Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 59.
7
N:o 59.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
försäljning af den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o
10 i qvarteret Kulberget mindre i Stockholm; gifven
Stockholms slott den 7 februari 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10 i qvarteret Kulberget
mindre i Stockholm må försäljas för ett pris af minst 107,500
kronor,
samt att, vid bifall till Kongl. Maj:ts framställning denna dag om
bildande af en fond, benämnd »Landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål», köpeskillingen må till nämnda fond ingå.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Jesper Crusebjörn.
8
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, kallet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 7 februari 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring.
Departementschefen, statsrådet Crusebjörn anförde vidare:
»I en till 1879 års Riksdag afbiten proposition (n:o 8) föreslog
Eders Kong]. Maj:t Riksdagen att medgifva, att en kronan tillhörigegendom
i qvarteret Kulberget mindre tillika med en annan kronans i
liufvudstaden belägna egendom finge försäljas och den för egendomarne
inflytande köpeskilling af Eders Kongl. Maj:t i mån af behof användas
för anläggning och anordnande af sjukhus för epidemiskt sjuke af Stockholms
garnison. Då emellertid det försäljningsbelopp, hvartill de till
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
9
försäljning föreslagna egendomarne uppskattats, beräknadt för egendomen
i qvarteret Kulberget mindre till 25,800 kronor, enligt Riksdagens
åsigt blifvit satt väl lågt, och då staten ofta befunnits vara i
behof af tomtplatser inom hufvudstaden, samt således nödig omtanke
syntes bjuda, att staten icke afhände sig egendomar i Stockholm, hvilka,
om icke användbara för statens behof, kunde lemnas i utbyte mot andra,
ansåg sig Riksdagen icke böra bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t
föreslagit.
Sedan dess hafva emellertid, såsom ock blifvit anmärkt af Riksdagens
år 1891 församlade revisorer, förändrade förhållanden inträdt.
Den å egendomen befintliga byggnad, som på 1760-talet uppförts till
sockerbruk, men derefter apterats till reservsjukhus för epidemiskt sjuke
af garnisonen, måste numera, enligt bemälda revisorers åsigt, anses såsom
alldeles olämplig till inhysande af sjuke. Dessutom hade, efter
hufvudstadens tillväxt åt detta håll, sjelfva tomtens läge blifvit sådant,
att byggnadens användande till epidemiskt sjukhus icke vidare syntes
kunna ifrågasättas. Icke heller vore densamma för sådant ändamål behöflig,
sedan aftal träffats med Stockholms stad, att i svårare smittosamma
sjukdomar insjuknade af Stockholms garnison finge intagas å
stadens epidemisjukhus mot der gällande utgifter. Genom belägenheten
i en af stadens numera tätt bebyggda delar hade också tomtens värde
efter år 1879 mångdubblats. Af dessa anledningar hade revisorerna
ansett, att frågan om egendomens försäljning borde tagas i förnyadt
öfvervägande.
1892 års Riksdag fann, på sätt revisorerna andragit, byggnadens
användande till epidemisjukhus icke vidare kunna ifrågasättas; och då
hvarken byggnaden eller tomten, så vidt Riksdagen kunnat finna, vore
för något statens ändamål användbar, anhöll Riksdagen i underdånig
skrifvelse (n:o 41) den 17 ‘maj 1892, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke förnyade åtgärder borde vidtagas
för fastighetens afyttrande.
Sedan i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts, efter direktionens
öfver allmänna garnisonssjukhuset hörande, den 14 februari 1896
gifna föreskrift, det inom egendomen förvarade förråd blifvit delvis till
garnisonssjukhuset öfverfördt och delvis försåldt, har öfverintendentsembetet
den 22 mars 1898 afgifvit infordradt yttrande rörande egendomens
disposition och saluvärde. Dervid har embetet upplyst, att,
med stöd af nådigt bref den 30 mars 1855, eu af embetet senast den
11 mars 1890 antagen vaktmästare fått mot skyldighet att utöfva tillsyn
öfver egendomen åt sig tills vidare upplåten fri bostadslägenhet om
rtih. till llihd. Prat. 1902. 1 Hand. 1 Afd. 50 luft. ‘2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
två rum och kök i östra flygelbyggnadens bottenvåning, samt att af
byggnaderna å tomten i öfrigt, på grund af särskilda nådiga bref, uthusbyggnaderna
å gården, sjukhusets hela bottenvåning med undantag
af en förstuga, vaktmästarebostaden och ett magasin, hela våningen en
trappa upp, med undantag af ett förrådsrum, och hela våningen två
trappor upp disponerades af stora teatern för förvaring af teatermateriel,
att allmänna garnisonssjukhuset innehade förberörda magasin och förrådsrum,
samt att hela våningen tre trappor upp upptoges af kommerskollegium
för bevarande af arkivhandlingar. Under erinran, att tomten i
fråga, som med en areal af 19,215 qvadratfot egde fasadrätt åt den
numera ur stadsplanen för Östermalm uteslutna Ladugårdslands tullgata,
icke stötte till någon i samma plan för närvarande ingående gata och
förty icke torde kunna ändamålsenligt bebyggas utan att sammanslås
med någon angränsande tomt, dels ock att, då det i byggnaderna å
tomten befintliga yttre murtegel vore betydligt förvittradt och det inre,
såsom misstänkt att vara bemängdt med smittämne säkerligen icke
kunde eller finge användas till byggnadsmateriel för boningshus, byggnaderna
vid skeende försäljning icke kunde antagas representera något
värde, ville öfverintendentsembetet såsom sin åsigt hafva uttalat, att
tomten med åbyggnader kunde åsättas ett försäljningspris af 5 kronor
50 öre qvadratfoten, utgörande 105,682 kronor 50 öre.
Direktionen öfver allmänna garnisonssjukhuset förklarade i underdånigt
utlåtande den 15 juni 1898, att densamma för sin del icke hade
något att erinra mot egendomens försäljning, desto hellre som den icke,
åtminstone i sitt nuvarande skick, kunde för garnisonens sjukhus i någon
mån användas.
Likaledes har arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen
i underdånigt utlåtande den 11 oktober 1898 anmält, att,
vid det förhållande att egendomen icke användes eller ens vore lämplig
att på något sätt användas för förvaltningens räkning, icke något
funnes å förvaltningens sida att invända mot egendomens försäljande.
Slutligen har medicinalstyrelsen i underdånigt utlåtande den 23
november 1898 tillstyrkt försäljning af ifrågavarande egendom under
förutsättning, att åtgärder vidtoges för uppförande snarast möjligt af
nya lokaler för vård af Stockholms garnisons epidemiskt sjuka.
I enlighet med hvad i Riksdagens förberörda skrifvelse anförts,
kan det, enligt min åsigt, numera icke ens ifrågasättas, att egendomen
skulle komma att åter användas såsom epidemisjukhus. Till följd af
sina ytterst låga rum, små fönster, bristande ventilation och uppvärmning,
dåliga trätrappor och förstugor samt bofälliga beskaffenhet i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
11
(ifrigt har sjukhusbyggnaden länge varit alldeles olämplig att begagna
för svårt sjukes vederfående. Också har, såsom garnisonssjukhusdirektionen
i en underdånig skrifvelse den 23 november 1878 omförmäla
dödligheten derstädes under 1834 och 1853 års koleraepidemier varit
relativt betydlig, då de sjuke der ej kunnat erhålla den vård, deras
tillstånd kräft. Härtill kommer, att byggnaden genom sitt läge inom
en af stadens numera förnämsta och folkrikaste delar blifvit ytterligare
olämplig såsom epidemiskt sjukhus. Då densamma sålunda, äfven om
annat epidemisjukhus för garnisonen icke finnes, ej kan såsom sådant
användas, synes det mig, att frågan om egendomens försäljning icke
vidare kan hafva sammanhang med frågan om anskaffande af annat
sjukhus. Vid sådant förhållande och då egendomen med hänsyn till
tomtvärdet torde vara alltför dyrbar för det bruk, hvarför den nu tages
i anspråk, och i allt fall den der förvarade teatermateriel efter den nya
teat er bygga a d e n s uppförande torde kunna dit förflyttas samt plats för
kommerskollegii arkivalier torde utan svårighet kunna annorstädes beredas,
anser jag frågan om fastighetens försäljning icke vidare böra uppskjutas.
Egendomen inköptes den 1 augusti 1783 för 6,500 riksdaler specie.
Vid bedömandet af dess nuvarande värde anser jag i likhet med öfverintendensembetet,
att något afsevärdt. pris för sj elfva byggnaderna icke
kan beräknas. Deras möjliga värde torde knappast betäckas af kostnaderna
för deras nedrifning. Hvad angår tomtvärdet torde det förhållande,
att egendomen icke sträcker sig till någon gata och förty
icke lämpligen utan sammanslagning med annan tomt eller tomtdel kan
bebyggas, föranleda, att icke fullt samma pris som för andra tomter i
trakten kan påräknas. Denna olägenhet minskas dock genom den obestridliga
rätt till fasad åt den numera igenlagda Ladugårdslands tullgata,
som medföljer egendomen, och torde medföra den verkan, att icke någon
byggnad kan uppföras å den framför liggande, Östermalmsgatan
angränsande tomtdel. Efter den af öfverintendentsembetet gjorda värdering
har köpeanbud å egendomen till det af nämnda embete densamma
åsätta pris inkommit. Nu har jag under hand låtit infordra
ytterligare anbud å egendomen med påföljd, att ett anbud å 107,500
kronor afgifvits, hvilket belopp, något högre än det förut afgifna, torde
kunna anses såsom ett skäligt minimipris.
Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag besluta hos Riksdagen
göra nådig framställning om bildande af en fond för landtförsvarets
byggnader och andra försvarsändamål. Till denna fond torde lämpligen
köpeskillingen för nu omhandlade egendom böra ingå.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att den kronan tillhöriga fasta egendomen n:o 10 i qvarteret Kulberget
mindre i Stockholm må försäljas för ett pris af minst 107,500
kronor,
samt att, vid bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning denna dagom
bildande af en fond, benämnd »Landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål», köpeskillingen må till nämnda fond ingå.»
Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes
detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Eugéne Peyron.