densamma framgår, att* för det fall,
att delaktighet icke förvärfvas äfven för inqvarteringen, värdet af sta
-
*) Då delegare qvarstår i tjenst 1 å 5 år öfver pensionsåldern och afgifter för honom
under denna tid fortfarande erläggas, höjes pensionen till 52 å 60 procent af lönen. För den
alldeles egendomliga verkningen af denna bestämmelse redogöres i det följande. Här förutsättes,
att delegare afgår vid uppnådd pensionsålder.
60
Bilaga till Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.
tens afgifter blifver 353,000 kronor, af delegarnes afgifter 321,000 kronor,
af pensionerna 1,421,000 kronor och af kassans öfverstigande förpligtelser
sålunda 747,000 kronor, eller 96,000 kronor mera än på grund
af nuvarande reglementets bestämmelser beräknats.
Så framt delaktighet i kassan vinnes äfven för inqvarteringen, kommer
skilnaden mellan pensions- och premievärde ytterligare i någon
män att stiga, till 755,000 kronor, eller 104,000 kronor mer än som
med nuvarande bestämmelser beräknats. Såsom af bilaga II framgår,
ökas nemligen värdet af statens afgifter från 287,000 kronor till 495,000
kronor eller med 208,000 kronor, af delegarnes afgifter från 321,000
kronor till 456,000 kronor eller med 135,000 kronor. Den sammanlagda
ökningen å afgifter blir således 343,000 kronor, medan åter pensionsvärdet
stiger från 1,259,000 kronor till 1,706,000 kronor eller med
447,000 kronor.
Under sådana förhållanden torde på det kraftigaste kunna tillstyrkas
att, för den händelse öfver hufvud taget något ekonomiskt bidrag
skall lemnas i och för bättre pensionering af vestkustbanans personal,
dervidlag i första rummet tages hänsyn till här ifrågavarande
anbud från enskilda jernvägarnas pensionskassas sida. Någon annan
utväg att med så relativt ringa uppoffringar, omkring 200,000 kronor
från staten och 135,000 kronor från delegarne, åstadkomma så väsentligt
förökade och i det hela så väl afpassade pensioner, som genom
detta förslag, torde i sjelfva verket icke kunna tänkas.
Hvad slutligen beträffar verkan af reglementets stadgande, att för
hvarje år, som delegare qvarstår i tjenst utöfver pensionsåldern, hans
pension höjes med två procent af lönen intill 60 procent, så framt alla
premier för honom fortfarande erläggas, meddelas beräkningar äfven
derutinnan i bilaga II"). Af desamma framgår att, ehuru värdet af
statens och delegarnes afgifter naturligen är i någon mån ökadt, dock
värdet af ålderdomspensionerna är betydligt minskadt, från 946,000 kronor
till 796,000 kronor, hvarvid i sistnämnda belopp ingå alla pensioner
åt delegare, som uppnått pensionsåldern, således äfven åt dem, som
icke qvarstått fem år derutöfver i tjenst, utan till följd af invaliditet
eller annan orsak afgått tidigare. Att en så betydlig minskning af
pensionsvärdet uppstår, beror derpå, att den nämnda höjningen af pensionsbeloppet,
med 2 procent om året, ingalunda motsvarar den fördel,
som kassan har i följd af räntevinst, minskadt pensionsvärde och erlagda
premier, då nemligen pensionsprocenten på grund af dessa om- *)
*) Tågpersonal har dock förutsatts skola afgå genast vid uppnådd pensionsålder.
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
61
ständigheter i sjelfva verket borde höjas med ungefär fem procent om
året och sålunda sluta vid 75 procent i stället för 60. Ehuru således
genom delegares qvarstående i tjenst på dessa vilkor en högst betydlig
fördel tillskyndas enskilda jernvägarnas kassa, torde det dock få
betraktas som en fördel äfven för delegarne att, utan i synnerlig mån
ökade afgifter, få sina pensioner höjda från 50 till 60 procent af lönen,
och då den enda möjligheten för staten att åstadkomma en sådan
höjning, utan tagen hänsyn till ifrågavarande stadgande, är att omedelbart
efter uppnådd pensionsålder öka tjenstehafvarens pension — hvilket
förfarande skulle betyda en höjning i statens bidrag med omkring
140.000 kronor — blir det äfven för staten eu fördel att anslå de
27.000 kronor, hvilka, så framt delegaren önskar och kan tillåtas qvarstå
utöfver pensionsåldern, för dess del behöfvas som ytterligare premier.
Som sammanlagda värdet 1 juli 1902 af de bidrag, som från statens
sida erfordras till enskilda jernvägarnas pensionskassa för vinnande
af de största möjliga fördelar, som i densamma kunna erhållas,
fås således ett belopp af 522,000 kronor, öfverstigande värdet af statens
förpligtelser enligt nuvarande bestämmelser med 235,000 kronor.
Derjemte torde möjligen böra beräknas ett mindre belopp, i och för
minskande af äldre tjenstehafvares egna retroaktivafgifter för inqvarteringen,
hvilka i annat fall för dem torde blifva svåra att erlägga.
Fyllnadspensioner och fyllnadspremier.
I det följande förutsättes, att personalen anmäles till såväl inträde
i enskilda jernvägarnes kassa för inqvarteringsersättningen som öfvergång
till nya reglementets bestämmelser, och att de derför stadgade
förhöjda afgifter såväl af personalen som af staten komma att erläggas.
Under sådana omständigheter har man att undersöka, hvilka fyllnadspensioner
böra tilldelas tjenstehafvarne för uppnående af samma fördelar
som de skulle hafva erhållit, om de den 1 januari 1896 ingått i
statens jernvägars pensionsinrättningar, äfvensom hvilka tilläggsafgifter
de under samma förutsättning hafva att erlägga.
Om man då först betraktar enke- och barnpensionerna, visar det
sig, att dessa i statens jernvägars enkekassa alltid utgå med 25 procent
af lönen — med 15 procents inqvartering — i enskilda jernvägarnas
kassa deremot med ett procenttal af lönen — med 20 procents
inqvartering — som vexlar efter olika fall, men i regel uppgår till eller
öfverstiger 25 procent. Visserligen tagas i enskilda jernvägarnas kassa
62 Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
hädanefter ej i betraktande lönestegringar efter 50 års ålder, men då
å andra sidan, som nämndt, inqvarteringen der beräknas till högre belopp,
kan personalen anses hafva beträffande enke- och barnpensioner
fullt ut lika fördelaktigt stäldt i enskilda jernvägarnas kassa, som den
skulle haft statens jernvägars enkekassa. Endast för det fall, att pension
utgår till ett eller två ensamma barn, blir beloppet väsentligen
lägre i enskilda jernvägarnas kassa än i statens jernvägars (15 å 20 %
mot 25 &), men då värdet af denna minskning är obetydligt (cirka
2,000 kronor), har jag ansett mig kunna bortse derifrån och vid beräkningen
göra den förutsättningen, att någon fyllnadspension åt enka och
barn icke kommer att utgå.
Under sådana förhållanden torde det icke heller komma i fråga att
af personalen uttaga de öfverårighets- och inträdesafgifter, som för
inträde i enkekassan kräfvas, helst som utgifter af alldeles samma
natur redan en gång äro till enskilda jernvägarnas kassa erlagda.
Deremot böra naturligen månadsafgifterna till enkekassan vid beräkningen
af fyllnadspremierna tagas i betraktande.
Af den jemförelse mellan pensionsbelopp i enskilda jernvägarnas
och statens jernvägars kassor (inträde 1 januari 1896), som gifves i
bilaga III, framgår, att tjenstehafvare af 46 års ålder och deröfver beträffande
ålderdomspensioner äro fördelaktigare stälda i den förra än i
den senare och att någon fyllnad i pensionen således för dem icke kan
ifrågakomma. Man kan lätt öfvertyga sig om, att detsamma är fallet
beträffande invaliditetspensionerna. Då sålunda dessa personer icke hafva
någon fördel af den föreslagna tillskottspensioneringen, kunna de icke
heller betala några afgifter för densamma och hafva följaktligen i kalkylen
alldeles utelemnats. Ofriga tjenstehafvare äro i regel pensionsmessiga
vid 60 år (en och annan högst två år derefter) och kunna således utan
olägenhet, såvida de icke blifva invalider, qvarstå i tjenst fem år utöfver
pensionsåldern och följaktligen komma i åtnjutande af högsta möjliga
pension i enskilda jernvägarnas kassa (60 proc.), dock med undantag
af tågpersonalen. Då sådant qvarstående betydligt minskar statens
utgifter för fyllnadspensionerna och icke kan anses innebära någon
olägenhet för personalen, har i kalkylen förutsatts, att samtliga delegare,
utom tågbetjente, qvarstå i tjenst fem år öfver pensionsåldern, såvida
icke invaliditet dessförinnan inträder.
En på dessa förutsättningar uppgjord kalkyl har lemnat följande
resultat:
63
Bilaga till Kongl. Maj.is Nåd. Broposition N:o 81.
Värde 1 juli 1902 af fyllnad i ålderdomspensioner...... 234,000 kronor.
» v » » » » i invaliditetspensioner...... 108,000 »
summa pensionsvärde 342,000 kronor.
i> » » » » » i premier.............................. 121,000 kronor.
Skilnad (statens nödvändiga bidrag) 221,000 kronor.
Beträffande anförda premievärde torde böra anmärkas:
1) Något tillskott i löneförhöjningsafgifter har förutsatts icke komma
att utgå, då värdet af dessa afgifter är större i enskilda jernvägarnas
kassa än i statens jernvägars, så framt löneförhöjningen inträder efter
34 års ålder, och i annat fall endast obetydligt mindre.
2) Anförda belopp, 121,000 kronor, afser dels värdet af personalens
kommande tillskottsafgifter, beräknade att för hvarje delegare utgå med
ett procenttal af lönen — med 20 procent inqvartering — motsvarande
skilnaden mellan det procenttal vederbörande skulle hafva erlagt, om
han den 1 januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättningar,
och det, som nu (och framdeles) erlägges till enskilda jernvägarnas
pensionskassa, dels och värdet af de afgifter, som delegaren under tiden
1 januari 1896 till 1 juli 1902 undgått att erlägga på grund deraf, att
sådan fyllnadspremie för honom under denna tid icke utgått. Beträffande
sistnämnda retroaktiva afgifter, som i värde uppgå till 36,000 kronor,
kunna de tänkas erlagda antingen på en gång eller åtminstone i ett
fåtal poster under den närmaste framtiden, eller och i form af under
hela tjenstetiden utgående afgifter. I förra fallet bör för hvarje särskild
delegare beräknas, hvilken retroaktiv afgift på honom belöper, i
senare fallet åter torde vara lämpligast att bestämma en viss procent
af lönen, efter hvilken afgiften för tjenstehafvare af viss ålder i framtiden
bör utgå. Denna procent har uträknats och meddelas i bilaga IV
kolumn 2.
För den händelse att här ifrågavarande tillskottsafgifter icke skulle
kunna af tjenstehafvare erläggas, har föreslagits, att han likväl skulle
vara berättigad till fyllnadspension, dock reducerad med hänsyn till de
icke erlagda afgifterna. Strängt taget borde en beräkning af reduktionsprocenten
ske för hvarje person vid hans afskedstagande, med hänsyn
endast till värdet af de afgifter, som lian icke erlagt. Det torde dock
ur flere synpunkter vara lämpligt att hellre redan nu fastställa den
procent af tillskottspensionen, som för tjensteha(Varcn af viss ålder bör
utgå, så framt lian icke erlägger några fyllnadspremier. Eu beräkning
häröfver meddelas i bilaga IV, och framgår deraf, att fyllnadspensionerna,
64
Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
så framt inga fyllnadspremier erläggas, böra minskas med 30 å 50
procent och således reduceras till 70 å 50 procent, allt efter olika
ålder, af sitt ursprungliga belopp.
Nuvarande värdet af pensionerna för det fall, att af ingen tjenstekafvare
fyllnadspremier komma att erläggas, uppgår till 223,000 kronor,
i obetydlig mån öfverstigande statens bidrag, så framt premier erläggas.
Sammanlagda värdet af statens för utvidgning af pensionsrätten i
enskilda jernvägarnas kassa och för beredande af fyllnadspension enligt
angifna grunder erforderliga bidrag blifver sålunda 745,000 kronor,
öfverstigande värdet af statens nuvarande förpligtelser i och för pensionering
af delegare i enskilda jernvägarnas kassa, 287,000 kronor,
med 458,000 kronor. Då värdet af statens erforderliga nya bidrag för
det fall, att utsträckning af pensionsrätten i enskilda jernvägarnas kassa
icke komme i fråga, enligt min föregående utredning beräknats till
601,200 kronor den 1 januari 1901 och från denna tidpunkt till 1 juli
1902 snarare torde hafva ökats än minskats, framgår sålunda, att genom
nu föreslaget sätt att öka pensionerna för de vid statsbanorna anstälda,
i enskilda jernvägarnas kassa delaktiga tjenstemän och betjente eu besparing
för staten kan beräknas uppstå af omkring 150,000 kronor.
Stockholm i november 1901.
Nils Ahlberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.