Sammansatta Stats- (och Lag-jutskottets Utlåtande N:o 6.

1

Dito 8.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1902, kl. 12 midd.

l

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående folkskolelärares
rätt till ålder stillägg.

Uti en till Riksdagen den 7 februari 1902 aflåten proposition
(n:o 41) bär Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen medgifva, att hvad som är stadgadt om viss tids
tjenstgöring såsom vilkor för erhållande af de ålderstillägg å lönen,
kvilka tillkomma ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, skall
anses vara fullgjordt, derest läraren eller lärarinnan under den tjenstetid
af fem år, som erfordras för vinnande af hvarje särskildt ålderstillägg,
meddelat undervisning under mera än fyra femtedelar af den
å nämnda tjenstetid belöpande faststälda undervisningstiden af åtta
månader om året eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i
den skola, hvarest läraren eller lärarinnan är anstäld, på grund af Kongl.
Maj:ts särskilda medgifvande årligen meddelas; dock att härvid icke
skulle föras löntagare till last tjenstledighet, som åtnjutits för att, på
grund af särskildt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning utom _ skoldistriktet, och ej heller den tid, hvarunder
till följd af rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan varit
in stöld.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 2 Åfd. 7 Häft. (N:o 8.)

1

2

Sammansatta Stats- (och Lag-)ut''skottets Utlåtande N:o 6.

Till omförmälda statsrådsprotokoll liar föredragande departementschefen
i ärendet yttrat följande:

»Först på senare tid hafva de vid folkskolorna anstälda lärarne
och lärarinnorna genom allmän författning berättigats att komma i åtnjutande
af ålderstillägg. Enligt nådiga kungörelsen den 29 december
1860 om förändrad lydelse af 4 § 1 och 2 mom. i nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket den 18 juni 1842 hade den bestämmelse
i 1 inom., i enlighet med hvilken folkskolelärares årliga lön skulle
utgå, följande lydelse:

»Vederbörligen, enligt denna författnings föreskrift, vid seminarium
godkänd och sedermera vid folkskola anstäld lärare åtnjute i årlig lön
minst sexton tunnor spanmål, hvaraf åtta tunnor erläggas in natura,
hälften i råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden
inom orten utgår, men de öfriga åtta tunnorna alltid betalas
med penningar efter länets markegång, dock ej till lägre belopp, än
sex r:dr 32 sk. banco för tunnan»;

hvarjemte stadgades dels i samma mom. angående skollärares
rätt till löneförhöjning, derest hans tjenstgöring fortginge utöfver åtta
månader af året, dels ock i 2 mom. om skyldighet för församlingen att
förse skolläraren med tjenlig bostad och nödigt bränsle samt åt honom
anskaffa sommarbete och vinterfoder för en ko eller lemna ersättning
derför.

Genom nådiga kungörelsen den 11 december 1863 inträdde en
förändring i fråga om lärarelönen på sådant sätt, att lönen för en
examinerad lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk folkskola, utom
husrum, vedbrand och kofoder, bestämdes skola vara minst 400 riksdaler
och att, derest för lärare, som redan i lön åtnjöte 400 riksdaler
eller mera, församlingen förbunde sig att höja lönen utöfver då utgående
belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingens sålunda
beviljade ytterligare tillskott under den med påföljande år ingående
statsregleringsperiod kunde erhållas, dock att statsbidraget för detta
ändamål icke komme att öfverstiga 50 riksdaler årligen för hvarje
lärare.

Detta stadgande förnyades den 29 juni 1866 och den 24 maj
1867, hvarje gång för en statsregleringsperiod, med tillägg att lönen
skulle utgå för åtta månaders undervisning, samt den 29 maj 1868 tills
vidare.

På grund af hvad sålunda blifvit stadgadt kunde den årliga lönen
för åtta läsmånader blifva olika för olika lärare, men den högre lönen

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6. 3

var icke beroende af någon längre tjenstgöringstid och utgick således
icke till någon del såsom ålderstillägg.

Först från och med år 1872 infördes ett ålderstillägg för folkskolelärare,
i det att genom nådig kungörelse den 22 juni 1871, såsom
tillägg _ till hvad ej mindre i 4 § 1 mom. af stadgan angående folkundervisningen
i riket den 18 juni 1842, såsom detta moment lydde i
kungörelsen den 29 december 1860, än ock i kungörelsen den 11 december
1863 blifvit bestämdt i fråga om beloppet åt folkskolelärarnes aflöning^
stadgades, att för hvarje examinerad och i viss föreskrifven ordning
vid folkskola tillsatt ordinarie lärare eller lärarinna, som i denna egenskap
oförvitligen tjenstgjort i tio år, räknadt från början af året näst
cftei det, då han eller hon sådan tjenst tillträdt, den årliga lönen skulle,
derest densamma icke uppginge till femhundra riksdaler utom husrum,
vedbrand och kofoder, höjas till detta belopp.

Från. 0°k ,med år 1874 erhöllo folkskolans lärare och lärarinnor
en förbättring uti de enligt lag utgående löneförmånerna, och på samma
gång förkortades tiden för ålderstilläggets ernående till fem år. Bestämmelse
härom meddelades genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 2 september 1873, enligt hvilken kungörelse 4 § 1 mom.
af stadgan angående folkundervisningen i riket den 18 juni 1842 erhöll
följande förändrade lydelse:

»Lärare, hvilken efter undergången godkänd afgångsexamcn från
seminarium blifvit i föreskrifven ordning vid folkskola anstäld, åtnjuta
i årlig lön dels åtta tunnor (50 kubikfot 4 kannor) spanmål in natura,
hälften i råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionde^
inom. orten utgår, dels ock penningar till så stort belopp, att
hela lönen, inberäknadt spanmalens värde efter länets markegång för
året (Litt A.), uppgår till minst femhundra riksdaler.

»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare i denna egenskap
oförvitligen tjenstgjort i fem år, räknadt från början af året näst
efter det, då . han tillträdt lön till förenämnda belopp eller deröfver,
skall den årliga lönen, derest den icke redan uppgår till sexhundra
riksdaler, höjas till detta belopp»;

hvarjemte stadgades om folkskolelärares rätt till ersättning för
tjenstgöring utöfver åtta månader af året.

Genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 gjordes i de nyss
anförda bestämmelserna den ändring, att uti andra stycket orden »räknadt
från början af året näst efter det, då han tillträdt lön till förenämnda
belopp eller deröfver», uteslötos, hvarigenom detta stycke fick
följande lydelse:

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:u 6.

»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare i denna egenskap
oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga lönen, derest den
icke redan uppgår till sexhundra riksdaler, höjas till detta belopp»;

hvarefter i Eders Kongl. Maj:fs nådiga kungörelse angående
aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 20
januari 1882 bestämmelserna om aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor upptogos på följande sätt:

»Ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd
afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven
ordning, skall åtnjuta i årlig lön dels 50 kubikfot 4 kannor (13 hektoliter
18,968 liter) spanmål in natura, hälften i råg och hälften i det
eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, dels
ock penningar till så stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens
värde efter länets markegång för året (Lätt A), uppgår till minst
femhundra kronor.

»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare eller lärarinna
i denna egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga
lönen, derest den icke redan uppgår till sexhundra kronor, höjas till
detta belopp.»

Tillika stadgades om skyldighet för skoldistriktet att förse sådan
lärare eller lärarinna med bostad och bränsle äfvensom kofoder samt
åt läraren eller lärarinnan upplåta ett jordland.

Enligt denna författning utgjordes sålunda kontanta årliga lönen
i lägsta lönegraden af 500 kronor, hvilken lön efter fem års oförvitlig
tjenstgöring skulle höjas till 600 kronor. En särskild anledning för
skoldistrikten att ytterligare höja lönen med ett belopp af 100 kronor
gafs genom nådiga kungörelserna angående lönetillskott åt lärare och
lärarinnor vid folkskolor den 29 juni 1883 och den 30 maj 1884. 1

enlighet med dessa kungörelser kunde nemligen skoldistrikten från och
med år 1884, under förutsättning att ordinarie folkskolelärare eller
lärarinna, som under minst fem år i denna egenskap oförvitligen tjenstgjort,
erhölle kontant aflöning af 700 kronor, utbekomma statsbidrag
med två tredjedelar af hela denna lönesumma.

Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 5 juni 1885
gjordes den ändring uti de genom kungörelsen den 20 januari 1882
meddelade, nyss anförda stadgandena, att i första stycket ordet »femhundra»
utbyttes mot »sexhundra» och att andra stycket uteslöts. Härigenom
höjdes alltså från början af år 1886 minimilönen till 600 kronor,
hvarjemte hela ålderstillägget, medelst hvilket, lönen kunde ökas till
700 '' kronor, blef beroende på församlingarnas frivilliga beslut. Enligt

Sammansatta Stats■ (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6. 5

särskild kungörelse samma dag, den 5 juni 1885, berättigades nemligen
skoldistrikten att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i
denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, och lönen
till honom eller henne utginge med minst 700 kronor jemte de i lag
bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, erhålla statsbidrag med
466 kronor 67 öre.

Från början af år 1892 blef ålderstillägg å nyo lagbestämdt genom
nådiga kungörelsen den 5 oktober 1891, som åt ifrågavarande moment
gaf följande lydelse:

»Ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd
afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven
ordning, skall åtnjuta i årlig lön minst sexhundra kronor. Har ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, skall han eller hon för åtta månaders undervisning af i
skolåldern varande barn i lön erhålla minst sjuhundra kronor.»

Ett andra ålderstillägg tillkom från och med år 1899 på grund af
nådiga kungörelsen den 27 maj 1898, hvarigenom nyss anförda moment
erhöll följande innehåll:

»Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd
afgångsexamen _ från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium
blifvit i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för
undervisning under åtta månader eller 3472 veckor eller under den kortare
tid, som Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden kan medgifva,
åtnjuta minst sexhundra kronor samt två ålderstillägg å etthundra
kronor hvartdera, det ena efter fem och det andi-a efter tio års oförvitlig
tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter
det, hvarunder läraren eller lärarinnan såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning»; hvartill

fogades ett öfvergångsstadgande så lydande:

»Den, som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning, är såsom
ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall, på sätt hittills
varit stadgadt, derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt
tjenstgjort under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla
minst sjuhundra kronor. Sådan lärare eller lärarinna skall från och
med kalenderåret närmast efter det, då han eller hon uppnår tio ordinarie
tjenstår, dock icke före den 1 januari 1899, för nyss angifna
undervisning bekomma ett ålderstillägg af etthundra kronor.»

Två år derefter eller från och med år 1901 erhölls ytterligare ett
ålderstillägg, hvarjemte kofodret ersattes med etthundra kronor, som
inräknades i den årliga kontanta lönen. Härom innehöll Eders Kongl.

6 Sammansatta Stats'' (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6.

Maj:ts nådiga kungörelse den 1 juni 1900 bestämmelser af följande
lydelse:

»Ordinarie lärare, som, efter undergången godkänd afgångsexamen
från folkskolelärareseminarium, blifvit i föreskrifven ordning anstäld
vid folkskola, skall i årlig lön för undervisning under åtta månader
eller 3472 veckor eller under den kortare tid, som Kongl. Maj:t på
grund af särskilda förhållanden kan medgifva, åtnjuta minst sjuhundra
kronor samt tre ålderstillägg å etthundra kronor hvartdera, det första
efter fem, det andra efter tio och det tredje efter femton års oförvitlig
tjenstgöring, att utgå från och med början af kalenderåret närmast
efter det, hvarunder det femte, tionde eller femtonde ordinarie tjenståret
gått till ända»,

med tillägg af följande öfvergångsstadgande:

»Den, som före den 1 januari 1899 blifvit såsom ordinarie lärare vid
folkskola anstäld, skall, derest han i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst
åttahundra kronor. Sådan lärare skall från och med kalenderåret närmast
efter det, då han uppnår tio ordinarie tjenstår, för nyss angifna
undervisning bekomma ett ålderstillägg af etthundra kronor samt från
och med kalenderåret närmast efter det, då han uppnår femton ordinarie
tjenstår, för samma undervisning bekomma ett ytterligare ålderstillägg
af etthundra kronor»;

hvarjemte stadgades dels om skyldighet för skoldistriktet att förse
läraren med tjenlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning derför
dels ock att hvad i kungörelsen funnes föreskrifvet med afseende på
lärare äfven skulle ega tillämpning på lärarinnor.

Såsom framgår af denna öfversigt af de tid efter annan träffade
bestämmelserna, i enlighet med hvilka vid folkskolan anstälda lärare
— under hvilken benämning jag här liksom i det följande inbegriper
äfven lärarinnor —1 åtnjuta sin kontanta årliga lön, hafva de beviljade
ålderstilläggen bestämts att utgå efter vissa års tjenstgöring, utan att
något tillägg blifvit gjort angående huru förfaras skall, när lärare af
en eller annan orsak kortare eller längre tid under de för erhållande
af ålderstillägg bestämda åren varit hindrad att sjelf tjenstgöra. För
småskolelärare och biträdande lärare har deremot förfarits annorlunda.
Desse lärare erhöllo första gången rätt till ålderstillägg genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 28 maj 1897, hvarigenom till § 1
i kungörelsen den 20 januari 1882, sådan denna § lydde i kungörelsen
den 5 oktober 1891, lades ett nytt moment, hvars första stycke lydde:

»Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid

Sammansatta Stats- {och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 6. 7

vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kougl. kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola
i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen
antagen till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor, skall
i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst trehundra kronor.
Har läraren eller lärarinnan efter sålunda undergången pröfning oförvitligt
tjenstgjort. vid någon eller några af här omförmälda skolor under
sammanlagdt tio. tjenstår, infallande före eller efter dessa bestämmelse!
s. ti adlande i tillämpning, skall han eller hon för åtta månaders undervisning
i lön erhålla minst trehundrafemtio kronor, räknadt från och
med och början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det tionde
tjenståret utgått.»

If andra och tredje styckena af samma moment bestämdes vidare:

» .Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder
tjenstgjort åtta månader eller 34 J/2 veckor. Med de år, under hvilka
läraren eller lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, verkställes en
sammanläggning och reduktion, med beräkning af åtta månader på hvarje
år; dock må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande tillskott af
allmänna^ medel på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits
såsom för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden
understiger åtta månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den
för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.

»I lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den del af läsåret,
. hvarunder jemlikt § 43 mom. 1 i gällande folkskolestadga undervisningen
i skolan varit instäld.»

Härjemte stadgades i det nya momentet om rätt för ifrågavarande
lärare till bostad och vedbrand.

Bristen på bestämmelser i förberörda hänseende i fråga om folkskolans
ordinarie lärare synes, med den ordalydelse författningen om desse
lärares aflöning har, leda derhän, att en folkskolelärare icke får räkna sig
till godo för uppflyttning i högre lönegrad alla sina ordinarie tjenstår,
såvida han icke. sjelf tjenstgjort hvarje, år under fulla åtta läsmånader.
Har läraien vant urståndsatt att sjelf tjenstgöra allenast en vecka eller
ännu kortare tid åt de lagstadgade åtta läsmånaderna, får han vänta ett
helt år längre än annars, innan honom kan tillerkännas vederbörligt ålderstillägg,
och detta äfven om han på egen bekostnad hållit fullt kompetent
vikarie och undervisningen således fortgått på behörigt sätt i fulla åtta

8 Sammansatta Stats- (och Lag) utskottets Utlåtande N:o 6.

läsmånader. Under den tid, då endast ett ålderstillägg kunde ernås efter
fem års oförvitlig tjenstgöring, gjorde sig behofvet af bestämmelser, huru
förfaras skulle i händelse af åtnjuten tjenstledighet, mindre gällande, enär
ju uppflyttningen till högre lönegrad i regel gälde lärare under deras första
tjenstetid, då de i allmänhet icke så mycket vore utsatta för att af sjukdom
hindras från att sjelfva tjenstgöra, och, om sjukdomen var af kortare varaktighet,
de lätt nog kunde ersätta den förlorade lästiden genom undervisning
under lika lång tid af den för ferier beräknade delen af året.
Men sedan från och med år 1899 ett andra ålderstillägg kan vinnas efter
tio års och från och med år 1901 ett tredje ålderstillägg kan ernås efter
femton års oförvitlig tjenstgöring, kan det uppenbarligen oftare hända, att
läraren under den långa tjenstetiden någon gång varit af sjukdom hindrad
att sjelf tjenstgöra så lång tid, att han icke genom lästerminens förlängning
kunnat ersätta den förlorade tiden. I afseende härå torde jag få
erinra om det nyligen inträffade fall, att en lärare, som haft ordinarie
anställning i femton år, af vederbörande församling förvägrades erhålla
begärdt tredje ålderstillägg på den grund, att läraren varit af sjukdom
hindrad att sjelf tjenstgöra under eu sammanlagd tid af sex månader;
och då läraren drog frågan om församlingens skyldighet härutinnan
under myndigheternas pröfning, funno såväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och kammarkollegium som Eders Kongl. Maj:t församlingen
ej kunna förpligtas till utgifvande af det begärda ålderstillägget.

Hvad sålunda nu gäller beträffande folkskolans ordinarie lärare
synes mig vara emot dem ytterst obilligt, i synnerhet om man härmed
jemför hvad som i förevarande afseende är stadgadt angående åtskilliga
af statens embets- eller tjenstemän. Jag anser det derför vara synnerligen
angeläget, att ett tillägg göres till nådiga kungörelsen angående
aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, hvarigenom
densamma varder mera öfverensstämmande med rättvisa och
billighet.

De förut omnämnda bestämmelserna, enligt hvilka tjenstår beräknas
för småskolelärare och biträdande lärare, härleda sig deraf, att
dessa lärare icke hafva på allmän författning grundad ordinarie anställning
på samma sätt som vid folkskolan anstälda ordinarie lärare. Beräkningen
af deras tjenstår är emellertid i full öfverensstämmelse med
den beräkning af tjenstår, som i § 10 af Eders Kongl. Maj:ts nådiga
reglemente den 22 juni 1892 för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
är föreskrifven med afseende på rätt till understöd från
nämnda anstalt.

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 6. 9

Det skulle då ligga närmast till hands att från motsvarande stadgande
angående beräkning af tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas
för ^ folkskolelärare, hemta bestämmelser för beräkning af tjenstetid för
erhållande af ålderstillägg. Den § i nådiga förordningen och reglementet
angående folkskolelärarnes pensionsinrättning den 30 november 1866
som jag åsyftar, eller § 18, stadgar, att från tjenstetid, hvarå rätt till
pension giundas, afdrag ej må ske för den tid, under hvilken tjenstledighet
åtnjutits, så vida icke denna ledighet oafbrutet fortfarit under
minst ett läsår. Denna bestämmelse kan emellertid väl vara rimlig, när
fråga ar om beräkning af tjenstetid för rätt till pension, emedan det ju
är fördelaktigt för skolan, att en åldrig och af arbete utsliten lärare på
så latta vilkor som möjligt må kunna få öfvergå från skolans arbete till
pensionstidens hvila och derigenom lemna plats för en yngre lärare
hvilken med friska krafter kan upptaga det arbete, som den ålderstigne
icke ens med bästa vilja kan fullgöra på ett tillfredsställande sätt. För
förvärfvande af rätt till ålderstillägg lämpar sig deremot icke förenämnda
bestämmelse i § 18 af pensionsreglementet. Sådant vilkor för vinnande
af ratt till ålderstillägg skulle blifva alltför lindrigt och skulle sakna
hvarje motstycke från andra områden. En lärare skulle för vinnande
af ifrågavarande rätt kunna få räkna samtliga fem, tio eller femton

ArenF°m1hailr}lVarJ.e är tjen8t''gj°rt ^ ex. blott en månad eller en vecka.
Att fa rakna fem tjenstår genom att hvarje år tjenstgöra blott en vecka
eller sammanlagdt fem veckor och derpå få grunda rätt till ålderstillägokan
icke vara rimligt.

Ett. annat sätt att beräkna tjenstår för rätt till ålderstillägg förekommer
i åtskilliga utfärdade författningar, af hvilka jag nu torde få
erinra om följande.

Uti nådiga kungörelsen den 12 juli 1878 stadgas för de i justitielandtforsvars-
sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikdepartementens
afdelmngar af Eders Kongl. Majrts kansli, äfvensom de i justitiekanslers 10Den

.ans^^a fjenstemän, att, der förhöjning af lönen efter viss
tids fortsatt innehafvande .af samma tjenst enligt stat är medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år
under vilkor att innehrfvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestndt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester; och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare
fem år under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre
aflomngen ej i någotdera fallet får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd
Bth. till Likså. Prof. 1902. 4 Sami. 2 Åfd. 7 Raft. 2

10 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 6.

Hufvudsakligen enahanda stadganden äro meddelade genom nådiga kun*
görelsen angående vilkoren för åtnjutande af de från 1883 års början
faststälda löneförmåner för domänstyrelsen den.10 november 1882, nådiga
kungörelsen angående ändrade vilkor för åtnjutande af de i staten för
landtbruksinstitutet vid Ultuna upptagna ålderstillägg den 26 maj 1899
samt förnyade nådiga aflöningsreglementet för tjensteman och betjente
vid statens jernvägar den 3 maj 1901. Och uti statsverkspropositionen
till 1902 års riksdag har Eders'' Kongl. Maj:t på min föredragning i fråga
om löneregleringar vid landsarkiven och vid de ecklesiastika konsistorierna
föreslagit stadganden om ålderstilläggs åtnjutande af innehåll beträffande
landsarkiven: att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera'' än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på
grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på enahanda vilkor, under
iakttagande, hvad hvar och en af dessa förhöjningar angår, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; och angående
de ecklesiastika konsistorerna: att, der förhöjning af lönen efter
viss tids innehafvande af konsistorienotarietjenst anses böra medgifvas,
sådan förhöjning icke må inträda, med mindre innehafvaren under mera än
fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af
förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, med iakttagande att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd.

’ Dessa nu anförda bestämmelser i fråga om rätt till ålderstillägg
anser jag böra blifva i hufvudsak gällande äfven beträffande de ordinarie
folkskolelärarne, detta så mycket hellre, som dylika grundsatser
redan länge, ehuru utan uttryckligt lagbud, tillämpats för lärare vid
de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna. De säregna
förhållanden vid folkskolorna, hvilka härleda sig deraf, att folkskolelärarnes
löner bestridas af skoldistriktet och staten gemensamt enligt
särskilda stadgade grunder, påkalla dock några närmare bestämmelser.

För lärarne vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminaarierna
är en för alla lika lång lästid under året bestämd, och för samtliga
utgår aflöningen odelad af statsmedel, hvarjemte desse lärare till vikarier
vid inträffade sjukdomsfall afstå viss del af sin lön, beräknad efter

11

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N;o 6.

ledighetstiden, oberoende af huruvida denna är kortare eller längre.
Vid folkskolorna är deremot visserligen en viss årlig lästid bestämd
såsom vilkor för att statsbidrag till lärareus aflöning skall kunna påräknas,
nemligen åtta läsmånader, savida icke Eders Kongl. Maj:t på
grund af särskilda förhållanden medgifvit en kortare lästid; men utöfver
de sålunda bestämda åtta månaderna kan lästiden förlängas enligt
församlingarnas eget bestämmande. I sådant fall skall lönen för hvarje
Överskjutande månad ökas med eu åttondedel af det belopp, hvartill
lärarens årliga minimilön beräknas, deri husrum och bränsle icke inberäknade.
Då nu statsbidrag icke utgår till den lön läraren åtnjuter för
lästid utöfver åtta månader och ej heller läraren vid sjukdomsfall under
denna tid erhåller statsbidrag till vikariens aflönande’ utan måste afstå
hela sin å samma tid belöpande lön till vikarien och då församlingen
eger rätt att i vederbörlig ordning helt och hållet inställa denna undervisning,
utan att statsbidrag för året derigenom förverkas, synes det
mig naturligt, att ledighet, af hvad slag det vara må, som åtnjrites
under den lästid, hvilken fortgår utöfver åtta månader af året, icke bör
föras läraren till last vid beräkning af hans rätt till ålderstillägg.

Att, der Eders Kongl. Maj:t medgifvit, att den årliga lästiden
under särskilda förhallanden ma understiga åtta månader om året, denna
förkortade undervisningstid iägges till grund för beräkningen af tjenstår
anser jag vara en följd af det särskilda medgifvandet.

I nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december
1897, § 43 inom. l", gifves rätt för skolrådet att, der sådant på
grund af rådande smittosam sjukdom finnes nödigt, förordna, att undervisningen
må för längre eller kortare tid inställas. Enär sådant inställande
sker utan lärarnes förvållande, böra lärarne icke häraf blifva
lidande vid beräkning af deras tjenstetid för erhållande af ålderstillägg.
I sammanhang härmed torde jag få erinra, att, såsom framgår af eu
förut af mig ordagrant anförd bestämmelse i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 1 juni 1900 angående aflöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor, småskolelärare och biträdande lärare få i sin
tjenstetid inräkna den del af läsåret, hvarunder, jemlikt nyss omförmälda
mom. i folkskolestadgan, undervisningen i skolan varit instäld.

Slutligen anser jag, att vid beräkning af tjenstår för uppflyttning
i högre lönegrad, likasom i fråga om rätt till pension enligt § 18
af nådiga reglementet för folskolelärarnes pensionsinrättning, ej skall
frånräknas den tid, hvarunder lärare åtnjutit tjenstledighet för ätt, till
följd af särskildt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning utom skoldistriktet.

12

Sammansatta Stats- (och Lag-) utshottets Utlåtande N:o 6.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att, hvad som är stadgadt om viss tids tjenstgöring såsom
vilkor för erhållande af de ålderstillägg å lönen, hvilka tillkomma ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola, skall anses vara tillgjordt,
derest läraren eller lärarinnan under den tjenstetid af fem år, som erfordras
för vinnande af hvarje särskildt ålderstillägg, meddelat undervisning
under mera än fyra femtedelar af den å nämnda tjenstetid belöpande
faststälda undervisningstiden af åtta månader om året eller den
kortare tid, under hvilken undervisningen i den skola, hvarest läraren
eller lärarinnan är anstäld, på grund af Eders Kongl. Maj:ts särskilda
medgifvande årligen meddelas; skolande dock härvid icke föras löntagare
till last tjenstledighet, som åtnjutits för att, på grund af särskildt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning
utom skoldistriktet, och ej heller den tid, hvarunder till följd af
rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan varit instäld.»

På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 maj 1902.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

STOCKHOLM, P. A. SYMANS EFTERTID. TRYCKERI, 1902.