Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 2.
1
Nio 2.
Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1902, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående skrifvelse till Konungen ifråga om inrättandet
af ett statslotteri,
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 får" härmed afgifva yttrande
i anledning af till utskottet hänvisade motionen n:o 21 inom Första
Kammaren af herr J/jungberg m. fl., angående skrifvelse till Konnngen i
fråga om inrättandet af ett statslotteri.
I denna motion hemställa motionärerna, att, med ändring i eller upphäfvande
af deremot stridande författningar, ett statslotteri måtte inom
riket inrättas, samt att i sådant syfte Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kong! Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande
Riksdag framlägga förslag till sådant lotteri.
Till stöd för detta förslag anföra de:
»I en tid, då statsmakterna nödgas se sig om åt alla håll för att dels
fylla luckorna efter gamla, nu afskaffade skatter, dels ock betacka de
ofantliga kostnader, som försvarsväsendets ordnande medför, tränger sig
med växande styrka fram en tanke, som man och man emellan länge
afhandlats och som riksdag efter riksdag sökt göra sig gällande, den tanken
nemligen, att den spellust på lotterier, som i så många år rigtat utländska
anstalter af detta slag till den grad, att utländingarne sj elfva
öppet le åt svenska folkets oförstånd, måtte, när den icke kan hämmas,
bereda vår egen statskassa eu väl behöflig inkomst.
När det på 1770-talet upprättade svenska nummerlotteriet genom en
kongl. kungörelse af den 4 juni 1841 upphäfdes, bland annat med anledning
af vissa brister i dess grundregler och organisation, saknades icke
inom Riksdagen de, som motsatte sig detta beslut, och detta på den grund,
att det svenska lotterispelet betagit folket hågen att spela på utländska
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami, 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. (Ko 2.) 1
t
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
lotterier. Man fruktade nemligen, att denna håg nu skulle återvakna och
ej kunna hämmas, då ju lotter till utländska lotterier kunde utbjudas i
bref. Yid den tiden var dock icke det utländska lotteriofoget på långt
när så utveckladt, som det sedan blifvit, men den nämnda förutsägelsen
besannades snart. Det är numera allmänt kändt, att i synnerhet danska
och tyska lotterier hemta eu kolossal vinst af den fördom och det i sig
omö jliga förmynderskap öfver folket, som förhindrar oss att inom eget land
behålla de stora summor, som nu genom spel på utländska lotterier sändas
till främlingar.
Det enda skäl, som med något sken af sanning kunnat åberopas för
afslag på hittills framkomna motioner om ett inhemskt statslotteri, har varit,
att spellusten är en passion, som icke bör tillfredsställas. Men detta skål
duger icke, då man ser mellan fingrarne med spellusten både på utländska
lotterier, mot livilka tillsynen mer och mer slappas, och på inhemska
sådana, som i växande antal tillåtas, fastän svenska staten icke deraf drager
någon fördel.
Man bär beräknat, att svenskarne, som efter danskames eget påstående
äro det danska statslotteriets bästa kunder, årligen på detta håll
bortspela 8 ä 9 millioner kronor. Om detta är sanning, hvarom det är
svårt att hafva en bestämd mening, så förtjena nämnda våra grannar på
oss eu summa, tillräckligt stor att dermed betala årliga kostnaden för hela
deras flotta (7,068,225 kronor) jemte den kongl. civillistan och riksdagsbudgeten,
hvithet allt sammanräknadt under innevarande år utgör 8,603,637
kronor. Också yttrade eu dag en ledamot i danska folketinget, att danskarne
»hinna rara glada, så länge svenskarne hellre spela på deras lotteri,
än de inrätta ett eget. »
Med hvilken förslagenhet, våra grannar härvid gå till väga, kan ses
deraf, att de anställa särskilda, väl aflönade och i orterna bosatta agenter,
hvilka resa från by till by och utprångla danska lottsedlar, och i Skåne
lära finnas sådana agenter, hvilka, påstås det, på denna affärsverksamhet
hafva en årlig inkomst af 5,000 kronor och derutöfver.
De relativt fåtaliga vinster, som utfalla, komma genom kollektörernas
egennytta icke allmänt de vinnande till godo, i det nya lottsedlar ofta få
ersätta vinsterna, och af dessa tager t. ex. danska staten 16 procent och
Hamburg respektive 10 procent.
Man vill äfven påstå, att den alltjemt fortgående utvidgningen af det
danska klasslotteriet, kvilket för få år sedan omfattade blott 85,000 lotter,
sedermera för två år sedan utvidgades till 110,000 och i år lärer komma
3
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
att höjas till i25,000 lotter, egentligen är att tillskrifva svenskarnes lifliga
deltagande.
Det får ju antagas, att motståndet mot inrättandet af ett svenskt
statslotteri livilar på allvarliga, moraliska syften; men man borde väl då
ock med kraft och allvar tillämpa förbudet i 1 § af lotteriförordningen
af 1881 mot allt utspridande eller afyttrande af lotter i både in- och utländska
lotterier, hvilket nu icke är fallet, och man borde då icke låta
den bortlottning af lösören och konstsaker, som i 3 § af samma lag är
tillåten, försiggå så utan all kontroll, att massor af osålda lotter utan vidare
få deltaga i utlottningen. Icke heller borde, då inbjudningar till deltagande
i allmänt lotteri äro såväl i nämnda författning som i tryckfrihetsförordningen
förbjudna, införandet i våra tidningar af dragning slistor,
som egga till lotterispel, tillåtas. Det visar ju äfven en ytterlig inkonseqvens,
att, då man strängt ogillar sådant spel, så att staten icke deraf får
hemta eu väl behöflig vinst, regeringen likväl tillåter det ena stora lotteriföretaget
efter det andra, såsom t. ex. för en teaterbyggnad, för Nordiska
museet, för Goodtemplarorden o. s. v.
För ettdera måste man besluta sig: antingen förbjuda alla såväl inhemska
lotterier som ock kringspridandet af inbjudningar till deltagande
i utländska lotterispel samt införa en fullt verksam kontroll öfver en sådan
lags efterlefnad eller ock medgifva införandet af ett svenskt statslotteri.
Men då det förra väl näppeligen torde låta sig göra, bör väl den tanken,
att införandet här i landet af ett allmänt svenskt statslotteri, omgärdadt
af en omsorgsfullt afvägd lagstiftning, skulle åt vårt eget land kunna spara
de millioner, livilka nu årligen bortslumpas på spel i utländska lotterier,
icke kunna anses vara obefogad.»
Frågan om ändring af lotteristadgan på ena eller andra sättet har
många gånger förekommit vid riksdagen, såsom åren 1867, 1868, 1869,
1871, 1872, 1873, 1876, 1880, 1881, 1883, 1888, 1889, 1890, 1891,
1895, 1899 och 1901, allt dock utan framgång, utom 1881 angående
förbud mot offentliggörande i tryck af inbjudning till deltagande i lotteri,
och förra året anförde Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 5, att frågan
om inrättande af statslotteri förevarit 8 gånger.
Den kongl. förordningen af den 6 augusti 1881 angående förbud
mot lotterier innehåller uti
§ 1. Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för allmänheten
inrättas och öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att för egen eller
andras räkning utbjuda eller afyttra lott eller annat bevis om rätt till
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
delaktighet i dylikt, inom eller utom riket anordnadt företag eller att
kungöra försäljning af sådant bevis.
§ 2. Hvad i 1 § i afseende å lotteri är stadgadt galle ock om
annat företag, hvarigenom åt en eller flere af de deruti deltagande erbjudes
i penningar eller penningars värde utfäst och efter lottning eller dermed
jemförlig anordning utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes
åt en hvar af deltagare.
§ 3. Stadgande^ i 1 och 2 §§ må icke utgöra hinder för bortlottning
af lösören för välgörande ändamål eller af konstsaker till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran; dock bör om sådan lottning anmälan
förut ske hos Konungens befallningshafvande, som eger att efter
pröfning af omständigheterna till bortlottningen meddela tillstånd.
På senare tider hafva dock åtskilliga undantag i detta fall medgifvits;
sålunda har Kongl. Maj:t bland annat tillåtit:
1889 ett premieobligationslån å nominel! 10 millioner kronor för
teaterbyggnadskonsortiet och 1893 detta låns ökande med 3 millioner
kronor;
1896 ett lotteri å 3 millioner kronor för 1897 års utställning i
Stockholm;
1897 tombola för samma utställning;
1898 ett penninglotteri å högst 5,300,000 kronor för Nordiska
museet, samt 1900 och 1901 detta lotteris ökande med 2,700,000 kronor;
1898 ett lotteri å 150,000 kronor för bok- och musikhandlarnes pensionsförening;
1900
ett lotteri å 100,000 kronor för Stockholms distriktstempel;
1900 ett lotteri å 200,000 kronor för Folkets hus i Stockholm;
1901 ett premielotteri å 20 millioner kronor för Dramatiska teaterns
byggnadskonsortium;
1901 ett lotteri å 400,000 kronor för Publicistklubben.
Det af motionärerna påpekade förhållandet, att många svenskar spela
på de utländska lotterierna och att till följd deraf betydande summor årligen
gå ut ifrån landet utan att återkomma i form af vinster, har väckt
ett allmänt missnöje, framför allt derför att svenska staten förnekar sig
sjelf den vinst, som nu tillfaller främmande länder. Och det är icke blott
de södra ’ provinserna i vårt land, utan äfven de öfriga, ända upp åt Norrland,
som alltför framgångsrikt öfversvämmas af bref och prospekter om
utländska lotterier, hvarför utskottet anser, att inrättandet af ett svenskt
statslotteri skulle medföra afsevärda fördelar, i det att derigenom stora
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N;o 2. 5
summor kuude stanna inom landet, samtidigt som man derigenom vunne
större ordning, reda ocli äfven redlighet uti lotteriatfåiema, ån hvad som
nu mången gång är fallet.
Att man äfven här i landet, när begäret att spela på lotteri ej kan
undertryckas, sökt leda detta sa, att dess tillfredsställande kan åstadkomma
någon fördel för det allmänna, framgar af att Kongl. Maj.t, såsom ofvan
nämnts, under 13 år medgifvit lotterier för cirka 45 millioner kionor föi
olika ändamål. Mot det, att pa sådant sätt spellusten vissa ar lemnas
tillfälle att i stor utsträckning tillfredsställas inom landet, men åter andra
år dylika tillfällen saknas, kan dock anföras, att den sålunda uppdrifna
spellusten dessa senare år sannolikt med ökad styrka uppsöker de utländska
lotterierna. ...
Ett ständigt tillgängligt svenskt statslotteri med måttliga dimensioner
synes derför utskottet vara mera egnadt att hålla spelpassionen inom vissa
gränser, och ett dylikt lotteri skulle äfven kunna ordnas på ett fullt betryggande
sätt samt sa, att dessa sannolikt till största delen från de mindre
bemedlade härflytande penningar kunde användas för sådana ändamål, som
i första hand komme dessa klasser till godo.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta samt för
Riksdagen framlägga förslag till inrättande af ett svenskt
statslotteri.
Stockholm den 2 mars 1902.
På utskottets vägnar:
HJ. PALM STJERN A.
Reservation
af friherre Palmstierna med instämmande af herr von Eriesen:
»Passionen att spela på lotteri är otvifvelaktigt ett ondt, som åstadBih.
till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. 2
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
kommer mycken skada, särskilt bland de mindre bemedlade, hvilket också
tydligen framträder uti de sydliga länderna, der statslotteriet räknas som
en afsevärd inkomst.
Under sådana förhållanden torde lotterifrågan böra ses icke ur statskansli,
utan ur moralisk synpunkt, och då lärer det icke vara rätt, att
staten, som främst bör uppehålla de ideella intressena, ockrar på lasten och
legaliserar lotteriet genom att taga det i sin egen hand. Säkerligen skulle
ock genom statens kollektör, hvilka naturligen måste drifva affären med
iaft, många flera svenskar frestas till lotterispel än de, som nu spela liksom
i skym undan och under ofördelaktiga omständigheter.
På grund häraf, och då det danska statslotteriet icke lemnar mera
an 10 % vinst till staten, får jag hemställa om afslag å ifrågavarande
motion.»
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1902.