Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
1
N:o 61.
Kongl. May-ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bildande af en fond för landtförsvarets byggnader och
andra försvarsändamål; gifven Stockholms slott den 7
februari 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att de redan nu inbesparade medel för försäljning af gardesregementenas
forna tomter i Stockholm och Kommendantsängen i Göteborg
måtte jemte köpeskillingen för öarne Frejsholmen och Boön sammanföras
samt af statskontoret förvaltas och förräntas såsom en särskild
fond benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål»,
att af Kongl. Maj:t, efter inhämtande i hvarje fall af Riksdagens
medgifvande, för sagda ändamål användas;
samt att de belopp, som af försäljningsmedlen ytterligare besparas,
skola tillgodoföras nämnda fond för att på enahanda sätt användas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Jesper Crusebjörn.
Bih. till Rihd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. Öl Haft. (No 61.)
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 7 februari 1902.
Närvarande:
Hans excellens, herr statsministern, friherre von Otter,
Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claeson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Paeander,
Westring.
Departementschefen, statsrådet Crusebjörn, anförde härefter:
»Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning
beslöt 1885 års Riksdag, att vissa Eders Kongl. Maj:t och Kronan
tillhöriga, af fotgardesregementena då disponerade tomter i Stockholm
skulle försäljas, och att det öfverskott af försäljningsmedlen, som uppstode
efter bestridande af kostnaderna för uppförande af nya kasernetablissement
för nämnda regementen samt för vissa nya gators ordnande,
skulle reserveras för framtida disposition af Riksdagen.
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
Vidare medgaf 1891 års Riksdag, att åtskilliga i dess skrifvelse
den 13 maj närmare angifna, af landtförsvaret disponerade områden
och byggnader i Göteborg, bland andra den s. k. Kommendantsängen
vid skansen Kronan, skulle försäljas, och att det ötverskott af försäljningsmedlen,
som uppstode efter bestridande af kostnaderna för ett
nytt kasernetablissement åt Första Göta artilleriregemente, skulle till
statsverket ingå och bland, dess inkomster redovisas under titel extra uppbörd.
På derom af Eders Kong!. Maj:t framstäldt förslag beslöt sedermera
1892 års Riksdag, att vissa Kronan tillhöriga, af Lifgardet till
häst dittills innehafda tomter i Stockholm skulle försäljas och af köpeskillingen
ett belopp af 1,886,000 kronor användas till bekostande af ett
nytt etablissement för nämnda regemente, utan att Riksdagen dock
härvid fattade beslut rörande sättet för användande af de öfverskott ä
försäljninqsmedlen, hvilka efter uppförandet af etablissement^ kunde komma
att uppstå.
Uti nådig proposition till nästlidet, års Riksdag föreslog Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen medgifva, att de under landtförsvarets disposition
stående öarne Frejsholmen och Boön jemte dertill hörande skär
och vattenrätt finge för en summa åt 25,000 kronor till Karlshamns
stad försäljas, samt att köpeskillingen måtte få användas till beredande
af egna lokaler i Karlskrona för fortifikationens behof. I skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t den 29 maj 1901 anförde Riksdagen beträffande
dispositionen af denna köpeskilling, att Riksdagen, som visserligen icke
velat motsätta sig, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning af för
försvaret förut disponerade fastigheter, blefve för försvarsverkets räkning
använda, funnit den vid ifrågavarande försäljning ingående köpeskillingen
böra särskildt afsättas för att framdeles efter Riksdagens begrafvande-
för byggnader, afsedda för försvarsväsendet, disponeras. Eders
Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition blef derför på det sätt åt Riksdagen
bifallen, att öarne Frejsholmen och Boön jemte dertill hörande
skär och vattenrätt fick för en summa af 25,000 kronor till Karlshamns
stad försäljas, dock att köpeskillingen skulle för framtida disposition
reserveras.
Med framhållande deraf att någon genomgående princip sålunda ej
blifvit följd vid bestämmande under de senare åren af de ändamål,
hvartill öfverskott å försäljningsmedel, influtna vid afyttring af fast
egendom, tillhörande landtförsvaret, skola användas, torde det tillåtas
mig erinra om innehållet af ett utaf Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
afgifvet, i sammanhang med statsregleringen för innevarande
år af mig föredraget utlåtande öfver chefens för generalstaben
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
förslag till ny härordning, i livad det anginge kostnaderna för de
byggnadsarbeten, som för härordningens genomförande blefve erforderliga.
Arméförvaltningen anförde härvid, bland annat, att tillgångar för
betäckande af vissa af dessa kostnader utan tvifvel kunde beräknas
blifva disponibla genom försäljning af en del Kronan tillhöriga tomter
och områden. Af medel, som influtit vid försäljningen af de tomter,
hvilka af Eders Kongl. Maj:t stälts till förfogande för bestridande af
kostnaderna för fotgardesregementenas nya kaserner, återstode, enligt
från statskontoret vid slutet af år 1900 lemnad uppgift, efter afdrag af
då ännu icke ersatta kostnader för gaturegleringar, en hufvudsakligen
å oguldna köpeskillingen behållen summa af 502,670 kronor.
Lifgardets till häst gamla tomter, af hvilka endast en mindre del dittills
kunnat försäljas, enär det gamla etablissementet behöft disponeras för
Andra Svea artilleriregementes tillfälliga inqvartering, kunde, med stöd
af ett år 1898 afgifvet anbud å hela den ännu osålda delen, beräknas
lemna ett öfverskott af minst 360,000 kronor, efter det kostnaden för
regementets nya etablissement och för gaturegleringar m. fl. utgifter
afdragits från den beräknade försäljningssumman. — Enligt likaledes
från statskontoret meddelad upplysning skulle dåmera återstå att gälda
ett belopp af 31,543 kronor för artillerietablissementet å Q viberg vid
Göteborg. Emellertid återstode ännu att sälja större delen af Kommendantsängen
vid skansen Kronan i Göteborg, och den inkomst, som
häraf kunde erhållas, skulle efter afdrag af ofvannämnda icke ersatta
utgift samt återstående omkostnader, enligt försäljningsmannens värdering,
blifva 1,490,000 kronor. I Marstrand egde Kronan en del tomter,
hvilka, enligt arméförvaltningens åsigt, icke vore för Kronan behöfliga,
Jemlikt ett värderingsinstrument, som uppgjorts af en utaf arméförvaltningen
samt länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordnad värderingsnämnd,
skulle inkomsten af de tomter i Marstrand, som ansåges
kunna afhändas Kronan, uppgå till 60,000 kronor. Det belopp, som
af de sålunda angifna försäljningsmedlen blefve disponibelt, kunde sålunda
beräknas till sammanlagdt 2,412,000 kronor.
Vid en senare företagen uppskattning af tomterna i Marstrand har
värdet å dessa dock ansetts icke böra sättas högre än till 45,000 kronor,
hvadan den besparing, som kan å försäljningsmedlen beräknas, icke
kan antagas blifva högre än 2,397,000 kronor."
I skrifvelse den 5 innevarande februari har arméförvaltningen
vidare anfört, att, enligt från statskontoret inhemtade upplysningar, för
närvarande funnes under nämnda embetsverks vård och förvaltning ett
kontant belopp af 116,373 kronor 74 öre, utgörande behållningen af
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
hittills influtna räntor och köpeskillingar för fotgardesregementenas
tomter. Dessutom hade statskontoret under sin förvaltning ofvanberörda
belopp 25,000 kronor, utgörande köpeskillingen för Frejsholmen och
Boön, hvadan för närvarande funnes en kontant tillgång af sammanlagdt
141,373 kronor 74 öre af köpeskillingar, som influtit vid försäljning af
ifrågavarande för försvaret förut disponerade fastigheter.
Med erinran att 1901 års Riksdag, på sätt ofvan anförts, vid fråga
om försäljning af nyssnämnda öar uttalat, det Riksdagen ej motsatte
sig, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning af fastigheter, hvilka
förut varit för försvaret disponerade, blefve använda för försvarsverkets
räkning, framhåller arméförvaltningen derjemte lämpligheten deraf, att
beloppen af nämnda köpeskillingar sammanfördes till bildande af en fond,
att, efter Riksdagens medgifvande i hvarje särskildt tall, användas till
fyllande af vissa kostnader för de nu förestående byggnadsföretagen
för landtförsvarets räkning.
I denna af arméförvaltningen uttalade åsigt anser jag mig desto
hellre böra instämma, som — utom det att genom bildande af en sådan
fond bringas reda och planmässighet i afseende å sättet för användande
af ifrågavarande köpeskillingsbelopp, om hvilkas reserverande och
redovisning olikartade föreskrifter hittills af Riksdagen lemnats — härigenom
äfven tillgodoses den rättvisa fordran från landtförsvarets sida,
att dessa efter hand inflytande medel, hvilka ostridigt tillhöra försvarsverket,
äfven blifva för dess räkning, särskilda från öfriga statsmedel,
förvaltade och fruktbargjorda.
1 likhet med arméförvaltningen och jemväl den utaf Eders Kongl.
Maj:t år 1897 tillsatta komité‘för verkställande af utredning rörande
landets fasta försvar anser jag det synnerligen lämpligt, att ifrågavarande
medel användas i första rummet till bestridande af sådana
kostnader, som stå i samband med uppförandet af kasernbyggnader och
hvilka ej kunnat i de framlagda förslagen på förhand med större grad
af noggrannhet beräknas, företrädesvis inköp af jord, äfvensom oförutsedda
utgifter, uppkomna genom oväntade stegringar i pris å materiel,
arbetslönernas hastiga uppdrifning in. in.
Jag tillåter mig i detta afseende erinra derom, att — såsom jag i
mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 ifråga
om äskande af anslag till nya byggnader för armén närmare omförmält
— i de beräknade kostnaderna för beredande af nya eller utvidgade
lokaler för arméns förläggning och utbildning enligt den nya härordningen,
icke ingå medel för tomtinköp, enär man ansett, att all erforderlig
mark, som icke redan är i kronans ego, bör kostnadsfritt
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
ställas till kronans disposition af kommunerna. Det vore också antagligt,
att kommunerna skulle finna med sin egen fördel förenligt att göra en
sådan uppoffring för att vinna förmånen af ett garnisoneradt regementes
förläggning inom samhället. Vid vissa fästningsorter kunde dock i
hvarje händelse sådant bidrag icke påräknas, men för förvärfvandet af
den mark, som der behöfdes, skulle måhända andra resurser, såsom
tomtförsäljningsmedlen, kunna aulitas. I sitt ofvannämnda utlåtande
rörande statsregleringen för innevarande år, fäste arméförvaltningen
jemväl uppmärksamheten dervid, att de undersökningar, som utförts på
orter, der kasernetablissement tänkts förlagda, icke varit och ej heller
kunnat vara annat än okulära. Platsundersökningar, utförda till sådan
omfattning, att full klarhet i förhållandena kunnat vinnas, skulle, då det
gälde en så vidt omfattande byggnadsfråga, blifva icke allenast mycket
tidsödande, utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde komma
till verkställighet förr än i samband med byggnadernas uppförande.
Sådana undersökningar hade också så mycket mindre kunnat ske, som
förläggning-sorterna ännu icke kunnat definitivt bestämmas. Men under
dessa förhållanden vore den faran icke alldeles utesluten, att det vid
planläggningen eller utförandet kunde uppstå arbeten eller utgifter, som
icke på förhand kunnat förutses. På grund af hvad sålunda anförts,
hade arméförvaltningen ansett försigtigheten bjuda, att särskilda medel
för eventuela fall blefve reserverade. Med den tillgång, som, enligt
hvad arméförvaltningen påvisat, kunde beräknas blifva tillgänglig genom
tomtförsäljningarna, skulle jemväl för detta ändamål en utväg kunna
beredas.
För egen del anförde jag härutinnan, att arméförvaltningens
uppfattning om nödvändigheten af utgifter för anskaffande af mark
för nya kasernetablissement å vissa fästningsorter — Vaxholm och
Boden — öfverensstämde med min egen, och att jag i likhet med arméförvaltningen
höll före att ifrågavarande utgifter lämpligen kunde bestridas
med tomtförsäljningsmedlen. Jag ansåg nemligen, att sådana
medel rätteligen borde i fall som detta tjena som en reservfond, och
de borde äfven lemna full tillgång för gäldande af alla kostnader, som
möjligen på en eller annan ort kunde kräfvas till lokaler för arméns
förläggning och utbildning utöfver dem, som vore beräknade och upptagna
i det af cheferi för generalstaben insända sammandraget öfver
dessa kostnader.
Hvad jag då yttrade eger fortfarande giltighet. Enligt min
åsigt böra sålunda ifrågavarande medel utgöra en reservfond, att anlitas
för oförutsedda och icke på förhand beräkneliga utgifter för de före
-
7
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
stående militära byggnadsföretagen, i motsats mot ändamålet med den
fond, om hvars bildande Eders Kongl. Maj:t uppå förslag af statsrådet
och chefen för finansdepartementet enligt statsrådsprotokollet den 11
sistlidne januari beslutat hos Riksdagen göra framställning, och hvars
ändamål skulle vara att täcka de för kasernbyggnadernas uppförande
nödvändiga och hufvudsakliga kostnaderna, hvilka med visshet kunde
beräknas komma att uppstå.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag, som anhåller att få
särskiklt underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om försäljning
af tomter i staden Marstrand, i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att de redan nu inbesparade medel för försäljning af gardesregementenas
forna tomter i Stockholm och Kommendantsängen i Göteborg
måtte jemte köpeskillingen för öarne Frejsholmen och Boön sammanföras
samt af statskontoret förvaltas och förräntas såsom en särskild
fond benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål»,
att af Eders Kongl. Maj:t, efter inheältande i hvarje fall af
Riksdagens medgifvande, för sagda ändamål användas;
samt att de belopp, som af försäljningsmedlen ytterligare besparas,
skola tillgodoföras nämnda fond för att på enahanda sätt användas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lemna bifall, med förordnande tillika, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Eugene Peyron.