Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ant. till Riksd. kansli den 19 mars 1902, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, angående
iakttagande af ett förändradt stafsätt i allt från
Riksdagen utgående tryck.

Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 får härmed afgifva
yttrande i anledning af den till utskottet hänvisade motionen n:o 32
inom Första Kammaren af herrar Säve och friherre v. Krcemer angående
iakttagande åt ett förändradt stafsätt i allt från Riksdagen utgående tryck.

1 denna motion hemställes, att Första Kammaren ville för sin del
besluta, att från och med början af nästa år skall i allt från Riksdagen
utgående tryck iakttagas ett stafsätt, som öfverensstämmer med det i
svenska akademiens ordlistas <i:te upplaga begagnade.

Till stöd för detta förslag anföra motionärerna följande:

»Som bekant begagnas fortfarande i riksdagstrycket ett i många
atseenden längesedan föråldradt och ej ens med sig sjelft öfverallt fullt enigt
statsätt; under det att svenska språkets stafning på senare tider hastigt
gått framåt till mera ljudenlighet och följdriktighet, hvartill bland annat
mäktigt torde bidragit kongl. cirkuläret af den 16 november 1889, hvarigenom
förordnas att från och med 1890 skolat vid alla läroanstalter vid
språkundervisningen iakttagas ett stafsätt, öfverensstämmande med svenska
akademiens ordlistas Ode upplaga.

Bill- till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft. (N:o 4.)

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Det högst vigtiga riksdagstryckets i detta afseende efterblifna
ställning synes oss vara ett missförhållande, som snarast möjligt bör
afhjelpas.»

Det af motionärerna åberopade kongl. cirkuläret af den 16
november 1889 är kontrasigneradt af dåvarande statsrådet Wennerberg
och lyder sålunda:

»Oscar etc. Då till vår kännedom kommit, hurusom i följd af de
talrika och från hvarandra skiljaktiga teorier i afseende på svenska
språkets rättskrifning, Indika under de senare åren gjort sig i större
eller mindre mån gällande vid rikets läroanstalter, icke blott undervisningen
i detta ämne försvårats, utan äfven lärjungarnes osäkerhet härd
visat sig betänkligt större än tillförene; och då dessa olägenheter icke
torde kunna undanrödjas, med mindre än att eu gemensam rättskrifhingsnorm
bestämmes såväl för undervisningen i berörda ämne i statens
skolor som ock för däri använda läro- och läseböcker, så hafva Yi funnit
godt föreskrifva:

att i seminarier för utbildande af folkskolelärare och folkskolelärarinnor,
i pedagogier samt i de allmänna läroverkens tre lägsta klasser
skall från början af nästkommande läsår ordlistan öfver svenska språket,
utgifven af svenska akademien, sjette upplagan, läggas till grund för
undervisningen i svensk rättskrifning, så att endast läroböcker, som äro
affattade i öfverensstämmelse därmed, må vid undervisningen i detta
ämne i dessa läroanstalter användas; äfvensom att, i samma mån lärjungarne
i allmänna läroverkens nämnda klasser uppflyttas i högre klasser,
samma förfaringssätt äfven der skall tillämpas;

att från början af år 1891 enahanda bestämmelser med afseende
på undervisningen i svensk rättskrifning äfven skola tillämpas i samtliga
småskolor och, i den mån småskolans sålunda undervisade lärjungar
öfverflyttas till folkskolan, äfven där iakttagas;

att där lärarekollegium eller skolråd finner sådant lämpligt,
dessa föreskrifter må, tidigare än eljest skolat ske,? kunna göras gällande
i andra klasser af de allmänna läroverken eller i folkskolan; samt

att efter ingången af år 1891 icke i någon af ofvannämnda läroanstalter
får till användning antagas någon ny lärobok eller ny läsebok
i modersmålet, ej heller någon ny upplaga af förut vid läroanstalten använd
läro- eller läsebok, därest icke här anbefalda rättskrifningsnorm
däri blifvit följd, dock med undantag för sådana läseböcker i modersmålet,
hvilka i literaturhistoriskt syfte upptaga språkprof från äldre tider.»

3

Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 2) Utlåtande N:o i.

Utskottet finner motionärernas hemställan hafva goda skäl för
sig, På grund af ofvan anförda kongl. cirkulär är hela den yngre
generationen af vårt folk uppfostrad till att iakttaga den däri gifna rättstafningsnormen,
och icke blott i läro- och läseböcker på modersmålet, utan
äfven i snart sagdt alla andra skolböcker följes densamma. Om det därmed
afsedda ändamålet — att %åda åtminstone någon bot på förbistringen
i vårt språks stafning — skall kunna vinnas, är det hög tid, att äfven
det officiella trycket rättas derefter, så att dels icke de unga män, som
hafva med detta tryck att göra, tvingas att där iakttaga eu annan stafning
än den, som de på Ivongl. Maj:ts befallning fått lära i skolorna, dels
icke den stora allmänheten får samtidigt mottaga det förvillande intrycket
af ett officiel! påbjudet stafsätt för undervisningsanstalterna och ett annat
officiell tillämpadt sådant af regering och riksdag.

För stafningen af det betydande antal ord, med afseende på Indika
sjette upplagan af svenska akademiens ordbok medgifver två stafsätt — ett
mera ljudenligt och ett annat mera öfverensstämmande med det häfdvuuna
— har ofta åberopade kongl. cirkulär icke gifvit något bestämdt stadgande,
utan lemna! vederbörande frihet att efter behag välja. Detta gaf,
efter hvad utskottet försport, väl till eu början anledning till en viss
tvekan vid undervisningsanstalterna, men såken ordnades snart på ett
tillfredsställande sätt och i allmänhet så, att man bestämde sig för det
mera ljudenliga stafsättet. Då sålunda denna sak låtit väl ordna sig vid
skolorna, synes intet skäl förefinnas att för riksdagstrycket gå längre i
detaljerad normering än hvad det åberopade cirkuläret innefattar.

Furnera äro vid alla större tryckerier, åtminstone i hufvudstaden,
både sättarne och tryckeriernas korrekturläsare väl hemmastadda i det
för skolorna föreskrifna stafsättet och vana vid att använda detta stafsätt
oberoende af stafningen i olika manuskript. På grund häraf skulle
ingen svårighet uppstå för enhets åstadkommande, äfven om en del
motionärer och äldre utskottssekreterare för sin del använde ett äldre
stafsätt. Det skulle tvärtom snarare vara eu lättnad för tryckeriernas
arbete, om enhet infördes i det officiella trycket.

Man skulle kunna anmärka, att svenska akademien redan utgifvit
en sjunde upplaga af sin ordbok, hvilken företer ej oväsentliga afvikelse!''
från den fide upplagan, och att det kunde synas något egendomligt att
såsom norm fastställa ett stafsätt, som redan af akademien sjelf betraktas
såsom delvis föråldrad! Häremot vill utskottet påpeka, att denna nya
upplaga icke blifvit af Kongl. Maj:t fastslagen såsom norm för skolorna,

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

ocli att, äfven om detta nu eller inom den närmaste framtiden skulle
inträffa, det ingalunda skulle vara skäl att göra denna ordlista till norm
för stafningen i det officiella trycket förr, än så lång tid förflutit, att
den i sin tur hunnit tränga in i det allmänna medvetandet och blifva
normen för hela den unga generationens stafsätt. Hufvud,synpunkten
härvidlag och hvad beträffar stafningen it det officiella trycket synes utskottet
icke vara att finna det vetenskapligt rigtigaste och konseqventaste
stafsättet— ty derom tvista de lärde, och utskottet saknar kompetens
att slita tvisten -— utan att bidraga till stadga och ordning i stafningen,
så att Riksdagen, i hvad på den ankommer, söker främja åstadkommandet
af en riksstafning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet, att
Första Kammaren för sin del, med bifall till herrar Säves och friherre
v. Krcemere motion, ville besluta,

att från och med början af nästa år i allt från
Riksdagen utgående tryck skall iakttagas ett stafsätt,
som öfverensstämmer med det i svenska akademiens
ordlistas (i:te upplaga begagnade.

Stockholm den 17 mars 1902.

På utskottets vägnar:
Hd. PÄLMSTIERNA.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1902.