Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

1

N:o 14.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om tolks anlitande vid domstol; gifven Stockholms
slott den 4 januari 1902.

Under åberopande af bi lagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om tolks anlitande vid
domstol.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Hj. L. Hammarskjöld.

Bill. till Piksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.

Förslag

till

Lag

om tolks anlitande vid domstol.

Härigenom förordna» som följer:

1 §•

Är i mål eller ärende, som vid domstol förekommer, part, vittne
eller annan, som skall inför rätten afhöras, icke mägtig svenska språket,
må tolk tillkallas att vid förhöret rätten biträda.

Är den, som skall höras, döf eller stum, och kan ej förhöret lämpligen
ske medelst skriftligen affattade frågor eller svar, må såsom tolk
tillkallas någon, som förstår att meddela sig med den, som skall höras.

2 §•

Skall allmän tolk vara vid rätten anstäld, varde sådan tolk tillkallad.
I annat fall förordne rätten någon att i målet eller ärendet såsom
tolk biträda; rätten ege hos Konungens befallningshafvande påkalla biträde
för tolks erhållande.

Erfordras vid häradsrätt anlitande af tolk, och varder behof vet kunnigt
å tid, då rätten ej sitter, må häradshöfdingen vidtaga åtgärd för tolks
erhållande, efter ty här förut är sagdt.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 14.

3

3 §•

Ej må den biträda såsom tolk, hvilken till saken eller till part är
i sådant förhållande, att derigenom hans tillförlitlighet kan anses förringad.

4 §•

Den, som anställes såsom allmän tolk eller eljest förordnas att såsom
tolk biträda, aflägge inför rätten ed, att han skall efter bästa förstånd
och samvete fullgöra det uppdrag, som honom lemnats.

5 §.

Skall någon, som ej är till allmän tolk förordnad, biträda såsom
tolk, njute han skälig ersättning efter ty rätten bestämmer. Den ersättning
skall förskottsvis utgå af allmänna medel; och pröfve rätten i slutliga
utslaget, å hvilken part ersättningen skall stanna. I mål, deri allmän
åklagare förer talan, må denne ej i annat fall, än då åtalet blifvit utan
skäl anstäldt, förpligtas att sådan kostnad återgälda, utan skall kostnaden,
der den ej finnes böra drabba annan part, stanna å kronan.

6 §•

Hvad i denna lag är stadgadt om tolks anlitande vid domstol skall
ega motsvarande tillämpning, der utom rätten biträde af tolk erfordras
vid förrättning, som hålles af häradshöfding eller i stad af någon rättens
ledamot.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1903.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
i statsrådet ä Stockholms slott den 17 oktober
1900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerijeim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 19 april 1899, deri Riksdagen anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till bestämmelser beträffande ej mindre hvad domstol eller allmän åklagare
hade att iakttaga för att erhålla biträde af tolk än äfven rörande ersättning
åt person, som, efter derom af rätten eller af allmän åklagare gjord
framställning, såsom tolk vid rätten tjenstgjort.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

a

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda skrifvelse yttrade
departementschefen:

»På sätt i Riksdagens skrifvelse anföres, saknas i allmän lag bestämmelser
huru förfaras skall, då domstol eller allmän åklagare finner
sig i behof af tolk. Allenast för vissa tingslag i Norrbottens län, hvilkas
invånare till större antal betjena sig af finska eller lappska språket, hafva
meddelats föreskrifter om anställande af tingstolkar. Erfordras eljest vid
domstol biträde af tolk, lärer vara brukligt antingen att rätten omedelbart
vidtager åtgärd för anskaffande af sådant biträde eller ock, åtminstone
beträffande mål, som hörer under allmänt åtal, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande på rättens begäran anmodar någon att såsom tolk
tjenstgöra. Osäkerhet lärer emellertid råda såväl rörande gränserna för
rättens befogenhet och pligt att besluta tolks anlitande som beträffande
den ställning tillkallad tolk bör intaga i rättegången; och ehuru vigten
och den grannlaga beskaffenheten af det uppdrag, som anförtros tolken,
synes påkalla, att han genom ed förpligtas till uppdragets samvetsgranna
fullgörande, lärer rätten, då vittneseden näppeligen kan för detta ändamål
användas, sakna fog att föreskrifva edgång. Härtill kommer, att då ingen
kan mot sin vilja förpligtas att biträda såsom tolk, och möjligheten att
för dylikt uppdrag erhålla lämplig person alltså stundom kan komma att
bero på den ersättning, som ställes i utsigt, saknaden af föreskrift i detta
hänseende lätt kan vålla domstolen svårigheter.

Att sålunda lagstiftning om tolks anlitande vid domstol är af be O

^ o

hofvet påkallad, torde näppeligen kunna förnekas. Deremot synes tillräcklig
anledning ej föreligga att, på sätt Riksdagen ifrågasatt, meddela bestämmelser
om hvad allmän åklagare har att iakttaga, då han finner sig i behof af
tolk. Yppas sådant behof under åklagarens tjenstgöring vid domstolen, bör det
tillkomma denna att i ämnet förordna. För de fall åter, der tolks anlitande
kan ifrågakomma vid förberedande undersökning i brottmål, lära några
föreskrifter i lag näppeligen kunna gifvas så länge lagstadganden öfverhufvud
saknas i fråga om dylik undersökning.

Med iakttagande af den sålunda angifna begränsning i den ifrågakomna
lagstiftningens uppgift har jag låtit inom lagbyrån utarbeta förslag
till lag om tolks anlitande vid domstol; och torde det tillåtas mig att nu
få i korthet redogöra för grunderna till de särskilda bestämmelserna i
detta förslag.

Då ändamålet med tolks anlitande är att sätta domstolen i tillfälle
att fullgöra åligganden, som den eljest i följd af bristande språkkännedom
vore ur stånd att utföra, synes det i allmänhet böra tillkomma domstolen
sjelf — och ej någon af parterna — att vidtaga åtgärder för anskaffande

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

af tolk, der biträde af sådan erfordras. Der emellertid fråga är allenast
om öfversättning af skriftlig handling, som till domstolen ingifves, torde
det, till förekommande af missbruk och onödig omgång, böra — naturligen
med undantag för de fall der allmän tolk är pligtig att lemna
biträde — öfverlemnas åt den part, som åberopar handlingen, att draga
försorg om dess öfversättande. I enlighet med denna uppfattning hafva
paragrafens bestämmelser inskränkts till de fall, der tolk är af nöden för
afförande af part eller annan inför domstolen.

Någon ovilkorlig föreskrift om tolks tillkallande vid förhör med den,
som ej är mägtig svenska språket, har ej ansetts böra meddelas. Då den,
som skall höras, talar ett främmande språk, hvilket såväl domaren som
parterna förstå, är tolk uppenbarligen öfverflödig. Med hänsyn härtill har
åt rätten öfverlemnats att efter omständigheterna afgöra, huruvida tolk
skall anlitas.

Såsom nyss framhållits, skola i vissa tingslag af Norrbottens län
finnas anstälde allmänna tolkar för finska och lappska språken. Denna anordning
har emellertid, åtminstone på senare tid, mindre väl motsvarat sitt
ändamål, i det svårighet mött att finna lämpliga personer, villiga att mot det
obetydliga arfvode, som erbjudits, åtaga sig berörda uppdrag. Det är derför
min afsigt att, så framt nödig utredning hinner åvägabringas, vid handläggningen
af frågan angående nästkommande statsreglering i underdånighet
föreslå Eders Kong]. Maj:t att för afhjelpande af denna brist till Riksdagen
göra framställning om förhöjning i anslaget till allmänna tingstolkar. I det
fall, att i tingslag, hvarom nu är fråga, vid behof af tolk befinnes, att allmän
tolk icke är tillsatt, likasom ock i händelse allmän tolk väl finnes anstäld
men af någon anledning för tillfället icke tjenstgör, måste tydligen tolk för
tillfället förordnas. Att den sålunda förordnade, ehuru hans uppdrag är
tillfälligt, dock måste anses såsom allmän tolk, så att stadgandena i förslagets
3 och 4 §§ icke äro å honom tillämpliga, torde vara tydligt.

Äfven i det fall, då den som skall höras är döf eller stum, kan tolk
uppenbarligen komma att erfordras. Kan emellertid förhöret ske medelst
skriftlig förhandling, bör dylikt förfarande naturligtvis föredragas framför
meddelande genom tolk.

Det ligger i sakens natur, att vissa omständigheter, närmast jemförliga
med de förhållanden, som beträffande domare och vittnen betecknas
såsom jäf, måste, der de förekomma i fråga om någon eljest till tolk
lämplig person, utgöra laga hinder för hans anlitande i sagda egenskap.
Att i lag närmare angifva dessa omständigheter torde dock icke vara erforderligt
eller lämpligt, utan torde vara tillfyllest att tillförbinda rätten
att vid val af tolk taga hänsyn till hvarje förhållande, som kan innefatta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

7

skälig anledning att ifrågasätta hans vilja eller förmåga att på tillfredsställande
sätt fullgöra det honom anförtrodda uppdrag. Den föreskrift,
som i berörda hänseende erfordras, torde böra ega tillämpning jemväl å
allmän tolk, der sådan finnes anstäld.

Den ed, som här föreslås, är till sitt innehåll hufvudsakligen lika 3

med den, som enligt det förut denna dag anmälda förslaget till lag om
ändrad lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken skulle afläggas af sakkunnig.

Med den här förut uttalade uppfattning, att tolk, der sådan af 4

rätten anlitas, är att anse såsom rättens biträde vid fullgörande af dess
åligganden, öfverensstämmer, att tolkens arbete godtgöres honom af allmänna
medel. Med samma grundsats låter emellertid väl förena sig, att
den ersättning statsverket sålunda får vidkännas för tolks anlitande i fall,
då ej allmän tolk är att tillgå, betraktas såsom en utgift af den särskilda
beskaffenhet, att den bör statsverket återgäldas af part, som medelbart eller
omedelbart föranledt densamma.

Vid de förrättningar — förnämligast förhör i konkursmål — som §

utom rätten hållas på landet af domaren och i stad af någon rättens leda mot,

kan naturligen samma behof af tolk uppstå som vid förhandling inför
rätten. Samtliga de i lagförslaget upptagna reglerna, huru rätten har att
förfara, synas härvid höra vinna motsvarande tillämpning för den, som
håller förrättningen. Då denne redan enligt gällande rätt har att i vissa
fall upptaga ed och afgöra ersättningsfrågor, torde den nu föreslagna anordningen
icke böra väcka någon betänklighet.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ifrågavarande lagförslag
af den lydelse bil. litt. O. vid detta protokoll utvisar, hemstälde han i
underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget matte, för
det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Erik Öländer.

,x

Kohgl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.

Bil. litt. O.

Förslag

till

L a g

om tolks anlitande vid domstol.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i mål eller ärende, som vid domstol förekommer, part, vittne
eller annan, som skall inför rätten afhöras, icke mägtig svenska språket,
ege rätten tillkalla allmän tolk, der sådan skall vid rätten finnas, eller, i
annat fall, förordna någon, som kan i målet eller ärendet såsom tolk biträda
rätten.

Är den, som skall inför rätten afhöras, döf eller stum, och kan ej
förhöret lämpligen ske medelst skriftligen affattade frågor eller svar, må
såsom tolk tillkallas någon, som förstår att meddela sig med den, som
skall höras.

2 §•

Ej må den biträda såsom tolk, hvilken till saken eller till part är
i sådant förhållande, att derigenom hans tillförlitlighet kan anses förringad.

3 §•

Skall någon, som ej är till allmän tolk förordnad, biträda såsom
tolk, aflägge han i målet eller ärendet ed, att han skall efter bästa förstånd
och samvete fullgöra det uppdrag, som honom lemnats.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

9

4 §•

Tolk, som i 3 § sägs, njute för sitt biträde skälig ersättning efter
ty rätten bestämmer. Den ersättning skall förskottsvis utgå af allmänna
medel; och pröfve rätten i slutliga utslaget, å hvilken part ersättningen
skall stanna. I mål, deri allmän åklagare förer talan, må denne ej i annat
fall, än då åtalet blifvit utan skäl anstäldt, förpligtas att sådan kostnad
återgälda, utan skall kostnaden, der den ej finnes böra drabba annan part,
stanna å kronan.

5 §•

Hvad i denna lag är stadgadt om tolks anlitande vid domstol skall
ega motsvarande tillämpning, der utom rätten biträde af tolk erfordras vid
förrättning, som hålles af häradshöfding eller i stad af någon rättens
ledamot.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19 .

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.
Maj-.ts högsta domstol torsdagen den 21 februari

1901.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Huss,

Carlson,

Hellström,

Bohman,

Ramstedt,

Grefberg.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 30 november 1900,
handlingarne rörande det till högsta» domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till lag om tolks anlitande vid domstol mellan högsta
domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs nu detta ärende
till slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Då den affattning 1 § i förslaget erhållit icke synes inrymma rätt för
domstol, som finner nödigt anlita biträde af tolk, att, på sätt hittills ej
sällan förekommit, vända sig till Kongl. Maj:ts befallningshafvande med
anhållan om tolks anskaffande genom dess försorg, men en dylik befogenhet
torde vara så mycket mera lämplig att bibehålla, som det för domstolar
i vissa landsorter kan vara förenadt med ej ringa svårighet att för
uppdrag af ifrågavarande art finna lämplig person, synes bestämmelse i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

11

angifna rigtning höra i förslaget införas. Derjemte torde, till undvikande
af onödig tidsutdrägt, domare å landet böra ega vidtaga erforderliga åtgärder
för tolks anskaffande, när behofvet deraf varder kändt å tid, då
rätten ej sitter.

Då skyldighet att aflägga ed borde förefinnas ej mindre för allmän
tolk än för den, som i särskild! mål eller ärende blefve såsom tolk anlitad,
men beträffande de allmänna tolkar, som enligt särskilda bestämmelser
skola i vissa tingslag inom Norrbottens län vara anstälda, föreskrifter
om edgång hittills ej blifvit meddelade, borde stadganden i sådant
afseende i förevarande förslag införas.

Ex protocollo
Erik Öländer.

12

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 14.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å
Stockholms slott lördagen den 4 januari 1902, dervid
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen jemväl var
tillstädes.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring,

Justitieråden: Lilienberg,

Lindbäck.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anmälde i
underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 17 oktober 1900 inhemtade utlåtande öfver det vid
samma protokoll fogade förslag till lag om tolks anlitande vid domstol.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen
:

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

»Med anledning af hvad högsta domstolen anmärkt emot det remitterade
förslaget, hafva jemkningar i detta förslag vidtagits dels sålunda, att
deri inrymts rätt för domstol att vända sig till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med anhållan om tolks anskaffande genom dess försorg
och att häradshöfding erhållit befogenhet att vidtaga erforderlig åtgärd
för tolks anskaffande i fall, då behof af tolk vid häradsrätt varder kunnigt
å tid, då rätten ej sitter, dels och derutinnan, att förslagets föreskrifter
beträffande edgång af tolk utsträckts att gälla äfven i afseende å
allmän tolk. Nu angifna ändringar hafva föranledt redaktionel jemkning
jemväl i vissa andra delar af förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter det sålunda jemkade förslaget
och hemstälde, att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, genom
nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle nådig proposition i ämnet, af den
lydelse bilagan litt. B vid detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorjf.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

3