Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o I.

Ank. .till Riksd. kansli den 19 februari 1902, kl. 11 f. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1,
angående skrifvelse till Konungen i fråga om afskaffande
af de s. k. förberedande examina såsom
vilkor för rätten att aflägga juridiska examina.

Första Kammarens tillfälliga utskott ir.o 2 får härmed afgifva jakande
i anledning af till utskottet hänvisade motionen n:o 27 inom Första Kammaren
af herr Trygger, angående skrifvelse till Konungen i fråga om afskaffande
af de s. k. förberedande examina såsom vilkor för rätten att
aflägga juridiska examina.

I denna motion hemställer herr Trygger, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Konungen i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga
under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten
aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina
lämpligen kunde afskaffas, och anför han till stöd för detta förslag följande:

»Att det fordras ett visst mått af s. k. allmänbildning, olika i olika
fall, för att kunna med framgång bedrifva fackstudier, är obestridligt. Lika
visst är emellertid, att man måste se till, att fordringarne på denna grundläggande
allmänbildning icke ställas så höga, att de medföra ett inkräktande
på den tid, sork hör tillkomma fackstudierna. Låter man ynglingen
allt för länge syssla med studier i ämnen, som icke ingå i hans blifvande
fackutbildning, ödslar man bort för honom en dyrbar ungdomstid, samtidigt
med att man löper risken att minska hans förmåga af ett allvarligt fackstudium
såsom grundval för hans blifvande lifsarbete.

Jag tror ej, att jag går för långt, då jag påstår, att i vårt land
allmänbildningen skattas för högt och fackbildningen för lågt, samt att i
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afä. 1 Band. 1 Käft. (N:o 1.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

följd häraf vårt undervisningsväsende tillgodoser den förra på den senares
bekostnad. Äfven vid utbildningen af våra blifvande jurister bar en dylik
felaktig uppfattning gjort sig gällande, och det är härå jag ber att nu få
rigta uppmärksamheten.

Som bekant fordrar man af eu yngling, som godkänts i mogenhetsexamen,
såsom vilkor för inträde i juridisk fakultet, att han aflagt en
ytterligare examen i icke-juridiska ämnen. Sålunda är det stadgadt, att
rätten -att aflägga examen till rikets rättegångsverk, den s. k. hofrättsexamen,
eller examen till Kongl. Majits kansli är beroende på att förberedande
examen förut aflagts inför filosofiska fakultetens lärare i ämnena
latin, franska, historia, statskunskap samt filosofisk rätts- och samhällslära.
För att få taga juris kandidat-examen fordras en förberedande examen i
latin, teoretisk filosofi, praktisk filosofi, historia, statistik och matematik.
Frågar man emellertid, hvartill dessa förberedande examina tjena, så bör
enligt min mening svaret blifva, att de tjena till föga annat än att beröfva
den blifvande juristen tid och penningar samt understundom nöta bort en
del af det intresse, hvarmed han, frigjord från skolans mångläseri, eljest
skulle hafva egnat sig åt de juridiska studierna. Men kanske invänder
man, att de föreskrifna studierna i ofvan nämnda humanistiska ämnen äro
nödvändiga förutsättningar för ett framgångsrikt juridiskt studium. Fn
granskning af de stadgade ämnena torde gifva denna invändning dess riktiga
bemötande.

Sålunda synes det uppenbart, att, om den blifvande hofrättisten icke
behöfver ökade insigter i matematik, den blifvande juris kandidaten ej
heller kan vara i behof deraf, liksom ock att, om den senare ej behöfver
ökade insigter i franska språket, detta ej heller kan vara nödvändigt för
den förre. Ett liknande resonnement är ock tillämpligt med afseende på
ämnet teoretisk filosofi. Beträffande åter de ämnen, som äro gemensamma
för de båda förberedande examina, latin, historia, statskunskap och praktisk
filosofi, äro de båda sistnämnda obehöfliga, enär de ingå i de juridiska
ämnena statsrätt och juridisk encyklopedi, och de båda förra behöfva ej
drifvas utöfver hvad som fordras för betyget godkänd i mogenhetsexamen
— om så mycket i latin verkligen bör fordras, ett spörsmål, som kanske
ännu ej är moget för sin lösning.

Att den blifvande vetenskapsmannen kan behöfva göra studier icke
blott i nu nämnda, utan äfven i andra humanistiska ämnen, erkännes
villigt, men för att förmå honom härtill erfordras tjufligon ej några examensföreskrifter.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

Åtskilligt af hvad jag nu uttalat har icke varit främmande äfven för
andra med den juridiska undervisningen förtrogna personer, något som
framgår af följande. Sedan Upsala juridiska fakultet år 1891 i framställning
till Kongl. Maj:t väckt förslag om förändrade bestämmelser angående
de juridiska universitetsexamina m. in., enligt hvilket förslag juris kandidatexamen
skulle ersätta den s. k. hofrättsexamen och i vissa fall examen till
Kongl. Maj:ts kansli, samt tillfälle beredts fakulteten att yttra sig öfver
hvad det större akademiska konsistoriet i Lund och dervarande juridiska
fakultet anfört och föreslagit såväl i öfrigt som särskildt angående ombildning
af den förberedande examen inför filosofiska fakulteten, förklarade
Upsala juridiska fakultets flertal (fem af sju medlemmar) sig anse, att någon
sådan examen ej vore behöflig eller ens lämplig.

Detta fakultetens uttalande i förevarande ämne — liksom dess förslag
angående förändrad anordning af de juridiska examina —- är ännu beroende
på Kongl. Maj:ts pröfning. I den förhoppning, att Kongl. Maj:t skall
skänka frågan en större uppmärksamhet, i fall Riksdagen anser sig kunna
godkänna den tanke, som ligger bakom krafvet på afskaffandet af ifrågavarande
förberedande examina, vågar jag hemställa, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att
vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande examina
lämpligen kunde afskaffas. >

Redan den 23 december 1881 uttalade inom Upsala juridiska fakultet
dåvarande professorn Afzelius, med hvilken professorn Hagströmer instämde
och professorn Nordlin g i hufvudsak var ense, att för rätten att
aflägga juris kandidatexamen — hvilken enligt fakultetens mening skulle
jemväl ersätta den s. k. hofrättsexamen — borde fordras endast betyg om
godkända insigter i mogenhetsexamen i ämnena latiu, historia och filosofisk
propedevtik samt en förberedande pröfning vid universitetet i rätts- och samhällslära
samt fornsvenska, hvilken pröfning emellertid lämpligast verkstäldes
icke af filosofiska fakultetens lärare utan af lärare inom juridiska fakulteten.

Denna fråga kom under Riksdagens behandling genom en af herr S.
Wieselgren i Andra Kammaren år 1882 väckt motion, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om »revision af de stadgar, som röra
det akademiska examensväsendet, i sådan syftning att filosofie kandidatexamen
upphör att vara vilkor för rätt att aflägga licentiatexamen i filosofiska
fakulteten samt att de för teologiska och juridiska lärdoms- och

4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

embetsexamina, för medicinska lärdomsexamina samt för kansliexamen nu
stadgade förberedande pröfningar må varda afskalande». Andra Kammarens
första tillfälliga utskott, till hvilket motionen hänvisats, hemstälde, hvad
de förberedande examina för inträde i teologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna beträffade, att »Andra Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes
i samband med pröfningen af möjligen uppkommande fråga om de allmänna
läroverkens ombildning taga i öfvervägande, huruvida nämnda preliminärexamina
må kunna upphäfvas eller inskränkas». I motiveringen till denna
hemställan åberopar utskottet i fråga om de förberedande examina för
inträde i juridisk fakultet ofvannämnda af professorn Afzelius afgifna, af
professorn Hagströmer biträdda yttrande.

Andra Kammaren biföll utskottets ifrågavarande hemställan, men Första
Kammarens första tillfälliga utskott, till hvars behandling frågan derefter
hänvisades, kom till det resultat, att utskottet, under åberopande a
att de frågor, hvilka motionären gjort till föremål för sin framställning,
redan före Riksdagens början tillvunnit sig Kongl. Maj ris egen uppmärksamhet
och framkallat nådiga föreskrifter för ärendets utredande, och ärendet
således utan allt behof af någon Riksdagens underdåniga anhållan komme
att underkastas den sorgfälliga och mångsidiga ompröfning, som frågans
ovedersägligt stora vigt och grannlaga beskaffenhet kräfde, hemstälde, att
kammaren icke måtte biträda det beslut Andra Kammaren för dess del i
förevarande ärende fattat. Hvad utskottet föreslagit blef Första Kammarens
beslut, och hade Riksdagen följaktligen öfverlemnat åt Kongl. Maj it
initiativet i denna fråga.

Densamma kom derefter under universitetsmyndigheternas handläggning,
då Kongl. Maj:t infordrade deras utlåtande angående examensväsendet
inom de filosofiska fakulteterna. Vid den juridiska fakultetens behandling af
detta ärende 1889 afstyrkte professorerna Trygger och Hagströmer bibehållandet
af en förberedande universitetsexamen i ämnen tillhörande filosofiska fakulteten
såsom förutsättning för bedrifvandet af juridiska studier, och 1892 yttrar
den juridiska fakulteten i Lund, att den förberedande examen borde ombildas
och inskränkas. Samma år uttala uti den juridiska fakulteten i
Upsala 5 af professorerna mot 2, att de anse att någon sådan examen ej
vore behöflig eller ens lämplig.

1894 säger sig universitetskansleren icke vilja motsätta sig borttagandet
af förberedande examina, med vilkor af att betyget godkänd fordras
för vissa ämnen uti mogenhetsexamen, och ett liknande uttalande göres

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1895 af flertalet af i exarnensfrågan tillkallade sakkunnige, såsom herrar
Themptander, Forssell, v. Steyern m. fl.

Utskottet anser i allmänhet, att studietiden för den blifvande fackmannen
bör minskas, så att han tidigare och med bibehållen kraft och
intresse kommer ut i det praktiska lifvet. När derför nya nödvändiga
studier tillkomma, särskildt på de sociala områdena, måste man se till, att
annat borttages. Den grundläggande allmänbildning, som utvisas genom
mogenhetsexamen, synes med skäl kunna betraktas som tillräcklig.

Derigenom kommer man vid universitetet omedelbart in på fackstudiet,
som då kunde bedrifvas med mera intresse och intensitet, och skulle något
ämne, som nu tillhör förberedande examen, vara alldeles nödvändigt för
fackstudiets bedrifvande, så finge det ingå uti fackexamen.

Hvad nu beträffar de tvenne olika förberedande examina till de särskilda
juridiska examina, anser utskottet, att motionären visat obehöfligheten
af de der förekommande examensämnena i och för de juridiska studierna, samt
instämmer således med honom, dock under förutsättning, dels att härigenom
den juridiska kursen i sin helhet förkortas med den tid, som den förberedande
examen för närvarande tager i anspråk, dels ock att det för rätten
att aflägga de juridiska examina fordras uti mogenhets- eller kompletteringsexamen
betyget godkänd uti vissa grundläggande ämnen; något som
blifver desto mera nödvändigt, i den mån valfrihetut af ämnen i mogenhetsexamen
kan blifva utsträckt.

Med stöd af det sålunda anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,
huruvida icke de såsom vilkor för rätten att
vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade
s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffas.

Stockholm den 19 februari 1902.

På utskottets vägnar:

HJ. PALMSTIERNA.

Bih. till Rilisd, Prot. 1902. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 1 Käft.

2

s

‘Första Kammarens Tillfälliga ''Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Herr von Friesen har begärt få antecknadt, att han på grund af
sjukdom icke deltagit i frågans slutbehandling.

Stockholm 1902. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.