Kongl: Majts Nåd. Proposition N:o 74.

1

N:o 74.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående tillgodogörande
af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif
vid Trollhättan; gifven Stockholms slott den 26 mars
1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva

att å kronans vägnar särskilda aftal må med Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag och ingeniören Ernst Stridsberg trätfas angående tillgodogörande
af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan
i enlighet med de för hvardera aftalet i statsrådsprotokollet angifna
hufvudgrunder och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
]fongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

1

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1902.

Närvarande;

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och
Westring.

l:o

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde:

Den för landet i dess helhet vigtiga frågan om ett ändamålsenligt
tillgodogörande af den storartade kraften i vattenfallen i Gröta eif vid
Trollhättan har såsom bekant sedan flera år tillbaka stått på dagordningen,
men allt hittills måst lemnas olöst, hufvudsakligen till följd
deraf att rörande eganderätten till vattnet i fallen äfvensom deri belägna
öar tvister uppstått mellan å ena sidan kronan och å andra sidan

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

åtskilliga strand- och vattenverksegare vid elfven, hvilka tvister icke
kunnat utan omfattande rättegångar afgöras. Sedan emellertid numera
de mest betydande af dessa rättegångar slutligen afgjorts och kronans
eganderättsanspråk dervid godkänts, synes tiden vara inne att från
statens sida åtgärder vidtagas för nyssnämnda frågas snara lösning.
Och anhåller jag att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning
särskilda framställningar och förslag, som i sådant syfte framkommit.

Till en början torde det härvid tillåtas mig att lemna en kortfattad
redogörelse för de af Göta eif vid Trollhättan bildade fallen och de deri
belägna öar äfvensom för resultaten af redan afgjorda och innebörden
af ännu pågående rättegångar, hvilka på den föreliggande frågans bedömande
inverka.

Det öfverstå af de utaf Göta eif vid Trollhättan bildade fallen
var ursprungligen Prestskedets fall, men genom uppdämning på 1750-talet af en utmed östra elfstranden löpande gren af elfven, kallad Kafleströmmen,
upphörde detta fall, hvarjemte de deri belägna skär sattes
under vatten. Nedanför Prestskedet ligga i elfven åtskilliga öar, nemligen
Spikön, den numera med Spikön förenade Vestra Malgön, hvarå
det ingeniören Ernst Stridsberg tillhöriga Gullöfors bruk är beläget,
Östra Malgön — som innehafves af Nya Trollhätte kanalbolag och
skiljes från Vestra Malgön genom Ekeblads sluss och från östra elfstranden
genom den numera uppdämda Kafleströmmen — Gullön, Lilla
Toppön och Stora Toppön, alla tre obebygda och obegagnade, samt
Önan, hvarå finnes en Trollhättans elektriska kraftaktiebolag tillhörig
fabriksanläggning. Elfven delar sig vid Gullöns norra ände i två grenar,
af hvilka den ena, kallad Nolströmmen, vester om Gullön och Toppöarna
bildar Nolfallet och Tjuffallet och den andra öster om nämnda
öar bildar Gullöfallet och Toppöfallet. Från östra elfgrenen rinner
vatten i sunden mellan öarna öfver till den vestra. Sedan elfgrenarna
söder om Stora Toppön förenat sig, bildar elfven först Stampeströmsfallet,
längre ned Helvetesfallen och slutligen Flottbergsfallet eller
Flottbergsströmmen. Vid Stampeströmsfallet ligger ett genom Polhelms
sluss från östra stranden afskildt område, hvarå ett Trollhätte pappersbruks
aktiebolag tillhörigt pappersbruk är beläget. I öfrigt tillåter jag
mig hänvisa till den vid detta protokoll fogade karta (bil. I).

Östra elfstranden eges dels af kronan, som dock upplåtit sin andel
på perpetuel! arrende till Trollhätte nya kanalbolag, och dels af detta bolag.

Å elfvens vestra strand ligga utmed fallen öfverst hemmanet
Torsered och nedanför detta hemmanet Arvidstorp. Vid laga skifte å
hemmanet Torsered, 1 mantal, tillädes hemmanets hela strand utmed

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Göta eif ;V« mantal af hemmanet. Genom förvärfvande af dels hemmanet
Arvidstorp och dels vissa från hemmanet Ve mantal Torsered
afsöndrade lägenheter, omfattande bland annat det till hemmanet
hörande strandområde jemte derå befintliga Strömsbergs qvarn, har
Trollhättans elektriska kraftaktiebolag blifvit egare af hela vestra stranden
vid Göta eif utmed Trollhättefallen. Dessutom eger bolaget två
skatteköpta fisken i elfven, nemligen Arvidstorp n:o 1 och Arvidstorp
n:o 2, belägna det förra vid hemmanet Torsereds och det andra vid
hemmanet Arvidstorps strand.

Genom de rörande eganderätten till vattnet i Trollhättefallen och
deri belägna öar meddelade domar har blifvit fastslaget, att kronan
är egare af allt vatten i Trollhätte strömmar med deri belägna öar i
den män kronans eganderätt ej genom skatteköp föryttrats; och har med
tillämpning häraf uti de särskilda rättegångar, som förts mellan kronan
och en del strand- och vattenverksegare, kronan dels befästats i
eganderätten till Gullön, Störa Toppön, Lilla Toppön och Spikön
och dels förklarats vara egare af allt vattnet i Göta eif utefter hemmanen
Torsereds och Arvidstorps stränder från och med Prestskedets
fall till och med Flottbergsströmmen, utan annan inskränkning än den,
som föranleddes af Trollhättans elektriska kraftaktiebolags eganderätt
till kronoskattefiskena Arvidstorp n:ris 1 och 2, hvarjemte nämnda
bolag äfvensom ofvanbemälde Stridsberg ålagts, bolaget att afstånga
den öppning, som blifvit gjord från strömmen för vattnets inledande
till Strömsbergs qvarn och att inom viss tid hafva borttagit den intill
berörda öppning anbragta dambyggnaden samt Stridsberg att inom
viss tid hafva borttagit alla å Spikön uppförda, honom tillhöriga byggnader,
verk och inrättningar. (Kongl. Maj:ts domar den 30 december
1899, den 19 augusti och den 27 september 1901).

Vid Flundre, Vane och Bjerke häradsrätt äro derjemte ännu på
pröfning beroende af kammaradvokatfiskalsembetet, å kronans vägnar,
emot såväl Stridsberg som kraftaktiebolaget anhängiggjorda rättegångar
med påståenden dels mot Stridsberg, att domstolen måtte, med
förklarande att Stridsberg icke egde rätt till mera land eller vatten
vid Malgön, än som pröfvades hafva varit behöfligt för drifvande af
de utaf honom förvärfvade skatteköpta verk å ön i det skick och till
den omfattning, som vid deras skattläggning afsetts, förpligta Stridsberg
att till kronan afträda hvad han af Malgöns landområde kunde
finnas obehörigen innehafva äfvensom vidtaga erforderliga åtgärder till
förekommande deraf, att för drifvande af Stridsbergs vattenverk vid
Malgön begagnades mera vatten än hvartill han enligt hvad ofvan

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

sagts kunde vara berättigad, dels ock mot bolaget i enahanda syfte
beträffande land och vatten vid Onan med afseende å derstädes skatteköpta
kvarnar och sågar.

Slutligen har jemväl tvist uppstått mellan kronan och Nya Trollhätte
kanalbolag, huruvida åtskilliga kanalverket tillhörande hemman och
lägenheter, till Indika bland annat den östra elfstranden lyder, äro att
anse såsom bolagets enskilda egendom, eller huruvida bolaget enligt
sina privilegier har skyldighet att efter åtnjutande årligen af 150,000
kronor af kanalverkets inkomster till kronan redovisa afkomsten jemväl
af dessa hemman och lägenheter. Denna tvist, som uppkommit med
anledning af en utaf Riksdagens år 1895 församlade revisorer gjord
anmärkning i afseende å rättsförhållandena mellan kronan och bolaget,
har af såväl förenämnda häradsrätt som hofrätten afgjorts till bolagets
förmån och har nu dragits under högsta domstolens pröfning.

I fråga om sättet för vattenkraftens vid Trollhättan tillgodogörande
hafva, såsom jag redan antydt, flera olika förslag framkommit. Sålunda
tillåter jag mig erinra, hurusom särskilde af Eders Kongl. Maj :t utsedde
komiterade, nemligen landshöfdingen L. V. Lothigius, majoren vid vägoch
vattenbyggnadskorpsen V. Gagner och yrkesinspektören G. Uhr,
den 7 maj 1894 afgåfvo utlåtande och förslag i anledning af väckt fråga
derom, huruvida samt på hvad sätt och under hvilka vilkor de i Trollhätte
strömmar belägna, kronan tillhöriga holmar och öar samt kronans
möjligen vid Trollhättan egande öfriga lägenheter och odisponerade
mark, skulle kunna göras inkomstbringande. Uti detta sitt förslag utgingo
komiterade från den förutsättning, att öarna Spikön, Gullön,
Stora Toppön och Lilla Toppön tillhörde kronan och att alltså kronan
enligt nådiga förordningen den 30 december 1880 angående jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund egde tillgodogöra sig vattnet utmed
och mellan nämnda öar; och hemstälde komiterade att kronan af den
kronan såsom egare till öarna tillkommande vattenkraft skulle tillgodogöra
sig 20,000 effektiva hästkrafter genom två särskilda kraftupptagningsstationer,
den ena å Gullöns norra sida och den andra å
Spikön, hvardera beräknad att uttaga 10,000 hästkrafter. Af dessa
stationer skulle den å Gullön först utföras, men en för båda anläggningarna
gemensam tunnel skulle anläggas under Gullön och Toppöarna fram
till nedre ändan af Stora Toppön med sådana dimensioner, att den förmådde
upptaga drifvatten för båda anläggningarnas motorer. Kronan
gjorde derefter, jemlikt stadgande i 10 § af ofvannämnda nådiga förordning,
hos domhafvanden i Väne härad ansökning om tillstånd att
för anläggning och tillgodogörande af''kraftuttagningsstation å Gullön

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

så bygga derstädes samt å Toppöarna och i Trollhätte strömmar, som
föreslagits i komiterades utlåtande. Denna fråga blef slutligen afgjord
genom Kongl. Maj:ts förut omförmälda dom den 30 december 1899;
och har det sökta tillståndet blifvit kronan beviljadt, dock med vissa
jemkningar i förslaget samt under vissa vilkor.

Den 21 november 1898 eller kort tid efter det kronan mot Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag anhängiggjort rättegång rörande bättre
rätt till vattnet utmed vestra elfstranden inkom vidare nämnda bolag
till Eders Kongl. Maj:t med en ansökning, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, såvidt kronans rätt anginge och oberoende af den då pågående
rättegången, tillåta bolaget att efter synerätts pröfning utföra de
för uttagande af den omtvistade vattenkraften behöfliga byggnader och
andra anordningar äfvensom att, sedan dessa blifvit fullbordade, under
50 år mot viss årlig afgift, som komme att utgå endast för det fall att
kronan i eganderättstvisten tillerkändes bättre rätt till vattnet, till sin
kraftstation disponera och nyttja så stor del af vattnet i Trollhätte strömmar,
som åtginge till frambringande af 10,000 effektiva elektriska
hästkrafter och som af bolaget beräknats till 45 kubikmeter i sekunden.

Sedan i anledning af denna ansökning underdåniga yttranden afgifvits
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län, kammarkollegium
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, blefvo, i enlighet
med bolagets derom gjorda underdåniga framställning, handlingarna i
ärendet öfverlemnade till den för utredning beträffande statens vattenfall
m. m. den 9 juni 1899 tillsatta komité, för afgifvande af det yttrande
och förslag, hvartill komitén kunde finna omständigheterna föranleda.

Efter besök på platsen och underhandlingar med bolaget, dervid
detta hos komitén anhöll, att i det förslag till öfverenskommelse i ämnet,
som kunde komma att af komitén afgifvas, jemväl måtte till förekommande
af framtida tvister mellan kronan och bolaget intagas en bestämmelse
derom, att bolaget egde vid Onan fortfarande innehafva det
område, som bolaget redan disponerade, äfvensom der använda så mycket
vatten, som med derstädes redan varande damanordningar kunde intagas,
afgaf komitén den 22 november 1899 till Eders Kongl. Maj:t
betänkande i ärendet och öfverlemnade dervid ett af komitén utarbetadt.
samt af bolagets styrelse undertecknadt och godkändt »Förslag till öfverenskommelse
mellan Kongl. Maj.t och kronan å ena samt Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag å andra sidan, angående gemensamt uttagande af
Kongl. Maj:t och kronan samt nämnda bolag--tillkommande vatten kraft

i Trollhätte strömmar, afsedd att för all framtid gälla.» I detta
förslag hade såsom förutsättning upptagits, dels alternativt, att bolaget

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

i den med kronan pågående tvisten om bättre rätt till vattnet vid vestra
strande"n af Trollhätte strömmar för denna strand frånkändes strandegarerätt
i vattnet (alternativ A) eller att bolaget tillerkändes sådan rätt (alternativ
B), dels ock, för båda alternativen, att vederbörande domstol komme att
medgifva sådana anordningar, som erfordrades för afledande af en
vattenmängd af minst 125 kubikmeter i sekuuden genom en i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med bifogad, af ingeniören J. Gu st. Richert
uppgjord, planritning utförd tunnelanläggning å vestra elfstranden.
Sedan numera bolaget frånkänts strandegarerätt i vattnet samt alternativ
B af kontraktsförslaget sålunda icke vidare kan blifva tillämpligt, torde
jag här kunna inskränka mig till att redogöra för innehållet allenast
af alternativ A; och torde detta alternativförslag med tillhörande planritning
få detta protokoll i aftryck biläggas. (bil. II och bil. III.)

Ifrågavarande förslag innehöll hufvudsakligen, att tunnelanläggningen,
beräknad för framsläppande af intill 250 kubikmeter vatten i
sekunden, som med antagen effektiv fallhöjd af 29,6 meter ansåges motsvara
en maximalkraft af cirka 72,000 effektiva hästkrafter på turbinaxel,
skulle jemte dithörande anordningar byggas och i första hand bekostas af
bolaget intill gränsen af ett, nedanför bolagets egen i förslaget afsedda
kraftstation beläget, å nämnda planritning utmärkt område, som skulle
afses för anläggning af en kraftstation för kronans räkning m. in., att
detta område skulle af bolaget till kronan med eganderätt, gravationsfritt
— med undantag af viss uppgifven servitutsinteckning — och
utan särskild ersättning öfverlåtas; att kostnaden för tunnelns byggande
jemte räntor, ersättningar till tredje man äfvensom för möjligen behöfliga
om- och tillbyggnader af tunnelanläggningen m. m. skulle sammanföras
under benämning »tunnelkostnaden»; att bolaget skulle ega att afgiftsfritt
genom tunneln framföra och sig tillgodogöra Vs af den vattenmängd,
som finge i tunneln framföras, dock minst vatten till 10,000 effektiva
hästkrafter, kronan åter V5, deraf Vs, dock till minst 10,000 dylika
hästkrafter, afgiftsfritt och 3/s mot årlig afgäld, motsvarande för hvarje
1,000 hästkrafter 5 procent å Iso af tunnelkostnaden, hvilken afgäld
emellertid icke för något år finge öfverstiga 5 procent å Vs af sagda
kostnad; kronan obetaget att när som helst mot erläggande af Vs af
samma kostnad förvärfva rätt att för all framtid fritt framföra hela sin
andel af vattenmängden; att underhåll af tunnelanläggningen in. in.
skulle besörjas af bolaget och kostnaden derför fördelas mellan parterna
i förhållande till använd turbinkraft; dock att kronan egde öfvertaga
underhållet i händelse kronan inlöst Vs af tunneln; att bolaget skulle
inom viss tid hafva fullbordat anläggningen vid äfventyr att kronan

8

Köngl Maj:ta Nåd. Proposition. N:o 74.

eljest egde mot lösen med full eganderätt öfvertaga all för anläggningen
behöflig mark jemte livad af arbetet då kunde vara fullbordadt
äfvensom för all framtid ensam disponera tunneln; att till betryggande
af den kronan tillförsäkrade rätt till tunnelanläggningen och till framförande
af vatten genom tunneln bolaget skulle lemna inteckning, med
förmånsrätt framför hvarje penningeinteckning, enligt § 55 i nådiga
förordningen om inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, i de
bolagets fastigheter, som af tunnelanläggningen eller vattnets framförande
genom tunneln berördes; att bolaget inom de första 20 åren
från tunnelns fullbordande skulle eg a förmånsrätt att få hyra det kronans
vatten i tunneln, som kronan kunde vilja iipplåta till annat ändamål
än jernvägsdrift; att bolaget jemväl skulle medgifvas att, för drifvande
af industriel verksamhet vid önan, fortfarande innehafva det af bolaget
der nu disponerade område, äfvensom att der använda så mycket vatten,
som med derstädes nu varande damanordning kunde intagas i enlighet
med förslaget åtföljande karta öfver Unan, dock med skyldighet för
bolaget att sjelft vidtaga de åtgärder och vidkännas de kostnader, som
erfordrades för att, äfven efter verkstäld vattenafledning genom nu afsedda
tunnelbyggnad, tillföra Önans verk den detsamma nu tillkommande
vattenmängd; men att, derest kronan framdeles af en eller annan
anledning skulle önska disponera anläggningarna vid Önan eller vidtaga
ändrade anordningar derstädes, kronan förbehölles rätt att vare
sig lösa hela verket eller flytta detsamma eller att förändra kraftanordningarna
derstädes, allt mot ersättning för den förlust eller skada, som
derigenom tillskyndades bolaget.

I sitt underdåniga betänkande anförde kommitén bland annat
följande: Komitén hade redan vid ett besök i Trollhättan och dervid
företagen undersökning af förhållandena vid Trollhätte strömmar kommit
till den uppfattning, att det vore ett i hög grad eftersträfvansvärdt
mål och öfverensstämmande med såväl det allmännas som enskildes
intressen, att den genom nämnda strömmar alstrade högst betydande
vattenkraften snarast möjligt blefve tillgodogjord, och detta på ett sådant
sätt, att framtidens kraf samt hvad som från nationalekonomisk synpunkt
kunde anses mest fördelaktigt, icke finge äfventyras för erhållandet
af en mera tillfällig fördel.

Med dessa synpunkter för ögonen samt med hänsyn tagen till
de lokala förhållandena, hade komitén tagit i öfvervägande de olika
sätt, hvarpå tillgodogörandet af * ifrågavarande vattenkraft möjligen
skulle kunna ske. Den första fråga, som dervid framstält sig till besvarande,
vore den, hvilketdera skulle lända till största båtnad för det

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

allmänna, om den disponibla vattenmängden blefve tillgodogjord medelst
en enda större eller flera smärre vattenkraftanläggningar.

För närvarande tillgodogjordes den använda vattenmängden genom
flera mindre vattenverk å Malgön och Önan samt å östra stranden. På
samma sätt torde det icke vara förenadt med oöfverstigliga hinder att
vare sig för kronans eller enskildes räkning för framtiden och i mån
af behof uttaga den disponibla vattenmängden genom flera smärre
vattenkraftanläggningar å olika ställen. För kronans räkning vore en
sådan anläggning redan föreslagen att förläggas å Gullön. För andra
torde kunna beredas plats såväl å önan som vid Stampeströmsfallet och
Helvetesfallen. Men huruvida dylika partiela vattenkraftanläggningar
vore från nationalekonomisk och teknisk synpunkt att förorda, kunde starkt
ifrågasättas. För sin del hade komitén kommit till den öfvertygelsen, att
en enda större anläggning med en intagsdam, en tunnel, ett turbinhus
och en drift vore att föredraga framför flera smärre sådana. Genom
jemförelsevis mindre anläggnings- och underhållskostnader samt genom
ändamålsenligare tekniska anordningar kunde utan tvifvel den disponibla
vattenmängden tillgodogöras för billigare pris och vida fullständigare
medelst en större än medelst flera smärre anläggningar. Men skulle
sålunda endast en vattenkraftanläggning utföras, kunde, enligt komiténs
åsigt, icke plats beredas för en sådan anordning annat än å endera stranden,
den östra eller den vestra, af hvilka dock ingendera tillhörde kronan.
Den östra stranden skulle visserligen på grund af sin naturliga beskaffenhet
särdeles väl lämpa sig för en sådan anläggning i synnerhet som
vattnet derstädes skulle kunna framföras i öppen kanal, men med hänsyn
till å bane bragta förslag att ombygga den för den ökade trafiken
otillräckliga farleden Trollhätte kanal, borde denna strand för den närmaste
tiden för detta ändamål reserveras, alldenstund det torde vara förenadt
med synnerliga svårigheter att upprätta ett förslag till vattenkraftanläggning
på denna strand, som icke kunde komma att utgöra hinder
eller fördyra kostnaden för en blifvande ombyggnad af kanalen. Den
tunnel, som för den enda större vattenkraftanläggningen blefve å vestra
stranden erforderlig, borde erhålla sådana dimensioner, att den kunde
blifva tillräcklig icke endast för nutida utan äfven för ökade framtida behof,
särskildt med afseende å ifrågasatt reglering af sjön Yenerns vatten,
hvarigenom vid Trollhättan skulle kunna erhållas en betydligt ökad,
konstant vattenmängd, hvartill komme, att ingen säkerhet funnes för,
att bergen å vestra sidan medgåfve sprängandet af ännu en tunnel,
derest den första blefve otillräcklig. Vidare och derest anläggningen
af annan än kronan utfördes, måste kronan dock ovilkorligen tillförBih.
till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Käft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

säkras viss andelsrätt i eller nyttjanderätt af tunneln för tillgodogörande
af den kronan tillhörande vattenrätten, hvilken alltid borde såsom kronans
egendom bibehållas. Då den i bolagets ofvanberörda ansökning afsedda
vattenverksanläggningen i intetdera afseendet motsvarade nu angifna
fordringar, alldenstund anläggningen endast blefve att betrakta såsom
en bolagets enskilda tillhörighet, samt efter utförandet af densamma
kanske möjlighet icke ens funnes för kronan att tillvarataga sina berättigade
intressen, hemstälde komitén, att nämnda ansökning icke måtte vinna nådigt
bifall. Komitén ansåge sig icke heller kunna förorda omförmälda, af särskilda
komiterade, nämligen majoren Gagner och yrkesinspektören Uhr,
under ledning af landshöfdingenLothigius, pånådigtuppdragden7 maj 1894
afgifna förslag till vattenkraftanläggning å Gullön medelst framdragande
af tunnel under sagda ö samt Stora och Lilla Toppön, enär detta förslag
endast innebure en partiel lösning af frågan om tillgodogörandet
af vattnet i Trollhätte strömmar, och förslagets utförande dessutom kunde
befaras blifva förenadt med stora vanskligheter och nästan oberäkneliga
kostnader. Äfven om kronan slutligen tillerkändes rätt till allt vatten i
Trollhätte strömmar, i den mån det icke tillkomme skatteköpta lägenheter
och fisken, skulle kronan likväl icke emot bolagets bestridande och utan en
med detsamma i sådant syfte träffad öfverenskommelse kunna tillgodogöra
sig det kronan tillkommande vattnet medelst dess framledande å vestra
stranden. Dessa omständigheter borde enligt komiténs förmenande utgöra
en tillräcklig grundval för en blifvande öfverenskommelse om
gemensamt tillgodogörande af vattnet i Trollhätte strömmar. Komitén,
hvilken såsom ett hufvudvilkor för aftalets bringande till stånd ansett sig
böra uppställa, ait åtminstone 125 kubikmeter vatten i sekunden finge
under alla omständigheter ur elfven för ändamålet uttagas, ansåge sig
med stöd af tillgängliga beräkningar, hvilka dock icke, såvidt anginge minimivattentillgången
i elfven, grundade sig på mätningar vid lägsta kända
vattenstånd, utan endast på mer eller mindre osäkra antaganden, emellertid
för sin del hafva anledning antaga, att nämnda vattenmängd af
125 kubikmeter i sekunden verkligen skulle kunna för närvarande äfven
vid lågvatten uttagas för ifrågasatta vati enkraftanläggningen, sedan
tillräcklig vattenmängd reserverats för andra berättigade anspråk och
jemväl för kanalens eventuel ombyggnad älvensom för bibehållande
af den i Nolströmmen varande kungsådran, hvilken senare komitén
emellertid ansåge böra, för ytterligare tryggande af den föreslagna anläggningens
utforbarhet, helt eller delvis öfverbyggas. Genom en före -

11

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 74.

stående reglering af Venerns vatten torde kunna för vattenkraftanläggningen
disponeras ytterligare en betydlig vattenmängd, så att i sådant
fall för anläggningen kunde beräknas 250 kubikmeter i sekunden.
Med uttagande af intill 250 kubikmeter i sekunden och en effektiv fallhöjd
af 29,6 meter blefve den påräknade sammanlagda naturkraften af
turbinanläggningarna 94,000 hästkrafter, hvaraf turbinerna antoges tillgodogöra
77 procent eller afrundadt 72,000 effektiva hästkrafter. Den
ungefärliga kostnaden för vattenintaget och tunneln, hvilka skulle af
bolaget utföras och i första hand bekostas, under det kronan sjelf finge
bygga och bekosta sin egen kraftstation å derför af bolaget med eganderätt
öfverlåtet område äfvensom det tunnelparti, som inom detta område
erfordrades, hade beräknats till 2,000,000 kronor. Komitén hade
funnit det billigt, att bolaget för upplåtelse af mark, utförande af tunnelanläggningen
till betydligt större dimensioner, än som för bolagets
eget behof erfordrades, samt förskjutande af anläggningskapitalet, under
alla omständigheter tillerkändes rätt att fritt tillgodogöra sig Ve af
berörda vattenmängd. Häraf och med hänsyn till i öfrigt förekommande
omständigheter hade komitén föranledts att fördela vattnet efter jemna
femtedelar på sätt förslaget angåfve. Efter öfvervägande af de. anspråk
i land och vatten beträffande Önan, hvilka under handläggningen af
ett synemål angående förändring och nybyggnad af vattenverk vid
Önan å kronans sida framstälts, hade komitén ansett sig i hufvudsak
böra förorda den af bolaget gjorda framställning om upptagande i
öfverenskommelsen af en bestämmelse i syfte att trygga bolaget i besittningen
af land och vatten derstädes, allrahelst det land och det
vatten, hvarom kunde tvistas, icke vore af afsevärd betydelse och dessutom
redan vore föremål för ett nyttigt tillgodogörande. På grund af
hvad sålunda och i öfrigt andragits, föreslog komitén i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af bestämmelserna i det bifogade
kontraktsförslaget, täcktes vidtaga åtgärder för afslutande af en
öfverenskommelse emellan Eders Kong). Maj:t och kronan, å ena, samt
Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, å andra sidan, beträffande gemensamt
tillgodogörande af vattenkraften i Göta eif vid Trollhättan.

Öfver komiténs sålunda afgifna förslag afgaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 7 februari 1900 underdånigt utlåtande.

Härvid bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jemte meddelande,
hurusom på grund af nådigt bref den 27 juni 189G undersökningar
pågått och förslag af majoren vid väg- och vattenbyggnads korpsen P.
Laurell uppgjorts angående Trollhätie kanals ombyggnad till ökad trafikförmåga,
tillika och med öfverlemnande af ett från Laurell infordradt

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

yttrande angående den nu ifrågastälda öfverenskommelsens förhållande
till berörda (^byggnadsförslag hufvudsakligen anfört följande: Lika
med komiten ansåge styrelsen, att i stort sedt den östra stranden borde
reserveras för kanalen, samt att anordningarna för uttagning af vattenkraftens
liufvudmassa borde förläggas till vestra elfstranden. Hänsyn
till kanalens vattenbebof eller till vattentillgången i öfrigt borde icke
enligt styrelsens mening kunna lägga hinder i vägen för den föreslagna
öfverenskommelsen. I Laurells kanalförslag inginge uppdämning af
vattenytan i elfven nedanför Trollhättan, hvarigenom den effektiva fallhöjden
komme att minskas med 1 meter; hvarförutom Laurell erinrat,
hurusom kanalförslaget kunde komma att modifieras derhän, att vattenytan
i Olidehålan väsentligen höjdes medelst dam vid Flottbergsströmmen,
hvilken uppdämning skulle föranleda kraftstationens förläggande
längre ned än komitén föreslagit och motsvarande förlängning af tunneln.
Dessa uppdämningars betydelse för farledens ordnande vore
enligt styrelsens mening sådan, att möjlighet för dem borde i öfverenskommelsen
beredas. Det ville också synas som om bolagets fördelar
genom byte, på sätt här vore i fråga, af land och vatten vore så stora,
att kronan kunde fordra något mera afseende å kanalintresset än i förslaget
iakttagits. Med afseende å Önan, som delvis toges i anspråk
för kanalens ombyggnad enligt Laurells förslag, borde kronan inrymmas
rätt att omedelbarligen inlösa Önans verk åtminstone till den del
äfvensom att vidtaga de rubbningar i öfrigt vid Önan, som erfordrades
för meranämnda kanalplan. I öfverenskommelsen lemnades icke utväg
för tillvaratagande af kronans andel i en genom Venerns reglering
uppkommande . tillökning i vattenkraften vid Trollhättan. Man hade i
förslaget lagt jemförelsevis större vigt på gemensamma anordningar för
kraftens uttagande än på förvärfvande af eganderätt för kronan till
mark på samma ställe, der kronan egde vattenrätt, nöjande sig i stället
med nyttjanderätt, till och med der kronan skulle blifva den större
delegaren. Styrelsen ansåge markförvärfvet böra sättas främst, så att
kronan framdeles kunde oberoende af annan förfoga öfver sin vattenrätt
och dess eventuela tillökning, samt att sålunda, derest icke kronan
och bolaget skulle kunna på annat sätt erhålla hvar sitt för anläggningar
lämpliga område, kronan borde tillförsäkras eganderätt till bär ifrågavarande
anläggning med dertill börande angränsande område, helst det
ville synas, som om icke tillräckliga garantier vore stälda eller ens kunde
ställas för en för all framtid oqvald nyttjanderätt å kronans sida till
tunnelanläggningen. På grund af sålunda anförda med flera af styrelsen
anmärkta omständigheter ansåge styrelsen förslaget böra underkastas

13

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

åtskilliga modifikationer, derom underhandlingar syntes kunna ega rum
på de af komitén föreslagna grunder, hvilka styrelsen i hufvudsak ansåge
lämpliga.

Både Laurell och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angåfvo derjemte
uti de afgifna yttrandena hvar för sig en utväg till frågans lös--ning, båda afseende anordnande af särskilda kraftuttagningsanläggningar
för kronan och bolaget, men skiljande sig från hvarandra derutinnan
att Laurell ifrågasatt byggandet af två jemnlöpande tunnlar, upptagande
hvardera sin del af vattenmängden, men styrelsen deremot utförandet
af två anläggningar, belägna så, att medelst hvardera kunde
uttagas hela vattenmängden men blott ungefär halfva fallhöjden.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län afgaf härefter
den 28 april 1900 underdånigt utlåtande, dervid Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som i ärendet inhemtat yttrande från trafikchefen
ingeniören C. J. Magnell såsom sakkunnig person, för egen del
väsentligen anfört: Den i viss mån för saken grundläggande frågan
om storleken af den vattenmassa, som vid lågvattenstånd passerade
fallen vid Trollhättan, befunne sig ännu i det läge af ovisshet, att
vederbörande grundat sina beräkningar på blotta antagandet om en viss
minimivattentillgång utan att några direkta mätningar af lågvattenmängden
egt rum. Kronans dispositionsrätt öfver vattnet vore beroende
icke allenast af rättstvisterna mellan kronan och bolaget utan äfven af
en ännu anhängig rättegång mot en annan verksegare, som gjort gällande
anspråk på vattenrätt vid östra elfstranden. För den händelse kronan
skulle föranlåtas att för ombyggande af Trollhätte kanal inlösa det nuvarande
kanalverket med dess tillhörigheter och således erhålla eganderätt
till östra stranden, saknades all utredning, huruvida icke kronan
skulle kunna der på egen grund utan skada för kanalintresset, men på
lämpligare sätt och med mindre kostnad än på vestra elfstranden utföra
de för kraftuttagningen erforderliga anordningar. Ett brådstörtad!
vidtagande i detta sakens dåvarande outredda och obestämbara läge af
anläggningar, sådana som här afsåges, syntes desto mindre vara att
förorda, som frågan för kronan ingalunda syntes vara af brådskande
beskaffenhet. Dessutom kunde med all sannolikhet förutses, att ^ den
tidpunkt, då erforderlig klarhet i afseende å förhållandena vid Trollhättan
kunde ernås, icke vore aflägsen. Sålunda syntes det vigtiga
spörsmålet om minimivattentillgångeu, sedan under år 1899 omfattande
och noggranna undersökningar af trafikchefen Magnell företagits,
snart nog kunna genom dessa undersökningars kontrollerande
vinna sin lösning. Om innan samtliga rättegångar blifvit bragta till

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

slut och innan frågan om vattentillgången blifvit genom definitiv
undersökning afgjord, tillstånd skulle begäras till afledning å vestra
stranden af så stor vattenmängd, som enligt förslaget vore i fråga,
komme ansökningen derom antagligen att göras hvilande i afbidan
på den nämnda undersökningen och afgörandet af tvisten, huruvida
verksegare å östra stranden der egde strandegarerätt. Derest detta
senare skulle vara förhållandet, måste kronan och bolaget för anläggningen
vara hänvisade till begagnande allenast af det vatten, som
utefter vestra stranden framrunne i Nolströmmen, dervid, på sätt
Magnells utredning gåfve vid handen, vattentillgången, om, såsom
komitén antagit, lägsta vattenmängden i elfven utgjorde allenast 250
kubikmeter i sekunden, icke skulle förslå till den för anläggningen
lägst beräknade qvantitet af 125 kubikmeter i sekunden, och detta äfven
om den i Nolströmmen framgående kungsådran finge helt och hållet afstängas.
I allt fall syntes förslaget om anläggningen å vestra stranden
böra hvila i afbidan på nöjaktig utredning, huruvida det icke vore för
kronan förmånligare att söka förvärfva eganderätt till östra stranden
för att der vidtaga erforderliga anordningar för kraftuttagningen.
Om den mellan kronan och Nya Trollbätte kanalbolag anhängiga
tvist utfölle till kronans förmån, skulle härigenom en uppgörelse
om inlösen af kanalverket åt kronan i och för kanalens ombyggnad
betydligt underlättas, i det bolaget, hvars årliga inkomst af kanalverket
i sådant fall inskränktes till 150,000 kronor, sedermera saknade
allt ekonomiskt intresse att behålla verket, derest derför erbjödes
en löseskilling, hvars kapitalvärde efter någon låg räntefot motsvarade
nämnda belopp. Då nu med hänsyn till kanalförslagets
stora vigt för det allmänna finge antagas, att åtgärderna derför komme
att bedrifvas med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåfve,
syntes det under nyss omförmälda förhållanden sannolikt, att
kronan inom en icke aflägsen tid kunde fritt förfoga öfver den
östra elfstranden. Enligt ett af Magnell uppgjordt, utlåtandet vidfogadt
förslag kunde anordningarna för kraftuttagningen utan intrång på
kanalintresset förläggas till östra stranden, hvarmed skulle följa betydande
fördelar för kronan, i hvilket afseende kunde framhållas ansenlig
besparing i anläggningskostnaden, befrielse för kronan att för
erhållande af utrymme å vestra stranden afstå vattenkraft till ett värde
af flere millioner kronor, erhållande för kraftstationer af rymliga, lätt
planerade och välbelägna områden i stället för det i förslaget för kronans
kraftstation afsedda, hvilket vore otillräckligt och för aptering otjenligt,
möjlighet till fallhöjdens bättre tillgodogörande samt slutligen och framför

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

allt förmånen för kronan att ensam förfoga öfver de anläggningar, som
komme att göras å östra stranden, under det kronan deremot i afseende på
det vatten och det område, som toges i anspråk för anläggningarna å
vestra stranden, skulle erhålla endast andelsrätt. För den händelse att,
oaktadt hvad sålunda framhållits, skulle anses lämpligast, att kraftuttagningen
egde rum på vestra stranden, komme förhållandena utan
tvifvel att gestalta sig så, att dervid komme att tillämpas det alternativa
förslag, enligt livilket kronan förutsattes vara egare till den vattenkraft,
som för ändamålet toges i anspråk. Det vore emellertid då
att föredraga, att kronan för erhållande af utrymme till förläggande
af anordningarna för kraftuttagningen till denna strand, beredde sig tillfälle
dertill genom köp af stranden, som utan tillgång till vattenkraften
skulle vara nästan värdelös och till hvars försäljning bolaget förr eller
senare nog skulle finnas benäget. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som sålunda icke kunde gilla den för den föreslagna uppgörelsen
grundläggande uppfattning, att kronan borde för nämnda ändamål
göra byte mellan vatten och land, funne sig än mindre tilltalad af
det sätt, hvarpå denna grundtanke enligt förslaget skulle bringas till
utförande. Sålunda gåfve det föregifna bytet, livilket i sjelfva verket
afsåge ett slags bolagsförhållande med rätt egendomliga och i vissa
delar invecklade vilkor, dess mera anledning till farhåga för framtida
osäkerhet och förvecklingar, som af aftalets utsträckning till all framtid
följde ovisshet om hvem, som framdeles kunde komma att med
kronan deltaga i företaget. De kraftaktiebolaget i förslaget tillförsäkrade
förmåner syntes vara alltför stora. Bolagets vattenlott enligt alternativ
A, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknad till minst 14,000
effektiva hästkrafter, kunde anses ega ett kapitalvärde af flere millioner
kronor. I afseende på Önan framginge af Magnells åberopade utlåtande,
hurusom med nu befintliga anordningar derstädes skulle kunna vid medelvattenstånd
intagas eu vattenmängd, motsvarande vid användning af
tillgänglig fallhöjd en naturkraft af öfver 20,000 hästkrafter. Bolaget
disponerade väl på grund af dess fångesmäns skatteköp af några å Önan
belägna qvarnar för närvarande hela denna egendom och förbrukade för
sina der anlagda verk vatten till 1,000 effektiva elektriska hästkrafter,
men erinrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att bolaget blifvit
af kronan instämdt med påstående att till kronan afträda så stor del af
Önan, som icke kunde anses hafva varit till utmål för kvarnarne behöfligt,
samt att med sina der belägna verk vidtaga sådan ändring att till
deras drifvande icke begagnades större vattenkraft, än som erfordrats
för kvarnarne. Ehuru omfattningen af den ökade rätt, som nu skulle

16 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 74.

tillerkännas bolaget, icke kunde med säkerhet bedömas, kunde det dock
icke vara tvifvel underkastadt, att den i allt fall högst betydande utsträckning
af rätten till bruk af vattnet och den försäkring om fortfarande
dispositionsrätt öfver unans hela område, som förslaget skulle medföra,
innefattade förmåner, som för bolaget måste ega ett synnerligen stort
ekonomiskt värde. När nu emellertid enligt förslaget stäldes i utsigt
framtida behof för kronan att inlösa Önan, syntes den ifrågasatta åtgärden
att sålunda i hög grad öka bolagets med besittningen af denna
lägenhet förbundna rättigheter desto mindre vara med behörigt aktgifvande
på kronans fördel förenlig, som deraf utan tvifvel skulle följa,
att statens uppoffringar för den eventuela inlösningen af Önan komme
att ansenligt förstoras. Enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
mening borde sålunda i sammanhang med den ifrågavarande uppgörelsen
någon utsträckning icke medgifvas i de rättigheter, som enligt lag nu
tillkomme bolaget vid Önan. På grund af hvad sålunda och i öfrigt
anförts, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet
hemstält, att den gjorda framställningen icke måtte till vidare nådig
åtgärd föranleda.

Kammarkollegium, som härefter den 21 mars 1901 afgaf underdånigt
utlåtande, anförde dervid:

För den händelse det af trafikchefen ingeniören Magnell, på
uppdrag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppgjorda förslag
till anordningar af en fullständig vattenkraftuttagning på östra stranden
vid Trollhättan skulle efter sakkunniges pröfning befinnas tillfredsställande
och utförbart utan intrång å de för kanalens utvidgning och ombyggnad
nödiga utrymmen, syntes en sådan lösning af frågan om vattenkraftens
tillgodogörande så fullständigt upphäfva den förutsättning, från
hvilken det af komitén uppgjorda förslag till kontrakt om vattenledning
för kraftuttagning å vestra stranden utgått, att detta sistnämnda förslag
icke vidare torde förtjena något afseende.

Derest åter den af komitén uttalade mening, att vattenkraftens
ledning och uttagning borde förläggas å vestra stranden, fortfarande skulle
anses riktig, syntes de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen mot det uppgjorda
kontraktsförslaget framstälda anmärkningar i hvad de rörde tillgodoseende
af kanalintressets fordringar kollegium förtjenta af synnerlig
uppmärksamhet; hvarjemte kollegium framhållit angelägenheten
deraf, att kronan vid den ifrågastälda uppgörelsen tillförsäkrades
eganderätt till afl den bolaget tillhöriga mark, som kunde i uppgörelsen
afses till tunnelanläggning eller andra för kraftuttagningen
gemensamma anordningar, samt vidare och i anslutning till hvad Eders

17

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande derom andragit såsom sin underdånigt
mening uttalat, att då fastställande af komiténs förslag, i hvad det
bestämde om bolagets rätt till land och vatten vid Önan, skulle komma
att innebära en förlikning mellan parterna med eftergift å kronans sida
af förmåner, hvilkas omfattning nu icke läte sig bestämmas, men
livilka möjligen kunde vara, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
antagit, högst betydande, hithörande bestämmelse i kontraktsförslaget
borde ur uppgörelsen uteslutas.

På grund häraf och då de af myndigheterna vid berörda kontraktsförslag
i öfrig! gjorda erinringar kunde vara af beskaffenhet att böra
i ett eller annat hänseende föranleda till ändring i förslaget, hemstälde
kollegium i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes åt komitén
uppdraga att taga den väckta frågan i hela dess vidd i förnyadt öfvervägande
samt till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill
omständigheterna kunde anses föranleda.

Sedan, med anledning af de mot komiténs förslag sålunda framstälda
erinringar, handlingarna i ärendet blifvit till komitén öfverlemnade
för afgifvande af det förnyade yttrande och förslag, hvartill komitén
kunde finna de gjorda erinringarne föranleda, har komitén med underdånigt,
af bolagsstyrelsens yttrande och åtskilliga andra bilagor åtföljdt
utlåtande den 27 december nästlidna år öfverlemnat nytt förslag till öfverenskommelse
mellan kronan och bolaget.

Komiténs nu framlagda förslag, hvilket torde få i aftryck biläggas
detta protokoll, (bil. IV), innehåller hufvudsakligen följande bestämmelser,
nemligen: att under förutsättning af vederbörande domstols med gifvande

— som kontrahenterne gemensamt skulle söka utverka (§ 1)
— för tillgodogörande af ifrågavarande vattenkraft skulle utföras två
särskilda anläggningar vid Trollhättan å vestra stranden af Göta eif,
en för bolaget i väsentlig öfverensstämmelse med någotdera af två
alternativa af ingeniören J. Gust. Richert uppgjorda förslag, n:is IV
och V, som funnes å bilagda ritningar (bil. V och VI vid detta
protokoll) upptagna, och en för kronan i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af Richert i afgifvet utlåtande den 15 november 1901
närmare utveckladt förslag, hvardera beräknad för hela den disponibla
vattentillgången, men endast omkring halfva fallhöjden; att bolagets anläggning,
som skulle tillgodogöra den öfre fallhöjden, och som vore afsedd
för högst 250 kubikmeter vatten i sekunden, skulle omfatta en reglerings-
och intagsdam ofvanför fallen mellan vestra elfstranden och
Malgön, en genom berget å vestra elfstranden sprängd tunnel från
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Samt. 1 Afd. 61 Höft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

vattenintaget till stranden i närheten af Kung Oscars bro och en kraftstation,
förlagd alternativt vid tunnelns nedre (alternativ IV) eller öfre
(alternativ V) del; att återigen kronans anläggning, som skulle tillgodogöra
den nedre fallhöjden, afsedd att åstadkommas medelst en dambyggnad
tvärs öfver Flottbergsströmmen, hvilken dambyggnad skulle
tjena äfven till kanaldam, förutsatte såsom anordningar nämnda dambyggnad
äfvensom en afloppstunnel till den nedre vattenytan och en
kraftstation, förlagd omedelbart ofvanför kanaldammen; att bolaget skulle
bygga, bekosta och vidmakthålla sin anläggning allt under den kontroll
och med den påföljd för underlåtenhet att ställa sig gifna föreskrifter
till efterrättelse, som af Eders Kongl. Maj:t närmare bestämdes, hvarjemte
bolaget skulle ensamt vidkännas kostnaderna för alla af bolagets
anläggning betingade och af laga synedom faststälda anordningar till
tryggande af andra vattenverksegares rätt, äfvensom betala alla i följd
åf anläggningen till tredje man utgående ersättningar (§ 2); att kronan
å sin sida skulle bekosta sin anläggning, som hon egde utföra, när hon
så för godt funne; att emellertid bolaget skulle till kronan för uppförande
af dambyggnad och kraftstation med mera, utan ersättning och
med full eganderätt samt —- med undantag för en viss uppgifven
servitutsinteckning — gravationsfritt genast öfverlåta den å bilagd
planritning angifna mark, sträckande sig 400 meter nedanför och
300 meter ofvanför den projekterade kanaldammens midtlinie samt
med en största bredd af omkring 200 meter (§ 3); att bolaget förbunde
sig att utan ersättning tåla den uppdämning, som å bolagets
mark kunde uppstå i följd af kronans vattenkraftanläggning (§ 4); att
bolaget jemväl vore förbundet att med andra vattenverksegare, hvilkas
rätt af kronans anläggning till äfventyrs berördes, uppgöra om och
bekosta godtgörelse för minskning i den dem tillkommande vattenkraft,
så att hinder deraf icke måtte för kronans vattenverksanläggning
möta (§ 5); att, i den mån sådant kunde ske utan hinder eller
fara för egna anläggningar, kontrahenterna medgåfve hvarandra rätt
till afgiftsfritt framförande af elektriska ledningar samt till anläggande
eller användande af nödiga transportvägar, hvar å den andres intill
Trollhättefallen gränsande områden (§ 6); att bolaget tillförsäkrades
rätt att för all framtid tillgodogöra sig den vattenmängd, som, på
grund af blifvande laga synedom, finge vid hvarje tid genom dess
tunnel framföras, dock endast för motordrift (§ 7); att derest Trollhätte
kanal framdeles kom me att om- eller nybyggas, bolaget vore förpligtadt
att tåla den minskning i vattentillgång, som för kanalens förseende
med vatten befunnes vara behöflig (§ 9); att bolaget skulle till kronan

19

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

betala en årlig afgift af 5 kronor för effektiv hästkraft på turbinaxel
(§ 10); att denna afgift skulle utgå med oförändradt belopp under 50
år, men derest endera kortrahenten inom viss tid före utgången af
nämnda period så påyrkade, för en följande period af 50 år bestämmas
af gode män, och så vidare för hvarje 50-årsperiod (§ 11); att bolaget
ålåge att inom 5 år från slutlig synedom hafva fullbordat sin anläggning
i enlighet med faststäld plan och beträffande kraftstationen i viss
utsträckning, vid påföljd för underlåtenhet häraf, att kronan egde mot
lösen, som skulle bestämmas af gode män, med full eganderätt öfvertaga
all för anläggningen behöflig mark, jemte hvad af arbetet då
kunde vara fullbordadt (§ 12); att bolaget egde, under förbehåll af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga samtycke, å annan person öfverlåta kontraktet,
dock att om kronan, då tillstånd till öfverlåtelse söktes, hellie ville lösa
sig till hela anläggningen, hon dertill skulle ega rätt, dervid lösesumman
skulle bestämmas af gode män (§ 13); att samma lösningsrätt ock kunde
göras gällande, derest bolaget försummade att inom viss tid efter förfallodagen
betala den årliga afgälden eller eljes bröte mot kontraktets
väsentliga föreskrifter (§ 13); att kronans mot bolaget väckta talan om
bättre rätt till mark och vatten vid egendomen Öuan skulle nedläggas
och rättegångskostnaderna qvittas samt bolaget berättigas, att fortfarande
och tills vidare innehafva det af bolaget vid Önan disponerade
område, äfvensom att der använda så mycket vatten, som med derstädes
befintliga damanordningar naturligen kunde intagas och nu beräknades
motsvara en effekt af 3,000 turbinhästkrafter, wcn att, deiest kronan
framdeles skulle för kanaltrafiken eller annat ändamål genom dambyggnad
vid Flottbergsströmmen eller annan nedanför Onan belägen plats
önska åstadkomma sådan höjning i vattenståndet, att fallhöjden vid
Önan till men för turbinanläggningarna derstädes minskades, eller för
dylikt ändamål önska disponera större eller mindre del af Önans nuvarande
område, bolaget skulle, 2 år efter det kronan derå framstält
anspråk, till henne afstå hela egendomen Önan med derå befintliga
byggnader, mot det att bolaget för vattenkraften erhölle vederlag
genom befrielse från afgifts erläggande för 3,000 hästkrafter vid bolagets
kraftstation vid vestra stranden af Trollhättan, och för byggnaderna,
af hvilka endast de skulle afses, som funnes den dag, då kronan framstälde
sitt anspråk, erhölle lösen efter gode mäns värdering (§ 14).

I sitt nu afgifna underdåniga yttrande har komitén andragit, bland
annat: Hvad Eders Kongl. Maj:ts ''befallningshafvande uttalat till förmån
för vattenkraftanordningarnas förläggande å östra elfstranden hade
icke rubbat den af komitén i dess förra utlåtande framhållna uppfattning.

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Om icke något afseende behöfde fästas vid kanaltrafikens intressen,
kunde det väl vara lämpligare att förlägga vattenkraftanordningarna
på den östra elfstranden, der nivåförliållandena medgåfve vattnets framledande
i en öppen kanal och der bergets beskaffenhet vore bättre än
på den motsatta stranden. Då emellertid minst två, och ända till
fyra kanalleder med tillhörande slussar kunde erfordras, och då det
ännu icke vore afgjordt, huru och hvarest dessa borde anordnas, torde det
kunna anses såsom högst olämpligt att sönderstycka strandområdet
genom storartade och dyrbara vattenbyggnader, hvilka sedermera med
säkerhet kunde antagas komma att försvåra eller rent af omöjliggöra
en rationel lösning af den för landet ännu mera vigtiga kanalfrågan.
Då för öfrigt det af trafikchefen ingeniören Magnell uppgjorda,
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade kanalförslag,
såsom medförande^ omstörtning i många nu rådande förhållanden, torde
blifva mycket svårt att bringa till utförande, och dessutom sannolikt
skulle ställa sig dyrare än det af majoren Laurell uppgjorda, och
då den besparing, som skulle kunna vinnas genom tunnelns ersättande
med en öppen kanal, endast representerade en ganska ringa del af
anläggningens totalkostnad, hölle komitén obetingadt före, med hänsyn
särskildt till kanalfrågans framtida lösning, att den östra stranden borde
reserveras för kanaltrafiken, den vestra för vattenkraftanläggningar.
Med hänsyn till utgången af ofvan omförmälda rättegångar skulle numera
endast det med alternativ A. i komiténs förra utlåtande betecknade
förslag kunna komma att tillämpas samt det med alternativ B.
betecknade vara att anse såsom förfallet. 1 anledning af de anmärkningar,
som fram stälts mot förslaget i hvad det afsåge tillgodogörande
af vattenkraften i Trollhättefallen medelst för kronan och bolaget gemensamt
vattenintag och gemensam tunnelbyggnad, hade komitén tagit i
förnyadt öfvervägande frågan om lämpligaste sättet att lösa de svårigheter,
som uppstode deraf, att ena parten endast egde vatten och andra
parten endast strand. Under förutsättning att det genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens försorg utarbetade förslaget till ombyggnad af
Trollbätte kanal med deraf föranledd dambyggnad öfver Flottbergsströmmen
icke komme till utförande, vidhölle komitén, att förslaget om
vattenkraftens tillgodogörande medelst en enda stor vattenkraftanläggning
fortfarande vore ur teknisk och nationalekonomisk synpunkt
den lämpligaste anordningen. Men enär bolaget icke ansåge sig kunna
medgifva kronan eganderätt till de i detta förslag afsedda gemensamma
vattenbyggnaderna, samt de anmärkningar, som af de hörda myndigheterna
tramstälts deremot, att kronan endast bekomme nyttjanderätt

21

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 74

till desamma, icke torde kunna undanrödjas, med mindre än att kronan
och bolaget erhölle hvardera sin vattenkraftanläggning, hade komitén
ansett sig skyldig afgifva förslag till frågans lösning jemväl i sist angifna
riktning.

Utöfver komiténs förut framstälda förslag att tillgodogöra ifrågavarande
vattenkraft med en tunnel och hela den disponibla vattenmängden,
uttagen vid två nära hvarandra liggande stationer, skulle
densamma äfven kunna tillgodogöras genom två särskilda anläggningar,
antingen sålunda att genom två ungefär jemnlöpande tunnlar uttoges
hela fallhöjden med delad vattenmängd (major Laurells förslag) eller
ock så, att den öfre anläggningen skulle tillgodogöra hela den disponibla
vattenmängden men blott omkring halfva fallhöjden, och den
nedre den återstående fallhöjden och hela den disponibla vattenmängden
(väg- och vattenbyggDadsstyreisens förslag).

Hvad anginge major Laurells förslag till vattenkraftens tillgodogörande
medelst gemensamma dambyggnader samt två (eller flera)
bredvid hvarandra löpande tunnlar, sträckande sig från vattenintaget
till särskilda kraftstationer vid fallens fot, kunde deremot anmärkas,
att två tunnlar alltid blefve dyrare än en, äfven om den utsprängda
bergmassan blefve densamma, samt att tryckförlusten ökades i afsevärd
grad, hvarjemte det åsyftade ömsesidiga oberoendet icke vunnes, så
länge båda (eller alla) anläggningarna i allt fall blefve beroende af en
gemensam regleringsdam. Skulle dessutom den föreslagna kanaldammen
nödvändiggöra kraftstationernas förflyttning några hundra
meter längre ned, med motsvarande förlängning af tunnlarne, så ökades
derigenom såväl tryckförlusten som kostnaden så betydligt, att fördelen
af fallens koncentrering blefve skäligen obetydlig. Äfven kunde man
hysa åtskilliga betänkligheter mot detta förslag med hänsyn till berggrundens
dåliga beskaffenhet, såsom närmare framginge af eu genom
komiténs ledamot geologen vid Sveriges geologiska undersökning F.
Svenonius, på komiténs uppdrag verkstäld okulär geologisk undersökning,
för hvilken redogörelse lemnades i särskild, utlåtandet bifogad,
berättelse.

Under sådana förhållanden hade komitén med anslutning till
väg- och vatt eu byggnadsstyrelsens förslag kommit till den uppfattning,
att problemet bäst och enklast torde kunna lösas genom fallhöjdens
delning på två särskilda vattenkraftanläggningar, den ena för kronan,
den andra för bolaget, till utförande af hvilka anläggningar ingeniören
J. Gust. Richert på uppdrag af komitén utarbetat handlingarna bifogade
förslag, upptagande för bolagets anläggning två alternativ (alternativ

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

IV och V) allt efter som bolagets kraftstation skulle förläggas nedanför
eller ofvanför det öfre fallet. För bolagets anläggning uppskattades
den effektiva fallhöjden enligt alternativ IV till 13,7 meter och enligt
alternativ V till 13,5 meter och beräknades, under antagande att 250 kubikmeter
i sekunden framleddes genom tunneln, den häraf alstrade naturkraften
motsvara respektive 30,300 och 31,000 elektriska hästkrafter.
För kronans anläggning med en beräknad effektiv fallhöjd af 15,1 meter
och med en disponibel vattentillgång af 250 kubikmeter i sekunden
blefve effekten 34,400 elektriska hästkrafter. Kostnaderna för anläggningarna,
fullt utbygda, hade beräknats, för bolagets enligt alternativ IV
till 5,000,000 kronor och enligt alternativ V till 4,600,000 kronor, samt
för kronans till 4,000,000 kronor, i livilket sistnämnda belopp dock icke
medtagits kostnaden för kanaldammens uppförande. På grundvalen af
ofvan angifna anordningar för tillgodogörande af vattenkraften vid
Trollhättan, hade komitén sedermera efter förhandlingar med delegerade
af bolagets styrelse uppgjort det nu framlagda förslaget till kontrakt
mellan kronan och bolaget. Den allmänna förutsättning, på hvilken
detta kontrakt vore bygdt, vore den, att hvardera kontrahenten skulle
sättas i tillfälle att utföra sin vattenkraftanläggning, hvarvid kronan
till bolaget för ad framtid öfverlemnade nyttjanderätten till för dess
anläggning erforderligt vatten och bolaget till kronan afstode för dennas
vattenkraftanläggning nödig mark samt i öfrigt undanröjde de hinder
för anläggningens utförande, som förefunnes på grund af vare sig bolagets
eller andra vattenverksegares rätt. Enligt komiténs uppfattning borde bolaget
för den rätt till kronans vatten, som bolaget skulle bekomma,
med hänsyn till de olika värdeförhållandena särskildt godtgöra kronan
utöfver de rättigheter, som bolaget skulle till kronan afstå. Vid bestämmandet
af den i sådant afseende föreslagna årliga afgäld hade komitén
tagit hänsyn dels till omfattningen af de fördelar, som kronan erhölle
genom möjligheten att utföra sin anläggning, dels ock dertill att kronan
vid Trollhättan endast egde vattnet men icke stranden, till följd hvaraf
komitén ansett sig kunna stanna vid ett lägre belopp än beträffande
de vattenfall, hvaröfver komitén i sådant afseende dittills haft tillfälle
uttala sig. Hvad anginge egendomen Önan, hade komiténs derutinnan förut
afgifna förslag icke afsett att innebära mera, än att bolaget tillförsäkrades
den vattenkraft, som tillgodogjordes å vid anläggningarna nu installerade
turbiner och dynamomaskiner, motsvarande enligt nu bifogadt intyg
cirka 3,000 hästkrafter å turbinerna. Till förtydligande häraf hade komitén
emellertid föreslagit att ifrågavarande bestämmelse måtte erhålla den
lydelse, § 14 i det nu framlagda kontraktsförslaget utvisade. För

23

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7 i.

ett bättre tillgodoseende af kanalintresset, äfvensom för möjliggörandet
af den föreslagna uppdämningen vid Flottbergsströmmen, hade komitén
nu hemstält om skyldighet för bolaget att inom viss tid efter af
kronan gjord anmälan afstå hela egendomen Onan till kronan utan
annan ersättning än för derå vid tiden för anspråkets framställande
befintliga byggnader samt befrielse från afgifts erläggande för 3,000
hästkrafter å turbinaxel vid bolagets kraftstation å vestra stranden.
Då kronan, vare sig den ville använda vattenkraften för industrielt
ändamål eller önskade att ny- eller ombygga kanalleden förbi
Trollhättan, i en icke allt för långt aflägsen framtid kunde behöfva
taga ifrågavarande egendom eller del deraf i besittning, eller å dess
vattenrätt förorsaka intrång, ansåge komitén redan häruti ligga tillräcklig
grund för kronan att ingå den föreslagna förlikningen, äfven om denna
icke, såsom här vore fallet, utgjorde ett led i den följd af överenskommelser,
som förevarande kontraktsförslag innebure, dervid ock finge
framhållas, att den förbindelse, som bolaget enligt kontraktsförslagets
§ 5 skulle åtaga sig att med vattenverksegare, hvilkas rätt af kronans
anläggning till äfventyrs berördes, uppgöra om och bekosta godtgörelse
för minskning i dem tillkommande vattenkraft, så att hinder deraf icke
för kronans vattenverksanläggning mötte, gjorde förlikningen beträffande
egendomen Önan på nu föreslagna vilkor synnerligen önskvärd.

Vid afgifvandet af detta komiténs yttrande voro bland dess ledamöter
i vissa afseenden skiljaktiga åsigter rådande, i det geologen
Svenonius och kaptenen Hj. Richert sammanstämmande ansago, att
komitén bort föreslå Eders Kongl. Maj:t att såsom ett ytterligare vilkoi
för uppgörelsen med kraftaktiebolaget fordra sådan ändring i bolagets
bolagsordning, att icke aktiemajoriteten inom bolaget skulle kunna ligga
utom riket. Eu sådan bestämmelse syntes vara af vigt, då det enligt
reservanternas åsigt vore mycket sannolikt, att i en närmare eller fjeimare
framtid en icke ringa del af sydvestra Sveriges industri och mahända
äfven samfärdsmedel skulle blifva i ganska väsentlig mån beroende
af nu tillämnade kraftanläggning. Skulle man framdeles finna, att ett
sådant försigtighetsmått icke erfordrades till skydd för landets egna
industriela och öfriga intressen, vore det gifvetvis lätt att i detta hänseende
lossa på arrendevilkoren. Geologen Svenonius ansåg derjemte,
att kronan vid detta tillfälle borde förbehålla någon särskild förman
för de kommuner, inom hvilka den storartade kraftkällan funnes, sa
att dessa kommuner blefve i någon mån skyddade från allt för hårdt
uppskörtande i {råga om någon del af deras blifvande kraftbehof, samt

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74

ansåg derför, att komitén bort föreslå ett så lydande tillägg till kontraktsbestämmelserna: ))§

15. Trollhättans och Gustaf Adolfs kommuner må ega att, efter
i lämplig tid skedd anmälan och sedan minst 11,000 hästkrafter blifvit
installerade, af bolaget arrendera ett kraftbelopp intill en femtondedel
( 15) af den installerade kraften mot ett arrendepris, som i görligaste
mån beräknas efter verkliga produktionskostnaden.»

Uti det af bolagsstyrelsen öfver förslaget afgifna yttrande har
styrelsen förklarat bolaget icke kunna förbinda sig att betala den af
komitén föreslagna årliga afgift af fem kronor per effektiv hästkraft,
utan påyikat dess nedsättande till fyra kronor men i öfrigt funnit
kontraktsförslagets vilkor och bestämmelser antagliga, dock med erinran,
beträffande § 9, att den här föreslagna bestämmelsen — i fråga om
bolagets skyldighet att tåla minskning i vattentillgången i händelse
af kanalens framtida om- eller nybyggnad — antoges endast afse
sådan minskning i vattentillgången, som för kanalens förseende med
vatten för kanaltrafiken befunnes vara behöflig, och, i afseende å § 13,
att den här inrymda föreskrift — angående kronans lösningsrätt till
bolagets anläggning vid fråga om kontraktets öfverlåtande — icke finge
anses innebära, att den blotta omständigheten att bolaget sökte tillstånd
till öfverlåtelse af kontraktet, skulle för kronan medföra lösningsrätt
till bolagets anläggning, utan att bolaget kunde förbehålla sig att,
derest samtycke till öfverlåtelsen icke erhölles, fortfarande sjelf få behålla
anläggningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär uti den 9 sistlidne januari afgifvet
utlåtande anfört, bland annat, följande: Den i styrelsens förra underdåniga
utlåtande uttalade åsigt, att östra stranden vid Trollhättan i stort
sedt borde reserveras för farleden, hvilken åsigt grundats på utredningar
vid styrelsens egna rekognosceringar och majoren Laurells fullständiga
undersökningar, hade så mycket mindre rubbats af hvad Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes sakkunnige, ingeniören Magnell anfört, som
ett vattenverk vid Hojums varp, på sätt han antydt, antagligen skulle
synnerligen försvåra sjötrafik med tunga fartyg till och från den sluss, som
för nämnda plats upptagits i såväl bemälde sakkunniges utkast som majoren
Laurells af styrelsen gillade förslag till ny farled vid Trollhättan. De af
komitén nu föreslagna anordningar slöte sig i tekniskt hänseende så
nära som möjligt till hvad styrelsen i sitt förra utlåtande angifvit såsom
önskligt, hvarigenom således skulle vinnas hvad styrelsen då ansett
och fortfarande ansåge böra sättas främst, nemligen beredande af möjlighet
för kronan att oberoende af annan förfoga öfver sin vattenrätt och dessgenom

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Venerns ifrågasatta reglering motsedda tillökning, för hvithet ändamål vid
öfre fallet skulle kunna användas Gullön och Toppöarne, eventuel Önan
— derest ej kronan genom inlösen blifvit egare af den för bolaget afsedda
anläggningen — och vid nedre fallet det för kronan bestämda området
lemnade erforderligt utrymme. Beträffande det för farleden, ombygd efter
det nu uppgjorda kanalförslaget, erforderliga området af Önan, ginge komiténs
nu förevarande förslag väl ej så långt, som styrelsen i sitt förra utlåtande
ansett önskligt, men förslaget härutinnan syntes dock antagligt. Det
kunde emellertid förutsättas, att kronan kunde hafva inlöst bolagets vattenverk,
innan å Önan beböfde göras något som helst intrång, och i sådant fall
saknades tillämpning för den enligt § 14 i kontraktsförslaget föreskrifna
nedsättning i bolagets afgifter för vattenrättens nyttjande, hvadan en
för sådant fall formulerad bestämmelse borde till förebyggande af framtida
osäkerhet i kontraktet införas. I enahanda syfte borde det i § 12
af förslaget förekommande stadgande att kronan, för den händelse
bolaget ej inom viss tid hade fullbordat sin anläggning i der föreskrifven
omfattning, egde mot lösen öfvertaga »all för anläggningen behöflig
mark» i afseende å detta uttryck förtydligas derhän, att området angåfves
med hänvisning till bilagd karta och till den storlek, att detsamma med
omkring 200 meters bredd skulle börja omkring 150 meter ofvanför
den i forshufvudet tillämnade dammen samt derifrån sträcka sig längs
elfven omkring 200 meter nedanför Kung Oscars bro. För full tydlighets
skull borde till slutet af § 7 momentet 1 — deri bolaget tillförsäkrades
nyttjanderätt till allt det vatten, som finge genom dess tunnel
framledas — läggas orden: »dock högst 250 kubikmeter vatten i
sekunden». Under förutsättning att bolagets åtaganden och skyldigheter
enligt §§ 4, 5, 7, 9, 12, 13 och 14 i kontraktsförslaget kunde
bibehålla sin effektivitet, äfven om bolagets rätt till större eller
mindre delar öfverginge till annan, syntes de med frågan sammanhängande
allmänna intressen vara i förslaget nöjaktigt tillgodosedda.
Om det i hufvudsak vore likgiltigt, huru snart Trollhättans vattenkraft
kunde komma att tillgodogöras, samt om största vigten läge på att
bereda kronan möjligast billiga pris å landområde vid Trollhättan, torde
sådant måhända kunna genom kontraktsförslagets förkastande frampressas.
Enligt styrelsens mening vore emellertid tryggandet af vattenkraftens
snara ändamålsenliga tillgodogörande en nationalekonomisk
vinst, för kronan af vida högre betydelse än en jemkning i priset på
derför erforderligt jordområde. Då komiténs senaste förslag i hufvudsak
syntes på liimpligt sätt mot hvarandra afväga ömsesidiga fördelar
Bih. till Riksd. Prut. 1902. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 4

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

och eftergifter samt i tekniskt hänseende syntes vara fullt tillfredsställande,
hade detsamma från styrelsens sida ej föranledt andra
erinringar än de ofvan angifna.

Jemväl kammarkollegium har den 6 nästlidne februari ånyo i
ärendet sig utlåtit och dervid anfört, att kollegium, då af hvad i
ärendet numera förekommit syntes framgå, att utväg för ett mera
skyndsamt tillgodogörande af vattenkraften i Trollhätte strömmar icke
kunde annorledes än genom en öfverenskommelse mellan kronan och
bolaget beredas, icke kunde annat än gilla komiténs förevarande förslag
i dess allmänna syfte; att beträffande förslagets hufvudgrunder,
kollegium funnit sina vid det förra förslaget framstälda erinringar
om behörigt iakttagande af kanalintressets fordringar och om angelägenheten
deraf, att kronan med hänsyn till anstalterna för dess
vattenkraftuttagning stäldes oberoende af bolaget, vara i det nya förslaget
till fullo beaktade; att kollegium sålunda jemväl ur dessa synpunkter
funne detta förslag förtjent att vinna afseende; att kollegium
visserligen, i betraktande af ännu rådande ovisshet om vidden och
värdet af de lagliga rättigheter i land och vatten vid Önan, som
af kronan skulle kunna göras gällande, fortfarande, likasom vid det
förra förslaget härom uttalats, skulle ansett önskligt, att bestämmelser
om förlikning af tvisten angående denna egendom kunnat ur den ifrågastälda
uppgörelsen uteslutas, men att, med afseende å hvad komitén
nu andragit och då det nu framlagda förslaget i denna del väsentligen
bättre än det förut framkomna syntes tillgodose kronans fördel, kollegium
funne komiténs förevarande förslag jemväl härutinnan kunna vara
antagligt; samt att kollegium i öfrigt för sin del icke funnit anledning
till anmärkning mot förslaget i vidare män, än att, beträffande detaljbestämmelserna
i kontraktet, kollegium dels funne de af bolagsstyrelsen
vid §§ 9 och 13 gjorda påminnelser vara befogade, dels jemväl anslöte
sig till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i afseende å §§ 7, 12
och 14 anmärkt, och dels slutligen — vid det förhållande, att stadgandena
i §§ 4 och 14, med hvarandra sammanstälda, syntes lemna rum
för ovisshet, huruvida bolaget skulle vara pligtigt att utan ersättning
tåla jemväl sådan uppdämning, som genom utförande af kronans vattenkraftanläggning
uppkomme till men för bolagets turbinanläggningar å
Onan, men sådant väl syntes böra vara meningen — hemstälde huruvida
ej kontraktet härutinnan borde förtydligas.

Slutligen har kraftaktiebolaget till Eders Kongl. Maj:t inkommit
med en skrift, deruti bolaget, ehuru vidhållande att ett pris af fem
kronor för hästkraft vore mera än som kronan rättvisligen borde af

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

bolaget begära med fästadt afseende dels vid värdet af vattenfall i
allmänhet, dels vid de särskilda omständigheter, hvarunder vattenkraften
i Trollhätte strömmar åt kronan vindicerats och dels vid omöjligheten
för kronan att utan eganderätt till strand vare sig sjelf utnyttja eller
till annan än strandägare upplåta rätten till vattnet, nu likväl erbjudit
sig att undanrödja den sista skiljaktigheten mellan komitén och bolaget
genom att gå in på att betala en årlig afgäld af fem kronor för hästkraft,
dock under följande vilkor, nemligen, att frågan erhölle sin slutliga
lösning så tidigt, att bolaget redan under innevarande år kunde hinna
erhålla laga syn enligt förslagskontraktets § 1, och att kontraktets bestämmelser
i öfrigt icke utan bolagets särskilda medgifvande i sak ändrades.

Då jag nu går att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för första
gången för Riksdagen framlägga förslag angående tillgodogörandet åt
staten tillhörig vattenkraft, finner jag mig icke kunna underlåta att
framhålla denna frågas i flera hänseenden stora betydelse.

Det är nemligen icke nog med att statskassan, genom att de ansenliga
kapitaltillgångar, som ligga uti statens obegagnade vattenfall,
göras fruktbärande, kan beredas en ganska afsevärd inkomst. Äfven ur
nationalekonomisk och politisk synpunkt är det af framstående vigt,
att de i statens ego varande vattenfallen blifva tillgodogjorda. Föi
främjandet af ett lands ekonomiska utveckling kan väl öfver hufvud
intet vara mera angeläget, än att de naturliga hjelpmedel, hvilka stå
till förfogande, komma till behörig användning, och man behöfver endast
tänka på, å ena sidan, det framstående rum bland sådana hjelpmedel,
vattenkraften i de svenska elfvarne intager och, a andra sidan, huru
stor del af denna kraft ännu framrinner obrukad, för att inse, att ett
missförhållande här förefinnes, som måste rättas. Nödvändigheten af
att kraftiga åtgärder i detta syfte med snaraste vidtagas, framträder
med hvarje år allt starkare. Det storartade uppsving, landets industri
och kommunikationsväsende under senaste årtiondena haft att uppvisa,
har, med hänsyn till den rådande bristen inom landet på lämpligt
bränslemateriel för alstrande af den för nämnda grenar af ekonomisk
verksamhet erforderliga drifkraft, nödvändiggjort en alltjemt ökad import
af stenkol och derigenom jemväl klargjort, i huru hög grad vi för
närvarande äro för fvllandet af vart bränslebehol beroende af utlandet.
Olägenheterna och, i händelse af krig, faran saväl i ekonomiskt hänseende
som ur försvarssynpunkt af- ett sådant beroende hafva icke heller
lemnats obeaktade, utan har uppmärksamheten allt lifligare riktats på
angelägenheten af ett bättre tillvaratagande af de inom landet befintliga

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

källor för åstadkommande af drifkraft, som våra torfmossar och vattenfall
erbjuda. Att staten under sådana förhållanden bör på allt sätt
söka medverka till en lycklig lösning af såväl torffrågan som vattenfrågan
är uppenbart och har, hvad den förra angår, jemväl af statsmakterna
till fullo erkänts genom statsmedels anvisande för åtgärder i
syfte att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att
tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång. Statens
ingripande till förmån för vattenfrågan är för visso af icke
mindre vigt och bör vara så mycket lättare att utverka, som statens
uPPgift i detta hänseende inskränker sig till att staten bör ställa
den staten tillhöriga vattenkraft, som icke för dess egna ändamål
finnes behöflig, till den enskilda företagsamhetens förfogande emot
godtgörelse och staten alltså, på samma gång den gagnar det allmänna,
bereder sig sjelf en ekonomisk fördel. För att båda dessa ändamål
skola kunna på bästa sätt samtidigt främjas är emellertid angeläget, att
den godtgörelse, staten för sådan kraft betingar sig, och de vilkor i
öfrigt, staten härvid uppställer, afmätas så, att staten å ena sidan icke
oskäligt betungar de företag, som vilja begagna kraften, men å andra
sidan icke heller gör sådana eftergifter, att en skadlig konkurrens mellan
afnämare af staten tillhörig kraft och industriidkare, hvilka äro hänvisade
till i enskild ego varande vattenfall, derigenom främjas.

Huru vigtigt det är att staten snarast möjligt praktiskt ådagalägger
sin benägenhet att uti förevarande afseende fylla sin uppgift och lemnar
industrien det stöd, som måste ligga uti vissheten om att statens medverkan
för vattenfrågans lösning kan påräknas, torde knappast särskildt
behöfva påpekas.

Med hänsyn till nu angifna allmänna synpunkter och i betraktande
deraf att, såsom allmänt kändt är, Trollhättefallen representera en af
de mest betydande och dertill bäst belägna vattenkraftkällor inom
landet, är det påtagligt att, enligt min uppfattning, staten har stort intresse
af att dessa vattenfall sa snart ske kan blifva tillgodogjorda.

Huru detta lämpligast skall ske, är naturligen icke lätt att afgöra.

I hvarje fall, då fråga är om sa betydande krafttillgångar, som de nu
ifrågavarande, måste ett sådant afgörande blifva förenadt med vissa
svårigheter, och i afseende a vattenkraften vid Trollhättan äro dessa
svårigheter af lätt insedda skäl ovanligt störa. Man har nemligen här
att taga hänsyn icke allenast dertill, att vattnet och stränderna tillhöra
olika egare, utan äfven till den för samfärdseln ytterst vigtiga Trollhätte
kanalleds intressen. Vidare och då man vid planläggandet af
anordningar för tillgodogörandet af vattenkraft bör tillse, att dessa

29

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

vidtagas på sådant sätt, att de medgifva ett så fullständigt xi Nyttjande
som möjligt af hela den kraft,'' hvilken kan blifva för ändamålet tillgänglig,
samt hvad Trollhättefallen angår en eventuel reglering i framtiden af
vattenståndet i Venern kan antagas komma att medföra en väsentlig
ökning af den för kraftanläggningar nu disponibla vattenmängden,
måste vid den föreliggande frågans bedömande äfven härvid fästas behörigt
afseende.

En af de första frågor, som, då man går att mot hvarandra väga
de olika möjligheterna att exploitera ett vattenfall, framställer sig, är,
såsom komitén jemväl framhållit, den, huruvida kraften lämpligast
bör uttagas vid en stor eller flera smärre stationer. De allmängiltiga
skäl, hvilka af komitén anförts för en enda anläggning, synas mig
särdeles öfvertygande och af samma skäl måste naturligen, om det af
andra orsaker finnes behöfligt att fördela kraften på flera anläggningar,
ett mindre antal vara att föredraga framför ett större.

Jag torde härefter få öfvergå till granskningen af de särskilda
förslag till nu förevarande frågas lösning, för hvilka jag här ofvan
redogjort. Bland dessa förslag torde det af majoren Gagner och yrkesinspektören
Uhr under ledning af landshöfdingen Lothigius år 1894
uppgjorda numera kunna lemnas helt och hållet ur räkningen, då detta
förslag, utom det att detsammas utförande af sakkunniga ansetts förenadt
med stora svårigheter och oberäkneliga kostnader, blifvit uppgjordt
under helt andra förutsättningar i afseende å omfånget af kronans
vattenrätt, än man nu har att räkna med, och derför åsyftar endast ett
partielt tillgodogörande af hela vattenkraften. Att emellertid på något
annat sätt, än berörda förslag antyder, kraften skulle kunna med begagnande
endast af de kronan tillhöriga öar i elfven lättare och fullständigare
uttagas, har icke ens antydts och kan för visso anses ogörligt.

Derest det åsyftade målet skall kunna nöjaktigt uppnås, lärer
man derför med nödvändighet vara hänvisad till elfstränderna.

Med hänsyn till den af mig förut påpekade önskvärdheten af att
kraften icke splittras på flera anläggningar än som är oundgängligen
nödigt, anser jag helt naturligt att åtminstone hufvudmassan af det för
kraftanläggningar tillgängliga vattnet bör vid endera stranden uttagas.

Valet mellan den östra och den vestra stranden erbjuder icke
synnerliga svårigheter. Lika gifvet som den östra varit att fördraga,
om hänsyn ej behöft tagas till kanalintresset, lika gifvet måste under
nu rådande förhållanden den vestra lemnas företräde. Redan en blick
på kartan synes vara tillräcklig för att ådagalägga, att stora olägenheter
såväl för kanalleden som för blifvande kraftstationer och industriela

30

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

anläggningar skulle kunna förväntas komma att i framtiden uppstå, om
det begränsade och vid en utvidgning af kanalen, sådan den redan
påtänkts, till stor del behöfliga utrymmet å östra stranden nu toges i
anspråk för kraftuttagning i större skala, och vid besök, som jag, i syfte
att bilda mig en säkrare uppfattning i ämnet, på platsen aflagt, bär
jag blifvit ytterligare stärkt uti denna min åsigt. I likhet med såväl
komitén som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och efter samråd med
chefen för civildepartementet kan jag derför icke heller annat än bestämdt
tillstyrka, att östra stranden i stort sedt reserveras för kanalens
behof. Att en eller annan mindre kraftstation kan dit förläggas utan
att intrång derigenom behöfver göras å kanalledens intressen finner
jag väl antagligt, men anser i allt fall icke tillrådligt att ens sådana
anläggningar der göras, innan kanalfrågan blifvit definitivt löst.

Liksom flertalet sakkunnige är jag alltså af den åsigt, att frågan
fullt ändamålsenligt kan lösas endast genom att hufvudkraften uttages
på vestra stranden. Härför erfordras emellertid ovilkorligen eu uppgörelse
mellan staten såsom egare af vattnet och Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag såsom egare af stranden. Eu dylik uppgörelse kan
tänkas ske under flera olika former, nemligen antingen så att staten
förvärfvar eganderätten till stranden eller så att staten till bolaget afyttrar
vattenrätten eller slutligen, på sätt vattenfallskomitén föreslagit,
så att öfverenskommelse rörande vattenkraftens uttagande mellan staten
och bolaget träffas.

Hvad det första af dessa alternativ beträffar, är att märka, att
något erbjudande från bolagets sida att till staten försälja stranden
icke gjorts, och att då, enligt af bolaget sjelft lemnad, uti handlingarna
i ärendet förekommande uppgift, bolaget vid inköpet af stranden, med
hvilken då antagits följa vattenrätt, uppskattat densamma till 2,230,000
kronor, minsta sannolikhet icke lärer förefinnas för att bolaget, så länge det
ser någon som helst utsigt att kunna genom åtkommande af dispositionsrätt
till vatten göra det sålunda nedlagda kapitalet fruktbärande,
skall godvilligt underkasta sig den betydande förlust en försäljning
ensamt af den så dyrköpta stranden ovilkorligen måste medföra. Visserligen
är det, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande antydt,
ganska antagligt att, om staten nu ställer sig helt och hållet afvisande
mot bolaget, detta förr eller senare kommer uti sådan ställning, att det
finner sig nödgadt till staten afyttra stranden, men, äfven om, såsom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande synes anse, det för staten vore
skäligen likgiltigt, när vattenkraften i Trollhättefallen blefve tillgodogjord,
skulle jag för visso icke ansett mig kunna tillstyrka ett dylikt

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

tillvägagående från statens sida, med mindre det visat sig alldeles omöjligt
att på skäliga vilkor med bolaget träffa öfverenskommelse.

Det andra alternativet, eller att staten skulle till bolaget försälja
sin vattenrätt, torde under inga förhållanden kunna komma i fråga.

Återstår alltså det tredje, nemligen en öfverenskommelse mellan
staten och bolaget rörande vattenkraftens tillgodogörande. Att för ett
aftal i sådant syfte några oöfverstigliga svårigheter icke kunna möta
är sjelfkärt, då båda parterna måste vara lika intresserade af frågans
snara lösning. De underhandlingar, hvilka af vattenfallskomitén, å
kronans vägnar, förts med bolaget, hafva äfven resulterat uti de två särskilda,
på väsentligt olika principer grundade, men hvar för sig mycket
beaktansvärda kontraktsförslag, för hvilkas innehåll jag här ofvan
redogjort.

Af dessa båda förslag anser jag emellertid i likhet med såväl vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen som kammarkollegium det senast framkomna
från statens sida sedt vara att obetingadt föredraga framför det först
uppgjorda. Visserligen innebär det senaste förslaget en delning af vattenkraften
på två anläggningar i stället för endast eu enligt det törsta
förslaget, men för eu sådan delning finnas i detta fall synnerligen
goda skäl.

För att, i händelse en för staten och bolaget gemensam anläggning
i anslutning till komiténs första förslag komme till utförande,
staten skulle erhålla fullt nöjaktig trygghet för framtiden, borde nemligen
åt staten beredas eganderätt till all den uti anläggningen ingående
eller af densamma berörda mark; och då det nu visat sig för bolaget
omöjligt att afstå från sin eganderätt i detta hänseende — hvilket för
öfrig!, då bolagets utsigter att kunna anskaffa för anläggningen erforderliga
medel naturligen skulle derigenom väsentligt minskas, synes lätt
förklarligt — samt genom fallens uppdelande i enlighet med komiténs
senare förslag på två, af hvarandra helt och hållet oberoende anläggningar,
af hvilka staten skulle komma att ega den ena och bolaget den
andra, de båda kontrahenternas inbördes ställning skulle blifva på ett
fullt betryggande sätt ordnad, synes mig häruti ligga ett mäktigt
talande skäl för att detta förslag i princip antages.

Emot frågans lösning på detta sätt hafva emelleitid invändningar
från sakkunnigt håll icke saknats. Uti eu till mig afgifven promemoria
i ämnet har nemligen majoren Laurell erinrat hufvudsakligen, dels att
den föreslagna delningen af fallhöjden vore tekniskt och ekonomiskt
ofördelaktig, emedan turbiner och generatorer derigenom skulle erhålla
mindre omloppshastighet och följaktligen större dimensioner, dels att

32

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 74.

den mellan de båda kraftstationerna bildade bassängen vore allt för
liten för att kunna på ett tillfredsställande sätt utjemna vattenförbrukningens
variationer, hvilket åter skulle medföra för turbindriften ofördelaktiga
tryckförändringar, dels ock att efter uppgörelsen vid fallets
öfre del ingen annan plats skulle finnas reserverad för användning af
den utöfver 250 kubikmeter tillgängliga vattenmängden än liolmarne i
strömmen och den mellan strömmen och den blifvande segelleden
liggande strandremsan, hvilka platser vore för sådana anläggningar
jemförelsevis otjenliga; och har Laurell till förekommande af dessa
olägenheter föreslagit utförande af två skilda tunnlar och kraftstationer,
hvardera tillgodogörande hela fallhöjden, hvarjemte möjlighet borde
beredas att för tillgodogörande af den tillökning i vattenmängd, som
kunde förväntas uppkomma genom Venerns reglering, anlägga ytterligare
en tunnel med tillhörande kraftstation. Samtliga dessa kraftstationer
skulle förläggas vid den nedre lugnvattenytan, omkring 1,600
meter från tunnelinloppen.

Al denna Laurells promemoria har jag ansett mig böra lemna
förslagsställaren, ingeniören Richert tillfälle att taga del; och har
jemväl Richert till mig ingifvit en promemoria i ämnet, deruti han
till bemötande af Laurells invändningar hufvudsakligen anfört: att

Laurell utginge från den förutsättning att en ökning i fallhöjden ovilkorligen
skulle medföra en minskning af kostnaden för kraftstationen,
för hästkraft räknadt; att detta dock vore riktigt endast under
förutsättning, att fallhöjden icke vore tillräcklig för att turbinen
skulle få den omloppshastighet, som med afseende å generatorns
storlek vore den lämpligaste; att enligt det första af Richert upprättade
förslaget med gemensam tunnel för kronan och bolaget samt två nedanför
fallen belägna kraftstationer hvarfantalet på grund af den högre
fallhöjden blefve endast 8 procent högre än enligt det senare förslaget;
att denna skilnad vore alldeles betydelselös; att i hvarje fall två
ungefär lika stora och lika dyra kraftstationer måste utföras; att med
tillämpning af Laurells förslag tunnlarnes sammanlagda längd deremot
blefve fyra gånger större än enligt Richerts senaste förslag; att för
öfrigt allt tal om den ena eller andra principens ekonomiska företräde
komme till korta inför det faktum att kostnadsberäkningar, hvilande på
samma konstruktiva förutsättningar, visade att sistnämnda förslag gåfve
en lägre kostnad för hästkraft än Richerts första förslag med gemensam
tunnel och följaktligen måste föredragas äfven framför Laurells förslag,
som förutsatte dubbla tunnlar; att de tryckvariationer, som kunde uppstå
i följd af vattenytans höjning och sänkning i den mellan kraft -

33

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 74.

stationerna bildade bassängen, torde medföra mindre olägenheter än de
plötsligt inträdande förändringarna af tryckförlusten i en lång tunnel,
samt att äfven dessa sistnämnda blefve af försvinnande betydelse i jemförelse
med de oundvikliga variationerna i generatorernas strömförbrukning,
hvilka i och för sig nödvändiggjorde anbringandet af automatiska
turbinregulatorer. På grund af hvad sålunda anförts har Richert
ock bestridt riktig''heten af Laurells anmärkningar och förordat vattenkraftsanläggningarnas
utförande enligt Richerts senaste förslag, hvilket
under de förhållanden, som inträdt genom den i kanalledens intresse
föreslagna dambyggnaden vid Flottbergsströmmen, syntes innebära problemets
naturligaste och billigaste lösning.

Med allt erkännande af betydelsen för en allsidig pröfning af den
föreliggande frågan af det deruti utaf majoren Lamell nu gjorda inlägg
kan jag dock icke undgå att af de skäl, hvilka af ingeniören Richert
anförts till stöd för de utaf honom i ämnet uttalade åsigter och efter
att till yttermera visso hafva rådfört mig med vattenfallskomiténs ordförande,
landshöfdingen A. G. Svedelius, såsom i ämnet sakkunnig,
finna mig fullt öfvertygad om, att genom fallhöjdens delning på två
anläggningar icke några sådana tekniska eller ekonomiska olägenheter
äro att befara, som böra gifva anledning till frångående af denna i
öfrigt lämpliga form för frågans lösning. Särskilt anser jag mig icke
böra underlåta att fästa uppmärksamheten vid, att den här ofvan omförmälda
utredning af bergets å vestra stranden beskaffenhet, som af geologen
Svenonius på uppdrag af vattenfallskomitén gjorts, gifver grundad
anledning att icke utan tvingande skäl planlägga vattenkraftsuttagningen
så att flera bredvid hvarandra liggande tunnlar blifva nödvändiga.
Att bygga en tunnel fullt betryggande är med nutidens tekniska
hjelpmedel icke förenadt med någon svårighet, och om samtliga tunnlarne
blefve bygda samtidigt, skulle detta säkerligen också kunna gå
för sig utan att man behöfde befara någon olägenhet af bergets mindre
goda beskaffenhet. Annorlunda ställer sig likväl förhållandet då, såsom
här är fallet, bolaget omedelbart skulle utföra sin tunnel, och den eller de,
som för uttagande af statens vattenkraft erfordrades, skulle byggas först
framdeles, antagligen sedan bolagets redan blifvit färdig och kommit
till användning. Genom de sprängningar i berget, som då för statens
räkning blefve nödvändiga, kunde nemligen bolagets tunnel lätt komma
att skadas, om bergets beskaffenhet är sådan, Svenonius antagit, och för
eu dylik risk bör man naturligen icke utsätta sig så snart det kan
undvikas.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att jag anser det senast af
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 5

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

komité]! framlagda förslaget vara antagligt såväl ur den synpunkt, att
stranden och vattnet hafva olika egare, som i rent tekniskt hänseende.

Att genom detsamma kanalledens intresse på bästa sätt tillgodoses
synes mig tydligt framgå af hvad härutinnan uti de i ärendet af
de sakkunniga myndigheterna afgifna utlåtanden anförts.

Återstår att, innan jag ingår uti närmare granskning af de ekonomiska
hufvudgrunder för reglerandet af förhållandet mellan staten och
bolaget, på hvilka förslaget hvilar, tillse, huruvida planen för anläggningarna
är sådan, att den medgifver uttagandet af hela den vattenmängd,
som för kraftanläggningar nu finnes till förfogande, och icke
lägger hinder i vägen för ett framtida tillgodogörande af den ytterligare
vattenmängd, som för samma ändamål framdeles kan blifva tillgänglig.

För bedömande af denna fråga är i främsta rummet nödvändigt
att så noga som möjligt känna storleken af de vattenqvantiteter, med
hvilka man ur hvardera synpunkten bör räkna.

Härvid är emellertid att märka att rörande den vattentillgång,
som vid Trollhättan nu och i framtiden kan påräknas och för hvars
användning man således nu bör tillse att utrymme kan beredas, i viss
mån från hvarandra afvikande åsigter gjort sig gällande.

För öfverskådlighetens skull tillåter jag mig här i ett sammanhang
redogöra för de uti ifrågavarande hänseende under ärendets utredning
gjorda särskilda uttalanden.

Ingeniören Richert hade sålunda vid uppgörandet af sitt första
förslag grundat detta på följande, uti en till styrelsen för Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag stäld skrift förekommande uträkning.
»Trollhättefallens nuvarande minimivattentillgång beräknas

af öfverste Eriksson (1861) till.......................................... 340 m3 sekunden

„ ingeniör O. Appelberg (1886) till ............................ 190 „

,, major Laurell (1898) till ............................................ 300 „

Då ingen af dessa beräkningar är grundad på mätningar vid lägsta
kända vattenstånd utan endast på mer eller mindre osäkra antaganden,
torde försigtigheten bjuda att icke utgå från en högre siffra än 250
kubikmeter i sekunden.

Häraf förbrukar kanalbolaget cirka .............................................. 15 in8

och anser sig hafva rättighet att för kraftbehof uttaga ytterligare 15 m3
Ingeniör Stridsbergs verk torde efter nu projekterade utvidgningar

komma att förbruka ........................................................................... 25 m3

Om genom tunneln uttagas i komitéförslaget beräknade... 125 m3
så återstår för »kungsådran», som väl här har uteslutande
estetisk betydelse .................................................................................... 70 m3

Summa 250 m3

35

Kongl. Majd Nåd. Proposition N:o 74.

Emellertid får ej förbises, att frågan om anläggande af en ny
kanalled snart nog torde blifva föremål för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
behandling, hvarvid en afsevärdt större vattenförbrukning än
den nuvarande måste reserveras för slussningen.

För den närmaste framtiden torde vara tillräckligt att dertill anslå
50 m3 i sekunden; detta förutsätter emellertid att den nuvarande kanalen
med dess vattenverk inlösas och slopas, hvadan den effektiva
ökningen endast blir 20 m3 sek. och den för vattenfallen återstående
kvantiteten 50 m3 sek.

Äfven om den undantagsvis förekommande lågvattenmängden
skulle understiga beräknade 250 m3 sek. torde således under nuvarande
förhållanden kunna uttagas beräknade 125 kubikmeter i sekunden.

Genom Yenerns reglering, som sannolikt inom en föga aflägsen
framtid kommer att utföras, kan Trollhättefallens minimivattenmängd

ökas till minst 400 kubikmeter i sekunden.

Deraf böra dock för framdeles erforderliga utvidgningar af kanaltrafiken
reserveras ................................................................................. 100 m3

För ingeniör Stridsbergs verk erfordras fortfarande......... 25 m3

För vattenfallen minst .............................................................. 25 m3

återstå för tunneln högst ................................................•....... 250 m3,

alltså dubbelt så mycket som under nuvarande förhållanden.»
Dessa beräkningar upptogos och åberopades af komitén uti dess
första utlåtande.

Majoren Laurell erinrade uti sitt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifna, här ofvan omförmälda yttrande i frågan, att den. af
Richert och komitén för kanalen afsedda vattenqvantitet af 50. kubikmeter
vore alltför ringa och med tanke på kanalens framtida utvidgning
borde ökas till 100 kubikmeter. Det oaktadt uttalade emellertid Laurell
såsom sin åsigt, att för såväl kungsådra som segelled skulle återstå
tillräckligt vatten äfven om, såsom då föreslagits, 125 kubikmeter afleddes
till kraftstationer och öfriga nu befintliga vattenverk finge fortfarande
tillgodogöra sig nu förbrukade qvantiteter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmälde sig uti sitt utlåtande
af den 7 februari 1900 anse, att vattentillgången för kraftanläggningen
kunde antagas komma att endast i synnerligen kortvariga undantagsfall
understiga 250 kubikmeter i sekunden; och grundade styrelsen
denna sin åsigt på beräkningar verkstälda med ledning af dagliga
vattenståndsobservationer under trettioårsperioden 1868 1897..

Trafikchefen, ingeniören Magnell beräknade uti sitt till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttrande lågvattenqvantiteten
till 340 kubikmeter.

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

Uti det senast af ingeniören Ricliert afgifna förslaget har denne
på grund af ytterligare verkstälda beräkningar ansett, att den för kraftanläggningar
disponibla vattentillgången ej borde beräknas högre än
till 150 kubikmeter före och till 250 kubikmeter efter Venerns reglering.

Slutligen bar majoren Laurell uti sin förenämnda till mig afgifna
promemoria uti förevarande ämne yttrat följande:

»Under tiden från 1819 till 1899, under hvilken tid vattenståndet
i Venern varit observeradt, och under hvilken tid på grund häraf den
vid Trollhättan framrinnande vattenmängden blifvit beräknad, har denna
uppgått till:

345—360 kbm. i sek. under 5 månader, 16 dagar

eller af hela perioden........................................................... 0,6 %

360—400 kbm. i sek. under 2 år, 9 månader, 14 dagar

eller af hela perioden .......................................................... 3?4 %

400—450 kbm. i sek. under 5 år, 11 månader, 7 dagar

eller af hela perioden ........................................................... 753 %

450—550 kbm. i sek. under 18 år, 11 månader, 17 dagar

eller af hela perioden ...............;.......................................... 23,5 %

550 kbm. i sek. eller mera under 52 år, 10 månader, 6 dagar

eller af hela perioden .....................................................65,2 %

Summa 100, o %.

Under förutsättning att den under arbete varande regleringsplanen
för reglering af afloppet från Venern blifver genomförd, är en sannolikhetsberäkning
uppgjord rörande den blifvande afloppsmängden från
sjön Venern, och har till grund för denna beräkning gjorts det antagande,
att under en kommande period af 81 år nederbördsmängden inom flodområdet
och på grund deraf tilloppsmängden till sjön blifva öfverensstämmande
med hvad de varit under perioden 1819 till och med 1899.

Denna beräkning lemnar det resultat att afloppsmängden skulle
komma att uppgå till:

350 kbm. under 2 år, 5 månader

eller af hela perioden ........................................................... 3 %

400 kbm. under 8 år, 2 månader, 5 dagar

eller af hela perioden............................................................ 10,2 %

550 kbm. eller deröfver under 70 år, 4 månader, 25 dagar

eller af hela perioden.......................................................... 86,8 %

Summa 100,0 %.

Af dessa uppgifter rörande den framrinnande vattenmängden framgår,
att redan under nuvarande förhållanden afrinner icke mindre än

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

450 kbm. i sekunden under 88,7 procent af tiden eller under så lång
tid, att vattnet med fördel kan användas för vinnande af drifkraft.

Vidare visar samma uppgift, att om vattenafloppet från Venern
regleras, bör en vattenmängd af 550 kubikmeter i sekunden framrinna
under 86,8 procent af tiden, hvadan under sådana förhållanden denna
vattenmängd är att tillgå så lång tid, att den är fullt användbar för
vinnande af drifkraft.»

Under framhållande derjemte, att om så stora vattenmassor kunde
användas för vinnande af drifkraft, den alstrade kraften med säkerhet
komme att finna användning under dagen i vida större omfattning än under
natten, att vidare förbrukningen under hela söndagsdygnet komme att
betydligt minskas både dag och natt, samt att efter en ordnad reglering
af afl Öppet tappningen kunde ordnas efter beliofvet och så, att den
besparing, som uppkomme under nätterna och söndagarne, kunde fördelas
på öfriga tider och dagar, har Laurell slutligen uttalat den åsigt,
att om förhållandena vid Trollhättan skulle. ordnas så, att vattentillgången
i sin helhet skulle kunna nyttigt användas, utrymme der borde beredas
för tillgodogörande af 700 å 750 kubikmeter vatten i sekunden.

Af hvad sålunda förekommit synes framgå att redan under nuvarande
förhållanden med sannolikhet kan för kraftanläggningar å vestra
stranden påräknas en temligen konstant vattentillgång af 250 kubikmeter
i sekunden och att, om en reglering af vattenståndet i Venern
kommer till stånd, ett väsentligt tillskott till den förut tillgängliga
vattenmängden är att emotse. Någon anledning att planlägga de första,
nu ifrågavarande anläggningarna för vare sig större eller mindre vattenqvantitet
än föreslaget blifvit eller 250 kubikmeter, synes emellertid
icke förefinnas och har icke heller af någon bland de i ämnet hörda
sakkunnige satts i fråga. Äfven i detta hänseende finner jag derför
ock nu omhandlade förslag tillfredsställande.

Hvad vidare angår möjligheterna att, om detta förslag vinner
godkännande, uttaga den ytterligare kraft, som kan blifva disponibel,
torde man endast behöfva fästa afseende vid den öfre hälften af fallhöjden,
då något hinder, vare sig ur teknisk synpunkt eller på grund
af aftalet med bolaget, icke lärer kunna förefinnas för kronan att vid
det strandområde, som bolaget skulle till kronan med eganderätt upplåta,
tillgodogöra sig hela den framrinnande vattenmängden och den
nedre halfva fallhöjden. För utnyttjande af det vatten inom öfre hälften
af fallhöjden, som icke af bolaget tages i anspråk, har man att tillgå
östra stranden ocli öarne. Ehuru, efter hvad jag från flere sakkunnige
inhemtat, all sannolikhet förefinnes för att det för detta ändamål

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

erforderliga utrymme skall kunna å nämnda platser beredas, synes
mig likväl, på det alla utvägar må stå öppna, önskvärdt om kronan
kunde blifva tillförsäkrad rätt att, derest kronan finner det med sin
fördel mera förenligt, uttaga kraften å vestra stranden. Detta förutsätter
visserligen anläggning af en tunnel, möjligen flera, ungefär jemnlöpande
med bolagets, en anordning, som jag af förut anförda skäl icke för uttagandet
af nu disponibla vattenqvantiteten anser tillrådlig, men då dels erfarenheten
ju kan komma att ådagalägga det farhågorna rörande bergets
beskaffenhet varit öfverdrifna och dels tekniken kan komma att utvecklas
så, att eu ny tunnel kan byggas utan att någon olägenhet för bolagets
deraf _ behöfver befaras, synes mig klokheten bjuda att, om ett för all
framtid bindande aftal med bolaget nu ingås, deruti inrymmes förbehåll
om rätt för kronan att utan hinder från bolagets sida draga tunnlar
under den bolaget nu tillhöriga mark å vestra stranden samt att till
säkerhet härför erhålla servitutsinteckning uti de bolaget tillhöriga
fastigheter å samma strand. Under förutsättning af bolagets medgifvande
härtill anser jag den af komitén senast framlagda plan till Trollhättefallens
tillgodogörande innebära en ur alla de olika synpunkter, till
Indika man i detta fall har att taga hänsyn, särdeles tillfredsställande
lösning af frågan.

Beträffande de bestämmelser i öfrigt, som uti komiténs senaste
kontraktsförslag innehållas, inskränker jag mig här till att beröra
endast hufvudgrunderna för aftalet. Såsom af den lemnade redogörelsen
för de öfver förslaget afgifna yttranden framgår, hafva åtskilliga detaljändringar
blifvit ifrågasatta. Äfven i andra hänseenden än de sålunda
anmärkta synes mig dessutom kontraktet tarfva förtydliganden och
fullständiganden och enligt hvad jag inhemtat har det heller icke varit
komiténs tanke att framlägga ett fullständigt förslag till kontrakt,
utan endast att sammanföra de hufvudsakliga punkter, på hvilka aftalet
enligt komiténs åsigt borde grundas. Icke heller synes det nödigt
eller ens lämpligt att för Riksdagen framlägges ett utarbetadt kontraktsförslag,
utan torde Riksdagens medgifvande endast böra inhemtas till
ingående af aftal med bolaget i enlighet med vissa hufvudgrunder och
under de vilkor ^i öfrigt Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.

Hvad angår de hufvudgrunder, som härvid böra fastslås, finner
jag mig. för min del kunna i allo biträda de af komitén föreslagna, för
hvilka jag här ofvan närmare redogjort, med tillägg allenast af hvad
jag nyss föreslagit i afseende å förbehåll om rätt för kronan att å
vestra stranden framdraga tunnlar.

Bolagets och kronans fördelar af aftalet och de eftergifter,

som

89

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

med hänsyn dertill skulle å hvardera sidan göras, synas mig hafva
blifvit af komitén riktigt bedömda och parternas inbördes ekonomiska
förhållande vara uti förslaget ordnadt på ett icke allenast för bolaget,
utan jemväl för kronan fördelaktigt sätt.

De två punkter, som i detta hänseende äro svårast att bedöma,
äro huruvida den föreslagna afgiften är lämpligt afmätt samt huruvida
en förlikning af rättegången om Önan bör ingå i aftalet. Hvad den
första frågan angår, måste man ihågkomma att de fördelar, bolaget bereder
staten, äro sådana att, om de än icke böra medföra afgiftsfrihet
för bolaget till det vatten, bolaget skulle ega uttaga, de likväl med
nödvändighet betinga en väsentlig nedsättning af afgiften under det
pris, staten af annan afnämare på platsen kan och bör betinga sig.
Att märka är dervid jemväl, att bolaget, såsom redan nämnts, så dyrt
förvärfvat strandegarerätten, att dess kostnader för kraftens uttagande,
för hästkraft räknadt, derigenom måste blifva rätt afsevärdt förhöjda.
Emot det föreslagna priset af fem kronor finner jag mig under dessa
förhållanden icke kunna göra någon anmärkning.

Att nedlägga rättegången om Önan är visserligen icke fullt tilltalande,
men de skäl, hvilka af komitén härför anförts, och den omständigheten,
att denna bestämmelse utgör ett för bolaget så vigtigt
led i öfverenskommelsen, att kronan särskildt med hänsyn dertill kunnat
uppställa det för kronan synnerligen fördelaktiga vilkoret om skyldighet
för bolaget att med andra verksegare, hvilkas rätt af kronans anläggning
till äfventyrs beröras, uppgöra om och bekosta godtgörelse förminskning
i den dem tillkommande vattenkraft, gör att jag, då i allt
fall bolaget å önan faktiskt eger rätt till både vatten och utmål samt
frågan endast gäller huru mycket, och då förlikningen, sådan den af
komitén nu föreslagits, derför icke kan anses vara af någon afsevärd
betydelse uti den i öfrigt så stora och vigtiga intressen omfattande
öfverenskommelsen, finner kontraktsförslaget jemväl härutinnan böra
godkännas.

Slutligen anser jag mig böra påpeka att, då jag bland de hufvudgrunder,
hvilka jag föreslagit skola blifva för aftalet gällande, icke upptagit
de af reservanterna i komitén föreslagna tilläggsbestämmelser, jag
härtill föranledts, ingalunda deraf att jag funnit hvad de anfört sakna
betydelse, utan deraf att jag funnit det icke behöfligt att uti ett fall
sådant som det nu förevarande uppställa vilkor af den beskaffenhet,
reservanterna ifrågasatt.

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

Såsom jag här ofvan redan omnämnt, tillgodogöres nu en liten del af
vattenkraften i Trollhättefallen för driften af det ingeniören Ernst Stridsberg
tillhöriga å vestra Malgön belägna Gullöfors bruk, och är den angående
omfånget af den honom tillkommande rätt till såväl vatten som land vid
vederbörande häradsrätt anhängiggjorda rättegång ännu oafgjord.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift af den 8 december
1898 har emellertid bemälde Stridsberg, under erinran att — sedan han,
som genom köp förvärfvat sig eganderät.t till vestra delen af Malgön
invid Göta elfs östra strand i Trollhättan, hvilken fastighet förut benämnts
Vikströmska sågarne n:ris 3, 4 och 5 och hvarå numera Gullöfors
bruk vore uppfördt, jemte den fastigheten tillhörande vattenrätt,
vid af honom påkallad och den 16 februari 1895 af Flundre, Väne och
Bjerke häradsrätt hållen syn yrkat att, utöfver den för bruksdriften å
östra sidan af egendomen redan använda vattenmängd af 8,9 kubikmeter
i sekunden, få af elfvens vatten tillgodogöra sig ytterligare 9 kubikmeter
i sekunden, men detta yrkande rönt bestridande af dels Nya
Trollhätte kanalbolag, dels ock Eders Kongl. Maj:ts och kronans ombud,
som förmenat att allt vatten i Trollhätte strömmar tillhörde kronan
med undantag för den egendom, som kronan skatteförsålt till enskilde,
samt att Stridsberg icke skulle hafva rätt till annat vatten i dessa
strömmar än det qvantum, som åtginge till försågning af visst antal
sågblock vid af honom skatteköpta sågar — rättegång i saken emellan
Stridsberg, å ena, samt kronan och kanalbolaget, å andra sidan, pågått
och ännu vore anhängig vid ofvanbemälde häradsrätt, der Stridsbergfullföljt
sitt anspråk på uttagning i elfven af utöfver förenämnda, honom
redan tillhörande vattenkraft, ytterligare 9 kubikmeter vatten i sekunden
på grund af strandegarerätt, vidare anfört att under loppet af denna
rättegång kanalbolaget ändrat sitt påstående så till vida, att bolaget,
hvad detsamma anginge, medgifvit Stridsberg att under vissa vilkor få
använda, förutom ofvannämnda 8,9 kubikmeter, ytterligare 3,6 kubikmeter
vatten i sekunden, hvilka vilkor Stridsberg för sin del antagit;
att det för Stridsberg vore af största vigt att till den alltjemt ökade
bruksdriften vid Gullöfors erhålla större vattenkraft i elfven än den
hittills använda, men att han, åtminstone intill dess nämnda rättegång
hunne genom laga kraftvunnen dom afslutas, hvartill säkerligen ännu
många år åtginge, icke kunde komma i åtnjutande af berörda förmån,
så framt ej särskild uppgörelse mellan honom och kronan kunde träffas;
och har Stridsberg, på grund häraf och under framhållande af den
förlust såväl han som det allmänna skulle lida derigenom att ifråga -

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

komna vattenkraft, så länge tvist om bättre rätt dertill påginge, ej
finge tillgodogöras, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, så vidt kronans rätt anginge och oberoende af rättegången
mellan honom och kronan, tillåta honom att under femtio år emot en
årlig afgäld af 170 kronor per kubikmeter i sekunden vid fallhöjd af
8 meter, hvilken afgäld komme att utgå endast för det fall, att Eders
Kongl. Maj:t och kronan uti förenämnda tvist tillerkändes bättre rätt
till vattnet, få för sin bruksdrift vid Gullöfors bruk från elfvens östra
sida uttaga och använda af vattnet i Göta eif 3,6 kubikmeter i sekunden
utöfver den vattenmängd af 8,9 kubikmeter i sekunden, som han redan
egde derstädes disponera.

Till följd af nådig remiss har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Elfsborgs län den 6 mars 1899 öfver denna ansökning sig
utlåtit och dervid öfverlemnat ett af trafikchefen ingeniören Magnell,
som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att på stället
anställa undersökning till utredning angående arrendeafgiften, som,
derest ansökningen bifölles, borde af sökanden erläggas, tiden för
betalningen deraf samt sättet, huru kontroll skulle kunna verksamt
utöfvas i fråga om vattenmängden, som förbrukades, i ärendet afgifvet
utlåtande, deruti Magnell, jemte framhållande att något skäl icke syntes
föreligga å statens sida att neka sökanden att arrendera den ifrågasatta
vattenqvantiteten, beträffande vilkoren för upplåtelsen anfört att emot
den föreslagna arrendetiden af femtio år icke syntes böra göras någon
invändning; att den af sökanden erbjudna arrendeafgiften, som motsvarade
2,12 kronor om året för hvarje hästkraft från turbinaxel vore
alltför låg och enligt af Magnell verkstälda beräkningar, för hvilka i
utlåtandet närmare redogjorts, syntes kunna höjas till 9,60 kronor för
hästkraft från turbinaxel; att kontrollen borde utöfvas på det sätt, att
samtliga insatta turbiners maximieffekt vid medelvatten uppmättes af
dertill utsedde sakkunnige personer, hvarefter och sedan dervid äfven
afgjorts, huru många hästkrafter af denna maximieffekt, som åstadkommes
med det vatten, Stridsberg förut vore berättigad inleda i sina verk,
Stridsberg hade att för det Överskjutande antalet hästkrafter betala
ett årligt arrende af 9,5 0 kronor för hästkraft; samt att arrendeafgiften
borde erläggas årligen med rätt för sökanden att, om han kunde visa
bättre rätt till det ifrågavarande vattnet eller del deraf, återbekomma
hela arrendeafgiften eller motsvarande del deraf jemte ränta.

För egen del har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt
bifall till ansökningen under de af Magnell föreslagna vilkor.

Kammarkollegium, som härefter den 16 mars 1899 afgaf underBih.
till Biksd. Prut. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 6

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

dårligt utlåtande i ärendet, hemstälde att Eders Kongl. Maj it täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att, såvidt kronans
rätt anginge, sökanden — efter det genom domstols laga kraftegande
beslut biifvit afgjordt, att och på hvilka vilkor ifrågakomna myckenhet,
3,6 kubikmeter i sekunden, af Göta elfs vatten vid Malgön finge af
sökanden, under förutsättning att vanlig strandegarerätt honom tillkomme,
utöfver honom tilläfventyrs redan tillhörande vattenrätt derstädes,
intagas och nyttjas, derom sökanden skulle ega att, oberoende
åt den mellan honom och kronan uppkomna tvist om bättre rätt till
vattnet, påkalla synerätts pröfning — finge under de närmare vilkor
och förbehåll, som Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder bestämma, och
hvilka, derest icke berörda eganderättstvist skulle utfalla till sökandens
förmån, då det genom nu ifrågastälda medgifvandet uppkomna rättsförhållande
mellan kronan och sökanden skulle anses hafva upphört,
skulle gälla för en tid af femtio år från det slutlig dom i synemålet fallit,
för samma tid och till nu afsedda ändamål disponera ifrågavarande
vattenkraft.

Jemväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkom sedermera med
underdånigt utlåtande af den 8 april 1899 och anförde styrelsen deruti
hufvudsakligen:

En aftappning från östra grenen af 3,6 kubikmeter i sekunden
utöfver den förut der framgående vattenmängden skulle icke medföra
olägenhet för trafiken å nuvarande kanalled, men komme kanalen att
ombyggas enligt uppgjord t utkast, borde så mycket som möjligt undvikas
annan af bördning i denna elfgren, än den för kanalen erforderliga.
Enligt hvad styrelsen genom vederbörande byråchef i styrelsen å platsen
inhemtat mötte ej heller för verksegaren tekniskt hinder att intaga den
ifrågavarande vattenmängden från Malgöns vestra sida, och det skulle
hufvudsakligast vara den med vattenintag från vestra elfgrenen stundom
förenade olägenheten af issörja, som föranledt begäran att få vattenintaget
från östra elfgrenen. Såvidt då kunde förutses, mötte deremot
ej vare sig i kronans eller allmänna intressen då eller framdeles hinder
mot tillgodogörande för verket i fråga af 3,6 kubikmeter i sekunden
från vestra elfgrenen.

I Stridsbergs verk vore enligt hvad styrelsen på förenämnda sätt
inhemtat redan insatta turbiner, hvilka uppgåfves konsumera den vattenqvantitet,
till hvilken sökanden skulle ega obestridd rätt. För den
ytterligare vattenqvantitet, hvarom nu vore fråga, skulle insättas ny
turbin å särskild plats. Derest denna konstruerades för 3,6 kubikmeters
vattenförbrukning i sekunden och efter turbinens insättning vattenför -

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

brukningen under medelvattenstånd af sakkunnige uppmättes, syntes
det vara tillräckligt sörjdt för aftappningens begränsning till visst mot
ansökningen svarande belopp. Väl kunde det vara sant, att förbrukningen
vid högvatten kunde varda något större och vid lågvatten något
mindre, äfvensom att vid afprofningen förbrukningen kunde visa sig
något afvika från den beräknade. Den vid sistnämnda tillfälle uppmätta
syntes dock i alla händelser böra såväl tolereras, förutsatt dock att
den ej nämnvärdt afveke från 3,6 kubikmeter i sekunden, som ock läggas
till grund för beräkning af eventuel afgäld.

Då fallhöjden vid ifrågavarande verk vore 8 meter, motsvarade en
kubikmeter vatten i sekunden, enligt vanligaste beräkningsgrunder, 80
effektiva hästkrafter. Vid verket i fråga mötte ej nämnvärda svårigheter
för vattenkraftens uttagande och då det jemförelsevis obetydliga
kraftbeloppet i dess helhet omedelbart kunde förbrukas, ansåge styrelsen
att vattenpriset kunde sättas till 7,5 0 kronor för effektiv hästkraft eller
600 kronor för kubikmeter. Men då fråga vore om så lång tid som
50 år syntes icke blott med tiden förhöjning i afgälden böra ega rum,
utan äfven sökanden tillförbindas att, derest kronan så fordrade, efter
viss, på uppsägning beroende tid, utan ersättning afstå från den upplåtna
kraften, enär det icke syntes vara lämpligt, att kronan för en så
jemförelsevis obetydlig fördel, som här vore i fråga, åtoge sig förbindelser,
som framdeles kunde varda till hinder för vida större intressen. Men
för att den fördel, som sålunda skulle medgifvas, icke skulle varda alldeles
betydelselös, syntes dock uppsägning icke böra ega rum förr än
minst tio år efter upplåtelsen och uppsägningstiden bestämmas till 5 år,
så att aftalet komme att eg a bestånd i minst 15 år.

Under förutsättning att vattenintaget egde rum från elfgrenen
vester om Malgön, att efter turbinernas insättning deras vattenförbrukning
vid medelvattenstånd kontrollerades af sakkunnige, att årsafgälden
bestämdes till 600 kronor för kubikmeter under de tio första åren och
derefter intill dess uppsägning skett höjdes med högst 2,5 procent årligen,
samt att sökanden tillförbundes att, efter 5 års förutgången uppsägning,
hvilken ej finge eg a rum förr än minst 10 år förflutit efter
öfverenskoinmelsens afsilande, utan ersättning afstå från den vattenkraft,
som öfverenskommelsen afsåge, biträdde derför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i öfrigt kammarkollegii underdåniga hemställan.

Direktionen för Nya Trollhätte kanalbolag, som härpå lemnats tillfälle
att sig yttra, har uti underdånig skrifvelse den 5 december 1899
tillkännagifvit, alt kanalbolaget för sin del icke hade något att erinra
mot nådigt bifall till ifrågavarande ansökning under förutsättning att

44 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

de vilkor blefve fullgjorda, dem kanalbolaget uti ofvan omförmälda
rättegång uppstält för sitt då lemnade medgifvande till den ifrågastälda
vattenintagningen och Indika sökanden förklarat sig antaga. De af
kanalbolaget sålunda åberopade vilkor voro dels att, för att ej strömhastigheten
i seglationskanalen vid Nordkap måtte ökas, sökanden skulle
upprensa östra Presteskedsöppningen så att denna öppnings tvärarea
för vattnets framsläppning ökades med minst 12 qvadratmeter, dels ock
att vid stigande vattenhöjd i elfven ej finge vid nya verket, utöfver
12,5 kubikmeter i sekunden, uttagas mera vatten, än som med oförändrade
inledningskanaler af den ökade presshöjden betingades.

I enlighet med af Stridsberg uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld
skrift framstäld begäran blef ärendet sedermera remitteradt till vattenfallskomitén,
som den 27 mars 1900 deruti sig utlåtit.

Komitén har dervid till en början erinrat, att komitén uti sitt
den 22 november 1899 afgifna underdåniga utlåtande med förslag till
öfverenskommelse emellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
beträffande gemensamt uttagande af vattenkraften i Göta
eif vid Trollhättan, med ledning af tillgängliga upplysningar beräknat
den i Göta eif framrinnande vattenmängden vid medelvattenstånd till
500 kubikmeter i sekunden och vid lågvattenstånd till minst 250 kubikmeter
i sekunden. Den vid lågvattenstånd framrinnande vattenmängden
skulle enligt komiténs förslag sålunda fördelas, att den ifrågasatta
vattenkraftanläggningen å vestra elfstranden borde tillkomma 125 kubikmeter,
under det att återstående 125 kubikmeter borde reserveras för
Trollhätte kanal, för redan befintliga industriel anläggningar vid
Trollhättan samt till fritt framförande i vattenfallen. Vid högre vattenstånd
skulle än större vattenmängd blifva tillgänglig för de industriela
anläggningarna vid Trollhättan och för fritt framrinnande i fallen.

Då nu — anför komitén vidare — sökanden tillgodogjorde sig
allenast 8,9 kubikmeter vatten i sekunden, syntes, äfven under förutsättning
att den af komitén föreslagna vattenkraftanläggningen å vestra
elfstranden komme till stånd, den beräknade totala vattenmängden i
Göta eif medgifva att äfven vid lågt vattenstånd och än mera vid högre
vattenstånd för Gullöfors bruk uttoges begärda ytterligare 3,6 kubikmeter
i sekunden.

Ej heller syntes, vare sig under nuvarande förhållanden eller
sedan omförmälda vattenkraftanläggning kommit till utförande, något
hinder möta att uttaga ifrågavarande 3,6 kubikmeter vatten i sekunden
af vare sig östra eller vestra elfgrenen. Men enär, på sätt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anfört, förslag vore uppgjordt till Trollhätte

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

kanals ombyggande, enligt hvilket påräknades en betydligt större vattenutströmning
genom östra elfgrenen, än hvad som nu förekomme, syntes
det vara tvifvelaktigt, huruvida med hänsyn till detta förslag nu
ifrågasatta vattenuttag borde medgifvas ega rum från östra elfgrenen.

Komitén hade sökt inhemta, hvilka omständigheter varit för
sökanden bestämmande, då han påyrkat vattnets uttagande från östra
elfgrenen; och hade sökanden uti en till komitén stäld, dess utlåtande
bifogad skrift i sådant hänseende anfört hufvudsakligen, att med vattenintag
från vestra elfgrenen under vintern ofta vore förenad den olägenheten,
att vattnet förvandlades till isig, grötliknande massa, som förorsakade
turbinernas afstannande, samt att vattenytan på Malgöns vestra
sida vore omkring 125 millimeter högre än på dess östra sida, men
hade sökanden tillika förklarat att han, oaktadt dessa olägenheter, derest
hans ursprungliga ansökning ej kunde bifallas, ansåge sig kunna åtnöjas
med att vattenintaget egde rum från vestra elfgrenen.

Då de af sökanden sålunda angifna olägenheter, som skulle vara
förenade med vattenintag från vestra elfgrenen, icke syntes komitén
vara af den betydelse, att det allmänna intresse, som vore förbundet
med den ifrågasatta ombyggnaden af kanalen, borde för den skull äfventyras
och då vidare, för den händelse att kronans och Trollhättans
elektriska kraftaktiebolags gemensamma damanläggning komme till
stånd, de af sökanden framhållna olägenheterna skulle i väsentlig man
förminskas, ansåge sig komitén, helst sökanden förklarat sig åtnöjas
med en sådan anordning, böra i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förorda, att det begärda «cattenintaget skulle ega rum från
vestra elfgrenen.

Beträffande den tidrymd af femtio år, som ifrågavarande arrendeaftal
enligt ansökningen skulle gälla, hade komitén intet att erinra. Att pa sätt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, tillförbinda sökanden att
efter 5 års förutgången uppsägning, hvilken dock icke finge ega rum
förr än minst 10 år förflutit efter öfverenskommelsens afsilande, utan
ersättning afstå från den i öfverenskommelsen afsedda vattenkraften,
ansåge sig komitén icke kunna förorda. För sin del ville komitén
tvärtom betona, att ett arrendeaftal af ifrågavarande art, som i regel
måste föranleda dyrbara anläggningar för vattenkraftens tillgodogörande,
icke borde från kronans sida begränsas till kortare tid än femtio år.
Uti det allmännas intresse läge påtagligen icke allenast att statens
vattenfall i största möjliga utsträckning komme till nyttig användning,
utan äfven att desamma måtte tillföra statskassan den största möjliga
inkomst. Men intetdera af dessa önskemål syntes, enligt komiténs

46

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 74.

åsigt, kunna ernås, om icke en arrendator af vattenkraft tillförsäkrades
så långvarig och så tryggad nyttjanderätt, att de kostnader, som af
honom blefve nedlagda för den arrenderade vattenkraftens tillgodogörande,
kunde, med åtnjutande af skälig företagsvinst, under aftalets
bestånd hinna blifva amorterade.

Icke heller kunde komitén biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag beträffande arrendebeloppet, som skulle enligt samma
förslag successivt stegras. Väl syntes det af trafikchefen Magnell föreslagna
och af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Elfsborgs län
förordade årliga arrendepriset af 9,5 0 kronor för effektiv hästkraft icke
vara högt utan, med hänsyn till ifrågavarande kraftkällas läge samt
med ledning af andra för komiten kända aftal angående arrende af
vattenkraft, snarare lågt. Men då hänsyn härjemte toges dertill,
att sökanden inköpt och ordnat sina verk i god tro derom att vattenrätt
tillkomme desamma i långt större utsträckning, än kronan i den
med sökanden pågående rättegången ville göra gällande, samt att
sökanden, på sätt komitén hade för afsigt att föreslå, kunde blifva
nödgad att. på egen bekostnad vidtaga sådana ändrade anordningar för
sitt vattenintag, som till äfventyrs påkallades till förekommande af
hinder eller ökad kostnad för kronan vid utförande af vattenkraftanläggningar
å Gullön och å vestra elfstranden, innebärande redan detta,
eventuel^ en stegring af sökandens nu beräknade kostnader för vattenintaget,
ansåge komitén skälig anledning förefinnas att tillstyrka den
lägre, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna arrendeafgiften,
helst i detta fall vore- tråga om en jemförelsevis mindre
vattenkvantitet, hvilken kronan, då något vatten alltid måste tillföras
Önan, ej heller syntes kunna på annat sätt göra för sig fruktbärande.

Deremot ansåge sig komitén böra förorda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag angående sättet för utöfvande af kontroll å vattenförbrukningen
samt hemstälde fördenskull, att beloppet af den af trafikchefen
Magnell föreslagna årliga afgälden beräknades icke efter effektiv hästkraft
utan efter den i aftalet afsedda för tillgodogörande beräknade
vattenmängden. Då således väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat,
att en kubikmeter vatten i sekunden vid sökandens verk motsvarade 80
effektiva hästkrafter, skulle årliga arrendet, beräknadt af trafikchefen
Magnell till 9 kronor 50 öre för effektiv hästkraft, blifva för en vattenmängd
af en kubikmeter i sekunden 760 kronor och för hela den i
ansökningen afsedda vattenmängden 2,736 kronor.

På sätt och på de grunder, som af väg- och vattenbyggnads -

47

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

styrelsen anförts, förordade komitén, att vattenförbrukningen Ange, efter
turbinernas insättande, vid medelvattenstånd af sakunniga beräknas.

Härutöfver ansåge sig komitén böra framhålla, såsom den förut
antydt, att vid ifrågavarande arrendeaftals upprättande vissa bestämmelser
syntes böra meddelas till betryggande af redan föreslagna anläggningar
för tillgodogörande af vatten från vestra elfgrenen. 1 detta afseende
erinrade komitén såväl om här ofvan omförmälda af särskilda komiterade,
nemligen majoren Gagner och yrkesinspektören Uhr, under ledning af
landshöfdingen Lothigius, den 7 maj 1894 afgifna förslag till vattenkraftanläggning
å Gullön, som ock om det af komitén den 22 november
1899 afgifna förslag till en för kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
gemensam anläggning för uttagande af vattenkraft å vestra
stranden af Göta eif vid Trollhättan. I fall den anläggning, som blefve
nödig för tillgodogörande af den i förevarande ansökning afsedda vattenmängd,
skulle, efter laga kraft vunnen synedom, komma till utförande
tidigare än någotdera af ofvan angifna förslag till vattenkraftanläggningar,
syntes den möjligheten icke vara utesluten att sökanden skulle kunna
lägga hinder i vägen för ofvan afsedda större och för kronan vigtigare
anläggningar eller åtminstone göra gällande anspråk på ersättning för
af dessa anläggningar till äfventyra föranledda ändringar i hans dammar
och anordningar för vattenintag till belopp, som måhända icke stode i
rimligt förhållande till den jemförelsevis obetydliga inkomst, som på
grund af ifrågavarande aftal kunde tillkomma kronan.

Till förekommande häraf syntes det komitén nödigt, att i ett
blifvande arrendeaftal emellan kronan och sökanden infördes bestämmelser
derom, att sökanden, med afseende å tillgodogörandet af nu ifrågasatta
vattenmängd af 3,6 kubikmeter vatten i sekunden, icke finge lägga
hinder i vägen för utförande af vattenkraftanläggningar, vare sig å
Gullön eller å vestra eif stranden, äfvensom att, derest sökandens tillernade
utvidgning af hans vattenverk egde rum tidigare än någon af
ofvan berörda vattenkraftanläggningar komme till utförande, sökanden
skulle på egen bekostnad vidtaga de ytterligare åtgärder, som till äfventyrs
kunde erfordras för att till sökandens verk bibehålla den i förevarande
ansökning afsedda vattenmängden.

Under förutsättning således

att vattenintaget gjordes från elfgrenen vester om Malgön,
att efter turbinernas insättande deras vattenförbrukning vid medelvattenstånd
beräknades af sakkunnige,

att årsafgälden bestämdes till 700 kronor för hvarje kubikmeter

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

vatten i sekunden att utgå till oförändradt belopp under hela arrendetiden,
samt

att sökanden tillförbundes att, med afseende å anläggningarna lör
tillgodogörandet af den arrenderade vattenmängden, underkasta sig
ofvan angifna bestämmelser till förekommande af hinder eller ökad
kostnad för kronan vid utförandet af vattenkraftanläggningar å Gullön
och å''vestra elfstranden, tillstyrkte komitén, att sökandens underdåniga
hemställan måtte vinna nådigt bifall.

Efter det sedermera sökanden inkommit med en ytterligare skrift
i ärendet och deruti, bland annat, hemstält att det måtte tillåtas honom
att tillsvidare och intill dess den tilltänkta nya kanalbyggnaden blefve
utförd uttaga den i ansökningen afsedda vattenqvantiteten från östra
elfgrenen men derefter från den vestra, har kammarkollegium, till följd
af nådig remiss, den 21 mars 1901 ånyo i ärendet sig utlåtit och deruti
anfört, att kollegium icke funnit hinder för tillmötesgående af Stridsbergs
förevarande framställning på sätt kollegium uti sitt förut afgifna utlåtande
hemstält, likasom kollegium icke heller mot de utaf komitén
för bifall till ansökningen uppstäda vilkor, för så vidt de kunde falla
under kollegii bedömande, funnit anledning till annan erinran, än att
kollegium med afseende å hvad i ärendet härutinnan förekommit ville
ifrågasätta, huruvida icke, i händelse arrendeaftal angående nu afsedda
vattenkraft mellan kronan och Stridsberg skulle komma till stånd, Stridsberg
skulle kunna medgifvas att tills vidare uttaga nämnda vattenkraft
från östra elfgrenen, dock med skyldighet för honom att, när helst sådant
å kronans sida påfordrades, förlägga vattenintaget till vestra elfgrenen
samt sjelf vidkännas alla af denna förändring föranledda kostnader.

Slutligen har Stridsberg uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift förklarat sig villig dels att såsom afgift för ifrågavarande vattenupplåtelse
erlägga ett belopp af 760 kronor om året för kubikmeter i
sekunden, dels ock att uttaga vattnet från Malgöns vestra sida.

Hvad nu förevarande ansökning angår finner jag mig böra helt
och hållet ansluta mig till hvad komitén anfört, dock att jag i likhet
med kammarkollegium anser hinder icke böra läggas för Stridsberg
att under af kollegium angifna vilkor till en början från östra elfstranden
intaga vattnet.

Jag finner mig alltså kunna tillstyrka att å kronans vägnar aftal
med Stridsberg om upplåtande till honom för en tid af femtio år af
en vattenqvantitet, utöfver den af honom nu använda, af 3,6 kubikmeter

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

i sekunden träffas i enlighet med de hufvudgrunder, de af komitén i
dess. utlåtande angifna förutsättningar innehålla, dock med den modifikation
. i afseende å sättet för vattnets intagande, jag här ofvan
föreslagit, samt under de vilkor i öfrigt Eders Kongl. Maj:t kan finna
godt bestämma; och anser jag framställning i öfverensstämmelse härmed
nu böra hos Riksdagen göras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Majrt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva

att å kronans vägnar särskilda aftal må med Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag och ingeniören Ernst Stridsberg träffas angående
tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan
i enlighet med de för hvartdera aftalet af mig här ofvan angifna
hufvudgrunder och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t
bestämmer.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfrige ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla, samt förordnade att proposition i ämnet
skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bil. . . .
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Abr. Ung er.

Bih. till Riksd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

Bil. I.

NYA TROLLHATTE KANAL

SPÉCIALKARTA öfver TROLLHÄTTE STATION

■

Körtel. Maj ds Nåd. Proposition No 74.

1

Bil. II.

Förslag

till

Öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t och kronan, å ena, samt
Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, å andra sidan, angående gemensamt
uttagande af Kongl. Maj:t och kronan samt nämnda bolag, här nedan
kalladt bolaget, tillkommande vattenkraft i Trollhätte strömmar, afsedd att
för all framtid gälla.

Alternativ A. Förutsättning:

a) Att bolaget i den med kronan nu pågående rättegången om
bättre rätt till vattnet vid vestra stranden af Trollhätte strömmar för
denna strand frånkännes strandegarerätt i vattnet;

b) att på ansökan af kronan och bolaget vederbörande domstol
kommer att medgifva sådana anordningar, som erfordras för afledande
af en vattenmängd af minst 125 kubikmeter i sekunden genom en, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade planritning, utförd tunnelanläggning
å vestra stranden af Trollhättan.

§ I Bolaget

bygger, jemlikt vederbörlig domstols bestämmelser, och
bekostar hufvudtunnel, intagsdammar m. fl. dermed i oskiljaktigt sammanhang
varande anordningar för vattnets inledande i och framförande
genom tunneln till den punkt på bifogade plankarta, märkt B, som
afses utgöra gräns emellan bolagets område och det område, som skall
Bih. till Itiksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. Höft. 61 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

till kronan afträdas, hvarjemte bolaget betalar alla de med anläggningen
förenade ersättningar, som kunna varda i laga ordning bestämda att i
följd af anläggningen till tredje man utgå. Till förestående kostnader
och ersättningar eger bolaget lägga 5 procent årlig ränta å de särskilda
utgiftsposterna, räknadt från och med månaden näst efter den, hvarunder
de utbetalts, till dess att tunneln är fullbordad.

Om till- eller ombyggnader af nämnda anläggningar, till följd af
icke förutsedda brister i konstruktionen, kunna blifva nödvändiga, bekostas
äfven dessa af bolaget och hänföras till den ursprungliga anläggningen.

Här nu berörda kostnader och ersättningar benämnas i det följande
»tunn elkostnaden».

Bolagets behörigen verificerade räkenskaper, i hvad de angå
»tunnelkostnaden», skola vid påfordran hållas kronan tillgängliga.

§ 2.

Kronan. och bolaget söka gemensamt dels tillstånd till kungsådrans
öfverbyggande i Trollhätte strömmar och dels rätt till tunnelanläggningens
utförande i enlighet med här nedan intagna bestämmelser och dels rätt
att från tunnelbyggnaden utföra sten i vattnet utanför bolaget tillhöriga
stränder vid Göta eif såväl ofvanför fallen som nedanför Hel vetesfallen
för uppförande af kajmurar derstädes. De blifvande synekostnaderna
gäldas till hälften hvar af kronan och bolaget.

3 §•

Tunneln bygges i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade
ritning, utvisande en genomskärnings are a af hundra qvadratmeter, beräknad
att kunna framsläppa 250 kubikmeter vatten med en hastighet
af 2,5 meter per sekund, motsvarande, om fallförlusten uppskattas till
2,7 meter och den effektiva fallhöjden till 29,6 meter, en maximalkraft
af cirka 72,000 effektiva hästkrafter på turbinaxel.

§ 4.

Kronan bekommer af bolaget utan ersättning och med full eganderätt
all den, enligt den i mom. b här ofvan åberopade ritning, behöfliga
mark för vattenledningar samt för turbin- och maskinhus m. m. äfvensom
rätt till anläggning af kraftledningar öfver bolagets områden, för

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

tillgodogöra,nrip. af den kronan enligt här nedan angifna grunder tillkommande
vattenkraft.

§ 5.

Bolaget eger att genom tunneln afgiftsfritt framföra och sig tillgodogöra
Vs af den vattenmängd, som på grund af blifvande laga synedom
får i tunneln framsläppas; dock under alla omständigheter vatten
till minst 10,000 hästkrafter.

§ 6.

Kronan eger att genom tunneln likaledes afgiftsfritt framföra och
sig tillgodogöra Vs af den vattenmängd, som på grund af blifvande
laga synedom får i tunneln framsläppas; dock under alla omständigheter
vatten till minst 10,000 hästkrafter.

§ 7.

Kronan eger att genom tunneln dessutom framföra den återstående
delen af den till framsläppande genom tunneln medgifva vattenmängden
mot en för hvarje 1,000 hästkrafter bestämd årlig afgäld,
motsvarande 5 procent å Vso af tunnelkostnaden, dock icke för något
år mer än 5 procent å 3/s af samma kostnad; och skall denna afgäld
beräknas efter kraften å installerade turbiner, deri icke inräknade sådana
reservturbiner, som endast användas, då motsvarande turbiner sättas ur
tjenstgöring.

§ 8.

Kronan tillförsäkras rätt att när som helst mot erläggande af Vs
af tunnelkostnaden få för all framtid kostnadsfritt framföra det i nästföregående
§ afsedda vatten.

§ 9.

Till dess att kronan erlagt den i nästföregående § bestämda lösesumma,
skall bolaget ombesörja nödigt underhåll af tunneln med intagsdammar
äfvensom behöflig tillsyn å anläggningens skötsel.

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 74.

Sedan kronan inlöst 3/b af tunneln, eger kronan, om hon så önskar,
öfvertaga dessa åligganden.

Kostnaden för ifrågavarande åligganden skall, så i ena som andra
fallet, emellan kronan och bolaget fördelas i förhållande till använd
turbinkraft, beräknad på sätt i § 7 här ofvan är bestämdt.

§ 10.

Bolaget åligger att innan 5 år, från det i synemålet angående
tunnelanläggningen slutlig dom fallit, eller inom den längre tid som
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, hafva samma anläggning
fullbordat, vid påföljd, i fall af underlåtenhet häraf, att kronan eger att
mot lösen med full eganderätt öfvertaga all för anläggningen behöflig
mark jemte hvad af arbetet då kan vara fullbordadt, med rätt derjemte
för kronan att utan någon som helst afgift i tunneln framföra och sig
tillgodogöra allt det vatten, som är afsedt att i tunneln framsläppas,
äfven om derigenom den bolaget lagligen tillkommande vattenrätt i något
afseende inskränkes.

§ 11-

Bolaget vare skyldigt att lemna den jord, som bolaget skall till
kronan med full eganderätt afstå, fri för annan inteckning än den, som
den 2 november 1897 faststälts i Vs mantal Arvidstorp n:o 1 för rätt
till väg enligt afhandling den 7 juli 1897, äfvensom att till kronan
öfverlemna för lagfart af denna jord behöfliga handlingar.

§ 12-

Till säkerhet för den kronan enligt denna öfverenskommelse tillförsäkrade
rätt till tunnelanläggning och till framförande genom tunneln
af det i öfverenskommelsen afsedda vatten med deraf föranledda inskränkningar
i bolagets vattenrätt i Trollhätte strömmar medger bolaget
kronan rätt att bekomma inteckning, med förmånsrätt framför hvarje
penningeinteckning, enligt § 55 i lag om inteckning i fast egendom
den 16 juni 1875 i de bolagets fastigheter, som af tunnelanläggningen
eller vattnets framförande genom tunneln beröras; deri inbegripna laxfiskena
Arvidstorp n:is 1 och 2 samt Önan, äfvensom Toppöarna, i fall
dessa komma att tillerkännas bolaget.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition Nto 74.

5

§ 13-

Bolaget afstår från hvarje anspråk på ersättning för genom tunnelanläggningen
och vattnets framdragande genom tunneln möjligen uppkommande
skada å eller inskränkning uti dispositionen af vattnet vid
såväl laxfiskena Arvidstorp n:is 1 och 2 samt Toppöarna, som ock annan
bolaget tillhörig egendom med undantag af Önan, angående hvilken
fastighet här nedan vidare förmäles.

§ 14-

Kronan eger att på sin bekostnad kontrollera arbetet å tunneln
med tillhörande dambyggnader äfvensom underhållet af tunneln och
dambyggnaderna.

§ 15-

Med uttrycket »hästkraft» i detta kontrakt menas alltid effektiv
hästkraft på turbinaxel. Vattenkraften mätes, såvida ej om annat mätningssätt
öfverenskommes, å turbinerna vid fullt pådrag efter en vid
mätningstillfallet till 30 meter reducerad fallhöjd; och skola fördenskull
vid turbinernas insättande nödiga anordningar vidtagas för vattenkraftens
uppmätning.

§ 16-

Inom de första 20 åren, räknadt från tunnelns fullbordande, eger
bolaget förmånsrätt att på tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes, få hyra
det kronans vatten i tunneln, som kronan kan vilja uthyra till annat
ändamål än jern vägsdrift, derest bolaget är villigt att derför utgifva
det arrendebelopp, som bestämts af tre af Kongl. Maj:t utsedde uppskattningsmän;
kronan dock obetaget att, derest bolaget ej vill af denna
rätt sig begagna, sedan den bolaget åliggande vattenkraftsanläggningen
blifvit fullbordad, arrendet å offentlig auktion till den högstbjudande
utlemna.

Skulle icke kronan, vid den tidpunkt, då elektrisk kraft för industrielt
behof börjar att genereras, hafva genom behörigen förordnadt
ombud för sin del verkstält slutlig afsyning å vattenkraftsanläggningen,
anses anläggningen likväl i afseende å här ofvan nämnda tidsbestämmelser
vara fullbordad.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

§ I?-

Bolaget medgifves att för drifvande af industriel verksamhet vid
egendomen önan fortfarande innehafva det af bolaget der nu disponerade
område, äfvensom att der använda så mycket vatten, som med
derstädes nu varande dam anordningar kan intagas, allt i enlighet med
bifogade ritning, dock med skyldighet för bolaget att sjelft vidtaga de
åtgärder och vidkännas de kostnader, som erfordras för att, äfven efter
verkstäld vattenafledning genom nu afsedda tunnelbyggnad, tillföra
Önans verk den detsamma nu tillkommande vattenmängd.

Skulle kronan framdeles af en eller annan anledning önska disponera
anläggningarna vid Önan eller vidtaga ändrade anordningar
derstädes, förbehålles kronan rätt vare sig att lösa hela verket eller
att flytta detsamma eller att förändra kraftanordningarna derstädes,
allt mot ersättning för den förlust eller skada, som derigenom tillskyndas
bolaget. De öfver Önan nu framdragna turistvägar skola såsom
sådana bibehållas.

§ 18-

Vatten får icke under sabbatstid (se kapitel 7 § 3 strafflagen)
framföras i tunneln i större myckenhet än som oundgängligen erfordras
för belysning eller samfärdsel.

För framförande af vatten i tunneln för fabriksdrift under sabbatstid
erfordras särskild! tillstånd af Kongl. Maj:t.

§ 19.

Der i det föregående finnes bestämdt, att ersättningar skola af
ena kontrahenten utgifvas till den andra, och kontrahenterna icke kunna
om beloppet enas, skola dessa ersättningar bestämmas af fem gode
män, af hvilka hvardera kontrahenten väljer två och de sålunda valde
tillkalla den femte; och gälle i öfrigt om tillsättande af desse gode
män och verkan af deras utlåtande, hvad i lag om skiljemän den 28
oktober 1887 säges.

På samma sätt afgöres emellan kontrahenterna uppkomna frågor
om tolkningen af ifrågavarande öfverenskommelse likasom alla tvister
emellan kontrahenterna, som afse på öfverenskommelsen beroende rättsförhållanden.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

7

§ 20.

Detta kontrakt gäller för Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
i egenskap af egare dels till N. N. fastighetere dels ock till Önan, en
qvarn, eller förut Anders Gutters qvarn n:o 24, Stafvereds qvarn n:o
25 och Allemans qvarn n:o 26 jemte en såg på Ona vid Trollhättan;
lägenheten Öjebro qvarn vid Trollhättan; 3 qvadratrefvar 36 qvadrat -stänger mark, afsöndrad från Öjebro qvarn; lägenheten^ »vid önan på
Trollhättan en siktqvarn n:o 1»; samt lägenheten »vid Önan på Trollhättan
en grofbladig sågqvarn n:o 1», alla i Trollhättans socken, hvilka
lägenheter tillsammans bilda egendomen Önan; hvadan jemväl senare
egare till nämnda fastigheter af kronan tillförsäkras de bolaget enligt
kontraktet tillkommande rättigheter.

§ 21.

Kontrahenterna medgifva hvarandra ömsesidig rätt till nödiga
transportvägar öfver de dem tillhöriga områden, som af tunnelanläggningen
beröras och å de ärendet bifogade planritningar finnas upptagna.

Öfvergångsstadganden.

§ 22.

Bolaget vare skyldigt underkasta sig mindre väsentliga ändringar
i en eller annan här berörd detaljfråga, der dessa ändringar icke rubba
liufvudgrunderna för öfverenskommelsen; och gälle för slitande af möjliga
stridigheter om verkan af denna bolagets förbindelse, hvad här
ofvan är bestämdt om afgörande af andra tvister emellan kronan och
bolaget.

* Enligt anteckning å kontraktförslaget motsvarade dessa fastigheter ett å en
förslaget bifogad karta närmare utmärkt område; men tillföljd deraf att dels åtskilliga
från V6 mantal Torsered afsöndrade lägenheter icke ännu blifvit af Kong]. Maj:ts befallningshafvande
faststälda, dels ock att bolaget hade för afsigt att medelst egostyckning
af 7g mantal Arvidstorp afskilja det för vattenkraftsanläggningen afsedda området från
andra hemmanets egor, kunde ifrågavarande fastigheters kamerala beteckningar icke för
det dåvarande angifvas.

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 74.

§ 23.

Bolaget är efter godkännande af detta förslag till öfverenskommelse
bundet, till dess att Kongl. Maj:t och kronan under nästkommande
år detsamma å sin sida antagit eller förkastat.

Stockholm den 21 november 1899.

För Trollhättans elektriska kraft aktiebolag.

Dess styrelse:

JOHN BERNSTRÖM.

Gustaf de Laval. Carl Jansson.

Daniel Norrman. Arthur Thiel.

sS/r^J «S £3 O

r

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74. Bil. IIL

5t«o^5BC«ö

BETECKNAR det OMRÅDE.SOMo ÅR AFSEDT

ATT MED EG ANDERÅTT UPPLÅTAS T! LL KRONAN.

\''..''.p\b ETECKNAR DET BOLAGET FRAMGENT TILLHÖRIGA
OMRÅDE. SOM AP TUNNELANLÄGGNINGEN BERORES

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 74.

1

Bil. IV.

Förslag

till V,:

Kontrakt

mellan Kongl. Maj:t och kronan, såsom egare af vattnet i Trollhätte
strömmar, å ena, samt Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, här nedan
kalladt bolaget, såsom egare af vestra stranden af nämnda strömmar
och lägenheten Önan, å andra sidan, angående tillgodogörande af viss
vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan.

Förutsättning:

Att vederbörande domstol kommer att medgifva två skilda vattenkraftsanläggningar
vid Trollhättan å vestra stranden af Göta eif, nemligen: l:o)

En, tillgodogörande Trollhättefallens disponibla vattentillgång
och öfre fallhöjd i hufvndsaklig öfverensstämmelse med något af de två
alternativa förslag n:ris IV och V, som finnas å bilagda ritningar upptagna
och af h vilka hvartdera är afsedt för högst 250 kub.-meter vatten
i sekunden; och

2:o) En, tillgodogörande Trollhättefallens disponibla vattentillgång
och nedre fallhöjd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af kongl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydt och af ingeniören G. Richert
i hans utlåtande den 15 november 1901 närmare utveckladt förslag.

Den förra anläggningen betingar följande hufvudsakliga anordningar: a)

En reglerings- och intagsdam ofvanför fallen mellan vestra
elfstranden och Malgön;

b) En genom berget å vestra elfstranden sprängd tunnel med en
genomskärningsarea af 100 qvadratmeter, sträckande sig från vattenintaget
till stranden nedom (alt. IV) eller ofvanom (alt. V) Kung Oscars
bro; och

c) En kraftstation, förlagd vid tunnelns nedra del (alt. IV) eller
vid dennas öfre del (alt. V).

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Den senare vattenkraftsanläggningen förutsätter följande anordningar: a)

En dambyggnad tvärs öfver Flottbergsströmmen, afsedd att
kunna tjena äfven till kanaldam och uppdämmande vattenytan ofvanför
dammen 16 meter öfver vattenytan nedanför dammen.

b) En afloppstunnel till den nedre vattenytan; och

c) En kraftstation förlagd omedelbart ofvanför kanaldammen.

Den öfre vattenverksanläggningen blir bolagets tillhörighet och

gäller om tiden för densammas utförande hvad här nedan stadgas. Den
nedre åter kommer att tillhöra kronan, som eger att utföra den, när
hon så för godt finner.

§ i.

Kronan och bolaget söka gemensamt tillstånd till utförande af
ifrågavarande två vattenkraftsanläggningar samt i samband dermed till
öfverbyggande af kungsådran i Göta eif för hvardera anläggningen.

§ 2-

Bolaget bygger, bekostar och vidmakthåller sin anläggning, allt
under den kontroll och med den påföljd för underlåtenhet att ställa sig
gifna föreskrifter till efterrättelse, som af Kongl. Maj:t närmare bestämmes,
hvarjemte bolaget ensamt vidkännes kostnaderna för alla af
bolagets anläggningar betingade och af laga synedom fastst älda anordningar
till tryggande af andra vattenverksegares rätt. Bolaget betalar
ock alla i följd af anläggningen till tredje man utgående ersättningar.

Bolaget åligger att utföra tunnelbyggnaden på ett så betryggande
sätt, att fara för det framförda vattnets genombrott af sidoväggarne
må anses fullständigt utesluten.

§ 3-

Kronan, å sin sida, bekostar sin anläggning; dock skall bolaget
till kronan, för uppförande af dambyggnad och kraftstation m. m.,
utan ersättning och med full eganderätt genast öfverlåta den å bilagda
planritning angifna mark, sträckande sig 400 meter nedanför och 300
meter ofvanför den projekterade kanaldammens midtlinie samt med en

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 74.

största bredd af omkring 200 meter, räknadt från den punkt å sagda
linie, der densamma träffar den nuvarande vestra strandlinien.

Bolaget vare skyldigt att lemna ifrågavarande jordområde fritt
från annan inteckning än den, som den 2 november 1897 faststälts i
V8 mantal Arfvidstorp n:o 1 för rätt till väg enligt afhandling den 7
juli 1897, äfvensom att till kronan öfverlemna för lagfart af denna jord
behöfliga handlingar.

§ 4.

Bolaget förbinder sig vidare att utan ersättning tåla ej mindre
den uppdämning, som å bolagets mark kan uppstå i följd af kronans
vattenkraftsanläggning, än äfven den skada, som samma anläggning
kan orsaka å laxfiskena Arvidstorp n:ris 1 och 2.

§ 5.

Slutligen vare ock bolaget förbundet att med andra vattenverksegare,
hvilkas rätt af kronans anläggning tilläfventyrs beröres, uppgöra
om och bekosta godtgörelse för minskning i den dem tillkommande
vattenkraft, så att hinder deraf icke må för kronans vattenverksanläggning
möta.

§ 6.

I den mån det kan ske utan hinder eller fara för egna anläggningar
medgifva kronan och bolaget hvarandra rätt till afgiftsfritt framförande
af elektriska ledningar samt till anläggande eller användande
af nödiga transportvägar hvar å den andres intill Trollhättefallen gränsande
områden.

Till säkerhet för denna sin rätt eger kronan bekomma inteckning
i bolagets ifrågakomna fastigheter enligt § 55 i lag om inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875.

§7-

Bolaget tillförsäkras rätt att för all framtid tillgodogöra sig den
vattenmängd, som på grund af blifvande laga synedom må vid hvarje
tid genom dess tunnel framföras.

Genom tunneln må dock aldrig mera vatten framsläppas, än som
i och för motordriften erfordras.

Har, sedan femtio år förgått från det planen för anläggningen

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

blifvit i laga ordning definitivt faststäld, bolaget icke för motordrift tillgodogjort
sig allt för dess anläggning upplåtet och tillgängligt vatten,
upphör bolagets rätt att vidare begagna sig af öfverskottet och eger
kronan sjelf på sätt den förmår tillgodogöra sig detsamma.

§ 8.

Vatten får icke under sabbatstid (se kap. 7 § 3 strafflagen) framföras
i bolagets tunnel i större mängd än som oundgängligen erfordras
för alstrande af kraft för belysning eller samfärdsel.

För framförande af vatten i tunneln för fabriksdrift under sabbatstid
erfordras särskildt tillstånd af Kongl. Maj:t.

§ 9.

Derest Trollhätte kanal framdeles kommer att om- eller nybyggas,
förpligtas bolaget att tåla den minskning i vattentillgångs som för
kanalens förseende med vatten befinnes vara behöflig.

§ io.

Bolaget betalar till kronan en årlig afgift af 5 kronor för effektiv
hästkraft på turbinaxel, räknadt från den dag respektive turbiner tagas
i bruk; dock skall från utgången af den i § 12 stadgade tid afgift
erläggas för minst 10,000 hästkrafter.

Den tillgodogjorda vattenkraften mätes antingen å installerade
turbiner vid fullt pådrag eller, derest det skulle befinnas mera ändamålsenligt,
å uppstälda dynamomaskiuer.

För i reserv uppstälda turbiner eller dynamos beräknas ingen afgift.

Kan på grund af bristande vattentillgång en eller flera af de
installerade turbinerna eller dynamomaskinerna icke hållas i drift året
om, eger bolaget tillgodonjuta ett mot kraftminskningen svarande afdrag
i den årliga afgiften; dock bör sådant afdrag beräknas endast i fall att
kraftminskningen fortfarit utan afsevärda afbrott minst 2 månader.

§ 11-

Den för hästkraft å turbinaxel bestämda årliga afgiften skall, med
iakttagande af föreskrifterna i §§ 10 och 12 af detta kontrakt, utgå
till oförändradt belopp under 50 år, räknadt från och med det kalenderår,

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 74.

då afgift först erlagts, men skall, derest endera kontrahenten senast 5 år
före utgången af nämnda femtioårsperiod så påyrkar, revideras och iör
en följande period af 50 år å nyo bestämmas af gode män, utsedde till
det antal och på det sätt, som i § 12 bestämmes, hvarvid hänsyn skall
tagas såväl till då rådande förhållanden, som till grunderna för detta
kontrakts bestämmelser. På samma sätt skall förfaras vid förloppet åt
hvarje förfluten period af 50 år.

§ 12.

Bolaget åligger att inom 5 år, från det i synemålet beträffande
anläggningen slutlig dom fallit, hafva samma anläggning fullbordad i
enlighet med faststäld plan och beträffande kraftstationen i den utsträckning
att minst 10,000 effektiva hästkrafter å turbinaxel kunna alstras,
vid påföljd för underlåtenhet häraf, att kronan eger mot lösen med tull
eganderätt öfvertaga all för anläggningen behöflig mark jemte hvad åt

arbetet då kan vara fullbordadt. ,

Lösesumman bestämmes af fem gode män, af hvilka hvardera
kontrahenten väljer två och de sålunda valde tillkalla den femte; och
gälle i öfrigt om tillsättandet af desse gode män och verkan af deras
utlåtande hvad i lag säges.

§ 13-

Bolaget eger, under förbehåll af Kongl. Maj:ts samtycke, å annan
person öfverlåta de af detta kontrakt härflytande rättigheter och tor Pl

^ Vill kronan, då tillstånd till öfverlåtelse sökes, hellre lösa till sig
hela anläggningen, ege dertill rätt.

Lösesumman bestämmes på sätt i § 12 är stadgadt.

Samma lösningsrätt kan ock göras gällande, derest bolaget iorsummar
att sist inom en månad efter förfallodagen betala den arhga
afgälden eller eljest bryter mot detta kontrakts väsentliga föreskritter.

§ 14-

Kronans mot bolaget väckta talan om bättre rätt till mark och
vatten vid egendomen önan nedlägges och rättegångskostnaderna
qvittas. Bolaget berättigas att fortfarande och tills vidare innehafva det
af bolaget vid önan nu disponerade område — innefattande enligt lag -

6

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition No 74.

fartsbevis »en qvarn eller förut Anders Gutters qvarn n:o 24, Stafvereds
qvarn n:o 25 och Allemans _ qvarn n:o 26, jemte en såg på Öna vid
Trollhättan, dels lägenheten Öjebro qvarn vid Trollhättan, dels tre ref
trettiosex stänger mark, afsöndrad från Öjebro qvarn, dels lägenheten
»Vid Onan på Trollhättan en siktqvarn n:o 1» dels ock lägenheten »Vid
Onan på Trollhättan en grofbladig sågqvarn n:o 1» alla i Trollhättans
socken» äfvensom att der använda så mycket vatten, som med derstädes
befintliga damanordningar naturligen kan intagas och nu beräknas
motsvara en effekt af 3,000 turbinhästkrafter.

Skulle kronan framdeles för kanaltrafiken eller annat ändamål
genom dambyggnad vid Flottbergsströmmen eller annan nedanför Önan
belägen plats önska åstadkomma sådan höjning i vattenståndet, att
fallhöjden vid Onan till men för turbinanläggningarna derstädes minskas,
eller för dylikt ändamål önska disponera större eller mindre del af
Vnans nuvarande område, skall bolaget, två år efter det kronan derom
framstält anspråk, till henne afstå hela egendomen Önan med derå
befintliga byggnader, mot det att bolaget för vattenkraften erhåller
vederlag genom befrielse från afgifts erläggande för 3,000 hästkrafter
vid bolagets^ kraftstation å vestra stranden af Trollhättan och för byggnaderna
erhåller lösen efter värdering, som verkställes af fem gode män,
af hvilka kronan och bolaget utse hvardera två och de sålunda välde
gemensamt den femte, skolande vid denna värdering endast de byggnader
upptagas, som finnas den dag, då kronan framställer sitt anspråk
på Onans afträdande.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Bil V.

§till ta viiäcui wvvta a z vib ‘ <$ rnlU''i äXlCi^r ~ ZPiM.

OJMaMcXw IV.

Öfeata. 1:2000.

Blifvande VY•'' 88

''Blifvande IT ''Bil

3i t i

r

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.

Bil. VI.

efroxjfag tid uaU<2/vT/fc x<x^l t civild<a c\ "ta i vig a''

a?l<b *5x0(Cbät/to/n - iR(.5.

(fUtea/vxaUv V -

Skalla l:100Q

R! i frände IT ''7?

BhR-andr VY1 ''Sfi

—niratulhnic

till fr ande VY ''

•s ^ Ok V V

►

Ai