Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
till beredande af lokal för äldre arkivalier från Gotlands
län in. in.; gifven Stockholms slott den 1 mars 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, under medgifvande att den kronans byggnad i Visby, som hittills
inrymt persedelförråd för Gotlands infanteriregemente, jemte tillhörande
tomt må upplåtas till lokal för förvaring af äldre arkivalier från Gotlands
län, på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 37,650 kronor,
deraf 21,650 kronor för byggnadens anordnande till arkivlokal och dess
förseende med erforderlig inredning och möbler samt 16,000 kronor till
uppförande af en verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde för Gotlands
truppers behof.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med'' all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Nils Claeson.

Bill. till Hilcsd. Vrot. lUOd. 1 Sami. 1 Af cl. 40 Haft. (N:o 54.)

1

2

Konyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

l:o.

itifberedande Departementschefen, statsrådet Claeson, anförde:

af lokal för »Vid underdånig föredragning inför Eders Kongl. Magt den 14 januari
itrref,7uGaot-18d7 af den utaf Riksdagen väckta frågan om vidtagande af åtgärder för
lands län ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga arkiv utm-
m■ talade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet med hänsyn till den
i ärendet förebragta utredning såsom sin åsigt, att ett ändamålsenligt handhafvande
af de lokala arkiven, sa att dithörande handlingar icke blott
behörigen vardades utan äfven gjordes åtkomliga för alla, som ville derur

3

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 54.

hemta upplysningar, icke kunde vinnas, med mindre hos oss, såsom i andra
länder, bildades centrala arkivdepoter, der de äldre handlingarna, som ej
vidare, annat än undantagsvis, behöfde rådfrågas för de löpande ärendenas
handläggning, sammanfördes och af insigtsfull fackmän ordnades, förtecknades
och hölles för allmänheten tillgängliga. Lika med riksarkivarien
förklarade dåvarande departementschefen sig anse, att i vårt land lämpligen
borde inrättas tre dylika depoter eller landsarkiv. Ett af dessa, förlagdt
i Upsala, skulle mottaga handlingar från provinserna norr om Mälaren.
Det andra landsarkivet, som borde få sin plats i Lund, skulle vara
afsedt för Skåne, Halland och Blekinge jemte de tre småländska länen.
För de mellan nämnda två distrikt liggande landsdelarne, eller Södermanlands,
Örebro, Vermlands, Östergötlands, Elfsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs
och Bohus län, borde inrättas ett landsarkiv i Vadstena slott. Hvad
Gotland anginge, kunde dess äldre, till omfånget mindre betydliga arkivalier
qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal i Visby.

I afseende å vården af Gotlands äldre arkivalier hemstälde sedermera
riksarkivarien i underdånig skrifvelse den 10 augusti 1899, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes från Sin befallningshafvande i Gotlands län infordra
upplysning derom, huruvida tjenlig, fuktfri och brandsäker lokal för ifrågavarande
ändamål kunde i Visby anskaffas vare sig genom köp eller förhyrning;
och anförde härvid riksarkivarien, att utrymmet ej behöfde beräknas
större än för omkring 500 meter hyllängd samt att vården af det
gotländska arkivet lämpligen kunde öfverlåtas åt någon tjensteman vid allmänna
läroverket eller landtstaten eller hos domkapitlet, sedan han vid riksarkivet
eller något af landsarkiven inhemtat nödig kännedom om arkivväsendet.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på grund af nådig
remiss, den 25 november 1899 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och
dervid till arkivlokal föreslagit en kronan tillhörig, då till gevärsförråd
använd fastighet, samt öfverintendentsembetet och öfriga vederbörande
yttrat sig i ämnet, fann Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den 11
maj 1900, med hänsyn till hvad öfverintendentsembetet anfört, detta förslag
icke föranleda vidare åtgärd samt anbefalde Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med nytt förslag
i anledning af riksarkivariens förenämnda framställning.

1 underdånig skrifvelse den 30 maj 1900 anmälde Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att militärbefälhafvaren på Gotland förklarat sig anse
en i Visby belägen, kronan tillhörig byggnad, hvari Gotlands infanteriregementes
persedelförråd då vore inrymdt, kunna såsom för framtiden obe -

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

höflig för detta ändamål upplåtas till lokal för arkivaliers förvarande.
Byggnaden, uppförd af sten, vore fullkomligt fristående, omgifven af gator
och öppen plats samt i storlek tillräcklig för lemnande af hyllutrymme
för vida mer än 500 meter. Med afseende härå och då sådana förändringar,
hvilka kunde finnas nödiga för husets användande till arkivlokal,
syntes kunna utan större kostnader åvägabringas, hemstälde Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande om åtgärders vidtagande för beredande af arkivlokal
i denna byggnad. Vid Lders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
sistberörda skrifvelse funnos fogade underdåniga yttranden i ämnet af
domkapitlet samt stadsfullmägtige och magistraten i Visbv, af hvilka yttranden
inhemtas, att domkapitlet ansåge det mindre önskvärdt, att Gotlands
kyrkliga arkivalier sammanfördes till ett för hela ön gemensamt
arkiv, samt stadsfullmägtige — med hvilka magistraten instämde — anfört,
bland annat, att, ett arkivutrymme af 200 meter hyllfack temligen
säkert skulle förslå till förvaring i det ifrågasatta arkivet af de arkivalier,
hvilka i enlighet med sådana bestämmelser, som meddelats i nådiga kungörelsen
angående öfverlemnande af arkivhandlingar till landsarkivet i
Vadstena den 22 september 1899, kunde förväntas komma att från stadens
rådstufvurätt, magistrat och kommunala myndigheter dit öfverlemnas, äfvensom
att, för den händelse vården af stadens arkivhandlingar i det nya arkivet
blefve förenad med någon kostnad för staden, stadsfullmägtige ansåge,
att ersättning till landsarkivet borde utgå endast i det fall, att handlingar,
som vore yngre än 100 år, komme att‘i det nya arkivet förvaras.

Med skrifvelse den 8 september 1900 öfverlemnade chefen för landtförsvarsdepartementet
till mig en från militärbefälhafvaren på Gotland
inkommen framställning angående upplåtande till landsarkiv af Gotlands
infanteriregementes förrådsbyggnad i Visby äfvensom ett af generalintendenten
deröfver afgifvet yttrande och andra till ärendet hörande handlingar
för den åtgärd, jag kunde finna nämnda framställning böra föranleda.

I berörda framställning anför militärbefälhafvaren, att, efter det jag
muntligen till honom framhållit önskvärdheten af att någon af kronans för
militärändamal upplatna byggnader i Visby måtte, om den vore derför
obehöflig, erhållas för inrymmande af ett landsarkiv, han i sådant afseende
ville gifva anvisning på förenämnda persedelförrådsbyggnad. Sedan Gotlands
infanteriregemente nu erhållit å Visborgs slätt ett fullt tillräckligt
förrådshus för det persedel behof, som erfordrades för de årliga vapenöfningarna
under fredstid, och alla öfriga persedlar komme att utflyttas
till utrustningsorten lingstäde, ansåge militärbefälhafvaren ifrågavarande
byggnad utan olägenhet kunna öfverlåtas till annat statsändamål, då den
inflytande summan för öfverlåtelsen torde kunna betänka kostnaden för ett

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

af honom föreslaget bostads- och vaktarehus vid Tingstäde, som han funne
vara af största behof påkalladt.

Enligt en vid framställningen fogad situationsplan är omförmälda
byggnad åt alla sidor fritt belägen vid Kalkungsgatan och Slottsbacken i

Visby. .

Vid den 19 juli 1900 af kaptenen E. Fahnebjelm, regementsmtendenten
J. N. Söderberg och stadsingeniören i Visby N. Börring verkstäld besigtning
och värdering af ifrågavarande byggnad hade, enligt ett af dessa personer
afgifvet besigtningsinstrument, befunnits, att byggnaden vore uppförd
af tegel i två våningar med grundmur af granit under yttertak af svartplat
på underlag af bräder, att den innehölle två våningar, bottenvåningen med
en höjd af 2,65 meter och öfre våningen med en höjd af 2,1^ meter jemte
en på två höjdafdelningar fördelad vind, samt att hvardera våningen innehölle
två större salar, åtskilda genom en trappa af kalksten med hvalfkupor
af tegel, bottenvåningen dessutom en större förstuga och öfre våningen
ett expeditionsrum. Besigtningsmännen värderade byggnaden med den
tomt, hvarå den vore uppförd, jemte en inhägnad förgård åt östra sidan
till 16,000 kronor.

I sitt omförmälda yttrande anförde generalintendenten: Om än, sedan
för Gotlands infanteriregemente blifvit vid Tingstäde uppförd förrådsbyggnad
för de vid regementets mobilisering erforderliga persedlar m. m.. tillräckligt
utrymme å Visborgs slätt funnes för det under de årliga vapenöfningarna
erforderliga persedelbehofvet, saknades likväl a denna vapenöfningsplats
utrymme för berörda regementes fordon, hvilka åtminstone till
en del måste för fredsöfningarna kunna inrymmas på vapenöfningsplatsen,
på det att ständiga och dyrbara transporter måtte undvikas.
Om sålunda ifrågavarande ''byggnad, sedan förrådsbyggnaden vid Tingstäde
blifvit färdig och fordonsskjul uppförts å Visborgs slätt, ej vidare
vore för Gotlands infanteriregemente behöflig, hemstälde generalintendenten,
att, derest försäljning af nämnda byggnad, som af de sakkunnige värderats
till 16,000 kronor, skulle ifrågakomma, de häraf inflytande medlen måtte
få användas till andra för intendenturen å Gotland behöfliga byggnader
m. m. och dervid i första rummet till bostads- och vaktarehus å Tingstäde
samt till fordonsskjul å Visborgs slätt.

Enligt hvad stadsingeniören Börring i ett den 9 mars 1901 afgifvet,
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnadt utlåtande intygat,
både ifrågavarande fastighet, som benämndes kronomagasinet, å de i stadsingeniörsexpeditionen
förvarade kartor följande beskrifning, nummer och
jordnatur:

A en af M. Isr. Lallerius år 1807 öfver >gamla Slottsbacken» upp -

6

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 54.

rättad och af I. G. år 1852 kopierad karta vore förenämnda magasin
upptaget som särskild tomt med n:r 54 ibland kronojordstomterna samt
platsen nordost och sydost om magasinet angifven som torg med n:r 55.
Dessutom angafve Lallerius karta det deromkring liggande område som
stadeij tillhörig jord.

A en af kommissionslandtmätaren L. Fegrteus åren 1856—1860 öfver
Visby stad upprättad karta vore samma tomt angifven som frijord med
n:r 22 och platsen deromkring åt nordost och nordvest angifven som
kronojord, men deremot platsen sydost om magasinet, eller den å Lallerius
karta med n:r 55 betecknade delen, inlagd i Slottsbacken som allmän gata.

Såvidt Börring af nämnda kartor kunnat utröna, syntes tomten, å
hvilken kronomagasinet vore beläget, oomtvistligt vara kronans egendom,
enär den å ena kartan (Lallerius) vore angifven som krono- och å den
andra (Fegraeus) som frijord, hvilket i detta fall syntes Börring vara detsamma,
da kronans hus vore derå beläget. Deremot syntes Börring den
sydost om magasinet inhägnade platsen vara å de båda kartorna angifven
med olika jordnatur, d. v- s. å Lallerius karta som torg af kronojords
natur, men å Fegrieus karta som gata af stadsjords natur. Då Börring
af för honom tillgängliga handlingar ej kunnat utröna, om något särskilt
aftal träffats mellan kronan och staden under åren 1807—1856, och
enär Fegraaus i sin beskrifning till 1856—1860 års karta omnämnt, att
Lallerius karta af år 1807 äfven finge ligga till grund för 1856—1860
års karta, syntes det Börring, som den inhägnade delen borde å 1856—1860
års karta vara liksom å 1807 års karta utmärkt och betecknad som torg
och ej som gata, hvilket i detta fall gjorde, att eganderätten kunde blifva
tvistig, emedan kronoombudet ej, såvidt Börring kunnat inhemta, gjort
någon anmärkning mot Fegrams karta. Börring ansåge derför kronomagasinstomten
vara kronans tillhörighet, hvaremot eganderätten till den
inhägnade platsen, sydost om magasinet åt Slottsbacken, berodde på huruvida
en plats, som vore benämnd torg, d. v. s. allmän plats, i detta fall
kunde hänföras till enskild tomt.

Angående nu ifrågavarande tomt och platsen utanför densamma har
i ett inför Lders Kongl. Maj:t förut anmäldt ärende angående stadsplan
för Visby förekommit följande.

I underdånig skrifvelse den 29 maj 1888 anhöllo stadsfullmägtige i
Visby att få tillbyta sig vissa kronan tillhöriga tomter derstädes, deribland
jemväl tomten n:r 55. Dervid upplystes: att tomten, så långt tillbaka som
någon, kunde minnas, varit en öppen plats, hvilket bestyrktes af den till
Lallerius karta hörande beskrifning, der tomten betecknades såsom torg

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

omkring kronomagasinets tre sidor; att norra delen åt tomten, sådan
den å samma karta blifvit angifven, utgjort och då ännu utgjorde en gata,
förmedlande trafiken mellan Slottsbacken och Nya vägen, hvarjemte å den
vester om kronomagasinet belägna del fört dels en väg, förmedlande trafiken
emellan Magasinsgatan, å ena, samt S:t Hansgatan och Mellangatan,
å andra sidan, dels ock en gångstig från sistnämnda gator till Skepparegatan,
begge ledande till Slottsparken och en derstädes belägen pump för
vattenupphemtning; att emellertid under sommaren 1887 större delen af
nyssnämnda vester om kronomagasinet belägna område, som genom planteringsgillets
försorg försetts med planteringar och för sin vackra utsigt
varit en omtyckt hviloplats, blifvit genom de militära myndigheternas försorg
inhägnad, så att den deröfver ledande trafiken särskilt för hemtning af
vatten från pumpen i Slottsparken måst taga en afsevärd omväg; samt att
staden för undvikande af denna olägenhet och för gatureglering önskade
komma i besittning af tomten i dess helhet eller så stor del deraf, som
kronan kunde undvara, hvilket enligt stadsfullmägtiges åsigt vore händelsen
med den del öster och norr om kronomagasinet, som då vore utlagd
till gator, äfvensom af den vestligaste delen af det inhägnade området.

I afseende å tomten n:r 55 upplyste domänstyrelsen i berörda
ärende, att densamma icke funnes i jordeboken öfver kronans tomter i
Visby upptagen samt att anledningen härtill vore att söka deri att, enligt
hvad af kartbeskrifningen inhemtades, hela dess område vid tiden för
kartans och jordebokens upprättande disponerats såsom torg, på tre sidor
omgifvande magasinsbyggnaden; och förklarade sig domänstyrelsen anse, att,
då ifrågavarande område icke funnes i jordeboken såsom kronans tillhörighet
upptaget samt staden alltjemt och ända till dess under år 1887
militärmyndigheterna inhägnat en del af området, användt detsamma till
allmän plats, staden borde lemnas i oförkränkt dispositionsrätt deraf,
till dess området genom laga domstols beslut förklarats vara kronans
tillhörighet, samt att något medgifvande från kronans sida för staden att
för uppgifna ändamålet disponera detta område icke påkallades.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 17 mars 1893
erinrade dåvarande chefen för civildepartementet, att någon giltig grund
icke kunde åberopas för att kronan skulle vara egare till tomten n:r 55
å Lallerius karta samt att fördenskull några svårigheter icke borde
uppställas från kronans sida för staden att öfver denna tomt fritt förfoga,
i den mån Eders Kongl. Maj:t funne tomten behöfva tagas i anspråk för
regleringsplanens genomförande; och behagade Eders Kongl. Maj:t i nådig
proposition af samma dag (n:o 48) föreslå Riksdagen att medgifva, att
hägra andra kronan tillhöriga tomter i Visby finge med full eganderätt

8

Jujiiyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

till staden öfverlåtas mot lösen, bestämd i särskild ordning. Sedan Riksdagen
bifallit hvad Eders Kong! Maj:t i berörda afseende föreslagit, faststälde
Eders Kongl. Magt den 19 maj 1893 den understälda regleringsplanen
med viss jemkning och under förklarande, att den sålunda faststälda
planen skulle träda i verket, i den mån sådant kunde ske utan
förnärmande af kronans eller enskild rätt, dervid kronan förbehölles att,
i öfverensstämmelse med hvad stadsfullmägtige från stadens sida medgifvit,
för kronans behof af utrymme för förrådsbestyren vid kronomagasinet tills
vidare förfoga öfver den del af tomten n:r 55 å Lallerius karta, som enligt
en af dåvarande kommissionslandtmätaren C. O. Warfvinge upprättad
regleringskarta vore belägen mellan Magasinsgatan, Slottsbacken samt
Kalkugnsgatan och icke vore afsedd för plantering.

I det ärende, som nu utgör föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
afgaf på grund af nådig remiss riksarkivarien den 18 april 1901 underdånigt
utlåtande och anförde dervid, bland annat, följande:* Af den verkstälda
utredningen angående ifrågavarande byggnads beskaffenhet kunde
man sluta, att byggnaden utan svårighet eller större kostnader skulle kunna
inredas till arkivlokal. Förutom hyllors uppsättande torde förnämligast
erfordras de alltför små fönsteröppningarnas utvidgande samt en mot
eldfara mera betryggande anordning af vinden. Äfven torde blifva nödvändigt,
att kronan tillförsäkrade sig rätten att icke blott tills vidare utan
för alltid förfoga öfver den inhägnade platsen sydost om huset åt Slottsbacken,
på det att icke en byggnad måtte kunna i framtiden der uppföras.
Hvad som för öfrig! kunde vara att i tekniskt hänseende erinra,
torde bäst utrönas vid besigtning, som borde komma att genom öfverintenaentsembetets
försorg företagas. Då hvar och en af byggnadens båda
våningar innehölle två stora salar, hvardera 12,1 meter lång och 9,5 meter
bred, vore det tydligt, att utrymmet blefve vida större än för närvarande
vore behöfligt. Enligt riksarkivariens approximativa beräkning skulle, om
man för att undgå fukt från väggarne endast använde golfhyllor, hvar och
eu af salarne i bottenvåningen rymma minst 500 meter hyllängd samt
hvar och en af de öfre salarne minst 400 meter hyllängd. Alltså skulle
öfre våningen ensam erbjuda tillräckligt utrymme, äfven om staden Visbys
samtliga äldre och yngre handlingar, beräknade till 200 meter hyllängd,
komme att dit öfverflyttas. Hvad bottenvåningen beträffade, skulle den
alltså tills vidare ej behöfva förses med hyllor, såvida icke länsstyrelsen i
Gotlands län, hvars arkivlokal enligt dess underdåniga skrifvelse den 11
oktober 1893 icke vore mot eldfara tryggad, skulle önska att till den blifvande
arkivlokalen öfverflytta ej blott sina äldre utan äfven en större del

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

af sina yngre handlingar. I hvarje fall skulle den föreslagna byggnaden
vara för ändamålet tillräcklig för en mycket lång framtid, utan att någon
tillbyggnad erfordrades.

På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört vore han af den mening,
att, så vidt man af den då föreliggande utredningen kunde döma, den af
de militära myndigheterna hembjudna och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordade byggnaden borde efter vidtagande af nödiga förändringar
motsvara de anspråk, man kunde ställa på en arkivbyggnad, som ej
vore särskildt för sådant ändamål uppförd.

Öfverintendentsembetet, som jemväl erhållit nådig befallning att yttra
sig i ämnet, har, efter det embetet genom en af sina extra ordinarie arkitekter
låtit besigtiga ifrågavarande byggnad, uti den 2 juli 1901 afgifvet
underdånigt utlåtande andragit följande: Omförmälda byggnad, hvars vid
värdering åsätta pris af 16,000 kronor — deri jemväl inginge värdet åt
viss del utaf den tomt, hvarå huset vore uppfördt — från embetets sida
icke föranledt någon erinran, syntes embetet, i betraktande af dess saväl
läge som solida beskaffenhet vara för sitt ifrågasatta nya ändamål fullt
lämplig. Vissa åtgärder torde emellertid tarfvas för att i byggnaden bereda
arkivlokaler, som, särskildt med hänsyn till önskvärdheten af betryggande
brandsäkerhet, vore tillfredsställande, och i sådant afseende syntes böra
iakttagas, att bottenvåningens nedre träbjelklag utbyttes mot bjelklag af
beton med jernbalkar samt att vinden afskildes genom ett dylikt brandfritt
bjelklag, hvilket senare utan olägenhet kunde flyttas eu half meter högre
upp mot takfoten, hvarigenom den öfre våningen skulle kunna erhålla den
större höjden af något öfver 2,5 meter. Hvad åter anginge fönsteröppningarna,
hvilkas ringa storlek framhållits, vore det embetets mening, att
desamma, med undantag allenast af fönstret i det tillämnade expeditionsrummet,
icke kräfde någon utvidgning, då de vore fullt tillräckliga för att
lemna behöflig dager åt de blifvande arkivrummen och dessutom i sitt
oförändrade skick karaktäriserade byggnaden såsom innehållande förvaringsrum
för samlingar. Derjemte torde kunna ifrågasättas dels att bibehålla de
nuvarande jernluckorna vid fönstren — hvilka senare naturligen borde
förses med lämpliga bågar och glas — då embetet för sin del hölle före,
att blott eu onödig kostnad skulle orsakas genom att beträffande luckorna
göra någon ändring, dels ock att omändra två å sydöstra sidan åt byggnaden
förefintliga större öppningar till fönster, liknande de öfriga och försedda,
såsom dessa, med jernluckor. Förutom nu nämnda åtgärder ocli
anordnande af erforderlig inredning med hyllor syntes andra arbeten än
innerväggarnes lagning, vattrifning och affärgning icke behöfva vidtagas,
och ansåges kostnaden för utförandet af samtliga omförmälda förändrings Bih.

till Rikad. Prot. lim. 1 Hand. I A[d. 40 luft. ''I

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

med flere arbeten, oberäknadt hyllinredningen, komma att uppgå till omkring
9,000 kronor, hvartill torde få läggas nödigt belopp för värmeledning,
om sådan önskades.

o Sedan Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande genom nådig remiss
erhållit befallning att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt
utlåtande med anledning af hvad riksarkivarien i sin förenämnda skrifvelse
af den 18 april 1901 anfört i fråga om beredande af rätt för kronan att
för alltid förfoga öfver den inhägnade platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden,
öfverlemnade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med eget
utlåtande den 23 november 1901 underdåniga yttranden i ärendet af stadsfullmägtige
och magistraten i Visby. Dervid anfördes af stadsfullmägtige,
med instämmande af magistraten: att stadens byggnadsnämnd i afgifvet
utlåtande förklarat, att den ifrågavarande inhägnade platsen icke lämpade
sig för bebyggande; att, då området, såvidt handlingarna utvisade, icke eljest
torde vara för den tillämnade arkivbyggnaden behöfligt, syftemålet med riksarkivariens
framställning, som torde afse förebyggande af eldfara, enligt
stadsfullmägtiges åsigt skulle på ett för landsarkivet fullt betryggande sätt
Tipp nås, om berörda område utlades till allmän plats, såsom förut varit
lallet, innan såväl detta som närgränsande öppna områden af de militära
myndigheterna år 1887 inhägnades och det förstnämnda området sedermera,
åt staden uppläts tills vidare till kronans disposition; samt att vid sådant
förhållande stadsfullmägtige ansåge sig böra förklara, att, för att det af
riksarkivarien framstälda önskemålet om den till arkiv ifrågasatta byggnadens
isolering måtte vinnas, staden vore villig förbinda sig att, sedan
det inhägnade området af kronan afrrädts, för framtiden såsom allmän och
öppen plats bibehålla hela området omkring nämnda byggnad.

I sitt sistberörda utlåtande yttrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
bland annat, att, enär stadsfullmägtiges nyssnämnda erbjudande
syntes innebära tillräckligt skydd mot den af riksarkivarien befarade möjligheten,
att området kunde komma att bebyggas, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge riksarkivari ens ifrågavarande framställning icke
böra föranleda annan åtgärd, än att området utlades till allmän och öppen
plats å den för stadsdelen gällande stadsplanen, derom stadsfullmägtige,
i fall denna åsigt gillades af Eders Kongl. Maj:t, skulle anmodas att i vanlig
ordning göra framställning.

Efter det riksarkivarien uti infordradt, den 2 december 1901 afgifvet
underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot de
sålunda föreslagna åtgärderna till förhindrande af ifrågavarande områdes

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

bebyggande, erhöll arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdeparteinenten
nådig befallning att afgifva utlåtande i ärendet, dervid
borde lemnas utredning å värdet af den för kronans räkning nu begagnade
inhägnade platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden.

Till svar härå öfverlemnade nämnda departement med underdånigt
utlåtande den 22 januari 1902 ett efter arméförvaltningens anmodan af
militärbefälhafvaren på Gotland, öfversten G. Björlin, tillförordnade fortifikation
sbefälhafvaren H. Rydén, stadsingeniören Börring och L. Wirnan den 4
januari 1902 afgifvet värderingsinstrument, enligt hvilket de vid värdering af
den inhägnade platsen sydost om persedelförrådsbyggnaden funnit, att ifrågavarande
område, hvilket ej enligt gällande byggnadsordning finge sjelfständigt
bebyggas, icke i och för sig egde något nämnvärdt värde utan
först erhölle sådant, i fall området sammanlades med den nu bebygda
tomten, då det hela skulle kunna tjena till lämplig plats för en större
nybyggnad, hvarför de ansåge den obebygda delen böra upptagas
till ett värde af 3,000 kronor. I likhet med hvad som skedde vid värderingen
den 19 juli 1900, uppskattades nu värdet af sjelfva byggnaden
jemte tomten, hvarå den vore uppförd, till 16,000 kronor och i följd deraf
byggnaden med såväl bebygda som obebygda tomterna i ett för allt
till 19,000 kronor.

Med anslutning till hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
dess underdåniga utlåtande den 23 november 1901 anfört hemstälde arméförvaltningen,
att, enär kronans lagliga rätt till den inhägnade obebygda
delen af tomten syntes vara mycket tvistig och utgången af en möjlig
rättegång mot staden om bättre rätt till området förefölle synnerligen
oviss samt det af stadsfullmägtige gjorda erbjudandet syntes innebära tillräckligt
skydd mot möjligheten, att området kunde komma att bebyggas,
Eders Kongl. Maj:t, derest nådigt beslut om ifrågavarande förrådsbyggnads
disponerande till landsarkiv å Gotland kornme att fattas, täcktes dels, med
antagande af stadsfullmägtiges förenämnda erbjudande, besluta, att den
för kronans räkning nu begagnade inhägnade platsen sydost om förrådsbyggnaden
skulle i den för Visby stad gällande stadsplanen utläggas
till allmän och öppen plats, dels ock i ersättning åt landtförsvaret för
afståendet af nämnda, för närvarande af Gotlands infanteriregemente disponerade
förrådsbyggnad med tillhörande tomt anvisa ett belopp af 16,000
kronor.

Efter det jag i anledning af öfverintendentsembetets utlåtande i ärendet
anmodat embetet att inkomma med uppgift å den kostnad, som kunde
antagas åtgå ej mindre för hyllinredning och värmeledning i den tilltänkta

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 54.

arkivbyggnaden än äfven för lokalernas förseende med erforderliga möbler,
har embetet med skrifvelse den 21 januari 1902 till ecklesiastikdepartementet
öfverlemnat de önskade uppgifterna äfvensom dels specificering å
den förut beräknade omkostnadssumman, 9,000 kronor, dels ock ritning
öfver de af embetet afsedda förändringarna inom byggnaden i fråga.
Enligt embetets kostnadsförslag skulle byggnadens förändring till dess nya
ändamål betinga en kostnad af 9,000 kronor, hyllinredningen 5,700 kronor,
värmeledningen 4,500 kronor, ritningar och tillsyn samt arbetsledning
1,250 kronor samt möbler 1,200 kronor, eller alltså tillsammans ett belopp
af 21,650 kronor vara erforderligt för byggnadens förändring och inredning
samt förseende med möbler.

Sedan arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen
erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande jemväl i fråga om användandet
af det för afstående! af ifrågavarande förrådsbyggnad jemte tomt
föreslagna ersättningsbelopp, har arméförvaltningen i underdånigt utlåtande
den 7 februari 1902, efter samråd med militärbefälhafvaren på Gotland,
föreslagit, att, vid nådigt bifall till den i ärendet gjorda hemställan att i
ersättning åt landtförsvaret för afståendet från nämnda byggnad jemte
tillhörande tomtområde måtte anvisas ett belopp motsvarande det vid
besigtning densamma åsätta värde af 16,000 kronor, Eders Kongl.
Maj:t täcktes medgifva, att omförmälda ersättningssumma, 16,000 kronor,
finge tagas i anspråk till uppförande för Gotlands truppers behof af eu
verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde i enlighet med ritning och
kostnadsförslag, som upprättats hos arméförvaltningen och fogats vid dess
utlåtande.

Likasom det befunnits nödigt att för Sveriges öfriga län inrätta centrala
arkivdepoter eller landsarkiv, synas erforderliga åtgärder med det
snaraste böra vidtagas för att i en centraldepot samla de äldre arkivalierna
från Gotlands län. Den utredning, som blifvit i detta ärende gjord, synes
mig gifva vid handen, att den till förvaringslokal för ifrågavarande arkivalier
föreslagna, af Gotlands infanteriregemente nu disponerade förrådsbyggnaden
bör med hänsyn till läge, beskaffenhet och utrymme efter
ifrågasatta förändringar kunna lämpa sig till en sådan arkivlokal, och har
jag icke något att erinra mot de af öfverintendentsembetet till 21,650
kronor beräknade kostnaderna för byggnadens anordnande dertill samt
för dess förseende med erforderlig inredning och nödiga möbler. I afseende
å läget anser jag dock, att byggnadens användande till arkivlokal

13

Körtel. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

kan tillstyrkas endast under förutsättning att den nu inhägnade, sydost
om förrådsbyggnaden belägna tomten kommer att för all framtid blifva
en allmän, öppen plats, som icke får bebyggas. Enligt livad den verkstälda
utredningen visar, tinnes icke någon fara för att så icke skulle
komma att ske.'' Såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,
torde emellertid för fullständig säkerhets vinnande i detta afseende på
särskild framställning böra härutinnan vidtagas ändring i den för Visby
stad faststälda stadsplan.

För möjliggörande af ifrågavarande förrådsbyggnads användande till
lokal för förvaring af arkivalier fordras dock icke allenast anvisande af
nyssnämnda belopp, 21,650 kronor, utan jemväl att till landtförsvarets
förfogande ställes en summa af 16,000 kronor, motsvarande värdet af
sjelfva byggnaden med tillhörande tomt.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Crusebjörn, yttrade
härefter:

»Då ifrågavarande, Gotlands infanteriregemente tillhöriga förrådsbyggnad
i Visby efter förrådens förflyttande från nämnda stad till Tingstäde
kan för landtförsvarets behof undvaras, har jag icke något att erinra mot
densammas öfverlåtelse för användande till landsarkiv. Vidkommande det
vederlag af 16,000 kronor, som ifrågasatts skola landtförsvaret tillkomma,
får jag erinra derom att, sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit 1898 ars
riksdag att för flyttning af omförmälda förråd och uppförande af nya
förrådsbyggnader vid Tingstäde anvisa 120,000 kronor, Riksdagen för
ändamålet anvisat allenast 100,000 kronor af skäl, bland andra, att tillskott
till flyttningskostnadernas bestridande kunde förväntas genom försäljning
af öfverflödiga hus och byggnader i Visby. I följd häraf och då ifrågavarande
byggnad är en af dem, som, på sätt Riksdagen ansett, skulle försäljas,
bör det belopp 16,000 kronor, hvartill byggnaden af särskilda värderingsman
värderats, skäligen till landtförsvaret utgå för att användas till de genom förrådsflyttningen
föranledda byggnadsbehof vid Tingstäde. Arméförvaltningen a
fortifikations- och intendentsdepartementen har i underdånigt utlåtande den
7 februari 1902 föreslagit, att beloppet måtte få användas för uppförande å sistnämnda
plats af en verkstads- och bostadsbyggnad, hvartill ritning och
kostnadsförslag, slutande å samma belopp eller 16,000 kronor, af arméförvaltningen
öfverlemnats. Jemte det jag biträder arméförvaltningens
förslag, får jag, under hänvisning till berörda ritning, upplysa, att nämnda
verkstads- och bostadsbyggnad är afsedd att dels tillgodose det oafvisliga
behofvet af bostadslägenheter för eu förråd sförvaltare och en vaktmästare,
hvilka skola anställas vid det till Tingstäde förlagda centrala intendenturBih.
UU lliksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 46 Hatt. 3

14

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 54.

förrådet eller hufvudförrådet å Gotland, dels ock inrymma förråd samt
bostadslägenheter för handtverksmästare äfvensom verkstadslägenheter för
desse och för de värnpligtige, som från och med hösten 1902 skola uttagas
till förvaltningstjenst såsom militärarbetare. För berörda verkstäder, af
hvilka skomakeri- och sadelmakeriverkstäder kunna sammanslås, har nämligen
icke någon lägenhet kunnat förhyras, likasom det ej heller är möjligt
att för förvaltare och vaktmästare hyra bostad i närheten af förrådsplatsen?»

Häruppå anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Claeson:

»I likhet med hvad som skett, då medel anvisats till anskaffande af
ny förrådsbyggnad för Uplands regemente i ersättning för vissa lokaler i
Upsala slott, hvilka regementet måste afstå till beredande af plats för ett
landsarkiv derstädes, torde jemväl det belopp af 16,000 kronor, som nu
för landtförsvarets behof erfordras vid afstående af ifrågavarande persedelförradsbyggnad
i Visby till arkivlokal, lämpligen böra anvisas på åttonde
hufvudtitelns extra stat.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under
medgifvande att den kronans byggnad i Visby, som hittills inrymt persedelförråd
för Gotlands infanteriregemente, jemte tillhörande tomt må
upplåtas till lokal för förvaring af äldre arkivalier från Gotlands län, på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 37,650 kronor, deraf 21,650
kronor för byggnadens anordnande till arkivlokal och dess'' förseende
med erforderlig inredning och möbler samt 16,000 kronor till uppförande
af en verkstads- och bostadsbyggnad vid Tingstäde för Gotlands truppers
behof.»

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lemna bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Elias Lagercrantz.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1902.