Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1902, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, med
anledning af en af herr E. O. V. Wavrinsky väckt
motion angående legaliserade revisorer.

Till utskottet kar till förberedande behandling blifvit hänvisad en af
herr E. 0. V. Wavrinsky afgifven motion, n:o 21, hvari motionären hemställer,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huru bekofvet af en kår af fullt
utbildade, offentliga revisorer må kunna mötas, dels hvilken ställning och
ansvar en sådan kår bör innehafva, och för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill utredningen kan föranleda.»

Såsom skäl för denna sin hemställan anför motionären hufvudsakligen
följande.

Bekofvet af en legaliserad kår af fullt utbildade, sjelfständiga revisorer
gjorde sig med hvarje år allt mera gällande på snart sagdt alla områden
af det offentliga lifvet. För detta ändamål hade för två år sedan Svenska
Revisor-samfundet bildats, men då detta ej lyckats erhålla sökt statsunderstöd,
hade det föga utsigter att kunna verka för utbildning af sakkunniga
och sjelfständiga revisorer.

I England med dess kraftiga affärslif vore eu sådan institution som
den ofvan föreslagna införd. Skulle ej i vårt land något kunna göras för
att möta det växande bekofvet af fullt utbildade revisorer?

Motionären hade redan vid 1901 års riksdag hemstält om en utredning
i nämnda syfte. Framställningen biträddes i hufvudsakliga delar af
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, och kammaren godkände
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N;o 2.

utskottets utlåtande, men Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2
afstyrkte på nedan anförda skäl förslaget, ock kammaren beslöt i enlighet
dermed.

Mången ryggade tillbaka, säger motionären vidare, emedan man förestälde
sig, att det vore fråga om afsevärda kostnader. Men hvad motionären
begärde kunde realiseras både lätt och billigt. Vid af staten understödda
och kontrollerade handelsskolor kunde inrättas eu öfverbyggnad, en särskild
klass för utbildning af revisorer, till hvilken de elever, som genomgått
sådan handelsskola egde tillträde, sedan de viss tid varit i tjenst och
utöfvat praktisk verksamhet hos någon legaliserad revisor eller vid revisionsbyrå.
Efter aflagd examen borde dessa elever, i den mån behofvet
påkallade, nämnas till offentliga revisorer med en ställning exempelvis
motsvarande notarius publicus’ eller våra landsfiskalers. De skulle, som
redan 1895 i Andra Kammaren påvisades, kunna komma till vidsträckt
användning, och skulle sjelf deklaration blifva påbjuden, blefve sannolikt
behofvet af offentliga revisorer verkligt trängande.

Yrkesrevisorer och bokförare både hittills i vårt land intagit en
mycket underordnad social ställning. Motionären redogör derefter förorsakerna
till detta förhållande.

Olägenheterna af ett sådant system hade visat sig. Den större affärsmannen,
som måste egna sin kraft åt skötseln af affären i sin helhet,
försummade kontrollen öfver den vigtiga bokföringen och blefve bestulen;
inom banker och bolag försnillades medel, och tillgreppen doldes genom
förfalskning af räkenskaperna o. s. v.

Motionären såge intet annat verkligt ingripande botemedel mot dessa
missförhållanden än bildandet af ett fast organiseradt och legaliseradt
revisorsstånd.

* *

* •

Den af motionären ofvan nämnda motionen, n:o 2, vid 1901 års
riksdag hade vidlyftigare motivering och vidsträcktare syfte. I densamma
liemstäldes, »att Kiksdagen ville i skrifvelse till Ivongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta utreda, huru genom närmare lagstadgad
bokföring samt genom revision och kontroll af såväl allmänna som
eventuel enskilda räkenskaper större trygghet mot oredlighet må kunna
vinnas, och särskild^ huruvida icke för revisorer och kontrollanter inom
vissa gränser närmare föreskrifter för deras tjensteutöfning böra lemnas

Andra Kammarens Tillfälliga (Utskotts N:o 4) Utlåtande N:o 2. 3

och särskilda qvalifikationer stadgas, samt för Riksdagen framlägga förslag
i ämnet.»

I år har motionären, såsom det synes utskottet, med rätta delat denna
motion i två, af hvilka den här icke föreliggande, n:o 2, handlar om utsträckning
af genom kongl. förordningen 4 maj 1855 (jfr strafflagen kap.
23 §§ 1, 3 och 4) stadgad bokföringsskyldighet. Denna senare motion har
utskottet på anförda skäl ansett sig böra till Andra Kammaren återlemna.

Utskottet har redan under fjorårets riksdag i sitt utlåtande (n:o 17)
anfört de skål, som synes tala för bifall i hufvudsak till motionärens förslag,
och nöjer sig utskottet derför nu med att hänvisa till samma utlåtande.

Första Kammarens utskott n:o 2 hade deremot eu annan uppfattning:
Tillgång till qvalificerade revisorer skulle, likasom den ifrågasatta vidgningen
af gränserna för bokföringsskyldighet, vara föga verksam mot oredlighet,
och från statens sida kunde väl mot i motionen åsyftade brott
knappast vidtagas andra åtgärder än bestraffning enligt lag. Ej heller
kunde med fullt fog påstås, att qvalificerade revisorer saknades för kontroll
a statsverkets uppbördsman och redogörare. Att absolut förebygga alla
oegentligheter läge naturligtvis utom möjlighetens gräns. Tillgång, öfver
den nu befintliga, till qvalificerade revisorer skulle sålunda afse behofvet
för kommuner, bolag eller föreningar och enskilde, men verkan af ökad
tillgång derå blefve väl knappast tillfyllestgörande utan någorlunda bestämda
föreskrifter om regelbunden, obligatorisk användning af desamma. Med
fullt fog syntes dock det af Andra Kammaren gillade utlåtandet anse sådana
bestämmelser olämpliga. Resultatet af qvalificerade revisorers verksamhet,
af oförmodade inventeringar och dylikt komme väl ock i hufvudsak att
inskränkas till någon minskning i förluster på otillförlitliga redogörare,
således vara af rent ekonomisk art. Denna omständighet syntes till åtgärder
för lämpliga revisorers anskaffande eller utbildande mana speciel!
dem, som vore i behof af och med fördel kunde tillgodogöra sig deras
biträde, och det syntes således i hufvudsak vara icke staten, utan kommuner,
bolag och enskilde, som initiativet tillkomme.

Första Kammarens utskott n:o 2 påpekar derefter tillvaron af de äfven
af motionären omnämda »Aktiebolaget Sveriges Allmänna Revisionsbyrå» och
det efter engelsk förebild inrättade »Svenska Revisor-samfundet», båda utgörande
sammanslutningar, hvilka, tidsenligt utvecklade och rätt skötta, i
den mån de blefve kända och gjorde sig förtjenta af förtroende, nog skulle,
jemte andra möjligen uppstående föreningar af samma art, fylla behofvet.
Yisade erfarenheten, att på detta sätt tillkomna revisorer, för att fullt

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

motsvara fordringarna eller för att finna användning vid rättskipningen,
måste vara edsvurna eller officiell erkända, då, men ej förr, kunde det
förefinnas skäl att öfverväga, huruvida och på hvad sätt statens ingripande
kunde varda lämpligt eller nödvändigt, och fråga derom skulle kunna af
föreningarna sj elfva väckas genom ansökan hos Konungen med bifogande
af tillräckligt material för frågans bedömande, som antagligen nu skulle
saknas.

Mot vissa delar af denna motivering anfördes reservation af ordföranden
och en ledamot i borsta Kammarens meranämnda utskott. Och motiveringen
synes ej heller i allo bindande.

För det första borde väl äfven i detta fall gälla satsen »bättre förekomma
än förekommas». Den utgift, i alla händelser jemförelsevis ringa,
som från statens sida kunna erfordras för legaliserande af en revisorskår
i den omfattning, som utskottet vid fjorårets riksdag föreslog, torde
rikligen varda ersatt, äfven om endast en bråkdel af de många oegentligheter,
som nu tidt och ofta komma i dagen, kunde på antydda sätt förebyggas.

Vidare må det väl ligga någon motsägelse deri, att Första Kammarens
utskott å ena sidan anser, att kommuner, bolag och enskilde skulle,
på ej närmare angifvet sätt, taga initiativet till bildande af en qvalificerad
och legaliserad revisorskår, men å andra sidan säger, att de i detta syfte
redan bildade samfund äro tillräckliga, under förutsättning att de rätt
skötas och utvecklas.

För öfrigt har ju det ena af de åsyftade samfunden, Svenska Kevisorsamfundet
på sätt, som meranämnda utskott antyder, redan vändt sig
till Konungen med ansökan om understöd, men utan framgång, och
har sålunda, såsom motionären anför, i saknad af uppmuntran för sitt
allmännyttiga sträfvande, mycket ringa utsigter att kunna verka för utbildning
af sakkunniga och sjelfständiga revisorer. Det är ju slutligen endast
här fråga om en utredning, hvilken Kongl. Maj:t torde ega mycket bättre
medel att låta verkställa än hvarje, om än så sakkunnigt, enskildt samfund.
Dessutom hafva i de stora kultur- och affärsländerna, England, Tyskland
och Frankrike, åtgärder i motionens syftning blifvit vidtagna.

I enlighet med hvad utskottet i fjorårets utlåtande framhöll, anser det
fortfarande, att någon förpligtelse, vare sig för kommuner, bolag eller
föreningar, att anlita legaliserade revisorer ej bör, åtminstone tillsvidare,
förefinnas. Och vill utskottet äfven nu uttryckligen betona, att det anser,
att för ifrågavarande revisorers utbildning ej må kräfvas något särskild^

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. 5

af staten upprättadt och underhållet institut, utan att denna utbildning
torde kunna vinnas vid redan befintliga, af staten understödda handelsläroverk.

Med hufvudsakligt vidhållande af sin redan förra året uttalade åsigt,
får utskottet sålunda hemställa, att Andra Kammaren, med anledning af
herr Wavrinskys förevarande motion, måtte för sin del besluta,

att Kiksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, huruvida
en kår af fullt utbildade revisorer må anses behöflig,
och i så fall hvilka åtgärder må vara erforderliga
för att bereda denna kår en lagligen erkänd, med ansvar
förenad ställning, samt derefter för Kiksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen må kunna
föranleda.

Stockholm den 11 februari 1902.

På utskottets vägnar:

JULIUS CENTEKWALL.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Afd

2 Band.

2 Höft.

2