Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till liiksd. kansli den 19 april 1902, kl. 12 midd.
Törsta Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 11, i
fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undervisnings-,
examens- och studieväsendet vid rikets universitet
och Karolinska institutet.
Med anledning dels af eu inom Andra Kammaren af herr David Bergström
afgifven motion, n:o 128, dels af en inom samma kammare af herr
Jakob Pettersson i Södertelge väckt motion, n:o 159, som öfverensstämmer
med den af herr Ernst Trygger inom Första Kammaren afgifna motion,
n:o 27, samt Första Kammarens öfver sistnämnda motion fattade, Andra
Kammaren delgifna beslut, har Andra Kammaren för sin del beslutat, »att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t ef
mindre taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att
vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina
lämpligen kunna af skaffas, än äfven i öfrigt låta undersöka och utreda, huruvida
icke, med hänsyn till nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga
ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende på undervisnings-,
examens- och studieväsendet vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska
mediko-kirurgiska institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att Kongl.
Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som i dessa afseenden kunna befinnas
erforderliga och gagneliga.»
Sedan beslutet delgifvits Första Kammaren, har denna hänvisat ärendet
till sitt andra tillfälliga utskotts behandling.
Andra Kammarens första tillfälligt utskotts utlåtande, n:o 14, hvari
detta ärende närmare utredes och hemställan göres om att Andra Kammaren
måtte besluta på sätt sedermera skett, är af följande lydelse:
Bill. till liiksd. Frat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 16)- 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
»I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 128, har herr
David Bergström föreslagit:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kong!.
Maj:t ville låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild hänsyn
till nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och
tillägg i gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-, examensoch
studieväsendet vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska
mediko-kirurgiska institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att
Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som för det åsyftade ändamålet
kunna befinnas erforderliga och gagneliga.»
Till motivering af detta förslag framhåller motionären till en början
å ena sidan det kända faktum, att de studerande vid våra universitet nu
för tiden bedrifva sina studier med långt större planmässighet, flit och
ihärdighet än förr varit fallet, och å andra sidan det märkliga förhållandet,
att trots detta eger eu fortgående stegring af studietidens längd rum
vid våra universitet, ett förhållande, som måste vara egnadt att ingifva de
allvarligaste bekymmer.
I detta afseende förebringar motionären åtskilligt statistiskt material
från Upsala universitet och särskilt en tabell, i hvilken han med biträde
från statistiska centralbyrån låtit utarbeta, rörande studentåldern för dem,
som vid sagda universitet åren 1897—1901 aflagt universitetets högsta
fakultetsexamina. Efter meddelandet af denna tabell fortsätter motionären:
»Vid Upsala universitet synes studietiden alltså fortfarande stadd i
betänklig tillväxt — det är resultatet af denna sifferutredning. Detta
framträder med all önskvärd tydlighet, om man ställer bredvid hvarandra
medeltalen för det senaste årtiondets båda femårsperioder. Framför dessa
har jag här nedan till jemförelse, så långt en sådan kan låta sig göra,
äfven fogat in medeltalen från perioden 1870—1884.
1870—1884 |
1892—1896 |
1897—1901 |
|
Medeltal |
Medeltal |
Medeltal |
|
terminer |
terminer |
terminer |
|
Fil lic.-examen med |
föregå- { 15,48 (humanitisk) |
18,36 |
|
ende kand.-examen |
.....| 14,15 (naturvetenskaplig)! ’ |
||
Fil. lic.-examen utan |
föregå- |
12,60 |
16,23 |
Med. lic.-examen . . . |
..... 21,61 |
22,25 |
25,94 |
Jur. kand.-examen . . |
..... 13,76 |
15,23 |
15,26 |
Teol. kand.-examen . |
..... 15,60 |
'' 18,29 |
21,79» |
3
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
»De statistiska uppgifter rörande studietiden vid ett af rikets universitet,
hvilka här ofvan meddelats», yttrar motionären längre fram i sin
motion, »gälla universitetets högsta fakultetsexamina, hvarvid inom de
juridiska och teologiska fakulteterna såsom högsta examina betraktats juris
utriusque och teologie kandidat-examina, enär inom dessa fakulteter licentiat-examina
så ytterst sällan afläggas. I denna studietid ingår emellertid
naturligtvis också den tid, som användts för afläggande af nödiga förberedande
examina.
I fråga om öfriga universitetsexamina — de juridiska embetsexamina,
dimissionsexamina och filosofie kandidat-examen, utan påföljande licentiatexamen
— torde en företagen utredning likaledes komma att visa en
fortgående förlängning af studietiden. Ett särskildt skäl af färskt datum
till ett sådant antagande, åtminstone beträffande filosofie kandidat-examen,
ger mig det intyg från filosofiska fakultetens notarie i Upsala, hvilket jag
tillåtit mig bifoga min motion. Af detta intyg framgår nemligen, att af
de 104 studenter, som under fjorårets två sista examensperioder vid Upsala
universitet hade anmält sig att pröfvas i filosofie kandidatexamen, en
tredjedel aldrig nådde fram till godkänd examen. Icke mindre än 18
drogo sig sjelfva tillbaka och 16 blefvo formligen underkända. Från min
egen studietid har jag aldrig hört talas om något liknande, och detta om
ytterligt stegrade fordringar vittnande examensresultat lär också, enligt hvad
jag från ort-och ställe inhemta!, ha väckt det största uppseende. Genom
den allt ifrån år 1891 medgifna delningen af filosofie kandidat-examen på
två examensperioder trodde man sig göra denna examens afläggande lättare
för de studerande, men nu tyckes raka motsatsen härtill hafva inträffat.»
I anslutning till den siffersammanställning, motionären gjort rörande
studietiden för de högsta fakultetsexamina, som aflagts vid Upsala universitet
under perioderna 1870—1884, 1892—1896 och 1897-—1901, och
hvilken sammanställning här ofvan återgifvits, anför motionären:
»Det är åtskilliga reflektioner af föga hugnesam art, hvartill dessa
siffror och den bakom dem stående verkligheten — hvilken icke torde
sakna sin motsvarighet vid Lunds universitet och Karolinska institutet —
kunna gifva anledning.
Då Riksdagen för femton år sedan fann skäl att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda,
huruvida icke, med särskild hänsyn till önskvärdheten af studiernas kraftigare
främjande och studietidens begränsning inom nödigt mått, åtskilliga
ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende på undervisnings-,
examens- och studieväsendet kunde vara behöfliga för Upsala och
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
Lunds universitet samt för Karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm,
och att Kongl. Maj:t derefter täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde
befinnas för det åsyftade ändamålet erforderliga och gagneliga, — icke
kunde väl Riksdagen då föreställa sig, att resultatet af denna framställning
skulle blifva, visserligen åtskilliga åtgärder till studiernas kraftigare främjande,
men tillika, på en mängd områden, eu fortgående stegring af det
onda: den alltför långa studietiden, mot hvilket Riksdagens framställning
i främsta rummet var rigtad.
Som följd af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af år 1887 vidtogos
den 17 april 1891 åtskilliga ändringar i universitetens statuter samt utfärdades
en ny stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamen
och en kungörelse om ändring i gällande bestämmelser rörande teologiskfilosofisk
examen, hvarjemte i skrifvelse till universitetskansleren af den 4
december 1896 förordnats om vissa ändringar i föreskrifterna för teologiskfilosofisk
och medicinsk-filosofisk examen. Att dessa stadganden och särskildt
det på dem grundade fastställandet af nya studieplaner för filosofie
kandidat- och licentiatexamina samt för teologisk-, juridisk- och medicinskfilosofisk
examen i åtskilliga afseenden varit egnade att främja studiesättet
vid universiteten, lär ingen vilja förneka. Men visst är, att det finnes
manga starkt kända och mycket öfverklagade missförhållanden vid våra
universitet, på hvilka dessa stadge- och reglementsförändringar icke lyckats
råda bot.
En förnyad, grundlig undersökning af tillståndet vid våra universitet
torde komma att visa, att väsentliga brister i afseende å undervisningssättet,
öfver hvilka man redan för femton år sedan förde klagan, fått qvarstå
oafhjelpta, men att samtidigt härmed exemensfordringarne stegrats allt mer
och mer, så att de nu, särskildt på vissa områden, befinna sig på rent af
orimlig höjd. Denna tendens hos de akademiska lärarne att skrufva upp
fordringarna i det oändliga — en tendens, som ingalunda aftagit efter de
ofvan omförmälda universitetsreformerna, utan i vissa fall kanske snarare
tvärt om — maste enligt mitt förmenande hejdas genom lämpliga föreskrifter
och nödig kontroll. Och medan inrättandet af seminarier och anordnandet
af propedeutiska kurser villigt erkännas innebära högst beaktansvärda
förbättringar i fråga om undervisningens meddelande, torde en
närmare undersökning af planläggningen och beskaffenheten af vissa universitetsföreläsningar
nogsamt bevisa nödvändigheten att äfven i detta afseende
skapa en annan ordning, der undervisningens kraf, och icke blott
den enskilde lärarens godtfinnande, varder bestämmande.
Det kan omöjligen vara till gagn för landet, att de samhällsmed -
. Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 5
lemmar, som gå den s. k. lärda vägen, skola förnöta tiotal af år vid
universiteten. När de så vid BO—-40 års ålder skola begynna sin verksamhet
i lifvet, hafva de redan sin kanske allra bästa tid bakom sig.
Den långa lexläsningen — ty annat är icke till stor del det s. k. vetenskapliga
examensstudiet — bär hos många förtagit både arbetslusten och
arbetskraften, och de allra flesta föra med sig ut i lifvet eu skuldbörda på
minst lika många tusental kronor, som de tillbragt år vid universitetet, —
en skuldbörda som de, på få undantag när, aldrig förmå att amortera,
kanske knappast att förränta, och som jemt och ständigt kommer att verka
som en förlamande tyngd på deras gerning.
I en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar på alla
områden, måste det också framstå som eu angelägenhet af den största vigt
att se till, att de andliga krafterna icke i onödan förspillas och förslösas.
Sveriges land och folk borde icke ha råd att bestå sig med eu lyx i
studieväg, som icke ens de stora och rika kulturfolken tillåta sig. Och
hos f oss liksom hos dem komme det nog att visa sig, att, om man i de
akademiska examensfordringarne prutade af litet på qvantiteten och receptiviteten
och lade lite mera an på qvaliteten och den sjelfständiga produktiviteten,
så skulle derpå ingenting förloras, men mycket vinnas.
Äfven ur statsfinansiel synpunkt har den långa studietiden vid våra
universitet sin betydelse. Ju längre studietiden är, ju högre måste naturligtvis
löneanspråken ställas af dem, som blifva embets- och tjenstemän,
och ju kortare blir å andra sidan den tid, de kunna använda i statens
tjenst, innan de behöfva pensioneras. Också från dessa synpunkter
torde sålunda en närmare undersökning af hithörande förhållanden vara
påkallad.»
»Hvad nu här ofvan i korthet bl hvit anfördt», yttrar till sist motionären,
»torde tillräckligt ådagalägga behofvet af en ingående och allsidig
undersökning och utredning rörande undervisnings- och examensförhållandena
vid rikets universitet. Föregående erfarenhet synes emellertid
gifva vid handen, att det ifrågavarande undersöknings- och utredningsarbetet
icke uteslutande bör öfverlemnas åt universitetsmän, utan att personer
med större kännedom om och blick för det praktiska lifvet och dess kraf
dervid äfven böra tillkallas och få göra sin mening gällande.»
I en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 27, har herr
Ernst Trygger upptagit en mindre del af det omfattande ämnet till behandling
och hemstält,
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke de
såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska examina
stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffas».
Till stöd för detta förslag anför denne motionär följande:
»Att det fordras ett visst mått af s. k. allmänbildning, olika i olika
fall, för att kunna med framgång bedrifva fackstudier, är obestridligt. Lika
visst är emellertid, att man måste se till, att fordringarne på denna grundläggande
allmänbildning icke ställas så höga, att de medföra ett inkräktande
på den tid, som bör tillkomma fackstudierna. Låter man ynglingen
allt för länge syssla med studier i ämnen, som icke ingå i hans blifvande
fackutbildning, ödslar man bort för honom en dyrbar ungdomstid, samtidigt
med att man löper risken att minska hans förmåga af ett allvarligt fackstudium
såsom grundval för hans blifvande lifsarbete.
Jag tror ej, att jag går för långt, då jag påstår, att i vårt land allmänbildning
skattas för högt och fackbildningen för lågt, samt att i följd
häraf vårt.. undervisningsväsende tillgodoser den förra på den senares bekostnad.
Äfven vid utbildningen af våra blifvande jurister har en dylik
felaktig uppfattning gjort sig gällande, och det är härå jag ber att nu få
rigta uppmärksamheten.
Som bekant fordrar man af en yngling, som godkänts i mogenhetsexamen,
såsom vilkor för inträde i juridisk fakultet, att han aflagt eu
ytterligare examen i icke-juridiska ämnen. Sålunda är det stadgadt, att
rätten att aflägga examen till rikets rättegångsverk, den s. k. hofrättsexamen,
eller examen till Kong! Maj:ts kansli är beroende på att förberedande
examen förut aflagts inför filosofiska fakultetens lärare i ämnena latin,
franska, historia, statskunskap samt filosofisk rätts- och samhällslära. För
att få taga juris kandidat-examen fordras en förberedande examen i latin,
teoretisk filosofi, praktisk filosofi, historia, statistik och matematik. Frågar
man emellertid, hvartill dessa förberedande examina tjena, så bör enligt
min mening svaret blifva, att de tjena till föga annat än att beröfva den
blifvande juristen tid och penningar samt understundom nöta bort en del
af det intresse, hvarmed han, frigjord från skolans mångläseri, eljest skulle
hafva egnat sig åt de juridiska studierna. Men kanske invänder man,
att de föreskrifna studierna i ofvan nämnda humanistiska ämnen äro nödvändiga
förutsättningar för ett framgångsrikt juridiskt studium. Eu granskning
af de stadgade ämnena torde gifva denna invändning dess rigtiga
bemötande.
Sålunda synes det uppenbart, att, om den blifvande hofrättisten icke
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
behöfver ökade insigter i matematik, den blifvande juris kandidaten ej
heller kan vara i behof deraf, liksom ock att, om den senare ej behöfver
ökade insigter i franska språket, detta ej heller kan vara nödvändigt för
den förre. Ett liknande resonnement är ock tillämpligt med afseende på
ämnet teoretisk filosofi. Beträffande åter de ämnen, som äro gemensamma
för de båda förberedande examina, latin, historia, statskunskap och praktisk
filosofi, äro de båda sistnämnda obehöfliga, enär de ingå i de juridiska
ämnena statsrätt och juridisk encyklopedi, och de båda förra behöfva ej
drifvas utöfver hvad som fordras för betyget godkänd i mogenhetsexamen
— om så mycket i latin verkligen bör fordras, ett spörsmål, som kanske
ännu ej är moget för sin lösning.
Att den blifvande vetenskapsmannen kan behöfva göra studier icke blott
i nu nämnda utan äfven i andra humanistiska ämnen, erkännes villigt, men för
att förmå honom härtill erfordras tydligen ej några examensföreskrifter.
Åtskilligt af hvad jag nu uttalat har icke varit främmande äfven
för andra med den juridiska undervisningen förtrogna personer, något som
framgår af följande. Sedan Upsala juridiska fakultet år 1891 i framställning
till Kongl. Maj:t väckt förslag om förändrade bestämmelser angående
de juridiska universitetsexamina m. m., enligt hvilket förslag juris
kandidat-examen skulle ersätta den s. k. hofrättsexamen och i vissa fall
examen till Kongl. Maj:ts kansli, samt tillfälle beredts fakulteten att yttra
sig öfver hvad det större akademiska konsistoriet i Lund och dervarande
juridiska fakultet anfört och föreslagit såväl i öfrigt som särskildt angående
ombildning af den förberedande examen inför filosofiska fakulteten, förklarade
Upsala juridiska fakultets flertal (fem af sju medlemmar) sig anse,
att någon sådan examen ej vore behöflig eller ens lämplig.
Detta fakultetens uttalande i förevarande ämne — liksom dess förslag
angående förändrad anordning af de juridiska examina — är ännu beroende
på Kongl. Maj:ts pröfning. I den förhoppning att Kongl. Maj:t skall
skänka frågan en större uppmärksamhet, i fall Riksdagen anser sig kunna
godkänna den tanke, som ligger bakom krafvet på afskaffande af ifrågavarande
förberedande examina, vågar jag hemställa, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten
att vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande
examina lämpligen kunde af skaffas.»
Under åberopande af motiveringen till den af herr Trygger i Första
Kammaren väckta motionen har slutligen herr Jakob Pettersson i Södertelge,
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 16.
i en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 159, gjort enahanda
hemställan och sålunda föreslagit,
»att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kong!. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke
de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska examina
stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffa^».
I denna motion hafva ytterligare fyra af Andra Kammarens ledamöter
instämt.
Att med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet vid
rikets universitet åtskilliga missförhållanden äro rådande, och att, särskilt
med hänsyn till studietidens längd, snara åtgärder till dessa missförhållandens
afhjelpande äro af nöden, derom vittna icke allenast de vid årets
riksdag framkomna motionerna, utan äfven de förslag till ändringar af
gällande examensstadganden, hvilka under de senaste månaderna blifvit
framstälda af lärare vid Upsala och Lunds universitet, de petitioner, som
af lärjungar vid Upsala universitet ingifvits till Kongl. Maj:t om Indelning
af ämnena germanska språk och estetik med litteratur- och konsthistoria,
och slutligen de diskussionei'', som under innevarande vårtermin hållits dels
i Upsala angående studie- och examensförhållandena inom de filosofiska,
teologiska och medicinska fakulteterna, dels i Lund angående examensväsendet
inom den filosofiska fakulteten, dels inom den vid Karolinska
institutet i Stockholm förefintliga medicinska föreningen angående de medicinska
studiernas ordnande.
Äfven inom universitetskretsar är spörsmålet sålunda icke längre,
huruvida en ändring i de nuvarande förhållandena bör ega rum, utan huru
denna ändring bör gestalta» och genomföras. De förslag i sistnämnda
afseende, hvilka under året framkommit från universitetslärarnes sida, och
Indika, såsom bilagorna till detta utlåtande utvisa, uteslutande gälla filosofie
kandidat- och licentiatexamina, ådagalägga emellertid, att bland männen
af facket ganska skilda meningar råda om bästa sättet för den vigtiga
frågans lösning. Och den offentliga kritik, för hvilken dessa förslag från
andra akademiska håll varit utsatta, gifver också vid hand, att man beträffande
vissa af de föreslagna reformerna befarar, att de rent af skola
leda till eu ytterligare ökning i stället för minskning af den redan allt för
långa studietiden.
Utskottet, b vilket i allo delar ilen uppfattning®®, att det omöjligen
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
kan vara till gagn för landet, att de samhällsmedlemmar, som utbilda sig
vid universiteten, der skola förnöta tiotal af år, innan de komma ut i
lifvet, och att i en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar
på alla områden, det framstår såsom en angelägenhet af den största vigt
att se till, att de andliga krafterna icke i onödan förspillas och förslösas,
finner såväl den af motionären herr Bergström gjorda framställningen i
ämnet som ofvan relaterade förhållanden innebära goda och fullgiltiga
anledningar att begära en ingående och allsidig undersökning och utredning
rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets universitet.
Då man flerstädes vid utlandets lärda högskolor med mycket goda
kunskapsresultat lyckats inom nödigt mått begränsa studietiden, bör ett
närmare studium af utlandets universitetsförhållanden kunna gifva en nyttig
ledning för ett blifvande reformarbete på detta område inom vårt eget land.
I utlandet göres i regel en vida skarpare åtskilnad än hos oss mellan
embetsexamina å ena sidan och de rent vetenskapliga universitetsstudierna
å den andra. Kurserna för embetsexamina äro i utlandet långt mera i
detalj bestämda i sjelfva universitets- eller examensstadgarna, en viss tid
brukar der vara faststäld, inom hvilken dessa examina böra vara aflagda,
och flerstädes afläggas de inför särskilda examenskommissioner, hvarigenom
hvarje godtycklighet från universitetslärarnes sida med afseende på kursernas
ökande blir utesluten.
Med denna anordning sammanhänger, att utlandets universitetslärare
flerstädes bruka så anordna sina föreläsningar, att de under loppet af 1—B
terminer gifva lärjungarne en öfverblick öfver hela sitt ämne, med nödiga
litteraturanvisningar, i stället för att som hos oss ofta varit fallet upptaga
termin efter termin med föreläsningar om blott en detalj af ämnet. Dylika
kursföreläsningar, för hvilka professorerna i regel ega uppbära särskild
ersättning, pläga vid utlandets universitet vara mycket besökta och högt
uppskattade af studenterna, hvilket i sin ordning gör, att mycken omsorg
nedlägges på dessa föreläsningar.
En annan olikhet mellan utlandets universitetsförhållanden och våra
synes vara den, att medan man hos oss har en benägenhet att ställa upp
mycket stora qvantitativa fordringar för erhållande af de högre betygen i
de akademiska examina och ofta nog tänker mera på den större receptiviteten
än på den större mognaden, fäster man i utlandet mera afseende vid
de qvalitativa skilnaderna mellan examinanderna, och i öfverensstämmelse
härmed anser man ådagalagd förmåga att på någon vigtig punkt fördjupa
studiet eller verkställa en sjelfständig undersökning såsom en vida bättre
Bill. till Rilcsd. Prot. 1.902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 16). 2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
mätare på en lärjunges kapacitet än inlärandet af två eller tre gånger så
långa kurser som de för lägsta betyget erforderliga.
Om nu utskottet från denna jemförelse med utlandet öfvergår till
ett närmare skärskådande af våra egna universitetsförhållanden, synes det
utskottet gifvet, att frågan om de förberedande akademiska examinas borttagande
eller inskränkande bör ju förr dess hellre upptagas till behandling
och afgörande. Frågan härom har redan tillräckligt länge stått på dagordningen.
Skulle det emellertid vid en fönyad pröfning visa sig, att möjligen
någon af dessa examina icke skulle kunna fullständigt undvaras,
torde en förestående läroverksreform och särskildt eu annan anordning af
studierna i de allmänna läroverkens högre klasser kunna göra det möjligt
för dessa läroverk att öfvertaga nu ifrågavarande uppgift och sålunda meddela
de lärjungar, som skola gå till universiteten, det för deras blifvande
studium nödiga förberedande kunskapsmåttet, liksom ock i högre grad än
för närvarande är fallet gifva dem öfning i sjelfständig studieverksamhet.
I detta afseende vill utskottet särskildt erinra, att Riksdagen redan i sin
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 6 maj 1899 rörande vissa ändringar i
de allmänna läroverkens organisation framhållit önskvärdheten af en större
valfrihet på det högre skolstadiet, och detta just i syfte att klasserna
6: i—7: 2 skola kunna gifva nödig förbildning för studier, afsedda att fortsättas
vid universitet eller annan högre tillämpningsskola.
Vänder man sig från de s. k. förberedande examina till de egentliga
universitetsstudierna med dertill hörande examina, så visar det sig genast
vida svårare att utpeka både på hvilka punkter ett reformarbete bör samla
sig och hur det bör genomföras. Här måste en grundlig undersökning och
utredning först ega rum, och för att alla hithörande spörsmål må erhålla
den allsidiga och fullständiga belysning, som är af nöden, är det tvifvelsutan
af vigt, att äfven representanter för det praktiska lifvet och dess kraf
härvid tillkallas och få göra sin mening gällande.
Utskottet föreställer sig, att särskildt i vissa embetsexamina en
minskning af ämnenas antal skall visa sig möjlig och att en motsvarande
minskning af studietiden deraf skall kunna blifva en följd. Men framför
allt vill utskottet betona nödvändigheten af eu reduktion af kurser och
fordringar på åtskilliga områden. Särskildt i fråga om våra embetsexamina
— till hvilka utskottet äfven räknar filosofie kandidat- eller licentiatexamen,
använd såsom lärareexamen, — bör eu nyttig inskränkning kunna ega rum
genom att bättre skilja mellan hufvudsak och bisak, än nu ofta synes vara
fallet vid uppställandet af kurser och fordringar.
Huruvida den i utlandet använda metoden, att genom em betsexaminas
Första Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 11
afläggande inför särskilda examenskommissioner hålla fordringarna vid en
fastare nivå och dermed också studietiden inom mera bestämda gränser,
äfven hos oss bör finna tillämpning, derom torde först eu närmare utredning
kunna gifva besked. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
erinra, att, då vid 1886 års riksdag en motion angående studie- och
examens väsendet vid universiteten förelåg till behandling, uti ett till Andra
Kammaren afgifvet utförligt utlåtande öfver densamma framhölls lämpligheten
att af alla examinatorerna till en examen bildade en kommission,
hvilken i sin helhet åhörde examinandens pröfning i hvarje särskild! ämne.
1 hvarje fall finner emellertid utskottet ett mera detaljeradt och bestämdt
angifvande i stadgandena rörande de olika examina af det nödiga
kunskapsmattet för deras afläggande nödvändigt, på det att icke vederböbörande
examinatorer skola kunna efter eget godtfinnande pressa upp
examensfordringarna snart sagdt huru högt som helst. Att tillämpningen
af hithörande bestämmelser i examensstadgarna dessutom bör ställas under
lämplig och effektiv kontroll, synes vara af erfarenheten till fullo ådagalagdt.
Det är utan tvifvel många ganska invecklade och svårlösta frågor,
som komma att framställa sig vid en närmare undersökning och utredning
rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets universitet
Men dessa frågors invecklade art och svårigheterna vid deras lösning böra
ej få afskräcka från ett allvarligt bemödande att på detta vigtiga område
åstadkomma nödiga reformer. En fortgående förlängning af studietiden
vid våra universitet kan ej ur någon synpunkt betraktas som en fördel.
För den enskilde betyder den, att han senare kommer ut i lifvet, att han
senare får sin utkomst och att han kanske aldrig kan blifva en skuldfri
och oberoende man. Det må också ihågkommas, att den aflagda universitetsexamen
i regeln icke gör honom färdig för hans blifvande lefnadskall;
efter denna följa i de flesta fall nya läroår och nya lärokurser af mera
praktisk art, hvilka äfven de kunna blifva både långa och ekonomiskt
mycket betungande. Härtill kommer numera en ökad värnpligtstid, hvilket
gör en reducering af studietiden vid universiteten yttermera nödvändig,
för att icke utträdet i lifvet och på det praktiska arbetsfältet skall framflyttas
ännu längre. Att det ur statens synpunkt måste anses högeligen
önskvärd!, att studietiden förkortas, krafvel’ ingen utförlig bevisning. Det
kan icke vara till gagn för samhället, att en del af dess medlemmar begynna
sin egentliga praktiska verksamhet, först när de hafva sin kanske
allra bästa tid bakom sig, och äfven ur statsfinansiel synpunkt måste kombinationen
af en mycket lång studietid och en derigenom väsentlig afkor
-
12 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
tad tjenstetid för de blifvande embets- och tjenstemännen betraktas såsom
eu mycket betänklig sak. Ju. längre studietiden är, ju högre måste naturligtvis
också löneanspråken ställas af dem, som blifva embets- och
tjensteman.
Utskottet har sålunda ansett alla skäl tala för att en allsidig undersökning
och utredning af det vigtiga ämnet snarast möjligt kommer
till stånd.
Beträffande de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga
juridiska examina stadgade förberedande examina hafva herr Trygger i
Första och herr Jakob Pettersson i Andra Kammaren ansett en särskild
framställning påkallad, i syfte att få dessa förberedande examina snarast
möjligt afskaffade. Första Kammarens andra tillfälliga utskott, som handlagt
herr Tryggers motion, yttrar — efter att hafva erinrat derom, att
frågan om dessa examinas upphäfvande eller inskänkande gjordes till föremål
för universitetsmyndigheternas handläggning då Kongl. Maj:t år 1889
infordrade deras utlåtande angående examensväsendet inom de filosofiska
fakulteterna'' — följande:
»Vid den juridiska fakultetens behandling af detta ärende 1889
afstyrkte professorerna Trygger och Hagströmer bibehållandet af en förberedande
universitetsexamen i ämnen tillhörande filosofiska fakulteten såsom
förutsättning för bedrifvandet af juridiska studier, och 1892 yttrar
den juridiska fakulteten i Lund, att den förberedande examen borde
ombildas och inskränkas. Samma år uttala uti den juridiska fakulteten i
Upsala 5 af professorerna mot 2, att de anse, att någon sådan examen ej
vore behöflig eller ens lämplig.
1894 säger sig universitetskansleren icke vilja motsätta sig borttagandet
af förberedande examina, med vilkor af att betyget godkänd fordras för
vissa ämnen uti mogenhetsexamen, och ett liknande uttalande göres 1895
af flertalet af i examensfrågau tillkallade sakkunnige, såsom herrar Themptander,
Forssell, v. Steyern m. fl.
Utskottet anser i allmänhet, att studietiden för den blifvande fackmannen
bör minskas, så att han tidigare och med bibehållen kraft och
intresse kommer ut i det praktiska lifvet. Kär derför nya nödvändiga
studier tillkomma, särskilt på de sociala områdena måste man se till, att
annat borttages. Den grundläggande allmänbildning, som utvisas genom
mogenhetsexamen, synes med skäl kunna betraktas som tillräcklig.
13
Första Kammarens Tillfälliga Utslcott (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
Derigenom kommer man vid universitetet omedelbart in på fackstudiet,
som då kunde bedrifvas med mera intresse och intensitet, och
skulle något ämne, som nu tillhör förberedande examen, vara alldeles nödvändigt
för fackstudiets bedrifvande, så finge det ingå uti fackexamen.
Hvad nu beträffar de tvenne olika förberedande examina till de
särskilda juridiska examina, anser utskottet att motionären visat obehöfligheten
af de der förekommande examensämnena i och för de juridiska
studierna, samt instämmer således med honom, dock under förutsättning,
dels att härigenom den juridiska kursen i sin helhet förkortas med den tid,
som den förberedande examen för närvarande tager i anspråk, dels ock att
det för rätten att aflägga de juridiska examina fordras uti mogenhets- eller
kompletteringsexamen betyget godkänd uti vissa grundläggande ämnen;
något som blifvit desto mera nödvändigt, i den mån valfrihet utaf ämnen
mogenhetsexamen kan blifva utsträckt.»
Med stöd af det sålunda anförda hemstälde utskottet, »att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga
under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten
aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina
lämpligen kunde afskaffas.»
Denna hemställan har af Första Kammaren godkänts.
Utskottet finner äfvenledes spörsmålet om nu ifrågavarande examinas
behöflighet eller icke så tillräckligt pröfvadt och förberedt, att en
lösning af detsamma oförtöfvadt och oberoende af andra mera invecklade
spörsmål borde kunna ega rum. Liksom medkammarens tillfälliga utskott
vill emellertid utskottet, på samma gång det uttalar sig för dessa förberedande
examinas snara afskaffande, betona vigten af att den tid, som derigenom
komme att inbesparas för de studerande, icke må tagas i anspråk
för de juridiska fackstudierna, utan utgöra en verklig förkortning af studietiden
för dem, som vilja gå den juridiska vägen».
Första Kammarens andra tillfälliga utskott har, vid det förhållande att
Första Kammaren redan fattat beslut i enlighet med hvad herr Trygger i sin motion
föreslagit, nu endast att yttra sig om det af Andra Kammaren, med bifall
till herr Bergströms motion, fattade beslut. Dervid kan utskottet icke underlåta
påpeka, att utskottet icke varit i tillfälle att underkasta den af herr
Bergström lemnade statistiska utredning en fullständig granskning. Endast
14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16.
i fråga om juris kandidatexamen och den för dess afläggande hittills erforderliga
tid har utskottet låtit verkställa en kontrollundersökning, hvilken
emellertid lemnat det resultat, att den under de tre af motionären® omförmälda
perioderna inträdda stegringen i studietiden icke med full säkerhet
kan tillskrifvas en höjning i fordringarne för nämnda examen.
I nämnda hänseende vill utskottet först erinra derom, att ej mindre
herr Bergström vid beräkning af medeltalet terminer, som under 1897—
1901 åtgått för afläggande! af juris kandidatexamen, än ock de, som uppgjort
motsvarande statistik för tiden 1892—1896, upptagit jemväl exceptionella
fall, då den studerande först vid en mera framskriden ålder, sedan
han länge varit från universitetet frånvarande, bestämt sig för att studera
juridik. I herr Bergströms redogörelse upptages sålunda en person, som
först 60 terminer efter det han inskrifvits vid universitetet aflagt juris
kandidatexamen, och den af honom åberopade statistiken för 1892—1896
upptager en person, för hvilken nämnda tid utgör 64 terminer. En annan
omständighet, som icke heller får förbises, när man jemför de olika
perioderna, är, att antalet af de studerande, som arbetat på juris kandidatexamen,
varit synnerligen olika under de olika perioderna. Under
perioden 1870 —1884, d. v. s. under 15 år, aflades juris kandidatexamen
af 66 studerande, således i medeltal något mer än 4 om året. Under
perioden 1892 —1896 var detta antal 72, d. v. s. i medeltal 14,4 om året,
hvaremot antalet under perioden 1897—1901 (derest jemväl de tre medtagas,
som aflade examen i december 1901) steg till 136, d. v. s. i medeltal
27,2 om året. Denna vexling i antalet af dem, som aflagt juris kandidatexamen
under de olika perioderna, sammanhänger nemligen med en
olikhet hos dem, som egna! sig åt studier för ifrågavarande examen. Under
den första perioden utgjordes dessa i regel af de i fråga om juridisk begåfning
och intresse för rättsvetenskapen mest framstående studenterna. I
samma män antalet ökats, har urvalet tydligen blifvit sämre, något som
utan tvifvel ock varit egnadt att bidraga till att studietiden förlängts.
Huruvida liknande anmärkningar kunna göras i fråga om den beträffande
öfriga examina lemnade statistikens rigtighet eller bevisande kraft,
är utskottet, som sagdt, ej i tillfälle att afgöra. Dermed må emellertid
vara huru som helst, ett faktum är, att studietiden är betänkligt lång
och derför, om möjligt, måste förkortas. De skäl, Andra Kammarens
första tillfälliga utskott anfört till stöd för att detta skulle kunna låta sig
göra, torde i allt väsentligt vara riktiga, men sättet, huru den af behofvet
påkallade förändringen skall kunna genomföras, synes utskottet endast
efter en allsidig utredning kunna fastställas.
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 16. 15
På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
o
att Första Kammaren, som med anledning af herr
Tryggers motion redan för sin del beslutat, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida
icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten
aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande
examina lämpligen kunde afskaffas, måtte biträda Andra
Kammarens i anledning af herr Bergströms motion
fattade beslut, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes undersöka och
utreda, huruvida icke, med hänsyn till nödvändigheten
af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och
tillägg i gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-,
examens- och studieväsendet vid Upsala och
Lunds universitet samt Karolinska mediko-kirurgiska
institutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att
Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som i
dessa afseenden kunna befinnas erforderliga och gagneliga
Stockholm den 19 April 1902.
På utskottets vägnar:
HJ. PALM STIERNA.