Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ant. till Riksct. kansli den 4 mars 1902, kl. 8 e. m.

Andra Kammarem tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckta förslag om inrättande af ett ståtslotteri.

Till utskottets behandling hafva öfver]ernnats tvenne inom kammaren
väckta motioner:

l:o) motion n:o 56 af herr A. Thyländer m. fl., i hvilken motion
hemställes, »att, med ändring i eller upphäfvande af deremot stridande
författningar, ett statslotteri måtte inom riket upprättas, samt att i sådant
syfte ^Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för nästkommande Eiksdag framlägga förslag
till ett sådant lotteri». Motionen är underskrifven af 14 kammarledamöter
och hafva derjemte 19 instämt i'' dess syfte;

2:o) motion n:o 84 af herr O. F. Trapp, deri föreslås, »att Biksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära, att Kongl. Maj:t ville
framlägga förslag till inrättande för statens räkning af ett penninglotteri».
I motionen instämma 3 kammarledamötor.

Af ifrågavarande förslags motivering framgår, att förslagen, ehuru
till formen något olika, dock till syftemålet i det närmaste sammanfalla,
hvarför utskottet ansett sig böra öfver desamma meddela utlåtande i ett
sammanhang.

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Haft. (N:o 4). 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

Till stöd för den af herr Thylander m. 11. väckta motionen hafva
motionärerna anfört följande: »I en tid, då statsmakterna nödgas se

sig om åt alla håll för att dels fylla luckorna efter gamla, nu afskatfade
skatter, dels ock betäcka de ofantliga kostnader, som försvarsväsendets
ordnande medför, tränger sig med växande styrka fram eu tanke, som
man och man emellan länge afhandlats, och som riksdag efter riksdag
sökt göra sig gällande, den tanken nemligen, att den spellust på utländska
lotterier, som i så många år riktat dessa till den grad, att utländingarne
sjelfva öppet le åt svenska folkets oförstånd, måtte, när
den icke kan hämmas, bereda vår egen statskassa en väl behöflig
inkomst.

När det på 1770-talet upprättade svenska nummerlotteriet genom
eu kongl. kungörelse af den 4 juni 1841 upphäfdes, bland annat med
anledning af vissa brister i dess grundregler och organisation, saknades
icke inom Riksdagen de, som motsatte sig detta beslut, och detta på den
grund, att det svenska lotterispelet betagit folket hågen att spela på
utländska lotterier. Man fruktade nemligen, att denna håg nu skulle
återvakna och ej kunna hämmas, då ju lotter till utländska lotterier
kunde utbjudas i bref.

Vid den tiden var dock icke det utländska lotteriofoget på långt
när så utveckladt, som det sedermera blifvit, men den nämnda förutsägelsen
besannades snart. Det är numera allmänt kändt, att i synnerhet
danska och tyska lotterier hemta eu kolossal vinst af den fördom och
det i sig omöjliga förmynderskap öfver folket, som förhindrar oss att
inom eget land behålla de stora summor, som nu genom spel på utländska
lotterier sändas till främlingar.

Det enda skäl, som med något sken af sanning kunnat åberopas
för afslag på hittills framkomna motioner om ett inhemskt statslotteri,
har varit, att spellusten är en passion, som icke bör tillfredsställas.
Men detta skäl duger icke, då man ser mellan fingrarne med spellusten
både på utländska lotterier, mot hvilka tillsynen mer och mer slappas,
och på inhemska sådana, som i växande antal tillåtas, fastän svenska
staten icke deraf drager någon fördel. Man har beräknat, att svenskarne,
som, efter danskarnes eget påstående, äro det danska statslotteriets bästa
kunder, årligen på detta håll bortspela nio ä tio millioner kronor. Om
detta är sanning, så förtjena nämnda våra grannar på oss en summa,
tillräckligt stor att dermed betala årliga kostnaden för hela deras flotta
(7,068,225 kr.) jemte den kongl. civillistan och riksdagsbudgeten, hvilket

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 8

iillt sammanräknadt under innevarande år utgör 8,603,637 kronor. Också
yttrade en dag en ledamot i danska folketinget, att danskarne »hunna
vara glada, så länge svenskarne hellre spela på deras lotten, än de inrätta
ett eget».

Med hvilken förslagenhet våra grannar härvid gå till väga, kan
ses däraf, att de anställa särskilda, väl aflönade och i orterna bosatta
agenter, Indika resa från hy till hy och utprångla danska lottsedlar, och
i Skåne lära finnas sådana agenter, hvilka, påstås det, på denna affärsverksamhet
hafva en årlig inkomst af 5,000 kronor och derutöfver.

De relativt fåtaliga Vinster, som utfälla, komma genom kollektörernas
egennytta icke allmänt de vinnande till godo, i det nya lottsedlar
få ersätta vinsterna, och af dessa tager t. ex. danska staten 16 procent
och Hamburg respektive 10 procent.

Man vill äfven påstå, att den alltjemt fortgående utvidgningen af
det danska klasslotteriet, bvilket för få år sedan omfattade blott 85,000
lotter, sedermera för två år sedan utvidgades till 110,000 och i år
lärer komma att höjas till 125,000 lotter, egentligen är att tillskrifva
svenskarnes lifLiga deltagande.

Det får ju antagas, att motståndet mot inrättande af ett svenskt
statslotteri hvilar på allvarliga, moraliska syften, men man borde väl då
ock med kraft och allvar tillämpa förbudet i 1 § af lotteriförordningen
af 1881 mot allt utspridande eller afyttrande af lotter i både in- och utländska
lotterier, hvilket nu icke är fallet, och man borde då icke låta
den bortlottning af lösören och konstsaker, som i 3 § af samma lag är
tillåten, försiggå så utan all kontroll, att massor af osålda lotter utan
vidare få deltaga i utlottningen. Icke heller borde, då inbjudningar till
deltagande i allmänt lotteri äro såväl i nämnda författning som i tryckfrihetsförordningen
förbjudna, införandet i våra tidningar af dragningslistor,
som egga till lotterispel, tillåtas. Det visar ju äfven en ytterlig
inkonseqvens, att, då man strängt ogillar sådant spel, så att staten icke
deraf får hemta en välbehöflig vinst, regeringen likväl tillåter det ena
stora lotteriföretaget efter det andra, såsom till exempel för en teaterbyggnad,
för Nordiska museet, för goodtempiarorden o. s. v.

Önskligast hade väl varit, om man genom en fullt effektiv lagstiftning
kunnat dels förbjuda så väl inhemska lotterier som ock kringspridandet
af inbjudningar till deltagande i utländska lotterispel, dels
införa en fullt verksam kontroll öfver en sådan lags efterlefnad. Men då
detta väl näppeligen torde låta sig göra, bör väl den tanken, att in -

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

förandet här i landet af ett allmänt svenskt statslotteri, omgärdadt af en
omsorgsfullt afvägd lagstiftning, skulle åt vårt eget land kunna spara de
millioner, hvilka nu årligen bortslumpas på spel i utländska lotterier, icke
kunna anses vara obefogad».

Till stöd för motion n:o 84, framburen af borr O. F. Trapp, anföres:

»Förslag om inrättande för svenska statens räkning af ett penninglotteri
hafva flera gånger, jemväl i Riksdagen, framstälts, och de skäl,
som derför tala, hafva så ofta framförts, att det torde vara öfverflödigt
att här upprepa dem alla.

Senaste tiders erfarenhet synes åt dessa skäl hafva gifvit ökad
vigt och böra föranleda att, trots det afslag, som mött föregående framställningar
i ämnet, å nyo upptaga frågan.

Det egentliga skälet för afslag torde väl hafva varit det moraliska,
att det icke är staten värdigt att så att säga organisera folkets spellusta
och med sin sanktion uppmuntra till lotterispel.

Detta skäl synes dock, hur aktningsvärd än dess grund är, icke
praktiskt böra tillmätas afgörande betydelse vid det förhållande, att
tillfället att spela, lockelsen att göra det, ändock erbjudes genom den
ständigt ökade, energiska verksamhet, utländska lotteriagenter här i landet
bedrifva, trots alla hinder, man lägger dem i vägen. Man har helt nyss
fått bevittna, hurusom utländska lotterier, till och med statslotterier, sett
sig föranlåtna att öka lotternas antal, emedan de ej kunnat tillfredsställa
sina kunder, hvilka till stor del eller till största delen äro att söka bland
den svenska allmänheten.

Vid sådant förhållande synes det i och för sig från statsekonomi
synpunkt knappt försvarligt att af grunder, hvilkas goda syfte man icke
kan realisera, låta högst betydande belopp öfverflyttas till utlandet i
stället för att låta dem stanna inom landet och samtidigt bereda statskassan
en icke alldeles oväsentlig intägt.

Men härtill kommer, att nämnda moraliska hänsyn numera icke
vidare synas praktiskt upprätthållas. År efter år tillåter staten, att serier
efter serier af störa, inhemska lotterier utbjudas åt den svenska allmänheten.
De ändamål, hvarför dessa lotterier anordnas, må vara aldrig så
goda; sjelfva saken är dock en och densamma — att penninglotterier
anordnas och erhålla statens sanktion. Steget derifrån och till inrättande
af ett statslotteri synes mig betydelselöst.»

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 5

1 öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 16 april 1771
liar i vårt land under en längre tid idkats lotterirörelse för statens räkning
genom det s. k. kongl. nummerlotteriet; men såsom herr Tkylander m. fl.
i sin motion erinrar, beslöto Rikets Ständer vid 1840—1841 års riksdag,
att detta lotteri skulle med utgången af år 1840 upphöra. Af
riksdagshandlingarne i detta ärende inhemtas, att ständerna i anslutning
till statsutskottets utlåtande såsom skäl för beslutet i fråga anförde: »att,
på sätt erfarenheten nogsamt vitsordar, nummerlotteriinrättningen på eu
mängd spelande, såväl i moraliskt som ekonomiskt hänseende, utöfvat
ett skadligt inflytande; att det otvifvelaktigt innebär eu motsägelse att,
under gällande förbud mot hasardspel i allmänhet, med statens skydd
hägna en inrättning, hvars verkningar på den obildade och oerfarne äro
nästan lika förderfliga som de, hvilka af andra hasardspel förorsakas,
samt att det jemväl synes föga öfverensstämmande med statens värdighet,
att, endast i betraktande af den från berörde lotteri härflytande vinst,
bibehålla eu inrättning, som, ur moralitetens synpunkt, icke kan godkännas.
»

Samtidigt förekom ock fråga om införande af s. k. klasslotteri i
stället för det utdömda nummerlotteriet, hvaröfver statsutskottet afgaf
följande utlåtande: »Beträffande det af herr Rosenblad alternativt väckta
förslag om inrättande för statens räkning af så kalladt klasslotteri,
hvaruti, till följd af insatsernas ansenliga belopp, den fattigare delen af
allmänheten icke vore i tillfälle att inträda; så, ehuru lotterier af dylik
beskaffenhet visserligen icke torde i ekonomiskt hänseende medföra lika
skadliga följder som nuvarande nummerlotteri, har likväl utskottet, som,
på sätt ofvan nämndt är, till principen ogillar lotterispel i allmänhet,
funnit sig icke kunna understödja ifrågavarande förslag om klasslotteriets
införande». Detta utlåtande godkändes ock af ständerna.

I öfverensstämmelse med den uppfattning i fråga om lotteriväsendet,
som rikets ständer i dessa tvenne frågor uttalat, utfärdades snart derefter
det lotteriförbud, som möter oss i kongl. förordningen den 21 mars 1844.

De deri innefattade bestämmelserna blefvo sedermera skärpta och
utvecklade genom kongl. förordningen den 6 augusti 1881, hvars § 1
stadgar: »Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för all mänheten

inrättas eller öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att,
för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lott eller annat
bevis om rätt till delaktighet i dylikt inom eller utom riket anordnadt
företag eller att kungöra försäljning åt sådant bevis», och i § 2: »Hvad

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

i 1 § i afseende å lotteri är stadgadt galle ock om annat företag,
hvarigenom åt en eller flere af de deruti deltagande erbjudes i penningar
eller penningars värde utfäst och efter lottning eller dermed jemförlig
anordning utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt eu
hvar deltagare.»

I anslutning till nämnda stadgande sökte man äfven motverka
utländska lotteriinbjudningars spridning här i landet genom ett tillägg
till tryckfrihetsförordningens § 3 mom. 12. Genom den år 1882 sanktionerade
grundlagsändring i detta afseeende erhöll nemligen berörda lagrum
följande lydelse: — — — »Såsom missbruk af tryckfriheten anses:
Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande
och förledande; brotten umgällas med böter från trettiotre riksdaler
sexton skillingar till och med etthundra riksdaler, och skriften konfiskeras;
skolande med höter till enahanda belopp beläggas inbjudningar till
deltagande uti inländskt lotteriföretag, som ej tillåtet är, äfvensom i utländskt
lotteri.-» Ur konstitutionsutskottets motivering för detta tillägg må anföras:
»Utskottet har ingalunda förbisett, att ett förbud mot offentlig görande

i tryck af ifrågavarande inbjudningar endast kan bidraga att
minska men ej fullständigt undanrödja lockelser till lotterispel, då andra
verksamma medel finnas att dertill förleda allmänheten. Kändt är nemligen,
i hvilken omfattande grad lotter i alla delar af landet utbjudas
direkt genom agenter, hvilkas anbud finna vägen icke minst till de
obemedlade klasserna, liksom ock att lotteriinbjudningar och annonser
derom medelst utländska tryckalster ega en vidsträckt spridning. Det
oaktadt har utskottet ej tvekat att föreslå införande i tryckfrihetsförordningen
af ett förbud i det af motionären angifna syfte i den öfvertygelse,
att icke något medel, som kan bidraga att motverka det ifrågavarande
onda, bör lemnas oförsökt.»

Det må ock erinras om bestämmelsen i allmänna poststadgan den
9 september 1899 § 67 mom. 6: 2: »Korsbandsförsändelse eller brefkort,
innehållande meddelande om försäljning af lotter, mottages icke till
postbehandling, om icke vederbörande inrikes myndighet lemnat tillstånd
till bortlottningen och tillkännagifvande derom finnes intaget i
meddelandet.»

Visserligen hafva under de senaste årtiondena gång efter annan
framkommit förslag om införande af penninglotteri för statens räkning;
men ofvan anmärkta uppfattning i fråga om inrättande af statslotteri har
hittills inom Riksdagen visat sig så starkt rotfästad, att motioner i

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 7

nämnda syfte städse afslagits. Senast skedde detta vid sistlidne riksdag.
Då förekom ärendet i form af hemställan om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes efter verkstäld utredning till
Eiksdagen aflåta proposition om inrättande af ett statslotteri, samt i sammanhang
dermed efter omständigheterna föreslå upphäfvande eller ändring
af kongl. förordningen angående förbud mot lotteri den 6 augusti 1881.
Denna motion, förberedd af Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott,
blef der afstyrka och då den i kammaren behandlades den 6 mars 1901,
visade sig efter skedd omröstning, att den tillvunnit sig endast 50 röster,
då deremot 132 röster voro för afslag.

Såvidt- af förevarande motioner kan inkemtas, har sedan ärendets
behandling å sistnämnda tid ej förekommit något, hvilket för frågans
behandling må anses kunna hafva direkt inverkan utom till äfventyra
den omständigheten, att fortfarande många af vårt folk hängifva sig åt
spel å utländska lotterier. Detta förhållande är beklagligt ej mindre ur
sedlig synpunkt, enär härigenom näres och fortplantas den skadliga spellusta,
som gällande lotteribestämmelser åsyfta att motverka, än äfven ur
nationalekonomisk synpunkt, då afsevärda penningbelopp dragas ur landet
till men för nationalförmögenheten och inhemska penningmarknaden.

1 afseende å den nationalekonomiska förlust, som i detta afseende
drabbar vårt folk, vexla uppgifterna uti de i ämnet väckta motioner.
Under det att sålunda herr Trapp m. fl. ej synes kunna angifva något
visst belopp, utan endast framhåller, att genom de utländska lotterierna
»högst betydande belopp» öfverflyttas till utlandet, lemnar herr Thylander
in. fl. mera detaljerade uppgifter särskildt med afseende å svenskarnes
förluster å danska statslotteriet, i det han säger: »Man har beräknat, att
svenskarne, som, efter danskarnes eget påstående, äro det danska statslotteriets
bästa kunder, årligen på detta håll bortspela nio ä tio millioner
kronor. Om detta är sanning, så förtjena nämnda våra grannar
på oss en summa, tillräckligt stor att dermed betala årliga kostnaden
för hela deras flotta (7,068,225 kronor) jemte den kongl. civillistan och
riksdagsbudgeten, hvilket allt sammanräknadt under innevarande år utgör
8,603,637 kronor.» I eu med herr Thylanders m. fl. motion i hufvudsakliga
delar lika lydande af herr C. E. Ljungberg in. fl. inom Första
Kammaren afgifven motion anföres slutligen, att svenskarne på detta
lotteri årligen bortspela 8 ä 9 millioner kronor, en uppgift, om hvars
riktighet motionärerna dock synas vara tveksamma, då de tillägga: »hvarom
det är svårt att hafva en bestämd mening».

8 Andra Kammarens Tillfälliga Uttkotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

Till belysning särskild! af denna del i frågan lemnas i öfversättning
efterskrifna utdrag ur förslag till dansk finanslag för finansåret den
1 april 1901—31 mars 1902.

»§ 7. Behållningen från klasslotteriet har under finansåren 1897
—1898, 1898—1899 och 1899—1900 utgjort respektive 1,107,560 kronor
37 öre, 1,089,556 kronor 45 öre, och 1,081,372 kronor 23 öre, alltså
i genomsnitt 1,092,829 kronor 68 öre. För begge lotterierna 1901 —
1902 anslås behållningen härefter till 1,090,000 kronor.

Med åberopande af lagen den 6 mars 1869 beräknas af insatssumman
i provision till kollektörerna och till administrationsutgifter respektive
5 procent och 1 procent.

Då insatssumman i kraft af den godkända planen för det 183
lotteriet är faststäld till 5,230,400 kronor, alltså för två lotterier till
10,460,800 kronor, komma förenämnda utgifter att beräknas till respektive
523,040 kronor och 104,608 kronor.

Administrationsutgifterna fördela sig sålunda:

1. Lön till Justitiedirektionen och Inspektören..................... 8,900: —

nemligen till Inspektören, utnämnd

25/n 1886 .................................................. 3,000: —

ålderstillägg 400 kr., personligt tillägg 1,000: —
till medlemmarne af Justitiedirektionen 4,500: —

2. Lön till medhjelpare........................................... 25,500: —''

3. Löpande utgifter:

a) Driftkostnader (vaktmästare, hyra,

bränsle och ljus, kontorskostnader m. m.) 16,900: —

b) Yid dragningar ..................................... 4,400: -

4. Utgifter till papper, tryckning och bokbinderiarbeten....

5. Fort ou) gift er ...........................................................................

6. Till fritt förfogande.............................................................••••■

Summa kronor

21,300: —
42,300:
3,000: —.
3,608: -104,608: —»

Enligt ett vetenskapligt arbete »Die öffentlicken Gliickspiele» af
D:r Rudolf Sieghart, utgifvet i Wien 1899 och behandlande Die Gluckspiele
i de vigtigaste europeiska staterna, lemnas med afseende på det
danska statslotteriet några belysande uppgifter för året 1897—1898.
Kollektörernas antal var då 144 i Köpenhamn och 141 i provinserna

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o i.

eller tillsammans 285, för h vilkas aflöning ju är beräknare något öfver
500,000 kr. Staten , hade då eu inkomst af omkring 1,108,000 kr.,
hvartill ytterligare kom stämpel å lotterna med 455,000 kr., så att hela
inkomsten från klasslotteriet för det året tillskyndade de danska finanserna
en behållning af 1,563,000 kr.

Eftei afdrag af administrationskostnaderna och inkomstbeloppet
för danska staten torde sålunda af insatssnmman å danska statslotteriet
återstå omkring åtta millioner kronor, som komma de spelande till godo
i form af vinster.

Äfven undei förutsättning att svenskarne i spelet å berörda lotteri
deltoge med 9 ä 10 millioner kronor eller med nästan hela insatssumman,
skulle^ dock i stället för de 9 å 10 millioner kronor, hvilka man enligt
herr Thylanders m. fl. uppgift har beräknat bortspelta af svenskarne å
danska statslotteriet, Sveriges årliga nationalförlust genom detta lotteri
utgöra högst 2 millioner kronor.

Nu torde emellertid med visshet kunna antagas, att utom svenskar
äfven danskar och norrmän i högst väsentlig grad deltaga i spelet å
samma lotteri och att derför den ofvan antydda eventuella nationalförlusten
i verkligheten är betydligt mindre.

Om det sålunda, — huru öfverdrifna och med verkliga förhållandet
litet öfverensstämmande herr Thylanders m. fl. i motionen häfda
sifferuppgifter än äro — icke kan såsom utskottet förut framhållit förnekas,
att vårt folk genom inflytandet från de utländska lotterierna tillfogas
en ekonomisk nationalförlust, så torde det å andra sidan vara obestridligt,
att, så länge man i vårt land är befriad från ett inhemskt
statslotteri, man också är befriad från alla med ett dylikt lotteri förbundna
fiestelser, demoralisation och elände i synnerhet inom de
fattigares leder.

Utskottet tillåter sig i detta sammanhang erinra om ett beaktansvärdt
yttrande, afgifvet i Andra Kammaren 1881 från en framstående
Malmörepresentant, hvilken inom sin embetsverksamhet stått lotterifrågan
mycket nära: »Är det en nationalförlust, att penningar gå ur landet till
flammande lotterier, så är det å andra sidan en nationalvinst, att en
ingalunda ringa del af svenska folket blir befriadt från frestelsen att
deltaga i lotterispel. Denna vinst kan väl icke med penningar uppskattas,
men ser man efter hvad folket i sedligt afseende generation efter
generation derpå vinner, så tror jag man kan säga, att deri ligger en
högst väsentlig ersättning.»

Bih. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Aid. 2 Afd. 4 Höft.

2

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o i.

Det är visserligen, en beklaglig sanning, att inhemska lotterier,
såsom ju också motionärerna påpeka, i växande antal tillåtas, men denna
omständighet synes utskottet icke utgöra något talande skäl för önskvärdheten.
eller behofvet af ett statslotteri, utan endast ådagalägga en
tyvärr allt för långt drifven eftergifvenhet från Kongl. Maj:ts sida i fråga
om lotteriförordningens tillämpning; och torde en rättelse härutinnan och
ett strängare iakttagande af lotteriförordningens anda vara i hög grad
önskvärd.

I tillvaron af nu gällande förbud mot lotterier och inbjudningar
till dessa har svenska folket dock en möjlighet att kunna hämma spellustan
och särskilt ett värn mot dess spridande i samhällets bredare
lager; våra arbetare och de mindre bemedlade, som af spellustan skulle
hårdast drabbas, hafva säkerligen, hvad angår landet i dess helhet, icke
i någon nämnvärd grad nåtts af utländska lotteriinbjudningar. Erfarenheten
från utlandet gifver emellertid anledning antaga, att just de mindre
bemedlade i främsta rummet skulle falla offer för en lotteriverksamhet
från statens sida; och att sålunda ur deras fickor den förnämsta delen
utaf statens inkomster af ett statslotteri skulle hemtas, något, som väl
icke kan anses staten värdigt eller öfverensstämmande med statsmakternas
arbete för folkets väl.

Med anledning af hvad sålunda anförts och med vidhållande af
den ståndpunkt i frågan, utskottet vid förra riksdagen intagit, får
utskottet vördsamt hemställa,

l:o) att herr Thylanders m. fl. ifrågavarande
motion icke må af kammaren bifallas, samt

2:o) att icke heller herr Trapps m. fl. förevarande
motion må vinna kammarens bifall.

Stockholm den 4 mars 1902.

På utskottets vägnar:

GEORG KRONLUND.

Andra Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

11

Reservation

af herrar R. Petersson och Björkman, som icke kunnat godkänna de af
utskottet åberopade skäl mot motionernas afstyrkande, utan ansett, att,
då lotterispel fortfarande i allt vidsträcktare grad i vårt land bedrifves
dels å utländska lotterier, dels äfven å allt oftare inrättade och af Kongl.
Maj:t medgifna inländska, staten också borde draga de fördelar, som ett
inhemskt statens penninglotteri kunde medföra, och att utskottet derför
bort bifalla herr Trapps motion, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t begära, att Kong!. Maj:t ville framlägga förslag till inrättande
för statens räkning af ett penninglotteri.

Herr Sandén bar begärt få antecknadt, att ban icke deltagit i
frågans behandling inom utskottet.