Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ant till Riksd. kansli den IT april 1902, kl. 3 e. m.

Första Kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,
angående en af herr R. Eklundli vackt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t beträffande ändring af § 51 folkskolestadgan.

Med anledning af en inom Andra Kammaren väckt ock till dess
första tillfälliga utskott känskjuten motion, n:o 11, af kerr K. Eklundk
kar Andra Kammaren, med afslag å utskottets kemställan, för sin del
beslutat: »att Riksdagen skulle i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Magi i gällande folskolestadga införa bestämmelser derom, att
husbonde, som har i sin tjenst minderårigt skolpligtigt barn, skall vara skyldig
sörja för att den minderårige tjenaren kommer i åtnjutande af behörig skolundervisning,
vid enahanda äfventyr, som för underlåtenhet häraf i afseende
på föräldrar och målsmän i folkskolestadgans 51 § föreskrifves.»

bedan detta beslut blifvit 1 örsta Kammaren delgifvet, bär denna
känvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är afföljande lydelse:
»Uti en inom Andra Kammaren väckt ock till dess första tillfälliga
utskott känskjuten motion, n:o 11, kar kerr R. Eklundli i Lund
Bih. till Riksd. Fiol. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 6 Häft. (N:o 6 -8.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

ilems tält, »att Riksdagen beslutar aflåta underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t med anhållan, det täcktes Kong!. Maj:t så förtydliga eller så förändra
§ 51 i gällande folkskolestadga, att husbonde, som har i sin tjenst
minderårig skolpligtig tjenare, varder dennes målsman i afseende på skyldigheten
att sörja för denne minderåriges skolundervisning». Nämnda §
lyder: »I händelse föräldrar eller målsmän skulle tredskas att efterkomma
de föreskrifter, kvilka i afseende på barnens slcolgångsskyldighet blifvit
meddelade, eller visa sig så försumliga, att de ej tillhålla barnen att besöka
skolan, skola de tredskande eller försumliga efter anmälan af skolrådet,
undergå varning af vederbörande församlings pastor och, då ej
sådan haft åsyftad verkan, af kyrkorådet, Om dessa varningar blifvit
fruktlösa, må barnen kunna genom skolrådets försorg från föräldrarne
eller målsmännen skiljas och till vårdande åt andra personer öfverlemnas,
samt kostnaden för barnens underhåll hos föräldrarne eller målsmännen
i laga ordning utmätas». I motiveringen för sin hemställan utgår motionären
från det antagandet, att dessa bestämmelser skulle kunna blifva
utan åsyftad verkan i det fall, att skolpligtiga barn med sina föräldrars
medgifvande antaga lagstadgad tjenst och att vid sådant förhållande dylika
barns husbönder skulle stå utom räckvidden för ifrågavarande bestämmelsers
tillämplighet, »enär», säger motionären, »begreppet målsmän
i § 51 till äfventyrs icke i sig inrymmer husbonde, som har minderårig
skolpligtig i sin tjenst». Dessa båda begrepp »målsman» och »husbonde»
sammanställer motionären med hvarandra och håller före, att, om de också
icke, juridiskt taget, kunna sägas täcka hvarandra, de likväl i detta
fall böra anses hafva samma innebörd och följaktligen ålägga enahanda
förpligtelse!’. Efter att hafva påpekat, hurusom, enligt § 50 i folkskolestadgan
och lagen angående minderåriges användande i arbete, det tillkommer
arbetsgivare att tillse, att minderårige, som han använder i sin
tjenst, erhålla undervisning enligt derom gifua föreskrifter, framhåller
motionären, under åberopande för öfrigt af det förhållande, att enligt
fattigvårdsförordningen husbondevälde och målsmanskap sammanfalla med
hvarandra, såsom något helt naturligt, att husbonde, i och med det att
han tagen i sin tjenst minderårig skolpligtig, får på sig öfverförd föräldrars
målsmaliskap i fråga om en sådan minderårigs skolgång. Men så
naturligt detta än förefaller vara, har dock eu motsatt åsigt gjort sig
gällande, och såsom bevis härpå anföres i motionen, »att då skolråd och
kyrkoråd samt pastor förmenat, att husbonde i fall, som åsyftas, vore
målsman och husbonden tilldelats sådan varning, som § 51 i folkskole -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 3

stadgan omförm åter , husbonden hos vederbörande domkapitel anfört klagan
öfver varningen med begäran, att denna skulle återgå, och domkapitlet
dömt, att § 51 icke har tillämplighet på husbonden, samt i följd deraf
till all kraft och verkan uppkäft varningen». I sammanhang härmed
söker motionären genom belysande exempel visa, huru genom en dylik
tolkning af begreppet »målsman» folkskolestadgans bestämmelser om barns
skolpligtigket och föräldrars och målsmäns ansvar i fråga härom kunna
helt och hållet eluderas.

Såsom synes af förevarande framställning, hyser motionären den
uppfattningen, att i det fall, som här afses, begreppen »husbonde» och
»målsman» böra vara liktydiga och innebära enahanda åligganden. Och
i likhet med honom finner utskottet det vara rimligt och naturligt, att,
om en person bär minderårigt skolpligtigt barn anstäldt hos sig i lagstadgad
tjenst, hans husbonderätt öfver sådant barn äfven bör medföra
liknande skyldighet, som i bär afsedda hänseende åligger »målsman»,
nemligen att ansvara för att barnet erhåller undervisning i enlighet med
folkskolestadgans föreskrifter. Men betraktar man närmare gällande
stadganden, som kunna hafva afseende på här berörda fall, torde de, åtminstone
efter ordalydelsen taget, icke gifva fullt stöd åt denna mening.

I folkskolestadgans § 51, hvars förtydligande eller förändring i angifvet
syfte nu begäres, talas blott om föräldrar eller målsmän, men icke om
husbönder, hvadan man der icke finner en sådan jemställning mellan husbonde
och målsman, som berättigar till en dylik uppfattning. I § 50
af samma stadga talas det åter om husbonde och arbetsgivare, och der
ålägges dels husbonde att tillse, »att hans tjenstehjons eller underhafvandes
barn ordentligt besöka någon af distriktets skolor eller eljest
erhålla undervisning i enlighet med denna stadgas föreskrifter», dels ock
arbetsgivare, »som begagnar barns biträde vid sin handtering, att jemlik!
de föreskrifter, som derom äro eller varda gina, så ordna deras arbete,
att nödig tid förunnas dem att erhålla stadgad undervisning». Af
detta stadgande torde man helt osökt få fram den meningen, att husbonde,
då han bär att tillse, att hans tjenstehjons eller underhafvandes
barn ordentligt besöka skolan, äfven bör vara underkastad samma förpligtelse
i fråga om minderårigt skolpligtigt barn, som hos honom er -

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

hållit lagstadgad tjenst, och detta i synnerhet, som husbonde väl ock i
viss mån torde kunna betraktas som arbetsgivare. En sådan tolkning
synes hafva stöd i de bestämmelser om barns anställning i lagstadgad
tjenst, som innehållas i legostadgans § 20, der det heter:
»Emottaga- någon barn af fattiga föräldrar till uppfostran, födande
och klädande emot vissa års tjenst, upprätte aftal derom skriftligen i
vittnens närvaro, och inträde den, som barn sålunda emottager, i föräldrars
rätt.»

Men vare sig nu husbonde, hos hvilken minderårig skolpligtig
antagit lagstadgad tjenst, är att betrakta såsom målsman eller icke i
afseende på skyldigheten att sörja för denne minderåriges skolundervisning,
anser emellertid utskottet, att de nuvarande bestämmelserna i
gällande folkskolestadga angående föräldrars och målsmäns, ja, äfven husbönders
åligganden i detta afseende kunna vara fullt tillräckliga
och effektiva, under förutsättning, att vederbörande myndigheter tillse,
att de efterlefvas, och särskildt att de blifva tillämpade på de
skolpligtiga barnen under det stadium af deras skolålder, då de ännu
icke hunnit den kroppsliga utbildning, att- de kunna erhålla lagstadgad
tjenst.

Slutligen får utskottet framhålla, att motionären med sin hemställan
om förtydligande eller förändring af gällande bestämmelser i syfte
att husbonde, som har i sin tjenst minderårigt skolpligtigt barn, skall
vara detta barns målsman i fråga om skyldighet att sörja för dess skolundervisning,
icke synes hafva träffat rätta målet, enär enligt utskottets
förmenande förtydligandet eller förändringen, om sådant kan anses
vara af nöden, icke bör afse § 51, utan § 50 i gällande folkskolestadga.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet, att förevarande
motion icke må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»

Utskottet anser, att då folkskolestadgan afser obligatorisk skolpligtoch
uti 51 § har föreskrifter till förekommande af föräldrars eller målsmäns tredska
i afseende å barnens skolgångsskyldighet, samt det enligtdess 50 § åligger
hvarje husbonde tillse, att hans tjenstehjons eller underhafvandes barn
ordentligt besöka skolan, så böra ock dessa föreskrifter i öfverenstämmelse

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 5

dermed utsträckas äfven till husbonde, som har i sin tjenst minderårigt
skolpligtigt barn, och får således utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 11 april 1902.

På utskottets vägnar:

HJ. PALM STJERNA.